Ibland händer det kanske värsta tänkbara. Det man så innerligt hoppades få undvika…

Jag syftar, naturligtvis, på lottningen i VM-kvalets playoff i fotboll. Som jag skrev tidigare så kände jag att det egentligen inte spelar någon roll vilket land Sverige får möta. Bara det INTE blir Portugal. Så vilket land tror ni det blev?
Det var en pestens upplevelse när Portugals motståndare skulle utses i lottningen. Jag höll tummar och tår, det får inte stå Sverige på lotten! Det får inte stå Sverige på lotten! Det stod Sverige på lotten… Fan!
Nu väntas tuffast tänkbara motstånd, och de två matcherna ska spelas i november. Först i Portugal, sedan avgörs det här på Friends Arena i Solna. Hoppas på ett bra resultat i första matchen så att de får möjligheten att vinna här hemma. Det kommer bli så otroligt spännande! Heja Sverige!

Sverige mot Portugal. Zlatan mot Ronaldo…

I fredags så busade vi lite på jobbet! Jo då, det händer att man blixtrar till där ibland. Varje fredag så plockar och röjer vi undan så att städpersonalen lättare kan städa under helgen. Och när vi var klara, Billy och jag, så gick vi upp en våning till herrslussen där vi byter om. Men vid trappan, där stod en stege… Den står där varje fredag… Det är Harrys stege… Ni vet, han som är extremt ordningsam som jag skrivit om tidigare. Om vi skulle ta och busa lite med honom tänkte vi!
Så jag plockade fram ett stort stripeband, och stripade helt enkelt fast stegen i räcket på trappan. Nu sitter den fast tänkte jag! Det gjorde den…
På måndag morgon vid sextiden, när Harry kom till jobbet så börjar han med att ställa tillbaka sina saker. Bland annat denna stora stege. Och då hände det… När Harry jobbar, då går det fort. Väldigt fort! Han ligger nästan i kurvorna när han springer mellan sina arbetsstationer. Så när han i full fart ska rycka med sig stegen, som sitter fast, då rycker han så hårt att han slår i tummen i ett av trappstegen på sin stege…
När jag sedan glatt kommer förbi en timme senare så vill han prata med mig. Jag hade glömt bort mitt lilla bustrick vid det här laget.
– Hörru du, det var ett jäkligt fyndigt påhitt av dig. Sa Harry.
– Ja just det! Det hade jag ju helt glömt bort. Sa jag och fnissade lite.
– Dessvärre så skadade jag mig lite när jag slog i min hand i stegen. Tummen blev iskall, och gick ej att använda på ungefär 20 minuter. Förklarade han.
Nu blev jag lite orolig. Det var ju inte riktigt min mening.
– Aj då, ja då ber jag om ursäkt för det var ju inte min mening. Men, hur vet du föresten att det var jag som stripat fast stegen? Frågade jag och log.
– Vem skulle det annars vara? Det är ALLTID du, eller Johnny… Sa han och kunde inte riktigt hålla sin arga min längre.
– Så sant! Sa jag och sprang sedan snabbt därifrån.
Typiskt att han skulle göra sig illa. Inget allvarligt, men ändå. Han är ju så rolig att busa med, för han blir ju så arg. Han blir lite som Anton, Emil i Lönnebergas pappa ni vet. Eeeeemil! Haha! Jiiiiiiiimmy! Mwohaha! Tur att han börjar jobba en timme tidigare än mig, då hinner han lugna ner sig om han blir arg tills jag kommer. Nä, jag får hålla mig till enklare bus framöver. Tidigare har jag bland annat hängt upp hans glasögon i taket, klistrat fast hans penna i hans skrivplatta på väggen och satt vanlig tejp på glaset på hans glasögon så att han bara ser suddigt. Men det gäller att akta sig, för han kan bli riktigt arg. Som en Tyrannosaurus Rex…

Jag busade lite med Billy idag också när jag tänker efter! Shit, I’m on fire!
Vi har en iPod-docka på jobbet som jag fått av Jenny i julklapp för många år sedan. Den kopplar man ihop med sin iPod och fungerar då som en högtalare när man lyssnar på musik. Men den har lite problem att ladda upp sig med strömkabeln ibland och blir tyst emellanåt. Det utnyttjade jag idag…
För när Billy gick fram till vågen för att väga flaskor på skrivbordet bredvid denna dockstation, så tog jag fram fjärrkontrollen i smyg och stoppade musiken. Han tittade upp på dockstationen, då startade jag musiken igen. När han vände sig mot vågen igen, så stoppade jag musiken en gång till. Han tittade bekymrat på dockstationen och började klappa på den lite försiktigt som om den var glapp. Då startade jag musiken igen och han vände sig fundersamt mot vågen igen. Nu bläddrade jag istället fram en låt, Billy tittade direkt på dockstationen och kliade sig i huvudet. Vad pågår egentligen frågade han sig? Då bläddrade jag fram en låt till, och sedan en till. Billy förstod ingenting och såg helt galet bekymrad ut där han stod mitt framför denna dockstation. Nu höll jag mig så hårt för skratt att det nästan kom tårar i ögonen. Då såg han mig sittandes där med fjärrkontrollen, busted!
– Åh nej, var det du! Jag undrade just vad fasen det tagit åt denna dockstation. Sa han lite generad men ändå road.
Jag skrattade och tyckte det hela var väldigt roligt! Tur att han är en så lugn person. Hade det varit Harry så hade dockstationen legat i tusen bitar på golvet. Hihi…

Billy har förutom zigenarpunk och sjörövarmusik även Bob Dylan på sin iPod. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar honom eller ej. Bob Dylan alltså, Billy är trevlig. Bob låter i mina öron som att han både är täppt i näsan och bajsnödig när han sjunger. Han har en väldigt speciell röst. Kan någon hjälpa mig, är han bra?

Jag har lagt märke till en sak! När vi byter om i slussarna på jobbet och ska in i renrummen, då måste vi ha hårnät. De har jag förbannat mig över tidigare eftersom jag inte har hår på huvudet. Men de andra herrarna, några av dem gör något speciellt innan de lämnar slussen. De kollar sig i spegeln och försöker få hårnätet att sitta ”rätt” så det ser bra ut… Är det ens möjligt undrar jag då? Kan man få det där fula hårnätet som svajar som en amöba runt skallen på en att se bra ut? Nej, inte enligt mig. Och de som försöker få det snyggt, lycka till…

Igår var vi med Freja på uppföljning om hennes magproblem. Vi lämnade twinsen till morsan och Linda i Nacka Forum under tiden vi var borta. Men allt gick bra! Vi fick lite råd och tips hur vi kan hjälpa Freja med sitt bajsande. Så att vi inte på något vis stressar henne, utan istället hjälper henne när hon har det jobbigt. Den mest troliga anledningen till dessa problem beror nog på plötsliga förändringar i hennes tillvaro. Hon följer mycket rutiner varje dag och kanske kan förändringar i dessa orsaka magproblemen. Återstår att se, nu har vi lite mer att jobba med hemma i alla fall. Hoppas det går bra!
När vi var klara så åkte vi och hämtade twinsen igen. Det hade tydligen inte varit några problem att ta hand om de små liven, så skönt! Och nu fick Freja en trehjuling som vi köpte på Lindas jobb, den har hon trånat efter länge. Så det fick bli hennes belöning efter denna dag. Hon cyklade iväg direkt där i Forum så vi fick jaga efter henne. En lycklig tjej helt enkelt! Ska försöka lägga upp lite bilder på henne när hon är i farten här i ett senare inlägg.

Nu är klockan sådär mycket igen. Barnen sover och Jenny ska duscha. Då ska jag passa på och titta mer på serien Eastbound & Down. Kenny f***ing Powers! Ha d biff!

DAGENS JERKER… Jag har bestämt mig nu. Bob Dylan, du kan inte sjunga och får därför utmärkelsen. Gratulerar!