När man har barn går man igenom olika faser. Barnen syftar jag på då, men även vi föräldrar genomgår dessa faser tillsammans med våra barn. Det finns massor av faser! Vissa faser är fasor. Vi har en sådan på gång just nu, oj oj…

Ja den kom väl lite tidigare än planerat, 8-månaders fasen. Även kallad ”separationsfasen”, det är då barnet lär sig bli mer självständig och att den inte längre sitter ihop med föräldern. De kan bli livrädda för främlingar, och blir väldigt ledsna när de tappar föräldern ur sikte. Låter kanske konstigt att läsa om men det stämmer.
Twinsen är nu över 7 månader och har sedan någon vecka börjat genomgå detta. Lämnar man dem någon sekund för att exempelvis hämta mat åt dem i kylskåpet så kan jag lova er att det blir gnälligt. Ibland bara ena av dem, men även båda samtidigt. Då tycks de ha någon sorts intern tävling i vem som kan låta högst och bli mest upprörd. Ljudnivån har ökat markant här hemma…
Sedan har vi nätterna… Åh måtte ni snart genomgått denna faaaaas!! Vi nattar dem vid sjutiden och de sover så sött så sött. Men runt tiotiden börjas det. Någon av dem börjar skruva på sig mer och mer. De gnyr lite och sedan kommer gråten. Oftast inte så högljutt, för detta verkar ske i sömnen på något vis. Men det kan eskalera på en hundradels sekund! Och voilá, barnskrik väcker andra barn. Nu var de båda vakna.
– Vill ni ha mat? Tänker jag.
– Nja, lite då. Så ser ansiktsuttrycket ut på dem.
– Vill ni somna om nu? Hoppas jag.
– Nja, inte riktigt… Vad gör ni för spännande?
De tittar sig nyfiket omkring. Inte särskilt sugna på att somna om igen. Nej nej, man får bära på dem. Kela med dem. Sjunga för dem. Vi har kört mycket ”Ekorren satt i granen”. Men ju längre natten lider så blir det en mer mörk death metal version av låten. För när man får genomgå samma procedur senare runt klockan ett på natten, klockan tre och slutligen klockan fem på morgonen så är det inte lika gulligt längre…
Jag vet mycket väl om hur jag låter och hur hemsk jag blir ju längre natten lider. Man börjar fullt förståeligt och låter lite smågullig när man sjunger i början av kvällen. Men när man inte får tillräckligt med sömn, då försvinner det gulliga. Så sista rycket där vid femtiden på morgonen går tankarna ungefär såhär:
– Jaha, ni ska vakna nu. IGEN! Inser ni att det bara är knappt en timme kvar av natten innan jag måste gå upp och förbereda mig för jobbet?
En bekant doft sprider sig och borrar sig in i näsan.
– Nej, snälla… Har ni bajsat nu också? Åååååhh! Jaha…
Man byter ilsket blöjan medan det vackra lilla barnet bara ler och är lycklig över att få se dig. Du själv surar och ser knappt vad du gör, samtidigt som du börjar inse att det nu blir svårare att få barnet att somna om igen. Men du försöker såklart. Den lilla barnvisan som du tidigare sjöng med inlevelse och gäll röst samtidigt som du sakta vaggade barnet till sömns är som bortblåst. Istället låter du nu mer som en satanistisk demon när du försöker minnas sången och gungar barnet lite häftigare i famnen. Det är ju för tusan inte så konstigt att de inte kan somna om på direkten då! Det vet jag ju om, men tålamodet och sömnbristen får mig att skämmas vissa nätter. Inte undra på att de föredrar mamma mer och blir mammiga. Fy på dumma mig!

Förhoppningsvis varar den pågående fasen inte mycket längre till. Men som kronan på verket så har Freja haft jobbigt med magen denna vecka igen. Det är så jobbigt för henne innan bajsandet till slut är avklarat. Hon till och med avbryter sitt kissande på pottan för att hon känner att det är mer på gång. Hon vill inte bajsa helt enkelt.
Jag fick åka hem från jobbet i tisdags för att hjälpa till med situationen. Det blir egentligen Jenny som får hjälpa till eftersom Freja är som ett plåster på henne när detta inträffar. Så jag får ta hand om tvillingarna då, men det har gått bra! Imorgon återvänder jag till jobbet och hoppas på en bra fredag.

Theo kryper. Han är överallt! Han lärde sig det innan han lärde sig sitta. Nova gör tvärtom. Hon kryper bara lite bakåt men sitter lite stadigare, så hon fortsätter öva. Men Theo… Han påminner om trollungen i filmen ”Trolltyg i tomteskogen”.
– Var är Fjant? Ropar man oroligt.
– Här! Man möts av ett stort leende med bus i blicken.
Men för att vi inte ska få en hjärnblödning här hemma när Theo far runt dom han gör så köpte vi idag en lekhage. Den har jag monterat nu ikväll och imorrn får vi se vad de tycker om den. Det känns lite tryggare att lämna dem några sekunder i hagen än att han ska fara runt ensam på golvet. För han ska alltid ALLTID krypa fram till braskaminen! Den används ju inte nu vad jag vet, men Jenny kanske eldar eftersom hon fryser hela tiden. Men där ska han pilla och knapra på veden som ligger bredvid. Tydligen hur spännande som helst!

Idag började Lembit på gymnasiet, stora killen! Har inte hört hur det gått, han har säkert pratat med Jenny men hon somnade på soffan. Får höra imorgon om han kanske kommer hem hit då.
Nej nu är det snart dags för twinsen att vakna igen, måste hinna ta en dusch innan det börjar om igen. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till säljare på Blocket.se som inte håller vad de lovar. Säger man att man vill köpa deras lekhage och att de lovar att sälja den till dig, så kan de väl inte låta någon annan slinka före och få köpa den. Respektlöst! Ska ge dig uselt säljbetyg skitstövel! Jag blev skitsur…