Äntligen! Så känner jag och förhoppningsvis de som finner detta intressant, nu börjar jag blogga!

Vad vill jag skriva om då? Jag har massor av tankar och upplevelser som sker i mitt vardagliga liv, och varför inte dela med sig av detta! Ibland kan jag nog känna att jag förmodligen är den enda som tycker eller känner på ett visst sätt, men jag tror inte jag är så ensam. Hoppas därför på mycket kommentarer och gensvar om det jag får tid att skriva om här!

Sen var det just det… Tid… Tiden för att skriva och hålla igång en blogg kan kännas som en utmaning. Jag har ju lyckats mäkta med att bli fader åt tre små barn på två år. Man kan säga att jag legat i ordentligt! Men så är det, och jag kan faktiskt kalla mig fader åt fyra barn egentligen. För såhär gick det till:

* 2008 Det var då denna stiliga herre från ”Firemountain” träffade sin nuvarande och stora kärlek, Jenny. Hon hade redan en son, på då 11år, från ett tidigare förhållande. Vet ej om han vill bli nämnd vid namn ännu så vi kallar honom helt enkelt för Lembit tillsvidare. De var underbara i alla fall!

*2009 Dags att lämna min hemkommun för att flytta ut i skogen (Gustavsberg) till min blivande familj! Bye bye Haninge – Hello Värmdö! Detta kändes ju helt rätt, denna kommun hade ju allt jag kunde önska mig. Nära till vatten, flera caféer som heter likadant, Systembolag om man blir sugen på öl eller vin, goda pizzor och en stor porslinsfabrik. What da hell, here I come!

*2010 Vi fick hem en ny säng, en sådan där justerbar säng. Och då plötsligt *vipps* Jenny var gravid! Oj oj, dags att leta större boende. Vi hittar en charmig villa ÄNNU längre ut i skogen som vi köper och flyttar in i under hösten. Det är mörkare här ute, riktigt mörkt ibland faktiskt och man hör hur djurlivet leker. Speciellt en j***a högljudd duva…

*2011 Till världen kommer fina Freja i februari, med tjocka lår och lite hår! Som far sin. Livet blir annorlunda på många fina sätt! Saker tillkommer plötsligt i livet. Exempelvis barnbidrag, tackar! Två veckors blöjförbrukning senare så var det slut… Mina kläder luktar inte längre sköljmedel, utan lite mer unket och med tillhörande kräkfläckar på axlarna. Vi får nu gå efter ett schema om vem som har sovmorgon på helgerna. Min kära sambo får dra det tyngsta lasset här eftersom jag är en av landets morgontröttaste och inte alltid vaknar när det kommer ljud ur fina bebisen. Glatt skuttar hon upp välkomnar Freja till en ny dag i sitt liv, samtidigt som hon kastar ett ont öga på sin feta sambo som kollat på ”Scrubs” eller ”Kungen av Queens” långt in på natten… Jag fick skämmas, men det välförtjänt. Om det är några morgontrötta nyblivna föräldrar där ute som läser detta, GÅ UPP! Man måste hjälpas åt!

*2012 Freja firar sin första födelsedag! Hurra Hurra Hurra!!! Mycket börjar falla på plats i nya hemmet. Lyckas komma över en dator, så nu slipper man batterislukaren till laptop som ofta bara ”dog”. Till följd av detta ser jag nästan aldrig Lembit längre. Han gillar datorer VÄLDIGT mycket, och det är väl inget fel med det egentligen. Men man ser honom nästan bara när det är matdags, sedan försvinner han in på tonårsrummet igen. Men sen kommer ju dagen, då Jenny blir gravid IGEN! Hon åker iväg på en tidig kontroll till SÖS, och direkt när hon kliver innanför dörren hemma igen så kändes det speciellt på något vis. Det första som slår mig är att det är två bebisar i magen, och när jag frågar henne så nickar hon och ler hon samtidigt som hon visar mig fotot från ultraljudet. Där ligger två små bönformade saker bredvid varandra! Wooooow!!! Vi blir naturligtvis superglada över detta! Men… Sedan kommer det… Medan Jenny fokuserar på fostrens hälsa och hur hon ska äta för att de ska utvecklas och må så bra som möjligt m.m så uppstår paniken i min praktiska del av hjärnan. Hur gör vi nu? Vi måste ha en större bil! Vi måste ha fler rum! Jag är kissnödig! Hur gör vi nu? Många sömnlösa nätter gick åt innan allt det praktiska i tillvaron för det som komma skall hade löst sig. Vi fick köpa en större bil, ett 7-sitsigt monster. Och troligen får vi slå upp en eller två väggar inne i huset för att alla ska få eget rum i framtiden. Bilbarnstolar införkaffades och spjälsängar. Vilket var typiskt eftersom jag sågade sönder Frejas gamla spjälsäng och gjorde en grind av den på altanen… Men nu ska man ju plötsligt ha två av allt! Sedan nytt skötbord, och ytterligare en babysitter. Till slut var allt förberett och klart, och i december dagarna före jul så kom då våra fina julklappar! Välkomna Nova och Theo!!!

Här sitter jag nu, fem månader senare och njuter av vår underbara familj. Dessa härliga ungar alltså! De förgyller ens vardag, och man får lägga väldigt mycket tid på familjen. Men oj oj oj, vad det är värt varje minut! Så i allt detta så ska jag försöka få lite tid över att skriva om vad som händer i mitt liv. Det får kanske bli när man står och steker korv eller sitter på toaletten, det får lösa sig helt enkelt!

Eftersom det är VETERANERNAS DAG (Försvarsmakten) idag så tänkte jag tillbaka på min mission jag gjorde i Kosovo för drygt 10år sedan. Jag visste att det var något stort och något jag skulle ta med mig för resten av livet, därför förde jag då en dagbok under min tid där. De som läst den har tyckt att den varit intressant och kanske lite läskig, men jag försökte att med humor skriva så att det inte bara stod om tråkigheter. De minnena har jag i den mån jag kunnat lagt bakom mig och kvar har jag mestadels roliga minnen av kamrater och händelser som hör till vardagen för en soldat i utlandstjänst. Men det var nog här jag insåg att jag faktiskt gillar att skriva. Det fick mig att minnas och att börja skriva en blogg idag. För att hedra våra veteraner i fredens tjänst och för att själv få tummen ur och börja skriva igen… Ska bli kul!