Det är med stor sorg jag måste meddela, att jag har sett döda djur. En platt orm, en påkörd grävling och ett intet ont anande rådjur har fallit offer för biltrafiken. Alla dessa på den korta biten jag färdas mellan hemmet och jobbet. JAG har inte kört över dessa om någon nu tror det! Nej nej, jag bara meddelar det tragiska med all denna död på en och samma morgon.

När jag fyller år! Då önskar jag mig… Eller vänta nu, vi tar det närmare min födelsedag. Det är många månader kvar. (Om någon undrar redan nu så puffar jag ut små tankemoln med en bild på EN METALLIC RÖD KITCHEN AID)

Vi har en bubblare! Jodå, han uttryckte sitt missnöje lite tidigare när jag presenterade mina närmaste vänner här på bloggen. Ni minns väl alfahannarna tillika lejonen Erik, Mogge, Tommy och Marcus! Nästa person måste efter lite eftertanke få kliva upp på listan med dessa herrar. Så mina hen, låt mig presentera:

-JOAKIM-
Eller Jocke som vi alla säger. Han dök upp redan under skoltiden, före de andra herrarna egentligen. Vi hamnade i samma klass när vi påbörjade vårt gymnasieäventyr på klipp- och klistraprogrammet (Handel och administration). Vi kom bra överens med varandra och hamnade i ett glatt gäng med en handfull andra figurer. Här fick han smeknamnet Jochen med tyskt uttal, för att han var värd det.
Efter studenten så tappade vi kontakten ett tag. Han började jobba på en läskig ICA butik i Skarpnäck tror jag det var, medan jag skulle inställa mig på Livkompaniet i Strängnäs för att genomföra värnplikten. Men efter muck så återgick jag till min gamla hederliga ICA butik och jobbade för fullt, då började vi få kontakt igen. Vi gjorde en resa till Turkiet och han såg snabbt till att jag blev lurad på nästan hela min reskassa. Orkar inte ens gå in på allt JAG råkade ut för på den resan, men annars hade vi kul!
Sedan sa jag upp mig från jobbet och så åkte jag på utlandstjänstgöring i Kosovo. Men vi skickade lite brev och jag var ju i behov av nytt jobb när jag kom hem igen. Jocke jobbade då med sin far Janne, aka herr Banan, och såg till att jag fick börja jobba hos dem när jag kom hem. Plötsligt var vi i byggbranschen och Jocke fick nu äran att lära upp mig inom vvs-isolering! Men vi hade jäkligt skoj ihop!
Jocke gillar att retas. Han har utsett sig själv till den som skall ”plocka ner mig på jorden” när jag svävar iväg i mina fantastiska idéer. Lite elakt, jo faktiskt. Jag minns några incidenter där han inte höll med mig:

• Jag gillar flames som ni nog alla vet, och jag ville bygga min egen kanot med flames på. Jockes kommentar: Det blir inget med det…

• Jag ansåg mig alltid vara en optimistisk realist! Jockes kommentar: Optimistjolle på dig, det blir inget med det…

• Jag hade planer på att starta ett rockband med min lillebror Max, som bara var tvungen att bli äldre först. Sedan skulle rockbandet Gods of Thunder erövra världen! Jag skulle spela elbas. Jockes kommentar: Det blir inget med det…

• Jag hade även en vision om att bli känd genom programmet ”Idol”. Jag sjunger inte så bra, men skulle bli en folkkär favorit hemma i tv-sofforna! Jag tänkte använda mig av min charm och karisma, och tanken var att det skulle göra att jag åkte ut bland de tre sista. Sedan så skulle framgångsvågen bara fortsätta och jag såg framför mig hur jag satt i soffan hos David Letterman och blev älskad av hela amerikanska folket! Här började kanske även lite filmroller trilla in, men det får vi nu aldrig veta. Eftersom Jockes kommentar var: Det blir inget med det…

• Jag hade även planer på att bli brevbärare. Eftersom alla bullar på kafferasterna fick mig att växa på bredden behövde jag ett rörligare extrajobb. Och jag hade egentligen bara ett krav som brevbärare, en cykel med flames. Jockes kommentar: Det blir inget med det…

• Jag är en lugn och sansad man som aldrig brusar upp. Nästan… Men jag har haft en firmabil, en Skoda pick-up. Den var sämre än sämst! Den hade typ 62 hästkrafter och en topphastigehet på 112km/h, det gick endast att göra omkörningar i nedförsbackar. Bildörren höll på att lossna på förarsidan. Bakrutan ramlade in när jag stod och skrapade bort isen en kall vintermorgon. Jag fick ofta punktering. Men den värsta förnedringen jag råkade ut för vid flertalet tillfällen, var när jag blev omkörd av en sådan där SmartCar. En jäkla leksaksbil! Jockes kommentar: Ingen, han låg dubbelvikt av skratt varje gång det hände…

• Jag stod vissa månader med brallorna nere efter att ha betalat dyra räkningar. Då beklagade jag ofta min ekonomiska situation för honom och hur allt skulle förändras. Det handlade till exempel om hur jag skulle tvingas dela ut tidningen Metro i gryningen för att tjäna en slant. Hur jag troligen skulle få jobba på Osram i Jordbro och packa glödlampor på nätterna. Eller när hoppet helt såg ut att vara borta och jag planerade att leva i tält i Tyresta nationalpark. Jag skulle få leva på kottar och mossa. Troligen kunde ni läsa om mig i tidningen Mitt i Haninge om hur jag, en läskig figur, skrämde barn i Mulleskolan och blev hatad av en hel kommun. Jockes kommentar: Hahaha! Fest i dagarna sju!

Sen har jag haft massor av andra bra tankar som han skjutit ner, och händelser som jag råkat ut för i hans närvaro. Men dem ska han hålla tyst om! Han är nog lite skadeglad av sig och väldigt lättroad. Förutom min dotter Freja så är nog Jocke den enda jag känner som börjar skratta bara man nämner ordet bajs. Men utöver det så är han en god vän och en riktigt rolig och trevlig herre. Dock är han ingen linslus så ni får ha överseende med den enda bilden jag har på honom. Till hans försvar så är han jäkligt full på min gamla balkong när bilden togs…

Förstår inte varför jag fortfarande sitter här, idag kom ju min efterlängtade cederträolja som jag beställt! Jag har ett kall att utföra när mörkret faller på ute i skjulet. Det är nu dags… För myrorna… Att dö…

Ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till Cathleen. Brandlarmet började tjuta på jobbet idag och jag tror hon utlöste larmet med flit. Hon verkade lite skyldig och ville nog bara få se lite kralliga brandmän. Men varför det? Vi har ju allas våran Anders på jobbet! Ingen brandman kan väl konkurrera med honom…