Vilken lördag, fy tusan…

Vi började med att åka till Nacka sjukhus på morgonen, Freja skulle göra en kontroll av sin mage. Där möter Lena och Magnus upp oss och tar hand om twinsen under tiden vi går in med Freja.
Läkaren som tar hand om oss är trevlig men väldigt bestämd.
– Detta är förstoppning, ja ja. Jättevanligt, mm. Säger hon med sin Balkan brytning.
Vi förklarar att det har alla andra läkare sagt tidigare men inget har hjälpt. Och att hon är inte hård i magen eller något sådant, men vi blir avbrutna av läkaren.
– Ja ja, det är förstoppning. Dricker hon mycket mjölk? Detta är så vanligt, oh ja. Förstoppning! Upprepar hon bestämt, och jag tycker hon är lite arrogant och påminner nu om Hitler.
Vi får inte mycket gehör för det vi berättar känns det som, men hon verkar övertygad om att det är förstoppning. Sedan läser hon igenom journalerna från ALLA de gånger vi fått besöka barnakuten och vårdcentralen.
– Ja ja, här ser jag. Mm, förstoppning. Säger hon och läser vidare.
Det slog mig att detta var första gången någon av alla dessa läkare varit beslutsam, och faktiskt talar om för oss vad problemet med Frejas mage beror på. Tidigare har det varit väldigt veligt, kanske beror det på ditt eller datt. Jag börjar gilla denna bestämda läkare från Balkan med sin tyska resoluta bedömning.
Sedan undersöker och kontrollerar hon Freja, som till en början vägrar låta läkaren göra detta. Men sen så gick det bra. Och läkaren konstaterar att det är en kraftig förstoppning. Det hjälper inte att bara spola ändtarmen med lite Klyx som de gjort tidigare. Vi skickas omedelbart vidare till SÖS!

Här lämnar jag av Freja, Jenny och Lena. De får fortsätta medan jag åkte hem för att mata twinsen. Ska berätta mer om hur det gick för Freja sen, men först så fick jag uppleva något.
Bensinen i bilen var nästan slut, och varningslampan för bensinmätaren tändes på vägen in till sjukhuset. Med för mycket annat att tänka på så missade jag bensinstationerna på väg ut ur stan. Så då bestämde jag mig för att tanka på JET vid avfarten mot Gustavsberg. Bilen rullade på utan problem, nästan ända fram…
Innan Värmdöbron så hamnar jag bakom en hel drös vägsniglar som kör riktigt långsamt. Eller bahnschniglen som de troligen heter på tyska. Wir auf den autobahn gefahren, mit das grau monster. Unt verskrecklish, mein auto nicht fungieren! Es bist kaputt, mit auf den Värmdöbrau. Ich können nicht gegasen, das auto stehen still aus den Värmdöbrau. Scheisse! Ich starten das achtungblinken.
– Nein! Nein! Nein! Was is das? Ich sahe.
Ich können nicht mit der twinsen auf autobahn gehen…
För att sammanfatta min briljanta tyska som bara jag och Sickan i Jönssonligan förstår. Så skulle jag göra en asball omkörning av dessa vägsniglar precis vid brofästet ut över bron. Men när jag placerat mig i omkörningsfilen och kört om alla så går det plötsligt inte längre att gasa, bilen saktar långsamt ner. Mitt på bron. Jippi! Där stod vi nu stilla, med varningsblinkers igång och två helt ovetande twins i baksätet. Vägsniglarna kör om mig. Skit! Nu när vi är så nära bensinstationen och allt. Jag ilsknade till och provar att köra igen, och på något vis skuttar det grå monstret igång. Härligt! Hoppas jag kommer av bron nu åtminstone tänkte jag. Det gjorde jag, men jag tog lite alternativa vägar sista biten…

Jag körde av vid Hålludden utifall vi skulle få bensinstopp. Då kan jag stanna och gå med twinsen i vagnen sista biten, utan att riskera att bli påkörda. Men på något vis tog vi oss hela vägen fram till JET. Vilken tur, detta vill jag inte uppleva igen. Så nu åker alltid reservdunken med i bilen framöver!

Vid sjutiden ringde Jenny och bad mig hämta dem. Så jag packade in twinsen och drog iväg.
Freja var glad och berättade allt möjligt när jag var framme. Men jag hängde inte riktigt med i svängarna om allt hon berättade. Hon ville stanna och köpa ”Pigolin” glass på vägen hem, så mycket förstod jag. Så vi åkte förbi sjöstaden och släppte av mormor Lena som varit så snäll och stannat med dem hela dagen. Tack så jättemycket för hjälpen!
Sedan somnade barnen på vägen hem. Det var bara att lyfta in dem en och en till sina respektive sängar. Och när allt var klart så berättade Jenny om vad som hänt.
De träffade en ny läkare som tog hand om dem inne på SÖS, och sedan skickades Freja vidare till röntgen. Detta tog lite tid. Men hon var tydligen jätteduktig och det var inga problem att röntga magen. Sedan fick de vänta på bilderna hos läkaren igen. Då konstaterade han att hon hade en kraftig förstoppning som var tvungen att åtgärdas omedelbart. Så de blev förflyttade till en annan avdelning, där Freja fick lugnande medicin för att underlätta tarmsköljningen. Men den lugnande medicinen fungerade inte, hon totalvägrade när det var dags. Jenny fick ligga och hålla i henne medan de sköljde. Men sedan fick de åka hem!
Nu har vi fått ny medicin som vi ska ge henne tre gånger om dagen. Sedan har vi ett återbesök hos läkaren på Nacka sjukhus nu på tisdag då de ska följa upp allt som hänt. Så det var en händelserik lördag, men förhoppningsvis har detta gett resultat. Äntligen kan Freja behandlas ordentligt för sina magproblem. ”Proppen ur” känns det som, på ett bra sätt!

Jenny har kanske fått ett nytt jobb! Äntligen slut på fattigdom och elände! De ska träffas nu i veckan, hoppas allt går bra. Go Jennyt go!

Nu är jag helt slut, måste sova. Sov gott alla, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Marcus. Han är nu ”bilägare” igen, eller åtminstone för en 6-8 månader som jag förstod det. Till en SAAB, men då borde det ju inte räknas. Hade hoppats på en stor fet svart pick-up, det är mer hans och Kenny Powers stil…
Jag minns vad min far sa till mig när jag köpt min första bil, en vit Golf.
– Om jag dör! Och du går och köper en SAAB för pengarna du fått ärva. Då kommer jag återuppstå och slå dig jäkligt hårt på käften!
Detta är min erfarenhet av SAAB, köp dem inte…