Att få utmärkelsen ”Dagens Jerker” här på bloggen är det ingen som vill. Det tycks vara ett populärt inslag som det pratas mycket om, åtminstone bland vissa. Men idag mina damer och herrar, har jag nog den bästa nomineringen hittills…

Det återkommer vi till i slutet av inlägget! Låt mig först dela med mig av en känsla som infann sig efter middagen idag.
Barnen hade ätit middag så Nova och Theo var grisiga som vanligt. Jag tog med dem in till badkaret för att sanera de små liven. Och medan de glatt plaskar runt så sitter jag i djupa tankar. Jag funderar och planerar, allt för att dagarna ska bli så effektiva som möjligt innan flyttlasset går på lördag. Då reagerar jag på att Theo börjar skratta väldigt högt i badet, så jag kikar dit. Och vad ser jag flyta runt bredvid honom…

En brun sak med konstig form guppade runt där i badvattnet. Bajs! Han har bajsat i badkaret! De flesta föräldrar har nog upplevt detta scenario, det är verkligen inte roligt. Stackars barn som måste bada i sin egen avföring tänkte jag. Jag kände mig uppgiven och upprörd på samma gång, men då framträdde den ”stora bruna hajen” ut ur badskummet. Faran är över, det var ingen bajskorv. Bara en figur från deras Duplo Lego, tack och lov för det. En känsla av lättnad infann sig, och nu var jag lugn igen…

Idag kan jag berätta att vi spenderat massor av pengar. Fasen vad det kostar att flytta, men vill man ha sitt drömslott så vill man. Vi har köpt tapeter och färg, beställt möbler och köpt fina saker på IKEA. Så det är väl investerade pengar och förhoppningsvis kommer vi få ett nytt fint hem som alla kan trivas i. Inklusive jag själv, som var extremt pessimistisk till att flytta i början. Men nu är även jag förväntansfull och entusiastisk över att flytta!
Och imorgon får vi tillträde till radhuset! Men vår underbara bank höll på att sätta käppar i hjulen nu igen. Ni som läser bloggen kanske minns vilken lång dag vi genomled på banken när vi ansökte om vårt nya bolån.
Det var den sista april, i fredags så ringer vår kära bank upp oss vid lunchtid. De meddelar att lånehandlingarna ska komma hemskickade till oss den dagen, och att vi omedelbart måste signera dem och posta tillbaka dem samma dag. Hallå! De har haft två månader på sig, varför är de ute i sista stund? Nåja, vi vill ju bara få detta avklarat så vi signerar och postar dem samma dag. Äntligen klara för radhusköp!
Nej, inte riktigt. Idag blir jag uppringd av bankkontoret, igen.
– Vi saknar era lånehandlingar. Varför ni inte signerat och skickat in dem? Ni ska ju genomföra köpet imorgon. Förklarar en kvinna vi inte varit i kontakt med tidigare.
Hur tror ni jag reagerar på detta? Jag lovar att jag fullständigt kokade av ilska inombords! Men jag försökte behålla lugnet, och förklarade att vi pratat med banken om detta i fredags. Handlingarna är postade och signerade, på en brevlåda som vi vet skulle tömmas efter att vi postat dem. Då blev det tyst i telefonen.
– Menar ni att ni fick hem lånehandlingarna i fredags? Det var verkligen i senaste laget. Jag kollar upp detta igen och återkommer till dig lite senare. Säger kvinnan och lägger på luren.
Jag vet att handlingarna är skickade, så jag var inte orolig. Bara en smula upprörd. De måste ju ha kommit fram, så jag lugnade mig och väntade på att hon skulle ringa tillbaka och meddela att de hittat dem. Efter en timme ringde hon tillbaka.
– Hej igen! Vi har inte fått in era handlingar, så om ni ska kunna genomföra köpet imorgon så får jag be er komma in till kontoret och skriva under handlingarna igen. Förklarar hon vänligt.
Det första jag kom att tänka på var C4. Sprängdegen. Jag hade god lust att spränga bort Swedbank från oss alla för gott! Hur kan man vara så jäkla värdelösa? Ååååh! Ja det var bara för Jenny och mig att åka in till banken och skriva under alla handlingar igen. Vår ordinarie bankkontakt hade semester, så hon jag pratade med under dagen hjälpte oss snabbt igenom allting. Nu är allt äntligen klart att bara köra imorgon! Annars tar jag bilen, eller Carnivalen rättare sagt, och kör rakt in i bankhelvetet..

Vi håller tummarna för att allt ska gå smidigt imorgon. Det lär ni upptäcka här annars, ha d biff!

DAGENS JERKER, nu är vi här… Till den kanske bästa utmärkelsen någonsin! Dagens utmärkelse går till min kära Jenny. Och vad har hon lyckats med undrar ni då, ja jag kan knappt förstå det själv om jag ska vara ärlig.
Vi var stressade och skulle ju in till banken som jag skrev om här tidigare. När jag parkerade bilen så gav jag henne några kronor och bad henne lösa en parkeringsbiljett i automaten en bit bort.
– Men jag har aldrig gjort det förut. Hur gör man det? Frågade hon när hon tog emot mynten.
– Du stoppar i mynten i automaten där borta och trycker på biljettknappen. Sedan tar du med dig biljetten tillbaka hit. Förklarar jag.
Hon rusar iväg och jag ringer upp kvinnan på banken under tiden för att meddela att vi var framme. Då kommer Jenny tillbaka, utan biljett.
– Den automaten tar inte mynt. Säger hon.
– Okej. Svarar jag och går fram till automaten för att betala med mitt kort istället.
Då ser jag till min förvåning, att det sitter fast mynt i kortläsaren där man ska sätta in kortet.
– Jenny, har du tryckt in mynten här? I kortläsaren? Frågar jag nyfiket.
– Ja, men det går inte att betala med mynt på den. Svarar hon.
– Men man ska ju stoppa in kortet där, nu är det ju stopp i automaten. Nu kan jag ju inte stoppa in kortet där och betala. Hahaha! Hur tänkte du egentligen? Frågar jag och stoppar kortet i fickan igen.
– Men det är väl inte så lätt när man är stressad och aldrig har gjort det förut. Ursäktar hon sig och skäms lite.
Nej det är sant, men jag hade ändå väldigt roligt åt detta! Grattis Jenny, du får den största ”Dagens Jerker” utmärkelsen hittills! Hahaha!

SEMESTERN ÄR HÄR! Vacation! Va-ca-tionionion!

Men se där, nu är min favoritpollen här då…
• Snor – Check!
• Nysningar – Check!
• Kliande ögon – Check!
• Allmänt hängig – Check!

Det bästa med min pollenallergi är att den är som värst just nu. Så jag vet att det inte är lång tid kvar innan det går över. Har dock nyst så pass mycket att jag fått blodsmak i munnen, det är lite äckligt. Har dock införskaffat en ny nässpray som jag hoppas skall göra susen! Den ska hjälpa bra mot det rinnande snoret, och det vore trevligt om nysningarna ville upphöra.
För hör nu här, dessa nysningar är jobbigast och gör ont. Eftersom min muskelbristning i halsen ej har läkt, utan blev värre av att jag försökte arbeta under veckan. Varje nysning snärtar till det hyfsat smärtsamt i halsen, och jag måste självklart nysa sisådär 4-5 gånger i rad innan det går över. Aaaatjoooh! AAAJ! Aaaatjoooh! AAAJ! Och så fortsätter det…
Hoppas det är över snart. Pollenhelvetet alltså, inte att det är över för min del. Men det är klart, jag får väl till årets nysning så att nacken går av eller nåt, åh nej… Jag är inte redo att dö än! In nomine patri, et fili, et spiritus sancti…

Vad passar bättre i dessa snörveltider än att göra en läkarundersökning. En hälsokontroll helt enkelt, hos doktor Freja!
– Hej, varför är du för sjuk? Frågar hon vänligt när jag lagt mig ner på soffan för att undersökas.
– Jag vet inte doktor Freja, men jag mår inte bra. Säger jag och använder mina pollensymptom för att leva mig in i hennes lek.
– Du måste säga att jag har en fin klänning. Säger hon.
– Jaha… Ja men du har en väldigt fin klänning doktor Freja! Svarar jag.
Sedan kör hon in en blå termometer av plast rakt in i mitt öra.
– Pip! Nej du har inte feber. Jag ska titta in i ditt öra och se om du har någon liten öronflammation. Säger hon och tar fram en ny pryl ur sin doktorväska som hon tittar med i mitt öra.
– Hittar du något där inne? Frågar jag.
– Nej, det var tomt där inne. Men det kan vara något i magen! Säger hon och tar fram sitt stetoskop och börjar lyssna.
– Säg att jag har fin klänning igen, säg det! Säger hon och tittar bestämt på mig.
– Din klänning är verkligen jättefin doktor Freja! Ropar jag.
– Din mage är glad, den säger att den har kissat och bajsat idag. Förklarar hon.
– Se där, det var ju bra. Svarar jag och känner hur hon börjar lyssna med stetoskopet på min navel.
– Och din navel är tom! Det finns inga nyckelpigor, inga bin eller flugor i den. Nu är det dags för blodprov! Säger hon och tar fram sin blå termometer igen.
Med den låtsas hon sticka mig i fingret och ta ett blodprov.
– Nu kan du få hålla lite i den här lilla fisken om du blir rädd, den heter Ida. Säger hon och räcker fram en liten clownfisk i plast utan fenor.
Sedan tar hon fram sitt lilla fat och en skalpell.
– Du måste opereras! Säger hon och låtsas skära ett långt snitt från handleden hela vägen upp till axeln.
Sedan så torkar hon rent snittet med en papperstuss och tar fram sin pincett.
– Där inne är bacilluskan! Ropar hon och plockar tydligen ut bacilluskan och lägger denne på sitt lilla fat med hjälp av sin pincett.
– Oj, det var konstigt. Säger jag och tittar bekymrat på henne.
– Ja men du är frisk nu! Men först måste du ligga still när jag ska sy. Förklarar hon och drar sedan pincetten i ett sick-sack mönster längs med hela min arm.
– Oj, tack doktor Feja! Nu mår jag bra igen. Säger jag och sätter mig upp igen.
Det är härligt att få uppleva dessa hälsokontroller som hon erbjuder här hemma. Den fantasin kommer hon garanterat ha stor glädje av i hela sitt liv!

På tisdag får vi tillträde till vårt nya hem! Så imorgon ska vi köpa tapeter och även hinna besöka IKEA. Jenny är tokladdad, medan jag är mer sansad. Är ju inget fan av IKEA direkt, men ibland så måste man faktiskt ta sig dit.
Sedan har vi bokat in snickar-Mange på onsdag, han ska få hedersuppdraget att sätta upp en innervägg och en dörr. Så kan vi fokusera på all målning och tapetsering hela veckan. Hoppas att allt ska rulla på bra, på lördag går nämligen flyttlasset. Då ska helst allt vara klart!

Jag roade mig med ytterligare ett test på Aftonbladet.se där man får reda på vilken svensk VM-hjälte man är från VM94. Jag såg framför mig innan testet hur jag skulle bli mittfältsgeneralen Thern, eller varför inte fixstjärnan Brolin! Men icke, jag blev en jäkla doldis…

Med den förolämpningen så intar jag sängen för en god natts sömn. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till dem som utsåg mig till Jesper Blomqvist i det där jäkla skittestet…

Midsommarhelgen är förbi, nu är det 6 månader kvar till jul!

Hoppas att alla hade en trevlig midsommar! Vi höll oss hemma och firade väldigt stillsamt. Jenny prickade olyckligt in ett inslag av migrän och jag kämpade vidare med min trasiga hals. Men det var inte fy skam att vara nykter en midsommar, man var betydligt piggare dagen efter än många andra!
Istället åt vi god lunch tillsammans och fikade lite senare med glass och jordgubbar. Eller ”bigge” som Theo säger, han älskar jordgubbar. Det här med dans runt midsommarstången uteblev i år, men i smyg försökte jag knyta en blomsterkrans som vi kunde ha här hemma. Men det var ju skitsvårt! Resultatet blev fullkomligt värdelöst och tillslut gav jag upp. Här ser ni själva…

Är det bara jag som reagerat över den låga sommartemperaturen? Det har onekligen varit svalt ute, och regnat en hel del. Märkligt att det väldigt ofta är dåligt väder på midsommar, åtminstone där jag befinner mig. Kanske jag skulle starta en insamling till nästa år? Då kan alla som önskar gå ihop och låna mig en båt, en rejäl korg god mat och en öl eller två. Gärna ett fiskespö också, utifall jag får långtråkigt. Sedan kan ni putta ut mig till havs i båten, så lockar jag med mig regn och blåst. Låter det bra?

Jag är förmodligen en av få som inte lider alltför mycket utav den svala sommaren. Med tanke på att vår AC i bilen fortfarande är trasig så är det ganska behagligt att åka bil nu. Så tills den är reparerad så får det gärna fortsätta vara svalt ute!

Vad händer i fotbolls-VM? Nationer som England och regerande europa- och världsmästarna Spanien är utslagna redan i gruppspelet. Portugal måste be till högre makter för att lyckas gå vidare, men det ser kört ut även för dem. Det gör inte mig något, eftersom Ronaldo luktar kiss…
Jag har inte sett mycket av detta VM, men av det jag sett så måste jag säga att Holland, Tyskland och Ghana är de lag som imponerat mest på mig. Sedan får vi se hur det går, men något säger mig att värdnationen Brasilien tar hem detta. Det återstår att se…

Har funderat lite mer på detta nu, angående mitt förslag kring midsommar här ovan. Att jag skulle locka med mig oväder och liknande till havs nästa år. Men jag har ju ingen flytväst! Finns det ens flytvästar i min jättestora storlek? Man borde väl kunna linda in mig i en sängmadrass eller stora frigolitpaket. Då borde jag väl flyta om jag trillar överbord? Om inte madrassen suger åt sig vatten förstås, då sjunker jag nog som en sten. Nej, frigolit får det bli!

Jag är orolig över min arbetskamrat och läromästare Harry. Han halkade på jobbet och landade så illa att han bröt handen på något vis. Båtbenet var det nog om jag inte hörde helt fel. Hoppas att han kan arbeta som vanligt när det läkt, så att han inte får problem med handen sen när han ska lyfta tunga saker.
Enligt Johnny så läker det tydligen bättre än väntat och Harry kanske hinner arbeta lite innan semestern. Han hade fått en boll som han ska klämma på för att träna upp handen. Det låter intressant! Jag målar genast upp en bild framför mig där Harry sitter i soffan och tittar på fotbolls-VM som han älskar mest av allt, och klämmer frustrerande på den där bollen när inte resultaten går hans väg. Undrar hur många träningsbollar han kan punktera under ett fotbolls-VM? Han är ju så himla stark. Men styrkan fick han nog på bekostnad av sitt utséende, för han är ingen vacker karl… Haha! Nä nu retas jag bara, han är stilig som få. Jag vågar inte påstå något annat. För han kommer ju tillbaka till jobbet en vacker dag och då gäller det att ligga på plus! Något jag inte tror att jag gör just nu…

Nu kan vi glömma allt jag sagt om min uppoffring kring nästa års midsommar. Det slog mig just att det kan finnas vithajar i svenska vatten, och jag kommer dö om jag åker båt! Tänk när jag står där och fiskar lax eller helst svärdfisk (som ej finns här men den är godast att äta) och får storfångsten på kroken! Då kommer jag, orörlig och omsorgsfullt inslagen i frigolit att trilla överbord. Det enorma plasket följt av de feminina skriken i det iskalla vattnet kommer locka till sig vithajar. Det är jag helt säker på!
Och vad gör man då, om hajen kommer och naffsar på en? Ska man spela död eller vad är bäst? Kanske tröttnar den på all frigolit och simmar iväg. Men sådan tur har jag väl knappast. Och skulle jag ha det så hinner jag nog inte fira särskilt länge innan en finlandsfärja kör på mig där ute på dimmiga Östersjön. Tänk att mitt liv ska sluta så. Som stark överlevare av en vithajsattack, och det sista jag hör är någon som skriker ”isberg” med finsk brytning innan jag blir olyckligt överkörd av Viking Cinderella och alla winegums de har ombord… Åh grymma värld!

Nu orkar jag inte mer! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till personerna som krockade i rondellen vid Grisslinge idag när jag åkte hem från jobbet. Tack! Köer är det bästa jag vet… You schmucks!

Idag fick jag svar! Äntligen en kompetent läkare som tog sig tid och undersökte mig ordentligt tills han fann felet med självaste Jimmy the Great!

Ja man ska inte dra alla läkare över en kant och skälla ner dem i skorna. Det finns faktiskt de som tar sig tid och utreder en ordentligt utan att kasta ur sig diverse klyschor eller vilda gissningar. Det upptäckte vi ju med Freja efter ett och ett halvt år hos diverse läkare innan vi äntligen fick träffa en ”riktig” läkare. Samma sak hände mig idag. Det drog ut på tiden, de där 15 minuterna som man får hos doktorn räckte inte till. Men istället för att göra som den förra läkaren gjorde, och skicka hem mig med förhoppning om att ”det går nog över” om du äter lite Ipren, så blev jag idag ordentligt undersökt. Han ställde massor av frågor, tittade och kände på halsen. Tittade med diverse speglar och verktyg ner i min väsande hals. Tillslut konstaterade han att jag drabbats av en muskelbristning i halsen. Det har jag aldrig hört att någon drabbats av tidigare. Men det är ju kul att man är först ut med något bland släkt och vänner…
Så löd alltså min dom, en muskelbristning. I halsen. Tydligen så har man många muskler kring struphuvudet, och det är alltså en sådan jag har lyckats paja. Läkaren är lite lyrisk och tycker detta är spännande. Han har aldrig varit med om detta och kommer att följa upp ”fallet Jimmy” längre fram. Bara för att se om det läker som det ska och att min röst kommer tillbaka igen. Annars skulle jag skickas vidare till en specialist för vidare utredning.

Min röst ja, undrar om den blir bra snart. Det känns som att jag får ligga lågt med mitt framtidsprojekt i powermetalbandet ”Gods of Thunder”. Såhär kan man inte låta om man ska sjunga powermetal. Även om jag var tänkt att enbart sjunga i bakgrunden och lira elbas. Men den berömda elbaskassan jag har och sparar slantar i för att köpa en grym elbas ekar tom just nu. Tänk att inget går som jag vill just nu. Oh, the horror…

Jag har därför roat mig i min ensamhet med att göra diverse tester. Det handlar om fotbolls-VM, och man får då reda på vilket brasilianskt artistnamn man skulle få. Här är mitt nya brassenamn, beskåda!

Sedan kunde man göra ett test för att se vilken fotbollsstjärna i VM man passade bäst in på, och efter några intressanta frågor blev detta resultatet.

Intressant, undrar om det stämmer in på min spelprofil när jag spelar innebandy? Det känns inte riktigt som min stil, men vad vet jag. Det kändes mer som att den beskrivningen skulle passa in på Marcus, Saltsjöbadens guldgosse. Jag är väl ändå mer som en fet Totti, eller? Kanske är jag en tysk ”killer machine”…

Nu ska jag förbereda mig för den dagliga kvällsmobbingen, dags att natta barn. De är ju så härligt ärliga, och inte alls knäckande i sina domar. Nåväl, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. ”Varför då? Vad har jag gjort?” Frågar han sig säkert. Han är elak! Han hävdar med vag antydan att min muskelbristning i halsen har med… Ja… Att jag skulle ha svalt en mandomslem… Vilket inte är sant, och man får ej ljuga! Fick du inte lära dig det när du var liten Henke?

Sedan våra kära barn kom till världen så har livet blivit så kärleksfullt! Men, jag har heller aldrig varit så sjuk i hela mitt liv…

Det är en fröjd att fotbolls-VM i Brasilien äntligen börjat! Men vad gör det om man knappt sett någon match. Åh, vad jag är bitter! Har bara sett två eller tre matcher, men jag vill se så många matcher som möjligt. Dock så orkar jag inte. Har fortfarande inte blivit kvitt inflammationen i halsen, och det är egentligen först idag som rösten börjat komma tillbaka igen. Ni vet, den ljuva stämman som försvann för 10 dagar sedan. Helt sjukt! Och vet ni, att när jag nu varit sjuk, ja då fick jag en liten bonus. Tandvärk! Tack för extravinsten…

Fasen vad ont det har gjort! Men har fått höra det kan vara bihåleinflammation, för det gör ont i hela jäkla skallen. Och det är märkligt nog som allra värst under natten, vilket gör att jag inte kan sova. Ska träffa läkaren imorgon, och kanske blir jag även tvungen att boka en tandläkartid. Ni vet de där ”läkarna” som petar med en liten pinne på tänderna i fyra minuter, och sedan påminner dig om att betala en svindyr peng i receptionen innan du går hem. Orkar inte mer, ge mig styrka!

Styrkan finner jag just nu i våra underbara barn! Nog för att de delar med sig av sina spännande baciller från förskolan, men de sprider också oerhört mycket glädje. Trots att vårt hem nu börjar bli väldigt rörigt bland alla flyttkartonger.
– Pappa, va skönt det är att komma hem. Tack för att du hämtade mig! Sa en utmattad Freja och lade sig på soffan efter en uppenbarligen hård dag på förskolan.
Hon har börjat fundera mycket kring vår flytt. Man märker att hon är känsligare än vanligt, och varje dag pratar hon om att vi inte får glömma att ta med hennes saker till nya huset. Så gulligt, men hon har ju aldrig varit med om en flytt och förstår såklart inte allt vad det innebär. Men det kommer gå bra!
Nova och Theo börjar trivas bättre och bättre på förskolan. De blir inte så ledsna när man lämnar dem och verkar ha roligt där på dagarna. Theo vill dock gärna ha lite koll på var Nova och Freja befinner sig. Han kan vakna under sovpasset och titta efter Nova, och när han ser att hon ligger där och sover så somnar han om igen. Sedan så hade han tydligen knatat över till Frejas avdelning och frågat efter henne. Hon var ute just då, men då stannade han och lekte med de ”stora” barnen en stund. Men annars verkar han komma tillrätta nu och är inte lika ledsen när man lämnar dem på morgonen.
Nova är inte lika beroende av Theo utan härjar runt med alla de andra barnen. Hon verkar lugn, och det känns bra att hon trivs på förskolan.
Sedan vet jag inte vad det tog åt henne här i helgen. Plötsligt så kom hon fram till mig när jag satt och lekte med dem på golvet, och började gosa med mig. Trodde jag i alla fall. Istället sträckte hon ut tungan och slickade försiktigt på mitt skägg! Detta var tydligen jätteroligt, det kittlades väl kan jag tänka mig. Hon har för övrigt varit väldigt ”pappig” senaste veckorna. Det tycker inte Jenny är så kul, men samtidigt får hon uppleva hur jag haft det när Nova och framför allt Freja varit så ”mammiga”. Detta försöker jag ta vara på nu så mycket det går, för vem vet hur länge det varar.
När jag nattade twinsen ikväll så fortsatte mobbingen från deras sida, precis som vanligt. De vägrade att somna. Nova sparkade mot väggen och sjöng, samtidigt som Theo ropade på sin förskolelärare Johanna.
– Janna! Jannaaa! Ropade han högt.
Sedan drog han upp min tröja och pekade.
– Mage! Ropade han och började trumma på min mage.
Även Nova lockades med i detta och plötsligt satt två barn och bankade på min mage samtidigt som de skrek ut i någon form av sång. Vilken förolämpning! Jag vet att min mage slagit storleksrekord, men att upplysa mig om det på detta vis är smärtsamt. Som tur var så somnade de snabbt sen, och jag kunde lägga band på min inre ilska när jag lyfte över de vackra små barnen till deras egna sängar.

I fredags kom containern vi beställde, så att vi kunde röja ur vinden och förrådet. Det var ingen bra tajming med tanke på att jag mådde dåligt, men det gick bra. Min broder Tommy kom ut och slet hela lördagen med att slänga skräp. Vår syster Linda och Micke kom också förbi och hjälpte till, vilket underlättade en hel del. Annars hade jag aldrig orkat, jag kunde ju knappt prata med min halsinflammation. Men vi lyckades slänga i stort sett allt vi ville bli av med, så det känns jätteskönt.

Midsommar närmar sig, hoppas det blir bra väder! Vore ju trevligt om man kunde grilla lite och avnjuta en god öl. Men då får jag se till att bli frisk först, ska boosta med vitaminer och Coca-Cola tills min blekfeta kropp besegrar denna förbaskade inflammation! Tänk om det är Tyfus…

DAGENS JERKER går till inte till min brors kära sambo Sandra. Hon köpte winegums åt mig när hon var på Åland nyligen, tack så mycket!
Dagens utmärkelse går istället till läkarna som inte kan bota min inflammation så att jag kan njuta av dessa underbara godsaker. Men jag får hoppas att de ordnar detta när jag träffar dem imorgon.

Ja som rubriken lyder så hörs jag lite dåligt. Närmare bestämt inte alls! För jag är en olycklig man i sina bästa år som förlorat sin ljuva stämma.

Jag undrar var min röst tog vägen. Senast någon lade märke till den var i lördags, under en herrans afton. Då ljöd jag likt den bästa tenor, uppe på Mosebacke! Men någonstans under natten till söndagen så förlorade jag den, min röst. Min hårdrockspipa, min kommunikationstrumpet!
Detta var inte så allvarligt till en början, mer än den märkliga snärten i halsen jag kände vid ett tillfälle på söndagen. Så vårt fokus här hemma låg på Nova som inte lyckats sova under de senaste nätterna. Och under natten till måndagen blev det ännu värre, för oss båda. Ingen av oss kunde sova. Hon bara grät och vi misstänkte att hon nu fått dubbelsidig öroninflammation. Så jag bokade varsin tid på vårdcentralen till oss båda, för nu hade jag fruktansvärt ont i halsen.
Först ut var Novadore, som protesterade högljutt genom hela undersökningen. Ingen öroninflammation. Och när undersökningen var klar så höll läkaren fram kartan med olika klistermärken, Nova skulle såklart belönas för besväret efteråt. Men Novis var så förbannad att hon utförde ett sorts judohugg mot kartan och ryckte åt sig flera märken. Nåja, låt gå för det…
Sedan var det min tur! Läkaren ställde överdrivet många frågor som jag var tvungen att svara på utan röst. Hon tittade med lampa och glasspinnen i halsen, och sedan klämde hon lite överallt på halsen.
– Gör det ont? Frågade hon.
– Ja. Svarade jag.
– Här då? Frågade hon igen.
– *väs* Ja. Svarade jag.
– Här är du svullen, känns det om jag trycker här? Frågade hon och klämde på mitt adamsäpple.
– JAAAA! Utbrast jag och blev faktiskt lite arg.
– Okej, ja du är väldigt röd och irriterad i svalget. Sedan verkar du öm och svullen runt adamsäpplet som du själv beskrev det tidigare. Konstaterade hon nöjt.
Jag tror hon är sadist. För sedan tyckte hon att jag skulle lämna nåt svaljprov eller halsodlingsprov kanske det heter. Så hon tryckte bak mitt huvud hårt mot väggen och stack sedan ner en lång jäkla tops i min hals och vispade runt för fullt. Nova fortsatte sina protester även nu, och själv höll jag på att kräkas när läkaren körde ner topsen för långt ner i halsen. Men då nöjde hon sig plötsligt och bad oss vänta i väntrummet på provsvaren. För att hålla Nova nöjd så fick jag muta henne med russin, men provsvaren dröjde inte länge. Efter ca 20 minuter så kom den sadistiske läkaren ut till oss igen. Proverna visade inte tecken på strupkatarr som läkaren misstänkte. Istället rör det sig troligen om en inflammation i eller runt adamsäpplet. Så ät anti-inflammatoriska tabletter och vila rösten blev domen. Tänk vad bra vården är ibland, att om man som läkare inte hittar orsaken till besvären så kan man ju gissa på något och rekommendera en daglig dos av Ipren. Alternativt så får jag återkomma om några dagar om besvären ej upphört. Då kanske en annan läkare hittar något istället.
Kanske jag skulle ta och bli läkare, det verkar ju trots allt inte så svårt längre. Jag får dessutom en titel, dr Jimmy!

– Gud, det är nästan jag får hjärtklappning av min egen genialitet. Nästan att jag borde gå till sjukuset, för att jag är så smart!
Peter i tv-serien ”Kjell”

Lite så känns det, det är smärtsamt att vara så smart! Huruvida smart det är att jobba imorgon återstår att se, men jag lovade chefen att jag ska göra ett försök. Just nu känns halsen naturligtvis värre än någonsin bara för det, men kanske släpper det under natten. Håller the tums!

Freja diskade lite i köket idag. Vilket hon uppenbarligen tyckte var roligt, och det gör ju inget att hon förenar nytta med nöje! Diskning är inte direkt min favoritsyssla, så jag uppmuntrade henne lite när hon stod där på sin pall och gnuggade med sin svamp.
– Vad rent och fint det blir Freja! Tänk att du blivit så stor att du kan diska nu, min lilla gumma. Sa jag och klappade lite på hennes huvud.
– Mm! Och när du blir en liten gumma som mig, då kan du få låna min pall pappa. Sa hon och fortsatte diska.
Det kanske ni som läser tycker var roligt sagt, men jag blev mållös och gick in på toaletten….

S.O.S! Punka på barnvagnen! Mayday! Mayday!
Ja ena däcket på vår svindyra vagn har fått punktering. Jag åkte snabbt iväg och köpte en ny slang. Men när jag bytte ut den gamla slangen mot den nya så lyckades jag punktera den med. Ursäkta språket, men fan! Och när jag senare på kvällen åkte för att köpa ytterligare en slang så var butiken stängd. Som tur var så hade de cykelslangar på Coop, så kvällen var räddad.
Men man kan samtidigt tycka att en barnvagn för nästan 20 000kr borde hålla lite bättre. Inte sant? Vågar inte ens tänka på vad ett nytt däck skulle kosta om det ej gick att laga. Tur att jag inte bara är smart, utan händig också!

När man inte kan prata så får man peppa sig själv på andra sätt. Det fick dagens inlägg handla om idag, självpepp! Sov gott alla, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den sadistiske läkaren. Hoppas att jag eller någon annan jag känner aldrig behöver träffa henne igen…

Jag är så mätt, helt otroligt proppmätt. Det är nästan genant att jag ätit mig så enormt proppmätt två gånger under en och samma vecka. Jag kan inte låta bli att tänka på att folk svälter samtidigt som jag frossar i mig god mat. Och den där Russe panpizzan var ju dessutom en obehagligt mättande upplevelse…
Annat var det igår! November 2012, där har ni det senaste datumet då jag fick en helkväll med mina bästa herrar. Igår var det dags igen, klockan 18.00 skulle vi samlas på Mosebacke. Men min buss var försenad. Väldigt försenad, 20 minuter för att vara exakt! Orsak? Mycket hög belastning enligt SL. Med andra ord, badjävlarna…
När jag klev på bussen, och flashade med mitt fulladdade 24-timmarskort inför en totalt ointresserad folkmassa, så var bussen fullproppad ända fram till busschauffören. Jag tog ett stadigt grepp om nån pinne i taket och stod likt en surfare under resan in till stan. Nästan alla talade engelska, det var märkligt. Jag stoppade in mina hörlurar och höjde blygsamt volymen. Lasse Berghagen sjöng ”Stockholm i mitt hjärta” för mig, harmoni. Men efter bara några minuter var jag överhettad och otroligt less på busschaufförens ryckande körstil. Varför erbjuder ingen ungdom sin sittplats åt mig? Är ingen väluppfostrad längre? Och varför pratar alla runt omkring mig engelska och inte svenska? Vad har hänt med universum? Jag blev småsur och började så smått inse att det förmodligen handlar om att skrämma sig till en sittplats här på bussen! Jag bytte taktik, och bytte helt enkelt musik. Ghost sjöng ”Year zero” för mig, mitt ansiktsuttryck hårdnade. Inte på grund av att jag blev bajsnödig, utan för att nu gällde det att se riktigt hård och tuff ut så att någon ungdom blev rädd och var villig att erbjuda sin sittplats för fruktan av sitt liv. Men alla ungdomar såg ut att sitta och sova på bussen, fast egentligen så sitter de bara med gamnacke och pillar på sina jäkla mobiltelefoner. De enda som verkade höra min läskiga musik och reagerade på min utstrålande tuffhet var typ pensionärerna. Men deras sittplatser är jag inte ute efter, vad gör jag för fel?
Jag började vädra mitt missnöje genom griniga sms till Saltsjöbadens guldgosse som skulle mött upp mig i Slussen, om bussen bara hade hållit tiden. Han satt nu och inmundigade en härlig kall öl på Mosebacke, men skyllde på badjävlarna. Det är deras fel att bussen är full av folk. Han hade även en teori om att tjuvarna från Fisksätra numera var ute och stal båtmotorer längre ut på Värmdö, som de sedan fraktade med sig på bussen tillbaka till Fisksätra. Kan de inte palla båtmotorer någon annanstans?
Men prisa herren, någon hörde mina böner och klev av när en bajsdoft spred sig på bussen vid Henriksdal. Det var inte jag som var skyldig till det! Men jag högg sittplatsen snabbare än ögat. Stolt satt jag nu och kände hur mycket jag förtjänade den här sittplatsen. Då kör plötsligt busschauffören över en hel upplevelse av ojämnheter på vägen så att bussen skakar. Hela jag börjar ”dallra”, och jag blev plötsligt påmind om hur överviktig jag blivit. Och jag fortsätter dallra en kort stund även efter att bussen slutat skaka. Jag önskade plötsligt att alla kunde dö på denna buss, och busschauffören kunde gott dö två gånger efter att ha förödmjukat mig här offentligt. Men de kunde vänta tills vi var framme vid Slussen innan de dog så att jag slapp gå sista biten.
Efter en mycket kort stund så var vi äntligen framme vid Slussen, och ingen verkade lyssna på mig denna dag för ingen dog. Istället stönade och flåsade jag mig hela vägen upp till Mosebacke. Men väl framme så väntade min belöning. Marcus, Erik, Tommy och en kall öl välkomnade mig efter mitt livs jobbigaste bussresa. Nu väntade vi bara på Mogge, sedan var alla fina herrar samlade. In i dimman, skål!

Jag insåg för lite mer än en vecka sedan att jag inte skulle ha råd att gå ut och roa mig denna afton. Men när jag informerade övriga om detta och bad att få skjuta fram vår herrafton, så erbjöd sig dessa underbara människor att bjuda mig på hela kalaset. Bara jag följde med! Jag blev så rörd, och kunde omöjligt tacka nej. Och som de bjöd, wow vilken kväll! Öl, middag i form av mitt livs största hamburgare på restaurang Mississippi, ännu mera öl och sedan avslutade vi med drinkar på Vampire Lounge. Jag hade en sån underbar kväll! Och jag som oroade mig inför kvällen att jag skulle få en känsla av ”välgörenhet”, vilket det faktiskt var, men de skötte allt så jäkla snyggt när de betalade. Det bara kom in grejer hela tiden! Jag hoppas verkligen att jag kan göra något liknande för dem någon gång. För som sagt, det var över ett och ett halvt år sedan som vi grabbar roade oss ute så här en kväll. Vi pratade om allt och lite till, och det var så skönt att få ventilera sig lite oss herrar emellan. Man har inte riktigt haft tid och möjlighet till det under en längre tid, så det kändes jättebra! Så ett STORT TACK för en underbar afton!

Idag var jag fortfarande proppmätt när jag vaknade, och mättnadskänslan höll i sig genom hela dagen. Nu är klockan 22.00 och jag är fortfarande inte hungrig. Först pan pizzan Russe i torsdags, och igår mitt livs största och troligen godaste hamburgare jag ätit. Den var fasen 20cm hög! En dubbelburgare som fick hållas på plats med tre grillspettspinnar, och pommes och bea till det. Jag dallrade fasen mer på bussresan hem än in till stan. Men som tur var så halvsov jag och snarkade på bussresan hem och orkade inte reflektera över min fetma.
Jag fick även provsmaka lite av Tommys förrätt, crabcakes! Vad gott det var, och det var absolut inte vad jag eller Tommy föreställt oss att det skulle vara. Vi hade teorier om att det skulle vara en liten pajliknande sak, men istället kom det in en korg med friterade ”bollar” med tillhörande lime och sås. Jättegott! Det kan jag absolut tänka mig att äta igen!

Idag firade vi Lembit som fyller 17 år! Efter en jästdispyt mellan mig och en ilsken Jenny på morgonen så kunde hon tillslut baka vaniljbullar som han fick till frukost på sängen när han vaknade. Sedan firade vi honom hemma hos hans pappa med många släktingar, tårta och även hemmabankade hamburgare direkt från grillen. Tyvärr så var jag fortfarande för mätt för att njuta av allt det goda, men lite pressade jag i mig. Riktigt gott, så ett stort grattis på födelsedagen Lembit!

Jag börjar misstänka att någon spöat mitt adamsäpple. Det gör så jäkla ont! Det kom i samband med en snärtande känsla, ungefär som att man knäpper till en sträng på en gitarr riktigt hårt. Och detta kändes rakt över adamsäpplet och även i struphuvudet. Det ömmar och jag har fasen problem att prata, även rösten verkar vara på väg bort en sväng. Jag blev nyfiken och googlade på besvären för att få en hint av vad det kunde röra sig om. Nästan alla resultat handlade om cancer i struphuvudet. Men hurra då för fan…
Nu är jag nog ganska säker på att det mer handlar om något virus eller kanske ännu mer troligt min pollenallergi. Den brukar sätta sig i luftrören om den vill mig riktigt illa. Så jag avvaktar en dag eller två och ser hur det utvecklar sig. Som den positiva människa jag är så har jag insett att dessa besvär även har en fördel att ta del av. Nämligen att jag inte kan svälja utan att det blir smärtsamt, och då måste jag ju faktiskt äta och dricka mindre. Eller inte äta alls rentav! Så då kanske mina bussdallrande dagar är förbi inom en snar framtid!

Nu borde jag nog sova, allt häftigt som jag upplever tröttar tydligen ut mig. Sov sött alla ni där ute, ha d biff!

DAGENS JERKER går till tonårskillen som kämpade febrilt med att ta en snygg ”selfie” på sig själv med mobilkameran under bussresan in till Slussen igår. Som han tog om bild efter bild tills han fick till håret på exakt rätt sätt. Loser! Han är säkerligen även ett stort fan av One Direction eller Justin Bieber…

”Du gamla du fria, du fjällhöga nord…”

Idag känner jag mig stolt, och jag känner mig svensk. Blygsamma som många av oss är i detta land så vaknar ändå den lilla patrioten inom oss just idag. På Sveriges nationaldag!
Klart som tusan att vi ska fira! Vill inte ens höra en antydan om rasism idag, för då förstår man inte vad firandet handlar om. För mig handlar det inte om man är etnisk svensk eller nationalist, utan mer vad detta land står för. Vad betyder Sverige, mitt land för mig? I det stora hela så tänker jag på demokrati, jämställdhet och allas lika värde. Och 200år av fred! Det är något vi verkligen ska vara stolta över, något man bör lyfta fram och beundra en dag som denna. Sedan kan vi alltid göra mer, och det hoppas jag att alla känner att man vill försöka bidra till på det bästa sätt man kan. För vi är lyckligt lottade som får leva här i ett land skonat från diktatur, krig och elände. Så ta denna dag att fira och njut av att du bor i ett fantastiskt land!
Jag har följt lite intervjuer idag och mycket verkar fokuseras på vad som är typiskt svenskt. Men varför är det så viktigt? Finns det något typiskt svenskt egentligen? Ja vissa hänvisar kanske till en speciell maträtt eller ett speciellt beteende, men för mig känns det ändå irrelevant. För mig handlar det mer om att ta denna dag och lyfta fram ditt hemland. Att uppskatta allt som faktiskt är bra med att bo här och känna en stolthet över det. Sedan fick man inom militären lära sig att hedra den svenska flaggan, och det är såklart inget fel med det. Den fick en större innebörd och blev så mycket mer än ”bara” en flagga. Men det känns kanske lite gammalmodigt nuförtiden. Däremot vill jag aldrig se folk som bränner eller spottar på vår flagga, och heller aldrig se den i samband med folk som marscherar och gör Hitler-hälsning för att markera sitt missnöje mot invandrare eller liknande.
Nu vill jag inte fördjupa mig för mycket i det, men alla som känner mig väl förstår säkert mina tankar. Hur tänker jag på Sverige idag då? För mig personligen så kan jag blunda och tänka på den svenska naturen. Med sina djupa skogar, vackra fjälltoppar och att nästan alltid känna närhet till sjöar och hav. Nu har jag förvisso badat färdigt sedan det ryktats om vithajar, men vatten ger ändå en känsla av frihet. Jag längtar tills barnen blir lite större när man kan ta med dem ut i naturen, fiska och övernatta i tält. Gärna i norrland där jag haft förmånen att spendera en stor del av mitt liv. Den naturen ligger mig varmast om hjärtat. Det är något speciellt med att sitta intill en porlande älv framför en brasa och grilla korv, med utsikt över fjällen och myggjävlarna som surrar i öronen. I love it!
Därför vill jag verkligen uppmana alla att blicka inåt och känna efter inom er, vad är det ni älskar och uppskattar här i Sverige. Det är bara nationaldag en dag om året, unna er att vara stolta över det som våra mor- och farföräldrar och alla innan dess kämpat för att vi nu har det så pass bra som vi har. Och våga fira detta för tusan! På så sätt hedrar vi de som levt här långt innan oss och visar dem vår uppskattning. För tro mig, även om vi ibland klagar på vårt samhälle så finns det tyvärr dem som har det bra mycket värre i andra delar av världen.

Det blev ett väldans långt inlägg om detta, jag som bara tänkte skriva några rader lite kort om nationaldagen. Så vad har vi gjort idag då? Vi har inte firat speciellt mycket egentligen. Har ingen flagga att stoltsera med på något vis, utan jag har nog mestadels tänkt och funderat på fosterlandet idag. Det fick ni ju ta del av här ovan.
Istället hade vi besök av min syster Linda, Elvira och lilla Elton. Det fikades lite och sedan grillade vi till middag. Elvira och Freja hann även med ett besök till lekparken, under ledning av Jenny. Theo jagade myror på baksidan och försökte äta upp dem. Usch! Sedan bjöd tjejerna på dansuppvisning, vilket var en fröjd att skåda. Även deras ”kurragömma” var roande att följa. Vid ett tillfälle skulle Jenny, som befann sig i Frejas rum, räkna och sedan leta efter dem. Elvira gömde sig taktiskt och smart bakom den röda fåtöljen i vardagsrummet. Medan Freja drog en filt över sig och ställde sig mitt på golvet. Hon var kanske inte så svår att hitta sen men vi hade väldigt roligt åt detta. Sedan passade vi alla på att kela lite med lilla Elton!

Dagen bara rullade på känner jag, den gick väldigt fort. Nu har de åkt hem och jag börjar nog bli lite trött. Nova sover inte så bra på nätterna just nu och vaknar väldigt ofta ledsen. Det blir ingen vidare sömn för någon av oss då tyvärr och det sätter ju sina spår. Men vad det beror på vet vi inte riktigt, vi misstänker att hon eventuellt drabbats av öroninflammation igen. Blir det inte bättre får vi nog undersöka saken närmare…

Igår hände något mycket märkligt! Jag blev utmanad av Henke att följa med ut och äta lunch med några av grabbarna på jobbet. De har tydligen haft någon sorts tävling i prestige där det gäller att äta upp en hel panpizza kallad Russe. Vad jag förstått så har Johnny, Henke och min namne Jimmy klarat av detta. Först så kände jag att detta kan nog bli en utmaning att klara av. Kunde inte Billy, Janne eller Anton på jobbet klara av att äta upp en hel panpizza så blir det nog tufft.
Men när vi kom fram och jag fick se panpizzan på bordet så skrattade jag åt det hela.
– Haha, den där lilla? Det blir en baggis! Sa jag stöddigt och började käka.
Men när jag ätit upp halva så infann sig ett problem, nu var jag riktigt mätt. De andra började hetsa mig att jag inte kunde sluta äta nu, då skulle jag tydligen vara lika mesig som Anton. Det ville jag ju såklart inte, så jag fortsatte att äta. När tre fjärdedelar av pizzan var uppäten började jag må illa. Colan var dessutom slut så nu blev tuggorna både torrare och jobbigare att svälja. Men jag blev hela tiden upplyst om att jag skulle vara lika mesig som Anton om jag inte åt upp hela. Anton förklarade hur dåligt han mådde efter sitt tidigare försök att klara detta och avrådde mig därför att göra det. Jag tittade på Russen, mitt Everest. Jag tittade på klockan och började känna mig stressad, snart måste vi tillbaka till jobbet. Jag tog några tappra tuggor till men sedan tog det stopp, det gick inte. Jag är lika mesig som Anton…
På vägen tillbaka så passade Anton på att köra lite rally med sin bil som jag åkte med i, allt för att hinna före den andra bilen som Johnny körde. Pizzan åkte som en jäkla jojo upp och ner i magen. När han parkerat utanför jobbet så lutade jag mig mot bilen när jag klivit ur och tog några riktigt djupa andetag. Varför gick jag med på detta… Fy fan…
Jag orkade inte fika på rasten när vi firade de i personalen som fyllt år. Jag orkade inte äta middag med barnen när jag kom hem. Senare på kvällen när klockan var runt nio så försökte jag äta igen, men jag var definitivt inte hungrig då heller. Aldrig mer ska jag äta en Russe helt själv…

”…Ja jag vill leva jag vill döööö, i nooordeeeen!!”

Med detta vill jag avsluta dagens inlägg och önska alla en fortsatt trevlig nationaldag! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till panpizzan Russe. Eller nej den går fasen till Henke, Johnny och herr Nilsson! Bara för att ni hetsade mig till detta, ska aldrig lyssna på er igen…

Tänkte informera min omvärld att jag troligen tagit mitt sista dopp i havet här i Sverige. Rent generellt så är det alltid för kallt i vattnet för att jag ska bada, eftersom jag behöver minst 25grader för att njuta av ett dopp. Men det har hänt att jag slagit mig på bröstet och vrålandes kastat mig ut i det öppna kalla havet för att visa vilken viking jag är. Och att sedan rusa upp med is i håret, blå läppar och förminskade genitalier för att tydligt stoltsera med vad man just åstadkommit. Men det var då det, här är nämligen dagens rubrik…

Vad gör de här? Om de kan ta sig till Skåne så vill jag påstå att de kan ta sig till Stockholms skärgård också! Någon vilsen liten hungrig vithaj på 5meter kommer lockas av mina magplask, i tron om att det är den saftigaste fettosälen den skådat. För med min ”tur” så är det garanterat jag som blir första dödsfallet i Sverige. Spelar ingen roll om jag först jagar bort den med karatesparkar och vrålar som den alfahanne jag är, den kommer lyckas ta mig. Kanske hoppar den upp och biter tag i mig när jag kommer körandes, med fönstret nere och halva kroppen hängandes utanför på min AC:befriade bil, uppe på Värmdöbron. Det är inte alls omöjligt, jag har sett hajar göra så på film!
Nej, tänk om det faktiskt är så att vithajar ska simma längs stränderna i Sverige. Då har ju Maya haft belägg för sin fruktan att bada på grund av hajrisken. Nu spekuleras det bara i att enstaka hajar kan ta sig hit, och att det inte är ett bestånd de pratar om. Men vad gör det när jag plaskar runt där i strandbrynet och letar skatter, när man skådar en sådan enorm fisk genom mitt nyinköpta cyklop från Biltema. Jag lovar att jag bajsar på mig i vattnet innan jag börjar simma för livet. Ska hajen äta upp mig ska jag fasen se till att smaka skit…

Sune trotsade alla hajrykten och åkte på kryssning med Cinderella i helgen. Det var modigt av honom, och när han dessutom kom hem med ett paket winegums till mig så blev han hjälteförklarad! Tack så mycket Sunis!
Sunes arbetskamrat på ”Bettan” hade en tung måndagsmorgon igår. Ubbe stönade och verkade lite allmänt sliten efter helgen. Kanske var det just därför han råkade sätta på sig sin arbetströja ut och in. Det såg roligt ut med alla lappar som spretade och Ubbe verkade helt ovetande om vad han lyckats med. Självklart kunde inte jag låta honom gå runt på det viset, så jag tänkte påpeka detta för honom. Men först ville jag se hur lång tid det skulle ta för honom innan han själv upptäckte sitt misstag. Det tog ett bra tag, så busigt av mig…

Vad händer här hemma då? Inatt så vaknade Nova och grät för tredje natten i rad. Hon vill inte äta, ingenting vill hon. Bara gråta högt en stund tills hon är redo att somna om igen. Hon har väl mycket intryck att bearbeta nu när de börjat på förskolan. Men just inatt drog vi en jackpott! För när Nova började gnälla så märkte vi hur Theo började knorra i sömnen. Hoppas inte att han vaknar! Det gjorde han inte, istället började Freja skrika hysteriskt. Hon drömde om något läskigt, så nu var klockan halv tre på natten och båda döttrarna var vakna. Kul…
Vi gjorde som så att Freja fick sova hos Jenny och Theo, och jag lade mig i Frejas säng med Nova. Efter att ha sparkat runt en stund så somnade hon faktiskt om. Äntligen!
Det känns underbart att höra hur twinsen börjat kommunicera mer med oss, och med varandra. Såhär lät det när Theo satt på en pall i duschen när Nova kom dit.
– Hej hej! Sa Theo och vinkade.
– Heeej! Svarade Nova bestämt.
– Uscha! Uscha! Sa Theo och visade plaskande med sin hand i duschstrålen.
– Oj! Oooj! Svarade Nova glatt och klev in i duschen.
När jag lämnat Nova så satte jag mig på toalettstolen och fortsatte min iakttagelse.
– Bye bye! Bye bye! Började de då att säga och vinkade åt mig.
Vad nu, jag kan ju inte lämna dem ensamma kvar i duschen. Nä, jag bestämde mig för att stanna kvar. Jag blev fortsatt road av deras vattenlek tills det var dags att sluta duscha.

Annars så blir de bara tydligare och tydligare för varje dag nu. Theo höll ett långt utlägg om vilken hemmabio projektor han vill ha, med tillhörande 90tums filmduk i vårt nya radhus. Jag blev alldeles tagen av alla viktiga detaljer och ska genast föra ärendet vidare till högsta domstolen som ska bestämma allt här hemma, hans mor Jenny. Har svårt att se detta köp gå igenom eftersom jag redan framfört liknande önskemål till högsta domstolen men fått avslag på mindre än två sekunder. Stackars Theo som inte får bli hörd…

Nu blev jag sugen på en kvällsmacka! Sov gott alla ni där ute, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla naffsande vilsna vithajar…

YES! Jag har precis hittat en skatt! En låda här hemma full med pengar, det måste röra sig om tusentals kronor! Har aldrig mått bättre, fasen va bra!!

Men, det var ju ingen låda. Det var en plasthink. En gul. Och det var inte tusentals kronor i den heller. Det var stenar. Stenar som Freja plockat ihop ute på tomten. Dessa ska hon måla om till nyckelpigor, hajbilar och andra djur. Fint! Men jag vill ha tillbaka min dröm om lådan med pengar…

– Äh, ryck upp dig Jimmy. Det är kul att vara pank…

Håll tyst! Nej det är inte ett dugg kul! Optimistiska realister, blir så trött på dem…
Detta är bara ett av scenerna som utspelas i mitt huvud flera gånger om dagen. Jag pendlar i humör och känner mig kluven i mitt eget resonemang. Det tär på en att behöva vara ett geni, jag får se till att reda ut detta. Bäst att ringa upp ”fröken ur”, måste synka…

Jag tror jag börjar bli lite som Peter. Den hemliga agenten från serien ”Kjell” som jag skrev om tidigare. Men samtidigt känner jag igen mig i figuren Kjell. Och Birgitta! En blandning av alla dessa helt enkelt. En Pellitta…

Idag är Freja hos sin mormor Lena. De ska gå på teater och titta på… Hm… Nån ”Nasse”… Ingen nazist! Jag tror det är den lilla grisen Nasse, från Nalle Phu. Det får jag nog reda på senare när jag hämtar hem henne igen. Då får hon berätta allt om denna Nasse! Freja har även blivit lovad sin nya favoritglass, polkagrisglass!

Jag körde dit Freja redan igår eftermiddag, så hon har sovit över hos sin mormor. På vägen dit så noterade jag i backspegeln att hon började hänga med huvudet i bilstolen. Hon somnade, och detta inträffade ungefär vid Skurubron. Då var vi ju nästa framme, så jag försökte prata med henne för att hålla henne vaken. Men det gick inte.
När vi svänger in bakom mormor Lenas hus så försöker jag väcka Freja.
– Freja, är du vaken? Vi är framme hos mormor nu! Ropar jag.
Inget svar, hon sover bara vidare.
– Freja! Vakna nu, vi är framme! Ropar jag igen och lyckas peta lite på hennes axel.
– Men jag sover inte! Ropar hon tillbaka och sätter sig upp i bilbarnstolen.
– Sover du inte? Frågar jag, även fast jag vet att hon sov.
– Nej jag sover inte har jag ju sagt! Jag tittar bara på alla bilarna förstår du väl! Svarar hon högt och irriterat.
Jag vill bara upplysa om att det inte fanns en bil i närheten. Men nu var hon i alla fall vaken, och blev väldigt uppspelt över att vara framme hos sin mormor.
När vi parkerat utanför så började hon förklara hur allt skulle gå till.
– Nu äj jag fjamme hos mojmoj. Jag ska äta pojkaglisglass häj! Och imojgon ska vi på teatej, mojmoj och jag. Började hon berätta med härlig inlevelse.
– Ja ni kommer ha jätteroligt ihop! Och så ska du ju sova kvar här hos mormor, häftigt va? Frågar jag och börjar knäppa loss henne från bilbarnstolen.
– Ja, jag ska sova kvaj häj. Hos mojmoj! Sen imojgon så hämtaj du mig, visst? Ellej mamma. Om inte du ellej mamma kan hämta mig, då fåj Linda hämta mig. Ellej fajmoj! Linda och fajmoj fåj hämta mig om du ellej mamma äj lite sjuk. Om ni kjäks lite gjann så fåj Linda och fajmoj hämta mig! Förklarar hon utförligt.
Haha, gulligt av henne att ge oss alternativ om något skulle hända. När vi klev in i hissen började hon klä av sig sina ytterkläder för att så snabbt som möjligt rusa in till sin mormor. Och när vi klev ut ur hissen så sprang hon fram och hälsade innan hon fortsatte vidare in i lägenheten. Det var det sista jag såg av henne. Nästan i alla fall, jag hann med att få en kram innan jag skulle åka hem igen. Men hon verkade inte ett dugg orolig över att sova borta, vilket vore väldigt bra. Längtar redan tills du kommer hem igen kära barn!

Nu vill Jenny åka och handla. Eller så vill hon att vi ska åka och leta tapet/väggdekor till nya radhuset. Precis vad jag sitter och drömmer om att få göra denna söndag…
Nova och Theo roar sig med att sitta på golvet och hälla vattnet från deras vattenflaskor i deras skor. Blir en bra dag det här!
Jag startade ett långkok nu istället, det blir en köttgryta till middag idag. Mums! Nu måste jag bara hitta åt ett bra gömställe och förbereda en bra ursäkt för att slippa följa med och handla… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till all pollen och frömjöl. Bilen blir grön. Huset blir grönt. Mitt snor blir grönt. Mayday! Mayday!