”Du gamla du fria, du fjällhöga nord…”

Idag känner jag mig stolt, och jag känner mig svensk. Blygsamma som många av oss är i detta land så vaknar ändå den lilla patrioten inom oss just idag. På Sveriges nationaldag!
Klart som tusan att vi ska fira! Vill inte ens höra en antydan om rasism idag, för då förstår man inte vad firandet handlar om. För mig handlar det inte om man är etnisk svensk eller nationalist, utan mer vad detta land står för. Vad betyder Sverige, mitt land för mig? I det stora hela så tänker jag på demokrati, jämställdhet och allas lika värde. Och 200år av fred! Det är något vi verkligen ska vara stolta över, något man bör lyfta fram och beundra en dag som denna. Sedan kan vi alltid göra mer, och det hoppas jag att alla känner att man vill försöka bidra till på det bästa sätt man kan. För vi är lyckligt lottade som får leva här i ett land skonat från diktatur, krig och elände. Så ta denna dag att fira och njut av att du bor i ett fantastiskt land!
Jag har följt lite intervjuer idag och mycket verkar fokuseras på vad som är typiskt svenskt. Men varför är det så viktigt? Finns det något typiskt svenskt egentligen? Ja vissa hänvisar kanske till en speciell maträtt eller ett speciellt beteende, men för mig känns det ändå irrelevant. För mig handlar det mer om att ta denna dag och lyfta fram ditt hemland. Att uppskatta allt som faktiskt är bra med att bo här och känna en stolthet över det. Sedan fick man inom militären lära sig att hedra den svenska flaggan, och det är såklart inget fel med det. Den fick en större innebörd och blev så mycket mer än ”bara” en flagga. Men det känns kanske lite gammalmodigt nuförtiden. Däremot vill jag aldrig se folk som bränner eller spottar på vår flagga, och heller aldrig se den i samband med folk som marscherar och gör Hitler-hälsning för att markera sitt missnöje mot invandrare eller liknande.
Nu vill jag inte fördjupa mig för mycket i det, men alla som känner mig väl förstår säkert mina tankar. Hur tänker jag på Sverige idag då? För mig personligen så kan jag blunda och tänka på den svenska naturen. Med sina djupa skogar, vackra fjälltoppar och att nästan alltid känna närhet till sjöar och hav. Nu har jag förvisso badat färdigt sedan det ryktats om vithajar, men vatten ger ändå en känsla av frihet. Jag längtar tills barnen blir lite större när man kan ta med dem ut i naturen, fiska och övernatta i tält. Gärna i norrland där jag haft förmånen att spendera en stor del av mitt liv. Den naturen ligger mig varmast om hjärtat. Det är något speciellt med att sitta intill en porlande älv framför en brasa och grilla korv, med utsikt över fjällen och myggjävlarna som surrar i öronen. I love it!
Därför vill jag verkligen uppmana alla att blicka inåt och känna efter inom er, vad är det ni älskar och uppskattar här i Sverige. Det är bara nationaldag en dag om året, unna er att vara stolta över det som våra mor- och farföräldrar och alla innan dess kämpat för att vi nu har det så pass bra som vi har. Och våga fira detta för tusan! På så sätt hedrar vi de som levt här långt innan oss och visar dem vår uppskattning. För tro mig, även om vi ibland klagar på vårt samhälle så finns det tyvärr dem som har det bra mycket värre i andra delar av världen.

Det blev ett väldans långt inlägg om detta, jag som bara tänkte skriva några rader lite kort om nationaldagen. Så vad har vi gjort idag då? Vi har inte firat speciellt mycket egentligen. Har ingen flagga att stoltsera med på något vis, utan jag har nog mestadels tänkt och funderat på fosterlandet idag. Det fick ni ju ta del av här ovan.
Istället hade vi besök av min syster Linda, Elvira och lilla Elton. Det fikades lite och sedan grillade vi till middag. Elvira och Freja hann även med ett besök till lekparken, under ledning av Jenny. Theo jagade myror på baksidan och försökte äta upp dem. Usch! Sedan bjöd tjejerna på dansuppvisning, vilket var en fröjd att skåda. Även deras ”kurragömma” var roande att följa. Vid ett tillfälle skulle Jenny, som befann sig i Frejas rum, räkna och sedan leta efter dem. Elvira gömde sig taktiskt och smart bakom den röda fåtöljen i vardagsrummet. Medan Freja drog en filt över sig och ställde sig mitt på golvet. Hon var kanske inte så svår att hitta sen men vi hade väldigt roligt åt detta. Sedan passade vi alla på att kela lite med lilla Elton!

Dagen bara rullade på känner jag, den gick väldigt fort. Nu har de åkt hem och jag börjar nog bli lite trött. Nova sover inte så bra på nätterna just nu och vaknar väldigt ofta ledsen. Det blir ingen vidare sömn för någon av oss då tyvärr och det sätter ju sina spår. Men vad det beror på vet vi inte riktigt, vi misstänker att hon eventuellt drabbats av öroninflammation igen. Blir det inte bättre får vi nog undersöka saken närmare…

Igår hände något mycket märkligt! Jag blev utmanad av Henke att följa med ut och äta lunch med några av grabbarna på jobbet. De har tydligen haft någon sorts tävling i prestige där det gäller att äta upp en hel panpizza kallad Russe. Vad jag förstått så har Johnny, Henke och min namne Jimmy klarat av detta. Först så kände jag att detta kan nog bli en utmaning att klara av. Kunde inte Billy, Janne eller Anton på jobbet klara av att äta upp en hel panpizza så blir det nog tufft.
Men när vi kom fram och jag fick se panpizzan på bordet så skrattade jag åt det hela.
– Haha, den där lilla? Det blir en baggis! Sa jag stöddigt och började käka.
Men när jag ätit upp halva så infann sig ett problem, nu var jag riktigt mätt. De andra började hetsa mig att jag inte kunde sluta äta nu, då skulle jag tydligen vara lika mesig som Anton. Det ville jag ju såklart inte, så jag fortsatte att äta. När tre fjärdedelar av pizzan var uppäten började jag må illa. Colan var dessutom slut så nu blev tuggorna både torrare och jobbigare att svälja. Men jag blev hela tiden upplyst om att jag skulle vara lika mesig som Anton om jag inte åt upp hela. Anton förklarade hur dåligt han mådde efter sitt tidigare försök att klara detta och avrådde mig därför att göra det. Jag tittade på Russen, mitt Everest. Jag tittade på klockan och började känna mig stressad, snart måste vi tillbaka till jobbet. Jag tog några tappra tuggor till men sedan tog det stopp, det gick inte. Jag är lika mesig som Anton…
På vägen tillbaka så passade Anton på att köra lite rally med sin bil som jag åkte med i, allt för att hinna före den andra bilen som Johnny körde. Pizzan åkte som en jäkla jojo upp och ner i magen. När han parkerat utanför jobbet så lutade jag mig mot bilen när jag klivit ur och tog några riktigt djupa andetag. Varför gick jag med på detta… Fy fan…
Jag orkade inte fika på rasten när vi firade de i personalen som fyllt år. Jag orkade inte äta middag med barnen när jag kom hem. Senare på kvällen när klockan var runt nio så försökte jag äta igen, men jag var definitivt inte hungrig då heller. Aldrig mer ska jag äta en Russe helt själv…

”…Ja jag vill leva jag vill döööö, i nooordeeeen!!”

Med detta vill jag avsluta dagens inlägg och önska alla en fortsatt trevlig nationaldag! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till panpizzan Russe. Eller nej den går fasen till Henke, Johnny och herr Nilsson! Bara för att ni hetsade mig till detta, ska aldrig lyssna på er igen…