Jag är så mätt, helt otroligt proppmätt. Det är nästan genant att jag ätit mig så enormt proppmätt två gånger under en och samma vecka. Jag kan inte låta bli att tänka på att folk svälter samtidigt som jag frossar i mig god mat. Och den där Russe panpizzan var ju dessutom en obehagligt mättande upplevelse…
Annat var det igår! November 2012, där har ni det senaste datumet då jag fick en helkväll med mina bästa herrar. Igår var det dags igen, klockan 18.00 skulle vi samlas på Mosebacke. Men min buss var försenad. Väldigt försenad, 20 minuter för att vara exakt! Orsak? Mycket hög belastning enligt SL. Med andra ord, badjävlarna…
När jag klev på bussen, och flashade med mitt fulladdade 24-timmarskort inför en totalt ointresserad folkmassa, så var bussen fullproppad ända fram till busschauffören. Jag tog ett stadigt grepp om nån pinne i taket och stod likt en surfare under resan in till stan. Nästan alla talade engelska, det var märkligt. Jag stoppade in mina hörlurar och höjde blygsamt volymen. Lasse Berghagen sjöng ”Stockholm i mitt hjärta” för mig, harmoni. Men efter bara några minuter var jag överhettad och otroligt less på busschaufförens ryckande körstil. Varför erbjuder ingen ungdom sin sittplats åt mig? Är ingen väluppfostrad längre? Och varför pratar alla runt omkring mig engelska och inte svenska? Vad har hänt med universum? Jag blev småsur och började så smått inse att det förmodligen handlar om att skrämma sig till en sittplats här på bussen! Jag bytte taktik, och bytte helt enkelt musik. Ghost sjöng ”Year zero” för mig, mitt ansiktsuttryck hårdnade. Inte på grund av att jag blev bajsnödig, utan för att nu gällde det att se riktigt hård och tuff ut så att någon ungdom blev rädd och var villig att erbjuda sin sittplats för fruktan av sitt liv. Men alla ungdomar såg ut att sitta och sova på bussen, fast egentligen så sitter de bara med gamnacke och pillar på sina jäkla mobiltelefoner. De enda som verkade höra min läskiga musik och reagerade på min utstrålande tuffhet var typ pensionärerna. Men deras sittplatser är jag inte ute efter, vad gör jag för fel?
Jag började vädra mitt missnöje genom griniga sms till Saltsjöbadens guldgosse som skulle mött upp mig i Slussen, om bussen bara hade hållit tiden. Han satt nu och inmundigade en härlig kall öl på Mosebacke, men skyllde på badjävlarna. Det är deras fel att bussen är full av folk. Han hade även en teori om att tjuvarna från Fisksätra numera var ute och stal båtmotorer längre ut på Värmdö, som de sedan fraktade med sig på bussen tillbaka till Fisksätra. Kan de inte palla båtmotorer någon annanstans?
Men prisa herren, någon hörde mina böner och klev av när en bajsdoft spred sig på bussen vid Henriksdal. Det var inte jag som var skyldig till det! Men jag högg sittplatsen snabbare än ögat. Stolt satt jag nu och kände hur mycket jag förtjänade den här sittplatsen. Då kör plötsligt busschauffören över en hel upplevelse av ojämnheter på vägen så att bussen skakar. Hela jag börjar ”dallra”, och jag blev plötsligt påmind om hur överviktig jag blivit. Och jag fortsätter dallra en kort stund även efter att bussen slutat skaka. Jag önskade plötsligt att alla kunde dö på denna buss, och busschauffören kunde gott dö två gånger efter att ha förödmjukat mig här offentligt. Men de kunde vänta tills vi var framme vid Slussen innan de dog så att jag slapp gå sista biten.
Efter en mycket kort stund så var vi äntligen framme vid Slussen, och ingen verkade lyssna på mig denna dag för ingen dog. Istället stönade och flåsade jag mig hela vägen upp till Mosebacke. Men väl framme så väntade min belöning. Marcus, Erik, Tommy och en kall öl välkomnade mig efter mitt livs jobbigaste bussresa. Nu väntade vi bara på Mogge, sedan var alla fina herrar samlade. In i dimman, skål!

Jag insåg för lite mer än en vecka sedan att jag inte skulle ha råd att gå ut och roa mig denna afton. Men när jag informerade övriga om detta och bad att få skjuta fram vår herrafton, så erbjöd sig dessa underbara människor att bjuda mig på hela kalaset. Bara jag följde med! Jag blev så rörd, och kunde omöjligt tacka nej. Och som de bjöd, wow vilken kväll! Öl, middag i form av mitt livs största hamburgare på restaurang Mississippi, ännu mera öl och sedan avslutade vi med drinkar på Vampire Lounge. Jag hade en sån underbar kväll! Och jag som oroade mig inför kvällen att jag skulle få en känsla av ”välgörenhet”, vilket det faktiskt var, men de skötte allt så jäkla snyggt när de betalade. Det bara kom in grejer hela tiden! Jag hoppas verkligen att jag kan göra något liknande för dem någon gång. För som sagt, det var över ett och ett halvt år sedan som vi grabbar roade oss ute så här en kväll. Vi pratade om allt och lite till, och det var så skönt att få ventilera sig lite oss herrar emellan. Man har inte riktigt haft tid och möjlighet till det under en längre tid, så det kändes jättebra! Så ett STORT TACK för en underbar afton!

Idag var jag fortfarande proppmätt när jag vaknade, och mättnadskänslan höll i sig genom hela dagen. Nu är klockan 22.00 och jag är fortfarande inte hungrig. Först pan pizzan Russe i torsdags, och igår mitt livs största och troligen godaste hamburgare jag ätit. Den var fasen 20cm hög! En dubbelburgare som fick hållas på plats med tre grillspettspinnar, och pommes och bea till det. Jag dallrade fasen mer på bussresan hem än in till stan. Men som tur var så halvsov jag och snarkade på bussresan hem och orkade inte reflektera över min fetma.
Jag fick även provsmaka lite av Tommys förrätt, crabcakes! Vad gott det var, och det var absolut inte vad jag eller Tommy föreställt oss att det skulle vara. Vi hade teorier om att det skulle vara en liten pajliknande sak, men istället kom det in en korg med friterade ”bollar” med tillhörande lime och sås. Jättegott! Det kan jag absolut tänka mig att äta igen!

Idag firade vi Lembit som fyller 17 år! Efter en jästdispyt mellan mig och en ilsken Jenny på morgonen så kunde hon tillslut baka vaniljbullar som han fick till frukost på sängen när han vaknade. Sedan firade vi honom hemma hos hans pappa med många släktingar, tårta och även hemmabankade hamburgare direkt från grillen. Tyvärr så var jag fortfarande för mätt för att njuta av allt det goda, men lite pressade jag i mig. Riktigt gott, så ett stort grattis på födelsedagen Lembit!

Jag börjar misstänka att någon spöat mitt adamsäpple. Det gör så jäkla ont! Det kom i samband med en snärtande känsla, ungefär som att man knäpper till en sträng på en gitarr riktigt hårt. Och detta kändes rakt över adamsäpplet och även i struphuvudet. Det ömmar och jag har fasen problem att prata, även rösten verkar vara på väg bort en sväng. Jag blev nyfiken och googlade på besvären för att få en hint av vad det kunde röra sig om. Nästan alla resultat handlade om cancer i struphuvudet. Men hurra då för fan…
Nu är jag nog ganska säker på att det mer handlar om något virus eller kanske ännu mer troligt min pollenallergi. Den brukar sätta sig i luftrören om den vill mig riktigt illa. Så jag avvaktar en dag eller två och ser hur det utvecklar sig. Som den positiva människa jag är så har jag insett att dessa besvär även har en fördel att ta del av. Nämligen att jag inte kan svälja utan att det blir smärtsamt, och då måste jag ju faktiskt äta och dricka mindre. Eller inte äta alls rentav! Så då kanske mina bussdallrande dagar är förbi inom en snar framtid!

Nu borde jag nog sova, allt häftigt som jag upplever tröttar tydligen ut mig. Sov sött alla ni där ute, ha d biff!

DAGENS JERKER går till tonårskillen som kämpade febrilt med att ta en snygg ”selfie” på sig själv med mobilkameran under bussresan in till Slussen igår. Som han tog om bild efter bild tills han fick till håret på exakt rätt sätt. Loser! Han är säkerligen även ett stort fan av One Direction eller Justin Bieber…