Sedan våra kära barn kom till världen så har livet blivit så kärleksfullt! Men, jag har heller aldrig varit så sjuk i hela mitt liv…

Det är en fröjd att fotbolls-VM i Brasilien äntligen börjat! Men vad gör det om man knappt sett någon match. Åh, vad jag är bitter! Har bara sett två eller tre matcher, men jag vill se så många matcher som möjligt. Dock så orkar jag inte. Har fortfarande inte blivit kvitt inflammationen i halsen, och det är egentligen först idag som rösten börjat komma tillbaka igen. Ni vet, den ljuva stämman som försvann för 10 dagar sedan. Helt sjukt! Och vet ni, att när jag nu varit sjuk, ja då fick jag en liten bonus. Tandvärk! Tack för extravinsten…

Fasen vad ont det har gjort! Men har fått höra det kan vara bihåleinflammation, för det gör ont i hela jäkla skallen. Och det är märkligt nog som allra värst under natten, vilket gör att jag inte kan sova. Ska träffa läkaren imorgon, och kanske blir jag även tvungen att boka en tandläkartid. Ni vet de där ”läkarna” som petar med en liten pinne på tänderna i fyra minuter, och sedan påminner dig om att betala en svindyr peng i receptionen innan du går hem. Orkar inte mer, ge mig styrka!

Styrkan finner jag just nu i våra underbara barn! Nog för att de delar med sig av sina spännande baciller från förskolan, men de sprider också oerhört mycket glädje. Trots att vårt hem nu börjar bli väldigt rörigt bland alla flyttkartonger.
– Pappa, va skönt det är att komma hem. Tack för att du hämtade mig! Sa en utmattad Freja och lade sig på soffan efter en uppenbarligen hård dag på förskolan.
Hon har börjat fundera mycket kring vår flytt. Man märker att hon är känsligare än vanligt, och varje dag pratar hon om att vi inte får glömma att ta med hennes saker till nya huset. Så gulligt, men hon har ju aldrig varit med om en flytt och förstår såklart inte allt vad det innebär. Men det kommer gå bra!
Nova och Theo börjar trivas bättre och bättre på förskolan. De blir inte så ledsna när man lämnar dem och verkar ha roligt där på dagarna. Theo vill dock gärna ha lite koll på var Nova och Freja befinner sig. Han kan vakna under sovpasset och titta efter Nova, och när han ser att hon ligger där och sover så somnar han om igen. Sedan så hade han tydligen knatat över till Frejas avdelning och frågat efter henne. Hon var ute just då, men då stannade han och lekte med de ”stora” barnen en stund. Men annars verkar han komma tillrätta nu och är inte lika ledsen när man lämnar dem på morgonen.
Nova är inte lika beroende av Theo utan härjar runt med alla de andra barnen. Hon verkar lugn, och det känns bra att hon trivs på förskolan.
Sedan vet jag inte vad det tog åt henne här i helgen. Plötsligt så kom hon fram till mig när jag satt och lekte med dem på golvet, och började gosa med mig. Trodde jag i alla fall. Istället sträckte hon ut tungan och slickade försiktigt på mitt skägg! Detta var tydligen jätteroligt, det kittlades väl kan jag tänka mig. Hon har för övrigt varit väldigt ”pappig” senaste veckorna. Det tycker inte Jenny är så kul, men samtidigt får hon uppleva hur jag haft det när Nova och framför allt Freja varit så ”mammiga”. Detta försöker jag ta vara på nu så mycket det går, för vem vet hur länge det varar.
När jag nattade twinsen ikväll så fortsatte mobbingen från deras sida, precis som vanligt. De vägrade att somna. Nova sparkade mot väggen och sjöng, samtidigt som Theo ropade på sin förskolelärare Johanna.
– Janna! Jannaaa! Ropade han högt.
Sedan drog han upp min tröja och pekade.
– Mage! Ropade han och började trumma på min mage.
Även Nova lockades med i detta och plötsligt satt två barn och bankade på min mage samtidigt som de skrek ut i någon form av sång. Vilken förolämpning! Jag vet att min mage slagit storleksrekord, men att upplysa mig om det på detta vis är smärtsamt. Som tur var så somnade de snabbt sen, och jag kunde lägga band på min inre ilska när jag lyfte över de vackra små barnen till deras egna sängar.

I fredags kom containern vi beställde, så att vi kunde röja ur vinden och förrådet. Det var ingen bra tajming med tanke på att jag mådde dåligt, men det gick bra. Min broder Tommy kom ut och slet hela lördagen med att slänga skräp. Vår syster Linda och Micke kom också förbi och hjälpte till, vilket underlättade en hel del. Annars hade jag aldrig orkat, jag kunde ju knappt prata med min halsinflammation. Men vi lyckades slänga i stort sett allt vi ville bli av med, så det känns jätteskönt.

Midsommar närmar sig, hoppas det blir bra väder! Vore ju trevligt om man kunde grilla lite och avnjuta en god öl. Men då får jag se till att bli frisk först, ska boosta med vitaminer och Coca-Cola tills min blekfeta kropp besegrar denna förbaskade inflammation! Tänk om det är Tyfus…

DAGENS JERKER går till inte till min brors kära sambo Sandra. Hon köpte winegums åt mig när hon var på Åland nyligen, tack så mycket!
Dagens utmärkelse går istället till läkarna som inte kan bota min inflammation så att jag kan njuta av dessa underbara godsaker. Men jag får hoppas att de ordnar detta när jag träffar dem imorgon.