Ska vi ta och riva av de där före- och efterbilderna jag nämde tidigare. Man blir ju inte yngre precis…

Jag har förbaskat svårt att hitta bilder på mig som tagits nyligen. Är ju inte så förtjust över att vara med på bild, allra minst när jag själv tar kort. Och jag tar heller inte många så kallade ”selfies” som jag sedan publicerar i sociala medier, har aldrig förstått den grejen alls.
Det var lite lättare att hitta åt gamla bilder, även om kvalitén inte var den bästa. Men här kommer ett kollage med den finaste av Jimpor!

Mm, vilken pudding! Hahaha! Numera är jag faktiskt mer lik en pudding än någonsin. Men då syftar jag mer på min kropp, i form av konsistens och densitet. Eller? Avgör själva…

Då har jag förhoppningsvis mättat Harrys begär med dessa bilder på min kropps förfall. Hail to the Jimblob!

Igår hände något. Det var oväntat, men ändå oväntat. Jag fyllde år! Men det hände mer än så, ute i Nynäshamns vildmark.
Vi åkte för andra helgen i rad ut till min mor och Kent, de har ju köpt hus ute i skogen. En by kallad Grödby, där bor de nu. Förra helgen försökte vi hitta dit för första gången, inte helt felfritt. Vi parkerade utanför husnummer 20 på rätt gata, men reagerade över att det enbart stod en bil parkerad utanför. Vi skulle ju fira fyra personer som fyller år ungefär samtidigt, vart är alla? Jag ringde på dörren, och en frågande liten tonårstjej öppnade dörren.
– Hm, här bor inte min mor, sa jag och skrattade.
– Nej, svarade hon generat.
Vi åkte vidare. När vi kom en bit längre ner på gatan så såg vi min syster och hennes familj. De hade hittat till rätt hus! Haha, perfekt!
Så igår hittade vi fram utan problem. Vi hade fått en inbjudan till en stor släktträff, där vår släkt och Kents släkt skulle träffas allihopa för första gången. Det skulle starta i deras trädgård kl.13.30, exakt! Den exakta tidsangivelsen fick några av oss att ana ett stundande bröllop. Men när alla hade kommit så hördes inga kyrkklockor, vilken luring. Det vart mingel och smaskiga tilltugg. Jag försökte hälsa på Kents alla släktingar, men det fanns en liten hake denna eftermiddag. Två små hakar, som heter Nova och Theodore. De var så glada, så speedade och sprang runt för fullt. Det fanns även en stor godisskål. Åh, denna skål. De klättrade hela tiden upp på bordet och var stormförtjusta i sötsakerna. Vid flera tillfällen sågs, framförallt Theo, springandes runt med en klubba i vardera hand. Oroväckande men gulligt.
Min moster Susanne, den bästa mostern, och hennes norrländska cowboy Lasse hade tagit sig ner från Jämtland denna helg. Alltid superkul att få träffa dem! Lasse hade åsikter om köerna i Stockholmstrafiken, och ställde sig frågande till varför inte min mor och Kent flyttade till norra sidan stan istället för ännu längre söderut. Då hade de sluppit över två timmars bilkö på vägen genom stan. Jag skrattade! Men de var inte bittra, istället ville de också gratulera mig på min födelsedag. Deras gåva var smart, kärleksfull och mycket uppskattad. En stor glasburk fylld med winegums! Jag jobbar på den just nu, as we speak! Så att säga.
Sedan hände det väntade men ändå numera oväntade. Alla skulle samlas vid äppelträdet i trädgården. Fram träder en gammal man som liknade Karl-Alfred i kaptensutsyrsel. Han presenterade sig och förklarade att han är båtkapten. Men även vigselförrättare! Och plötsligt hörs musik spelas samtidigt som Kent träder ut ur huset, iklädd en stilig kostym. Sedan kommer min mor fram runt husknuten, i sin vackra vita bröllopsklänning. Sedan vandrar de ner till äppelträdet där vi alla stod och väntade. Wow! Ett wedding! Ett trädgårdsbröllop!

Så nu är min mor och Kent gifta. Make och maka, man och hustru! Jag är jätteglad för deras skull. Självklart har de min acceptans till detta, skulle aldrig få för mig att ifrågasätta dem och deras kärlek till varandra. Jag förklarade för Kent att jag verkligen tycker att de förtjänar varandra. Det kan missuppfattas och ha en negativ klang över uttrycket, men så menade jag förstås inte. De verkar båda så glada och lyckliga ihop, så jag och min familj önskar er all lycka i framtiden!
Jag kan dock spela lite missnöjd över att de väljer att gifta sig på just min födelsedag. Fattar ni, MIN! Min födelsedag! Talk about stealing my thunder som födelsedagsbarn. Men allt kan diskuteras och förlåtas, vi kan nog komma överens om en större mängd winegums så att vi alla blir nöjda sen. Eller hur? Hahaha! Nej då, för att citera min godaste vän Tommy. Han uttryckte sig över en vuxens mans vikt vid dennes födelsedag ungefär såhär:
– Är han efterbliven på något sätt och tycker väldigt mycket om att fylla år?
Han menar inget ont med detta det lovar jag er alla. Han försökte bara förstå en vuxen man som la alldeles för stor vikt på firandet av sin egen födelsedag. Och nej, jag känner inte att det är årets viktigaste dag längre. Men det är bäst för dem att de inte glömmer bort mig bara…

Min familj hade i alla fall inte glömt bort mig och min stora dag! Jag fick sovmorgon och blev väckt först när frukosten var klar, underbart. Så jag skuttar glatt ner till köket och ser ett uppdukat frukostbord, och ett stort paket. Okej, jag erkänner att det är kul att fylla år. Speciellt när det vankas överaskningar i form av stora paket! Jag kastade mig över presenten och slet bort allt papper för att se vad det var i lådan. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Något jag önskat och velat ha i flera år. En Kitchen Aid! Wow! Nu har jag fått otroligt bra presenter, blir alldeles rörd. Tack så mycket!

Hjärtligt tack för alla hälsningar och gratulationer som strömmat in under helgen. Känner mig lyckligt lottad som har så många underbara människor som tar sig tid att skicka en hälsning till lilla mig, puddingen Jimmy. Stort tack, och grattis ännu en gång till min kära mor och Kent! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till många. Först ut är den bilist som körde i motsatt färdriktning på Grisslingerakan och höll på att krocka med mig. Pucko!
Sedan blev jag utskälld av en cyklist när jag satt i bilen och väntade på familjen utanför svärmor. Jag stod med bilen (eller ja, Carnivalen) parkerad och blockerade en del av cykelbanan, tydligen så pass illa att han kände sig tvingad att skrika på mig i förbifarten. Men jag lyssnade på Bamse i bilen på hög volym och hörde inte vad han sa, kanske hade han inget styre på cykeln och ville få ut sin aggression för detta på stackars mig. Mupp!
Sedan är det ju riksdagsval idag, och regeringsskiftet tycks vara ett faktum. F**K! Men så är det, synd bara att Sverigedemokraterna tycks bli tredje största partiet. Det lär knappast underlätta för den nya regeringen. Blir intressant att följa den utvecklingen nu den närmsta tiden…