Det sitter tre små barn i en sandlåda och leker, alla med egen hink och spade. Sanden far runt lite överallt, och ett av barnen försöker samtala med det andra barnet som sitter närmast.
– Jag tycker vi gräver ett hål här i sandlådan. Ett jättestort hål! Säger barnet och låter motiverad.
– Nej jag vill bygga sandslott. Svarar den andra.
Besviket tittar barnet mot den tredje som sitter längst bort i sandlådan. Denne är leker inte så mycket, utan har mer fokus på några andra barn som samlats en bit bort från sandlådan. De vill gärna leka i sandlådan de med, men vågar inte gå fram utan håller sig på lite avstånd.
– Jag vill inte gräva nåt dumt hål. Säger den tredje och tittar surt mot barnet som föreslog idén. Sedan skickar hen iväg en skopa sand med spaden mot barnen som stod en bit därifrån för att markera sitt ”revir”.
Besviket börjar nu barnet att gräva lite försiktigt i sanden. Det är väl inget fel med att gräva ett hål? Barnet vill så gärna gräva ett stort hål, helst gräva upp hela sandlådan om det gick! Men det går ju inte utan hjälp, och inte heller så länge de andra två sitter där och leker för sig själva.
– Jag kan inte gräva ett jättestort hål själv, kan vi inte hjälpas åt? Frågar barnet den andre igen.
– Nej har jag ju sagt. Jag har velat bygga sandslott hur länge som helst, så nu vill jag bygga mitt sandslott! Svarar den andre bestämt och vänder sig bort.
Den tredje tittar på de andra två och stakar fram ett förslag.
– Om du hjälper mig att kasta mer sand på barnen där så att de håller sig borta, då kan jag gräva med dig en liten stund. Viskar den tredje med busig uppsyn.
De andra två låtsas inte höra. De vill inte kasta sand på andra barn som de inte ens känner.
– Hallå? Hör du vad jag säger? Säger den tredje med arg ton.
De andra två hör såklart, men vill inte bråka med de andra barnen så de låtsas som om de inte hör. Den tredje blir nu upprörd.
– Varför måste jag göra det du vill om du inte vill göra det jag vill? Jag tänker inte hjälpa dig och gräva något larvigt hål om du inte hjälper mig! Då bygger jag hellre sandslott istället. Fräser den tredje och sätter sig bredvid den andre och börjar sakta fylla en hink med sand.
Första barnet blir ledsen och tycker att den andre kan hjälpa till att gräva det stora hålet. Annars blir det för jobbigt och inte alls lika bra.
– Titta nu vad som händer när du bara vill bygga ditt dumma sandslott! Nu vill ingen hjälpa mig att gräva. Nu hjälper han dig istället för mig, och jag blir alldeles ensam. Dumma er! Utbrister barnet i ren besvikelse.
Men de andra två lyssnar inte. Den andre tittar bara upp men fortsätter sedan bygga vidare på sitt sandslott. Den tredje tycker de andra två är dumma, och återvänder sedan till sin del av sandlådan. Där satt de ytterligare en kort stund innan det blev för mörkt för att fortsätta leka, sedan gick de hem till var och en utan att säga något mer denna dag…

Lite på denna nivå tycker jag vår alldeles egen svenska riksdag uppträder. Där barnet som vill gräva hålet får representera regeringen, den som vill bygga sandslott får representera Alliansen, och den tredje får representera Sverigedemokraterna. Har alltid tyckt att det är ren sandlådenivå på våra politiker, men detta är ju direkt pinsamt. Idag röstade riksdagen om vilken budget som regeringen ska bedriva.
Den rödgröna regeringen lade fram ett budgetförslag som de nu jobbat fram tillsammans med Vänsterpartiet. Alliansen lade fram den budget de gemensamt tog fram inför riksdagsvalet i höstas. Och sedan lade Sverigedemokraterna fram sitt budgetförslag. Dessa tre förslag ställdes nu mot varandra, där först Alliansens förslag vann omröstningen mot Sverigedemokraternas. Men sedan så hände då det som nu resulterat i en så kallad regeringskris. Sverigedemokraterna lade inte ner sina röster när regeringens budget stod mot Alliansens, utan de lägger sina röster på Alliansens budget som då vinner hela omröstningen. Statsminister Stefan Löfven tycker det är skandal och utlyser nu omval i vår om inget oförutsett händer. Han skyller på Alliansen och tycker att de är oansvariga som inte vill samarbeta och att allt detta nu är deras fel. Alliansen röstade självklart på sitt eget budgetförslag, och är glada att de vann. Trots att det skedde med hjälp av Sverigedemokraterna. Och Sverigedemokraterna myser just nu efter att ha visat sin makt och förmåga att ställa till kaos i riksdagen…

Jag förstår inte. Jag kan inte förstå hur statsministern kan anklaga Alliansen för deras egen förlust. Att försöka förhandla i sista stund när man märker att man kanske inte längre kan vinna omröstningen tycker jag är konstigt. Jag förstår inte vad Sverigedemokraterna försöker vinna på detta. Jag tror inte att Alliansen har mycket att vinna på detta heller. För om de skulle vinna omvalet i vår så kan de likväl råka ut för samma sak nästa höst. Inte omöjligt, snarare mer troligt…
Politik, man blir så engagerad och samtidigt så förbaskad. Jag tycker som många andra, att skippa en föråldrad blockpolitik och försök samarbeta över gränserna. Alla partier kan inte alltid komma överens, men försök åtminstone! Jag tycker vår statsminister uppträder på ett omoget och icke förtroendeingivande sätt. Att skylla på andra istället för att lösa sina egna problem i den regering han skapat tycker jag bara är urdumt. Han har mycket att lära. Alliansen måste också försöka komma bättre överens med övriga partier och inte fortsätta sin blinda tro på att de är det enda och bästa alternativet för vårt land. Alla partier har bra och dåliga saker på sina agendor. Det är ju här vi, svenska folket, avgör vad vi tycker är viktigast för Sverige genom att nyttja vår rösträtt. Att tänka på helhetsbilden om vad som är bäst för alla, inte bara sig själv. Sedan har vi Sverigedemokraterna, som står för mycket mer än bara begränsad invandring. De har andra mål, som de har gemensamt med andra partier. Men tack vare den fixerade synen på invandringen så hamnar allt det andra i skymundan. Jag sympatiserar inte med Sverigedemokraterna alls, men man kan heller inte låtsas om att de inte finns. Kanske våra folkvalda politiker kunde växa upp och förstå att 13% (minns ej exakt) av svenska folket har gjort sitt val och röstat på dessa. Demokrati. Om man ignorerar dem är det väl inte demokrati? Jag tror tyvärr att de bara växer och blir ett större parti om de inte tas på allvar. Sedan ska man inte ge vika för alla deras krav, men man måste väl ha en dialog för att komma tillrätta med allt. Eller?

Nu är det sent, vet inte ens om jag lyckas formulera mig korrekt här. Men jag har förhoppningar om ett bättre valresultat i vår, där vi slipper ha ett parti med en vågmästarroll som vi har idag. Hoppas politikerna lärde sig något av höstens val, och de gäller samtliga politiker!

Till något helt annat nu då! Filmen ”Frost” har många kanske sett, inte vi här hemma dock. Inte än, bara musikvideon till den stora hitlåten ”Let it go”. Den älskas av barnen och när vi besökte matbutiken i helgen, twinsen och jag, så bjöd de på hög skönsång till alla andra glada morgonshoppare. Det är en fin låt, jag förstår att de gillar den. ”Let it go! LET IT GOOOO!!!”
Vi har som sagt inte sett hela filmen ännu. Vi fick för oss att barnen kanske är för små för att se den. Att den skulle vara läskig. Men det är den tydligen inte, bara lite sorglig. Och sorgliga filmer är inget för mig alls, så de får kanske se den utan mig. Tycker det är jättejobbigt att se sånt, jag vill bli underhållen av filmer. Inte ledsen. Jag tog upp ett exempel på detta när denna diskussion kom upp i lunchrummet på jobbet. Alla har väl sett Terminator 2…

Nu rynkar nog några på näsan, eller kanske skrattar rentav. Men jag tyckte det var jättesorgligt när Arnold hissade ner sig själv i den där brinnande smörjan på slutet. Allt för att inte lämna något efter sig som vetenskapen kunde vidareutveckla till det ondskefulla Skynet som ska orsaka jordens undergång. Heroiskt gjort av roboten!
Ingen på jobbet verkade hålla med mig. Kanske att de inte förstod vilken uppoffring roboten gjorde, eller vilket fantastiskt skådespeleri pojken Edward Furlong bjöd på när han grät samtidigt som Arnold smältes ner till en enda metallsörja. Jag ville ha en egen terminator när jag såg den filmen som ung. Helst ville jag bli en robot! Men sorgligt var det i alla fall att se Arnold dö. Arbetskamraterna tittade lite konstigt på mig efteråt. Tycker de är okänsliga…

Nu är klockan snart 01.30… Jag borde verkligen försöka sova. Godnatt, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till vårt lands största sandlåda, riksdagen…