Kan någon tala om för mig, vart jag som förälder ska vända mig om mina barn retar mig? 

Jag ser mig själv, ungefär som en lejonhanne i familjen. Där Jenny är lejonhonan, Lembit det alltid trötta lejonet som ser ut att spela död på en sten i solen, och småbarnen som uppstudsiga lejonungar. Jag har förvisso ingen man kvar på huvudet. Och Jenny skaffar inte lika mycket mat som lejonen jag ser på TV. Men främst så tycker jag de små lejonungarna uppför sig annorlunda här hemma. Alla naturprogram jag tidigare sett om lejon har visat hur lejonhonorna och dess ungar har mer respekt för lejonhannen än vad som visas i vårt hem. Jenny fnyser åt mig och tror på en jämställd föräldrasituation där hon bestämmer, förvirrande va? Haha! Nej då, så är det ju inte riktigt. Men främst är det de så kallade lejonungarna i vår lilla flock som numera gör ett tidigt tonårsuppror eller något…

För någon dag sedan så pysslade barnen lite på kvällen innan läggdags. De fyllde upp små petflaskor med vatten, som de sedan pimpade genom att hälla i glitter i olika kulörer. Sedan glittrar flaskan fint när man skakar den! När det sedan var dags att borsta tänderna för kvällen så var de så upptagna av sina mästerverk att de hade svårt att fokusera på tandborstningen. Jag erbjöd mig att borsta deras tänder på soffan medans de lekte med sina flaskor. Då kom Nova och Theo fram, visade att jag skulle luta mig bak mot ryggstödet, och rullade sedan sina flaskor nedför min mage. Till stor glädje och ekande skratt!

– Pappa, vilken bra backe du har på din mage!

– Nä, nu blir det fel här med mig var det… Mer hann jag inte säga innan de avbröt mig.

– Din mage är sååå STOR! Den är jättebra att rulla flaskor på!

Jag började då luta mig fram för att avbryta den pågående mobbingen, men hann inte säga något denna gången heller innan de avbröt mig igen.

– Pappa, din mage är stor som Bosses backe! Jättefin!

Bosses backe… Det är kanske inte alla som vet vad Bosses backe är? Om man följer ett löpspår, eller vad det är mellan vårt hus och barnens förskola ungefär, så kommer man fram till en stor äng med några grillplatser och små vindskydd. Där finns även en väldigt populär och stor pulkabacke, även känd som Bosses backe. Min mage har alltså jämförts med en pulkabacke. Detta skulle vara jobbigt för vem som helst att få höra, men det tog inte slut där…

– Pappa, backa tillbaka lite. Sa Nova och puttade mig mot ryggstödet. Sedan drog hon upp min tröja en bit på magen.

– Theo, titta! Det här är jätteroligt! Sa Nova och sedan pressade hon upp magen och lät den dallrande guppa ner igen.

Är inte detta mobbing på högsta nivå? Detta är inte första gången det händer! Oroväckande. Undrar om jag kan söka ekonomiskt stöd för min situation? Det börjar bli dags att visa vilket lejon som är herre på täppan här hemma… 

Twinsen har hostat länge nu och det har nog påverkat deras nattsömn. Det kan vara en anledning till att man får en utskällning när man frågar vad de exempelvis vill ha för pålägg på sin smörgås. Jag förstår ingenting, men de kanske också går igenom något inombords. Det gäller att ha tålamod kan jag säga! Eller hur skulle ni reagera om någon skriker att de vill ha ost på sin macka, och att man är så dum! Sedan kan mackan kastas iväg, och bli ett kladdigt och motbjudande smulklegg på golvet.”Dumma pappa” är man om jag inte vet exakt vad som gäller…

Freja upplever en jobbig period nu, men vi vet inte riktigt vad det är som händer. En anledning kan vara rotationen av pedagoger som sker på deras förskola, det har hon själv berättat att hon tycker är jobbigt. Hon sover så dåligt på nätterna, och pratar i sömnen där hon blir arg och ledsen. Hon sover ju oftast med mig, men om jag försöker trösta henne på natten när hon yrar så blir hon väldigt arg och börjar skrika efter mamma. Detta blir lite utav en ond cirkel där hennes dåliga sömn innebär att hon inte är på sitt bästa humör alla dagar. Men vi försöker jobba vidare med detta och vill ju att hon ska uppleva trygghet och alltid känna sig älskad av oss. Det är dock en utmaning när hon väljer att skrika på en så fort man försöker förstå henne, och att man är ”dumma pappa”…

Men bra saker händer också! Som i veckan när twinsen var hemma från förskolan och hostade. Medan jag tillagade en delikat lunch så hörde jag dem leka bakom mig.

– Jag går till djungeln nu Nova. Jag har stövlarna på mig. Berättade Theo utförligt för Nova.

– Ja! Ja Theo, gör det! Svarade Nova glatt.

Men sedan utbrast hon högt!

– Akta lejonen Theo! Lejonen äter upp dig! Du måste springa fort, spring fort rally därifrån! Ropade hon och då ser jag hur hon vinkar in Theo till sig i tryggheten på soffan i vardagsrummet.

Fantasin flödar, det kan man inte säga något annat om. Och de gjorde ett intressant val samma dag, när de skulle välja en film att titta på. Här hemma är inte variationen så stor, utan de har sina favorifilmer och håller sig till dem. Men nu satt de och bläddrade i pärmen med filmer, och valde något nytt! Inte nytt för mig, eller för er andra som läser detta heller för den delen. De ville se på kaninen, Snurre Sprätt! Och jag var skeptisk till en början med tanke på att den är ganska ”våldsam” i jämförelse med vad de brukar titta på, men de ville så gärna se den. Så jag satt tillsammans med dem, och så kollade vi på filmen. Och som de skrattade! Först lite när det handlade mycket om just Snurre Sprätt och hans kompis ankan Daffy. Man märkte på dem att detta var något de inte var vana vid, men trots den gamla tecknade stilen så tyckte de att figurerna var så tokiga. Sedan kom högpunkten, Hjulben & Gråben. En av mina absoluta favoriter i den tecknade världen! Framförallt Theo skrattade åt vargen när han ständigt ramlade av klippan i sin jakt på fågeln. Sedan dess har de pratat om filmen varje dag tror jag, att de vill se vargen. Jenny tycker inte om denna typ av barnprogram, men jag såg det ju själv som barn och gillade den spännande jakten hela tiden. Sedan slår de ju inte varandra som i typ Kalle Anka, utan Gråben i det här fallet, fastnar ju oftast själv i sina egna fällor. Så vi får se hur länge detta är roligt, länge hoppas jag! 

Idag utsåg jag mig själv till smartast med hjälp av min nya accessoar, superbrillorna! Jag är ser ju sjukt intelligent ut i dessa, kanske att jag borde plugga och se smart ut där i skolan också? 

Det fanns de som skrattade åt mig när de såg mina superbrillor, men vad vet de om intelligens? Inte så smarta alls om ni frågar mig… Nu ska jag njuta av några sekunders tystnad, var god stör ej. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som tvivlar på mig, när det gäller mitt påstående att jag är ämnad för något stort. Jag kommer tysta er alla här nu. Kolla bara på bilden nedan. Redan som barn var jag Batman, som BARN! Hur många av er var det? Kom inte och påstå något annat, jag ÄR ämnad för något stort. Vänta ni bara… 

Batman chillar utan sin mask, med en cola utanför stadshuset. Tack för bilden Tesse!