Idag lärde Theo mig nya saker när han spelade ett spel på iPaden. Det var ett spel där man ska tillaga och servera mat. Men i menyn blev han arg på något.

-Vad händer? Frågade jag.

– Jag blir så arg på det här spelet. Svarade han argt och tryckte med bestämda fingrar på skärmen. 

– Varför då? Frågade jag igen och kikade på spelet han spelade.

– För jag förstår ju inte, de pratar bara grekelska och inte svenska. Åhhh! Skrek han förtvivlat och kastade bort iPaden innan han vände sig om och borrade ner ansiktet i soffan.

Jag förstår hans ilska, jag kan inte heller ”grekelska”. Haha! Nu var det dock engelska det handlade om, men det är ju lika besvärligt för honom det med. Han återhämtade sig dock efter en stund, och blev sedan den vanliga glada Theo-Totten igen!

För någon dag sedan när jag satt och bläddrade bland kanalerna på TV:n i ett sista hopp om att hitta något roligt, så gjorde jag just det. Hittade något roligt alltså! Det sändes ett live program om Monty Pythons återföreningsshow från någon stor arena i England. Nu var detta en repris, men det gjorde mig inget. För även om jag inte är stormförtjust i allt som de gjort, så fullkomligt älskar jag John Cleese! Men även Eric Idle, Terry Jones, Michael Palin och de andra, och i just denna version här nedan får de dessutom finbesök av självaste Rowan Atkinson. De har ju några riktiga klassiker som man aldrig tröttnar på. Den döda papegojan, han som bokar tid för att argumentera, och min absoluta favorit… The Four Yorkshiremen! 

Ni har säkert sett den, där fyra framgångsrika herrar sitter och tänker tillbaka på sin fattiga barndom och hur de försöker överträffa varandras historier om hur tufft de hade haft det. Där den första berättade att de bodde i en skokartong på motorvägen, den andra i en hoprullad tidning i en avloppstank, den tredje i en sjö och den sista i ett hål i marken. Hur de tvingades slicka motorvägen ren varje natt, och den andra fick slita i en fabrik för småpengar, och hur den tredje minsann fick städa sjön varje dag. Det är då fokuset tillslut hamnar på John Cleese. Han tittar på de andra som väntar på att få höra hans historia, och sedan levererar han nådastöten för övriga i sällskapet…

”Jag gick upp halv elva på kvällen en halvtimme innan jag lagt mig, åt en bit iskallt gift, arbetade 28 timmar om dagen och betalade för det. Och när vi kom hem mördade far oss kallblodigt varje kväll och dansade på våra gravar och sjöng halleluja…” 

Sedan avslutas allt med kommentaren:

”Försöker man berätta det för dagens ungdom så tror de en inte…” 

Och övriga herrar instämmer. Hahaha, jag dör! Om ni missat denna så finns en länk till Youtube härnedan, den är så himla rolig! Tack Monty Python för alla roliga scener ni bjudit oss på!

Sedan kan jag inte sluta skratta åt sådant där man driver med Donald Trump. För han går ju inte att ta på allvar! Nu senast såg jag en bild som föreställer en diskussion mellan honom och Angela Merkel. Förhoppningsvis påhittad, men man kan aldrig veta säkert bland alla ”alternativa nyheter” numera. Här kommer bilden! 

En annan sak som gjorde mig glad var att en gammal hockeylegendar dök upp i nyhetsflödet nyligen. Det är inte Wayne Gretzky, även om han med all rätt fortfarande kallas ”The Great One” nu flera år efter att han lagt av. Nej detta handlade om den som var Nr.1 i mina ögon, nämligen kaptenernas kapten… Mark Messier! 

Nu är det mycket gubbar det handlar om i detta blogginlägg och jag beklagar det. Men han ska tydligen få ett stort erkännande och en av de finaste medaljerna man kan få som civilperson i Kanada. Detta för vad han gjort för sporten, för barnen och för landet. Jag blev mest bara glad över att jag fick läsa hans namn i sammanhanget, för jag saknar den tiden så galet mycket när han stormade fram i NHL. Mannen som fortfarande är ensam om att som kapten föra två olika lag (Edmonton Oilers & New York Rangers) till seger i Stanley Cup. Men så kallas han inte bara för ”Moose”, utan kort och gott även för ”The Captain”…

Jag blir nästan lite sentimental och rörd här nu när man tänker tillbaka på den tiden. Men allt blir bättre om jag tar och tittar lite mer på Rammstein och deras senaste konsert DVD, regisserad av svenska Jonas Åkerlund. Den är så häftig! Hela konserten är som en lång effektfull musikvideo, inspelad i Paris. Älskar bilden där man ser att det är något tyskt på gång inifrån arenan…

Ikväll har jag följt nyheterna kring den 6-åriga flickan som försvann i Hudiksvall. Och nu, 13 timmar senare klockan ett på natten fann de henne välbehållen och vid liv. Helt otroligt! Men hjälp vilken känsloresa detta vart för mig. Kan inte låta bli att tänka på Freja som är lika gammal, vilken panik man skulle känna som förälder om det hände. Att vara försvunnen i en skog med svår terräng och där de dessutom varnade för björn mitt under sökandet! Att då hitta henne vid liv i kylan mitt i natten, hon hade tydligen bara shorts och linne på sig, är ju helt fantastiskt. Nu kan även jag slappna av och en glädjetår rann ned för kinden när man kunde läsa de goda nyheterna. Bra jobbat alla som deltog, vilka hjältar! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till fotbollslaget Östersunds FK. De vilade nio av sina ordinarie spelare inför mötet mot Djurgården, men vad fan hjälpte det. De var oförskämda och vann ju ändå! Vilken tur att det är IRSV, Inte Reta Stockholmare Veckan, så att man slipper höra om eländet från alla släktingar där uppe i Jämtland. Tänk om de kunde vinna någon gång när jag tittar i alla fall. Men icke…

Oroliga värld! Och här lever vi mitt i den. I söndags kväll ljöd larmet VMA, Viktigt Meddelande till Allmänheten, i ”Hesa Fredrik” runtom i Stockholm. Själv låg jag och slösurfade när jag hörde de tutande ljuden. 

– Jäkla finlandsfärjor, hålla på och tuta såhär sent. Men det är väl dimma igen eller något. Tänkte jag.

För de passerar inte långt från stranden i radhusområdet. Och är det dålig sikt så hör man dem tuta där ute på varandra, inte så ovanligt. Men är det dimma nu? Jag kikade ut genom fönstret, och såg inget som tyder på detta. Jag kollade den fantastiska appen Krisinformation för att se om det var VMA-larmet, för det kunde ju faktiskt vara det som larmade. Men det fanns ingen info om fara i Stockholm enligt appen, så då kikade jag på en av kvällstidningarnas app och kunde efter en stund läsa mig till att det var falsklarm. Det dök samtidigt upp många inlägg på Facebook om detta från oroliga människor som frågade om larmet. 

Henke var livrädd där i Gustavsberg så jag försökte lugna honom med en komisk kommentar anspelad på Snurre Sprätt som alltid hamnar fel när han är ute och reser.

Henke verkar lite arg numera… Själv tyckte jag att jag var skitrolig igen! När jag läst på lite mer om falsklarmet stod det även att viktiga hemsidor låg nere och att telefonväxlar hos polisen och liknande var nedringda. Då blev jag ändå lite misstänksam… 

Igår kunde man ta del av hur en hamn i Gävle hittat ett stort främmande föremål med hjälp av ekolod under vattnet i farleden. Sedan var det borta. Nu var detta i slutet av juni, men publicerades först nu. Är det en ny ubåt i farten? Hänger detta ihop med falsklarmet och hur några av de viktiga informationskanalerna falerade samtidigt? Jag kan inte låta bli att misstänka att detta kan ha samröre med varandra, men vi i allmänheten kommer aldrig få veta sanningen. Har vi utsatts för en cyberattack, är ryssarna här med sina miniubåtar och härjar? Nu var mitt skämt till Henke om ryska grodmän inte lika roligt längre…

Vem vet, men nu känns det som att det är dags att se över sin egen situation om något faktiskt händer. Skaffa en radio som drivs med batterier, ha vattendunkar redo, slipa morakniven och gammelyxan, köpa värmeljus, planera vart man ska ta vägen och sedan bunkra upp med en jäkla massa raviolikonserver. Det är viktigt att vara förberedd!

Roliga, det är barnen i alla fall. Ni ska få höra två härliga exempel på hur de förklarar sin syn på saker och ting. Vi börjar med Theo, som var med Nova på ett barnkalas i helgen. När Jenny frågade vilka andra barn som var där dök ett namn upp som hon inte kände igen, och frågade om han var ny på avdelningen. Jag berättade att han varit där sedan efter jul, vad jag kunde minnas. Theo fyller i luckorna åt oss föräldrar.

– Han var ny, när han började där. 

Så enkelt var det, och ingen kan ifrågasätta honom angående detta. Nova hade i sin tur en egen version av en annan händelse som förmedlades vid frukostbordet en morgon. Hon åkte runt på en sparkcykel när hon lekte hemma med Freja och Theo. Jag är osäker på om de övade på olika trick eller vad de gjorde, men hon berättade för Freja vad hon minsann kan göra med sparkcykeln.

– Vet du, att jag kan sparkcykla. Jag kan snurra runt och göra bakåtvolt. Sa hon.

– Nej det kan du väl inte göra? Svarade Freja.

– Jo, när ingen tittar så kan jag visst det! Säger Nova bestämt.

– Men då blundar jag så kan du göra en bakåtvolt här Nova. Svarar Freja med en smart lösning tycker jag.

– Nej det går bara att göra ute på gräsmattan och inte här inne. Nu tycker inte jag om att ni tittar på mig så jag vill inte göra det här något mer. Avslutar Nova och åker därifrån.

Härliga barn och deras fantasi är fantastisk! Jag brukar läsa några av de äldre blogginläggen och friska upp minnet med alla roliga händelser man upplevt med dem. Och Freja älskar att jag läser för henne om vad ”de gjorde när de var barn”, som om hon inte vore barn längre eller nåt. Men hon skrattar jättemycket åt dessa barnhistorier som hon även kallar dem, och vi brukar läsa ett inlägg när hon ska nattas. Fast den sista tiden har vi övat på att räkna på tyska. Vet inte varför, men hon ville lära sig det och nu kan hon räkna till 20 och är stolt över det. Bra jobbat!

Medan Jenny fortfarande har ont i sin tå så ville jag tydligen sympatisera med henne på något omedvetet vis. Så jag satt i soffan med en kopp frukostkaffe och plötsligt kände jag hur en nysning laddades inombords. Så jag ställde ifrån mig kaffekoppen och nös. PANG! Min rygg… Något hände, vet inte vad. Men jag har haft ont sedan dess och är löjligt orörlig. Men det börjar släppa nu så jag hoppas det är över snart. Jag gör dock grymt häftiga kommandorullningar ur sängen numera med höga effektfulla ljud!

När man har ryggont så får man se på film, men som vanligt nuförtiden så är det oftast serier än filmer man tittar på. Men jag har ännu ett tips! Serien heter ”The Odd Couple” och där ser man Matthew Perry i en av huvudrollerna. Han är en personlig favorit efter alla år han spelat karaktären Chandler Bing i ”Vänner”. Här är spelar han Oscar som sänder sportradio från sin egen lägenhet, som ser ut som en soptipp för övrigt. Hans vän Felix blir utslängd av sin fru och flyttar in tillfälligt hos honom. Felix är dock Oscars raka motpol, han är ordningsam och manisk på många vis. Han påminner ganska mycket om Sheldon i ”The Big Bang Theory”, så självklart ställer han till det för den frigjorda Oscar när han flyttat in. Men den bjuder på väldigt många skratt och det kan man ju inte få för mycket av. Så denna kan jag varmt rekommendera! 

Ovanstående serie har jag varvat med ”Halvvägs till himlen” den senaste tiden. Den serien där Johan Glans spelar en präst i nån liten byhåla som jag inte minns namnet på just nu. Den har ju visats på TV de senaste åren, men jag hade inte sett så mycket av den då. Så nu har jag streamat den en del och tycker den är charmig! Inte jätterolig, men absolut underhållande och ibland får man skratta så ansiktet värker efteråt. Ett annat tips om ni lyckats missa den! 

Jag ska runda av här nu för denna gång, tack för att ni läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bil. Det tycks inte finnas ett slut på eländet just nu, för så fort de börjar laga ett fel så uppstår ett nytt. Det som började med ett byte av hjullager har nu resulterat i totalt tre verkstadsbesök och snart en femsiffrig slutsumma. Allt är som ett dåligt pyramidspel där jag befinner mig längst ner i pyramiden och matar nån jäkel med pengar där uppe på toppen. Ska nog skriva ett argt och upprört brev till Sydkoreanska ambassaden och kräva någon där på en ursäkt för den dåliga bil de tillverkat. Det kan mycket väl hamna på nyheterna om detta inte går så smidigt som jag hoppas…

”En medelålders arg man matvägrar utanför Sydkoreanska ambassaden. Han kräver landet på en offentlig ursäkt efter att hans Hyundai varit undermålig i kvalitén. Man bedömmer dock inte läget som akut då han är onödigt överviktig och klarar att svältas en längre tid. Det är troligare att han dör av vinterkylan som väntar, mycket på grund av dålig kroppsbehåring, och hinner frysa ihjäl innan en offentlig ursäkt från ambassaden behöver presenteras. Nu över till sporten!”

Nu är det sommarlov! Barnen gick sin sista dag på förskolan idag och nu väntar många veckors ledighet. Nova och Theo kommer ju tillbaka till förskolan igen efter lovet, för att gå deras sista år där. Men för Frejas del så var det hennes sista dag på förskolan för gott, hon börjar ju i förskoleklass i en ny skola efter lovet. Så hon kramade om sina pedagoger och vinkade av sina förskolekompisar en sista gång innan hon utbrast i ett högt HEJ DÅ! På vägen hem köpte vi med oss varsin semesterglass, även fast jag inte går på semester förrän efter nästa vecka. Men barnen de önskar alla i alla fall ett härligt sommarlov! 

Det hände en fantastisk sak i onsdags som gjorde mig så glad! Kolla på min ”skärmdump” från Facebook här nedan så får ni se om ni förstår vad jag menar… 

Häftigt va? Den politiske kommentatorn Marcus Oscarsson, som syns flitigt i TV4, ”gillade” min kommentar! Vad har jag då kommenterat tänker ni kanske då. Jo han var så lycklig över att ha blivit framröstad till den främste politiska kommentatorn i Sverige. Och när han meddelade detta på sin facebooksida så fick han över 9000 likes och kommentarer. En av de som kommenterade var jag. 

Ingen märkvärdig kommentar kan tyckas, men jag blev lite mallig när jag såg att han själv sedan var en av dem som ”gillade” det jag skrivit. Kul tycker jag! Jag har alltid uppskattat herr Oscarsson sedan första gången jag såg honom på TV för några år sedan. Jag har själv alltid varit politiskt intresserad, men sedan senaste valet har jag tappat intresset och tyvärr även förtroendet för många av våra politiker. Men! Han är extremt proffsig och gör väldigt bra analyser av vad som händer i politiken, inte bara i Sverige. Men det bästa med honom är ju att han förklarar allt så bra så att verkligen ALLA förstår vad politikerna förmedlar. För de talar onekligen i gåtor ibland och motsäger även sig själva kan jag tycka. Då är det bra med ett opartiskt perspektiv på vad som händer och det är det han gör på bästa tänkbara sätt. Du är bäst Marcus Oscarsson! 

Igår var en flitig dag utöver det vanliga, men jag kan inte ta åt mig all ära själv för det som hände. Det krävdes en fullfjädrad Mogge the Man för att fullborda vår gemensamma triumf! Han kom till Värmdö när han slutat jobba för dagen, och med sig hade han en skåpbil som luktade fisk. Denna bil fyllde vi med den stora soffan som fanns här, och även en trasig diskmaskin. Sedan kördes soffan till Haninge under känsliga och djupa samtal i förarhytten. När vi var framme så lastade vi av soffan, och sedan lastade vi på en ännu äldre soffa på bilen. Plus lite sängbord och annat, för nästa destination var nämligen soptippen. När vi kom dit så flexade vi med både mage och biceps så att soffdelarna flög ner i containerna där. Och diskmaskinen som jag haft ett ont öga till sista månaderna fick nya skitdåliga vitvaruvänner ur funktion där den dumpades. Den har läckt sin sista vattendroppe och aldrig mer behöver jag skruva med den och tömma den på vatten. Hell yeah! 

Sedan körde vi till McDonalds vid Sköndal för att fylla våra nu kurrande magar. Denna restaurang var väldigt annorlunda mot den vi har på Värmdö. Här beställde du det du ville ha, sedan fick man en nummerlapp och invänta beställningen. Medan vi väntade såg jag en annan sak, det var små skärmar eller surfplattor utplacerade vid många sittplatser. Vet inte om jag tycker det är bra, det blir väl ganska osocialt då kan man tycka. Men sak samma, plötsligt ropade de ut vårt nummer och maten var serverad. När vi var mätta och belåtna åkte vi mot Gubbängen, där vi skulle hämta upp soffa nummer tre för dagen. När vi var framme noterade vi att vi fyllde ut hissen ganska bra nu Mogge och jag. Skithiss… Sedan fick vi hjälp att lasta denna soffa som Jenny nu köpt. Den var riktigt fin, och hade kostat 28000 kr som ny. Det blir många Mazda bilar det. Men nu fick hon den superbilligt begagnad, så vi åkte tillbaka till Värmdö för att bära in och skruva ihop den igen. På vägen tillbaka fick jag ett sms av Jenny, att hon troligen brutit tån…

Hon hade tappat en trave stolar på foten på hennes jobb. Så medan Mogge och jag flexade vidare med spänstiga biceps och svällande magar för att montera ihop nya soffan ringde hon sin far, Roger. Han kom och hämtade henne och åkte in till SÖS senare på kvällen. Och efter många långa timmar på akuten fick hon komma hem igen med ”enbart” en blödning i foten. Så det var en händelserik dag, och tack Roger för att du hjälpte Jenny till akuten medan jag nattade barnen. Men även ett megastort TACK till Mogge som avsatte hela eftermiddagen och kvällen för att hjälpa till. Vilken insats! Och så skönt att allt gick bra.

Jag vill sova nu. Även fast klockan bara är åtta på kvällen, men idag behövs det känner jag. Så sov gott alla readers, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla hisstillverkare. Jag tycker de borde kunna bjuda på några extra centimeter i hissutrymmet så att även vi muskulösa och storväxta inte ska behöva uppleva klastrofobiska känslor i framtiden…

Vart ska man börja, jag har precis haft en uppenbarelse. Min vardag kretsar mycket kring Korea just nu! 

Det kan tyckas långsökt, men hör här. Vår bil, den förbaskade Hyundaien, är från Sydkorea. På nyheterna talas det om Nordkorea och diktatorn Kim Jung-un som skjuter raketer. TV:n här hemma som jag ser dessa nyheter på är från Sydkorea. Jag har en bekant (eller är vi vänner Jenny?) som studerat i Sydkorea. Telefonen jag skriver på här är även den från Sydkorea. Jag tänkte lägga fram mina tankar här om allt jag just nämnde. Och vi kan väl börja med bilen… 

Varför går bilar sönder? Är inte det vansinnigt onödigt! Jag ska banne mig smygutbilda mig till bilmekaniker så man slipper alla dyra besök på verkstaden. För vet ni vad jag var med om i fredags, hör här… 

Jag var lite småbutter på morgonen, eftersom bilen på torsdagen var inlämnad för byte av hjullager men fick en skadad ABS-krans i samband med detta. Men det ska vara relativt enkelt att byta, men den där känslan att köra med en bil som låter märkligt är inte direkt avslappnande. Så jag hade precis arbetat klart för dagen, köpt lite mat och fredagsmys och var påväg till hem till Jenny och barnen. Men jag var lite för tidig, så jag svängde av vid Grisslinge för att ta en fikapaus. Backade in på en parkeringsruta och stängde av bilen och startade ett nytt avsnitt av ”Läkarpodden” att lyssna på, och kunde sedan slappna av en liten stund. Men när jag ska åka därifrån så låter något konstigt och bilen går ej att köra framåt. Det låter som om växeln inte vill hoppa i ordenligt, sedan knakar det och låter riktigt illa. Jag kliver ur bilen för att se om det finns något synligt fel som orsakar dessa oljud. Och då ser jag att ena framhjulet står rakt fram, men det andra är vridet ut åt höger. Vad är detta tänkte jag och tittade närmare. Då ser jag att hela hjulet har lossnat från stödbenet på bilen, och att bilen nu hänger med skärmen dikt mot hjulet. Det var alltså inte så konstigt att den inte gicka att köra. Så jag ringer min far, oljetrollet. Och frågar, vad ska jag göra nu? Bärga skiten! Nu kanske han inte uttryckte sig exakt så, men det var det enda vi kom fram till. Så jag ringer en bärgare, och meddelar Jenny att jag blir lite försenad. Sedan kommer det. Galenskapen. Jag börjar bara skratta, för hur är det möjligt att man kan råka ut för så många konstiga situationer här i livet? När jag är som närmast att jämföras med Jokern i ”Batman”, där i min alldeles egna ”roliga timmen” så ringer bärgaren upp mig. Han meddelar att det kommer ta lång tid innan han är på plats, och säger att jag kan gömma nyckeln och lämna bilen. Snällt, då slipper jag vänta mer.

– Du jag måste bara fråga en sak, det står här att hjulet har lossnat? Frågar han.

– Japp! Det ena hjulet står riktat rakt fram och det andra pekar åt höger. Och har lossnat. Förklarar jag professionellt.

– Så spindelleden är med andra ord av alltså? Frågar han.

– Helt riktigt, den har lossnat från stödbenet. Förklarar jag tydligt.

– Men då hänger bilen med skärmen mot hjulet med andra ord… *lång paus*

– Ja det stämmer bra det. Flinkar jag hurtigt in mitt svar.

– Men fy fan… Ja… Det blir ju spännande och se hur jag ska lösa det där om det inte går att rulla billen. Muttrar han grubblande.

– Spännande? Ja det kan du hoppa upp och klappa dina piffiga skinkhalvor på att det blir! 

Nej, så svarade jag inte riktigt nu då. Jokern i mig hade nog velat det men jag tömde bilen på värdesaker och tog matkassarna med mig och började gå. Med en förhoppning om att bärgaren själv skulle lösa problemen som kan uppstå med att få bilen bogserad till en verkstad… 

Såg ut att gå bra det där, jag ska inte störa…

Medan bilen stått på verkstad så har USA firat nationaldag med fyrverkerier. Och bevittnat hur Nordkorea skjutit farliga raketer igen, vilket upprör många i omvärlden. Speciellt Sydkorea och Japan som ligger geografiskt nära, men även president Trump såklart. Denna gång handlade det om en ballistisk robot. Det är inte alla som vet vad det är om man inte är militärt insatt och nördig som jag. Men en ballistisk robot går bara att styra när den avfyras och bränslet brinner, sedan följer den en kastbana tills den träffar sitt mål kan man säga. Denna robot uppges nu kunna färdas så pass långt att den kan nå delstaten Alaska i USA. Och nu kallar därför USA till krismöte i FN:s säkerhetsråd för att tala om detta, och vi får väl hoppas att allt går lugnt till där. Både Donald Trump och Kim Jung-un rasslar med sina arsenaler nu och smutskastar varandra på sociala medier bland annat. 

De har fint hår i alla fall, om man jämför med mig. Men även om vi bor långt borta så känns det inte speciellt bra med att ha två sådana knäppgökar vid makten i dessa länder. Som dessutom förfogar över kärnvapen, för det får man ju anta att Nordkorea gör i dagsläget. Sedan kommer Japan, Sydkorea och även Kina, och såklart Putins Ryssland blandas in i detta om det blir en väpnad konflikt i området. Säkert ännu fler nationer, med andra ord ännu fler kärnvapen inblandade! Jag säger bara STACKARS befolkningen i Korea om helvetet brakar loss. För det är främst dem som får ta smällen. Även om jag på något vis hoppas att Nordkoreas innevånare kan bli fria från diktatorn Kim Jung-un och ta del av världen utanför. Det är onekligen ett helvete de lever i där borta, även om många av dem inte vet om det själva. Sorgligt. 

Så att jag muttrar och tappar förståndet över vår bil är egentligen ingenting i jämförelse. Men för mig är det jobbigt och jag är mycket upprörd fortfarande. Ska bojkotta allt koreanskt sen när jag sålt bilen! Förutom mobilen då förstås. Och stora fina TV:n. Men nu är planen att sälja bilen i alla fall, om den bara går igenom besiktningen vill säga. Sedan har jag siktet inställt på tyskt! Det kan mycket väl bli en liten BMW kombi istället, som jag hoppas ska vara mycket mer ekonomisk och hålla bättre kvalitet. Jag gillar ju tyskland, och Rammstein. Och tysk öl förstås! Tänk att få göra allt det där samtidigt. Åka BMW, lyssna högt på Rammstein och dricka öl! Olämpligt, men roligt. Jag har nämligen haft min beskärda del av koreanska bilar nu, eftersom jag ägde den ökända KIA Carnivalen innan denna Hyundai vi har idag. Tänk att jag får en sådan obehagskänsla i min kropp varje gång jag tänker på Carnivalen. Hua! Men vi får se vad som händer, nu får det vara nog med motgångar som dessa!

Freja har tappat en framtand! Hon vill berätta det för hela världen så jag hjälper henne med det här. Det är mjölktand nr.3 om jag inte minns fel. Men visst är det obehagligt när barnen går och vickar på tanden, snurrar den runt och vill att man ska känna hur löst den sitter. Jag kan lova er att jag tyckte tanden stod rakt ut sista dagen innan den lossnade! Men stoltheten hos henne kan man inte ta miste på efter att den lossnade. 

Jag har fått dille på en låt jag hört. Sådant kan vara frustrerande ibland, men denna är behaglig. En annan Jenny, a.k.a JJ, hade denna på i bakgrunden under ett kort videoklipp på hennes Instagram. Jag mindes ej vad hon filmade egentligen, utan blev helt hooked på låten. Den var skön och lite störd på samma gång. Den heter ”Do-Ther-Tum” med Job 2 Do och ska väl vara någon form av reggae. Men man förstår inte ett ord av vad personen sjunger, det låter som om han gör en massa ljud bara. Men på något sätt så rycks man med i låten, och sugs in genom ganjapipan och flummar ut i en behaglig rökpuff. Hahaha! Det där var nog den konstigaste beskrivningen jag gjort av en sång någonsin. Håller jag på att bli en Ernst Kirchsteiger här i mina uttryck? HJÄLP!! Mina skor är borta, jag är också barfota här! Hahaha! Där har ni honom igen, Jimmy 2.0 kära läsare! Nej men den är härlig, så mycket kan jag säga. Faktum är att den kommer vara min semesterlåt i år, och dela spellistan med Frank Sinatra som alltid spelas på semestern. Lyssna på den! 

Vad många Jennysar jag känner, det insåg jag precis nu. Det är nog läge att tvätta av mig clownsminket här, tror ej barnen uppskattar mitt galna alterego Jokern. Eller Jimmy 2.0 som jag kanske ska börja kalla mig! Ha en fortsatt bra dag och ni som har semester får fortsätta att njuta av den. Ha d biff!

DAGENS JERKER skulle jag vilja ge till någon som kan stå till svars för de usla koreanska bilarna jag ägt. Men det kanske bara är jag själv som kan klandras och då resulterar det ju i att jag får utmärkelsen. Det går inte! Och Henke som brukar få utmärkelsen var snäll och rekommenderade en bilverkstad så han kan jag inte heller ge den till… Då får det helt enkelt bli så att jag delar en bild istället, lite som en tankeställare såhär avslutningsvis. Håll tillgodo!