Oroliga värld! Och här lever vi mitt i den. I söndags kväll ljöd larmet VMA, Viktigt Meddelande till Allmänheten, i ”Hesa Fredrik” runtom i Stockholm. Själv låg jag och slösurfade när jag hörde de tutande ljuden. 

– Jäkla finlandsfärjor, hålla på och tuta såhär sent. Men det är väl dimma igen eller något. Tänkte jag.

För de passerar inte långt från stranden i radhusområdet. Och är det dålig sikt så hör man dem tuta där ute på varandra, inte så ovanligt. Men är det dimma nu? Jag kikade ut genom fönstret, och såg inget som tyder på detta. Jag kollade den fantastiska appen Krisinformation för att se om det var VMA-larmet, för det kunde ju faktiskt vara det som larmade. Men det fanns ingen info om fara i Stockholm enligt appen, så då kikade jag på en av kvällstidningarnas app och kunde efter en stund läsa mig till att det var falsklarm. Det dök samtidigt upp många inlägg på Facebook om detta från oroliga människor som frågade om larmet. 

Henke var livrädd där i Gustavsberg så jag försökte lugna honom med en komisk kommentar anspelad på Snurre Sprätt som alltid hamnar fel när han är ute och reser.

Henke verkar lite arg numera… Själv tyckte jag att jag var skitrolig igen! När jag läst på lite mer om falsklarmet stod det även att viktiga hemsidor låg nere och att telefonväxlar hos polisen och liknande var nedringda. Då blev jag ändå lite misstänksam… 

Igår kunde man ta del av hur en hamn i Gävle hittat ett stort främmande föremål med hjälp av ekolod under vattnet i farleden. Sedan var det borta. Nu var detta i slutet av juni, men publicerades först nu. Är det en ny ubåt i farten? Hänger detta ihop med falsklarmet och hur några av de viktiga informationskanalerna falerade samtidigt? Jag kan inte låta bli att misstänka att detta kan ha samröre med varandra, men vi i allmänheten kommer aldrig få veta sanningen. Har vi utsatts för en cyberattack, är ryssarna här med sina miniubåtar och härjar? Nu var mitt skämt till Henke om ryska grodmän inte lika roligt längre…

Vem vet, men nu känns det som att det är dags att se över sin egen situation om något faktiskt händer. Skaffa en radio som drivs med batterier, ha vattendunkar redo, slipa morakniven och gammelyxan, köpa värmeljus, planera vart man ska ta vägen och sedan bunkra upp med en jäkla massa raviolikonserver. Det är viktigt att vara förberedd!

Roliga, det är barnen i alla fall. Ni ska få höra två härliga exempel på hur de förklarar sin syn på saker och ting. Vi börjar med Theo, som var med Nova på ett barnkalas i helgen. När Jenny frågade vilka andra barn som var där dök ett namn upp som hon inte kände igen, och frågade om han var ny på avdelningen. Jag berättade att han varit där sedan efter jul, vad jag kunde minnas. Theo fyller i luckorna åt oss föräldrar.

– Han var ny, när han började där. 

Så enkelt var det, och ingen kan ifrågasätta honom angående detta. Nova hade i sin tur en egen version av en annan händelse som förmedlades vid frukostbordet en morgon. Hon åkte runt på en sparkcykel när hon lekte hemma med Freja och Theo. Jag är osäker på om de övade på olika trick eller vad de gjorde, men hon berättade för Freja vad hon minsann kan göra med sparkcykeln.

– Vet du, att jag kan sparkcykla. Jag kan snurra runt och göra bakåtvolt. Sa hon.

– Nej det kan du väl inte göra? Svarade Freja.

– Jo, när ingen tittar så kan jag visst det! Säger Nova bestämt.

– Men då blundar jag så kan du göra en bakåtvolt här Nova. Svarar Freja med en smart lösning tycker jag.

– Nej det går bara att göra ute på gräsmattan och inte här inne. Nu tycker inte jag om att ni tittar på mig så jag vill inte göra det här något mer. Avslutar Nova och åker därifrån.

Härliga barn och deras fantasi är fantastisk! Jag brukar läsa några av de äldre blogginläggen och friska upp minnet med alla roliga händelser man upplevt med dem. Och Freja älskar att jag läser för henne om vad ”de gjorde när de var barn”, som om hon inte vore barn längre eller nåt. Men hon skrattar jättemycket åt dessa barnhistorier som hon även kallar dem, och vi brukar läsa ett inlägg när hon ska nattas. Fast den sista tiden har vi övat på att räkna på tyska. Vet inte varför, men hon ville lära sig det och nu kan hon räkna till 20 och är stolt över det. Bra jobbat!

Medan Jenny fortfarande har ont i sin tå så ville jag tydligen sympatisera med henne på något omedvetet vis. Så jag satt i soffan med en kopp frukostkaffe och plötsligt kände jag hur en nysning laddades inombords. Så jag ställde ifrån mig kaffekoppen och nös. PANG! Min rygg… Något hände, vet inte vad. Men jag har haft ont sedan dess och är löjligt orörlig. Men det börjar släppa nu så jag hoppas det är över snart. Jag gör dock grymt häftiga kommandorullningar ur sängen numera med höga effektfulla ljud!

När man har ryggont så får man se på film, men som vanligt nuförtiden så är det oftast serier än filmer man tittar på. Men jag har ännu ett tips! Serien heter ”The Odd Couple” och där ser man Matthew Perry i en av huvudrollerna. Han är en personlig favorit efter alla år han spelat karaktären Chandler Bing i ”Vänner”. Här är spelar han Oscar som sänder sportradio från sin egen lägenhet, som ser ut som en soptipp för övrigt. Hans vän Felix blir utslängd av sin fru och flyttar in tillfälligt hos honom. Felix är dock Oscars raka motpol, han är ordningsam och manisk på många vis. Han påminner ganska mycket om Sheldon i ”The Big Bang Theory”, så självklart ställer han till det för den frigjorda Oscar när han flyttat in. Men den bjuder på väldigt många skratt och det kan man ju inte få för mycket av. Så denna kan jag varmt rekommendera! 

Ovanstående serie har jag varvat med ”Halvvägs till himlen” den senaste tiden. Den serien där Johan Glans spelar en präst i nån liten byhåla som jag inte minns namnet på just nu. Den har ju visats på TV de senaste åren, men jag hade inte sett så mycket av den då. Så nu har jag streamat den en del och tycker den är charmig! Inte jätterolig, men absolut underhållande och ibland får man skratta så ansiktet värker efteråt. Ett annat tips om ni lyckats missa den! 

Jag ska runda av här nu för denna gång, tack för att ni läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bil. Det tycks inte finnas ett slut på eländet just nu, för så fort de börjar laga ett fel så uppstår ett nytt. Det som började med ett byte av hjullager har nu resulterat i totalt tre verkstadsbesök och snart en femsiffrig slutsumma. Allt är som ett dåligt pyramidspel där jag befinner mig längst ner i pyramiden och matar nån jäkel med pengar där uppe på toppen. Ska nog skriva ett argt och upprört brev till Sydkoreanska ambassaden och kräva någon där på en ursäkt för den dåliga bil de tillverkat. Det kan mycket väl hamna på nyheterna om detta inte går så smidigt som jag hoppas…

”En medelålders arg man matvägrar utanför Sydkoreanska ambassaden. Han kräver landet på en offentlig ursäkt efter att hans Hyundai varit undermålig i kvalitén. Man bedömmer dock inte läget som akut då han är onödigt överviktig och klarar att svältas en längre tid. Det är troligare att han dör av vinterkylan som väntar, mycket på grund av dålig kroppsbehåring, och hinner frysa ihjäl innan en offentlig ursäkt från ambassaden behöver presenteras. Nu över till sporten!”