Idag lärde Theo mig nya saker när han spelade ett spel på iPaden. Det var ett spel där man ska tillaga och servera mat. Men i menyn blev han arg på något.

-Vad händer? Frågade jag.

– Jag blir så arg på det här spelet. Svarade han argt och tryckte med bestämda fingrar på skärmen. 

– Varför då? Frågade jag igen och kikade på spelet han spelade.

– För jag förstår ju inte, de pratar bara grekelska och inte svenska. Åhhh! Skrek han förtvivlat och kastade bort iPaden innan han vände sig om och borrade ner ansiktet i soffan.

Jag förstår hans ilska, jag kan inte heller ”grekelska”. Haha! Nu var det dock engelska det handlade om, men det är ju lika besvärligt för honom det med. Han återhämtade sig dock efter en stund, och blev sedan den vanliga glada Theo-Totten igen!

För någon dag sedan när jag satt och bläddrade bland kanalerna på TV:n i ett sista hopp om att hitta något roligt, så gjorde jag just det. Hittade något roligt alltså! Det sändes ett live program om Monty Pythons återföreningsshow från någon stor arena i England. Nu var detta en repris, men det gjorde mig inget. För även om jag inte är stormförtjust i allt som de gjort, så fullkomligt älskar jag John Cleese! Men även Eric Idle, Terry Jones, Michael Palin och de andra, och i just denna version här nedan får de dessutom finbesök av självaste Rowan Atkinson. De har ju några riktiga klassiker som man aldrig tröttnar på. Den döda papegojan, han som bokar tid för att argumentera, och min absoluta favorit… The Four Yorkshiremen! 

Ni har säkert sett den, där fyra framgångsrika herrar sitter och tänker tillbaka på sin fattiga barndom och hur de försöker överträffa varandras historier om hur tufft de hade haft det. Där den första berättade att de bodde i en skokartong på motorvägen, den andra i en hoprullad tidning i en avloppstank, den tredje i en sjö och den sista i ett hål i marken. Hur de tvingades slicka motorvägen ren varje natt, och den andra fick slita i en fabrik för småpengar, och hur den tredje minsann fick städa sjön varje dag. Det är då fokuset tillslut hamnar på John Cleese. Han tittar på de andra som väntar på att få höra hans historia, och sedan levererar han nådastöten för övriga i sällskapet…

”Jag gick upp halv elva på kvällen en halvtimme innan jag lagt mig, åt en bit iskallt gift, arbetade 28 timmar om dagen och betalade för det. Och när vi kom hem mördade far oss kallblodigt varje kväll och dansade på våra gravar och sjöng halleluja…” 

Sedan avslutas allt med kommentaren:

”Försöker man berätta det för dagens ungdom så tror de en inte…” 

Och övriga herrar instämmer. Hahaha, jag dör! Om ni missat denna så finns en länk till Youtube härnedan, den är så himla rolig! Tack Monty Python för alla roliga scener ni bjudit oss på!

Sedan kan jag inte sluta skratta åt sådant där man driver med Donald Trump. För han går ju inte att ta på allvar! Nu senast såg jag en bild som föreställer en diskussion mellan honom och Angela Merkel. Förhoppningsvis påhittad, men man kan aldrig veta säkert bland alla ”alternativa nyheter” numera. Här kommer bilden! 

En annan sak som gjorde mig glad var att en gammal hockeylegendar dök upp i nyhetsflödet nyligen. Det är inte Wayne Gretzky, även om han med all rätt fortfarande kallas ”The Great One” nu flera år efter att han lagt av. Nej detta handlade om den som var Nr.1 i mina ögon, nämligen kaptenernas kapten… Mark Messier! 

Nu är det mycket gubbar det handlar om i detta blogginlägg och jag beklagar det. Men han ska tydligen få ett stort erkännande och en av de finaste medaljerna man kan få som civilperson i Kanada. Detta för vad han gjort för sporten, för barnen och för landet. Jag blev mest bara glad över att jag fick läsa hans namn i sammanhanget, för jag saknar den tiden så galet mycket när han stormade fram i NHL. Mannen som fortfarande är ensam om att som kapten föra två olika lag (Edmonton Oilers & New York Rangers) till seger i Stanley Cup. Men så kallas han inte bara för ”Moose”, utan kort och gott även för ”The Captain”…

Jag blir nästan lite sentimental och rörd här nu när man tänker tillbaka på den tiden. Men allt blir bättre om jag tar och tittar lite mer på Rammstein och deras senaste konsert DVD, regisserad av svenska Jonas Åkerlund. Den är så häftig! Hela konserten är som en lång effektfull musikvideo, inspelad i Paris. Älskar bilden där man ser att det är något tyskt på gång inifrån arenan…

Ikväll har jag följt nyheterna kring den 6-åriga flickan som försvann i Hudiksvall. Och nu, 13 timmar senare klockan ett på natten fann de henne välbehållen och vid liv. Helt otroligt! Men hjälp vilken känsloresa detta vart för mig. Kan inte låta bli att tänka på Freja som är lika gammal, vilken panik man skulle känna som förälder om det hände. Att vara försvunnen i en skog med svår terräng och där de dessutom varnade för björn mitt under sökandet! Att då hitta henne vid liv i kylan mitt i natten, hon hade tydligen bara shorts och linne på sig, är ju helt fantastiskt. Nu kan även jag slappna av och en glädjetår rann ned för kinden när man kunde läsa de goda nyheterna. Bra jobbat alla som deltog, vilka hjältar! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till fotbollslaget Östersunds FK. De vilade nio av sina ordinarie spelare inför mötet mot Djurgården, men vad fan hjälpte det. De var oförskämda och vann ju ändå! Vilken tur att det är IRSV, Inte Reta Stockholmare Veckan, så att man slipper höra om eländet från alla släktingar där uppe i Jämtland. Tänk om de kunde vinna någon gång när jag tittar i alla fall. Men icke…