Det var med stor iver som jag öppnade hemuppgiften denna veckan, det var ju en så kallad ”labblåda” som min kemilärare skickat till mig. Det var en metalliknande portfölj med stora lås på, och en lysande orange klisterdekal med ett stort svart kryss på som visar vart skatten finns eller något liknande. Denna låda innehöll allt jag behövde för att utförligt genomföra denna hemuppgift. Såhär gick det till!

Det var inte mycket till innehåll i labbådan hon skickat, men jag följde instruktionerna noggrant och dokumenterade alla steg jag gjorde genom laborationen. Den första instruktionen var att ta en stor kastrull eller gryta och fylla den med vatten som sedan skulle koka upp på spisen. Jag hittade en riktig bautakastrull på närmare 10 liter som jag kokade upp mitt vatten i, och samtidigt dokumenterade jag allt i mitt skrivblock. Det är av yttersta vikt att man skriver utförligt genom varje steg hur du genomför i uppgiften. När vattnet kokade så skulle man nu tillsätta innehållet ur en liten bägare som innehöll 1.5dl vätska, samtidigt som du skulle hålla ett lackmuspapper med din andra hand strax under ytan på det kokande vattnet för att se om färgen nu skulle skifta på lackmuspapperet. Okej, då kör vi… Observera nu noggrant Jimmy vad som händer med lackmuspapperet när du nu snabbt häller i bägaren med den där vätskan. Den hade en liten handskriven etikett på sig med namnet H2SO4…

PANG!!! Jag menar JÄTTEMYCKET JÄTTEPANG!!! Det blev en explosionsartad smäll i hela köket, och ett fönster sprack och köksfläkten ovanför spisen började brinna i några sekunder. Mina örsnibbar svider, och näsborrarna känns overkligt stora. Där stod jag som ett fån, med lackmuspapperet i ena handen och den tomma bägaren i andra han… Nej den hade flugit iväg den med. Den hittade jag trasig på vardagsrumsgolvet lite senare. Vad som hände med lackmuspapperet hade jag ingen koll på längre, det hade gått av på mitten och ena halvan var spårlöst försvunnen. Grytlocket hittade jag senare, uppe i taket. Och mina anteckningar var helt förstörda och oläsliga, det var stänk överallt. Till och med min fina Kitchen Aid som jag älskar lika mycket som mina egna barn var nerstänkt, trots att den står en bit bort! Jag var så upprörd att jag inte hann reagera på att det nu började svida överallt i ansiktet och på armarna. Saknad av labbrock och skyddsglasögon – CHECK! Mitt hår på huvudet hade försvunnit framtill, och då menar jag inte mina ”vikar” utan det hade frätts bort av allt stänk. Jag fick raka av mig allt hår på huvudet senare på kvällen. Och min fina t-shirt saknar numera framsida, den har bara två ärmar kvar och ett ryggstycke tyg där allt hålls samman av kragen i princip. Som en pytteliten mantel ungefär. Men magen, bröstet och armarna är nu fritt från hår och alldeles babylent. Hur tusan ska jag sammanfatta allt det här för min lärare?

Jag har i efterhand valt att kalla detta labbförsök för ”Homelab Xplosion”. Där min hypotes om att sammanföra kokande vatten och H2SO4 (svavelsyra) i en sorts laddad och kärleksfull emulsion inte blev en bra kombination, varken för mig eller mitt lackmuspapper. Och nu har det kommit sot på mina nyköpta citroner också, så himla typiskt. Vart tog resten av alla mina lackmuspapper vägen som låg här bredvid på bänken?

– Fröken! Kan du skicka mig fler lackmuspapper tack, mina tog plötsligt lite slut.

Sedan uppskattar jag inte sarkasmen från brandkåren som antydde att jag kanske borde tänkt igenom detta först, och säkrat upp med brandsläckningsutrustning. Men vadå, labbuppgiften innehöll ju i mitt fall nästan 10 liter vatten. Vad skulle kunna gå fel och brinna då? Jag tänkte väl inte på det, H2SO4 låter ju lite som H2O (vatten). Det blir ju typ vatten och vatten, så det kunde väl inte hända så mycket. Trodde jag, rent hypotetiskt…

Nu gick det inte till på det sättet som jag beskrivit det här ovan. Men hemuppgiften vi fick var så tråkig att jag var tvungen att piffa till min historia här lite. Och om det är något jag minns från kemilektionerna i grundskolan så var det hur farligt det är att blanda vatten med svavelsyra. Dagens hemlaboration handlade om att separera ämnen. Man skulle blanda 1dl salt med 1dl sand i en behållare, sedan förklara hur jag gick tillväga för att lyckas separera dessa från varandra. Min lösning blev att koka detta tills allt salt hade smält och bara sanden fanns kvar, så nu är jag redo att bli en A+ student!

Ibland skrattar ödets ironi en rätt i ansiktet. Detta hände när jag tog beslutet att raka av mig håret på huvudet igen, efter en sommar av utspridda men välkammade fjun på skallen. Så varför laddade hårtrimmern ur precis då, det kan man ju undra?

Nu menar jag inte innan jag började, utan självklart en bit in i rakningen. Jag hade rakat mig på ena sidan av huvudet och hunnit bak till nacken när den bara tvärdog, och jag blev en smula uppgiven. Jag hade nämligen laddat den fullt i helgen, så att den redan skulle vara urladdad kom lite som en överraskning. Men okej, då får jag väl ladda den och se ut såhär en timme eller så. Inte hela världen tänkte jag, tills ett ganska stort problem uppstod. Laddningskabeln var borta! Detta får inte vara sant, ska jag gå till jobbet imorgon med halva huvudet rakat? Det skulle garanterat väckas frågor då kan jag lova er, så jag började leta efter min gamla rakapparat istället. Den hade ju en liten trimmer som man kunde trimma skägglinjen med, men tyvärr har jag inte använt den på 10år så jag kunde inte hitta den. Nu började jag bli orolig på riktigt, så jag tog fram en liten sax och började klippa av mig håret i ren panik. Men saxen var antingen slö eller så är mitt hår starkare än spindelväv, för resultatet blev allt annat än önskvärt. Vad ska jag göra nu? VAD SKA JAG GÖRA NU? Jag funderade över olika alternativ, skulle jag åka iväg och köpa en ny hårtrimmer? Nej butikerna hade stängt, så det enda alternativet jag hade kvar var egentligen att ha mössa på mig hela nästkommande dag tills jag hunnit köpa en ny trimmer. Åh grymma värld!

Efter lite mer letande hittade jag en gammal hårtrimmer med tillhörande laddningskabel, en sådan där rund trimmer. Likheter med läskiga aliens från filmvärlden finns, så jag närmade mig den med viss försiktighet. Den fick dammas av och sedan börja ladda, men klockan började bli alldeles för mycket nu. Men efter lite mer än en timme så testade jag att raka huvudet igen, och det gick hyffsat. Jag hann raka av nästan allt, förutom en kvarvarande tofs uppe på huvudet. Detta tärde på mitt tålamod nu, att jag nästan var klar men nu skulle behöva ladda trimmern igen. När jag pluggade in laddningskabeln i eluttaget så startade trimmern, jag hade glömt stänga av den. Det visade sig att denna variant kunde ha strömkabeln inkopplad samtidigt som du rakar dig, och jag som hade väntat så länge och dragit ut på detta hela kvällen. Men det var ju en positiv nyhet! Nu kunde jag raka färdigt och hoppa in i duschen. Äntligen var kvällen över och jag kunde helt utmattad krypa ner i sängen och somna på mindre än en minut. Jag kanske ska ringa till Jocke och höra om han har några förslag på varför detta ska hända just mig. Om han inte är för upptagen förstås, han sitter ju bakåtlutad på en stor citron bland alla dillkvistar och smetar in sig i majonnäs på toppen av räkmackan han glider fram på genom livet…

Det fanns ju planer på att gå på konsert och se Ghost ikväll på Gröna Lund, men det blev inget denna gång. Jag hade sett fram emot att äntligen få träffa denna mörkrets påve eller vad han nu är, kallad Papa Emeritus III. Han ser häftig ut, och lite läskig. Men hans röst är inte alls vad man förväntar sig när man ser honom. Jag trodde första gången jag såg en bild på bandet att de skulle låta som någon sorts ”deathmetal” och bara vråla ut sitt budskap. Men så var det inte alls, han sjunger faktiskt riktigt bra och har en behaglig röst att lyssna på.

Men vi kära vänner ska försöka samlas vid ett senare tillfälle istället. Så att lyssna på spökrock live får vänta, hoppas inte Ghost hinner splittras innan dess bara. Jag förstår inte riktigt vad som händer i bandet, men de stämmer varandra för utebliven ersättning och någon har väl till och med hoppat av bandet. Synd tycker jag, även om de inte är mina favoriter på något vis. Men de har gjort några riktigt bra låtar och verkar dessutom otroligt populära utanför Sverige. Så det vore kul ur den aspekten om de fortsätter spela och låter omvärlden se vilket fantastiskt musikexportland vi faktiskt är här i ”lilla” Sverige.

Detta får runda av för min händelserika kväll. Tack för att ni tog er tid att läsa, önskar er en fortsatt trevlig kväll. Ha d biff!

DAGENS JERKER går IF Metall som gett Henke en knappnål nu när han gått sin utbildning som skyddsombud hos dem. Jag vill också ha en knappnål som det står skyddsombud på! Jag har ju varit skyddsombud i 6år nu, men ingen har gett mig någon knappnål. Om jag får gissa så är det är säkerligen Stefan Löfvens fel eftersom han gjorde karriär där samtidigt som jag blev skyddsombud, innan han senare blev statsminister. Nej jag har ångrat mig nu, den är ändå ful och stor som en jäkla frisbee där på tröjan. Dumma fackförbund, tycker de drar ner stämningen här på bloggen…