De senaste dagarna har visat att jag är en affärsman av rang. Inte nog med att jag nu skapat en hemsida för bloggen på Facebook, jag har även startat ett sidoprojekt med min gode vän Marcus för att tjäna lite extra pengar.

Ja som ni ser så har jag äntligen skapat en facebooksida för bloggen, något som jag planerat att göra länge. Jag kommer i fortsättningen lägga ut nya blogginlägg där, men även fortsätta dela inlägget via min egen facebooksida tills det rullar på av egen kraft. Inbjudningar att gilla och följa bloggen kommer skickas till alla mina vänner på fb, jag hoppas ni vill fortsätta följa bloggen där och även kanske delar den vidare så fler får läsa. På så vis kan jag ju bli rik en dag, så stort tack på förhand!

Vårt andra projekt som Marcus och jag fick en uppenbarelse om sedan derbyt förra helgen, är att låtsas starta ett methlabb. Inspirationen föddes efter att Marcus såg TV-serien ”Breaking Bad”, även om varken han eller jag är döende som seriens huvudperson. Men med mina blivande keminkunskaper och våra gemensamma drömmar om att starta eget och bli ekonomiskt oberoende så blev detta ett naturligt steg att ta. Vi har ju ingen som helst erfarenhet av detta, så det vi fick göra var att dra i lite trådar för att få hjälp med att starta upp projektet. Som det ser ut nu så har vi Johanna, Eriks kära fru, som ser ut att kunna jobba fram en lösning och finansiering av en större bil där vi kan hålla till. Marcus drog i den tråden! Jag fick se till att övertyga en föräldraledig kemist av högsta klass, att påbörja produktutvecklingen av detta projekt som jag med min gedigna erfarenhet sedan kan sätta i produktion. Den tråden drog jag i, asbra!

Så med produktutvecklingen igång ska nu en firmabil köpas in. Detta bör vara en bil som som inte drar uppmärksamheten till sig, och vi var inne på ett husbilsköp. Men att framställa metamfetamin medför en stor mängd giftavfall som måste avlägsnas från husbilen, så för att inte väcka misstankar så är jag beredd att gå ett steg längre och samtidigt lösa avfallshanteringen. 

Tadaah! Detta kan bli vår firmabil tänkte jag, utan den uppséendeväckande texten på sidan förstås. Med denna kan min trådkontakt, kemisten, jobba ostört bak i bilen. Sedan kan Marcus som delägare i projektet ansvara för distributionen i uppstarten tills vi har råd att anställa en chaufför med erfarenhet. Där tänker jag Mogge, men det får bli när verksamheten startat upp ordentligt. Så till en början får nog Marcus köra runt i denna, och likt glassbilens trudilutt påkalla uppmärksamheten för alla potentiella köpare som då kommer springandes. Marcus tar emot beställningarna och jag kan då inifrån sopbilen skicka fram beställningarna. Skulle polisen dyka upp så kan jag bara tända eld på labbet och starta komprimatorn på sopbilen som då förstör alla bevis. För vi vill ju inte bli arresterade, det fins inte tid för sådant. Allt är så sjukt genomtänkt att vi kanske borde ansöka om starta eget bidrag, för det finns väl kvar?

Nu hoppas jag verkligen att alla som läser förstår att vi bara skämtar om detta, och att vi inte kommer starta ett methlabb på riktigt. Även om hela konceptet är så vansinnigt genomtänkt och bra planerat. Och allt detta gjorde vi på mindre än en veckas tid, den effektiviteten förtjänar applåder. Inte sant!

Applåder ja, jag tycker att vi alla förtjänar mer applåder. För jag är övertygad om att alla gör något riktigt bra varje dag, och att få uppskattning för det genom en applåd då och då är inte helt fel. Jag skred till verket, och med en liten justering i livet så kommer jag att bli applåderad varje dag framöver. Från och med nu, genom att byta signalen på väckarklockans larm på mobiltelefonen som ringer varje morgon så kommer jag att vakna till eskalerande applåder. För att jag vill ha det så! Jag har känt mig konstant trött varje morgon i flera års tid nu så jag förtjänar fasen den där applåden när jag kliver upp ur sängen varje morgon. Så det så!

Min vän Erik slängde ur sig en kommentar förra helgen som jag inte kunnat släppa på hela veckan. Det var under diskussioner om snigelslem, LEGO och annat som vi kom in på Roy Fares (han som bakar saker på TV). Jag tror det var jag som kom in på honom när jag nämde min skäggväxt och att jag skulle önska att min skägglinje var lika prydlig som på just Roy Fares. 

– Du, jag skulle inte klaga om man fick SE UT SOM Roy Fares. Avslöjade då Erik.

Marcus har du minnen om detta, utifall jag utrycker mig fel? Men Erik, för min del är det helt okej om du vill se ut som Roy Fares. Jag tror inte din fru Johanna heller skulle ha något emot det faktiskt. Så Erik, i mina ögon kommer du från och med nu alltid se ut som Roy Fares. We love you!

Innan jag avslutar så vill jag berätta om ett matrecept jag såg här i veckan på kyckling gyros. Det såg så himla gott ut! Det fick mig att minnas när vi var på muckresa, eller vad man ska kalla det efter avslutad utlandstjänstgöring i Kosovo. Då reste delar av vår pluton till Kos i Grekland, och där åt jag min första gyros. Rackarns vad gott det var! Så när jag nu såg detta recept på facebooksidan ”Tasty” så vattnades det i munnen. Nu ska det bakas pitabröd, smacka ihop en tzatziki och sedan ska jag bjuda på hemlagad ”chicken gyros”, mums!

Då hoppas jag att ni alla som har facebook fortsätter att följa bloggen där, men ni som är prenumeranter kommer förstås att få ny inlägg till er mail som vanligt. Men som sagt, gå gärna in på facebook och gilla sidan så att den kan spridas vidare. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till nazisternas demonstration i Göteborg igår. Deras människosyn är så hemsk, fy fan vad vidrigt! Jag är för att förbjuda all denna typ av extremism, försök övertyga mig om jag har fel…