Wow! Jag vill inleda med att tacka ALLA som accepterat inbjudningarna till bloggens facebooksida. Även ni som delat och spridit detta vidare! Det verkar som att allt går mycket enklare och smidigare än jag kunnat förutsäga. Så ett stort varmt tack till er läsare!

Är det någon av er läsare som hört talas om den brittiske komikern Michael McIntyre? Han är en rolig prick, och det var länge sedan jag såg något med honom. Men så delade Marcus livskamrat, Tina, ett klipp med honom på Facebook för några dagar sedan, och då mindes jag hur rolig han är. Så genast började jag söka efter fler klipp med honom på Youtube. 

Klippet som Tina delade är det när han berättar om hur livet förändras efter att man fått barn. Det är väldigt träffsäkert på så många sätt, och han förklarar exempelvis skillnaden på en så enkel sak som att lämna hemmet om man ska iväg någonstans. Utan barn så bestämmar man sig för att, ja jag ska lämna hemmet och så gör man det. Med barn, en helt annan historia…

Jag vill inte förstöra tjusningen genom att berätta allt som händer, utan ni får själva titta om ni är nyfikna. Man söker enkelt på hans namn och ”kids” så kommer klippet upp på Youtube. När ni ändå är i farten så kan jag även rekommendera en klipp som kallas ”man drawer”. Det handlar inte om en person som ritar av män, utan om att det är vanligt bland män att vi vill ha en låda i hemmet där vi kan förvara viktiga och välbehövliga saker. Enligt oss män då alltså. Detta är inte alls nödvändigtvis en kvinna eller man grej, men jag känner väldigt väl igen mig i det han berättar. Denna låda börjar man först samla lite glödlampor i som man köpt, så kan man enkelt gå till sin låda så fort någon lampa behöver bytas ut. Men sedan byggs det på med mer märkligare saker, och han berättar detta med stor fascination för sin egen låda. Svårt att förklara, men kika på den om ni är nyfikna och jag kan garantera att ni kommer skratta. Och ni kommer nog även tycka att alla vi som äger en sådan låda hemma är lite märkliga…

Jag vill annars spinna vidare lite på det här med skillnaden att ha barn, kontra att inte ha barn. Igår var jag hemma med Nova som har fått tandvärk, och då ville naturligtvis även hennes kära tvillingbror Theo stanna hemma med oss. Så fick det bli, de stannade hemma från förskolan medan Freja åkte till sin skola och var där på dagen. När vi tre nu var hemma, så hade vi precis ätit lunch när jag kände att min mage ville berätta något för mig enskilt inne på toaletten. 

– Nova och Theo, behöver någon av er gå på toaletten nu? Frågade jag.

– Nä! Svarade Theo.

– Neje! Svarade Nova.

– Är det säkert? För jag måste gå på toaletten nu så det är bra om ni gör det före mig i så fall. Frågade jag igen.

– Neje sa jag ju! Svarade Nova nu med lite irritation i rösten. 

Nej okej, de hade nu varsin surfplatta och satt och spelade spel. Då är det lugnt, jag går på toaletten och kollar vad magen bråkar om. Så jag säger till att jag går på toaletten och smyger sedan hastigt in där för att reda ut min magsituation. Det började bli bråttom nu. Jag hann precis göra min ”månlandning” och kände hur den kalla sittringen skickade en rysning längs med ryggraden innan ”helvetets portar” skulle öppna sig. KNACK KNACK!

– Pappa jag måste in och kissa! Ropade Nova medan hon bankade på dörren.

Varför? Alltså… Gud? Har du svaret jag söker? 

– Men jag frågade ju precis om du behövde gå på toaletten, jag har det kämpigt med min mage här inne Nova så nu får du vänta lite.  Försökte jag förklara samtidigt som Midgårds orcher försökte forcera Gondors portar, metaforiskt talat för jag kunde inte hålla emot magens krafter mycket längre.

– Men jag måste kissa NUUU!!! Jag kissar snart på mig pappa, jag kommer kissa nu! Ropar Nova med gråten i halsen och man hör hur bråttom det är för henne.

ABORT MISSION! Detta blev dagens största utmaning, att försöka stoppa de pågående tarmrörelserna som redan börjat jobba frenetiskt. Men det gick, Nova fick smita in och kissa innan jag ÄNTLIGEN kunde reda ut min magsituation. Någon som känner igen sig i detta? Jag minns hur det var att gå på toaletten hemma när man ville i lugn och ro, utan att bli störd. Jag minns…

Det händer ju som bekant en hel del när barnen är inblandade. En annan sak var det som hände vid middagen igår. Jag berättade ju tidigare om att jag hittat ett recept på kyckling gyros, så när vi nu var hemma hela dagen så hade vi ju gott om tid att tillaga denna härliga grekiska läckerhet. Så vi började med att baka pitabröd på förmiddagen, barnen hjälpte självklart till med detta. I alla fall med att äta degen. När bröden var gräddade och klara så började vi med tzatzikin, och när den var klar fick den stå och gotta till sig i kylen. När kycklingen var utbankad och klar så fick den marineras i en härlig blandning av grekisk yoghurt och kryddor. Denna marinad låg kycklingen i under flera timmar så att alla smaker hann sätta sig ordentligt. Sedan skulle den in i ugnen, och då tog man ett spett och trädde försiktigt över alla kycklingbitarna tills de bildat en stor hög. Nu skulle det bara tillagas i ugnen i nästan två timmar. Det var ganska tidskrävande allt detta, men definitivt värt det tycker jag. För det blev otroligt smaskigt! Bröden vart perfekta och kycklingen tillsammans med tzatziki och grönsaker blev himmelskt gott. Mums! Alla smaskade i sig middagen, och när jag frågade Nova om hon ville äta lite mer så tackade hon glatt ja.

– Men inte kyckling pappa! Den smakade hundmat. Förklarade hon.

Huruvida hon smakat hundmat tidigare eller ej spelade inte så stor roll, jag kände att kallar man kycklingen för hundmat så hade jag kanske inte lyckats så bra. Men alla andra tyckte verkligen om maten så jag hoppas att det ändå räknas som att middagen blev godkänd. 

Jag vill även tacka barnens val av kvällsfilm denna afton. Jag ser fram emot att se ”Vaiana” för tjugonde gången på mindre än en månads tid. Tur att den är lite rolig ändå, men nu börjar det bli tjatigt. Det viktigaste är dock att barnen är glada och nöjda, så om det krävs att vi ska se filmen om och om igen så kör vi på det. 

Senare samma kväll när jag började förbereda barnen för att borsta sina tänder innan de skulle sova, så hör jag hur Nova börjar gallskrika. 

– Aj! Aj! Aaaaj! Ropade hon och höll sig för ansiktet.

– Vad var det som hände? Vart har du ont? Frågade jag när hon kände sig lugnare.

– I ögat! Jag stack fingret rakt in i ögat! Jag kommer aldrig kunna se igen! JAG ÄR BLIND! Började hon då skrika igen.

Jag förökte trösta henne så gott jag kunde, men hon var i denna stund helt övertygad om att hon blivit blind och aldrig skulle kunna se igen. Även fast fingret bara träffade ena ögat. Jag försökte och försökte, men hon var så övertygad att hon var blind att hon inte trodde mig när jag sa att hon snart skulle se igen. 

– Du kan lika gärna bära in mig till sängen så kan jag ligga där och sova i mörkret när jag är blind. Sa hon sedan.

Jag gjorde som hon sa och vi lade oss tillsammans på sängen där en stund. Jag fortsatte trösta och förklara att om hon öppnar ögonen så kommer hon kunna se igen. Men det tog lite mer än en halvtimme innan hon vågade försöka, och då insåg hon att hon fått synen tillbaka igen. IT’S A MIRACLE! Efter det så somnade hon på någon minut bara. Ett otroligt märkligt avslut på kvällen tycker jag nog allt att det var.

Nu ska jag åka med Nova till tandläkaren så hon får laga sin onda tand. Vi har försökt tidigare men det gjorde för ont då, så nu ska hon få något lugnande innan eller något. Jag trodde hon skulle bli sövd men så var det inte, utan mer drogad verkar det som. Vi kommer sedan få stanna kvar där några timmar innan vi får åka hem, så de ser att hon mår bra. Men sedan ska förhoppningsvis tandvärken vara över. Yippie!

Tack för att ni läser, önskar er fortsatt trevlig dag. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke för att han kallade mig duckface helt oprovocerat…