Tiden är inne! Himlen kommer falla ner över oss! Winter is coming! Mörkrets tid är nu!

Ja rubriken kanske skrämmer en del, men det har inget med zombies att göra denna gång. Och det låter kanske dramatiskt men visst var det onödigt mörkt ute idag? Det blev till och med en snackis i media, om detta oväntade mörker. Vi började genast spekulera på jobbet vad detta kunde bero på, och min slutsats var att det faktiskt kunde vara ett UFO. Jag vet att det låter orealistiskt, men alla har väl sett filmen ”Independece Day” och de gigantiska rymdskeppen som svävar in över jordens större städer. Det var min teori, som jag var ganska ensam om bland mina arbetskamrater. En förklaring som kom under dagen var att orkanen Ophelia som drog upp över Atlanten drog med sig alla mörka moln och rök från skogsbränderna i Portugal eller vad det var. Igår hade samma mörker spridit sig över Irland och Storbritannien, nu har det nått även oss här uppe ”In the North”. Låter dock osannolikt enligt mig, jag håller fast vid min teori om otäcka rymdskepp som jag troligen måste rädda jordens invånare ifrån. Men det får bli framåt helgen i så fall för nu har jag tusan inte tid, jag är så sjukt upptagen.

Att få höra fantastiska berättelser och historier kan upplevas som magiskt. Barnen och jag talade om detta vid middagsbordet, och jag frågade vilka historier som de gillar mest. Den som kom på tal först var ingen historia egentligen, utan en dröm som Freja hade när hon var liten. Ni som läst bloggen här kanske minns mardrömmen för fyra år sedan, om den slickande kossan…

https://pappatarzan.wordpress.com/2013/09/25/den-slickande-kossan/

Den tycker de är väldigt rolig idag, och alla skrattar de förtjust åt den drömmen. Hon mindes även vår egna och påhittade historia om mormorfisken Lena, som tillsammans med sköldpaddan Magnus var bjudna på middag hos den lilla bläckfisken Freja. Detta är inte baserat på en verklig händelse, även om namnen för oss i familjen känns väldigt bekanta…

Slutligen kom vi in på en annan historia som jag brukade berätta för Freja, om en liten bebisdrake som togs omhand av en flicka och hennes familj. Den är helt påhittad, och Freja fick vara med och bestämma namnen på karaktärerna i historien. Flickan fick heta… *trumvirvel*…. Freja! Den är inte så lång, och fungerade utmärkt som en godnattsaga på kvällarna när hon skulle nattas. Den kanske jag borde skriva ner här? Så kan även andra använda sig av den om man får idétorka när man ligger där på kvällen och ska berätta någon historia för barnen när de ska somna. Något att tänka på…

Jag kände i allt detta att en ny historia vore på sin plats, så jag förberedde dem på en rolig men äckligt otäck sådan. Det är ingen historia jag kommit på själv, utan mindes den plötsligt från en seriestrip eller vad de kallas.

Den gick hem kan jag lova! Tar man gosiga och söta djur, kastar in lite ord som bajs så har du en succé utan dess like. De ville till och med höra den flera gånger i bilen när jag skjutsade dem till sina skolor på morgonen. Kanske kan de briljera med denna historia inför sina kamrater och locka till gapskratt! Ja vem vet, jag ser fram emot att få en utskällning av deras lärare och pedagoger angående detta på nästa utvecklingssamtal. Ha då i åtanke att jag har tre barn, det blir tre utskällningar det. Härligt…

Loombands… Nu ändrade mitt rättstavningsprogram det till ”LO ombads” men jag struntar väl i LO! Jag pratar om de där små gummibanden i olika färger som man trasslar ihop till något fint armband eller en figur om man har skills. Igår bad Nova mig om hjälp med detta pyssel, eftersom hon skurit sig lite på fingret och typ höll på att dö av blodförlust om man frågade henne. Dessa små snoddar är inget för mina stora händer, så jag blev såklart frustrerad. Med Nova tätt intill mig på soffan så hoppades jag på hennes hjälp, men istället lutade hon sig tillbaka och lade upp sina barfota fötter i mitt knä. Det var inte till mycket hjälp, men hon började efter ett tag att räcka mig de färgerna hon önskade ha på sin blivande lilla blomma. Som det nu tydligen skulle bli i slutändan. Och efter lite pysslande och en och annan svordom så blev den klar, Novas blomma som hennes far har skapat!

Snart är det kväll igen, och tanken är att jag ska ge mig ut på en powerwalk. Den där lusten jag beskrev vid förra tillfället har ännu inte infunnit sig. Inte det lilla minsta faktiskt, jag är inte ett dugg sugen på att ge mig ut på en promenad. Inte kan jag skylla på den dramatiska krigsskadan som infann sig i slutet av förra promenaden heller, den tycks ha läkt onödigt fint. Kanske om jag känner efter riktigt ordentligt, så kan jag inbilla mig att det uppstått ett skavsår i grenen på mig eller något… Nej, det är inte tillräckligt illa för att slingra sig ur detta, trots den dåliga inställningen jag har just nu. Men det kan snabbt vända, hoppas jag! Tack för att ni läser, önskar er en lugn och motionsfri kväll. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till konspiratörerna som hävdar att mörkret beror på skogsbränderna i Portugal och försöker mörka sanningen om att vi snart kommer jagas till döds av illegala rymdvarelser. Deras rymdskepp är redan här, tro mig! Hur ska jag kunna rädda världen när jag inte är i närheten av att vara i form förresten? Jag har väl inget val, jag ger mig väl ut på den där powerwalken. För mänsklighetens skull, inget annat! Behöver nog dessvärre powerwalka oavbrutet resten av veckan och lite till om jag ska komma i bra form. Hoppas de arga rymdvarelserna har en annan tidsuppfattning än vad vi har och påbörjar sin tramsig lasershow till anfall om några veckor. Då är jag nog fit for fight!