Ja som rubriken beskriver så blir vi alla äldre. I viss mån så sker detta som den gamla klychan, att man åldras som ett fint vin. Men samtidigt, i någon sorts parallellt universum, så åldras man tydligen som mjölk…

Ett exempel på detta är det kemiprov jag utsattes för nyligen. Jag vill lyfta fram skillnaderna med hur det var att studera när man var yngre och gick i grundskolan, kontra nu när man studerar i vuxen ålder. Om jag börjar med att beskriva mig själv i tonåren, så läste jag aldrig. Då menar jag ALDRIG, inte till prov i skolan. Ingenting! Jag tror att den enda bok jag läste i tonåren var den lilla fickversionen av ”Nya Testamentet” man fick i lumpen. Den bläddrade jag igenom när jag satt eldvakt eller när vi hade långa väntetider, vilket vi hade väldigt ofta. Men i skolan så levde jag på mitt goda minne, det jag snappade upp på lektionerna (när jag var där, fy på Jimmy) var den kunskap jag samlade på mig. Men jag minns otroligt mycket än idag, så det var ju tur att jag hade lätt för att lära mig och när jag väl engagerade mig i klassrummet så fastnade också mycket av inlärandet där. Allt detta tackar jag mitt fina minne för!

Men, så fort jag försökte öppna skolböckerna inför proven så var inspirationen helt frånvarande. Jag kunde bläddra igenom sida efter sida utan att minnas någonting, jag bara tittade på orden kändes det som. Istället processerade jag andra tankar och fantastiska planer för framtiden. Det fanns inget fokus där och då. Så det var ingen idé att plugga inför proven tyckte jag då, men jag tror nog att jag hade lärt mig ännu mer om jag hade försökt. Självklart förstod jag hur viktig skolan var, men jag var så skoltrött och oinspirerad. I gymnasiet jobbade jag dessutom så mycket jag kunde på den lokala ICA-butiken. När man då började väga skolan som var tråkig, mot jobbet som var kul och dessutom gav mig massor av pengar så var min prioritering inte så svår. Jag jobbade hellre än pluggade…

Nu lyckades jag ändå på något märkligt sätt få ganska bra betyg i de flesta ämnen, med toppbetyg i vissa till och med. Som i bild, högsta betyget! Ja det har jag ju haft stor användning av, ironi haha! Men allt detta trots dålig inställning och stor brist på motivation. Så jag är ändå nöjd med slutbetygen, men tänker idag på hur mycket bättre de skulle vara om jag bara hade hittat en fungerande lösning för mitt pluggande på den tiden. Men jag var så glad den dagen skolan var över och studentexamen var ett faktum. Den känslan kan jag bäst beskriva med när man lyckades med uppkörning till körkortet eller när man muckade från lumpen, och när man satt på Herkulesplanet på väg hem från Kosovo efter den långa tiden där borta. Alla dessa stunder är lättnadskänslor och otroligt starka minnen för mig. Barnens födslar då? De värderar jag självklart högre, men det var mer känslor av lycka och kärlek än lättnadskänslor.

Nu i ”vuxen” ålder så känner jag mig mer motiverad i mina kemistudier, men så är de förstås frivilliga studier. Det ger mer energi än det tömmer mig på krafter. Jag inbillade mig att min motivation skulle göra det lättare att plugga till prov och liknande. Men vet ni, så blev det icke! Jag börjar läsa några meningar, sedan kan jag få för mig att det luktar chips… Bara sådär, och medan jag funderar på sannolikheten att det skulle kunna lukta chips just då gör ju att det jag försöker läsa samtidigt inte fastnar i minnet alls. Jag är vuxen och ansvarsfull! Så kan jag säga till mig själv och börjar sedan läsa texten i boken igen. Efter några meningar så börjas det ännu en gång, nu kanske jag funderar på om det som just hänt var ett ”tecken” på att jag borde åka och köpa chips… Medan jag funderar på vilka chips som jag tycker om och till vilken butik jag ska åka till, så hinner jag glömma allt jag läser denna gången också. JAG KAN! Jodå, när jag blir sur så brukar jag faktiskt kunna fokusera mig bättre. Nu kör vi igen, från början. Atomer och grundämnen, periodiska systemet och joner, molekyler och valenselektroner, reaktionsformel… Jag måste kissa… Åh grymma värld!

Det positiva är att jag har mer tålamod och orkar göra detta om och om igen, flera gånger. Men jag hade hoppats på att det skulle gå bättre än såhär. Tur att man är ”genius by nature” och klarar sig bra ändå! Det är tuffare för vissa har jag förstått. Som min kära kollega Henke till exempel, han är nog den enda vuxna människan jag känner som måste ha kardborrband på sina skor och en gammal vinkork på sin gaffel för att inte skada sig själv och andra. Love you Henke!

Ett annat tecken på att jag blivit lite äldre såg jag när jag kollade på Youtube för några dagar sedan. Metallica har ÄNTLIGEN spelat min favoritlåt från senaste plattan live på deras turné. Lyckliga konsertbesökare i London fick uppleva låten ”Spit out the bone” i ett liveframträdande, först utav alla. Jag var lyrisk, för jag fullkomligt älskar den låten! Och som jag letat och längtat efter att få höra den live. Mina funderingar på om de skulle lyckas spela en sådan låt med det otroligt bombastiska tempot och samtidigt få det att låta bra, ja de funderingarna fick sina svar. Det var uppenbarligen inga problem för farbröderna som snart fyller 60år att riva av den dängan, mäktigt!

Det som gjorde att jag reagerade och fick mig att känna mig lite äldre än vanligt var publiken i klippet. I normala fall så är det ett jäkla drag på publiken, det vet alla som någon gång varit på en Metallica konsert. Men nu stod alla liksom stilla och tittade, med några få som vevade med armarna mot skyn. Självklart åldras ju även vi åskådare som avnjutit deras musik genom åren, men här blev det så påtagligt på något vis. Från vilt hoppande och sjungande så stod de nu stilla och filmade med sina mobiler. Jag hoppas självklart att detta åldersfenomen beror på att de var trötta eftersom detta var en av konsertens sista låtar, eller att publiken var lika förförd och paralyserad av framförandet som jag var och helt enkelt glömde bort att släppa loss. Men det kan ju faktiskt vara så att deras publik nu blivit så pass till åren att de inte orkar släppa loss längre. Ve och fasa! Tänk nästa gång jag går på en Metallica konsert, då kanske de har ställt fram stolar på ståplatserna där man i normala fall stått och hoppat av glädje när man sjungit med i låtarna förr i tiden…

Ett annat och slutligt tecken på att omvärlden tycker att jag blivit en gammal fossil, är marknadsundersökningsföretaget SIFO…

Jag har tidigare av någon anledning anmält mig till deras enkätundersökningar, och brukar få mellan 3-5 olika enkäter att svara på varje vecka. Innan jag fyllde 38 i september så stämde jag oftast in på deras målgrupp. Men nu i 9 fall av 10 så inleder de som vanligt med att fråga om vart jag är bosatt, min inkomst och vilken sysselsättning jag har. Sedan när de frågat efter min ålder så avslutas plötsligt enkätundersökningen, och hälsar att jag inte längre tillhör målgruppen de söker. KRÄNKT! Jag ska stämma! Hör ni det, stämma er!

Freja berättade viktig fakta för mig idag! När jag nattade henne kom hon fram till att hon nästa år ska börja i årskurs 1, i riktiga skolan som hon uttryckte sig.

– Hur känns det då? Frågade jag.

– Inget speciellt… Jag kan redan allt i skolan. Svarade hon.

Sådan far, sådan dotter. Medan jag höll mig för skratt i några sekunder så hann hon själv utveckla sitt svar.

– Jag kan ju alla siffror och bokstäver. Och vi har en klätterställning på skolgården, men jag kan redan göra allt på den. Så det känns liksom tråkigt då. Förklarade hon.

Haha, ja om skolan bara handlade om att lära sig hur man leker i klätterställningen så hade nog samtalet slutat där. Men nu frågade jag istället om hon kunde utmana sig på något annat sätt, och hitta något nytt och spännande att lära sig. Vi får se hur det går, jag har en känsla av att vi kommer ta upp detta fler gånger här framöver. Nu sover hon i alla fall, vår smarta fina dotter…

Politiskt korrekt, det har alla hört talas om gissar jag. Jag vet inte vad ni tycker, så jag kan bara tala för mig själv. Men jag blir bara förvirrad av allt detta PK, vad man får säga och inte säga. Eller vad som är tillåtet och inte tillåtet längre. Jag håller med om att man bör tänka mer på vad man säger, och kunna stå för det. Men det har blivit väldigt krystat numera, och diskussioner handlar nästan mer om hur man ska uttrycka sig än om själva åsikten eller ståndpunkten som sådan. (Någonstans i Fruängen fnissar en Mogge just nu över att jag skrev ”stånd” i förra meningen, men den bjuder jag på kära vän).

Därför tycker jag att det här med att vara politiskt korrekt faktiskt har gått över styr. Det på något vis kväver de dagliga diskussionerna och gör att man hellre håller tyst än att misstolkas och blir missförstådd. Men det är bara min åsikt. Jag såg ett citat om detta ämne förra helgen, av en komiker förvisso. Han heter George Carlin, och sa såhär om att vara politiskt korrekt:

Fundera på den ett tag. Undertiden tackar jag för att ni tog er tid att läsa detta långa inlägg om hur alla blivit så gamla. Ha d biff!

DAGENS JERKER går går till höstens alla sjukdomar som härjar nu på hösten. Inte heller jag klarade mig, men det är bara att blicka framåt! Snart är vinterkräksjukan och influensan tillbaka, tills dess ska jag inte klaga så mycket mer än såhär…