Vad är det som händer? Detta känns ju som en liten minihelg, mitt i veckan! Alla håller nog inte med mig, men jag tycker om att nationaldagen är en röd dag. På så sätt får man vara lite ledig.

Barnen och jag kallar detta lite för att vårt land har en födelsedag, för det blev lite svårt för dem att förstå varför vi firar nationaldagen den 6 juni. Men för er andra som är intresserade och nyfikna kan jag kort förklara det att det sträcker sig ända tillbaka till Gustav Vasas tid. När han den 6 juni 1523 valdes till kung och Sverige återigen blev ett fritt rike. Sedan handlar det tydligen om någon regeringsform också, men det får ni läsa om själva. Om ni finner det intressant, jag gör det inte. Men nationaldagen blev lite som ett kalas för barnen och mig, så vi passar på att fira det som ett kalas nu när vi får chansen!

Jag bakade en liten smörgåstårta, mest för att jag själv tycker att det är så magiskt gott. Men frågan var ju vad barnen skulle tycka om den. De har provat smörgåstårtor tidigare med blandade känslor och resultat, och gillar nog vanliga tårtor bäst. Så jag var förberedd på det värsta och hade köpt jordgubbar och glass också. Eller värsta och värsta, det resulterar ju bara i att det blir mer ”sandwichcake” över till mig!

Freja och Nova älskade smörgåstårtan, medan Theo tyckte den var okej men inte mer. Jag tyckte också om den, den var faktiskt jäkligt god. Jag åt en genant stor bit, så nu är man proppmätt.

Men jordgubbar och vaniljglass fanns det ju plats i magen för i vilket fall som helst för min del, så detta blev en svalkande fikapaus på eftermiddagen. Är jordgubbar och vaniljglass något man kan kalla för typiskt svenskt kanske, eller är det mer jordgubbstårta? För mig är det nog så i alla fall, om vi nu ska kategorisera något som typiskt svenskt, att jordgubbar känns svenskt eller något man i alla fall associerar till den svenska sommaren. Varför är detta ens viktigt kanske ni tänker? Det är det inte, men för att göra dagen lite speciell för barnen så gör jag det ganska enkelt för mig och använder mig av det som känns svenskt för mig, det vill säga jordgubbar och smörgåstårta. Likväl som vi annars fokuserar på den personen som fyller år och anpassar dagen efter vad den tycker om, så försökte jag lyfta fram det jag tycker är svenskt på Sveriges nationaldag. Grattis Sverige!

Barnen fick välja vad de vill äta till middag denna dag, och här borde jag ha lärt mig av tidigare misstag. För även denna gången så hoppades jag själv på något onyttigt som hamburgare, pizza eller varför inte en god köttbit med hemlagad bearnaisesås. Åh, mums! Men nej, svaret blev lite förvånande… Sallad!

Sallad igen. Ja detta har ju som sagt hänt förr, och jag vet inte varför de lyckas komma på detta alternativ när jag som allra minst själv vill ha det. Men vad gör man inte för sina barn, vill de ha sallad så ska självklart få sallad… Eller vänta nu… Nej, ALDRIG i livet! Där drar jag gränsen! För inte ska väl jag behöva tyna bort till ett litet skrumpet skynke av torrt läder på självaste nationaldagen… VÅGA VÄGRA SALLAD!

Det där lät ju coolt och auktoritärt, men sedan blev barnen sura och skällde på mig. För de vill verkligen äta sallad, så då blir det sallad. Som sagt, vad gör man inte för sina barn…

Haha! Nej sallad är gott, jag bara skojar med er. Vi gör lite olika sallader eftersom vi alla gillar olika grönsaker, och med vår hemlagade vitlöksdressing så blir det alltid supergott! Fast sen så blir man ju snabbt hungrig igen. Det är lite baksidan av myntet när man vill äta nyttigt tycker jag, att man alltid känner sig hungrig. Men efter middagen så ska jag nog täppa till det hungriga lilla hålet i magen. Jag tyckte mig se både chips och dip här hemma…

Vi avslutar där tycker jag, tack för att ni läser! Ha d biff, och ännu en gång GRATTIS SVERIGE!

DAGENS JERKER går till eleverna i skolan bredvid jobbet som tog studenten igår. När jag om in från rasten på morgonen med en varm kopp kaffe och satte mig vid mitt skrivbord så hörde jag höga skrik. Först trodde jag att det kanske var vår arbetskamrat Johnny som skrek, han jobbar vägg i vägg med oss inne i beredningen. Han kunde ju ha klämt sig på något eller fått något frätande i ögat! Men skriken avtog inte utan tilltog mer och mer och blev högre och högre, det var då jag förstod att det inte var Johnny. Även om han har en ganska ljus och feminin röst. Nej det var såklart eleverna som skrek hela vägen från klassrummet ut på parkeringen. Så det är skönt att Johnny är oskadd, det är det viktigaste.