Helgen är här! Vilken lång arbetsvecka, men nu är den snart över. Och snart är det jul!

Som jag längtar efter julen, det är fortfarande den bästa högtiden på året. Men det är ett tag kvar ändå, trots att det blivit mörkare om dagarna när man åker till jobbet på morgonen. Och för första gången i hela mitt liv så är jag klar med julklappsinköpen i god tid, vilket känns helt underbart. Då kan jag bara fokusera på att laga god julmat och skapa en skön stämning när julhelgen väl närmar sig. Men jag tycker det är ganska mysigt ändå, och välkomnar höstmörkret. Senare i vinter när det däremot är mörkt när man åker till jobbet på morgonen, och lika mörkt när man ska åka hem igen så tycker jag det blir lite tråkigare. När man inte hinner uppfatta något solljus under hela dagen. Fast vadå, solen är väl bara uppe och skiner typ fyra timmar om dagen eller något liknande på vintern så då är det inte så lät att hinna ladda några D vitaminer. Jag försöker gå ut när vi har rast på jobbet, så länge det inte blåser eller regnar förstås.

Varför blev det såhär nu då, att jag inte får dricka vattnet hemma? Min goda herre Marcus upplyste mig om detta idag, att dricksvattnet i centrala Handen ej är tjänligt och måste kokas. Precis lagom till helgen och allt, det skulle inte förvåna mig om de kommunala arbetarna tar ledigt över helgen och fortsätter att utreda detta på måndag.

– Nu är la klockan 13 gubbar, dags att stänga ner för idag. Hehe! Gött med helg gubbar!

– Men vi är ju nästan helt klara, det är ju bara den här trappuppgången på Getporsvägen kvar. Ge oss 10 minuter så är allt klart sen!

– Nej nej nej vi måste sluta nu, men det är la en dag på måndag också. Hehe! Helg gubbar, tacos och öl det är la gött!

– Men kom igen, vi gör detta klart nu så att alla som bor i området kan få en bra helg. Det blir ju inte så mycket övertid, och det är ju för en god sak. Jag har sett en kille med tre små barn som bor i den här trappuppgången, och jag tror att han och alla andra skulle uppskatta om vi löste detta nu.

– Jag förstår hur du tänker, men det är la fel. Så jobbar inte en kommunalanställd, vi har la fasta arbetstider och det är inget man ruckar på i första laget. Klockan är 13 nu och jag måste hinna hem till mina eftermiddagssåpor på TV, se så kom här nu då. Den där snubben du tjötar om han klarar sig nog, lite rännskita har la väl ingen dött av va? Hehehe! Rallybajs gubbar!

Det var förmodligen så pass nära att detta skulle vara klart tills jag kom hem. Och se själva på bilden var nära det var att jag slapp bli drabbad av detta, vad är det för en jäkla utstickande flärp där på kartan som gör att jag blir drabbad. Kunde de inte dragit lite rakare linjer där jag punktat upp det på kartan så hade jag ju klarat mig, men nej…

Inom det röda området, vi som bor där måste alltså koka vårt vatten eller köpa vatten på flaska i butik. Jag vet en som jobbar på kommunen, kanske är det dags att vädra sitt missnöje med detta för den personen nu. Nej just det, alla kommunala arbetare har ju slutat för dagen. Fasen också!

Det går bra för Djurgården i ishockeyn just nu, och det är riktigt kul att titta på dem när de spelar. Jag har ju egentligen alltid föredragit ishockey före fotboll, men av någon anledning så har jag varit mer engagerad i fotbollen de senaste åren. Men nu börjar det gå tillbaka igen, och ishockeyn börjar bli riktigt intressant. Fotbollsspelarna borde ju skämmas eller något i år, det blev ju inte alls den säsongen jag förväntat mig. Visst har de tappat många bra spelare, men lite bättre trodde jag nog ändå att det skulle gå än vad det har gjort.

I ishockeyn däremot så har de i år ett av det bästa lagen jag sett på länge, med flertalet offensiva spelare av hög kvalitet. Backarna däremot ser lite tunnare ut än vanligt, men det brukar bli bra ändå tack vara den fantastiska backtränaren laget har. Och sedan har ju målvakten tagit enorma kliv i sin utveckling sista åren och är nu en av Sveriges absolut bästa. Jag tittade lite på matchen mot Mora igår och men tyckte att Hovet kändes ovanligt tyst, det som brukar vara ett sådant jäkla drag på publiken där. Det kan dock hänga ihop med att publiken runtom i Sverige protesterar mot hur SHL sköts, men vet inte om det var enda anledningen eller om det kanske inte var så mycket folk på plats bara. Men jag blev glad när jag hörde klacken sjunga ”Sjung nu högt för Djurgårn vårat lag” och mindes tillbaka till den gamla goda tiden när fotbollsmatcherna spelades på Stockholms Stadion. Du kanske minns det Jocke, eller kanske ni Erik och Marcus? När det lät som att hela stadion sjöng ”Sjung nu högt för Jimmy våran kis” istället och att det var mig alla sjöng om. Så upplevde jag det i alla fall, jag vet inte om mina vänner håller med mig och det känns inte lika viktigt längre. Så nu kör vi, mot SM-guldet!

I helgen ska det jobbas, och om jag var taggad inför detta tidigare så är jag märkligt nog inte lika taggad nu längre när helgen står framför dörren. Haha, nej det kommer gå bra men efter veckans omständigheter så skulle jag faktiskt bara vilja ta det lugnt hemma och landa lite i allt som hänt. Det kanske jag gör ändå, vi får se. Sedan så har Jenny beställt hem en lastbil till radhuset som vi ska fylla med skräp från förrådet och vinden. Det har ju samlats ihop en hel del gamla prylar genom åren, men det blir skönt att få detta avklarat så är det gjort sen. Vi slipper i alla fall åka till soptippen med allt skräp sedan, utan det löser den som lämnar lastbilen där vad jag har förstått. Blir jag tvungen att köra allt till tippen så kommer det inte landa väl kan jag säga, det finns som sagt få ställen som jag avskyr mer än just soptippen eller återvinningstationen som det egentligen heter. Men så ser i alla fall helgen ut, hoppas ni andra får en lika intressant helg!

Vi kanske skulle ta och runda av där för denna gången, ja det gör vi. Wrap it up! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till ett förslag jag hörde på nyheterna igår angående att man ska byta ut bokstaveringsnamnen i alfabetet för att göra det mer jämlikt. Rättviseförmedlingen och Fredrika Bremer-förbundet har lagt fram ett förslag där man ska byta ut flera utav namnen till kvinnliga och utländska namn… Alltså någon får gärna förklara för mig varför detta är så viktigt att ändra på, vet de flesta ens vad bokstaveringsalfabetet är? Adam = A, Bertil = B och så vidare. Jag tycker det finns massor av saker vi kan förändra och göra mer jämlikt i samhället, men så väljer de att fokusera på detta. Varför? Varför är detta viktigt? Jag tycker personligen att detta bara känns onödigt, det kan inte ha en stor påverkan på människors liv och göra en betydlig skillnad för att förbättra kampen mot ett jämlikare samhälle. Jag tänker att detta måste ha kostat en hel del pengar och resurser att bara presentera ett sådant förslag, och att det mer blir en sorts mindre symbolisk förändring snarare än att det faktiskt ger någon effekt. Men jag är ju snart gubbe och trångsynt. Försvarsmakten gick genast ut och tyckte detta var en bra intention men ett dåligt förslag, de är väl de som faktiskt använder sig av detta dagligen i deras verksamhet. Och deras argument att det skulle vara för svårt och ta för lång tid att lära om sig det nya bokstavsalfabetet köper jag inte riktigt, för det tror jag man kan lära sig om man bara ger det lite tid. Men just bokstavsalfabetet skulle jag nog hellre se att vi byter till det engelska bokstavsalfabetet i så fall, än att lägga tid och energi på att göra om vårt egna här i Sverige. Och att man i så fall förändrar det internationella bokstavsalfabetet och inkluderar mer kvinnliga namn, men att detta är något man kan göra på sikt längre fram när man kommit tillrätta med de mer avgörande frågorna (löner, arbets- och samhällsvillkor, allas lika värde och förutsättningar m.m). Men som sagt, jag lyssnar gärna på er som anser att detta är av stor vikt för jämställdheten och ni får gärna förklara varför det är en viktig prioritering i sammanhanget. Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra uppfattning.

Igår började dagen så himla bra, jag var så lycklig att jag trots min enorma kroppsvikt faktiskt svävade lite på moln. Men dagen tog tyvärr en fruktansvärd vändning.

Jag fick för några dagar sedan reda på att Metallica ska komma till Sverige och spela igen, nästa sommar för att vara exakt. Och som gammal medlem i deras fanclub så erbjöds vi så kallade ”Fifth Member’s” att köpa biljetter innan de släpptes till allmän försäljning senare i veckan. Om det fanns några som helst tvivel för mig att köpa biljetter, vilket det såklart inte fanns, så blev de som helt bortblåsta när jag fick reda på vilka som ska vara förband åt dem på Europaturnén… Ghost! Så jäkla coolt! Först Metallica som är mina absoluta favoriter, och så kryddas kvällen med mina nya favoriter Ghost så att jag får uppleva båda dessa fantastiska rockband samma kväll. Det var ju bara att sitta redo med mobilen när biljetterna släpptes för att boka…

Och jag tycks ha haft turen på min sida, för jag lyckades boka två biljetter till konserten. Fler fick man inte boka under detta förköp. Så när jag lyckats smälta att jag fått tag i biljetterna så blev jag fullkomligt lyrisk av glädje! Inte sedan min första Metallica-konsert under mitten av 90-talet lyckades jag köpa biljetter vid biljettsläppet, och slapp köpa dyra biljetter i efterhand. Så nu kunde man unna sig att boka in sig på ett hotell i samma veva, och kan sova över i Göteborg efter konserten. Ja den äger rum på Ullevi i juli, men nu är konsert och hotell bokat. Jag ska till Sveriges baksida och njuta av vad jag tror kan bli en av de bästa konsertupplevelserna på många år. Hell yeah, Metallica och spöken!

Tyvärr så nåddes vi i familjen av ett väldigt sorgligt besked senare samma dag. Min mor och Kent ringde, och berättade att Kents son varit med om en bilolycka. Så pass allvarlig att han avled. Allt känns så himla sorgligt, och man vet inte så mycket mer om olyckan i dagsläget. Han och jag stod kanske inte varandra så väldigt nära, men vi har ju träffats och umgåtts i flera år. Utöver de vanliga familjehögtiderna så har vi även varit på några konserter tillsammans, så han lämnar ett tomrum efter sig. Och jag märker själv att jag varit disträ nu under dagen och tänkt mycket på honom. Han var en riktigt omtänksam och trevlig kille med en härlig humor, det är så jag kommer minnas honom. Och att han hade så fint skägg. Nu får vi stötta och ta hand om varandra, familjen håller alltid ihop. Att förlora någon som är så ung och på ett sådant sätt kommer alltid som en chock, jag kommer sakna dig. Vila i frid.

Ja det är så hemskt när någon tas ifrån oss, men tack och lov så är vi en stark familj som stöttar varandra i vått och torrt. Så vi kommer ta oss vidare ur detta också tillslut, men det får ta den tid det tar helt enkelt. Jag inser nu att detta är den tredje i år som nu lämnat oss, så det känns inte så kul alls. Först min fina farmor Gunnel i våras, sedan så gick vår härliga Eva bort här nyligen. Gunnel och Eva var båda sjuka på ålderns höst och hade levt fantastiska liv med massor av humor och kärlek. Det känns därför mycket jobbigare när en som dessutom är yngre än mig så hastigt lämnar oss, han som hade hela livet framför sig. Men vi får minnas dem och den tid vi haft tillsammans, på så sätt lever de ändå vidare i våra hjärtan en lång tid framöver.

Tack för att ni läser, ha d biff!

Ibland blir jag bara så arg på otroligt elaka människor som bara hittar på skit och elände för att skada andra. Detta är det senaste som hänt…

Vi fick förra veckan ett meddelande från skolchefen på Värmdö, där vi blev uppmanade att hålla koll på något som kallas för Momo. Nu har jag hört olika saker om detta och vet inte vad som är sant längre, men det verkar ju vara något riktigt dumt jäkla påhitt i vilket fall som helst. Momo är en läskig figur som man kan hitta på Youtube bland annat, och Momo utmanar våra barn att utföra och göra olika saker. Som en sorts utmaningslek, där utmaningarna bara blir värre och värre. Och när barnen är så rädda att de vill sluta så blir de skrämda att fortsätta på något vis. Den egentliga anledningen sägs också vara att Momo hackar mobiltelefoner när barnen börjar utföra dessa utmaningar, men jag vet inte riktigt om det stämmer. En annan förklaring är att Momo bara är till för att skrämma barnen och inget mer, lite som ”Svarta Madame” eller vad det hette förr i tiden. Sådant här är i grund och botten bara så jäkla onödigt enligt mitt tycke, och jag kan inte förstå tjusningen i att skrämma barn på det här sättet. Tack och lov så har Nova och Theo inte hört talas om Momo alls, och de kollar inte heller så mycket på Youtube. Freja hade hört andra barn i sin klass berätta om Momo, men ingen verkar ha tittat på det utan berättade bara för varandra att det var något jätteläskigt som skrämmer barn. Freja tittar ibland på Youtube för att se hur man gör eget slime och lite sådana saker, men hon verkade inte alls vara nyfiken på Momo utan vi tittar på Youtube tillsammans nu tillsvidare. Så att hon slipper se den där läskiga figuren, och förhoppningsvis drar detta påhitt bara förbi och blir aldrig någon intressant sak för barnen. Så har ni barn som tittar på Youtube så kan det vara värt att prata med dem om detta. Titta på bilden här nedan själva så får ni se, är det inte vidrigt?

Nu är det förkylningstider och för att piffa till tillvaron lite så köpte jag något på kryssningen som barnen länge pratat om. Det är en bricka med godis som ser ut som sushi, med skumgodisar och andra sladdriga saker. De tyckte detta var jättekul när vi dukade fram brickan och smakade på allt tillsammans, de berättade om varje godisbit redan i förväg för de hade sett barn äta detta på Youtube. Vi hade onekligen olika åsikter om hur detta smakade, där barnen tyckte detta var jättegott och rolig. Medan jag tyckte att det smakade sådär, det var väldigt mjukt och färskt godis men smaken var inget vidare enligt mig. Är det någon annan som testat detta kanske? För barnen så var det en succé, och de är väl ändå målgruppen med detta upplägget kan jag tycka. Testa själva!

Ungefär en gång i månaden så åker vi till den stora godisbutiken i Vendelsö, den är typ gigantisk! I lördags var vi där igen, och vi har ett nytt upplägg när vi väl kommer dit numera. Förr så sprang kidsen åt olika håll direkt när vi kom in i butiken, eftersom det finns så mycket gott att titta på där inne. Men nu gjorde vi så att de fick välja en stycksak (klubba, kinderägg m.m) vid en hylla, så de stod och kollade på detta under tiden jag plockade godis till oss alla. Sedan när jag var klar så valde de vad de ville ha för stycksak och så betalade vi och kunde harmoniskt lämna godisbutiken för denna gången. Freja valde en liten toalett som var fylld med pulver, och i denna skulle man doppa en tillhörande klubba och smaska i sig pulvret. Nova och Theo hittade något som fanns när jag var barn, nämligen små paket som innehöll ett djur av gelé som man klistrade fast på handen. Sedan skulle man gå och slicka på detta godisdjur tills det försvann, en väldigt kladdig historia. Men de tyckte det var roligt, Nova köpte ett paket med olika havsdjur och Theo med ett paket med otäcka insekter. Och en kul diskussion utspelade sig i bilen på vägen hem när de ville byta några figurer med varandra.

– Vill du ha en brännässla av mig Theo? Frågade Nova och vi var fler som reagerade på vad hon egentligen menade.

– Men det där är ingen brännässla Nova, det är en giftig manet som man kan bränna sig på! Förklarade Freja tydligt.

Då ville Theo inte ha den längre, eftersom han fick för sig att han kunde bränna sig på den och bli förgiftad. Detta krävdes en hel del förklaring för att få Theo med på banan igen, men sedan bytte de med varandra och allt var frid och fröjd.

Till middag i helgen lyxade vi till det med hemmagjorda pizzor, där vi sista gångerna slutat att köpa den där färdiga pizzadegen och istället gör vår egen. Och det blir så himla gott! Nyttigt också, och egologiskt! Det finns ett recept på pizzadeg av Jamie Oliver som jag nämnt tidigare, som smakar gott och fungerar om ni inte lämnar överbliven deg i kylskåpet som jag gjorde vid ett tillfälle. Då det blev en olämplig degexplosion som jag redan skrivit om här på bloggen en gång tidigare. Men använder man upp all deg så går det utmärkt, och det finns även några recept där man använder bakpulver istället för jäst om man har lite bråttom. Det blev bra resultat även den gången, men nu hade vi tid på oss så då lät vi degen jäsa innan vi använde den. Och när jag började baka ut alla pizzabottnar så kom Theo skuttande in i köket.

– Vad gott det luktar här, är pizzorna klara snart? Frågade han nyfiket och lade näsan i mjölet.

– Nej du måste berätta vad du vill ha på din pizza först, sedan kan jag skicka din pizza i ugnen först av alla om du är hungrig. Förklarade jag.

Theo berättade vad han ville ha på sin pizza sedan sprang han iväg, men kom tillbaka efter bara någon minut igen.

– Är pizzan klar nu? Har du ugnat min? Frågade han och tittade nyfiket in i ugnen.

– Haha, nej den har precis åkt in i ugnen nu. Men jag lovar att säga till så fort den ”ugnat” färdigt. Sa jag och skrattade åt hans roliga uttryck.

Den skulle jag kanske ha sparat, så hade jag haft ytterligare material till ett avsnitt av den nedlagda serien ”Smalltalk” här på bloggen. Men det får bli en annan gång.

Barnen har ju spelat fotboll nu i några veckor och gillar det som tusan. Nova och Theo började först spela i samma lag, men nu spelar de respektive flick- och pojklag för deras årskull. Och att se dem och de andra små barnen spela är ju bara för roligt, haha! Om vi börjar med Nova så var hon ju väldigt aktiv på sin fotbollsträning nu senast, ända tills det började spöregna och blåsa ordentligt. Då bara ställde hon sig stilla och såg riktigt sur ut, och rörde sig inte ur fläcken. De andra barnen sprang runt och spelade vidare, men inte Nova. Inte förrän ovädret blåste förbi efter en stund, först då deltog hon i träningen igen. Men efteråt var hon väldigt nöjd, men förklarade att hon inte vill spela fotboll när det regnar. Det kan ju bli lite svårt, men hon får se till att bli riktigt bra och bli proffs i Spanien eller i södra USA där det inte regnar lika mycket. Men hon har en grymt bra och resolut inställning när hon spelar, och viker inte undan utan går hårt på bollen som det heter i fotbollstermer. Men det var ju lite så jag misstänkte att hon skulle spela, det är ju en del av hennes personlighet kan jag tycka.

Theo då, ja han ville vara målvakt i den sista matchen han spelade. Det var det värsta jag själv visste när jag spelade fotboll som barn, att stå i mål. Men han gillar det! Och tränare förklarade för alla som skulle stå i mål under matchen, de var några som skulle dela på målvaktsposten, att man ska rusa ut mot motståndaren för att göra sig så stor som möjligt. Detta tog Theo till sig, och när motståndarna anföll för första gången så sprang han snabbt ut och sparkade stenhårt bort både boll och motståndare, vilket dessvärre resulterade i en straff. Först trodde han att han skulle få slå en straff bara för att han räddade bollen så bra precis innan, och blev lite chockad när det visade sig att det var tvärtom. Under matchens gång så kom Freja och Nova springandes lite då och då för att titta på matchen, annars var de trötta på att sitta still så de sprang iväg och klättrade i en park längre bort. Men varje gång de kom så ropade de och vinkade till Theo, och han ställde sig och vinkade glatt tillbaka utan någon som helst koll på vad som hände i matchen. Vilket resulterade i ytterligare baklängesmål. Jag förklarade för Freja och Nova att de inte får distrahera honom när han spelar, speciellt inte om han är målvakt. De lyssnade, men det var inte till så stor hjälp för laget var inte helt fokuserat denna dag. Det kom lågflygande flygplan var och varannan minut som flög förbi idrottsplatsen, och varje gång stannade Theos lag upp och vinkade åt flygplanen. Medan motståndarna som var vana vid detta eftersom det var deras hemmaplan, ostört kunde göra mål vid dessa tillfällen. Sedan när Theo spelade som utespelare så hände det andra roliga saker. Bland annat så sköt målvakten ut en långboll som alla började jaga efter, med Theo i täten. Då såg jag att han tittade ner på sina egna fötter och ben, och var väl så imponerad över hur fort han sprang att han helt missade att motståndarna tog bollen och sprang åt andra hållet. Theo fortsatte bara springa rakt fram i full fart tills han efter en stund såg att planen tog slut och undrade vart alla andra hade tagit vägen. Haha, vilka minnen de ger oss som tittar på detta varje vecka. Nu mötte de ett bra lag som tyvärr gjorde många mål och vann matchen med 8-2, men Theo var i alla fall väldigt stolt efteråt över att ha fått stå i målet under matchen. Nu är nog hans fotbollssäsong över för i år eftersom de inte har några tränare som kan fortsätta över vinterhalvåret. Så vi får se om han hittar något annat att göra då istället.

Freja spelar ingen sport eller så just nu, men vi får se vad hon vill hitta på längre fram. Hon pratar istället just nu om allt hon lär sig i skolan, senast så var det några engelska fraser. Men hon var väldigt duktig och lärde sig snabbt! Hon kan presenteras sig själv och berätta vad hon heter, tala om hur gammal hon är och även berätta vad hennes syskon heter och hur gamla de är. Riktigt imponerande, och när jag frågar henne om detta på engelska så svarar hon helt rätt. Vilket kanske fick detta med engelska språket att stiga henne åt huvudet lite…

– Pappa vad betyder ”twenty”? Frågade hon när vi åt middag.

– Twenty betyder tjugo. Svarade jag då.

– Okej då vet jag, men vad betyder ”twinty” då? Frågade hon vidare.

– Det vet jag inte, om det inte är ”twenty” man föröker säga men att det låter som ”twinty”. Jag vet faktiskt inte ens om det finns något som heter ”twinty”, men jag kan inte alla engelska ord så det kanske det finns. Förklarade jag.

– Jag kan alla engelska ord nu. Svarade hon och tackade sedan för maten innan hon gick därifrån och lämnade mig som ett fån vid bordet.

Haha, vad ska man göra i alla dessa situationer när de liksom bara sätter en på plats? Eller på pottan som man också kan kalla det. Roligt är det i alla fall, de förgyller verkligen varje dag med roliga uttryck. Freja ritade även en väldigt häftig teckning i skolan som hon sedan tog med sig hem, där hon ritat och förklarat sin familj på engelska. Titta på detta, och observera den fantastiska stavningen!

Lägg även märke till mig på bilden, jag fick nämligen en rosett i håret eftersom jag inte kan ha det på riktigt. Vet inte om det var av godhet eller om detta är mobbing…

Nu tackar jag för mig, det blev mhcket om barnen i detta inlägg. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till grundaren av äckliga Momo…

Kära läsare! Om ni visste vilken actionpackad helg jag haft, jag känner mig som självaste Arnold Schwarzenegger här just nu. I fredags så nalkades det ju en riktig piratkryssning med de fina herrarna, och 1500 andra resenärer förstås.

Jag tar allt från början så att ni får en inblick i vilket tufft liv jag lever, haha! Vi hade fotografering och personalmöte på jobbet i fredags eftermiddag. Jag fick lite motvilligt ha på mig min vita rock, men såg inte alls lika sexig ut som George Clooney gjorde i ”Cityakuten” när han vann omvärldens hjärtan i sin vita rock på TV. Jag kände mig mer som Batman i en felaktig utstyrsel…

Men efter fotograferingen och personalmötet så rusade jag till bussen för att ta mig till Slussen där den första av de fina herrarna skulle möta upp mig, herr Mogge! Han stod sådär sexigt lutad mot väggen vid tunnelbanestationen som bara han kan, vilken kille. Vi hade nu gott om tid på oss innan vi var tvungna att bege oss till båtterminalen i Värtahamnen, så vi beslutade oss för att knalla in på Eken en snabbis och ta en kall öl. Det gjorde vi, och när ölen tog slut köpte vi en ny. Då kom även den tredje herren i sällskapet för ansluta sig till oss på Eken, herr Tommy! Han hann ta en öl med oss innan vi var tvungna att sakta röra oss mot båtterminalen, där den fjärde och sista herren i sällskapet skulle möta upp oss. Vi hoppade på bussen och nu litade jag helt och hållet på att Mogge skulle visa vägen som han gjort så många gånger förr, vilket han också gjorde. Men det blev lite tokigt, för vi kastade oss av bussen lite i panik där vi trodde att vi skulle kliva av men det blev inte bra. Vi klev istället av i Frihamnen, och fick gå en lång LÅNG promenad till rätt hamn. I början var det uppfriskande, men sedan började jag bli lite arg på Mogge för att han lurat av mig från bussen så långt ifrån båtterminalen. Han räddade dock upp situationen lite genom att bjuda på ett tuggummi längs vägen. Efter att ha vandrat ungefär lika långt som Frodo i ”Sagan Om Ringen” när han och Sam skulle ta med sig ringen genom Midgård till Domedagsberget, så såg vi nu äntligen vår båtterminal. Där satt den sista i sällskapet och avnjöt en kall öl på uteserveringen, herr Marcus! Efter vår långa vandring så var jag törstig, hungrig och kissnödig. Så jag började med ett dramatiskt toalettbesök, där jag måste ha glömt bort hur otroligt stark jag faktiskt är genom att slita loss toalettsitsen när jag skulle lyfta upp locket. Det kan vara den saken jag har mest gemensamt med Arnold, styrkan liksom. Så där stod jag nu med hela toalettsitsen i handen och funderade över mitt nästa drag…

Om vi lägger den lilla incidenten åt sidan för en stund och blickar framåt istället, så bordade vi tillslut vår båt och intog hytten där så himla mycket skulle hända. Till vår förvåning så fann vi märken på ena väggen av vad som såg ut att vara från en kniv. Och på baksidan av hyttdörren fanns ett stort rivmärke, troligen från en Velociraptor. Hur detta skulle ha utspelat sig vet ingen med säkerhet, men min teori är att dinosaurien kände lukten av winegums eller människokött i hytten och kom springandes. Jag generaliserar lite här nu och tänker att det var en finsk man i hytten som var beväpnad med en kniv, kanske var han en byggarbetare eller något. När Velociraptorn stormade in i hytten försökte mannen kasta kniven på dinosaurien men missade och träffade väggen.

– Vänta sig lite här nu lilla ödlan! Sa mannen bestämt med grov finsk brytning.

Han sprang sedan fram och hämtade kniven, sedan klättrade han upp på sin säng igen och kastade kniven i ett nytt försök att träffa den hungriga dinosaurien. Men misslyckades troligen och blev dödad och uppäten. Velociraptorn var nog inte lika smart som de vi fått se i ”Jurassic Park”, för när den inte kunde öppna hyttdörren så klöste den hårt med sin stora klo till tånagel så att det blev en stor repa på dörren. Sedan fick den tålmodigt vänta på att städpersonalen skulle komma nästa dag och då smet den ut igen, den kan mycket väl ströva runt på Åland för tillfället.

Nu får ni ursäkta om jag inte minns exakt allt och i vilken ordning allt hände, jag får skylla på den där jobbiga toalettincidenten tidigare eller något. Men vi installerade oss i hytten och jag tog en snabb dusch innan vi gick upp och satte oss i en av barerna och lyssnade på en trubadur som sjöng låtar av bland annat Orup. Stämningen var på topp och folk sjöng med i sångerna. Det finns numera på film faktiskt, utan att säga för mycket. Tommy skaffade sig snabbt en av många nya vännner att prata med under denna kryssning. Sedan så var det dags för middag och en god buffé intogs, alla åt och drack sig väldigt mätta. Vi rusade sedan vidare till taxfreen för att kolla in utbudet där och köpa lite vatten i förebyggande syfte, och kanske en och annan longdrink. Allt detta tog vi med oss till hytten, där vi nu började jobba på kvällens form. Vi riggade upp en högtalare som skulle spela dundrande bra musik som lätt skulle få oss på partyhumör, men då uppstod det en rolig situation. Högtalaren var placerad vid hyttens fönster, och jag som skulle spela upp musiken från mobilen stod borta vid hyttdörren för att koppla in mobilladdaren. Musiken startades och jag ställde mig bredbent och frågade de andra herrarna:

– Är ljudet bra där borta eller ska jag sänka volymen?

Alla började skratta, som om det skulle vara någon större skillnad från där jag stod två meter bort. Men det jag tänkte var att det kanske lät mycket högre vid fönstret än vad det gjorde borta hos mig. Nu var skadan redan skedd och det blev en hel del skratt och gliringar om detta under resans gång. Det spekulerades även i om vår hytt var så stor att den var uppdelad i två olika tidszoner. Haha, så himla kul vi har det ombord på båten alltså!

Kvällens artist var Robin Bengtsson, men hade vi varit lite coolare så skulle vi ha bokat kryssningen på lördagen istället när Nordman skulle uppträda. Nu fick vi nöja oss med Robin, och han var helt okej ändå. Han spelade några coverlåtar och även sin schlagerdänga som han vann med för något år sedan. Inget för mig, eftersom jag inte uppskattar Melodifestivalen alls. Men övriga låtar var bra, och Robin följdes sedan upp av ett coverband som spelade riktigt bra låtar från 90-talet. Nu var det ganska fullt med folk, och Tommy skaffade sig ytterligare en ny vän att prata med. Ju längre kvällen led desto fullare blev många av resenärerna ombord, och ibland uppstår det missförstånd. Mogge och Tommy agerade flitigt fredsmäklare under kvällen vid flera tillfällen, så Marcus började kalla dem för ”fredsmäklarna från Tyresö”. Lite roligt, men vi klarade oss undan problem. Om man inte räknar med Robin Bengtssons låt ”I cant go on” som fastnat i huvudet på mig, och den är ju inte ens bra. Tillslut fick jag nog och beslutade mig för att göra kväll, jag ställde mig upp och tackade för mig. Precis då blev jag lite full, tajmingen var perfekt så jag började gå till hytten. Klockan var kanske ett på natten, så det var inte jättesent. Men med tanke på att jag gick upp klockan fyra på morgonen på fredagen bara för att det tog sådan tid att ta sig till jobbet kommunalt, så var jag nu riktigt trött.

Det var svårt att hitta till hytten mitt i natten, och det vimlade av folk överallt. Ljudnivån var väldigt hög, så pass hög att jag tappade min gula sydväst till huvudbonad längs vägen. Efter en lång tids letande så blev jag kissnödig och smet in på en toalett. Där satte jag mig och vilade lite en stund. Men när arga människor bankade jättehårt på toalettdörren och svor så var jag tvungen att vakna och leta vidare efter hytten. Jag stannade upp och tittade på ett av bilspelen som fanns i deras spelhall där på båten, man kunde krypa in i det och spela. Men för min del så handlade det ju mer om att krypa in där och sova, det såg lockande ut…

Nej det gick bra att hitta till hytten, och jag kunde till och med öppna dörren utan problem med det där nyckelkortet. Talangfullt! Jag har hört talas om andra som inte klarar av det nämligen *HOST HOST* Tommy…

I hytten borstade jag tänderna och tog en bra säng som jag då ansåg var väldigt strategisk för att inte bli väckt av de andra herrarna när de kom hem på natten. Men det hade jag inget för, runt klockan halv fyra på natten öppnades dörren beslutsamt.

– Är han vaken! Ropade Tommy viskande.

Självklart vaknade jag, de tre ninjorna smög ju inte direkt in genom dörren även om de själva trodde det. Lampor tändes och halvnakna karlar fanns överallt i hytten. Jag passade på att ta en kisspaus mitt i natten när de ändå väckte mig, och tydligen så hävdade jag att jag inte sov alls när de kom in enligt deras utsago dagen efter. Jag skulle ha sagt något i stil med att jag legat vaken för att höra att de kom tillbaka till hytten ordentligt, vilket inte stämde alls.

Nästa morgon vaknade jag av att den där Silja Line appen började pipa, troligen avgick båten nu från Åbo tillbaka mot Stockholm igen. Men jag var ändå så pass skärpt att jag noterade att vi nu befann oss i en annan tidszon och skulle missa större delen av frukosten om vi inte vaknade. Jag väckte alla och tackade ödmjukast för deras smygande entré in i hytten under natten som gjorde att jag fick lite svårt att somna om igen. Men sedan gick vi upp till frukostbuffén och avnjöt en lång frukost i lugn och ro. Det var en riktigt fin stund för oss alla, att sitta där och äta utan att bli avbruten. Något vi som småbarnsföräldrar inte får uppleva så ofta. Sedan försökte vi kicka igång oss igen med lite longdrinks, men det gick sådär. Efter en stund ute på däck så sa Tommy det vi alla egentligen vill göra.

– Jag skulle vilja gå och vila en timme bara. Sa han och ställde sig upp.

Vi andra låtsades följa med av medlidande för att ta hand om Tommy, men vi var nog i själva verket minst lika trötta. Vi lyssnade på musik en stund sedan sov alla. Ännu en gång var det jag som vaknade först, och blev lite uttråkad av att ingen annan var vaken och kunde leka med mig. Så jag bytte musik lite smidigt och höjde ljudvolymen en aning bara när låten ”Jag är en liten bajskorv” spelades ur högtalaren. Den första som reagerade var Marcus, men han är ju också gubben i sällskapet. Vi skrattade lite tyst och höjde volymen ytterligare ett snäpp, bajskorven fortsatte sjunga och låten gick nu på repeat tills Mogge började blinka lite med ögonen. Sedan formade hans ögonbryn en förvånad blick medan han lyssnade in vad det var för en låt vi lyssnade på, och nu höjde vi volymen lite till. Bara en kvar att väcka nu, och efter en kort stund så hördes ett skratt från överslafen i hytten. Haha, nu var även Tommy vaken igen och alla hade vilat färdigt. Man blir hungrig av att åka på kryssning, så nu gick alla upp för att äta lunch. Det blev en god hamburgertallrik för oss alla, fast Tommy är ju vegeterian så jag tror han åt en pressad gräsboll eller något liknande som låg gömd i hans hamburgerbröd. Men det var gott och nu var alla lite piggare igen!

Vi gjorde ett sista tappert försök att vara ungdomliga och dricka mer öl, men det gick väldigt segt för oss alla. Vi satt i en av barerna och lyssnade på gårdagens coverband när de uppträde, och hade turen att få ta del av en dansshow där när de klev av scénen. Det var en grupp som heter ”Dance Factory” som sjöng och dansade, det påminde lite om när man är på Wallmans salonger ungefär. Den typen av show, fast till en lite tröttare publik.

De sista timmarna innan vi kom tillbaka till Stockholm spenderade vi senare ute på däck i solen där vi tittade på alla hus längs skärgårdens inlopp. Och när vi var i hamn så började den långa vandringen till tunnelbanan, där man omedvetet gick och nynnade på ”I cant go on” större delen av vägen. Mogge noterade detta och blev lite upprörd när det smittade av sig på honom så att även han gick och sjöng på låten. Vid Slussen tog vi farväl av Mogge, sedan kom vi till Gullmarsplan där Marcus och Tommy fortsatte vidare hem med buss. Tack kära underbara vänner för en fantastisk kryssning! Jag lyckades i vanlig ordning missa min buss i Farsta C så ännu en gång fick jag ta en taxi hem sista biten, jag orkade verkligen inte vänta på nästa buss som skulle komma efter 25 minuter. Kissnödig var jag också, igen…

På söndagen tog jag det extremt lugnt hemma hela förmiddagen, men sedan nalkades det fotboll på Tele2 arena där Djurgården skulle möta Brommapojkarna. Fraggeln och jag möttes upp men blev båda besvikna över att Brommapojkarna vann den matchen, en överlag tråkig match faktiskt. Jag vet inte hur det är med inställningen hos spelarna i Djurgården för tillfället. Man trodde ju att de skulle vara pigga efter derbyvinsten mot Hammarby senast, men tydligen inte. Nu är inte Hammarby mycket att hurra för enligt mitt tycke ändå, men man vill ju ändå att laget ska rycka upp sig lite nu i slutet av säsongen och avsluta den på ett bra sätt. Men det återstår att se…

Tack för att ni läser, sköt om er där ute! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till spelarna i Brommapojkarna. Varför måste de spela bra mot just mitt favoritlag? Och jag som så sällan går och tittar på matcherna, tycker att det var ett högst olämpligt slutresultat. Känns så himla onödigt på något vis…

Fire! Boll! ELD!!! Detta är ett viktigt meddelande till allmänheten och militära stormakter! Jag ska åka båt, ja det ska jag ja!

Snart är det dags att ge sig av på kryssningen med några av de fina herrarna, på fredag är det dags. Erik ska på nån balettföreställning eller nåt och kunde tyvärr inte följa med, vilket var synd men han får haka på en annan gång. Vi ska dricka Fireball på kryssningen, det är typ det enda jag vet om att vi med stor säkerhet ska göra! Tiden dit känns oändligt lång just nu, men snart lättar vi ankare och styr vår färd mot grannlandet Finland. Eller vart var det vi skulle åka nu igen…?

Det som gör mig lite ängslig inför kryssningen är att jag ska åka kommunalt till jobbet på fredag, men jag har ingen aning om hur. Jag kikade på SL:s app och kollade i reseplaneraren, men det fanns inga enkla alternativ för mig. Utan det ska bytas tåg eller bussar längs vägen. Jag vägrar! Men jag ska rådfråga lite personer på jobbet som jag vet brukar åka kommunalt till jobbet, kanske har någon av dem en bra lösning på hur jag ska göra. Jag kanske får ta en taxi istället helt enkelt… Eller… Jag kanske stannar hemma…

Nova var överlycklig i måndags när jag hämtade barnen på skolan! Hon hade tappat sin första lösa tand, och den bredvid lossnade den med som en bonus trots att den inte var riktigt lika lös. Så två tänder lossnade på en och samma dag! Tyvärr så tappade hon bort den ena tanden, men för att inte göra henne eller tandfén besvikna så skrev vi en lapp som förklarade allt som hänt och placerade lappen under glaset med tanden. Förhoppningsvis så skulle tandfén ha förståelse för vad som hänt och lämna en peng för båda tänderna ändå.

Klockan halv fyra på morgonen, eller mitt i natten som jag vill kalla det, så kom Nova till mig när jag låg och sov.

– Pappa, jag vill titta i glaset. Sa hon högt så att jag ryckte till.

– Men Nova, det är mitt i natten ju… Vi kan titta imorgon när vi ska gå upp, lägg dig här hos mig så sover vi en stund till. Sa jag och Nova bäddade ner sig bredvid mig.

Hon somnade om igen och jag likaså, men bara i ytterligare en halvtimme ungefär.

– Pappa… Jag vill verkligen titta i glaset om tandfén varit här nu. Viskade hon till mig.

Så vi gick upp och hon sprang fram till glaset och såg en tjugolapp liggandes där i glaset. Nu sken hon upp starkare än morgonsolen, och höll med stort tandlöst leende upp fyndet framför mig. Hon blev så glad, och vi kunde nu lägga oss igen. Hon somnade om, men inte jag. Så typiskt! Fast det var snart dags att gå upp och göra sig redo för dagen ändå så det gjorde inte så mycket.

Men detta var andra gången hon väcker mig mitt i natten denna veckan! För någon dag sedan så kom hon också fram till mig mitt i natten när jag låg och sov.

– Pappa jag är hungrig! Sa hon då högt och tittade med trötta ögon på mig.

Jag tittade på klockan som då var tjugo över fyra på morgonen, men lyckades även då få henne att somna om igen. Undrar vad som får henne att vakna den tiden, det kanske börjar bli ljust ute vid den tiden eller något. Jag vet inte, jag är ju dödstrött då. Men nu hoppas jag att hon sover gott om nätterna och inte väcker mig eller någon annan på ett tag. Jag vill sova, ja faktiskt.

När man nu närmar sig en högre ålder så verkar kroppen vilja upplysa mig om detta. Jag vaknade en morgon av att jag låg väldigt konstigt på min högra arm, den fick väl ingen blodtillförsel och kändes bortdomnad. Nu snart en vecka senare så har jag fortfarande ont i axeln och armen, varför måste det vara så? Jag är ju en ung och snärtig man i mina bästa år, inte sant? Detta är lite påfrestande kan jag tycka, och ser fram emot att bli bra igen. En tanke som slog mig var att min kropp på något sätt misstagit mig för min ålder, och vill sabotera sig. Jo för hör här, kanske trodde min kropp att jag skulle fylla 40 år nu i veckan. Och så lossnade axeln lite i ett försök att ramla av helt enkelt, men på något vis så påmindes min kropp om att jag inte fyller 40 förrän nästa år. Så då beslöt sig axeln för att bara hänga kvar där, lite slappt och smärtsamt. Så nu får jag acceptera att det ska vara såhär tills nästa år, då kanske den faller av på riktigt… Men tänk om jag behöver kasta något eller svinga armen på kryssningen, hur ska det gå då? *Swing* – Aaaaaj! Tur att Tommy följer med på kryssningen, han är lite utav en swinger kan man säga om det skulle behövas. Eller nåt, haha!

Är det någon av er som minns boken ”Tusen och en natt”, inte TV-programmet vill jag vara extra tydlig med! Jag köpte den boken med alla dessa fantastiska sagor om exempelvis Aladdin, Ali Baba och de fyrtio rövarna, med flera. Och började läsa ur denna bok för barnen på kvällarna när de ska sova, de är väldigt uppspelta och fascinerade av sagorna. Men somnar ändå ovanligt fort när jag läser för dem, de hinner ju inte ens höra klart sagan. Och det är inte så att de är jättelånga, det tar kanske en kvart att läsa en saga men ändå snarkar Nova och Theo innan sagan är slut. Jag måste vara världens tråkigaste person att lyssna på när jag läser eller något, så typiskt! Men Freja, hon håller sig vaken och tycker sagorna varit väldigt spännande. Jag tror att hon tycker om sagorna för att de är lite spännande och inte lika barnsliga som många andra barnböcker. Och när vi åker till skolan på morgnarna så sitter hon och berättar hur sagan slutade för Nova och Theo, så roligt att höra hur hon upplever sagorna. Gulliga barn! Nu ska de vara hos sin mor en vecka, och jag längtar redan efter att få träffa dem igen.

Kanske att jag slutar här för idag, finns inte så mycket annat att skriva om just nu. Jag vill poängtera att min axel gör extra ont idag, så vill ni skicka styrkekramar och godis till mig så går det alldeles utmärkt. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till våra politiker, igen! Det var ju val i söndags, och det resulterade inte i någon majoritet för något av blocken så nu sitter alla och kastar sand på varandra i riksdagens sandlåda. De vill inte prata med varandra förutom sina egna ”allierade” och skämmer ut sig för svenska folket enligt min mening. Undrar hur lång tid det skulle ta för mig att starta och etablera ett parti som kan rädda Sverige från dessa veliga politiker, vi behöver en vuxen i rummet sa Ulf Kristersson innan valet. Men det verkar inte finnas några vuxna politiker tyvärr…

Oj oj, vilken helg detta blev! Med kalas och aktiviteter som fick helgen att bara blåsa förbi som en höstvind.

Barnen vill ju gärna äta tacos, helst varje gång de är hos mig. Så i fredags så blev det taco- och filmkväll till allas förtjusning. Jag tog mig vatten över huvudet igen när det gällde val av tacosåsen. Jag stod i valet och kvalet i butiken, om jag skulle köpa en vanlig mild tacosås eller om jag skulle köpa den ekologiska som bara fanns i smakstyrkan medium. Det kändes ju bäst att välja den ekologiska, och det är inte för barnens skull som jag väljer den milda varianten. Nej nej, det är jag som är den klena i familjen när det kommer till stark mat. Och barnen reagerade inte alls över den nya styrkan på tacosåsen när vi åt middag, jag själv fick mikroskopiska små svettpärlor i pannan men klarade ändå av att äta den om jag tog lite extra mycket gräddfil på tacon. Så det gick ju bra att tugga och svälja den goda maten, men…

Maten ska ju ut också. Det tar ju nästan ett dygn för maten att vandra genom kroppen, normalt sett alltså. Men min verkmästare där nere, i min mage påskyndade processen kan vi väl kalla det för. Minst sagt! För när vi ätit klart och skulle ha vårt filmmys tillsammans i soffan, då tryckte han på den stora röda knappen där nere i magen. Den självgode jäkeln… Hur är er relation med era verkmästare i era magar där ute? Min relation till min verkmästare i magen är numera ganska så rejält ”frostig” kan jag lova! Jag hann ju bara starta filmen som barnen valt innan larmet började ringa i magen, och han tycks ha fått fart på de flesta där inne för här handlade det inte om att reflexmässigt kräkas upp någon mat. Nix! Utan nu jobbade de alla tillsammans mot gemensamma mål, eller målet ska jag väl säga. För nu tryckte det plötsligt på utav bara helsike!

– Pappa måste på toa! Sa jag högt och bestämt när jag rakryggat rusade in på toaletten så att det inte skulle ske några efterföljande frågor eller missförstånd.

Jag hade inte tid med det nu, och hann fram i tid innan det ofrånkomliga hände. Tarmarna knådade på ordentligt i takt till verkmästaren skrikande där inne i magen…

– Hej och hå! Tryck på! Hej och hå! Tryck på! Push! PUSH!!! Ropade den jäkeln.

Och det tryckte på. Jag vill inte gå in på detaljerna kring denna upplevelsen utan misstänker att ni någon gång själva råkat ut för denna typ av olägenheter med magen. Speciellt du Jocke måste ju känna igen detta, du som rökte ut din verkmästare redan som barn med dina otäcka gaser. Han har ingen tarmflora kära läsare, den försvann när han gick i lågstadiet enligt mina beräkningar. Han har istället en sorts jäsande svampflora till kompost där i magen som producerar enorma gasbildningar som förmultnar och fräser bort allt som luktar gott här i Sverige. Även visa vägmarkeringar har tagit stryk av detta, det kanske ni har sett ibland när ni är ute och åker bil där de vita linjerna är som bortblåsta. Det är hans fel alltihop! Mitt defekta och snudd på obefintliga luktsinne är ett av hans verk, när han trummade på där i tarmkanalerna under tiden vi jobbade ihop. Helst i trånga utrymmen som i bilen, då small det alltsom oftast märkligt nog…

Men har du eller någon annan något tips mot detta? Varför klarar inte min kropp av en så enkel sak som mediumstyrkan på en tacosås? Nu brann det ju inte i munnen, och inte svällde tungan upp heller. Det smakade ju ganska gott enligt mitt tycke. Men tydligen så var vi inte helt överens, verkmästaren och jag. För det tog ju inte ens en halvtimme innan larmet ringde i magen, och hur sugen var man på något gott fredagsmys efter denna upplevelsen tror ni? Jag var ju alldeles andfådd när jag kom tillbaka, och tom på energi. Barnen var så inne i sin film att de inte noterade mig så mycket. Vilket kändes lite skönt just då, för annars kan det komma så många frågor på en gång. Var har du varit? Vad har du gjort? Jag måste leta upp klippet på Magnus Härenstam när han spelar ”Verkmästaren i magen”, kanske kan jag snappa upp några trix där…

Om vi lämnar fredagens osämja mellan mig och magen och istället fokuserar på lördagen, då hade vi kalas hemma! Vi samlades för att fira mig lite i förskott, men hade även en överraskningsfest för min systerdotter Elvira som fyllde år i veckan. Linda och morsan var hemma hos mig under fredagen och pyntade och fixade medan jag var på jobbet. Så när barnen och jag kom hem i fredags så var det förberett och klart för festen som skulle gå av stapeln där på lördagen. Så när Elvira dök upp på lördagen så stod vi beredda, och hoppade fram och överraskade henne med skönsång och hyllningar! Hon såg faktiskt överraskad ut och var nog inte beredd på detta. Kul! Sedan fikade vi massor som vi brukar och barnen busade friskt hela eftermiddagen. Så ett stort GRATTIS för Elvira! Och även ett litet grattis i förskott till mig!

När vi åkte hem från kören i torsdags så hände något i trafiken. Ingen mobilkran, den rackaren skulle bara våga visa sig igen. Nej vi hamnade i lite bilköer i Södra Länken, och skulle svänga av höger mot Nynäshamn inne i tunneln. Men det gick väldigt långsamt, och lastbilen framför oss lyckades även blockera en stackare som kom från höger och ville köra vidare fram i tunneln.

– Men vad gör egentligen den där lastbilen pappa? Fråga Freja förbryllat.

– Ja du, jag vet inte riktigt. Svarade jag.

Den stod som sagt väldigt snett och konstigt framför oss, men då stannade vi till en stund så att den instängda bilen kunde byta plats med oss istället. Men då ändrade sig plötsligt lastbilen, och började svänga ut till vänster igen in framför den andra bilen igen. Ett väldigt märkligt agerande i trafiken kan jag tycka, men jag var heller inte ensam om att tycka det.

– Men herregud! Den där som kör lastbilen borde ta ett bättre körkort. Sa Freja irriterat och lät verkligen upprörd över hur lastbilen uppförde sig i trafiken.

Det fick mig att fundera, tänk om det skulle vara så att körkortet är indelat i olika nivåer. Så att om du ska köra i rusningstrafiken så måste du exempelvis ha högsta behörighet eller nivån på ditt körkort, så att alla vet vad som gäller då och kan se till att det blir en smidigare trafik. Och de som inte klarar av detta får heller inte köra just då. Lysande Freja, du är helt briljant!

I söndags var det sång i kyrkan för barnen, och jag brann inte upp denna gången heller när jag gick in genom dörren till kyrkan. Mitt uppförande måste varit exemplariskt den sista tiden helt enkelt, eller så var det på grund av att jag tänkte på en fraggel som dolde mitt annars onda sinne. Smart! Jag tror mitt dagliga lyssnande på Ghost har gått obemärkt förbi, vilken tur för mig.

Barnen sjöng fint som vanligt, och idag sjöng de en låt från filmen ”Viana” som de kunde utantill. Vi har ju säkert sett den filmen över tvåhundra gånger så konstigt vore det annars. Sedan väntade jag på att prästen skulle förklara händelserna med mobilkranen tidigare i veckan. Men det togs inte upp en endaste gång under den där långa gudstjänsten, dags att skriva ett argt mail till Gud…

Efter att de sjungit färdigt så skulle vi snabbt förbi mitt jobb. Det blandades lite tvål under helgen och jag skulle bara in och kontrollmäta att den blivit bra, sedan kunde vi åka vidare. På eftermiddagen skulle Nova och Theo spela fotbollsmatch mot ett lag från Älta ute i Hemmesta. Det var deras första match, och de verkade lite spända inför detta. Det var så många barn som anmält sig till matchen att de fick delas in i flera lag, tyvärr hamnade de inte i samma. Men vi hejade på och såg dem kämpa, men motståndarna var duktiga och vann båda matcherna. Nästa år får de ta revansch, en kul upplevelse blev det ju i alla fall!

Jag behöver vila nu, så det så. Glöm inte bort att rösta idag! Det är en viktig sak och en demokratisk rättighet som inte alla har runtom i världen, använd den rättigheten och gör din röst hörd. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den skyldige. Har ni sett de där marshmallow liknande godisbilarna man kan köpa i matbutikerna? ”Grillbilar” tror jag de heter, och är som stora mjuka marshmallows. Jättegoda! Men när jag vaknade upp på morgonen så kände jag mig konstig i ansiktet, det var liksom alldeles stelt på ena kinden. Det var en sådan där marshmallowbil som ”någon” hade råkat ”tappa” i min säng. Så den hade ju såklart smält när den legat tryckt mot mitt ansikte under natten, och sedan torkat fast på min hud. Det var utsmetat över kinden, i skägget och även inuti och bakom örat! Det blev en onödigt jobbig sanering på morgonen som jag inte hade med i min tidsplanering. Men även om jag inte vet vem den skyldiga är så har jag en misstänkt. Tre små misstänkta till och med…

Idag började vardagen på riktigt känns det som. Matsäckar ska med till skolan och även barnens kör började denna veckan.

Man blir lite som Skalman i Bamse, med hans klocka som ringer hela tiden. Det är rätt skönt ändå, kan jag tycka. För även om det är mycket som händer och tider som ska passas, så börjar rutinerna komma tillbaka och sätta sig igen. Det går märkligt nog smidigare då, även om det är mer att göra.

Jag har varit helt slut sedan helgens bravader, hur gubbigt är inte det? Mina vänner och jag var ju på en konsert på Gröna Lund i fredags, och sedan firade vi i släkten Kent som fyllde jämnt på lördagen. På söndagen var jag som en nyvaken björn som klev upp ur sin vintersömn, alldeles slö och oskärpt. Så det blev bara enklare sysslor den dagen, med bullbak och tvättande. Men nu, flera dagar senare så är jag fortfarande trött! Natten till idag sov jag så tungt på natten, att min ena arm kom i kläm under min kärleksfulla vikingakropp. Den var helt död när jag vaknade på morgonen, den bara hängde där och ville inte samarbete alls. Och resten av dagen har den varit otroligt olämplig där axeln har varit öm och armbågen får strålande impulser att rycka till. Den tajmade det inte så bra, för när jag skulle dricka ur min kaffekopp så kom ett sådant ryck. Jag höll på att kasta upp allt kaffe i taket, så himla onödigt! Detta ska jag ta upp på kroppsmötet med mig själv senare ikväll, här finns definitivt utrymme för förbättring…

Jag vill även lyfta fram en underbar person som nu gått ur tiden efter en tids sjukdom. Eva, som jag fick äran att träffa ofta när jag var yngre. De bodde i Solna där man hejar på AIK, men hade även ett landställe ute i Österhaninge där min gammelmormor och gammelmorfar bodde. Så där spenderade man ofta somrarna som barn, speciellt om man ”bodde” med mormor och morfar några dagar. Då fikade vi och hade trevligt där ute tillsammans, men vi träffades även på födelsedagar och liknande. Jag minns att min livs första båtkryssning som barn var med min mor, Eva och hennes dotter Kerstin a.k.a Tesse. De var båda väldigt härliga människor som dragit med mig på biofilmer och andra roliga upplevelser! Roliga och rappa i käften som man säger, riktigt häftiga kvinnor. Nu var det många år sedan vi träffades senast, men jag blev ändå väldigt ledsen när jag fick beskedet att hon nu lämnat oss. Tankarna går nu speciellt till Tesse där uppe i norrland, vila i frid kära Eva.

Jag var lite stressad igår när jag skulle hämta barnen på skolan. Inte för att jag var försenad, utan bara för att jag längtade så mycket efter de små liven. Så då tänkte jag, att jag tar motorvägen dit så det går undan! Och det märkliga i valet jag gjorde, det var att nu satt Gud där uppe igen och behövde roa sig och sina änglar lite. Så precis när jag svängt höger på vägen som skulle ta mig till motorvägen så hände det något magiskt. Från ingenstans kom plötsligt en stor kranbil, eller mobilkran som de nog heter, från en liten väg och svängde in framför oss bilister. Det är ju onekligen något med mig och dessa mobilkranar, eller blir ni andra också drabbade av att de långsamt kör ut framför er och sniglar sig fram på vägarna? Jag kan tänka mig att Gud och änglarna låg dubbelvikta av skratt där uppe i himmelriket när de såg mina uppgivna grimaser där i bilen när jag insåg mitt dåliga vägval. Men jag försökte intala mig själv att den förmodligen inte skulle köra samma väg som mig och ge sig ut på motorvägen. Det kan den väl ändå inte göra, den kör ju i typ 50km/h så det skulle ju ställa till det för mig och alla andra bilister där. Men det skulle den. Så himla typiskt…

Nu vill jag inte skriva mer. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till antingen föraren av den där mobilkranen, eller Gud själv. För jag vet inte om Gud och änglarna hade en riktig skrattfest där uppe igår åt incidenten med mobilkranen, och ville ha en favorit i repris. Eller så försöker den där kranbilsföraren imponera på mig på något vis, utan att lyckas då vill jag tillägga. För när jag lämnat barnen på skolan denna morgon och laddade för att gasa på ut på motorvägen, vad händer då tror ni? Det blev plötsligt ett tvärstopp bland bilarna längre fram, och när jag försöker urskilja vad som hänt så ser jag en ful gul skepnad längst där framme… Honk! Honk! Jo men där rullade den där jäkla mobilkranen ut framför oss igen, rakt ut på motorvägen. Och tror ni inte att den jäkeln skulle köra framför mig hela vägen fram till jobbet också, förbaskat! Jag hade verkligen inte tid med detta, och om det nu är Guds verk att det blir såhär som det blir för mig så ska jag ta ett snack med Gud i kyrkan på söndag. För då ska jag dit med barnen när de ska sjunga, och då vill jag inte ha en predikan från prästen utan jag vill ha svar!

Vilken helg det har varit, så himla mycket att fira och glädjas åt. Så låt oss börja med den regniga konserten på Gröna Lund i fredags!

I fredags så mötte jag upp Mogge och Marcus efter jobbet, vi sammanstrålade vid Slussen och åkte sedan gemensamt med färjan över till Gröna Lund. Man kan inte annat än älska samtalsämnena vi har numera, så vuxna vi blivit. Det diskuteras barns olika faser i livet, blöjbyten och varför man bara vill sova emellanåt. Som förälder verkan man nämligen alltid vara trött när man vaknar på morgonen, men vissa dagar har man mer energi än andra. Men ikväll skulle vi hålla oss vakna och kolla på Europe när de skulle lira sitt gig på grönan, och att träffas såhär är alltid en minnesvärd upplevelse!

När vi kom in så tog vi skydd från regnet i en av barerna, härifrån kunde man se scenen genom baren och samtidigt dricka öl. Jag vill bara förklara en sak, vi gillar öl. Mycket! Efter ett tag så anslöt även Tommy och Jossan till festligheterna, och vet ni… De drack öl de med! Kort därefter anslöt även Tina, och vi bjöd snabbt in henne i ”matchen” där under det stora trädet där vi tog skydd från regnet. Jag noterade att hon varit snäll mot sin sambo som tagit med sig regnkläder, så Marcus såg ovanligt nöjd ut efter hennes ankomst. Men det kanske berodde på henne och inte regnkläderna, hon är ju faktiskt en trevlig kvinna och jag vet ju att han gillar henne väldigt mycket. Det var lite mysigt att stå där under det stora trädet som skyddade oss från att bli blöta där i baren, men ibland kunde en enorm vattendroppe slinka igenom lövverket och majestätiskt dyka ner i plastmuggen med ett högt plums.

– Oh nooo! Nu blev det ju lättöl! Tänkte man tyst men plågsamt för sig själv och köpte snabbt en ny öl.

Marcus har en bror, Jonas, han kom också förbi med sitt skägg. Det var jättestort! Han gömde även två damer i skägget som plötsligt kunde titta fram i våra konversationer ibland. Sådant skägg skulle man haft i sin ungdom! Konserten var riktigt kul i alla fall, även om vi glömde bort att titta hela tiden eftersom det var så roligt att prata och dricka öl. Men konserten var bra, vi hörde alla de bra låtarna som man ville höra. Märkligt nog så minns jag inte om Mogge sjöng med när de spelade Carrie, och det är ju ingen idé att fråga honom för det minns han säkert inte själv. Efter konserten så var det jättelång kö till djurgårdsfärjan, så vi tittade oss omkring för att hitta en nödlösning. Där fanns en bar! Jorå satt vi stegade fram dit, och det visade sig att Jonas skägg och vakten kände varandra så vi fick komma in fortare än kvickt. Jag gillar sånt, när vakterna är medmänskliga. Han såg hur törstiga vi var och hur varm Tommy höll på att bli, så vi blev glada över att snabbt på komma in och beställa mera öl. Medan Mogge fokuserade på att stå upprätt och se nykter ut så pratade jag politik med Tina en stund. Och även fast vi tycker olika så var det ett givande samtal, det tackar jag för. När Mogges öl var slut så tackade vi för oss och sen åkte vi hem. Vuxet av oss att komma hem i god tid tycker jag, på en fredag och allt. Och det bästa av allt är att vi snart ska ses igen, när vi om två veckor ska åka på kryssning. Wohoo!

På lördagen så var det kalasdags, vi åkte hem till min mor för att fira hennes Kent som fyller 60år! Vi passade även på att fira två andra födelsedagsbarn när vi ändå var i farten, Mike och Sussie. Så det blev trippelt firande kan man säga! Och där fanns även min moster Susanne och hennes man Lasse också, jättekul att få träffas så snart igen. De var ju på besök från Norrland här i somras, och nu var de redan tillbaka igen. Det blev ett roligt kalas med mycket gofika och skratt. Till middag grillades det vildsvin, kotletter och korv. Jag kände mig som Obelix vid matbordet, allt var ju så gott! Jag blev även lite bästis med min brorsdotter Svea för första gången på riktigt, vi hoppade studsmatta och hade springtävling på gräsmattan.

– Svea vann! Ropade hon hela tiden, även fast jag inte riktigt höll med henne.

Jag blev helt slut efter alla dessa aktiviteter och åkte hem tidigt på kvällen. Vilken fest! Ett stort GRATTIS till alla er som fyllde år! Men att festa två dagar på raken var tuffare än jag trodde, är jag verkligen så gammal nu…?

Igår var det Stockholmsderby mellan Hammarby och Djurgården i fotboll, något jag inte riktigt sett fram emot på grund av den dåliga form som Djurgården befinner sig i just nu. Men de brukar ju inte vinna derbyn så egentligen var jag redan inställd på det värsta, tråkigt nog. Men de överraskade med ett nytt spelsystem denna dag, så det var spännande att se vad det skulle ge för resultat.

Mål! Jaaaaaa! Djurgården tog ledningen med 1-0, som sedan blev 2-0 till och med! Jag var euforisk, detta kändes ju helt overkligt. Men sedan kom en reducering från de där grönklädda pajasfigurerna, och så blev det jobbigt spännande direkt. Men jag behövde inte oroa mig egentligen, för Djurgården gjorde sedan 3-1 vilket senare blev slutresultatet. ÄNTLIGEN EN DERBYSEGER! Som man har väntat, i över tio år har detta gäckat alla oss supportrar. Men nu kanske media kan sluta prata om derbyspöken och annat läskigt, mot SM-guldet!

Snart fyller jag år, det blir fränt det. Så jag passade på att baka bullar igår, ibland är jag så himla huslig av mig. Det luktade riktigt gott i hela lägenheten efter det sen, och jag kunde hålla mig från att äta upp de flesta bullarna. Till middag kände jag mig tvungen att fira efter den fina derbysegern, så det blev en skiva oxfilé och pommes med hemmagjord bearnaisesås och vitlökssmör. Gott!

Efter middagen var jag proppmätt och ångrade att jag ätit så mycket god mat, så jag låg på soffan och lyssnade på musik en stund. Utan att röra mig alltför snabbt eller för mycket, det bästa var att ligga så stilla som möjligt. Haha, lite jobbigt nästan! Men jag har ju hittat en låt som jag blivit lite överförtjust i för tillfället, en coverlåt på Pet Shop Boys gamla dänga ”I’ts a Sin”. Den var en favorit när jag var barn, och nu framfördes den av mina nuvarande favoriter ”Ghost” på ett jäkligt bra sätt! Hans röst passar riktigt bra, sedan så är ju han Tobias duktig på att sjunga så det blir ju succé direkt när han gör på detta viset. Den kan jag varmt rekommendera!

Det var allt för idag, nu ska jag åka och förtidsrösta. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Mathem. Jag har beställt från dem massor av gånger, men de gånger de kommit inom utsatt tid är lätträknade kan jag lova. Så jag fick ett litet utbrott på dem nu senast när jag beställt matleverans, då kom de 45 minuter efter utlovat tidsfönster. Så efter mycket mycket om och men så fick jag 300 kronor i kredit att handla för, vilket jag egentligen inte ville ha eftersom jag tänkt sluta handla av dem. Men jag gjorde det ändå, och igår kom leveransen faktiskt i tid! Jag blev alldeles chockad när de ringde på dörren, men jag tog glatt emot leveransen och började sjunga lite medan jag packade upp alla matvaror hemma. Men tror ni inte att de klantat till det på något vis ändå… Inga varor saknades, men de hade lagt all frukt i botten på en av kassarna och sedan två stycken 2-litersflaskor med läsk ovanpå frukten. Men vad gott med mosiga bananer och äpplen, det gillar jag… NOT! Dumma dumma, DUMMA Mathem!