Oj oj, vilken helg detta blev! Med kalas och aktiviteter som fick helgen att bara blåsa förbi som en höstvind.

Barnen vill ju gärna äta tacos, helst varje gång de är hos mig. Så i fredags så blev det taco- och filmkväll till allas förtjusning. Jag tog mig vatten över huvudet igen när det gällde val av tacosåsen. Jag stod i valet och kvalet i butiken, om jag skulle köpa en vanlig mild tacosås eller om jag skulle köpa den ekologiska som bara fanns i smakstyrkan medium. Det kändes ju bäst att välja den ekologiska, och det är inte för barnens skull som jag väljer den milda varianten. Nej nej, det är jag som är den klena i familjen när det kommer till stark mat. Och barnen reagerade inte alls över den nya styrkan på tacosåsen när vi åt middag, jag själv fick mikroskopiska små svettpärlor i pannan men klarade ändå av att äta den om jag tog lite extra mycket gräddfil på tacon. Så det gick ju bra att tugga och svälja den goda maten, men…

Maten ska ju ut också. Det tar ju nästan ett dygn för maten att vandra genom kroppen, normalt sett alltså. Men min verkmästare där nere, i min mage påskyndade processen kan vi väl kalla det för. Minst sagt! För när vi ätit klart och skulle ha vårt filmmys tillsammans i soffan, då tryckte han på den stora röda knappen där nere i magen. Den självgode jäkeln… Hur är er relation med era verkmästare i era magar där ute? Min relation till min verkmästare i magen är numera ganska så rejält ”frostig” kan jag lova! Jag hann ju bara starta filmen som barnen valt innan larmet började ringa i magen, och han tycks ha fått fart på de flesta där inne för här handlade det inte om att reflexmässigt kräkas upp någon mat. Nix! Utan nu jobbade de alla tillsammans mot gemensamma mål, eller målet ska jag väl säga. För nu tryckte det plötsligt på utav bara helsike!

– Pappa måste på toa! Sa jag högt och bestämt när jag rakryggat rusade in på toaletten så att det inte skulle ske några efterföljande frågor eller missförstånd.

Jag hade inte tid med det nu, och hann fram i tid innan det ofrånkomliga hände. Tarmarna knådade på ordentligt i takt till verkmästaren skrikande där inne i magen…

– Hej och hå! Tryck på! Hej och hå! Tryck på! Push! PUSH!!! Ropade den jäkeln.

Och det tryckte på. Jag vill inte gå in på detaljerna kring denna upplevelsen utan misstänker att ni någon gång själva råkat ut för denna typ av olägenheter med magen. Speciellt du Jocke måste ju känna igen detta, du som rökte ut din verkmästare redan som barn med dina otäcka gaser. Han har ingen tarmflora kära läsare, den försvann när han gick i lågstadiet enligt mina beräkningar. Han har istället en sorts jäsande svampflora till kompost där i magen som producerar enorma gasbildningar som förmultnar och fräser bort allt som luktar gott här i Sverige. Även visa vägmarkeringar har tagit stryk av detta, det kanske ni har sett ibland när ni är ute och åker bil där de vita linjerna är som bortblåsta. Det är hans fel alltihop! Mitt defekta och snudd på obefintliga luktsinne är ett av hans verk, när han trummade på där i tarmkanalerna under tiden vi jobbade ihop. Helst i trånga utrymmen som i bilen, då small det alltsom oftast märkligt nog…

Men har du eller någon annan något tips mot detta? Varför klarar inte min kropp av en så enkel sak som mediumstyrkan på en tacosås? Nu brann det ju inte i munnen, och inte svällde tungan upp heller. Det smakade ju ganska gott enligt mitt tycke. Men tydligen så var vi inte helt överens, verkmästaren och jag. För det tog ju inte ens en halvtimme innan larmet ringde i magen, och hur sugen var man på något gott fredagsmys efter denna upplevelsen tror ni? Jag var ju alldeles andfådd när jag kom tillbaka, och tom på energi. Barnen var så inne i sin film att de inte noterade mig så mycket. Vilket kändes lite skönt just då, för annars kan det komma så många frågor på en gång. Var har du varit? Vad har du gjort? Jag måste leta upp klippet på Magnus Härenstam när han spelar ”Verkmästaren i magen”, kanske kan jag snappa upp några trix där…

Om vi lämnar fredagens osämja mellan mig och magen och istället fokuserar på lördagen, då hade vi kalas hemma! Vi samlades för att fira mig lite i förskott, men hade även en överraskningsfest för min systerdotter Elvira som fyllde år i veckan. Linda och morsan var hemma hos mig under fredagen och pyntade och fixade medan jag var på jobbet. Så när barnen och jag kom hem i fredags så var det förberett och klart för festen som skulle gå av stapeln där på lördagen. Så när Elvira dök upp på lördagen så stod vi beredda, och hoppade fram och överraskade henne med skönsång och hyllningar! Hon såg faktiskt överraskad ut och var nog inte beredd på detta. Kul! Sedan fikade vi massor som vi brukar och barnen busade friskt hela eftermiddagen. Så ett stort GRATTIS för Elvira! Och även ett litet grattis i förskott till mig!

När vi åkte hem från kören i torsdags så hände något i trafiken. Ingen mobilkran, den rackaren skulle bara våga visa sig igen. Nej vi hamnade i lite bilköer i Södra Länken, och skulle svänga av höger mot Nynäshamn inne i tunneln. Men det gick väldigt långsamt, och lastbilen framför oss lyckades även blockera en stackare som kom från höger och ville köra vidare fram i tunneln.

– Men vad gör egentligen den där lastbilen pappa? Fråga Freja förbryllat.

– Ja du, jag vet inte riktigt. Svarade jag.

Den stod som sagt väldigt snett och konstigt framför oss, men då stannade vi till en stund så att den instängda bilen kunde byta plats med oss istället. Men då ändrade sig plötsligt lastbilen, och började svänga ut till vänster igen in framför den andra bilen igen. Ett väldigt märkligt agerande i trafiken kan jag tycka, men jag var heller inte ensam om att tycka det.

– Men herregud! Den där som kör lastbilen borde ta ett bättre körkort. Sa Freja irriterat och lät verkligen upprörd över hur lastbilen uppförde sig i trafiken.

Det fick mig att fundera, tänk om det skulle vara så att körkortet är indelat i olika nivåer. Så att om du ska köra i rusningstrafiken så måste du exempelvis ha högsta behörighet eller nivån på ditt körkort, så att alla vet vad som gäller då och kan se till att det blir en smidigare trafik. Och de som inte klarar av detta får heller inte köra just då. Lysande Freja, du är helt briljant!

I söndags var det sång i kyrkan för barnen, och jag brann inte upp denna gången heller när jag gick in genom dörren till kyrkan. Mitt uppförande måste varit exemplariskt den sista tiden helt enkelt, eller så var det på grund av att jag tänkte på en fraggel som dolde mitt annars onda sinne. Smart! Jag tror mitt dagliga lyssnande på Ghost har gått obemärkt förbi, vilken tur för mig.

Barnen sjöng fint som vanligt, och idag sjöng de en låt från filmen ”Viana” som de kunde utantill. Vi har ju säkert sett den filmen över tvåhundra gånger så konstigt vore det annars. Sedan väntade jag på att prästen skulle förklara händelserna med mobilkranen tidigare i veckan. Men det togs inte upp en endaste gång under den där långa gudstjänsten, dags att skriva ett argt mail till Gud…

Efter att de sjungit färdigt så skulle vi snabbt förbi mitt jobb. Det blandades lite tvål under helgen och jag skulle bara in och kontrollmäta att den blivit bra, sedan kunde vi åka vidare. På eftermiddagen skulle Nova och Theo spela fotbollsmatch mot ett lag från Älta ute i Hemmesta. Det var deras första match, och de verkade lite spända inför detta. Det var så många barn som anmält sig till matchen att de fick delas in i flera lag, tyvärr hamnade de inte i samma. Men vi hejade på och såg dem kämpa, men motståndarna var duktiga och vann båda matcherna. Nästa år får de ta revansch, en kul upplevelse blev det ju i alla fall!

Jag behöver vila nu, så det så. Glöm inte bort att rösta idag! Det är en viktig sak och en demokratisk rättighet som inte alla har runtom i världen, använd den rättigheten och gör din röst hörd. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den skyldige. Har ni sett de där marshmallow liknande godisbilarna man kan köpa i matbutikerna? ”Grillbilar” tror jag de heter, och är som stora mjuka marshmallows. Jättegoda! Men när jag vaknade upp på morgonen så kände jag mig konstig i ansiktet, det var liksom alldeles stelt på ena kinden. Det var en sådan där marshmallowbil som ”någon” hade råkat ”tappa” i min säng. Så den hade ju såklart smält när den legat tryckt mot mitt ansikte under natten, och sedan torkat fast på min hud. Det var utsmetat över kinden, i skägget och även inuti och bakom örat! Det blev en onödigt jobbig sanering på morgonen som jag inte hade med i min tidsplanering. Men även om jag inte vet vem den skyldiga är så har jag en misstänkt. Tre små misstänkta till och med…