Månadsarkiv: mars 2019

Ett Historiskt Blogginlägg

27 mars, 2019UncategorizedPappatarzansblogg

Det skrivs härmed historia på bloggen! Men först ska vi ta oss igenom en av årets absolut läskigaste och otäckaste händelser som utspelades sig denna veckan. Tyvärr är det heller ingen engångsföreteelse, utan ett återkommande moment VARJE år…

Tandläkaren? Prostataundersökning? Ni kan fortsätta gissa, men det är fel. Jag syftar på den årliga besiktningen av bilen. Den nervositeten man upplever när man lämnar över bilnyckeln till kontrollanten med de smutsiga händerna är inte att leka med.

– Tack! Du kan ta en kopp kaffe medan du väntar. Säger den glada farbrorn med värmländsk dialekt och lämnar mig ensam kvar där med mina mardrömslika tankar om bilen.

Kaffe? Jag behöver fasen sprit! Då kanske jag kan slappna av, för nu målar fantasin upp hemska bilder av vad som kan hända där i verkstaden där bilen sakta kontrolleras. Speciellt när de hissar upp bilen i den där lyften och spanar in hela undersidan på bilen, och när kontrollanten aggressivt börjar rycka och dra i bildäcken.

– Hörru du! Taiwanesiskt gummi, det är bara skit det. Dom här sulorna kommer bara hålla året ut sen blir det som att köra med flip-flops för din del, och det är INGET jag rekommenderar kan jag säga! Skriker farbrorn och pekar med ett argt finger på mina däck.

Jag som trodde jag hade Michelindäck, men jag hann inte fundera mer på saken innan han ville visa nästa otrevliga nyhet.

– Oj oj oj… Du ser den här vajern här va, den som hänger som en slak tvättlina på midsommardagen efter en blöt natt… Det är handbromsvajern, eller vajern till parkeringsbromsen som vi fackmän säger, den ska vara spänd och inte hänga såhär. Det är konstigt om du ens har någon bromsverkan alls, men du använder väl säkert inte parkeringsbromsen gissar jag? Säger han högt och stirrar på mig med tom blick.

– Eh, nej alltså… Hann jag bara svara innan han avbröt mig igen.

– Tänk att jag förstod det, så himla typiskt er med automatväxlade bilar. Ni bara parkerar och så i med P-växeln… Nåja, vi ska se vad vi kan hitta mer här under då… Säger farbrorn och lyser vidare med sin lampa.

Jag känner att tonläget inte är det bästa, men vill såklart inte påtala detta för då hittar han väl snabbt en jäkla massa fel på bilen. Bättre att stilla tiga denna gången.

– Men vad ända in i… Sten-Bert! Kom och kolla här får du se! Ropar farbrorn till en av sina kollegor som kommer och tittar under bilen.

Jag känner direkt vilket stresspåslag jag fick, vad tusan har de hittat för fel nu. Hur dyrt kommer detta bli egentligen? Det känns som att vi pratar om ett belopp med många efterföljande nollor här..

– Du det har samlats en hel del skräp här under bilen som du måste rensa bort med jämna mellanrum. Ropar kontrollanten och drar loss en gammal plastpåse, en tandborste, kvarlevorna av en död gammal räv och två tomma kartonger med vad som ser ut att ha innehållit pakistanska signalkräftor.

Oj tänker jag, att det kunde fastna så mycket skräp där under. Men då vet man det nu och får hålla lite koll i framtiden.

– Jävla djävel! Muttrade kontrollanten högt, och samtidigt drog han fram ett trasigt tennisracket på ett annat ställe under bilen.

Bilen sänks nu ner igen och jag tittar förvånat hur farbrorn nu står utanför bilen och rycker hårt i bilbältet på förarplatsen. Sedan går han bak och gör likadant med bältena i baksätet, han drar hårt så att det ser ut som att han fått en riktigt stor fisk på kroken ungefär. Men tillslut så blir jag nästan lite orolig över vad han håller på med, för när han skulle dra i bilbältet på passagerarsidan så drog han ut det så långt att han nästan tappade balansen. Och scenen ur ”Jönssonligan” när dynamit-Harry försöker dra bort plasten på sitt sexpack med öl utspelade sig nästan framför mig, så jag började småskratta lite för mig själv. Men då vänder han sig plötsligt om och stirrar irriterat på mig i någon sekund, sedan släpper han bara bältet och jag ser hur det sakta försöker rulla in sig i bilen igen innan han bestämt smäller igen bildörren. Sedan öppnas porten och han kör ut på baksidan av byggnaden i full fart, och jag kan höra hur de taiwanesiska däcken skriker mot asfalten!

Jag går tillbaka till väntrummet och ser efter en stund hur han kommer tillbaka med bilen och parkerar den utanför. När han kliver in genom dörren ser han fortfarande sur ut…

– Där är du ja, bra! Bromsskivorna bak låter fördjävla illa också, fy fan.. Säger han och antecknar vidare på sin surfplatta på sin väg fram till kassan.

Detta kändes fasen inte bra alls, jag minns att jag fick byta bromsskivor på Hyundaien för några år sedan och det kostade en slant. Och sen allt annat han klagade på under kontrollen också, detta blir fasen en dyr historia tänkte jag för mig själv och kände hur fattigt det plötsligt blev på det lövtunna bankkortet jag räckte fram för att betala med.

– Det var ju inga konstigheter det där, parkeringsbromsen ligger på lite bara men det är bara en anteckning. Så det är inget du behöver göra en ombesiktning för utan jag påtalar det mest för din egen skull så du vet om det. Här är nyckeln, tack och hej! Sa farbrorn med de smutsiga händerna och lämnade tillbaka bilnyckeln.

Jag blev helt ställd, men tog tacksamt emot nyckeln och betalade innan jag lämnade stationen. Haha! Man kan inte annat än älska Volvon, den gamla gubbsläden som stod pall även i år! Två felfria år på raken, det har jag inte varit med om på länge kan jag säga. Jag minns åren när jag besiktade Hyundaien med fasansfull skräck, eller Carnivalen där jag var tvungen att andas syrgas genom hela kontrollbesiktningen och sedan åka färdtjänst hem på grund av alla brister den där förbannade bilen hade. Nej tacka vet jag svensk stål, som Henke brukar säga. Det är nog faktiskt det enda vettiga han sagt för övrigt.

Detta tog nästan musten ur mig så jag orkar inte skriva mer nu. Riktigt såhär gick inte besiktningen till, men bilen blev godkänd och det är det viktiga. Önskar er alla samma lycka när det är er tur att besöka bilbesiktningen! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går för första gången någonsin till… mig själv! Det är faktiskt så pass illa att ingen för stunden kan bräcka det jag gjort. Jag ska ju förnya mitt körkort, så jag var och fotade mig i en automat och allt var frid och fröjd. Jag klippte ut fotot och skickade in handlingarna, allt var nu signerat och klart! Men när jag senare samma kväll tittade på resten av bilderna från fotoautomaten så ser jag något oroväckande. På min näsa syns två stora mörka fläckar efter solglasögonen jag haft på mig innan jag tog fotot… Jaha, jo men det var ju snyggt jobbat! Så de tio kommande åren ska jag alltså legitimera mig med ett körkort där jag liknar en gris eller ett eluttag i nyllet. Hoppas fotot blir underkänt innan det tillverkas så att jag hinner göra ett nytt försök. (Nej ni får INTE se någon bild på detta)

Vårtecken

25 mars, 2019UncategorizedBalkong, Djurgårdens IF, Emil Forsberg, Fotbollslandslaget, Hovet, Korvgrillning, Le Ballé, Luis Figo, SHL, Slutspel, SverigePappatarzansblogg

Sol och värme, i helgen kändes det som att våren var här på riktigt! Det har ju ryktats om den där våren nu ett tag men jag har inte riktigt känt mig övertygad om att den skulle vara här. Inte förrän nu i helgen då kanske!

Annars så var det en lugn helg för min del, där jag tittade på sport och röjde lite hemma i lördags. Nu har ju slutspelet i SHL börjat och detta var jag ju riktigt taggad på att få se när Djurgården skulle möta Skellefteå på Hovet. Men då bjöd djurgårdsspelarna på ett riktigt magplask till prestation och förlorade matchen med 0-2, så himla onödigt.

Men senare på kvällen så var det ju landskamp i fotboll mellan Sverige och Rumänien! Där skulle ordningen återställas kände jag, men det var en onödigt jämn tillställning och Sverige mäktade bara med att vinna med 2-1. Men en vinst är i alla fall en vinst, så det är förstås bra. Sedan väntar ett nordiskt derby på tisdag när Sverige ska möta Norge som numera leds utav Lars Lagerbäck, den tidigare förbundskaptenen för svenska landslaget. Och i det mötet verkar Sverige få klara sig utan deras storstjärna Emil Forsberg, han blev märkbart irriterad efter att ha blivit utbytt i lördagens match och lämnade landslagssamlingen ”på grund av skada”. Detta verkar inte många tro på, och om han nu lämnat i protest mot att han blev utbytt så behöver han inte komma tillbaka igen känner jag. Ingen person står över laget i en lagsport, och hans prestationer har knappast övertygat sista tiden heller. Han tar sig verkligen vatten över huvudet om han tror sig vara så mycket bättre än vad han är, och man uppför sig inte så som han gör. Det finns fullgoda ersättare som kan tävla om hans position i laget istället, hoppas någon kliver fram redan på tisdag mot Norge så att han bittert får ångra sitt egoistiska uppförande. Det är tråkigt när sådant händer inom sporten, för jag tyckte annars om honom väldigt mycket som spelare. Men vi kanske får klarhet i vad som hänt inom en snar framtid, förhoppningsvis så stämmer inte dessa spekulationer alls.

Nova insjuknade i helgen och kräktes som en kanon hela natten. Så jag hämtade Freja och Theo så att de fick vara hos mig tills Nova blivit frisk igen. De var rädda att bli smittade och ville absolut inte kräkas, vilket man ju kan förstå. Så de fick följa med mig på söndagens inplanerade aktiviteter, det innebar en sväng till biltvätten och sedan en tur till affären för att handla lite mat. Eftersom solen sken tyckte jag att vi kunde vara ute, men det ville de inte riktigt så då får man improvisera som förälder. Vi flyttade helt enkelt ut lunchen till balkongen!

Solen sken och värmde på ganska bra där ute, så vi tog på oss varsin långärmad tröja bara och fixade ordning på uteplatsen så vi kunde sitta där och äta. Detta var ju ett ypperligt tillfälle att inviga elgrillen tänkte jag, och då passar det ju utmärkt att grilla korv till lunch! Barnen blev så uppspelta över detta och satt nyfiket och tittade på medan grillen jobbade för fullt med korvarna där ute. Korvgrillning på balkongen, eller ”Le Ballé” som jag förmodar att det heter på franska.

Det svänger ju snabbt med alla dessa vårtecken, åtminstone här i Sverige. Från strålande sol och värme i helgen, till kalla vindar och snöflingor som yr runt idag. Man önskar liksom att vädergudarna kunde bestämma sig för något, så man själv kan planera klädsel och liknande lite bättre. Nu blir ju allt bara jättekonstigt och urdumt…

Jag börjar tappa tålamodet med de växlande väderlekarna här nu känner jag, så det är nog lika bra att vi avslutar här för denna gången. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Emil Forsberg. Han är en riktig ”pruppsnurra” tycker jag när han håller på och leker ”Sura-Pelle” som han gör numera. Var stolt istället över att få representera svenska folkets mest folkkära landslag istället, det är väl få förunnat att få bli uttagen till landslaget. Så när man får vara med där och spela ska man vara tacksam tycker jag, det hade ju jag varit. Men Janne Andersson ringer ju aldrig mig, tänk vilka överstegsfinter svenska publiken går miste om nu bara för det! Jag påminner en hel del om Luis Figo i spelstilen, bara så ni vet om det…

Guilty Pleasures

20 mars, 2019UncategorizedAfterwork, Atari, AW, Beavis & Butt-Head, Dwayne Johnson, Eddie Murphy, Guilty Pleasures, Mall of Scandinavia, MoS, Rampage, Raw, Starship Troopers, ThailandPappatarzansblogg

Ni vet känslan av att man tycker tiden rusar iväg och att man inte hinner ta vara på tiden ordentligt, jag kan känna så ibland. Att man önskar få mer gjort, eller att man ibland faktiskt slösar bort sin tid på något totalt meningslöst och onödigt. Precis så kändes det efter att jag sett filmen ”Rampage”…

Jag ska i ärlighetens namn inte påstå att jag ens hade några förväntningar på denna film, men beslutade mig ändå att ge den en chans i brist på annat. Den är ju trots allt ändå baserad på ett gammalt spel som kanske var det första spelet jag spelade på min Atari när jag var barn, så lite nostalgi kanske man skulle få uppleva tänkte jag. Men jag mindes tydligen väldigt lite från spelet, för inget kändes bekant alls när jag tittade på filmen. Förutom Dwayne Johnsons biceps som ständigt påminner om mina egna…

Nej men filmen var ju inte bra, inte alls bra. Välgjord kanske, men det räcker inte för att jag ska uppskatta den. Och det enda som var bekant för mig var de stora bestarna som löper amok i Chicago, när de klättrar på husen där och förstör allt i sin väg. Men känslan efteråt var som jag var inne på här tidigare, att det kändes som tiden rusade iväg och plötsligt satt jag där i soffan och ångrade mitt beslut att se filmen. Det är två timmar av mitt liv jag aldrig mer kommer att få tillbaka, men man måste ju våga chansa lite ibland också. Så rekommenderar jag er andra att se ”Rampage”, svaret är NEJ! Har ni tid över som ni inte kan förvalta med att pilla naveln eller titta på målarfärg som torkar, så JA då kan ni välja att titta på denna. Men inte annars, nej…

Har ni hört talas om uttrycket ”guilty pleasures”? Detta var något som nyligen lyftes på en filmsida jag följer, där de bjöd in till diskussion om vilka filmer vi faktiskt skäms över att tycka om. Jag har ju en del sådana filmer hemma.

Ja men ni vet, filmer som egentligen inte är bra men man har ändå fastnat för dem på något vis och ser dem om och om igen. Kvalitén kan vara hemsk, skådespelet uselt och hela produktionen kan lukta B-film men ändå så tycker man om dessa. Så låt mig nämna några utav dessa filmer som jag har hemma och smygtittar på när ingen annan vet om det…

Beavis & Butt-Head do America – Ja den är tecknad och fult tecknad dessutom. Men detta är ju nostalgi, för när man var tonåring så älskade man ju att titta på dessa två headbangande knäppisar på MTV sent på kvällarna. Humorn är låg och dum, och storyn i filmen rätt så tunn. Men musiken, och alla kända skådespelare som gör rösterna till karaktärerna i filmen är det som gör allt så bra. Jag tittar inte på denna så ofta, men när jag gör det så gör jag det oftast själv. Av någon anledning…

Starship Troopers – Denna science fiction rulle är av högsta B-klass om du frågar mig, och min gode vän Erik som såg den elva gånger på bio skulle förstås inte hålla med mig. Men det är en dålig film så fått kultstatus helt enkelt, och anledningen till att jag gillar den är mest för att Erik byggde upp en sådan hype runt filmen när den kom på bio. Och det är den enda film jag sett två gånger på bio. Men filmen är ändå välgjord trots en låg budget, och det verkar som att pengarna satsades mest på effekterna i filmen. För skådespelarnas insatser är bedrövliga, inte alla dock men de flesta. Men effekterna är grymt bra och musiken pampig som tusan, så den håller än idag! Men som sagt, det är inge vidare bra film egentligen och jag skäms lite när jag tittar på den. Så detta sker mest i smyg utan omvärldens vetskap.

Raw – Denna stand-up av Eddie Murphy är så rolig, även om den idag inte alls skulle klassas som rumsren. Den är allt utom politiskt korrekt, men väldigt rolig. Showen filmades någon gång i början av 80-talet tror jag, och kretsar kring aktuella ämnen på den tiden. Men sättet han framför detta på skulle aldrig kunna visas på TV idag, det skulle bli ett ramaskri. Därför är detta något jag tittar på någon gång med några års mellanrum, och nämner det inte för någon. Det förblir min smutsiga lilla hemlighet…

Vi var på afterwork nyligen, mina fina herrar och jag. Och vi möttes inte upp inne i stan denna gången, utan vi satsade istället på ett hotell ute i ”förorten” i Haninge. Marcus bättre hälft Tina hade hamnat där tidigare och blev glatt överraskad, så vi kände oss nyfikna att testa detta ställe själva denna gången. Så vi samlades i hotellets lobby, där fanns en bar med trevlig personal som välkomnade oss direkt. Atmosfären var härlig och det var verkligen som Tommy själv berättade när vi var där, att det kändes som att vi satt på ett flådigt hotell inne i stan. Vi pratade länge och blev hungriga, så vi lyckades även bli erbjudna platser i restaurangen så att vi fick äta en bit mat också. Jag åt flankstek för första gången, och det var väldigt gott! Sedan så föll vi tillbaka till baren i lobbyn igen, och Erik lämnade sällskapet. Sedan Marcus, och tillslut var det bara Tommy och jag kvar där. Men vi hade som sagt trevligt och kvällen var väldigt lyckad, jag tror att vi alla kände att vi gärna kunde tänka oss att återvända dit igen. När det var dags att gå hem så tackade vi personalen för deras fina service, för Tommy tog detta väldigt lång tid och jag kände hur jag började bli mer och mer kissnödig. Men det var gångavstånd hem, så jag tänkte att jag håller mig. Jag kan hålla mig! Men det blev många snabba steg hem sen, Tommy skulle gå hela vägen hem till sig så han gjorde mig sällskap tills jag var hemma. Sedan fortsatte han sin färd hem och kvällen var över för denna gången, men det var lyckat. Vi kan väl samlas där snart igen, eller vad säger ni?

Min mor och hennes Kent har nu åkt till Thailand, och man får se vackra bilder som postas på deras Facebook varje dag nu. Det blir lite kontraster, när man jämför de soliga sandstränderna mot de kalla piskande regnvindarna här hemma. Men huvudsaken är att de har trevligt, så hoppas jag att de kommer hem snart så vi kan träffas snart igen.

Jag ska till Mall of Scandinavia! Japp, jag har aldrig varit där men nu är det dags. Blir intressant att se om jag hittar dit, men jag tror det ligger där en grossist låg tidigare där vi handlade isolering på mitt förra jobb. Så jag borde klara av att köra dit! Även om min kollega nästan lyckades skrämma upp mig ordentligt när hon berättade om kaoset i p-garaget där, men det hör väl till sådana ställer tycker jag. Det värsta som kan hända är väl att jag inte hittar ut därifrån sen, men då kan man ju tuta tills en vakt kommer springandes. Gallerian verkar väldigt stor, med många butiker jag aldrig satt min fot i tidigare. Sedan har de väl en sådan där iMax biograf där, och massor av butiker förstås. Jag får se vad jag tycker helt enkelt, det blir spännande att testa något nytt. Kanske att jag hittar något underbart i ”pocket size” som jag vill ta med mig hem, man kan ju alltid hoppas!

Här blir väl bra att avsluta för denna gången, det tycker jag. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla dessa vårtecken det pratas om. Det kommer in värmeböljor, det växer Tussilago och uteserveringarna öppnar snart. Vad hjälper det när det däremellan ska stormas, temperaturen sjunker och regnet piskar en i ansiktet när man är ute. Det är väl något positivt kanske, med Sverige. Att vädret är under ständig förändring och man blir överraskad varje dag. Hurra!

En Månads Händelser

6 mars, 2019UncategorizedCardinal Copia, Ghost, Ghost B.C, Ghouls, Globen, På spåret, skogen, sportlov, tandläkaren, traktor, vildmarkenPappatarzansblogg

He’s back! Jag alltså, jag är tillbaka med ett nytt blogginlägg. Det har ju gått en hel månad sedan sist, och har ingenting hänt sedan dess? Jo det har det ju såklart, för tusan!

Vi kan ju börja bakifrån! Eller, alltså… Vi börjar härifrån och backar sakta bakåt i tiden, så menar jag. Förra veckan var det sportlov för barnen, och jag var ledig några dagar så vi kunde göra lite roliga saker ihop. En mindre rolig sak var att Nova skulle dra ut sin tand hos tandläkaren på fredagen, något hon såg fram emot med blandade känslor. Min syster Linda och hennes barn kom förbi hemma hos oss och tog hand om Freja och Theo medan jag åkte med Nova till tandläkaren. Hon skulle få någon sorts medicin igen innan de kunde ta ut tanden, en medicin som gör att man blir väldigt avslappnad och lite groggy. Detta har vi ju varit med om en gång tidigare…

När vi kom dit så fick hon medicinen, sedan fick vi vänta i ett litet vilorum tills den hade kickat in ordentligt. Och man såg på Nova när den började verka, ögonen hängde inte alls med längre och hon blev alldeles vinglig där hon satt på sängen. Efter en kort stund så lade hon sig ner på sängen och började sluddra lite.

– Vilket fint rum… Mumlade hon.

– Tycker du det? Sa jag frågande, rummet var nämligen väldigt litet och alldeles vitt.

– Ja… Vi borde bygga ett sånt här hus och ha hemma… Förklarade hon långsamt och började känna med händerna i luften framför sig.

– Börjar det kännas snurrigt? Frågade jag.

Nova svarade inte utan bara nickade instämmande och försökte fokusera blicken. Nu var hon lugn, och kort därefter så kom tandläkaren och hämtade henne. Sedan satt jag bredvid henne i tandläkarstolen medan de bedövade och sedan drog ut tanden. Allt gick fort och Nova verkade vara okej med ingreppet, så nu fick vi bara vänta en timme i vilorummet igen tills hon piggnade till och sedan fick vi åka hem. Linda och barnen verkade ha haft det bra, så vi började med att fika när vi kom hem. Nova var vrålhungrig efter att ha varit utan mat i så många timmar, så hon fick lite vegetarisk lasagne som hon älskar. Sedan var hon go och glad igen, nu var det bara att lägga den utdragna tanden i ett glas och vänta på tandfén. Och vet ni, hon kom med två guldpengar denna natten bara för att Nova hade varit så lugn och skötsam hos tandläkaren.

I lördags så träffade vi min syster och hennes barn igen, bara för att vi ville umgås lite mer helt enkelt! Vi hade pratat om att åka till ett lekland med barnen, men misstänkte att det skulle förmodligen vara galet mycket folk där nu när det var sportlov. Så istället packade vi matsäck och drog ut i skogen i Tyresta nationalpark! Det var jättekul, och väldigt skönt att få komma ut i naturen. Det kanske man inte tror om mig men jag gillar att vara ute i det vildmarken, att tälta eller fiska är väldigt härligt. Att komma bort från stadens buller och njuta av tystnaden, att ta in skogen och djurens läten där ute i det vilda. Detta kanske man inte kan göra i just Tyresta utan jag syftade mer på den norrländska vildmarken exempelvis. Och speciellt tyst var det inte att vara ute i skogen med fem barn heller för den delen…

Det var väldigt isigt där man gick, så vi höll oss mycket till stigarna i skogen bredvid motionsspåren. Sedan hittade vi ett bra ställe att slå oss ner och fika vid, med varm choklad och goda mackor. Linda hade även med sig kaffe, muffins och kakor! Mums, vad gott allt var. Barnen ville såklart inte sitta stilla alltför länge utan började utforska närområdet i skogen medan Linda och jag drack vårt kaffe i lugn och ro. Sedan fortsatte vi vår skogsvandring runt sjön där bävrarna hade gnagigt av en väldans massa träd, barnen var fascinerade. Theo hittade pinnar längs vägen som han valde att samla på, Nova kom på att hon inte hade Elvira som kontakt på sin Messenger där mitt ute i skogen och blev plötsligt sur över detta. Men det kunde vi lösa senare när vi kom hem, och med Elviras hjälp och roliga lekar längs vägen så var vi tillslut framme vid djuren på bondgården. Nova vägrade gå in där eftersom det tydligen luktar så ”himla äckligt att man måste kräkas” enligt henne. Så Linda tog med sig de andra barnen och gick ett varv inne på gården, medan jag tog med mig Nova bort till en annan ingång för att möta dem där sen. Och det är ju märkligt hur barn ena stunden vill kräkas, för att nästa helt ha glömt bort detta. När vi stod där och väntade på de andra så såg vi att det korna precis fått en massa hö att äta och de stod på rad och smaskade i sig för fullt. Då rusar Nova dit och har som sagt inga som helst problem med lukten på gården längre, och då är det ändå en stor stinkande gödselhög precis bredvid byggnaden där korna stod och käkade. Men nu var det bara kossorna som gällde och allt annat glömdes plötsligt bort, och efter stund började barnens ben ta allt kortare steg. De var trötta i benen och ville nu åka hem, så Linda och barnen följde med oss hem och så avslutade vi dagen med en härlig tacokväll. Fasen vilken bra dag det blev alltså, en riktig sportlovsdag!

Jag har varit på konsert, i Globen. Äntligen har jag fått se Ghost live! Jag blev dock febrig dagarna innan konserten och grät nästan av förtvivlan över att jag kanske skulle missa konserten. Jag har ju väntat i nästan ett halvår på detta, och så skulle man bli sjuk precis då. ALDRIG I LIVET!

Men det gick bra, jag tog det ganska lugnt och med mig som sällskap hade jag min syster som vet vart jag bor om jag skulle däcka. Hon var dock inget större fan av Ghost sedan tidigare, men det ändrades under kvällen…

Från första tonerna i introt innan de sparkade igång showen med låten ”Rats” till den avslutande allsången som uppstod så bara älskade jag hela konserten! Den var så förträffligt bra, och även om det var några låtar jag inte kände igen alls så vägdes det upp av de jag hade hört tidigare. Att få höra dessa live var så grymt bra, och sångaren Cardinal Copia var ju hela konsertens höjdpunkt! Vilken entertainer han är, och hans namnlösa ”ghouls” rockade loss ordentligt med sina instrument iförda sina coola masker. Linda blev helt kär i sångaren sa hon, hans image föll henne väl i smaken. Haha, men han är rolig när han går runt och dansar lite för sig själv eller vinkar bort en och annan ghoul som kommer för nära eller ställer sig i vägen för honom. Väldigt underhållande! Jag måste säga att jag efter denna konserten nu verkligen blivit ett fan, Linda också misstänker jag. Deras framförande var så grymt bra! Han sjunger bra live, musiken är snudd på felfri och dynamiken mellan artist och publik var riktigt häftig. Inte på samma sätt som när man exempelvis kollar in Metallica, då är det ett jäkla drag i hela arenan. Men detta var mer show och underhållning, och tiden bara sprang iväg. Plötsligt så satt man bara där och så var allt slut. Jag har ju redan nästa konsert bokad och klar med Ghost, när de i sommar är förband åt Metallica. Vilken kväll det kommer att bli! Mina största idoler och mina nya favoriter, allt på samma kväll… Wow! Jag hoppas fler får upp ögonen och öronen för Ghost. Tidigare förstod jag inte riktigt varför de fick så mycket uppmärksamhet, så det är först nu jag förstår varför de varit så upphaussade. Gå och se dem säger jag bara! Undrar om jag kan få med mig Erik och Marcus på detta i framtiden? Vi behöver ju något nytt att sammanstråla kring nu när Kent lagt av och våra rödvinskvällar uteblivit. Och Ghost har ju ett eget rödvin dessutom…

Dagen efter konserten var jag seg, men det fanns inte tid att känna efter för mycket för jag hade ju lovat att hjälpa Mogges familj med deras flytt. Så en annan välväxt, stark och vältränad herre vid namn Marcus hämtade upp mig och sen åkte vi gemensamt dit. Det gick fort och smidigt, precis som man vill att en flytt ska vara. Deras nya lägenhet kändes riktigt mysig och där kommer de säkert att trivas bra. Det bjöds på pizza efteråt, det var riktigt gott och välbehövligt. Inte så mycket på grund av flytten, utan mer tack vare min konsertkväll dagen innan. Hugo busade och höll lite låda också medan vi var kvar, kul att se hur allas barn växer och blir större och större. Så jag tycker att vi önskar Mogge och Amanda många fina år med sina barn i deras nya boende!

Barnen har fått en eller två nya kockar i skolrestaurangen, vilket verkar ha haft en positiv effekt överlag. Barnen äter mer och tycker det är roligare att gå till matsalen, man kan behöva få in lite friskt blod i personalen emellanåt. De berättade också att det var en i personalen där som gått i pension, och att alla barnen ritade teckningar åt honom som de lämnade i matsalen. Då lät det såhär.

– Idag har vi ritat teckningar i skolan, det var till kocken som går i pankoon. Berättade Theo.

– Vad hade kocken gjort? Frågade jag lite retsamt eftersom jag visste vad det handlade om.

– Han hade gått i pankoon… Parkour? Jag vet inte vad det heter, han blev bara gammal och slutade jobba. Förklarade Theo.

Haha, jag hade ju som sagt läst om detta i veckobrevet som deras lärare skickat ut till oss föräldrar. Men det hade förstås varit coolt om han som gick i pension började med parkour!

Barnen säger ju ganska ofta väldigt roliga saker. Och något jag tyckte var superkul var ju när vi skulle göra oss klara att sova en fredagskväll. Barnen var i badrummet och hade borstat sina tänder, så nu skulle de bara klä på sig sina pyjamasar. Jag gick ut i vardagsrummet och plockade bort fredagsmyset från bordet, och på Barnkanalen visades nu programmet ”På spåret” med syntolkning. Då kom Nova ut ur badrummet och stannade till framför TV:n och tittade en kort stund…

– Jaha, där sitter dom och leker tåg. Konstaterade hon innan hon sedan gick vidare in till sovrummet.

Jag började skratta så mycket att jag nästan tappade andan! Haha, men tänk er själva att ni ser på det programmet och betraktar det som händer med ett barns ögon. De sitter i sina små tågvagnar och svarar på frågor, så hon har ju helt rätt i sitt antagande. Även om de inte riktigt leker tåg, så ser det ju faktiskt ut som att de ändå vill göra det. Helt galet roligt sagt av Nova!

Med de orden avslutar vi detta långa blogginlägg, orkade ni läsa allt? Haha, jag ska försöka skriva lite oftare så att det inte blir så långa inlägg. Men ibland springer tiden ifrån en och då hinner jag inte helt enkelt. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den lilla traktorn som jag nu flertalet gånger hamnat bakom när jag hämtat barnen på skolan. Den kör längs den långa rakan vid Grisslinge i nästan 30km/h där det är 50km/h som gäller, men eftersom det är en väldigt lång uppförsbacke så kanske man kommer upp i hela 15/km/h om man har tur. Det kommer såklart väldigt mycket möten så en omkörning är inte aktuell. Att personen bakom ratten i traktorn skulle reflektera över den väldigt långa kön med bilar som bildas bakom den och därför skulle kunna välja att svänga åt sidan vid en busshållplats är inte heller sannolikt. Inte alls faktiskt! Den tuffar på där i sin låga hastighet och personer som cyklar åt samma håll kör om traktorn i uppförsbacken, så långsamt går det. Jag brukar inte stressa upp mig över att folk kör långsamt i trafiken, men när det går såhär långsamt så är det ju snudd på en trafikfara! Vissa bilister blir ju som galna och tutar på varandra, och några icke blivande rymdforskare kör om traktorn med livet som insats för sig själva och andra bilister som möter galningarna. Nej, bort med traktorn! Bort med traktorn! Bort med traktorn!