Kör! Kör! Kör! Köööööör!!! Lite så lät det på Solvalla i söndags när jag levde ut mitt hästintresse bland alla andra fanatiker där på plats, och jag gjorde mitt bästa för att vara så lik Birgitta men det var inte helt lätt eftersom jag är helt lost gällande trav. Här kunde jag ju vinna tillbaka pengarna jag tvingats spendera på en ny diskmaskin tänkte jag, och tro det eller ej men jag lyckades ta mig tusan vinna pengar. Riktiga pengar!

Men det har ju hänt ganska mycket denna långhelg, så vi kan väl backa tillbaka till torsdagen när Jesus vandrade hela vägen upp till himlen. Och när han kom dit så släppte han tydligen ner några rejäla skvättar regn på oss här nere på marken, för vi befann oss då ute på de stora öppna fälten vid Gubbängen denna torsdag. Där var det en hundutställning och många välkammade hundar dagen till ära, där Linda och hennes mor ställde ut några Papilloner från kenneln. Vi hade tur att det inte regnade så mycket utan enbart någon mindre skur, så hundarna höll sig ändå ganska rena och fina. Det vore ju tråkigt om de skulle bli alldeles skitiga och bajsbruna av leran annars, vilket fick mig att tänka på en scen från filmen ”Dum & dummare” när utställningshundarna kladdat ner sig med senap och ketchup innan tävlingen. Nu gick det bra för GW som fick goda betyg även om han inte vann, han hade ju fullt upp med att skälla på allt och alla emellanåt också. Wov! Wov! Wov!

På fredagen var det dags för Nova att röntga sin arm igen på Nacka sjukhus, den läkte på fint och allt såg bra ut. Men läkaren denna gången ville inte ta bort gipset riktigt ännu, utan tyckte hon skulle ha det ett tag till enbart för säkerhets skull så sprickan inte spricker upp igen. Nova gillade först inte detta alls och sköt ut sin underläpp rejält, eftersom den första läkaren vi träffade inte ens tyckte att vi behövde gipsa. Men då ville ju Nova prova att ha gipsskena en vecka, fast nu vart hon nog lite besviken över att behöva ha det ett tag till när det nalkas skolavslutningar och allt. Denna läkaren förklarade att det räcker med att hon krockar med en klasskamrat igen eller tar emot sig för hårt om hon ramlar så kan benet spricka upp igen, och då får de börja om med en ny gipsskena i flera veckor. Vilket inte är så roligt på sommarlovet när det blir varmt och gispet kanske börjar klia av värmen. Så Nova accepterade förklaringen sedan hämtade vi de andra barnen och åkte till Candyz, där köpte vi lösviktsgodis för nästan 800 kr som jag trodde skulle räcka i flera veckor för barnen. Men det är tydligen slut nu, jäkla godistroll! Så nu vill de starta ett ”godislöfte” där de undviker att äta godis i några månader och istället får en belöning när de klarat av uppgiften, så vi får se hur det kommer att gå. Men de brukar klara av det när de testat tidigare, så förhoppningsvis blir det bra!

På kvällen ville Theo så himla gärna titta på den nya TV-serien ”Obi-Wan Kenobi” och jag var inte svår att övertala denna gången. Två avsnitt fanns att tillgå denna premiärdag och mina förväntningar var blandade, jag hoppas ju innerligt att serien ska vara något i hästväg bra med tanke på all den hype som varit kring denna. Men jag var även hypad på serien ” The Book of Boba Fett” som för mig var ett riktigt sömnpiller och inte alls fick mig att längta efter en andra säsong. Men denna började bättre, handlingen känns mer spännande och karaktärerna har ju massor att ge om vi säger så. Så jag vill inte säga så mycket mer än så, utan vill titta på något ytterligare avsnitt innan jag kommenterar detta igen. Men hoppet lever om att detta kan bli en riktig succé!

I lördags åkte vi till min mor på eftermiddagen för att fika lite och sedan skulle barnen sova över där till söndagen. Linda och jag skulle nämligen träffa hennes kusin på kvällen som var på besök i Stockholm, det var dem vi skulle åka med till Solvalla på söndagen så då blev detta en bra lösning för barnen denna gången. Och på söndagen var det ju även morsdag så då skulle min syster och bror med alla barn åka dit, så då fick de massor av lekkamrater och hittade på en massa bus. Vattenkrig bland annat, sedan hade morsan och Kent busat genom att skrämma upp barnen med läskiga ljud sent på kvällen. Haha, barnen blev först nyfikna och rädda men skrattade sedan massor när de märkte att allt bara var på skoj. Man får vara på sin vakt när man är där på besök, och kan aldrig riktigt veta vad som händer vilket jag tycker är roligt!

Linda och jag mötte på kvällen upp hennes kusin och hans sambo, och de hade bokat bord åt oss alla på en libanesisk restaurang… Mm, nu vet jag att de flesta som känner mig anar oråd och förmodligen sitter och skrattar medan ni läser detta. Ska Jimmy verkligen äta libanesisk mat? Jag var ganska skeptisk och en liten smula livrädd att detta skulle bli en stark matupplevelse, jag har ju sett hur illa det gick för Ben Stiller i filmen ”Och så kom Polly” när han skulle äta libanesiskt med sin känsliga mage och hur illa det gick för honom…

Men jag är så förvånad och positivt överraskad, det var inte alls så kryddstark mat som jag trodde. Den smakade ju mycket utan att vara stark så att säga, och var ju jättegod! Vi valde en smakmeny med 14 olika maträtter så hela bordet blev ju fullt av små skålar och fat, där vissa av maträtterna var helt magiskt goda. Jag har även varit nyfiken att prova på att göra några av dessa själv hemma men inte riktigt vågat testa, nu vet jag dock hur det ska smaka så nu är det ju bara att börja briljera där hemma i köket. Ölen var också väldigt god, det var en libanesisk ljus öl som passade bra till den smakrika maten. Jag hade aldrig någonsin valt att äta ute på en libanesisk restaurang om jag själv fått välja, just för att jag trodde att det inte skulle vara något för mig. Men där hade jag fel, det var lite samma sak när vi var ute med jobbet och besökte en georgisk restaurang som också överraskade med fantastiskt god mat. Fasen jag måste börja våga testa lite mer matkulturer känner jag, men det är ganska vågat när man bara har en toalett hemma om alla blir känsliga i magen efteråt. Nu hade jag dock förvarnat Linda att om jag behövde låsa in mig på toaletten efteråt så fick hon bajsa i diskhon ute i köket, något som inte uppskattades alls men nu blev det ju aldrig någon fara med varken hennes eller min mage. Libanesiskt var gott och bra för magen, så kan man sammanfatta det hela!

Efter restaurangbesöket så försökte vi leta upp en pub där vi kunde sätta oss och ta en öl i lugn och ro, men eftersom finalen i Champions League spelades denna afton så var det knökfullt precis överallt! Men tillslut hittade vi en lugn cocktailbar på en tvärgata till Götgatan där vi slank in, utan en tillstymmelse till fotbollsfans. Det var ju Liverpool och Real Madrid som möttes i finalen, något jag helt missat att den skulle avgöras denna lördag utan trodde att den skulle spelas mitt i veckan som de brukar. Nu gjorde det dock inget att jag missade matchen eftersom Liverpool inte vann, det hade bara gjort mig onödigt upprörd och med ett lass fullt med libanesisk mat i magen så var det nog lika bra att jag inte tittade…

Istället fick jag tips på hur man kan göra en god drink på Fireball, något som absolut ska undersökas närmare. Jag lärde mig även skillnaden på vilken mynta som passar bäst till en riktigt god Mojito, det är tydligen viktigt att det är den Marockanska varianten som är lite sötare. Och att man ska ge den lite smisk och inte mosa den för mycket med muddlaren, så här kommer det att smiskas mynta hemma i köket denna sommar kan jag lova! Efter att ha rundat av för kvällen så åkte vi hem, det blev inte så sent utan vi ville ju vara pigga och glada nästa morgon när det var dags att bege sig till Solvalla. Där skulle jag för första gången uppleva Elitloppet på plats, en av världens bästa travlopp tydligen. Och vi var där i god tid för att suga in hela atmosfären, självklart skaffade vi oss en varsin rosa hatt som alla andra proffs. Efter en stund kom Lindas kusin och sambo dit för att möta upp oss, och då slog alla sina kloka huvuden ihop med mitt mer fantasifyllda huvud för att tippa hem miljonerna! Tänk om vi kunde vinna ett par miljoner eller så, då kan vi köpa hus med stor tomt för GW att springa runt på när han jagar katter och fåglar!

Nu vill jag helst inte prata om hur det gick med alla miljonerna, för det blev fel på travet. Ja men de där jäkla toto hästarna sprang ju fel, redan i första loppet faktiskt! Där sprack ju allt och husdrömmarna gick upp i rök, men vi kanske kunde få ihop en liten insats till ett boende i alla fall tänkte vi och det fick vi tillslut! Både Linda och jag vann 54 kr vardera på dagens dubbel, så nu har vi pengar till en fin liten namnskylt på vår framtida brevlåda. Alltid något, men jag har ju inte tur i spel alls och det vet jag sedan tidigare. Det var kul att vara på plats och uppleva travet live, men jag är ju inte alls insatt i spel och trav så det gav mig inte lika mycket som de andra mer insatta personerna som var där. Jag kan absolut åka dit igen, men utan framtidsplaner på hus eller likande. Nu hade jag ju sett fram emot att vinna lite pengar eftersom min diskmaskin var tvungen att bytas ut, men de där 54 kronorna räcker ju inte ens till plastskyddet den ska stå på i köket…

Efter en dag på travet så åkte vi hem och jag hämtade barnen hos min mor, mina syskon hade varit där och firat henne på morsdag men jag missade dem precis. Jag hann dricka en kopp kaffe innan det var dags att åka hem igen så barnen kunde göra sig redo för en ny skolvecka, men nästa år kan jag säkert vara med och fira min fina mamma på morsdag. Det är hon värd, hon är ju den bästa mamman jag har i hela världen!

Veterandagen firades ju samma dag som Elitloppet och morsdag i år, vilket då kanske hamnar lite i skymundan. Detta är ju knappast något som särskilt många uppmärksammar ens, men för mig är det en viktig dag och jag tänker på alla svenska kvinnor och män inom Försvarsmakten som tjänstgör utomlands. De tänker på sina familjer och vänner varje dag där de gör en insats för freden runtom i världen, och de förtjänar några minuters uppskattning för deras insatser. Så även om ni inte känner någon som tjänstgör utomlands just nu så kan vi alla ägna dem en tanke och försöka förstå vilken skillnad de gör för människorna som lever mitt i krig och andra hårt drabbade områden. Stort tack för er insats!

Där har ni det, sammanfattningen för denna helgen och det uteblivna miljonregnet. Jag får helt enkelt förlita mig på mitt lottnummer i Eurojackpott som jag spelar på varje vecka, även om det känns långsökt men någon gång kan jag väl få vinna. En liten miljon i alla fall, bara en liten skulle göra stor skillnad. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den person som lyckades missa 10 st (!) varningsskyltar utanför Vegabaren i Haninge att vägen är avstängd där, men som trots detta försökte svänga in på vägen och sedan inte kunde backa ut därifrån. Bra jobbat, haha! Jag var tvungen att räkna skyltarna nästa gång jag passerade förbi där, och det var minst 10 st så hur tusan missade föraren detta? Inte för att vara fräck, men här skulle nog en synundersökning vara på sin plats…

Det märks att sommaren och semestrarna börjar närma sig, många skyndar sig och stressar in i det sista för att kunna koppla av ordentligt och vila upp sig inför kommande arbetsår. Men än är inte semestern här…

För egen del blev det en sen semester i år och jag få kämpa på fram till augusti innan jag kan lägga fötterna på på bordet och öppna en flaska rosé. Men det ska bli härligt och är något jag ser fram emot sen, fast innan dess så händer det ju lite andra saker. Barnen ska ha sina skolavslutningar och Lindas äldsta dotter tar dessutom studenten, så nu börjar det bli dags att förbereda alla firanden och hoppas på bra väder när dagen är kommen!

Nu väntar ju kanske en ledig långhelg för många av er, så passa på att njuta och gör något roligt! Jag har barnen hos mig och vi ska följa med Linda på en hundutställning imorgon, den verkar vara utomhus på fälten vid Gubbängen. GW ska tävla igen och det blir kul att se om den senaste tidens träning som Linda lagt ner kommer att ge resultat, så vi håller tummarna för att allt ska gå bra. Däremot ser inte vädret ut att bli så bra som man kan önska, sist jag tittade nu så var det väldigt hög risk för regn större delar av dagen. Men med lite tur så är det kanske uppehåll just då, annars blir det väldigt blöta och troligen leriga hundar skulle jag gissa. Haha, fast det blir säkert en rolig upplevelse det oavsett väder och med lite tur så har de kanske stora tält eller något liknande. Men jag vet inte, vi får se när vi kommer dit helt enkelt. Heja GW!

Nova har numera ett paket gips på sin arm, lindat i röd fin bandage. Allt började med att hon lekte i lekparken, men när hon hade klättrat upp och ställt sig på en parkbänk så tappade hon balansen och föll ner. Det gjorde självklart ont och hon blev ledsen, jag kollade så att hon kunde röra armen och om hon hade känseln kvar. Det verkade inte så farligt till en början, men efter att några klasskamrater råkade springa in i hennes onda hand några dagar senare så fick hon ännu ondare, så då åkte vi in till sjukhuset för att kolla upp så inget var brutet. Efter många timmars väntan så fick Nova tillslut röntga handleden där hon hade mest ont, och där kunde man se en början på en liten spricka i ett av benen.

Sprickan kommer att läka fint av sig själv, men för att skydda handleden lite extra så fick hon en liten gipsskena som skulle se till att handen inte böjer sig i onaturligt mycket och förvärrar sprickan. Nova tyckte det var superskoj, även om hon bara ska ha gipset någon vecka eller så. Efter en vecka ska vi tillbaka och röntga handleden igen och se om de kan ta bort gipset, men Nova tycker ju det är så coolt med gipsad arm så vi får se vad läkaren säger då. Hon behöver egentligen inte ha det så det var ingen fara inför skolavslutningen som väntar, tills dess skulle de definitivt ta bort det berättade läkaren vi träffade. To be continued…

I helgen är det dags för Elitloppet på Solvalla! Jag har aldrig brytt mig om detta tidigare och kan inget om hästar, förutom det Brigitta lärt mig om hästen Golden Hornline och hur man ska tänka när man tippar på V75 och alla andra V. Haha! Men vi ska dit på söndag och titta, förhoppningsvis blir det kalasväder och en ny rolig upplevelse. Tänk om jag blir som Birgitta efteråt, och liksom blir helt frälst på hästar och alla sorters trav. Det återstår att se dock, men jag ser gärna att vi åker hem några små miljoner rikare. Det borde väl inte behöva vara så svårt?

På söndag är det ju även morsdag, så det krockar ju lite med mina planer på att bli mångmiljonär. Men min kära mor har lovat att hjälpa mig och ta hand om barnen medan jag besöker Solvalla så jag kommer självklart åka och fira henne lite senare på kvällen. Och om jag vinner stort på travet i helgen så kan jag ju köpa en extra fin morsdagpresent, hon är ju trots allt världens bästa mamma!

Det händer saker på jobbet också! Jag har blivit erbjuden en ny tjänst som jag tackat ja till, det kommer att bli otroligt spännande och roligt att fortsätta utvecklas inom företaget. Så jag är väldigt motiverad och peppad för framtiden, och det kommer bli en intressant höst med lite nya utmaningar att se fram emot. Mer info kommer senare, kanske… Haha! Någonstans i Spanien sitter Henke just nu med ett hårt grepp om sin mobiltelefon och svettas av nyfikenhet medan han firar sin 40-års dag. Grattis Henke!

Jag tycker vi stannar där för denna gången, med Henke lyckligt ovetande om vad som händer här hos oss på jobbet nu medan han är på semester och försöker lära sig att surfa. Men jag vill önska honom och alla er andra en riktigt härlig långhelg nu om ni är lediga, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Min diskmaskin! Ja men den jäkeln har ju sagt upp sig kan man säga och vill inte fungera ordentligt längre, en dyr och ovälkommen utgift såhär när det nalkas semester. Tyvärr familjen, vi får ställa in alla semesterplaner och istället rikta in oss på kortare utflykter till Farsta C där vi kan köpa mjukglass och kanske en tur till skogen i Tyresta Nationalpark som är gratis istället…

Sol, värme och fiskmåsar… Ja nu känns sommaren nära och jag välkomnar den mer än någonsin! Vet inte varför, jag brukar ju uppskatta vinterhalvåret mer egentligen men tror att det är ljuset jag saknat efter månader av mörker. Vad säger ni, ska vi stämma in i kören bakom Dr. Alban & gänget när de sjunger ”Alla vi, längtar efter sommaren”!

I lördags åktes det båt i skärgården, och jag var såklart ombord med mina aviga kroppsrörelser och svajade i takt till vågorna. Haha, det där lät kanske märkligt men det var ju en ganska bra beskrivning av det som hände. Det var Lindas mor som firade sin kommande födelsedag och därmed bjöd med ett glatt gäng på båten M/S Vindhem, ombord bjöds det på räkfrossa eller sprakande tacomagar. Linda och jag valde det förstnämnda och mumsade räkor i alldeles för stora mängder mot vad jag var van vid, men gott var det! Sedan var det kul att träffa alla dessa tokiga människor som bjudits med i sällskapet, vissa av dem gav mig lärdomar för livet och skratten från vårt bord hade ekat i matsalen på båten om det inte vore för att alla andra människor var så högljudda. Det var andra födelsedagsfiranden, möhippor och glada kompisgäng som verkade ha lika kul som oss vilket skapade en glad och trevlig atmosfär ombord. Och vädret var underbart, solen sken och gjorde att helhetsintrycket blev riktigt mysigt när vi sakta tuffade genom skärgården. Jag ville ju visa upp mitt goda uppförande nu i detta sällskap, och drack sofistikerat mitt vita vin till räkorna på ett vuxet sätt. Men ni som känner mig väl vet att det finns en tunn gräns innan det sedan kan spåra ur fullständigt, och denna gränsen passerades väl ungefär efter två timmar i höjd med att vi passerade Vaxholm…

Jag fick då syn på Kastellet genom fönstret och fick ett starkt behov av att leka ”Fångarna på fortet” där, det är ju skitkul att jaga ledtrådar och akta sig för tigrar! Nu verkade dock vår kapten inte alls intresserad av att lägga till vid någon brygga eller liknande där så att vi kunde gå iland, så jag ursäktade mig i vårt sällskap och skyllde på att jag behövde besöka ”herrarnas” men i själva verket höll jag hårt i mitt glas med vitt vin och lämnade matsalen. Man var tvungen att gå ut på däck för att ta sig upp till det där glasliknande akvariet där kaptenen har sin ratt. Dörren in till kaptenen verkade vara låst och när jag bankade på fönstret så tittade han med arg blick på mig och viftade bort mig med sin gamla hand, det var oförskämt. En kort man med gul väst och varselbyxor försökte föra bort mig från platsen och bad mig att återvända tillbaka matsalen, det kunde jag tyvärr inte gå med på och nu såg jag samtidigt hur vi nu sakta passerade Kastellet. Det var nu eller aldrig!

– Fader Fouras! Ropade jag högt och rundade snabbt mannen med självlysande kläder på ett sätt man inte sett mig göra sedan innebandyns glada dagar.

Jag tog sikte på att ta mig runt och upp på den andra sidan av glasakvariet där kapten befann sig, men då dök det upp ytterligare en man i gul väst och denna hade dessutom oroväckande stort och mörkt skägg. Jag får nog helt enkelt ge upp min fina tanke på att leka i fortet, det var en sorglig historia vilket fick mig att snabbt tänka tillbaka på filmen ”Titanic” och scenen där huvudpersonerna ställer sig längst fram i fören på båten. Snabbt kikade jag efter en mast eller större flaggstång att klamra mig fast vid i fören på denna båten men det fanns ingen, utan den var mer formad som en katamaran med två spetsar och mellan dem hängde där enbart en livboj och på marken låg sådant där tjockt snöre som de knyter fast båten i kajen med när de lägger till eller vad det heter. Ska inga av mina inspirerande idéer gå i uppfyllelse denna vackra vårkväll? Männen i gula västar verkade besvärade och visade mig tillbaka till dörren in till matsalen där jag gick in, men vad de inte visste var att jag nu fick en ny idé. Nämligen att om det finns en för på båten så måste den ju även ha en bak där bak tänkte jag när jag steg tillbaka in i matsalen, av bara farten så gav jag bort mitt vinglas till en främmande tant och rusade vidare mot båtens bakre del…

– Det gäller rikets säkerhet! Sa jag bestämt innan jag överlämnade vinglaset till tanten som förvånat tog emot det utan att säga ett ord.

När jag kom ut genom den bakre dörren så kryllade det av rökande människor där ute, jag viftade med handen framför näsan och skar mig osmidigt genom folkmassan utan att riktigt veta vart jag var på väg. Det kändes som att det var större ytor där bak och i ögonvrån såg jag varselbyxor och en annan man med gul väst, han gjorde förvisso inget speciellt men trots detta så kände jag ändå att jag behövde hålla låg profil av någon anledning och klättrade snabbt uppför en smal liten stege på andra sidan av båten som ledde upp på taket ovanför matsalen.

Solen sken starkt där i solnedgången och mina ögon bländades, vad fasen har jag gett mig in på tänkte jag för mig själv och insåg att här uppe kan man ju faktiskt ramla och skada sig. Som tur var så hade någon knutit fast en bit presenning mot ett skorstensliknande rör med ett långt rep som låg placerat bredvid, detta kunde nu komma till användning. Som gammalt skyddsombud så vet jag att säkerheten går före allt, så jag knöt repet runt min mage (ja det räckte runt för er som tvekar) och den andra änden av repet fäste jag sedan i det översta trappsteget på stegen. Presenningen var inte alls så stor som jag först trodde utan mer som ett stort badlakan skulle jag säga, så denna hängde jag bak på ryggen och höll den kvar där som en mantel när jag nu sakta började gå över taket fram till kaptenen igen. Det var lite vingligt och svårt att hålla balansen, men det var ju inte så höga vågor så kanske var detta en effekt av vinet jag druckit till räkorna. Förbipasserande båtar noterade mig såklart där på taket och de fick stirra bäst de ville, jag hade ju ett mission nu!

Och vet ni vilken tur man kan ha, det fanns ett fönster som var öppet lite på glänt när jag kom fram. Jag lossade mitt rep runt magen och släppte presenningen som jag burit som en mantel, nu fladdrade den iväg och hamnade i vattnet. Jag kikade nyfiket genom fönstret för att se om där fanns fler korta män i gula västar i närheten, men jag kunde bara se kaptenen stå där ensam vid sin ratt en bit längre fram. Det mullrade ganska högt där inne så detta skulle nog kunna maskera ljudet av mitt mjuka hopp in till kaptenen, men det gjorde det inte. Jag hamnade snett och svor högt över hur illa jag landade, naturligtvis reagerade kaptenen på mina svordomar och vände sig om. Jag såg hur arg hans blick var men innan han hann öppna munnen och säga något olämpligt så tog jag befälet…

– Min bästa herre, jag bordar typ skeppet! Vänd på båten och ta oss tillbaka till Kastellet, nu genast! Ropade jag högt och kaptenen stirrade förvånat på mig.

– Är du fullkomlig galen, vad fan gör du? Skrek han på mig och lät precis lika arg som kapten Haddock i Tintin.

Vår högljudda konversation gick såklart inte obemärkt förbi, utan nu såg jag två personer i gula västar komma upp mot en av dörrarna och var på väg in till oss. Om jag skulle åka fast nu så kanske jag sabbar hela kvällen och då skulle nog Linda bli besviken på mig, så jag klämde mig tillbaka ut på taket genom fönstret igen och rusade med små raska steg över taket tillbaka till den lilla stegen. Kastellet var nu passerat för länge sedan och det såg avlägset ut när jag blickade bakåt mot horisonten, besviken klättrade jag ner och försökte smälta in i klungan av rökare innan personalen skulle hinna ifatt mig. Men de valde tydligen inte att följa efter mig, många av människorna där tyckte säkert att jag såg lite stressad ut och vissa stirrade förvånat på mig.

– Sex laxar i en laxask, så är det. Upprepa det om ni kan! Sa jag med ett leende i förbifarten och medan vissa blev alldeles stumma så hörde jag hur några andra började skratta och sluddrande försökte upprepa frasen.

Myllret av rökare gjorde att jag lyckades smita in i matsalen igen utan att bli upptäckt, och jag skyndade mig tillbaka till min sittplats vid bordet igen. Mitt sällskap undrade vart jag hade varit hela denna tiden och ville nog veta varför jag var alldeles andfådd, men jag höjde någon annans glas som stod där på bordet och utbringade en skål istället för att avslöja vad jag hållit hus.

– Jag körde några snabba danssteg där borta på det stekheta dansgolvet bara, men oj vad kul det var! Förklarade jag och försökte överrösta den höga musiken.

De andra skrattade bara och fortsatte att skåla med varandra, jag försökte sjunka ihop lite och förväntade mig att snart bli upptäckt av personalen i gula västar igen. Men till min förvåning så verkade jag klara mig på något märkligt sätt, ingen kom och förde bort mig eller något sådant alls utan vi kunde fortsätta vårt firande resten av kvällen. Det var ett liveband ombord som var riktigt bra och spelade bra musik medan drinkarna rullade in till bordet, under hemresan så blev Linda och jag bjudna på shots som smakade kaffe och dessa gjorde små kullerbyttor ner i magen. I det stora hela var det verkligen en lyckad och trevlig kväll med många skratt och tokiga händelser. När vi var tillbaka vid Skeppsbron nedanför det kungliga slottet så var det dags att avsluta denna roliga resa och kliva av båten, och jag tänkte ju såklart inte på det men där stod ju nu den där korta mannen i sin gula väst och tittade förvånat på mig när vi passerade honom. Han såg ut att vara på väg att säga något men jag hade inte tid att lyssna utan avbröt honom kvickt.

– Angenämt! Sa jag och tag Lindas hand och gick med bestämda steg förbi honom och upp på kajen.

Haha, i Nynäshamns mörka skogar så sitter nog min mor och är orolig över att ha läst allt detta så jag måste ju erkänna att självklart har inte allt detta hänt på riktigt. Lugn kära mamma! Jag har inte sprungit på båtens tak eller uppfört mig olämpligt mot någon, jag har bara åkt båt som en vanlig människa. Men det var roligt det också, och jag kan absolut tänka mig att åka igen. Räkor är ju väldigt gott om det till detta serveras god dryck och smaskiga tillbehör, så hela upplevelsen var roligt och jag jag längtar redan lite till nästa äventyr ute i Stockholms vackra skärgård. Tack alla inblandade för en härlig kväll!

Nu börjar även barnens aktiviteter att avslutas för denna termin, i helgen hade de sin avslutande dansuppvisning och denna termin hade ju även Nova och Theo anslutit till dansen. De var väldigt duktiga och verkade inte så nervösa över att uppträda inför en fullsatt teater, så jag var mycket imponerad efteråt och satt där som en stolt förälder. De verkar gilla att dansa och det i sig är ju kul, men de får även bra träning av att dansa så vi får se om de väljer att fortsätta efter sommaren. Då börjar de ju även ny skola så det ska klaffa med logistiken också, men förhoppningsvis löser sig allt på ett bra sätt.

I helgen var jag även iväg och skaffade en våningssäng in till barnens rum, så denna skruvade jag ihop på söndagen. Nu hoppas jag att alla blir nöjda och kan sova bra om vi är många hemma, Lindas yngsta dotter kommer ju och sover hos oss ibland och nu slipper hon att sova på soffan. Det blir så himla bra detta!

Det finns inte så mycket annat att skriva just nu, utan snart närmar vi oss skolavslutningar och sommarlov för barnen. Det blir skönt för dem och sedan väntar ju en semester även för oss vuxna längre fram i sommar, det är verkligen något att se fram emot. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, fast det är egentligen inte hans fel denna gången. Eller okej lite kanske! Han har ju sin gamla svarta raggar-Volvo som han kör med på sommaren, och den ser… Ja den har pundartendenser kan man väl säga, haha! Så när jag fick höra att polisen stoppat honom nyligen så blev jag otroligt road av detta, och med andra kollegor såddes det ett frö kring hur vi kan ta detta till nästa nivå. Och vår första och direkta tanke var att skriva ut en stor röd triangel och klistra fast bak på Henkes raggar-Volvo, gärna en fredag när han ska burna iväg till Åland efter jobbet. Tänk den synen, när han dundrar ut på motorvägen med en röd triangel bak på bilen så att alla andra bilister tror att det är en trimmad A-traktor. Målet med detta är såklart att han ska vara ovetandes om detta och att en polis ska få syn på honom, jag skulle vilja höra varje ord som sägs när han vinkas in till vägkanten och får förklara sig för konstaplarna. Haha! Nu känner jag mig lite taskig, men det är ju så himla roligt…