Som en inspirerande start på detta inlägg skulle jag önska att ni som läser tänker på den gamla låten ”Empty Rooms” med den bortgångne Gary Moore (R.I.P.), bara för att ni ska komma lite stämning till resten av texten här nedan…

Det är nämligen allt som finns kvar, tomma rum. För nu i veckan har vi tömt Lindas mors lägenhet, och det blev lite stressigt mot slutet ändå. Dock så är det bara städningen kvar nu så det känns skönt att vi hinner klart med allt i tid och att det snart är avklarat, för att flyttstäda är svårt och jäkligt pillrigt på sina ställen. Men eftersom det inte var en så stor lägenhet så bestämde vi oss för att göra detta själva, och då vill jag prata om ugnen som jag beslutade mig för att städa ur…

Jag är förbryllad, den verkar inte ha använts så mycket men den lilla smuts som fanns där satt som berget. Jag googlade flera olika tips på att rengöra ugnar med alla gamla husmorsknep där man använder såpavatten eller bikarbonat, men inget fungerade till 100% så tillslut blev det starka kemikalier och stålull. Ugnsgallret blev dock min värsta fiende, jag vet inte hur mycket jag kämpade och gnuggade det där jäkla gallret innan det blev helt rent. Och när jag var klar så insåg jag att det inte är värt att lägga all den här tiden på att gnugga galler, så nästa gång köper jag ett nytt istället. Fy på mig för att jag konsumerar istället för att återanvända saker i hemmet, men det finns faktiskt gränser! Nu fick jag ju rent det där jäkla gallret den här gången men var det värt allt slit? NEJ! Inte det minsta. Men sak samma, det är klart nu och resten av lägenheten gick lättare att städa. Så efter flera dagars slit där även barnen ibland var med och hjälpte till så är det nu klart, och nycklarna kan nu överlämnas till nästa ägare att flytta in. Adieu le lägenhetö!

I fredags hände det grejer på jobbet, riktigt roliga grejer! Först så kom det ut en fotograf på förmiddagen som tog nya foton på personalen till företagets hemsida, jag har träffat honom tidigare och han är riktigt trevlig. Först så fotograferade han några personer enskilt, och då var jag med och assisterade lite. Mest för att allt skulle gå smidigt och att vi höll vårt tidsschema, men det var kul att bli fotograferad också. Han berömde alla massor och sa snälla saker hela tiden när man stod där och poserade, så självförtroendet var verkligen på topp! Avslutningsvis tog vi en gruppbild på hela den samlade personalen, det blir kul att se resultaten av detta sen.

Efter fotograferingen hade vi personalmöte, där vi pratade lite om nuläget och hur händelserna i omvärlden påverkat företaget på olika sätt. Det är alltid intressant att veta vad som händer och varför vi kanske gör vissa justeringar just nu eller förbättringar som behöver ske på sikt, med förståelse brukar det vara enklare att anpassa sig till allt som händer. Hoppas att alla kände likadant, att det var ett bra möte helt enkelt. Efter personalmötet var det lite mingel innan vi åkte in till Gröna Lund för en gemensam kickoff, där väntade middag på restaurangen Biergarten.

Maten var smaskig och vi hade jätteroligt vid vårt bord, det hade säkert alla andra också men jag hörde nästan bara vad som sades just runt bordet där jag satt. Där satt ju bland annat Ubbe och höll låda på samma sätt som han alltid brukar, med skönsång och tillhörande nysningar till ölen en bit in på middagen. Ja han sjöng faktiskt redan på bussen, och det var den numera klassiska versionen av ”I Love You Baby” som jag tror att Frank Sinatra brukade framföra. Men Ubbe gör det nästan bättre, haha!

Även min namne på företaget, Jimpa, satt vid samma bord och han är alltid rolig att lyssna på eftersom att han både är rolig och har kluriga idéer för sig. Sedan satt några andra där som höll en något lägre profil, men alla var lika trevliga som vanligt. Till och med Henke som satt bredvid mig var trevlig under hela middagen, förutom när han klagade på att jag ”alltid” är nykter när vi ska ut och göra roliga saker med jobbet. Men jag bor ju så dumt till att det är svårt att åka kommunalt vissa gånger, från Gröna Lund var det ju inga problem. Men att åka kommunalt med barnen på morgonen, först till deras skola eller mormor då måste vi gå upp mitt i natten för att jag ska hinna ut till jobbet i tid sen. Så nej, då blir jag ibland tvungen att ta bilen om inte Henke bjuder på en taxi så jag kan ta mig hem förstås. Han kunde gott offra lite av sitt guld i alla de små kistor han gräver ner i skogen bakom huset i området där han bor, om inte Lill-Steffe varit där och plundrat hans skatter vill säga. De bor ju nästan grannar och han är busig den där Lill-Steffe…

Efter middagen så var det dags för femkampen! Vi blev indelade i lag som tävlade mot varandra, och tydligen så spelade Hov1 på den stora scenen den här kvällen så det var galet mycket folk inne på Gröna Lund den här kvällen. Mestadels tonåringar som skrivit ”Hov1” med penna i sina pannor, det verkar vara den största målgruppen som lyssnar på dem. Jag har ingen aning om vilka Hov1 är, men tydligen är de en svensk hiphop-influerad grupp killar och tjejerna i publiken skrek högt av glädje och vissa grät till och med när de klev upp på scenen. Det var inte helt lätt att ta sig fram då för att genomföra femkampen, men vi slank smidigt igenom publikhavet tills jag fick syn på något oväntat. Nästan längst fram precis nedanför scenen stod en person som var ungefär ett huvud längre än alla andra tonårstjejerna där framme i publiken. Jag tyckte det såg lite roligt ut så från en annan vinkel tog jag mig en närmare titt, och dra mig baklänges… Det såg ut som Henke! Stod han där längst fram med bestämd min och ”Hov1” målat i ansiktet? Ja jag tror att det var han, och han stod helt stilla medan alla andra hoppade av glädje runt omkring honom. Det såg så himla roligt ut, han sjöng inte med till musiken eller ens rörde den minsta min alls utan det enda han gjorde var att stampa med sin ena fot lite försiktigt i takt till musiken. Och helt plötsligt från ingenstans tog han av sig underkläderna och kastade upp dem på en av killarna på scenen, sedan drog han på sig byxorna och skrek rakt ut i ett högt grottmannavrål. Allt verkade väldigt konstigt men vi kunde inte dröja kvar där utan var tyvärr tvungna att gå vidare för att genomföra femkampen, men jag undrar vad hans lag tyckte om att han inte var med och tävlade utan istället stod där och lyssnade på uppträdandet behärskat och med inre eufori.

När vi skjutit lite på skjutbanan som var en av tävlingsgrenarna i femkampen så försökte vi tränga oss tillbaka genom publikhavet igen, det var verkligen packat med folk där denna kvällen. Jag kunde inte låta bli utan ville nyfiket ta mig fram på kanten igen för att se om det verkligen var Henke som stod där framme vid scenen i det stora publikhavet, men nu var det inte alls lika lätt att ta sig fram som första gången.

– POPCORN! I need popcorn! Kids move it I am in desperate need of popcorn, it is a matter of life and death! Skrek jag högt och pekade mot popcornståndet bredvid scenen i förhoppning om att ungdomarna snabbare skulle flytta på sig, men de verkade inte förstå engelska denna kvällen.

Men jag tog mig fram bredvid scenen tillslut och där stod han fortfarande, Henke, med överlyckliga tonårstjejer hoppandes runt omkring sig som sjöng med till musiken. Han såg fortfarande sammanbiten ut men hans ögon lyste av någon sorts välbehag på något vis, och när låten som spelades tog slut så överröstade han alla i sin närhet när han plötsligt ropade rakt ut!

– NOEL I LOVE YOU!!! Skrek han med armarna sträckta rakt upp mot fredagens kvällshimmel.

Jag blev helt stum och förvånad, jag kunde inte annat än stirra på honom. Det där var en okänd sida hos honom som jag aldrig sett tidigare, och nu blev det tydligen kramkalas med de närmsta tjejerna i publiken som också tycktes älska denna Noel i bandet. Det enda som fattades var väl att han skulle ha haft på sig en t-shirt med ett stort motiv av ”Hov1” på magen, men det fick väl räcka med texten i pannan. Fast vem vet, han kanske hade en sådan t-shirt på sig under sin jacka. Och mitt i kramkalaset startades det en ny låt vilket fick dem att vända sig mot scenen igen, då tog han sats och med ett språng försökte han ”crowdsurfa” ovanpå tonårstjejerna. Men han var ju alldeles för stor så han föll handlöst direkt till marken, sedan reste han sig upp snabbt och ställde sig sådär blixtstilla igen som i början av konserten. Jag kände att allt detta var så himla svårt att greppa och ta in, det blev för mycket för mig helt enkelt. Det ryktades om att de som var klara med femkampen började samlas på Spice Bar uppe på den så kallade ”kryddhyllan”, så jag började gå dit. Och när jag gick på gångbron ovanför alla människorna i publiken så hörde jag plötsligt höga skrik, det kunde ju ha varit ungdomar som åkte karusellerna men detta var ett mer manligt och moget skrik så jag hängde mig fram på broräcket och tittade orolig omkring mig för att se om någon kanske hade skadat sig. Men jag såg ingenting konstigt alls, och när jag skulle klättra ner från broräcket så råkade jag se något i ögonvrån som fångade min uppmärksamhet. Skriket kom ju från stora scenen där bandet uppträder, och vakterna höll tillbaka någon som skrek och kämpade med alla sina krafter för att ta sig upp på scenen. Vilken dåre tänkte jag, det förstår väl vem som helst att man inte bara kan kasta sig fram och försöka klättra upp på scenen sådär. Jag gick in på baren och mötte upp de andra i sällskapet som redan satt där, och sedan kom det fler och fler dit för att samlas och ta en drink efter femkampen. Jag skrev till Henke att han skulle komma dit, men då svarade han att han skulle åka ”Fritt Fall” nu. Okej tänkte jag, då var det kanske inte honom jag såg i publikhavet framför scenen trots allt. Men det var någon väldigt lik honom i så fall, så jag pratade vidare med Erkki och några andra tills resultaten skulle bli presenterade. Tillslut kom de sista personerna och alla var samlade, Henke satte sig framför mig på den lilla läktare vi hittat och verkade väldigt förbryllad. Tydligen hade han sett en bild som kastat omkull hela hans världsbild eller något, han var så fundersam och lät högt rent allmänt som bara han kan. Vad bilden och allt detta handlade om vill jag inte gå in på här, men i all sin upprördhet så tyckte jag mig skymta en utsuddad eller försök till att tvätta bort texten ”Hov1” i hans panna. Det var nog honom jag såg trots allt! Och inte nog med det, han haltade lite eller hade en ganska konstig gångstil när vi gick därifrån. Det var förmodligen han som försökte ta sig upp på scenen och skrek tidigare, men han gjorde väl något judogrepp eller liknande för att ta sig ur vakternas grepp och smita därifrån. Men vi är dig på spåren Henke, du kan inte smita från sanningen din lilla hiphop-wannabe…

I helgen var Linda på en annan ö med vovven GW, nämligen Åland. Där tävlade de på söndagens hundutställning men det gick tyvärr inte så bra, GW dansar disco och kan inte vara stilla till Lindas stora förtvivlan. Så nu har hon bokat en kurs där de ska lära sig hantera detta, så kanske GW slutar hoppa och skälla så fort han blir distraherad av något.

Annars så hade de i alla fall trevligt, de bodde på ett bra hotell och promenerade en del. Då hittade de tydligen en grill där de hade fantastiskt goda hamburgare, undrar om det var en McDonalds eller någon annan av de större hamburgerkedjorna som de hade besökt? Haha, nej såklart att det inte var det utan detta var riktigt goda hamburgare gjorda på högrevsfärs som smakade ljuvligt! Jag kan ha blivit en smula avundsjuk, men eftersom Linda hade köpt en låda öl och gott rödvin med sig hem så blev jag snabbt glad igen. Men lyckligast blev jag av att hon kommit tillbaka hem, det är märkligt vad snabbt man vänjer sig vid andras sällskap och saknar dem när de är borta. Det kändes lite tomt men samtidigt är det en mysig känsla att sakna någon som man vet snart kommer tillbaka igen, riktigt härligt!

Ja detta blev kanske aningen mycket att ta in här nu, men vi som känner Henke får låta hans senaste konsertäventyr sjunka in lite. Han är ju oberäknelig på många sätt och därför är det ju svårt att veta om det som hänt ens är sant eller ej, ni får avgöra själva… Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Hm… Kan den egentligen gå till någon annan än Henke denna gången efter hans lilla konsertincident? Den blir tyvärr svårslagen, så grattis till utmärkelsen Henke. Du har den!

Nu har det hänt grejer, i tisdags small det bara till med ett högt BOOM!! Och så blev jag plötsligt ett år äldre…

Haha, nej jag vet inte om det var så mycket BOOM över det hela eftersom jag faktiskt visste om att jag skulle fylla år. Men det är ändå svårt att ta till sig att man blir äldre, jag känner mig verkligen inte som 43 år utan är nog fortfarande ganska ung i sinnet. Men visst, råkar man somna på soffan en kväll så känns det i kroppen dagen efter det ska jag motvilligt erkänna. Då gnisslar näsborrarna, knäskålarna knakar och ryggraden har ett märkligt zick-zack mönster. Nacken tycks bara gå att vrida åt ena hållet, och trots att man sovit i flera timmar så är man ändå trött på något vis… Sådär, nu kom tiden ifatt mig och jag inser att jag är nog inte så ung som jag känner mig. Självinsikt är viktigt och jag får inse att jag är en medelålders man numera, men jag vägrar bli vuxen! Jag ingick en hemlig pakt med Pippi Långstrump framför TV:n som barn när hon lurade i Tommy och Annica de där krumelurpillren. Jag hade ju en egen ärta hemma, eller ja krumelurpiller, som jag åt upp och sedan rabblade jag hela den magiska ramsan tillsammans med Pippi. Men min ärta verkar ha varit en smula gammal eller något eftersom jag bara fortsätter att åldras, åh grymma värld!

Min kära släkt firade ju mig samtidigt som Linda fyllde år i början av september, så den biten av firandet var ju klart. Men barnen och Linda firade mig efter jobbet när jag kom hem i tisdags, då blev det paketöppning minsann! Jag fick lite kläder, bland annat kamouflagefärgade kalsonger som gör att ingen kan se mig när jag har dem på mig. Men de är jättesköna! Och sedan fick jag en upplevelse där vi ska gå på svartklubb, det är en restaurang som heter Svartklubben där man får äta sin middag i totalt mörker. Lika bra att börja vänja sig med att se dåligt nu kanske med tanke på att man börjar bli gammal, haha! Nej men jag har bara hört gott om den restaurangen, servicen är fantastisk och maten jättegod så det kommer bli en minnesvärd upplevelse. Och jag är redan sugen på att testa så det får vi se till att boka in snart, med risk för att jag kommer att skämma ut mig där i mörkret och spilla ner allt och alla.

Trisslotter var något som både Linda och jag fick när vi fyllde år, en uppskattad present som kan ge ekonomisk lycka för lång tid framöver. Och vi skrapade faktiskt fram några vinster som gjorde oss hoppfulla och glada! Dessa bytte vi in mot nya lotter men de vi fick då verkar det ha varit något fel på, för vinsterna uteblev på något märkligt vis…

I fredags förra veckan så tog jag min fjärde dos av vaccinet mot covid-19, man börjar ju bli bra på detta numera. Det gick bra inledningsvis men framåt kvällen började jag känna mig lite hängig och trött, sedan vaknade jag med feber och var sängliggande halva lördagen. Det var jättetråkigt, vi hade både kalas och kräftskiva inplanerat den dagen. Så kalaset missade vi, på eftermiddagen var febern borta men jag var fortfarande hängig. Vi åkte på kräftskivan senare på kvällen men jag var nog den tråkigaste deltagaren där och satt bara i min stol, så efter en stund var vi tvungna att åka hem igen. Först av alla dessutom, så det blev inte alls som vi hade hoppats. Men det kommer förhoppningsvis nya kalas och kräftskivor nästa år, då jäklar!

God save the Queen… Inte längre tyvärr, som alla redan vet så har drottning Elizabeth avlidit och lämnat England och nästan en hel värld i sorg. Jag är inget hardcore fan av den brittiska monarkin på något vis, men det känns så konstigt att hon är borta för hon har ju alltid varit drottningen av England. Och vad jag förstår så verkar hon ha varit väldigt omtyckt och har haft stor betydelse inte minst för den engelska befolkningen, så det känns sorgligt att hon nu efter nästan 100år är borta…

Sedan har vi haft val här i Sverige, och efter några dagars rösträkning står det nu klart att det borgerliga partierna vunnit. Här tänker jag inte gå in på vad jag eller andra röstat på, det är en rättighet vi har och den ska vi värna om utan att låta andra påverka hur man ska lägga sin röst. Och ni som känner mig väl vet säkert redan hur jag står rent politiskt, därför vill jag inte gå in mer på det. Det jag däremot reagerat på är två saker, köerna till vallokalerna samt kritiken på sociala medier mot alla som röstat på de borgerliga partierna och hur de därmed gynnar Sverigedemokraterna. Vi kan väl börja med den hetaste potatisen, att SD ökat och blivit större för varje val som gått. Jag vet inte vad detta beror på, men jag tror inte att det enbart är ett ”missnöjesparti” längre. Fler unga väljer dessutom att lägga sin röst på SD, vilket får en att börja fundera. Det är uppenbarligen inte enbart ”vita kränkta män” som jag så ofta får höra är deras anhängare, och jag blir nyfiken på vad som lockar unga väljare att rösta på dem. Men jag tycker även att det är riktigt ruttet att läsa om de som lagt sin röst på något av de andra borgerliga partierna, att de får uppleva hat och kränkningar på sociala medier med mera för att de då ger SD inflytande. Var och en som röstar har rätt att rösta på vilket parti man vill, och vill man värna om demokratin så ska man inte behöva utstå hat från andra som tycker olika. Oavsett om man röstar på ett parti längst ut till höger eller vänster, man har rätt att rösta på vad man vill… Punkt! Sedan får man tycka vad man vill om SD och deras historia, och jag vill inte rättfärdiga dem på något sätt men att attackera personer för vad de röstat på är aldrig okej. Fundera istället över varför många röstar som de gör, för hur platt pannkakan än är så finns det alltid två sidor av den. Detta är inget man kan lösa i en handvändning och jag tror att SD kommer att fortsätta växa. Det är bara en känsla jag har, men oavsett vad som händer så ska vi värna om rösträtten och det faktum att vi faktiskt har en fungerande demokrati som aldrig skall tas för given. Och börjar man kritisera varandra öppet eller hänger ut personer för vad de röstat på så känns det hela som att utvecklingen inte går åt rätt håll tyvärr…

Sedan var det ju det här med köerna till vallokalerna, och det gäller ju främst där man kunde förtidsrösta. Alla har nog redan hört talas om detta och att man fått köa i timmar för att komma in och rösta, vilket ledde till att personer tröttnade och gick hem. Om de röstade senare vet man inte, men tydligen sjönk valdeltagandet mot föregående val och kanske var detta en av orsakerna. Jag hoppas att Valmyndigheten lärde sig något av detta och förbättrar tillgängligheten tills nästa val om fyra år. För valdeltagandet är oerhört viktigt om vi ska ha en fungerande demokrati anser jag, men vad vet jag…

Linda har också gjort ett val! Hon tog nämligen beslutet att sälja sin bil, så vi åkte iväg för att titta på en Toyota Auris som gjort henne nyfiken. Och först var det mycket ”men va fan” och ”nääe”, men vi drog i alla fall iväg på en provtur och då förändrades tydligen allt. Då var den plötsligt bra igen, den var jättepigg och lättkörd och tydligen mycket bättre än den trötta BMW hon hade kört runt med sista åren. Så hon ändrade uppfattning ganska snabbt, jag tyckte också att den verkade vara en riktigt bra bil så hon bytte in sin BMW och körde hem med Toyotan i sin ägo. Och så nöjd hon var, hon lyste upp bakom ratten och verkade överlycklig över sitt bilköp. Så jag föreslog att vi skulle åka till Nynäshamn, så kunde jag få bjuda på lunch plus att hon fick ta bilen ut på en liten biltur. Så det gjorde vi, och hon blev bara mer och mer nöjd. Så om ni ser en mörkgrå Toyota Auris som kör rally med en glad tjej bakom ratten, då kan det mycket väl vara Linda så vinka gärna och ge en tumme upp!

Nu ska den här farbrorn ta på sig sina kamouflage kalsonger och smyga ut i kvarteret för att spionera på geten. Hoppas att ni alla får en fin helg, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Putin, fy fasen vad han skapar kaos med sitt anfallskrig i Ukraina. Det är glädjande att höra hur den ukrainska armén lyckats pressa tillbaka Ryssland, men samtidigt ser vi spåren och verkligeheten som kriget lämnar efter sig. Det har rapporteras om stora massgravar som upptäckts först i staden Butja som ockuperats av de ryska soldaterna, och nu även Izium. Fruktansvärt! Måtte eländet få ett slut snart så att Ukraina blir ett fritt land igen.

Wow! Vilken helg det har varit, tempot var högt men vi har haft väldigt trevlig när vi firade Lindas födelsedag. Och även min födelsedag tjuvstartade vi firandet av när vi ändå var igång, hurra hurra!

I fredags fyllde hon år, Linda… min drottning, mitt allt! Eller ja, en del av mitt allt för barnen är såklart också viktiga. När jag smög upp på morgonen så kokade jag ett ägg till henne som jag alltid gör innan jag åker till jobbet, och för att ge henne en bra start på dagen så ställde jag fram en blombukett på bordet med en liten gratulations hälsning. Sedan ordnade jag så att låten ”Ja må du leva” med Darin spelandes på repeat i bakgrunden, en mysig start på dagen helt enkelt tänkte jag!

Efter jobbet hämtade jag barnen som såg fram emot att få åka hem och börja firandet typ genast, Lindas önskemål till middag var att få äta plankstek hemma på kvällen och detta gick ju barnen igång på rejält. De älskar plankstek, men barnen var även uppspelta att få överraska Linda när hon kom hem från jobbet. Så vi skyndade oss hem och stannade bara till hos Åsa för att plocka upp ”Pisse-Nisse” på vägen hem, lilla vovven GW alltså. Sedan började vi förbereda allt hemma, barnen rastade GW medans jag började med maten. Och när de kom hem så duschade jag av GW lite snabb vilket inte uppskattades fullt ut, men det behövdes så att han luktade gott. Därefter ställde vi fram två ganska små paket på vardagsrumsbordet tillsammans med ett gratulationskort, resten av paketen gömde vi bakom vår soffa i vår läshörna. Och när Linda kom hem och klev innanför dörren hemma så sjöng vi högt för henne och välkomnade henne hem!

Jag tror att hon blev lite generad faktiskt, det kändes så i alla fall. Barnen ville direkt att hon skulle börja öppna sina paket, så hon slog sig ner på soffan och läste först sin gratulationskort från oss alla innan hon sedan öppnade första paketet. Det var en kylmatta till GW som hon pratat om att hon ville köpa till honom tidigare, inte en så jätterolig present kanske men nu fick hon det ändå. Sedan öppnade hon sitt sista paket och i det låg det ett nytt underställ, eftersom hon fryser så mycket på jobbet. Hon tackade så mycket för presenterna och verkade glad, då sa Freja att Linda skulle följa med henne till vår läshörna där hon fick syn på resten av paketen. Då såg hon faktiskt lite smått chockad ut…

Hon fick slå sig ner i läsfotöljen och tittade på presenterna, barnen visade vilka hon ska börja med så att hon heller inte missade något. Först öppnade hon ett paket som Freja hade gjort, det var ett halsband med en liten Coca-Cola Zero som hängsmycke. Hon gillar ju Cola Zero och detta hade Freja snappat upp och pysslat ihop helt själv, så himla fint! Sedan öppnade hon resterande paket och fick bland annat en parfym, vinterjacka, skor, byxor och en riktigt bra eltandborste (nu skrattar nog Åsa någonstans om hon läser detta). Men jag hade sparat den bästa presenten till sist! En upplevelse som jag hoppas och tror att hon kommer tycka om…

Hon ska få resa till ishotellet i Jukkasjärvi i vinter och bo där en hel helg, med diverse roliga aktiviteter inbokade som jag hoppas att hon ska tycka om så det kommer bli superkul! Hon har pratat om att hon så gärna vill åka dit och jag förstår ju varför, det ser helt otroligt häftigt ut och det kommer bli en magisk resa. Vi åker i mitten av december och jag kan berätta mer om allt sen när vi kommer hem, men jag tror att det kommer bli riktigt intressant och spännande!

Efter paketöppningen så åt vi middag tillsammans, det är otroligt gott med plankstek och verkligen värt all den tid det tar att förbereda allt. Denna gången kokade jag även en god whiskysås som alla verkade tycka om, det blir lite roligare än att bara ha béarnaisesås till allt hela tiden även om det också är jättegott. Efter middagen så tog vi det lugnt en stund, men sedan var det dags att börja förbereda lite inför lördagens stora kalas när släkten skulle komma på besök. Och eftersom jag själv fyller år snart så slog vi ihop vårt firande men med störst fokus på Linda förstås eftersom hon fyllde 40år, så det skulle bli kul att träffa alla nästa dag. Då kom både hennes släkt och även min släkt, så vi fick tränga ihop oss i vår lilla lägenhet. Men det gick bra! Vi åt hemmagjord smörgåstårta och fikade med godsaker som vi bakat själva, förutom småkakorna som vi fuskade och köpte hem. Barnen lekte runt för fullt medans Linda och jag försökte mingla lite mellan alla gästerna som tagit sig tid att komma förbi, så även om det blev lite trångt så var det väldigt trevligt och alla verkade glada. Vi fick fler presenter att öppna och nya roliga saker att se fram emot, och när jag öppnade en av mina presenter så fick jag en burk med honung av min mor och Kent. De har ju blivit med bin denna sommar och kan titulera sig biodlare numera, jättehäftigt! Och nu fick jag en burk nyslungad honung från deras egna bikupor som jag stolt visade upp för alla. Theo stod bredvid mig när detta hände och när de övriga barnen som missade detta kom fram och frågade vad som var i burken svarade han snabbt:

– Det är honung, från farmors egna getingbo! Sa han och höll fram burken så att alla barnen fick lukta på honungen.

Haha, getingbo? Han är för rolig vår lilla Theo, men vi förstod ju alla vad han menade så det var inga konstigheter alls egentligen. Men det lät lite roligt i mina öron, hihi! Därefter började de flesta av gästerna att röra sig hemåt, men Lindas mor skulle komma förbi efter att hon slutat jobba så när hon och Lasse kom var det bara några enstaka gäster kvar. Nu råkar jag veta att Lasse gillar god mat så vi hade sparat smörgåstårta och fika till dem båda, och vet ni vad… Då kunde jag själv ta en liten bit till utan att skämmas, för man vill ju vara social. Men alla firanden har ett slut, denna dagen blev verkligen toppen så till er alla som kom och firade med oss… Hjärtligt tack för alla fina presenter och för att vi fick fira tillsammans med er!

Nåja, jag kan säga att efter helgens firanden så var man inte så stöddig utan ganska trött faktiskt. Så igår kväll tog vi det lugnt hemma och nu kunde jag inte hålla mig längre från att börja titta på den nya TV-serien ”Maktens Ringar” som jag nämnde här tidigare. Två avsnitt fanns att tillgå och den verkar riktigt lovande måste jag säga, både spännande och en bra story berättas. Och den är helt fantastiskt fin att titta på, vilka miljöer de visar upp! Allt är påkostat och välgjort, vilket kändes viktigt för mig för jag vill inte ta del av något halvdåligt försök till serie när det gäller ”Sagan om Ringen” där filmerna är så himla bra gjorda. Denna serie utspelar sig dock många år innan händelserna i filmerna, och ska tydligen handla om hur de magiska ringarna först skapades. Man får även följa den unga alven Galadriel som lite besatt söker efter de sista orcherna från det stora kriget mot mörkrets härskare Morgoth, samt några andra figurer jag inte hört talas om tidigare. Så det berättas lite olika historier parallellt men utan att det blir rörigt, men jag bestämde mig nu för att inte följa serien när de släpper ett avsnitt varje vecka. Utan jag tänker spara på detta tills hela säsongen är släppt och sedan bränna av allt på en och samma helg, Linda kommer inte bli så glad men vi får komma överens på något sätt. Har någon av er andra sett den ännu, vad tycker ni?

Där sätter vi punkt för denna gången, nästa helg väntar nya kalas och dessutom en kräftskiva. Så det kommer snart finnas mer saker att skriva om, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går lite motvilligt till Henke. Han har ju överträffat sig själv och skött sig ganska bra sista tiden, så egentligen vill jag inte ge honom utmärkelsen. Men alla andra har ju också skött sig bra så då verkställs den gyllene regeln, vilket då innebär att Henke automatiskt får utmärkelsen. Förlåt, och grattis!

Det är först nu, nästan en vecka senare som den gotländska dialekten börjar försvinna ur mitt huvud. Jag tyckte mig höra den överallt efter vår vistelse på Gotland förra helgen, och jag gillar verkligen deras dialekt. Men nu känns det som att jag bara hör den vanliga stockholmska dialekten igen, borde jag resa tillbaka till Visby kanske…

Jag ska försöka sammanställa resan förra helgen för den startade i ett rasande tempo! Som tur var kunde jag åka från jobbet i bra tid på fredagen utan att fastna i några köer, så jag skyndade mig hem och packade klart det sista. Linda slutade lite senare och när hon kom hem slängde vi snabbt i oss några varma mackor som jag lyckades bränna lite i ugnen, inte så jättegott men det fick duga tills vi kunde köpa något gott på båten lite senare. Så vi körde snabbt vidare hem till Lindas mor Åsa för att möta upp henne och bästa Lasse som vi skulle dela bil med, men det var inga hemma där. I all förvirring så fick vi sedan veta att det var hem till Lasse vi skulle åka för att det var där de väntade på oss, så då åkte vi dit istället och jag körde förträffligt fort fram på småvägarna i skogen. När vi kom fram så packade vi snabbt över våra väskor i deras bil, sedan hade tydligen Åsa glömt att fixa något hemma så då fick vi åka tillbaka till henne igen. Haha, vilken röra alltså! Men sedan kom vi iväg, och på väg till Gotlandsfärjan så blev vi omkörda av Lindas syster Liz och hennes make Andreas på deras motorcyklar. De skulle också följa med på resan men tog hojarna dit för att kunna resa runt och upptäcka Gotland själva medan vi var på hundutställningar och annat. Så när vi väl var ombord på båten möttes vi alla i restaurangen, Linda och jag rusade upp och fixade platser medan de andra parkerade och ordnade det bekvämt för alla hundar. Sedan kunde vi vara ta det lugnt och köpa lite mat att äta, det fanns ju öl på båten också vilket var förträffligt bra!

När vi kom fram till Visby så var det mörkt ute men vi lyckades hitta fram till Kneippbyn där vi hade hyrt vår stuga, men att hitta stugan inne på området var inte lika enkelt. Liz och Andreas körde runt på sina motorcyklar och letade, Åsa försvann till fots och syntes inte mer medan vi fortsatte köra runt med bilen för att hitta den där förbaskade stugan. Efter nästan en timme så fann vi den där i mörkret, och kunde tömma bilen på all packning och vovvar innan. GW var tvungen att badas innan vi kunde sova eftersom han skulle ställas ut tidigt nästa morgon, så det blev rock n roll i stugan för att få allt klart innan vi kunde sova. Sedan gick Linda och Åsa upp tidigt som fasen på morgonen när de skulle åka till hundutställningen, jag gick upp och hjälpte dem lite med att packa allt de skulle ha med sig men när de åkt så kunde jag inte somna om. Lasse som hade kört bilen kvällen innan var trött och låg i sin säng och snarkade, men då började Liz och Andreas att vakna till liv och föreslog att vi skulle gå upp till den lilla butiken och köpa frukost. Men när vi kom dit så hade den stängt för säsongen, vad är det? Det känns som att det enbart är på Gotland man stänger butiker på det viset, eller förmodligen så är det ju fler butiker i landet som stänger för säsongen men detta gjorde mig nedstämd. Då erbjöd sig Liz och Andreas att åka iväg till någon öppen butik och kunde köpa med sig hem frukost istället, då blev jag snabbt glad igen. Så jag väntade i stugan tills de kom tillbaka, Lasse ja han snarkade fortfarande.

Efter en stund var de tillbaka igen och då kunde vi sitta ute på vår veranda och äta, det var riktigt mysigt. De planerade sin rutt för dagen och klurade på vart de skulle åka, Lasse snarkade vidare. Minns jag inte helt fel så åkte de upp till Fårö och den norra sidan av Gotland på lördagen, och sparade den södra sidan tills nästkommande dag. Och precis när de skulle göra sig klara att dra iväg på motorcyklarna så slutade Lasse att snarka, nu kom han upp och slog sig ner ute på verandan. Han hade en sådan där skön look som man kan ha när man är nyvaken, och han påminde lite om trollet som kallas Humlestören i barnfilmen ”Trolltyg i Tomteskogen”. Haha, hoppas inte att han blir arg nu för han är betydligt mycket trevligare än trollet i alla fall. Tycker jag!

Ganska precis efter att Liz och Andreas åkt iväg så kom Linda och Åsa tillbaka från hundutställningen, det hade gått bra för dem och GW fick nya fina rosetter med sig hem. Linda vann även en liten nyckelring i form av ett får som hon blev barnsligt förtjust i, men det var lite gulligt faktiskt. Sedan tog vi det lugnt en stund, eftersom både Linda och jag sov dåligt första natten och var uppe tidigt så var vi lite trötta framåt eftermiddagen. Så vi vilade oss en stund medan Åsa och Humlestören, eller förlåt jag menar Lasse åkte in till stan för att köpa varsin glass. Vi hörde Pippi Långstrump musiken spelas på repeat hela dagen från Kneippbyn där barnen lekte, vilket fick oss att gå och sjunga på dessa melodier hela dagen sen. I takt med att alla började komma tillbaka till stugan gjorde vi oss iordning för restaurangbesöket som Åsa bokat inne i Visby där vi skulle tjuvstarta firandet av Lindas 40-årsdag. Så när alla var klara åkte vi in till ”Joda Kök & Bar” för att avnjuta en god middag, detta låg vid hamnen i Visby och eftersom vädret var perfekt fick vi sitta utomhus och äta. Maten var väldigt god och detta var den första varma måltiden denna dag så jag var otroligt hungrig. De har några speciella pommes frites som vi blev serverade där och även på Gotlandsfärjan, de är ganska stora och V-formade som är jättegoda! Undrar om man kan köpa dem här hemma i Stockholm någonstans, ska genast ge mig ut på jakt efter dessa för de var bland det godaste pommes frites jag någonsin ätit. Efter middagen åkte vi tillbaka till stugan och tog en öl ute på verandan innan det var dags att sova igen, nästa morgon skulle alla upp tidigt och hjälpas åt att städa stugan innan vi åkte vidare.

Vi behövde inte gå upp lika tidigt denna dag som på lördagen, vilket var skönt. Men tydligen var hundutställningen framflyttad och började tidigare än beräknat och detta gjorde att vi fick skynda oss lite. När stugan var städad åkte vi dit medan Liz och Andreas åkte på upptäcktsfärd söderöver på ön. Denna dag gick det inte alls lika bra för hundarna, det var en väldigt torr och tråkig domare som gav otroligt låga betyg till alla som deltog så när vi var klara åkte därifrån. Pilutta dig skitgubbe!

Vi åkte in till Visby och käkade glass istället på Glassmagasinet, där fanns helt otroligt många smaker att välja mellan. Linda fick beslutsångest, och jag blev så förvirrade att jag köpte en panini istället. Vet inte varför, det bara blev så den gången. Men gott var det och alla var nöjda, efter en stund kom Liz och Andreas tillbaka och gjorde oss sällskap. Då tog vi en promenad med hundarna längsmed vattnet och sedan vidare in i Visby, det blev en bra promenad och nu kunde hundarna koppla av under hemresan. Så när vi var klara rullade vi ombord på båten och åkte hem igen, helgen gick vansinnigt fort men det var kul och vi hade bra väder hela tiden. Linda och jag funderade på om vi skulle boka in oss på en weekend till Gotland lite längre fram, det finns ju massor av fina platser att besöka bara man har lite tid för detta. Så det blir det nog nästa gång, tack Gotland för denna gången!

Nu har den äntligen släppts, TV-serien ”Maktens Ringar” som utspelar sig långt före det som händer i ”Sagan Om Ringen”. Jag har längtat efter denna serie så himla länge nu att jag är livrädd att bli besviken, så jag försöker hålla ner mina förhoppningar en aning men det är svårt. Vi får se om vi hinner med att titta på denna i helgen eller ej, jag hoppas det för jag är så sjukt peppad på denna!

Idag fyller hon år, världens bästa partner… Linda! Inte min syster, hon är också helt underbar men på ett helt annat sätt. Nej idag är det min Lindas 40-årsdag, och detta ska vi fira nu ikväll när hon kommer hem. Så nu har jag saker att fixa, stort tack för att ni läser. Ha det biff!

DAGENS JERKER går till våra partiledare och politiker. Nu är det ju snart val och tjafset i den politiska sandlådan pågår för fullt. Jag blir så trött på att höra dem beskylla varandra för det ena eller det andra, stå upp för er ideologi istället och allt ni vill förbättra så lovar jag att lyssna. Tills dess stänger jag av öronen fram till valdagen…