Månadsarkiv: oktober 2022

Ruggish Weather in November

Uncategorized

Ja nu skiftar verkligen temperaturerna utomhus och det blir allt mörkare, det är mörkt när man åker till jobbet och det är lika mörkt när man sätter sig i bilen och åker hem. Vart är solen?

Det är ju inte tal om att knäppa på några element hemma ännu, för här ska vi spara på elkostnaderna så att vi har råd med julklapparna i år. Haha, nej riktigt så illa är det inte. Jag tycker inte att det är så kyligt ännu och har inte börjat frysa riktigt ännu, förutom på morgonen när jag vaknar och har lyckats sparka av mig täcket under natten. Eftersom vi har fönstret öppet i sovrummet så är luften sval och sådär härligt krispig när man vaknar, och den blottade huden är riktigt iskall. Men då är det skönt att dra på sig täcket lite snabbt när väckarklockan ringer och värma sig en stund innan det är dags att gå upp på morgonen. Men annars är jag tacksam över att vi har en bra temperatur inomhus trots att inga element är påslagna ännu, fast vi får se hur länge det varar. Jag har ju sett hur Linda sedan några veckor tillbaka drar på sig den ena filten efter den andra numera, så hon vill nog kanske ha det lite varmare inomhus snart. Och då tar vi den diskussionen då helt enkelt, men utomhus är det lite grått och kyligt nu vissa dagar.

Dock så gillar jag ju hösten och mörkret som kommer med årstiden, när man kan tända lite ljus och skapa riktigt mysig stämning hemma. Nu har vi dock dragits med sjukdomar och annat elände under större delen av hösten så det blir inte så mysig stämning som man kanske önskat. Men snart är det ju jultider och då tar hemmamyset fart till helt nya nivåer!

Om det inte vore för en liten detalj som alltid ställer till det varje år när det nalkas julstämning. Nämligen den där sabla tomtenissen…

Bert-Bruno… Jag kände någonstans inombords att han hade gjort sitt i vår familj och att det kanske var dags för honom att flytta vidare. Men icke, när vi firade halloween här hemma tidigare så hittade barnen godisfyllda döskallar utanför Bert-Brunos lilla nissedörr under Novas säng. Och tillsammans med dessa låg där ett litet brev, där han hälsade att han saknade barnen jättemycket och såg fram emot att träffa alla i år igen. Barnen blev såklart överlyckliga över denna nyhet, och Lindas Nova såg aningen fundersam ut när de andra tjoade högt av glädje. Hon har ju inte fått uppleva nissen från helvetet ännu, så vi får se vad hon tycker om honom. Linda verkar inte lika orolig som jag är, för jag vet ju vad han är kapabel till att ställa till för elände när han är i farten. Så jag gissar att det blir en sista jul med honom nu i år, men sen får han fasen ta och flytta härifrån. Någon som är sugen på en inneboende tomtenisse till julen 2023?

Har ni bytt till vinterdäck på era bilar ännu? Det har i alla fall Jimmy Hanell gjort nu, och då kanske ni undrar om det gick bättre än i våras när hylsnyckeln till låsbultarna gick sönder? Svaret är NEJ!

Jag fick ju kämpa ordentligt med hjälp av min bror i våras för att lyckas lösa problemet, men tillslut fick vi loss bultarna och kunde byta ut dem mot några nya som min bror hade liggandes i garaget. Problemet var då löst, men nu var det dags igen. Jag åkte över till min bror på barnens höstlov när vi ändå hade lite ledigt, och tänkte passa på att byta till vinterdäck även om det var lite tidigare på året än vad jag brukar. Men när jag plockat fram alla verktyg och däck så lyckas jag inte hitta låshylsan till de nya låsbultarna. Jag vänder ut och in på allt i bilen tre gånger innan jag blir aningen upprörd och ger upp för dagen, kanske hade jag lyckats ta med mig den upp i lägenheten eller liknande så jag åkte hem och letade. Men fanns den där hemma? Svaret är NEJ!

Jag planerade sedan för att åka tillbaka till min bror nästa dag för att leta igenom bilen igen, och passar då på att köpa med mig lite verktyg utifall låshylsan verkligen är borta. Jag lyckades då hitta en sats med större torxhylsor som jag tänker kan komma till användning, men jag hittar också ett ”megamasterpowertool” som man kan använda och detta fungerar tydligen på ALLT! Utom på just låsbultarna på min bil då uppenbarligen, för tydligen så klarade detta superverktyg inte av att lossa dessa utan istället sprack det sönder i flera delar. Kanske fanns någon finstilt liten faktatext om detta på det där sabla skitverktyget att om man äger just en Audi A4 av min årsmodell så är det kört, men det får vi aldrig veta nu eftersom jag kastat bort det där skitverktyget i ren förtvivlan. Då var det bara nödlösningen kvar att testa, de där torxhylsorna. Jag blev alldeles varm inombords under några sekunder när jag kände att en av hylsorna passade perfekt och fick grepp om låsbulten, så med spända biceps tog jag i för att lossa bulten men då drog hylsan sönder själva bulten istället…

– Men din… Djävla jävel! Nu har jag fått nog av dig, jag kommer aldrig använda låsbultar på mina bilar igen någonsin. Hör du det din billiga skitskruvjäkel!!!

Det regnade ju såklart också och blåste ganska kallt, det kan vara viktig information för vissa som vill bilda sig en bild kring denna händelse. Som tur var kom min brorsdotter ut med ett litet paraply som hon höll ovanför vinterdäcken som jag lagt på en fin hög bredvid bilen, så de blev inte blöta i alla fall. Jag var nu dyngsur och blöt hela vägen in på kalsongerna, så jag tackade för mig och körde irriterat upp till däckverkstaden som låg alldeles i närheten. Vart ska man annars åka om man har denna typ av problem tänkte jag, och enligt min bror så måste de ju råka ut för detta ganska ofta att personer slarvat bort sin låshylsa så de har säkert verktygen för att lösa detta. Så jag chansade och åkte dit, och förberedde mig samtidigt på att bli hånad av personalen där innan de förmodligen skulle ta hutlöst betalt för att hjälpa mig få loss dessa bultar.

– Nej det där var ju inga originalgrejer så det är jag tveksam till om vi har någon hylsnyckel som passar. Sa den flintskalliga farbrorn i min ålder och hämtade lite grejer inne på sin verkstad.

Han kom glatt tillbaka med 8-10 st olika hylsnycklar som han ändå trodde skulle kunna fungera, men gjorde någon det? Svaret är NEJ!

– Då återstår nog bara tyvärr att svetsa på en mutter för att få loss dom där, men det är inget jag rekommenderar för då förstör man oftast fälgen och det är inget vi har tid att göra nu. Då får du lämna in bilen så tar vi den i mån av tid men det kan ta flera dagar i värsta fall. Fick jag förklarat för mig av farbrorn.

Då tackade jag för mig och åkte hem igen, sur som fan. Detta var min sista lediga dag på höstlovet med barnen och jag behöver ju bilen, så det gick inte att lämna den kvar där för att de ska peta lite på den i mån av tid. Så när jag kom hem googlade jag som tusan, jag har nog aldrig googlat så mycket i hela mitt liv! Men någonstans måste det ju finnas en lösning på detta problem, jag kan ju inte vara ensam om att råka ut för detta så det måste väl finnas något sorts knep. Men jag hittade inget, vissa hade lyckats borra loss bultarna men nästan alla trådar ledde till att svetsa fast en mutter som troligen resulterar i skadad fälg eller åtminstone att den blir ful och förstörd där det ska svetsas. Uppgivet ringer jag min käre far och berättar om problemet för att höra om han har något gammalt trix vi kan testa, så vi åkte till hans garage för att se vad han hade liggandes där som vi kunde använda. Men när vi kommer fram så visar jag torxhylsorna jag köpt och berättade att de greppade bra men att de drar sönder bulten, då kikar han lite på den och testar hur bra den greppar.

– Jo men det här ska vi nog kunna fixa med min mutterdragare, den drar ju jämt hela tiden och rycker inte på samma sätt som när man tar i manuellt. Säger han och tar fram sin maskin och börjar skruva försiktigt.

Tre sekunder senare lossnar bulten utan problem, helt otroligt! Vi börjar lossa de andra försiktigt och det går hur lätt som helst, men jag var lite orolig över den bult som jag testade på själv som jag med min råstyrka tydligen lyckades dra sönder med all min kraft. Han sparade den till sist utifall hylsan skulle förstöras, men han fick loss den nästan lika snabbt som de andra sen var problemet löst! Tänk vad bra farsor är va, de har sina knep för det mesta. Detta tog oss kanske 10 minuter så vi kunde glada åka hem igen, och nu kunde jag ju byta däcken själv utan problem. Men allt detta strul fram och tillbaka gjorde att suget att byta däck liksom försvann, så jag tog istället bilen till en däckverkstad och lät dem göra jobbet. De fixade även nya helt vanliga bultar nu så att jag slipper låsbultarna nu för all framtid, och medans jag betalade blev bilen klar att köra hem. Nu unnade jag mig dessutom däckhotell så att de kan förvara däcken där tills de ska bytas igen, så får man lite mer plats hemma. Det känns så otroligt befriande och skönt att ha detta avklarat nu, tänk att det kan strula något så förjäkligt ibland. Nu är det bara Lindas bil kvar som jag lovat att byta däcken på denna veckan…

Allt är dock inte bara elände och jävulskap, det finns ljusglimtar i livet också och det gäller verkligen att ta vara på dessa när annat går emot en. Som Henke exempelvis, han går alltid emot mig och alla andra i hela världen. Men han har man lärt sig att finta bort och då löser sig allt på ett bra sätt. Stort tack för att ni läser, fundera gärna på om en tomtenisse kan vara aktuellt för just dig och din familj. Om intresse finns, skicka ett pm. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till McDonalds nya recept på hamburgarna de skyltar och talar så gott om i diverse reklam numera. Det är tydligen bröden som genomgått den största förändringen, och jag kan hålla med om att även om de kanske inte var så mycket godare så ser de åtminstone lite aptitligare ut än tidigare. Då såg de ju oftast helt likbleka ut, dessa verkade mer gräddade och hade en härligt fin färg. Sedan har vi ju då den andra detaljen som jag snappade upp i deras reklam, nämligen att löken på deras Big Mac numera steks tillsammans med köttet och inte serveras som rå lök längre. Och det är ju gott tänkte jag, tills jag lyfte på brödlocket och fick mig en rejäl besvikelse. Hur kan man använda sig av den nu tillagade löken som ett argument för hur de förändrat sina recept på hamburgaren och så möts man av detta? Jag visste inte vad jag skulle göra av all denna lök som serverats mig, wow vilken lökig upplevelse alltså! Detta är bara pinsamt McDonalds, här är det bara ”gör om och gör rätt” som gäller…

Höstisch

Uncategorized

Men hallå! Varför är det så ”burriga” temperaturer utomhus numera? Det var -1 grader nu när jag vaknade en morgon, och det kändes lite svalt i sovrummet där fönstret fortfarande är öppet. Och även om det är lite kallt just på morgonen när man vaknar så är det ju en härlig årstid vi står inför just nu, håller ni inte med?

Detta färgspektakel man får uppleva varje år tycker jag är underbart, jag verkligen älskar hösten! Det blir lite mörkare så då tänder man lite värmeljus hemma på kvällarna, filtarna börjar komma till användning (mest Linda dock) och en sak som är extra bra med denna årstid är ju de härliga höstgrytorna man äntligen kan börja äta igen. De är ju sååå himla goda! Jag vill göra en nu med detsamma bara genom att tänka på dessa härliga rätter, men jag ska lägga band på mig själv här nu och kanske starta ett höstkok på söndag istället. Har ni tips på recept så tar jag tacksamt emot dessa!

Vad händer annars då, men inte så mycket faktiskt. Det känns som att man just nu är inne i de där vardagsrutinerna och har varit det under några veckor nu. Det härjar lite baciller som gör en trött emellanåt, men annars försöker vi ta det ganska lugnt hela familjen. Det är så stressigt i veckorna just nu med allt som skall göras och ibland känner man att återhämtning på helgen är det bästa man kan göra, så vi tar hand om varandra och bara försöker njuta av lugnet när vi kan.

Hösten är ju också den tiden på året då man vill titta på alla de bra TV-serier som finns att tillgå, man hinner ju inte riktigt med det under sommaren på samma sätt. Så då finns det mycket att ta igen när hösten kommer. Så Linda och jag har börjat titta på ”The Walking Dead” igen efter ett längre uppehåll, nu har vi snart plöjt oss igenom hela säsong 10 och har varit upprörda över allt som hänt där. Jag påmindes snabbt om varför jag inte orkade följa serien tidigare, för det är ju konstant uppförsbacke för alla serien handlar om och de får aldrig en lugn tillvaro hur mycket de än försöker. Vill poängtera att serien inte alls är dålig, utan den är emellanåt otroligt spännande och jag kommer allt närmare ett faktiskt köp av mitt första armborst som tycks vara otroligt effektivt vapen mot både zombies och andra otrevliga människor. Men jag försöker avvakta lite till och tänker att GW kan skydda oss om apokalypsen kommer till oss på riktigt, voff voff!

Jag började ju titta lite på den påkostade serien ”The Rings of Power” tidigare och tyckte den verkade väldigt bra, men försökte ju sedan hålla mig tills hela säsongen var släppt för streaming så att jag kunde se klart resten. Men det gick ju sådär, jag var tvungen att tjuvkika på den ändå och har nog sett nästan alla avsnitt nu. Den är kanske inte så händelserik och full av action som man kanske kan tro, utan det är lite djupare dialoger och en mer spännande serie. Och om man nu ska jämföra med trilogierna ”The Hobbit” eller ”The Lord of The Ring” så är de mer matiné och äventyr, alla orcher och andra ondskefulla varelser är inte så farliga alls. Men i den här serien så känns orcherna mer obehagliga och nästan lite kusliga emellanåt, och man har ryckt till både en och två gånger när man suttit och tittat. Så jag vill gärna titta på avslutningen nu och se vad som ska hända, samtidigt så hoppas jag ju att det ska komma en fortsättning på serien för den verkar ju ha blivit en stor succé!

En annan serie jag gillar är ju ”The Witcher” och nu fick jag nyligen veta att det ska komma en ny säsong nästa år, wohoo! Jag har som sagt aldrig varit förtjust i varken monster eller zombies som i ”The Walking Dead”, men när de väljer att inte ha med så mycket blod och slafs så hamnar ju handlingen mer i fokus. Och med bra skådespelare så blir det ju en riktigt bra kombination som resulterar i helt fantastiska serier, och till dessa tillhör absolut ”The Witcher” som jag tycker bara blivit bättre och bättre. Om det finns någon av er som fortfarande inte har tittat på den så ge den en chans, låt inte era fördomar om denna genre stoppa er utan börjar ni titta så törs jag lova att något kommer att fånga ert intresse som leder till att ni vill fortsätta titta. Tro mig!

Det är bra att ha ett svärd ibland, och Henry Cavill som spelar Geralt har faktiskt två svärd i serien. Bara så ni vet…

Annars händer det som sagt inte så mycket utöver det vanliga, det känns som att dagarna rullar på ganska fort nu fram till jul. Nästa vecka har barnen höstlov och det ska bland annat firas Halloween hemma hos oss, det blir skoj och barnen ser fram emot att få klä ut sig. De tycker fortfarande att det är roligt att gå ut på ”bus eller godis” i grannskapet så det är något de planerat att göra även i år, förra året kom de ju hem med en enorm korg godis på kvällen. Men de delade med sig av allt det goda så att även jag fick smaka, vilket var omtänksamt och snäll av dem. Hoppas att de gör det i år igen för jag är redan godissugen, haha!

Igår fick jag mig en rejäl överraskning, men en positiv sådan. Min syster skulle komma på besök, och hon skulle ha med sig ”någon” skrev hon i ett sms. Jag gnuggade händerna och såg fram emot att få skrämma upp denna ”någon” med att ha ett så kallat ”storebrors snack” med honom och kanske hota honom till livet om han är elak mot min syster. Men med sig hade hon min gode vän Marcus… Vad händer! Är de ett par eller vad? OMG asså! OMG!!! Jag blev så himla ställd och inte mycket klokare heller efter deras besök, så detta måste jag ju få lite klarhet i känner jag. Men om det skulle vara så, ja då har de i alla fall min välsignelse eller vad man nu säger. Jag tycker ju om min syster, och Marcus är en av mina närmsta och allra bästa vänner så förutsättningarna är ju bra kan man tycka. Men trots mina försök att få svar på vad allt detta handlar om så fick jag inte så mycket svar på mina frågor utan det lät lite luddigt alltihop, kanske var de nervösa eftersom jag stoltserade med min yxa vid ett tillfälle under deras besök. Haha, så vi återkomma till saken senare helt enkelt. To be continued…

Vad händer annars då? Jo Theo har brutit stortån, detta hände på idrottslektionen i skolan. Han berättade att tån böjde sig rakt uppåt och att det gjorde ont, men han fortsatte lektionen ändå. Dagen efter skulle han på ett kalas på en trampolinpark men där orkade han bara hoppa runt i tio minuter innan det gjorde för ont, och när de kollad upp tån hos läkaren så hade den fått en spricka så nu är den hoptejpad med tån bredvid som stöd. Och medans den läker de kommande veckorna så hoppar han runt på sina kryckor när det behövs, men han är lika glad ändå min lilla solstråle Totten!

Sedan har Nova ont i magen och har inte kunnat gå till skolan, och hon har haft det i snart tre veckor nu. Vi har varit i kontakt med läkare tre gånger om detta och de hittar inget fel, men den sista läkaren vi träffade på akuten misstänker att hon har en förstoppning i tarmen som sakta tar sig fram och att det kan vara det som då orsakar det onda. Ibland gör det så ont att hon mår illa, men efter diverse provtagningar så visar det sig att hon inte har några infektioner eller liknande i alla fall. Utan vi får avvakta och se vad som händer, hon ska få träffa en barnläkare snart som kanske kan ta reda på vad som är fel. Men denna veckan har hon kunnat återgå till skolan igen och det verkade ha gått bra fram tills idag, hon är stark min lilla Novis men nu har hon tydligen för ont i magen igen så att det blir jobbigt att hantera. Håller tummarna för båda mina tvillingar och hoppas att de båda blir helt friska snart igen, Freja mår i alla fall toppen och det är ju bra!

Linda var med GW vovven på utställning i helgen och denna gången vann de massor av fina priser, jag fattar ingenting men det var jättekul att det gick bra efter några bakslag de senaste tävlingarna. Han har varit alldeles för uppspelt eller osäker och skällt på allt och alla, sedan har han inte alls velat gå runt i ringen utan har mestadels hoppat runt och dansat disco. Så Linda har varit besviken och känt sig frustrerad flera gånger, men nu så gick det bra och båda tyckte det var roligt igen. Kanske är det vändpunkten hon väntat på, vi får se hur det går nästa gång och hur många rosetter de kommer hem med då. Heja er, ni är så himla duktiga!

Fina vinstrosetter och en tjusig GW

Jag har även hunnit med ett besök hos farsan och Sussie, något jag planerat att göra länge. Så nu fick jag se deras nyrenoverade kök, det såg mycket bättre ut än tidigare så nu förstår jag att de är nöjda. Det blir ju en stor skillnad när man renoverar, och på något vis lite roligare för den som bor där med lite förändring i vardagen. Sedan berättade farsan att deras förening planerar att utföra ett stambyte snart, det blir kanske inte så roligt att bo i den röra som det innebär just då men slutresultatet med ett nytt badrum kommer nog sitta fint. Sedan skulle de eventuellt måla om fasaderna på hela byggnaden och även byta ut alla fönster, då kommer det ju bli en toppenfin lägenhet när allt är klart.

De bjöd ju på fika också såklart! Sedan hjälpte jag dem att få igång en Chromecast i sovrummet så att de kan titta på varsin TV när de har olika program som de vill se, det var lite struligt att få det att fungera i början men tillslut fick vi fart på allt. Länge leve tekniken!

Tack alla ni som läser och delar dessa blogginlägg, om vi fortsätter med detta så blir jag kanske en B-kändis snart och får vara med på TV. Gärna i ”Robinson” eller något annat program där man får slappa utomlands på en badstrand, för det har jag inte gjort på många år. Men med min tur så blir jag väl inbjuden till den där jäkla segelbåten som alltid verkar få problem i programmet ”Över Atlanten”, och då kan ni ju gissa vem i sällskapet som trasslar in sig i ett snöre och faller överbord. Sedan kommer jag att släpas i vattnet bakom båten som en fet gammal wobbler medans havssköldpaddorna naffsar på mig tills jag blöder, för innan kamerateamet har hunnit dra upp mig på båten igen så kommer garanterat någon omogen haj hitta mig. Och den kan väl inte se skillnaden på mig och en stor saftig knubbsäl, så då blir man väl attackerad till döds…

DAGENS JERKER går till de aktivister som limmade fast sig på E4:an i augusti, igår fick de sin villkorliga dom utfärdad från domstolen. Jag har lite svårt att förstå deras resonemang kring detta, och hur de ska få gehör av att blockera trafiken på våra vägar. Om de nu vill värna om miljön så är det väl inte så smart att det står långa köer med bilar på tomgång längs vägarna som inte förstår vad som händer, förutom de längst fram då som ser aktivisterna. Enligt en intervju med en av aktivisterna så är detta enda sättet för att politikerna och alla medmänniskor skall få upp ögonen för miljöproblemen, men det känns ju snarare som att politikerna inte bryr sig om dem. De som bryr sig mest är väl de som fastnar i trafiken med sina bilar och de flesta av dem verkar ju rasande över det som händer, så där vinner de nog inte över några sympatier direkt. Men deras dom igår handlade om att de med sitt agerande och stoppande av trafiken tyvärr hindrade en ambulans att komma fram till Karolinska sjukhuset med en patient, och för detta blev de tydligen fällda om jag förstått all rätt. Enligt aktivisten de intervjuade om detta så var det ju ingen fara för det var ju ingen som dog när de blockerade vägen, men det känns ju som ett högt spel att spela med tanke på att det kan vara någon med livshotande skador som behöver akut vård. Och om de skulle dö på grund av att de blockera vägen med sina plakat om att ”Bevara våra våtmarker” så är det inget jag tror att de vill ha på sina samveten, förhoppningsvis hittar de smartare sätt att nå ut till allmänheten med sina budskap. Det vore som sagt intressant att få träffa en av aktivisterna och höra hur de tänker och resonerar, undrar om jag kan få tag på någon via ett forum på Flashback eller Lunarstorm kanske…

Flashback: Milano, Italien

Uncategorized, , , , , , , , , , , , , , , , ,

Once upon a time in Milano, 2004.

– I dont wanna die in Milano!

Så lät det ungefär när en av mina medresenärer skrek i taxibilen när den körde rally och zick-zackade fram mellan bilarna på motorvägen i hög hastighet, vi andra skrattade dock åt det hela och hade jättekul när vi besökte Milano. Men det är inte det jag vill prata om här nu, utan det är med lite sorg i mitt hjärta som jag tagit till mig nyheten att den kanske mest kända och klassiska fotbollsarenan i hela världen nu snart går i graven. Men jag har i alla fall varit där!

Majestätiska San Siro, eller Guiseppe Meazza som jag väljer att säga eftersom jag är trogen supporter till Inter Milan.

Nu vill jag skriva lite om den magnifika fotbollsarenan Guiseppe Meazza, eller San Siro som de flesta kallar denna snudd på legendariska arena som är hemmaplan för Milan och Inter. Det är den största fotbollsarenan i Italien och är belägen i Milano, och har kapacitet att ta emot 75923 åskådare. Nu ska den tydligen rivas har jag hört, vilket skär lite i mitt hjärta som trogen supporter till Inter. Jag minns första och enda gången jag besökte arenan, det var med mitt förra jobb och då skulle vi titta på Derby della Madonnina mellan de två lagen. Jag var så jäkla hypad och peppad på att få se Inter spela och det kryllade av världsstjärnor i båda lagen. Inter hade anfallarna Christian Vieri och Adriano på topp, Juan Sebastian Verón och Edgar Davids på mittfältet, i backlinjen stångades Marco Materazzi tillsammans med lagkaptenen Javier Zanetti (även kallad ”traktorn” för sin enorma kämparanda och energi). Milan var inte mycket sämre utan snarare tvärtom, de hade försvarslegendarerna Paolo Maldini, Alessandro Costacurta och Alessandro Nesta i försvaret. Mittfältsstjärnorna Andrea Pirlo, Rui Costa, Kaká och Gennaro Gattuso matade passningar mot deras hopplöst målfarliga forwards Hernán Crespo, Andriy Shevchenko och Filippo Inzaghi.

När vi kom fram till arenan innan matchen kryllade det av människor utanför, och det var svårt att ta in hur stor denna fotbollsarena var för mig. Den var gigantiskt! Och man kunde höra hur supportrarna inne på läktaren redan skanderade ramsor högt och sjöng sina sånger, jag ville bara springa in och ta del av hela upplevelsen. Men det tar lite längre tid än man är van vid när tiotusentals personer ska in och beskåda det utsålda derbyt, det var lite skillnad mot ett derby på Råsunda om man säger så. Vi springer i cirklar uppför ramperna för att ta oss hela vägen upp till läktaren där vi skulle sitta, och publikens sång inifrån arenan blev allt starkare och mer påtagligt. Tillslut såg vi dörrarna till vår sektion och rusade ut på läktarplats, och synen som mötte mig då glömmer jag aldrig…

Det var som taget ur filmen ”Gladiator” när Maximus kliver in på Colosseum och häpet bara tittar sig omkring, en så stor publik hade jag aldrig sett tidigare och de båda klackarnas supportrar skanderade ramsor och sånger till helt nya ljudnivåer. Det bara dundrade om publiken och stämningen var galet bra, sen att vi inte hittade till våra sittplatser var dessvärre tråkigt. Det satt några unga tjejer på våra platser men de sa att vi skulle sitta längre bort och lurade iväg oss. Så vi fortsatte leta tills min dåvarande chef, herr Banan, tappade humöret och tog fart sedan klättrade han upp på läktaren och slog sig ner på en tom plats bland helt främmande italienare som bara stirrade på honom. Vi andra skrattade och fick se första halvlek ståendes, men det gjorde inget för hela upplevelsen var magisk! I halvtid stod det fortfarande 0-0 och nu lyckades vi med en publikvärds hjälp få bort de unga tjejerna från våra platser så att vi kunde sitta ner under andra halvlek. Jag ville inget hellre än att Inter skulle ta ledningen eftersom de hade hemmaplan denna matchen, och Jocke förvarnade mig om att publikjublet kommer bli öronbedövande när så många personer skriker ut sin glädje samtidigt om det blir mål. Detta gjorde mig ju förstås bara ännu mer hypad! Men matchen gick länge mot ett mållöst resultat, tills förhoppningarna tystades av att Milan istället tog ledningen genom Kaká i slutminuterna. Det jublades högt ändå men då av enbart Milans supportrar som var betydligt färre, så jag fick dessvärre inte jubla med mina likasinnade och lämnade arenan lite nedstämd. Italienarna var aningen mer temperamentsfulla och besvikna, och om jag inte minns helt fel kastades en vespa in mot planen efter matchen. Hur tusan de nu fick in den är ett mysterium, ett annat mysterium är vart herr Banan tog vägen efter slutsignalen. Han var spårlöst försvunnen och det gick ej att ringa honom, när vi möttes lite senare berättade han att han hade haft det toppen. Han hade blivit serverad smarriga små flaskor med olika likörer uppe på läktaren och mådde kanon, sedan hade han åkt spårvagn utan att förstå ett ord vad de andra sagt hela vägen tillbaka till hotellet. Summa summarum av detta var att denna matchen fortfarande är en av de bästa jag upplevt på plats i hela mitt liv, och jag har många gånger sagt att jag vill åka tillbaka dit. Men om nu arenan ska rivas så blir det ju svårt, och jag har inte en aning om vart den nya arenan ska byggas eller vad den ska heta. Milano var annars inte en så rolig stad att besöka vilket jag kommer förklara mer om här nedan, så fotbollen var det som lockade mest och kanske katedralen Duomo di Milano förstås. Även den bjöd på en syn som fick mig att tappa hakan när jag gick in där, det påminde lite om gruvorna Moria i ”Sagan Om Ringen” filmerna med sina otroligt höga pelare och rustika utseende. Enormt häftigt!

Detta verkar ju vara en industristad eller liknande, och är väl annars mest känd för sina möbelmässor och modeveckor. Men staden i sig bjöd inte på så mycket sevärdheter i övrigt, det låg ett fint köpcenter precis bredvid katedralen som var kul att besöka. Där köpte jag en matchtröja från stadens hemmalag som jag alltid brukar göra när jag är ute och reser, denna gången blev det naturligtvis Inters tröja och den sparar jag sedan som en souvenir. Men i övrigt var det tyvärr inte samma fina känsla i resten av staden som i exempelvis Rom där det kryllade av vackra torg och restauranger på alla smågator med en massa historiska sevärdheter. Vi bodde strax utanför stadskärnan och jag minns att både Jocke och jag var trötta och missade hotellfrukosten en morgon, så då beslöt vi oss att korsa motorvägen bredvid hotellet för att ta oss till en McDonalds på andra sidan vägen. Big mistake…

Motorvägen hade ju typ åtta körfält åt vardera håll och italienarna körde ju rena rama F1-loppen där med sina snabba små bilar. Men vi var ju vrålhungriga och var därmed beredda att med livet som insats korsa denna livsfarliga motorväg. Så vi väntade ut bilarna för att hitta en potentiell lucka att rusa över mot mitten, och när tillfället kom så sprang vi för livet. Och jäklar vad fort det gick för bilarna långt där borta att hinna fram till oss där vi sprang, de tutade och var uppröra såklart. Men vi tog oss över vägen och kunde beställa varsin meny, sedan var vi mätta och belåtna igen. Nu återstod ju bara ett problem, att ta sig över motorvägen tillbaka till hotellet igen. Så med utspända och mätta magar gjorde vi varsin tjurrusning över vägen och lyckades ta oss över, sedan flämtade vi hela vägen till vårt sällskap som väntade på hotellet.

Eftersom det inte fanns så mycket att se eller göra vad vi kände till i alla fall, så roade vi oss mest med att driva runt i staden och besökte olika pubar. Detta gjorde ju att man fick i sig en och annan öl vilket innebar att nya nivåer av berusningstillståndet nåddes ganska omgående, för vissa mer än andra. Herr Banan var som vanligt helt opåverkad och uppförde sig precis som vanligt, men det fanns två andra personer i sällskapet som började svaja lite mer än oss andra. Den ena, som Jocke kallade Pelle från ”Vi på Saltkråkan” eftersom han tyckte de var så lika till utséendet, blev alldeles fnittrig och fick det ena skrattanfallet efter det andra. Han var glad och märkte inte själv hur högljudd han blev.

– Hörru! Hörru! Haha, minns du när? Hörru! Hörru! HÖRRU! Utbrast han upprepade gånger och försökte få kontakt med oss andra glada i sällskapet.

Jocke och jag hade löjligt kul åt alla dessa ”Hörru” och började räkna hur många gånger han sade detta i följd när han försökte prata, otroligt roligt var det! Haha, sedan hade vi en annan kille (vars namn faktiskt var Pelle på riktigt om jag inte minns fel) som mer zoomade ut från våra samtal och fick gelé i knäskålarna. Blicken började bli mer och mer ofokuserad, samt att när han stod upp så gungade marken rejält under hans fötter. När det var dags för dagens höjdpunkt, middagen, så hände något kul. För just maten i Italien är verkligen ALLTID helt fantastisk.

– Åh! KOLLA! De har ju ”Risalamalta” på menyn! Utbrast Pelle och sken upp som en sol.

När servitören sedan tog emot våra beställningar så fastnade han dock en stund hos den svajiga herren som på svenska försökte beställa in sin Risalamalta, Pelle pekade på menyn och förklarade för servitören vad det var han ville ha. Servitören såg lite fundersam ut men pekade på menyn igen och frågade om det var den maträtten Pelle menade, och så blev det. Sedan kom det märkligt nog alltid in gott rödvin till maten, detta hände varje gång och vinet smakade alltid lika fantastiskt tycker jag. Och efter en stund så kom de in med maten, och den blicken som Pelle bjöd oss på då går inte av för hackor kan jag säga. Han tittade fundersamt på sin tallrik och petade i maten med sin gaffel, och tog försiktigt några tuggor i tystnad medan vi andra jublade åt alla goda maträtter vi beställt. Sedan frågade någon i sällskapet om Pelle inte var nöjd med sin mat eftersom han slutade äta efter en stund.

– Det här var den sämsta Risalamalta jag ätit i hela mitt liv… Svarade han besviket och tog en klunk rödvin ur sitt glas och åt upp allt bröd istället.

Haha! Han hade beställt i en tallrik med Risotto visade det sig, som ju också är väldigt gott men inte alls samma sak såklart. Så han satt uppgiven och var inte alls lika glad som oss andra resten av middagen.

Det är ju en viss skillnad mellan Risalamalta (till vänster) och Risotto (till höger), den ena mer söt än den andra om man säger så.

Sedan minns jag att det hände något kul när vi stod på busstorget i en kö till taxibilarna, men minns inte riktigt vad det var som var så kul den gången. Jag vet att Pelle var inblandad även denna gången, jag har ett svagt minne av att han tappade bort oss andra i kön och att vi såg honom långt fram med helt främmande personer. Då vinkade han tillbaka och sedan tror jag att han hoppade in i samma taxi som de andra främlingarna och åkte iväg. Haha, Jocke minns nog denna händelsen lite bättre än mig och får gärna fylla på med information i kommentarerna här nedan. Så i rätt sällskap kan man verkligen ha kul i en mindre rolig stad! Nu blev det ett sidospår här om mycket annat och det var inte riktigt meningen, utan det jag vill säga är att ni som drömt om att besöka Milano måste passa på att besöka arenan San Siro innan den försvinner. Det är verkligen något unikt och en helt magisk upplevelse om ni frågar mig!

Nu tänker jag att det får räcka för denna gången. Det blir inte mer spännande än såhär men lite tankar och tillbakablickar från besöket i Milano hann man med, och det var ju för mig enbart roliga minnen om man bortser från att Inter förlorade matchen. Jag blev däremot peppad på att se fotboll utomlands igen, det är ju så himla häftigt och speciellt på de stora arenorna. Då blir det en upplevelse utöver det vanliga som jag tror att även personer utan ett större fotbollsintresse skulle uppskatta, så det så farsan! Haha, nej han skulle nog hellre bada naken utanför Australiens kust med en blödande tånagel som troligen skulle locka alla krokodiler och vithajarna till honom än att se en hel fotbollsmatch. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Putin och hans beordrade raketattacker i Ukraina som fortsätter att drabba stackars oskyldiga civila. Fullkomligt fruktansvärt… Avgå!