Hej och hå vilken helg det har varit och nu är det redan dags för en ny helg! Den förra inleddes med en stor 60-årsfest ute i Tyresö där vi skulle fira födelsedagsbarnet Sussie tillsammans med hennes familj, släkt och vänner. WhoOopaa!!

Solen sken och vädret var kanon denna varma eftermiddag i september, jag skulle dock inte dricka någon alkohol på detta kalas eftersom jag var kvällens chaufför. Så på vägen dit hämtade jag först upp min kära mor och hennes Kent, sedan körde vi vidare för att plocka upp min syster och MIN kompis Marcus. De dejtar och allt det där men det känns ändå bättre att referera till honom som ”min vän” än som ”min systers pojkvän” på något vis, för JAG kände ju honom faktiskt först. Så det så, haha!

När vi kom fram till festen hade de dukat upp utomhus och gjort jättefint, och genast kände man igen några bekanta ansikten. Där stod ju födelsedagsbarnet Sussie tillsammans med sina döttrar som jag ju har träffat tidigare några gånger, men det var väl för ungefär 15 år sedan så då var de inte så gamla. Men man kände ju igen dem ändå, och sedan hittade vi vår kära far sittandes vid ett av borden och honom känner också igen! Så vi hälsade på alla och presenterade oss för några andra som man ej träffat tidigare innan vi slog oss ner vid ett av borden. Ganska så omgående drog festen igång och det serverades god smörgåstårta i generösa mängder till alla, och det fanns gott om goda drycker att välja emellan så här gick det verkligen ingen nöd på någon. Det var superfint ordnat och alla verkade trivas himla bra, och under kvällen trillade det in fler och fler människor som kom för att fira födelsedagsbarnet. Några kände man ju såklart igen från förr och det var kul att träffa bekanta ansikten igen efter så många år, och jag som var nykter chaufför kunde nog glädjas en hel del åt att se hur några av de andra sakta vandrade in i ”dimman” och blev glatt onyktra. Farsan fick hicka som hördes hela vägen bort till Skogås, syrran och morsan blev fnittriga medan Marcus drömde sig bort som Spider-Man efter att ha sett en ekorre klättra uppför husfasadens väggar. Det var typ bara jag som var sådär sansat lugn och cool som jag brukar vara, när jag är nykter vill säga. Men jag mådde heller inte helt bra, utan började få huvudvärk där på festen, vilket var orättvist för jag drack ju ingen alkohol! Men när det var dags att åka hem på kvällen så blev den bara värre och värre under hemresan, och när jag tillslut var hemma hade jag fått feber. Och under söndagen var den riktigt pissjobbig och så fortsatte det tyvärr även under måndagen samt natten till tisdagen innan den började försvinna. Men bortsett från baciller och feber så var ju lördagens fest riktigt trevlig och vädret gjorde det hela ännu bättre. Det var så fint ordnat med allting och maten var riktigt god, så vi kan väl ropa ut ett stort GRATTIS och tackar för att man fick komma!

James Earl Jones avled i veckan, vilket kändes sorgligt på så många vis. Hans mörka och ikoniska röst har ju funnits där genom hela mitt liv och förmodligen genom många av er andras liv också, och den där mörka rösten var älskad av en hel värld skulle jag tro. Många av de yngre kanske bäst minns honom som rösten till Mufasa i ”The Lion King”, men de allra flesta kommer nog för evigt att minnas honom som rösten till Darth Vader i alla de fantastiska filmer i ”Star Wars” där hans medverkat under många år. Och nu efter hans bortgång så har ett klipp börjat cirkulera på sociala medier där han gästspelade i ett avsnitt av ”The Big Bang Theory”, och den har redan fått enorm spridning och här bjuder han verkligen på sig själv i rollen som… Ja sig själv!

Haha! Den där rösten alltså, den är ju nästan hypnotiserande bra. Jag skulle gärna lyssna på ljudböcker om han har läst in några sådana, men jag känner samtidigt att det är sorgligt att veta att hans röst nu har tystnat och att vi inte kommer få höra honom som varken Mufasa eller Vader igen. Sedan skall man inte glömma bort andra roller han haft i diverse filmer där jag verkligen gillar hans tolkning som kung Jaffe Joffer tillika Eddie Murphys far i komedin ”En Prins I New York”, där han spelar en bestämd konung som roar mig väldigt mycket. Men han har även gjort minnesvärda roller i filmerna ”Dr. Strangelove”, ”Purpurfärgen” och som CIA-chefen i filmerna ”Jakten på Röd Oktober” och ”Påtaglig Fara” som handlar om agenten Jack Ryan. Tack för allt James, R.I.P…

Det hände något oväntat nyligen, och lite på tal om avlidna personer så har ett band återuppstått ur askan. Så även om James och hans mörka röst har tystnat så har en annan röst kommit fram i ljuset, jag tänker nämligen på Linkin Park som är tillbaka med en ny singel och en ny sångare! Bandets förra sångare Chester Bennington led av depression som många nu vet och tog tillslut sitt eget liv 2017 vilket lämnade ett enormt tomrum efter sig, bandet slutade turnera och lades väl lite på is om jag förstod saken rätt. Men så plötslig laddade de upp ett konsertklipp på Youtube förra helgen, med en ny låt och en livespelning där deras nya sångare fick inta scenen för första gången. Kolla gärna in klippet här nedan, det är inte långt och låten är inte fy skam den heller…

Som ni kanske märker så har de inte bara en ny sångare utan det är en sångerska vid namn Emily Armstrong, och första lyssningen lämnade mig ganska oberörd men efter ytterligare ett par lyssningar så blir låten ”The Emptiness Machine” bara bättre och bättre. Som många recensenter redan poängterat så är hon inte tänkt att bli en ny Chester, honom kan de troligen aldrig ersätta utan detta blir mer som ett nytt kapitel för Linkin Park med Emily som frontfigur. Sedan tycker jag, efter att ha lyssnat på deras senaste singel och tittat på hela konserten de laddat upp, att hon är kanonbra och har ju för tusan lite av samma sångstil som Chester. De skiljer sig faktiskt inte så mycket åt och hennes sångröst gör sig väldigt bra i ”nya” Linkin Park, detta får dem att ändå kännas väldigt bekanta trots att den kanske viktigaste bandmedlemmen är helt ny i bandet.

Jag gillar dem och låter det förflutna få vara, nu ser jag fram emot nya album med riktigt bra låtar med ett av mina gamla favoritband. Och oavsett vad alla andra tycker så tror jag Chester gläds där uppe i himlen åt återföreningen, och han är nog väldigt tacksam och nöjd med att bandet hittat en fullgod ersättare. Med tanke på den karisma och den sångröst han hade så trodde jag nog aldrig att de skulle kunna hitta en ersättare som var bra nog för att kunna fortsätta igen, men det tycker jag absolut att de har lyckats med här nu. På ett sätt tycker jag att det är ett briljant drag att ta in en kvinnlig sångare som ger deras musik en helt ny ”edge”, och jag hoppas innerligt att hon inte får en massa hat nu från fansen för hon är ju definitivt en kompetent efterträdare till Chester som ju berörde så många fans. Så nu vågar jag hoppas och drömma om att de kommer till Sverige för nya konserter, jag har bara varit på en konsert med dem och det är fortfarande en av de absolut bästa konserterna jag upplevt.

Det blev kanske lite väl mycket fokus på de som lämnat jordelivet i detta inlägga vilket inte var meningen, men det är viktigt att vi minns och hedrar de vi förlorat. I alla fall de som förtjänar det, vilket jag tycker att de båda herrarna här ovan verkligen gör. Men vi ska inte glömma bort inledningen här med den trevliga 60-års festen där vi firade Sussie, och i helgen ska vi fira resterande septemberbarn (mig inräknad). Så tack för att ni tar er tid att läsa och jag önska er alla en riktigt fin helg, ha d biff!

DAGENS JERKER tänker jag att vi kan ge till Henke i förskott, för vi ska nämligen ut och åka den där båten med jobbet nu ikväll vilket ger honom en massa möjligheter att spåra ur och utmärka sig på något sätt. Det har han ju gjort tidigare vid olika tillfällen när vi haft aktiviteter på jobbet, vi minns när han tänkte köra en ensamsegling till Åland från konferensen på Soludden, och klassikern där han frös fast sina genitalier på ett biltak uppe i Vemdalen. Allt finns dokumenterat och återberättat här nedan…

Solkonferens På Udden – Part.1

Who’s Who in Whovalley. Day 4.

Nu ska ni få följa med mig hela vägen tillbaka till tonåren, jag tror att detta utspelade sig på sommaren 1998 när vi var ett gäng som skulle åka på en teambuilding i Nynäshamn som även inkluderade en gemensam vinprovning som spårade ur en aning…

Mycket av det jag nu kommer att berätta kretsar mestadels kring hela denna teambuilding så det är inte enbart fokus på själva vinprovningen, men vi kommer till den lite senare här i inlägget. Först så samlades vi alla i Nynäshamn där personal från både ICA Brandbergen och ICA Tyresö (som ju hade samma ägare) skulle vara med, och där möttes vi upp av två ledare som skulle hålla i alla dessa aktiviteter. Vi var väl närmare 20 personer sammanlagt, där alla som ansvarade för någon avdelning i butiken deltog samt att båda våra butikschefer Nicke och Roger var med för att observera allt.

Vi började ute i skogen där två energifyllda och hurtiga killar i friluftskläder mötte upp oss med glada tillrop, här blev vi indelade i olika lag medan våra butikschefer filmade och dokumenterade det hela. Lagen skulle nu hjälpas åt att lösa olika problem och ta oss förbi diverse hinder tillsammans, så vi peppade varandra och skulle på så sätt bygga en riktigt bra lagkänsla oss emellan. En av utmaningarna var att klättra ned för ett litet berg iförd klättringsutrustning, detta var såklart utmanande för alla med höjdskräck och svindel men något sådant led inte den unga herr Hanell av alls. Utan jag kastade mig snabbt ned för berget och var stolt över min insats, men detta var ju som sagt en teambuilding så min insats var inte mycket värt utan laget skulle klara av detta tillsammans. Så vi som klarade av detta fick komma med glada tillrop till övriga lagkamrater och motivera dem att ta sig ned, men för vissa var detta riktigt läskigt och rädslan kickade in rejält för ett par stycken av deltagarna.

En annan uppgift var att hela laget skulle ta sig igenom ett sorts nät mellan några träd (som ni kunde se på bilden i början av inlägget), där de knutit fast rep likt ett spindelnät som man ej fick nudda vid. Uppgiften var att hela laget skulle ta sig igenom nätet utan att röra vid det, vi fick hjälpa varandra att ta sig igenom detta men det krävdes en hel del strategi och planering. Jag har för mig att vi skickade igenom de som var minst först och sedan flöt det på tills den största på slutet med lite hjälp av de andra lyckades med uppgiften. Detta var jobbigt men fasen så roligt, alla var glada och även om tävlingshornen kikade fram hos några av deltagarna så var stämningen god.

Sedan minns jag att vi gjorde en konstig grej, som jag inte riktigt vet vad det skulle vara bra för egentligen. Vi delades upp i par och skulle likt leken ”Följa John” gå likadant efter varandra, två och två alltså. Men man skulle inte gå på något konstigt sätt utan helt vanligt, sedan skulle den andra personen gå bakom och försöka efterlikna gångstilen på den framför. Så vi gick alla runt där efter varandra, men det var då det började bli lite roligt. För när man mötte andra par och såg hur den bakom försökte härma personen framför sig så såg det ju helt galet ut, man tyckte inte att gångstilen liknade personen framför alls men det var ovant att se hur vissa personer rörde sig mot vad man är van vid. Så det blev mycket fnitter och skojande under detta moment. Roligast var det nog att möta den längsta deltagaren Johannes som bildade par med Anna-Lena som kanske var den kortaste av alla deltagare. Den synen glömmer jag aldrig, haha!

Jag kanske har glömt något moment här nu, men det var ungefär de utmaningar vi fick utföra och det hade nu gått några timmar. Så vi samlades vid en sorts hembygdsgård eller liknande där vi skulle övernatta och även få njuta av en god middag i samband med en vinprovning. Jag delade rum med Erik och Thomas från mitt jobb, kanske var det någon ytterligare men det har jag tyvärr glömt bort i så fall. Vi duschade av oss och bytte kläder innan middagen skulle börja, och efter dagens aktiviteter var vi faktiskt väldigt hungriga. Som tur var hade vi alla tre tänkt till och tagit med oss lite proviant, så nu kom det fram chipspåsar och kakpaket som vi började trycka i oss på rummet innan vi skulle samlas med alla de andra. Man kan säga att här och nu grundade vi för kvällen som skulle komma, vilket med facit i handen var ganska korkat…

Vi samlades hela gänget och skulle nu äta middag tillsammans, jag minns inte vad vi åt men kommer ihåg att vi hade väldigt roligt! I samband med middagen så fick vi ta del av denna tjusiga och eleganta vinprovning, och jag som var nybörjare på vin och alkohol i allmänhet hade ju faktiskt kunnat sköta detta mycket bättre än vad jag tydligen gjorde. För det första så förstod jag inte att man skulle smutta och smaka på vinerna, utan jag hällde i mig glaset rakt upp och ner samtidigt som jag proppade i mig tillhörande tilltugg i form av goda ostar och annat. Och medan en sommelier informerade oss om de olika druvorna och dess ursprung så fortsatte jag att halsa i mig vin ur de olika glasen som stod framför oss där på bordet.

Jag vet bättre nu när jag är vuxen, och skulle uppskatta en vinprovning idag mycket mer än vad jag gjorde där och då. På den tiden var jag inte så förtjust i vin, speciellt inte rödvin som det serverades här även om det förmodligen var riktigt fina vinsorter. Och för att verka mer vuxen istället för att säga att jag tyckte det var äckligt, så tömde jag snabbt mina glas och svalde vinet illa kvickt för att inte behöva känna själva smaken så mycket. Detta påverkade mig såklart och min kropp började snart att tappa kontrollen över situationen, och även minnesluckorna började infinna sig i rask takt där på hembygdsgården.

Men det filmades ju på denna teambuilding och enligt bildbeviset från Nickes filmkamera så stod jag tydligen helt ensam och genomförde en sorts Markoolio-dans till musiken som nu spelades på hög volym i bakgrunden medan alla andra satt och tittade på vid matborden…

Inget av detta har jag något direkt minne av själv, men jag har ju sett filmen i efterhand och kan därför inte förneka att detta hände. Där stod jag ju i min egna lilla värld och dansade loss som tusan, mina kollegor måste ha fått sig ett gott skratt i alla fall. Men det fanns andra videoklipp från denna kväll som jag minns mycket väl! För jag kommer ihåg att senare på kvällen så var många fler igång och dansade, det var riktig partystämning där på teambuildningen nu med andra ord. Och vid ett tillfälle stod Erik uppe på ett av matborden och dansade i bar överkropp till allas glada tillrop, samtidigt som han greppade tag i fläsket på sin mage och gungade buken i takt till musiken. Nicke filmade såklart detta på väldigt nära håll likt en naturfilmare men efter en stund så rusar han ut genom dörren, vi springer efter honom och finner att han fått ett kraftigt skrattanfall och ligger dubbelvikt utanför dörren. Vilken glädje vi sprider och så kul vi har tillsammans tjoade vi högt!

Mycket senare samma kväll började jag finna mig själv igen och mådde mycket bättre, de flesta hade nu gått tillbaka till sina rum för att sova men inte riktigt alla. Erik, Thomas, några andra grabbar från Tyresöbutiken och jag själv behövde tydligen komma ut i vildmarkens friska luft och nattliga djurliv. Så vi begav oss iväg på en upptäcktsfärd i mörkret, och ska jag vara ärlig så känns det inte som att vi gick särskilt långt. Det var nämligen helt svart ute och vi såg ingenting, man hade ju heller inte mobiltelefoner med ficklampa på den tiden att lysa med så vi beslutade oss för att lösa detta genom att göra upp en liten eld…

Detta var kanske inte den smartaste idén vi haft, men alla var så ivriga och tog ju detta på fullaste allvar. Vi fumlade runt där i sommarnatten och letade efter grenar och pinnar att elda med, och vi fick tillslut igång en fin liten brasa där vi kunde sitta och värma oss en stund. Vi skrattade och hade väldigt roligt, men när brasan sakta brann upp så behövde vi mer pinnar och då gav vi oss ut på jakt efter fler. En av oss satt kvar och vaktade elden såklart, ansvarsfulla som vi är men när jag såg vad Erik och några av de andra kom släpande med för ”pinnar” så borde jag ha anat hur detta skulle sluta. Det var stora grenar och ruttna stubbar som de hittade i skogen som sedan kastades in i elden, och sedan kom Erik med ett mindre träd som han stolt slängde överst på högen av brännbara pinnar och annat. Vi borde ha nöjt oss så, men några insisterade på att hämta mer saker att elda och kom springandes med fasen allt brännbart de kunde hitta där ute i skogen. Och det var ju en hel del, tillslut hade vi ju en eld som var större än de flesta majbrasor jag skådat i mitt liv.

Tillslut nöjde vi oss och satt där framför elden som små vuxna pojkscouter och fortsatte att prata länge genom natten, men ingen tänkte på att ju större brasan blev desto längre tid tar den att brinna ned. Och vi hade ju inget att släcka den med heller, så vi fick snällt sitta där i flera timmar och vänta på att den skulle brinna ned så att vi kunde släcka den tillslut. Först då kunde vi bege oss tillbaka till boendet, och fy fasen vad vi stank brandrök när vi kom dit. Vissa var till och med sotiga i ansiktet, men vi försökte att inte väcka de andra och smög sakta in på våra rum igen för att sova några få timmar innan det var dags att gå upp igen.

Nästa morgon var vi fasen inte pigga, men vi masade oss upp och några av oss såg fortfarande helt härjade ut efter vår upptäcktsfärd och eldande. Någon hade till och med rivit upp sina kläder och de andra tittade frågande på oss och undrade vad tusan vi hade hittat på under natten, vi förklarade att vi bara gått ut en ”stund” och gjort upp en ”liten eld” tillsammans. Den där lilla elden besökte vi på morgonen och fy fasen vilken brasa det måste ha varit, för det var en enormt stor och svart fläck där på marken där vi hade suttit och vi hittade rester av allt bra ”brännbart” material som vi släpat dit. Det var bildäck, livbojar och massor av annat skräp som låg där i askan. Men jag skyller allt på Erik, det måste ha varit han som hetsade oss alla och piskade upp någon sorts barbarisk ”Flugornas Herre” stämning där ute i Nynäshamns vildmark.

Vi avslutade sedan vår teambuilding och åkte hem igen, det var bland annat då jag fick se videon som Nicke spelat in på mig när jag dansade ensam kvällen innan. Det var inget jag är stolt över men gjort är gjort, denna video dök sedan upp på en personalfest vid något tillfälle flera år senare och då var det lite pinsamt att beskåda sig själv. Men i det stora hela så tycker jag att det var en rolig och bra teambuilding, vi lärde oss att samarbeta bättre och fick dessutom bra kontakt med våra kollegor på butiken i Tyresö. Jag skulle rekommendera alla att göra något liknande, men ta det lugnt med vinet bara och snälla gör inte upp eld i vildmarken när ni är onyktra bara för att kunna se bättre i nattens mörker… Tack för att ni läser, ha d biff!

UPPLEVELSENS JERKER kan jag inte ge någon för att de gjort något klantigt eller liknande. Men jag skyller allt som hände denna natten på Erik, det är garanterat han som hetsade oss killar till denna barbariska neandertalarstämningen där ute i Nynäshamns vildmark. Och han skulle alltid hitta den största ”pinnen” att elda så förmodligen var det tack vare honom som brasan växte till en helt gigantisk eld där mitt i natten. Men han har det i sig så att säga, och det har varit många gånger saker och ting har spårat ur på grund av alla hans galna idéer…

Eller HELL YEAH kanske jag borde skriva istället, för lite så är min känsla just nu när det äntligen är helg igen. Hur känner ni, redo för helg? Den kommer nu oavsett om ni vill det eller inte, hell yeah!

Denna helgen är det som vanligt mycket på gång, det är så våra helger har sett ut sista tiden och det ser inte ut att ändras de kommande veckorna heller för den delen. Ikväll har vi packat och fixat hundarna så att Linda snabbt kan komma iväg imorgon bitti, hon ska på ytterligare en hundutställning nu i helgen och denna gången åker hon till Sandviken och ska stanna där från lördag till söndag. Det tar ju några timmar att köra dit så hon måste upp väldigt tidigt för att hinna iväg, och medan hon är borta så ska jag åka och gratulera Sussie som fyller 60år. De har ordnat med stor fest så vi ska dit på lördagen och sjunga för henne, då får man ju träffa lite familj och vänner så det blir säkert kanon!

Och nästa helg är det ännu mer firanden, då ska vi fira resterande födelsedagsbarn som fyllt år nu i september samt att min kära mor och Kent firar 10 årig bröllopsdag. Linda är upptagen med ytterligare en hundutställning men hinner kanske svänga förbi på kvällen om det inte blir för sent. Jag hoppas själv vara pigg och glad på lördagen när vi ska fira, vi har nämligen en kickoff på jobbet ombord på båten M/S Molly på fredag kväll och man vet aldrig om det eventuellt kan påverka mitt energiförråd på lördagen sen. Men risken finns att man är lite sliten…

Vi har åkt ut med denna båt flera gånger tidigare och det är en uppskattad båttur bland vår personal på jobbet, det är mysigt att tuffa runt i Stockholms skärgård samtidigt som det erbjuds otroligt god mat från deras nobelkock. Så jag kan varmt rekommendera er att prova denna härliga båt, den avgår från Strandvägskajen inne i stan så det är ganska smidigt att ta sig dit.

Sedan på söndag vill jag inte men känner mig tvungen att ta tag i oljebytet på bilen, en ganska okomplicerad sak men med min vanliga otur så händer säkert något häpnadsväckande. Jag har gjort detta flera gånger själv och vet hur man gör, så jag hoppas verkligen att det inte sker några otrevliga överraskningar. Och sedan är det dags för Lindas bil, men det får vänta till nästa helg. Så håll tummarna åt mig är ni snälla!

Kommande vecka väntar det föräldramöten och annat på barnens skola, och vi har ”turen” att få vara klassföräldrar i både Frejas och klass nu i höst. Vi var ju detta åt Frejas klass förra året men eftersom hon nu bytt skola så blev vi det igen, ja lite som en lottovinst kan man säga. Jag som aldrig brukar vinna…

Jag har även ett festligt inlägg på gång, det är ett så kallat ”Flashback” inlägg från en väldigt gammal teambuilding upplevelse med ett gäng från ICA butiken där jag jobbade som ungdom. Då kommer ni bland annat bli varse vad min gamle vän Erik orsakade för dumheter ute i en avlägsen skog ute i Nynäshamn för ca 25 år sedan, och jag själv kanske inte var så mycket bättre egentligen men det får ni läsa om nu i veckan som kommer. Tack för att ni läser och hoppas att ni alla får en riktigt fin helg. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Henke! Inte för att han gjort något dumt, han har ju faktiskt agerat lite arbetsledare på jobbet denna veckan där han gapat och delat ut direktiv till alla andra. Så det är väl kanske bra jobbat av honom, men jag kan tyvärr inte komma på någon annan som förtjänar utmärkelsen så då träder ju den ”gyllene regeln” in som gör honom till den lyckligt lottade att bära utmärkelsen fram till nästa vinnare skall utses. Men eftersom det nalkas ett så kallat ”Flashback” inlägg nästa vecka där jag inte utser någon ”Dagens Jerker” så kommer han få bära utmärkelsen lite extra länge… Hurra för Henke!