Igår var det ÄNTLIGEN vår tur, som vi har längtat och väntat på att få återse dem! Bandet som gjort ett så pass stort avtryck och skapat så otroligt fina minnen tidigare, frågan är om detta faktiskt är sista gången vi får uppleva dem såhär…

När denna nyhet kom förra året att de skulle återvända för tre spelningar, så visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag vaknade på morgonen till att Marcus delat en länk till det snygga och maffiga klippet på Youtube där budskapet spreds, en nyhet jag aldrig trodde att vi skulle nås av igen. Bandet vi pratat och drömt om att få återuppleva igen efter deras sista konsert på samma plats den 17 december 2016, de sålde slut biljetterna till sina tre planerade konserter på ett ögonblick. Där stod vi utan biljetter och glädjen byttes ut mot förtvivlan, men senare samma dag släppte de biljetter till ytterligare tre spelningar och Erik lyckades få tag i biljetter till oss alla. Glädjen var total!

Efter flera månaders väntan så var det nu äntligen dags att få uppleva denna Kent-vecka som fyllt nyhetskolumner hela veckan. Vi samlades innan konserten och förfriskade oss en aning, eller inte för mig som skulle köra utan det blev Coca-Cola för min del. Först kom Erik och Marcus, kort därefter anslöt Jonas för lite uppvärmning på en av restaurangerna i närheten av arenan. Det var kul att träffa alla igen, vi har nog inte varit ute tillsammans sedan den sista konserten så det pratades en hel del om gamla och roliga minnen. Sedan rörde vi oss mot 3Arena och lagom till att vi kom in tändes den stora nedräkningen med 30 minuter till konserten skulle börja…

Sedan drog de igång! Bandet kom upp genom sorts märklig LED-kub på scenen och rev av några tidiga låtar från deras karriär, jag kände igen dem men det var inte några låtar jag lyssnat mycket på alls. Förutom ”Om du var här” som faktiskt var den första singeln jag köpte, som även innehöll den fantastiska B-sidan ”Utan dina andetag” som spelades senare under kvällen.

– Nu säger jag det igen, nu är det sista gången. Vi kommer inte tillbaka om tio år, då skulle vi komma in i rullstol. Säger Jocke Berg i ett av få tal till publiken under kvällen.

Att få höra dem spela på scenen där igen var helt magiskt! Att höra Jocke Berg sjunga live och se de andra rocka runt väckte gamla minnen till liv, man kände igen deras rörelser och det var som att de aldrig varit borta. Och efter de första inledande låtarna drog sedan konserten verkligen igång, och publiken vaknade till mer och mer!

Bakom scenen fanns en enda stor LED-skärm som täckte hela kortsidan inne på arenan, och här visades otroligt vackra och snygga bildspel under hela konserten. Jag hade nästan glömt bort vilken visuell upplevelse deras framträdanden är och man blir helt hänförd av bilderna som spelades upp till musiken. Det ser otroligt proffsigt ut och det håller verkligen internationell klass enligt mig, de håller snudd på samma kvalitet som de riktigt stora produktionerna jag sett med exempelvis Metallica eller Rammstein. Utan de pyrotekniska effekterna då förstås…

I mitten av konserten så staplade de den ena favoriten efter den andra enligt mitt tycke, där låtarna ”Pärlor” och ”Dom andra” lyfte publiken ordentligt. Sedan har vi gåtan med låten ”Ingenting”, den är ingen större favorit eller en sång jag väljer att lyssna på särskilt ofta men att höra den live… Wow! Det är utan tvekan en av deras absolut bästa låtar live, den är så mäktig och blir bara maffigare ju längre den fortgår. Jag är därför otroligt glad över att de spelade den igår, tack för det!

Alla har vi väl våra favoriter i deras stora musikbibliotek, och jag tycker att för min egen del så fick jag höra de låtar jag hoppats på och även några mer okända väckte min nyfikenhet. Det verkade som att publiken i övrigt verkade väldigt förtjusta i ”Musik non stop”, ”Kärleken väntar”, ”Utan dina andetag” och slutligen ”Sverige” som numera blomstrar på våra barns skolgårdar på skolavslutningarna runtom i landet. Marcus rördes till tårar av att höra sin favorit ”747” igen, och den är otrolig. Jag har så starka minnen från min allra första Kent-konsert förknippat med den låten så även jag berörs av att höra den live igen. Erik måste retas när ”Kevlarsjäl” spelas, det är sedan gammalt. Sedan har han sitt känslomässiga klimax när konserten sedvanligt avslutas till ”Mannen i den vita hatten”, jag är osäker på om det är själva låten eller det faktum att man vet att konserten nu nått sitt slut som gör honom så berörd. Men det är ju detta som är så himla fint med musik och sättet de berör oss människor!

När sista låten spelats och publiken sprutats ner av vit konfetti så tackade bandet av alla från scenen. Fasen vad detta är jobbigt, det var nästan jobbigare än förra gången de tog avsked. Nu tror väl inga på dem när de säger att detta är för sista gången, men jag bryr mig faktiskt inte. Vill de komma tillbaka om 10 år och spela så kommer vi stå där igen, för detta är enligt mig det absolut bästa svenska band vi har upplevt och deras musik är så himla bra. Så andra svenska band som Ghost, Sabaton, Takida och Stiftelsen med flera får ursäkta och stå åt sidan för detta magnifika band och deras låtskatt. Tack för en minnesrik och fantastisk upplevelse denna kväll! Vi säger inte farväl, utan på återseende…

DAGENS JERKER går till alla som varit så negativa till denna återförening, jag tycker också att deras avskedsturné 2016 var ett vackert avslut och jag kommer alltid minnas den allra sista konserten som fick mig att gråta på konserten. Det var en ny känslosam upplevelse, men det gjorde den också otroligt speciell. Så istället för att fokusera på det negativa med att de kom tillbaka och genomförde dessa sex konserter som lockade till sig närmare 250 000 åskådare, så kan vi väl glädjas åt det faktum att vi fick uppleva en dröm de flesta av oss har haft. Nämligen att få uppleva magin igen, kanske för sista gången. Avsluta gärna med att klicka på videoklippet som publicerade och visade att de var tillbaka, och jag hoppas verkligen att jag får uppleva detta igen!