Kategoriarkiv: Uncategorized

Bus på jobbet

22 oktober, 2013UncategorizedBob Dylan, Bus, TrehjulingPappatarzansblogg

Ibland händer det kanske värsta tänkbara. Det man så innerligt hoppades få undvika…

Jag syftar, naturligtvis, på lottningen i VM-kvalets playoff i fotboll. Som jag skrev tidigare så kände jag att det egentligen inte spelar någon roll vilket land Sverige får möta. Bara det INTE blir Portugal. Så vilket land tror ni det blev?
Det var en pestens upplevelse när Portugals motståndare skulle utses i lottningen. Jag höll tummar och tår, det får inte stå Sverige på lotten! Det får inte stå Sverige på lotten! Det stod Sverige på lotten… Fan!
Nu väntas tuffast tänkbara motstånd, och de två matcherna ska spelas i november. Först i Portugal, sedan avgörs det här på Friends Arena i Solna. Hoppas på ett bra resultat i första matchen så att de får möjligheten att vinna här hemma. Det kommer bli så otroligt spännande! Heja Sverige!

Sverige mot Portugal. Zlatan mot Ronaldo…

I fredags så busade vi lite på jobbet! Jo då, det händer att man blixtrar till där ibland. Varje fredag så plockar och röjer vi undan så att städpersonalen lättare kan städa under helgen. Och när vi var klara, Billy och jag, så gick vi upp en våning till herrslussen där vi byter om. Men vid trappan, där stod en stege… Den står där varje fredag… Det är Harrys stege… Ni vet, han som är extremt ordningsam som jag skrivit om tidigare. Om vi skulle ta och busa lite med honom tänkte vi!
Så jag plockade fram ett stort stripeband, och stripade helt enkelt fast stegen i räcket på trappan. Nu sitter den fast tänkte jag! Det gjorde den…
På måndag morgon vid sextiden, när Harry kom till jobbet så börjar han med att ställa tillbaka sina saker. Bland annat denna stora stege. Och då hände det… När Harry jobbar, då går det fort. Väldigt fort! Han ligger nästan i kurvorna när han springer mellan sina arbetsstationer. Så när han i full fart ska rycka med sig stegen, som sitter fast, då rycker han så hårt att han slår i tummen i ett av trappstegen på sin stege…
När jag sedan glatt kommer förbi en timme senare så vill han prata med mig. Jag hade glömt bort mitt lilla bustrick vid det här laget.
– Hörru du, det var ett jäkligt fyndigt påhitt av dig. Sa Harry.
– Ja just det! Det hade jag ju helt glömt bort. Sa jag och fnissade lite.
– Dessvärre så skadade jag mig lite när jag slog i min hand i stegen. Tummen blev iskall, och gick ej att använda på ungefär 20 minuter. Förklarade han.
Nu blev jag lite orolig. Det var ju inte riktigt min mening.
– Aj då, ja då ber jag om ursäkt för det var ju inte min mening. Men, hur vet du föresten att det var jag som stripat fast stegen? Frågade jag och log.
– Vem skulle det annars vara? Det är ALLTID du, eller Johnny… Sa han och kunde inte riktigt hålla sin arga min längre.
– Så sant! Sa jag och sprang sedan snabbt därifrån.
Typiskt att han skulle göra sig illa. Inget allvarligt, men ändå. Han är ju så rolig att busa med, för han blir ju så arg. Han blir lite som Anton, Emil i Lönnebergas pappa ni vet. Eeeeemil! Haha! Jiiiiiiiimmy! Mwohaha! Tur att han börjar jobba en timme tidigare än mig, då hinner han lugna ner sig om han blir arg tills jag kommer. Nä, jag får hålla mig till enklare bus framöver. Tidigare har jag bland annat hängt upp hans glasögon i taket, klistrat fast hans penna i hans skrivplatta på väggen och satt vanlig tejp på glaset på hans glasögon så att han bara ser suddigt. Men det gäller att akta sig, för han kan bli riktigt arg. Som en Tyrannosaurus Rex…

Jag busade lite med Billy idag också när jag tänker efter! Shit, I’m on fire!
Vi har en iPod-docka på jobbet som jag fått av Jenny i julklapp för många år sedan. Den kopplar man ihop med sin iPod och fungerar då som en högtalare när man lyssnar på musik. Men den har lite problem att ladda upp sig med strömkabeln ibland och blir tyst emellanåt. Det utnyttjade jag idag…
För när Billy gick fram till vågen för att väga flaskor på skrivbordet bredvid denna dockstation, så tog jag fram fjärrkontrollen i smyg och stoppade musiken. Han tittade upp på dockstationen, då startade jag musiken igen. När han vände sig mot vågen igen, så stoppade jag musiken en gång till. Han tittade bekymrat på dockstationen och började klappa på den lite försiktigt som om den var glapp. Då startade jag musiken igen och han vände sig fundersamt mot vågen igen. Nu bläddrade jag istället fram en låt, Billy tittade direkt på dockstationen och kliade sig i huvudet. Vad pågår egentligen frågade han sig? Då bläddrade jag fram en låt till, och sedan en till. Billy förstod ingenting och såg helt galet bekymrad ut där han stod mitt framför denna dockstation. Nu höll jag mig så hårt för skratt att det nästan kom tårar i ögonen. Då såg han mig sittandes där med fjärrkontrollen, busted!
– Åh nej, var det du! Jag undrade just vad fasen det tagit åt denna dockstation. Sa han lite generad men ändå road.
Jag skrattade och tyckte det hela var väldigt roligt! Tur att han är en så lugn person. Hade det varit Harry så hade dockstationen legat i tusen bitar på golvet. Hihi…

Billy har förutom zigenarpunk och sjörövarmusik även Bob Dylan på sin iPod. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar honom eller ej. Bob Dylan alltså, Billy är trevlig. Bob låter i mina öron som att han både är täppt i näsan och bajsnödig när han sjunger. Han har en väldigt speciell röst. Kan någon hjälpa mig, är han bra?

Jag har lagt märke till en sak! När vi byter om i slussarna på jobbet och ska in i renrummen, då måste vi ha hårnät. De har jag förbannat mig över tidigare eftersom jag inte har hår på huvudet. Men de andra herrarna, några av dem gör något speciellt innan de lämnar slussen. De kollar sig i spegeln och försöker få hårnätet att sitta ”rätt” så det ser bra ut… Är det ens möjligt undrar jag då? Kan man få det där fula hårnätet som svajar som en amöba runt skallen på en att se bra ut? Nej, inte enligt mig. Och de som försöker få det snyggt, lycka till…

Igår var vi med Freja på uppföljning om hennes magproblem. Vi lämnade twinsen till morsan och Linda i Nacka Forum under tiden vi var borta. Men allt gick bra! Vi fick lite råd och tips hur vi kan hjälpa Freja med sitt bajsande. Så att vi inte på något vis stressar henne, utan istället hjälper henne när hon har det jobbigt. Den mest troliga anledningen till dessa problem beror nog på plötsliga förändringar i hennes tillvaro. Hon följer mycket rutiner varje dag och kanske kan förändringar i dessa orsaka magproblemen. Återstår att se, nu har vi lite mer att jobba med hemma i alla fall. Hoppas det går bra!
När vi var klara så åkte vi och hämtade twinsen igen. Det hade tydligen inte varit några problem att ta hand om de små liven, så skönt! Och nu fick Freja en trehjuling som vi köpte på Lindas jobb, den har hon trånat efter länge. Så det fick bli hennes belöning efter denna dag. Hon cyklade iväg direkt där i Forum så vi fick jaga efter henne. En lycklig tjej helt enkelt! Ska försöka lägga upp lite bilder på henne när hon är i farten här i ett senare inlägg.

Nu är klockan sådär mycket igen. Barnen sover och Jenny ska duscha. Då ska jag passa på och titta mer på serien Eastbound & Down. Kenny f***ing Powers! Ha d biff!

DAGENS JERKER… Jag har bestämt mig nu. Bob Dylan, du kan inte sjunga och får därför utmärkelsen. Gratulerar!

Rena rama slakten

20 oktober, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

”Varje dag så börjar världen om, allt slår ut i blom. Kom och följ med mig…”
(Mac och Gobo Fraggel från Fragglarna)

Ingen dag är den andra lik. Idag var verkligen en annorlunda dag, men väldigt rolig!
Vi åkte till Lena och Magnus vid lunch. Där lämnade jag av Jenny och barnen, sedan åkte jag vidare med Magnus. Vi skulle stycka en Highland Cattle som han köpt tillsammans med några vänner. Vad är det då kanske några av er undrar, här kommer en bild.

Så ser de ut, och den de köpt har vandrat runt i Jämtland tror jag. Där har den smaskat i sig gräs och annat som den gillar, och de vistas ute året om fick jag höra. Så denna tjur är en eko tjur, green to the bone!
Vi plockade även upp Magnus son Martin, och hans vän Classe. Sedan åkte vi till tjuren och väntade på slaktaren. Jag trodde det skulle hänga en hel tjur där rakt upp och ner, men så var det icke. Den var redan flådd och delad i fyra delar. Den såg mer ut såhär…

När slaktaren dök upp så åt vi lite pizza innan vi satte igång. Jag var väldigt nyfiken och ville gärna se honom arbeta. Måste säga att det ser väldigt proffsigt ut när de styckar, men de är ju trots allt proffs på detta. Skära lite här, karva lite där och voilá! En prima köttbit! Fascinerande!
Vi övriga stod sedan och putsade köttet och delade upp det i bitar. Och det som blev över, ja det malde vi ner till köttfärs. Magnus halva tjur resulterade faktiskt i hela 36kg köttfärs. Det blir en jäkla massa köttbullar det!
Detta tog längre tid än väntat och tillslut var jag tvungen att lämna sällskapet. Jag hade väldigt roligt och är tacksam över att få vara med om detta. Men Freja var trött nu och behövde åka hem och sova, så Magnus skjutsade mig till dem hos Lena sedan åkte vi hem. Och barnen somnade i bilen, så trötta var de. Så tack för en intressant dag och tack för allt kött vi fick med oss hem!

Nu vill jag prata om en sak! En tv-serie som heter Eastbound & Down. Den är underbart rolig! Ett fåtal jag pratat med har hört talas om den eller sett den, men vi tycks alla vara överens om att den är väldigt underhållande. Ikväll har Marcus a.k.a Guldgossen och jag haft en sms dialog om denna serie. Han fick den av mig i födelsedagspresent, och ett värdefullt presentkort på hans favoritbutik.

Ironi! Detta presentkort gjorde jag på datorn och är bara en retsam present, eftersom han avskyr Dressmann. Men nog om det! Han var nu inne på andra säsongen och ville gärna dela med sig av sin glädje kring detta. Och jag vill rekommendera alla att ta en titt på denna serie. För den har sin charm och jag tror de flesta blir roade av den. Hörde du det nu Jocke? Det gäller speciellt dig, SE DEN FÖR FASEN!

Beskåda huvudpersonen i serien, Kenny Powers! Beskåda hans hår…

Nu somnar jag i princip vilken sekund som helst. Önskar alla en god natt och en trevlig kommande arbetsvecka. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Jag kommer inte på någon som förtjänar utmärkelsen. Så grattis Sune, igen…

The King

17 oktober, 2013UncategorizedJesus, VAB-kungPappatarzansblogg

Aja baja! Inte retas, då hamnar man längst ner på sidan här. Men för vissa är det redan försent…

Vill först nämna Sveriges insats mot Tyskland i fotbollens VM-kval tidigare i veckan. Att ge mig förhoppningar genom att ta ledningen med 2-0 var otroligt trevligt, men sedan grusades drömmarna totalt efter att Tyskland vändt och vunnit matchen med 3-5. Någon Schurrle eller vad han heter (låter som en sorts korv) gjorde tre mål på Sverige, sedan var förlusten ett faktum…
Nu väntar kvalmatcher mot landslag i form av Portugal, Kroatien, Ukraina eller Turkiet om jag inte minns helt fel. Så drömmen om att ta sig till VM i Brasilien nästa sommar lever fortfarande! Men jag hoppas verkligen vi slipper Portugal och deras pissjobbiga Ronaldo…

Att kalla mig Jesus på jobbet är inte okej, det finns inga som helst likheter. Här är några saker som skiljer oss från varandra, Jesus och jag.
• Jesus föddes i ett stall och välkomnades av tre vise män. Jag har alltid hävdat mig vara ett hittebarn som mina föräldrar fann liggandes en pappkasse i Brandbergens Centrum. Total saknad av tre vise män.
• Jesus kunde driva ut demoner ur folk, vidare till grisar som senare skenade ut för ett stup. Det närmaste jag kommit en sådan handling var när jag som barn förstörde min systers docka i stark tro om att dockan var en ödla från tv-serien V.
• Jesus hade elva lärljungar, en av dessa förrådde honom. Jag har tre barn, och de skulle bara våga förråda mig…
• Jesus förvandlade vatten till vin. Jag kan förvandla vin till urin.
• Jesus hade långt hår, vit ”klänning”, sandaler och ett lugnt sinne. Jag har inget hår, trasiga jeans, avskyr sandaler och har varken lugn eller ro…
• Jesus spikades hemskt upp på ett kors och dog ärofullt för det han symboliserade. Jag kommer dö ärofullt på något vis, eftersom jag är så cool. Men inte på ett kors, det skulle inte hålla för mig. Vet ej vad det symboliserar.
Som ni märker så är likheterna snudd på obefintliga. Men det finns de som hävdar motsatsen.
– Alla har hört talas om honom, men ingen har sett honom. Så brukar de säga om Jesus och även mig.
De syftar på att jag vabbat så mycket tidigare att de därmed har rätten att kalla mig Jesus.
Men! Så sent som i måndags så var det en av dessa som var hemma från jobbet. Mm, just det Henke. Det är dig jag syftar på! Och nu tänker jag visa alla här på bloggen, min senaste gåva till dig. Hoppas du bär denna huvudbonad av kartong varje dag! Tills någon värdig tar över åtminstone…

Jämförelserna med Jesus fick mig att tänka på döden. Hur blir det då? Det enda jag vet bergsäkert är min önskan om att få begravas till havs. Likt en nordisk vikingakrigare ska jag flyta iväg på en flotte och sedan låta någon snärtig bågskytt pricka den med en brinnande pil. Ni kan göra en utflykt av denna dag och passa på att njuta av havsluften. Om det inte är för mycket begärt så önskar jag att artisten E-type håller ett brinnande vikingatal, om han fortfarande lever. Såhär vill jag att det ska låta:

Si där ser jag min far
Si där ser jag min mor, min syster och min bror
Si där ser jag mina förfäder ända sedan begynnelsen
De kallar på mig
De ber mig ta en plats ibland dem
För i Valhallas salar
Där får de modiga leva förevigt

Hoppas nu inte att E-type gör något larvigt eurotechno framträdande av detta. Jag förtjänar en pampig avslutning! Annars kommer jag redan nu sluta köpa ekologiska produkter, som straff…

Ikväll fick vi besök av morsan, Max, Tommy och kusinen Rikard. Alltid trevligt med besök och speciellt när det innefattar en släkting från norrland. Han åker dock tillbaka till Jämtländska skogarna på söndag och vi hinner troligen inte träffas mer innan dess. Tyvärr, släktingarna där uppe borde besöka Stockholm oftare!

Nu vill jag sova, hoppas på en bra natt nu utan barngnäll. Nova har hållit framförallt Jenny vaken i två nätter nu genom att vakna och gråta av någon anledning. Som vanligt så duger inte jag till tröst utan det är bara mamma som gäller. Judas! Åh nej, där har vi det ju… En förrädare till barn… Okej, jag får försöka vinna henne över på min sida imorgon. Blir till att köpa mycket kex, majskrokar och fruktpuré för att lyckas. Sov gott alla, ha d biff!

DAGENS JERKER går oavkortat till Henke. Ingen har retats så mycket som Henke VAB-kung denna vecka…

Forever young

15 oktober, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

Så enkelt det kan vara, en liten gåva och nu är jag sådär barnsligt lycklig!

Det handlar förstås om en av de två fina presenterna jag fick igår! Mogge och Amanda kom förbi på middag för att fira mig lite i efterskott. Egentligen skulle även Tommy, Jossan och Tuva kommit förbi men de fick dessvärre förhinder. Så de får komma en annan dag!
Men med sig hade Mogge och Amanda presenter från dem alla, två underbara gåvor. Den ena, en skiva med Sabaton. Den andra, ungdomens källa… Que? Frågar sig många säkert. Ja, de hade köpt spelet GTA V! Ett spel som jag har trånat och velat äga sedan det släpptes. Nu fick jag det, plötsligt! Och genast känner jag mig som en tonåring igen som får spela tv-spel, plötsligt! Alltså evigt ung, plötsligt! Tänk så mycket man kan få ut av en gåva, jag är så lycklig!

För att återgå till det trevliga besöket så stannade de som sagt på middag. Mycket trevligt sällskap och vi hade roliga samtal resten av kvällen. Till kvällsfikat hade Jenny gjort glasstårta, väldigt gott! Me like! Det fanns lite glass kvar senare på kvällen när jag städade undan disken. Den hade smält. Men jag skedade i mig några skopor utan att någon såg mig, sedan snabbt in med fatet i diskmaskinen…
Tyvärr fick kvällen ett hastigt avslut med vaknande och ledsna bebisar. Så jag vill rikta ett extra tack här (om de läser) till Mogge, Amanda, Tommy, the Joss och Tuva. Tack så väldigt mycket för presenterna! För att ha blivit 34 år gammal så är jag barnsligt glad!

Finns det föresten någon som kan tänka sig att ta hand om min familj en dag? Två små bebisar som drar åt olika håll, en 2-åring med stark vilja och en moder till dessa som oftast är glad men även kan fräsa. Hm? Någon? Hör av er i så fall, jag har ett viktigt, eh… Ärende… Jag påstår inte att jag ska spela mitt nya spel, men jag förnekar det inte heller… Detta ärende kan i alla fall ta ett tag… Typ hela dagen…

Heja Sverige! Ikväll är det sista VM-kvalmatchen i fotboll och Sverige ska möta Tyskland. Utan en avstängd Zlatan Ibrahimovic, jobbigt. Känner inget större hopp om en vinst men jag blir gärna motbevisad! Det skulle förmodligen ge Sverige bättre chanser i playoffspelet senare i höst. Island vore en rolig motståndare! Tungur knifur Zlatanur…

Nu ska jag ladda inför matchen, hoppas det går bra så slipper jag bli onödigt grinig imorgon. Trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till herren vår gud. Får förmodligen en blixt i skallen för detta imorgon när jag går ut… Men om hen där uppe hör mig, så är det faktiskt inte särskilt roligt längre. Att skicka fram högljudda bilar när jag försöker söva twinsen i vagnen utomhus. Först brakade skolbussen fram när de äntligen somnat första gången. Sedan när de somnat om igen så hör jag ända utifrån stora vägen hur en vrålande fyrhjuling är på väg in i området för att sedan passera utanför vårt hus. Vet hut! VANDALER! Plötsligt förvandlas jag till en grinig gammal gubbe, bäst att spela mer tv-spel så jag blir ung igen…

Sportfåne? Javisst!

12 oktober, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

Zlatan Zlatan Zlatan… Tack för en fasansfull och jobbig men fantastisk fotbollsupplevelse igår!

Ja det hade väl knappast undgått någon, vare sig man är intresserad av fotboll eller ej, att Sverige spelade en otroligt viktig VM-kvalmatch mot Österrike igår kväll. En förlust och Sverige var i praktiken borta från VM. De fick INTE förlora denna match.
Det såg lovande ut när matchen drog igång, Sverige inledde mycket bra. Men då small det till och Österrike gjorde mål. I detta skede beklagade jag mig massor över taco-Anders och hans klantiga ingripande. Även om han förmodligen inte gjorde något fel egentligen, så kändes det bra att få skylla målet på honom. Nu var det uppförsbacke, nu var Sverige tvungna att replikera fort. Åh mitt arma hjärta, jag är så nervös…
Tack och lov kom en kvittering av Martin Olsson. Sedan kom även ett efterlängtat ledningsmål i slutskedet av matchen, signerat Zlatan Ibrahimovic. Heja Sverige och tack så mycket! Jag höll på att dö av nervositet och ett stänk av ilska här i soffan. Mitt hjärta klarar inte detta, jag måste sluta se på sport…

Denna helgen har vi tänkt lägga massor av energi och kärlek på Freja. Eftersom twinsen kör sitt race just nu (det kommer mer om det längre ner i inlägget), så har mycket av vår uppmärksamhet riktats till dem. Detta har vi märkt påverkar Freja som blivit mer trotsig och otålig. Vi försöker men har helt enkelt inte räckt till. Så denna helg ska få handla om henne!
Igår tog jag med henne till lekparken direkt efter att jag slutat jobba för dagen. Hon behövde få utlopp för all sin energi så vi klättrade och gungade i massor. Sedan åkte vi till McDonald’s, det gillar hon! Maten åt vi hemma med resten av familjen. Självklart fick hon välja film efteråt så vi kunde mysa lite allihop.
Idag tog Jenny med henne ut en sväng. Hon sprudlade av glädje när de kom hem igen. Hon hade gungat och sedan fått lördagsgodis, inte undra på att hon var så glad!
Efter middagen idag så hämtade hon varsin glasstrut i frysen åt oss. Medan jag plockade bort tallrikarna så tjuvstartade hon sitt glassätande i soffan. När jag sedan kom dit hade hon hunnit äta upp hälften av sin glass, och tittade med stora ögon på min glasstrut.
– Vill du smaka på min glass? Frågade hon och höll fram en platt glass som inte såg speciellt frestande ut.

Jag vet nog vad hon tänker här.
– Okej. Svarar jag och smakar pyttelite på den platta struten.
– Får jag smaka på din nu? Frågar hon med ett stort léende.
– Självklart får du det! Säger jag och räcker fram min glass.
Nu kommer det jag misstänkte tidigare. Hon tar en stor tugga av min glass, tittar sedan på sin lite vissnande strut och sedan på min nästan orörda glass.
– Vill du byta med mig? Frågar hon sen, inte helt oväntat.
Vad svarar man på det? Jag vill inte ha hennes hängiga strut, så vi skrattar lite och delar sedan på min glass.
Imorgon ska hon träffa mormor Lena och gå på teater. Blir säkert en rolig upplevelse det med!

Min farmor har försökt nå mig, hon ringer dock alltid när man är mitt uppe i något. Nattning av barn, blöjbyten eller något annat är inte ovanligt när hon ringer.
Hon vill troligen bara kolla läget med oss. Uppdatera sig lite helt enkelt! Det slog mig då att hon borde följa min blogg. Frågan är bara hur…
Hon har en iPhone, men vet inte riktigt hur den fungerar. Hon har en dator men kan inte använda den heller, tror jag. Så varför inte skriva ut och posta inläggen som brev! Det kommer hon gilla, det är jag säker på. Hon får naturligtvis ringa mig i fortsättningen, men nu blir det lite mer fortlöpande info om vad som händer här ute i vildmarken. Ska genast skriva ut alla tidigare inlägg och ge henne, sedan får hon hem inläggen i brevlådan i fortsättningen. Så gör jag, nu behövs bara ett gäng frimärken.

Åh hej åh hå, vi har så kul här hemma nu. Twinsen pendlar lite mellan att vara friska och pigga ena dagen, till att ha feber och gnälla massor nästa dag. Nätterna kan jag inte beskriva riktigt. Eller jo! Såhär kanske, de är en smula otroligt skitjobbiga!
Nova gnäller i sömnen, fram och tillbaka. Sedan vaknar hon och gråter, då är Jenny den enda som får trösta henne. Plockar jag upp henne så börjar hon nästan panikartat leta efter sin mor. Men hon sover inte bra, även om hon sover hos Jenny. Hon fortsätter sin oroliga sömn och vaknar gråtandes flera gånger per natt. Jenny får inte sova…
Theo, han är bra rolig. Han sover inte lika oroligt, men reagerar ju på alla Novas ljud. Är man snabbt på plats när han sätter dig upp i sängen och gnuggar sina trötta ögon, då kan man få honom att somna om. Men hans nya ”grej of the day” är att vakna klockan fyra på morgonen, nästan varje natt. Och han är så överlycklig vid denna tidpunkt! Han har sovit färdigt, tycker han. Det är vi inte överens med honom om. Han måste sova minst 2-3 timmar till, om det är möjligt. Men det har det inte varit. Medan Jenny tröstar gnäll-Fia så försöker jag desperat få en speedad Theo att somna om. Det brukar pågå i lite över en timme, sedan ledsnar vi och går upp. Då får de krypa runt och leka i ungefär en timme, sedan somnar de om. Men vi får inte sova…
Detta beror säkert på att de är sjuka fram och tillbaka hela tiden. Eller att tänderna växer så det knakar, möjligen jobbar de med att gå igenom någon sorts fas. Hur-länge-kan-vi-retas-med-föräldrarna-innan-de-bryter-ihop-fasen, så kunde den få heta i så fall. Nej, vi kämpar på. Det kommer gå över en vacker dag och då får vi vår nattsömn igen. En vacker dag…

Nu kommer den, tröttheten. Lika bra att försöka sova, Nova har redan varit vaken en vända och kräkts lite, snart vaknar hon säkert igen. Tack för att ni läser, även om dagens inlägg var lite negativt mot slutet. Ha d biff!

DAGENS JERKER får lov att gå till Sune. Ledsen, men ingen annan verkar ha gjort något märkvärdigt. Du har den Sunis!

Från dödsbädden…

9 oktober, 2013UncategorizedKryptonitPappatarzansblogg

Jag tycks vara drabbad, åh grymma värld. Som den stålman jag hävdat mig vara går jag nu mitt livs kamp mot denna förfärliga kryptonit…

Det är med tunga tecken jag skriver detta inlägg, här från vad som skulle kunna vara min dödsbädd. Ja vad är denna kryptonit jag skriver om? Det är tyvärr inte lika effektfullt eller häftigt som den gröna kristallen från filmerna om Stålmannen. Detta är grönt förvisso, men det handlar mer om… Snor…
Något som det motsatta könet hävdat sedan väldigt lång tid tillbaka är, att när en man är förkyld så verkar vi döende. Men det är ju sant! Här har ni beviset! Jag började denna kamp redan i söndags kväll, då huvudvärken smög sig på. Jag är dock en pillervägrare in i det sista, så jag tog mig lite matt till jobbet i måndags ändå. Men på eftermiddagen var det dags för pillren att göra entré. Min sekreterare Camilla älgade iväg och ordnade detta, det var jag tacksam för. Men hon retades resten av dagen och lät andra på jobbet komma förbi och kika på mig där jag satt lite hängig och försökte jobba. Lite elakt, tror jag ska byta sekreterare när jag tänker efter. Men bär man ett osynligt Super-man S på bröstet så kämpar man såklart på!
När jag kom hem så var känslan, sådär. Förklarade för min kära sambo att jag inte mådde go och glad kexchoklad, utan att jag tror febern började smyga sig på. Jenny tog mitt osynliga Super-man S, knögglade ihop det till en tuss och kastade bort det. Lex Luthor kvinna! Sedan fick jag gå och lägga mig en stund. Men under natten blev det värre, jäkla kryptonit! Det kom kräks, och feberfrossa. Jag var svag, det ska jag erkänna. Och jag kände att det inte var aktuellt att jobba, inte ens att ta sig upp ur sängen var aktuellt. Tisdagen, den mer eller mindre sov jag förbi…
Tankarna kretsade dock kring denna kryptonit, denna bakterie som gör allt för att besegra mig. Vad tusan har jag gjort för att förtjäna detta? Jag är ganska säker på, att det handlar om någon sorts hävdelsebehov för denna förkylningsbacill. Den blev säkert retad av influensan, lunginflammationen och de andra lite stöddigare sjukdomarna. Det gick nog till ungefär såhär:
– Hahaha, och vad ska du föreställa då?
– Jag är en förkylning! Så det så!
– Jo pyttsan, du skrämmer inte många du inte.
– Gör inte jag!
– Hahaha! Nej verkligen inte. Gå och lek lite med fotsvampen och rinnsnuvan där borta istället. Kom igen när du skördat ditt första riktiga offer lilla pysen…
– Åh jag ska nog visa er…
Så kan det ha gått till, tror jag. Sedan började förkylningen se sig omkring, vem skulle den välja ut till sitt första offer? Ja varför inte slå på stortrumman direkt och välja Värmdös största tjockis. Ska man imponera så ska man göra det stort! Jag vet inte varifrån den kom, men nu är den i alla fall här. Jag tror jag dör, lite åtminstone. Åh min förkylning, min kryptonit…

Idag onsdag, så vaknade jag med huvudvärk men febern kändes besegrad. Så i med en Alvedon och en Ipren igen, och låt de sedan brottas om uppdraget där inne. De gjorde så pass bra nytta att jag lämnade sängen och blev bästis med soffan istället. Soffan är bra, närmare till köket också. Härifrån kunde jag enkelt fylla på med vätska under dagen och har sakta börja repa mig. Hah! In your face förkylningen!! I win!!

Min syster Linda tog upp en viktig sak nyligen. Nämligen att jag är Dart Vader och att Jenny var någon Panneme, men hon menar nog Padme. Till min gode vän Eriks stora förskräckelse kan jag tänka mig. Med detta så syftade hon på att Darth Vader, liksom jag då, har två tvillingbarn. Ni vet Luke och Leia!
Det har hon ju helt rätt i faktiskt! Jag har inget emot den jämförelsen alls, Darth Vader är en stark förebild för många. Även om han dog mer ärofullt och tuffare än av en förkylning som höll på att ta livet av mig. Tror även jag kan ha användning av hans pondus på jobbet i vissa situationer. Måste nog dock be Cathleen beställa ett rött lasersvärd åt mig, annars kommer det bara kännas dumt…

Såhär kunde jag se ut i mina svarta arbetskläder på jobbet. Respect! Till och med Harry skulle vara lite rädd för mig då…

Vet ni, jag tror att herren vår gud börjar roa sig på min bekostnad igen. För hör här!
Jenny har upptäckt fördelarna med att låta twinsen sova utomhus i vagnen. Inte nattetid såklart! Utan dagpassen när de är trötta, och då sover de faktiskt både bättre och längre. Man behöver bara rulla ut dem utanför dörren så blir de trötta av att se på träden, sedan somnar de. Enligt henne då. Vill ni veta hur det går när jag försöker göra samma sak?
Mkay, såhär brukar det gå till. Jag klär på twinsen kläder och bäddar ner dem i vagnen. Rullar sedan ut vagnen och väntar på att träden ska göra sitt magiska svajande för vinden tills de somnar. Nova somnar oftast blixtsnabbt, det är då Theo blir arg och skriker! Oj oj, Nova vaknar såklart och jag börjar köra vagnen i åttor på altanen tills båda lugnar ner sig. Nova somnar om, Theo ligger och kör arga leken med mig och vägrar både blinka och le. Men när vi båda tjurskallar hållit på ett tag så börjar ögonlocken bli tyngre och tyngre, nu somnar han vilken sekund som helst. På vår annars ganska lugna gata så skickar nu herren vår gud fram en bil som bara måste passera just nu. Vi har ett farthinder en bit ifrån vår infart, och varför inte låta denna bil släpa på en tom båttrailer som kan skramla och låta högt över detta farthinder! Theo vaknar igen och ser hyffsat skitsur ut. Vi börjar om igen…
Efter ytterligare några minuters arga leken så börjar han tröttna igen. Nu är det nära tänker jag och placerar vagnen framför köksfönstret så att vi kan se dem. Sedan backar jag långsamt undan och öppnar försiktigt dörren. Båda sover, härligt!
BRRRRRUM RASSELLRASSELL! BRRRUMBRRRUUM!!
Där kom en riktigt skitgammal diesel lastbil brakandes in på vår gata! Och gasar på ordentligt, det går inte fort men låter fördjävligt! Över farthindret på vägen, pang-klånk! Jippi… Där vaknade twinsen igen, bara att börja om igen…
Herren vår gud ligger troligen dubbelvikt nedanför sin tron där uppe i himmelriket och skrattar så hen får ont i magen. För så enkelt som Jenny hävdar att det är att få twinsen att somna utomhus, det stämmer inte överens med min verklighet. Utan att överdriva, men säkert 8 av 10 gånger så blir det ungefär såhär när jag försöker. Är jag en dålig far?

Nej, jag mår faktiskt bättre nu och ska nog unna mig en stor kopp te. Ni andra får tvätta händerna och äta vitaminer så ni slipper bli sjuka. Sköt om er, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Cathleen, i förskott. Jag är ganska säker på att hon kommer förlöjliga mitt önskemål om ett rött lasersvärd. Eftersom jag inte får strypa folk som Darth Vader gör när han blir besviken på någon, så får hon helt enkelt utmärkelsen idag. Tur för henne kanske…

Jag hatar dig

6 oktober, 2013UncategorizedImagine Dragons, RadioactivePappatarzansblogg

Vi har nog alla varit med om detta någon gång. Det kan vara påfrestande, irriterande och ibland väldigt jobbigt…

Det jag syftar på är när en låt liksom, ja fastnar i skallen på en och förföljer dig hela dagen. Det kan vara att du hört en låt på radion, eller kanske spelades den upp för dig av en vän och sedan är det kört. Så var fallet denna gång, och det är inte första gången det händer. Boven i dramat heter Erik, och hans förmåga att så små frön av denna sort är fenomenal.
Låten det handlar om denna gången är ”Radioactive” av Imagine Dragons. Eller som jag på omvägar fick höra att Kaisa på jobbet trodde att de sjöng, ”Ready to vacum”. Haha! Roligt! Men i alla fall, Erik skickade ett sms för länge sedan då han beordrade mig att genast lyssna på denna låt. Det gjorde jag, men den föll mig inte riktigt i smaken.
Men nu hade han sått sitt frö…
För när vi träffades senast här hemma hos oss, så kom han igen.
– Kolla här, du bara måste lyssna på den här! Sa han och räckte fram sin nya, typ 72-tums, mobil och spelade upp låten. Denna gången var det ett liveframträdande av ”Radioactive”.
– Den låter bekant, är det samma band som du promotade för ett tag sedan? Frågade jag.
– Yes. Svarar Erik.
– Den här låten var ju lite bra, vad heter den? Frågar jag nyfiket.
– Det är samma låt som förut, fast live. Förklarar han.
– Nice! Den får jag kolla upp sedan. Sa jag och glömde bort den lika snabbt igen.
Nu har han vattnat sitt frö…
För nu hade den satt sig. Jag kom på mig själv flertalet gånger nynnandes på denna melodi. Vad är det för låt? Är det den Erik spelade upp för mig? Jag måste kolla upp detta!
Nu skjuter ett skott av liv upp ur hans lilla frö…
När jag hittat åt låten på Youtube så lyssnar jag på den igen. Och igen. Och igen. Och igen… Jag hatar dig Erik!!
Nu har hans kreation blommat ut, och jag har fastnat för ett av hans märkliga låtval igen…
Jag blir så arg! Jag plockar fram min mobil på enbart 4-tum och börjar skriva mitt sms till honom.
”Jag hatar dig! Du har gjort det igen…”, mer än så skrev jag inte. Men när jag fick svaret tillbaka kunde jag inte annat än skratta högt.
”But why… Det är en bra låt ju…”, skrev han och visste direkt vad jag syftat på. Är man goda vänner som känner varandra väl eller, haha! Vi hade lite kul åt detta och nu är jag i alla fall helt såld på låten. Vet inte om jag ska hata eller älska honom när han göra såhär mot mig. För han gör det med flit, det kan jag lova! Nästa gång kan han väl säga nåt i stil med:
– Tjena mr Muscle! Du, lyssna på den här låten några gånger. Ingen idé att kämpa emot, du kommer gilla den sen i alla fall.
På så vis sparar jag en massa energi och tid. Och blir förmodligen inte så arg…

Imagine Dragons – Radioactive (live)
Lyssna på låten! Sök upp den på Youtube och bli en av oss…

Vad händer annars? Jo idag har jag jobbat. Behöver komma ikapp lite på jobbet och extra pengar behövs alltid när man har vabbat. Ni kan sprida ordet på stan att jag kommer vandra längs vägen vid Grisslinge sena torsdagkvällar med början nästa vecka. Jag kommer inte enbart sälja min kropp, utan jag kan även utföra diverse tjänster och arbeten…
Börjar bli så trist att varje gång det är dags att öppna sin lönespecifikation så måste man dra ner brallorna redan i förväg. Speciellt eftersom jag oftast gör detta på jobbet när jag ser mitt kuvert i mitt postfack. Tror ingen uppskattar synen av en uppgiven man utan byxor som står och ylar i korridoren och gråter lite samtidigt. Blir bara obekvämt för alla drabbade. Även om jag alltid haft sexiga vader…

Twinsen… Bli friska någon gång! Seriöst, detta är så uttjatat nu. Förkylda och feber, hosta och snor. Tar det aldrig slut? Ja ja, de är ju hyfsat pigga i åtminstone.
När vi ändå varit inne på ämnet musik här idag så har jag lagt märke till hur de börjar digga vissa låtar. Nova börjar svänga med huvudet fram och tillbaka när hon gillar en låt. Tänk er Stevie Wonder när han sitter och gungar, ungefär där har ni hennes babydans. Theo som oftast är i farten med att göra någonting, han satt denna gången nere på knä och pillade på någon leksak. Och i takt med att musiken spelades så började han guppa upp och ner ju mer han gillade låten som spelades. Synen av dessa två dansandes är underbar och man kan inte sluta skratta!
Jag har även lagt märke till att när Theo sitter i sin babysitter på golvet, så stampar han i takt till musiken med sin fot. Det är också lite kul att beskåda. Idag satt de båda i varsin babysitter och tittade på Mora Träsk. Eller ja, Freja var den som egentligen tittade men de satt och kikade de med. Då började Theo sitt stampande med foten, och då ser jag Nova luta sig fram och tittar på honom. Sedan lutar hon sig tillbaka igen. Och efter några sekunder börjar även hon stampa takten till Mora Träsk. Där satt jag bredvid, och såg fundersamt på dessa två stampande små människorna. Inte heller denna gång kunde jag hålla mig för skratt, knäppisar!

Så, då sover barnen och Jenny. Dags att förbereda kvällens middag! Sköt om er och tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER borde jag kanske ge till Erik. Men det känns inte riktigt som att det han gjort är värt en utmärkelse. Så tyvärr, Sune! Du får utmärkelsen, grattis!

Tre små kottar hostade i sängen…

3 oktober, 2013UncategorizedSagaPappatarzansblogg

Jobbet – VAB 1-3… Tänk vad spännande det är när alla barn blir sjuka samtidigt…

Feber, snor, hosta och slem. Ja men det var nog allt! Dessa fyra ”gåvor” som ej önskats av någon tar automatiskt ifrån oss andra privilegier. Matlust, fast avföring, allt hushållspapper och en god natts sömn. Förvisso äter de hellre mjölkersättning än vanlig mat. Men det resulterar i bajsblöjor som är på gränsen till att brista, och ger känslan av en billig vattensäng. De blir med andra ord lösa i magen, och ”rallybajset” gör entré. På kvällarna och nätterna har vi nästan gått skift med barnen. De vaknar av att de hostar och sedan somnar de aldrig om ordentligt. Utan man får vagga runt med dem i någon timme tills de lugnat sig och långsamt somnar om igen. Så ja, vi är riktigt trötta.
Sömnbristen gör att man blir otåligare, men även lite fnittrig. Man hör fel och man får svårt att formulera vettiga meningar ibland. Ett exempel på detta skedde vid frukostbordet idag när vi envist försökte mata twinsen med gröt. De var inte så sugna på det, och började istället gnälla och vrida på sig i barnstolarna.
– Nähe, det var inte mycket gröt du åt. Säger Jenny och lyfter ner Nova på golvet och placerar henne vid köksdörren ut mot baksidan så hon fick något att titta på.
– Då får du den i arslet om någon timme istället. Säger hon och sätter sig vid matbordet igen.
Va? Tänkte jag!
– Vad sa du nu? Skulle hon få den i arslet? Frågar jag henne och glömmer helt bort att jag samtidigt försöker mata Theo.
– Jag sa att ”då får du ersättning om någon timme”. Förklarar hon och tittar på mig sådär aningen besviket, men ändå med ett pyttelitet leende.
Vet inte om det är någon sorts grabbhumor, men jag skrattade och hade väldigt roligt åt missförståndet. Det kan förstås vara tröttheten som spelar in här, såklart.
Så twinsen äter dåligt och sover dåligt. Men de gör det ändå med en sorts bravur, och lyckas NÄSTAN övertyga oss om att de inte är så pass sjuka ändå. De fortsätter att stoja, klättra, krypa och vara ”all over the place”. Dock inte alls lika intensivt som tidigare.
Nova kan plötsligt komma underfund med sitt hälsotillstånd och börjar då gärna gråta en skvätt och vill klamra sig fast vid sin mor eller far. Helst mor märkligt nog. Judas…
Theo kryper runt och skrattar åt allt. Som vanligt. Oh, en leksak! Haha! Ooh, en dvd-film!! Hahaa!! Ooolalaah, Frejas napp!!! Hahaaa!!! Men även han drabbas av små ”dippar” och orkar inte lika mycket. Men till skillnad mot sin syster så lägger han sig bara ner rätt som det är. Och gosar in sig i exempelvis mattan eller ett tappat klädesplagg. Då får man plocka upp honom i famnen ett tag, men det spelar ingen större roll vem av mor eller far som gör det. Men helst mor om han får välja. Lite Judas…

Freja är frisk nu, hon var bara drabbad några dagar. Så imorgon är det jag som återvänder till jobbet igen. Som vanligt när jag vabbat så får jag räkna med att kallas VAB-kungen, eller Jesus och jämförelser om hans återuppståndelse och förfrågningar om även jag kan gå på vattnet. Ha ha…

Efter att Freja nu återberättat en fantastisk saga för mig så blev jag lite sömnig.
Den handlade om mormorfisken Lena som simmade till ett hål. Där kom sköldpaddan Magnus ut och tillsammans hittade de burken. I den bodde bläckfisken Freja. De åt vindruvor och russin. Sedan åkte alla hem, och mormorfisken Lena var rädd för sköldpaddan Magnus hål… Slut!

Med de orden säger jag god natt, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla de som behagar reta mig när jag återvänder till jobbet imorgon. En liten pik om att jag vabbat och ni kommer listas vid namn här nedan…
Ni som är elaka är:
Johnny – Grattis! Det tog ca 30 sekunder
Cathleen
Erkki

(uppdateras under dagen)

Don’t go there…

30 september, 2013Uncategorizedoförskämd, winegumsPappatarzansblogg

Kan ni tänka er mig utan motorik? Jag kände en stor brist av det idag. Puttade omkull saker, sluddrade när jag skulle låta bestämd, tänkte helt fel och inget blev egentligen bra… Hm, är det såhär det känns att vara politiker kanske?

Idag är det måndag, men igår var det söndag. Logiskt va! Igår var vi på kalas hos Emma och Benjamin. Även hon har fyllt år denna fantastiska supermånad. Freja fick följa med oss utan twinsen denna dag, de umgicks med mormor under tiden. Så hon var på hugget och lekte för fullt med deras dotter och några andra barn som var där på besök.
Detta var även första gången vi fick se deras nya hus/slott ute i Huddinge. Superfint! Huset, läget, ja allt var riktigt nice. Jag var mest imponerad av det stora köket. Förväntar mig att Emma eller Benjamin spelar in ett matprogram som sänds därifrån inom en snar framtid. Fast det är klart, de är ju sådana där ”hurtbullar” och lagar nog mest sallader och annan nyttig mat. Jag som är lite utav allergisk mot den typen av föda…
Kul att träffa dem var det i alla fall! Det känns som att det var länge sedan.

Freja fortsatte sin vandring in på den oförskämda banan i helgen. Trodde jag varit tydlig mot henne när det gäller min övervikt och brist på hår upptill på huvudet. Don’t go there Freja! DON’T GO THERE!! Men hon verkar inte kunna engelska… Istället kommer hon fram och klappar mig på magen och häver ur sig dumheter.
– Pappa, kan jag också få en sån här stor mage när jag blir stor? Frågar hon.
– Vadå stor mage? Undrar jag och tittar ner på den stora badbollsliknande kroppsdelen som skjuter ut under tröjan.
Dumheter, vart lämnar man tillbaka barn om man är missnöjd…

Sjukstugan tar aldrig slut här hemma. Såg ett ljus förra veckan men det var en luring, nu är de förkylda igen. Snor snor snor och hosta. De sover dåligt. Vi sover dåligt. AIK är dåligt. Kan de inte få bli friska snart…

Här kommer en bild från dagens roligaste händelse här hemma. Freja badar och Theo som vandrar fram och tillbaka nedför badkaret i hopp om att få bada. Tyvärr kunde han inte få bada idag, så vi får se om han får göra det imorgon. En kul syn i alla fall!

Sune går från klarhet till klarhet på jobbet. Idag kom han med ett paket winegums igen, precis som han lovade förra veckan! Men han kan som sagt inte köpa sig fri från regeln om Dagens Jerker…

Här ser vi det nya paketet i sin prakt! Paketet bakom har tyvärr… Eh… Dött i strid…

Nu är det dags för vår nya vana, eller ovana. Middag efter klockan nio på kvällen… Min mage kurrar så högt att jag skrämmer djurlivet i skogarna här ute. Idag blev det sallad igen. Okej, jag är tjock… Så tjock att jag måste gå upp en skostorlek nu. Fötterna är så stora nu att de pressas ihop och börjar hänga ut bak i hälpartiet på skorna… Snyft… Ha d biff…

DAGENS JERKER går till alla små baciller som anfaller vår familj, och alla andras familjer för den delen. Vill inte behöva vabba…

Candyman

28 september, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

Kalas igen! Idag kom några goda vänner förbi och firade mig i efterskott. Och jag kan inte klaga på presenterna, kolla här!

Stort tack till Marcus, Erik, Johanna och barnen! Jag kunde inte vara mer nöjd än jag är just nu! Nu har jag winegums så det räcker en lååång tid framöver. Minst hela helgen i alla fall… Mums!
Denna fina gåva har uppmärksammats av dottern här hemma. Freja smakar sig fortfarande fram bland de olika färgerna i godisskålen i jakt på sin ”favorit”.
– Den här, det är min favorit! Säger hon och håller fram godisen innan den försvinner in i munnen. Sedan när hon tuggat på den en kort stund springer hon och spottar ut den i papperskorgen i köket. Och sedan börjar vi om igen.
– Den här, den är min favorit!

Freja var helt slut senare på kvällen. Jag hittade henne i soffan, ungefär 4 minuter in i en Nalle Puh film. Utslagen…

Vår lilla stora tjej. Så trött. Hon som förklarade att hon minsann är en stor tjej nu när hon kunde ta av glasspappret på sin glass helt själv. Vuxet!
Senare under kvällen hörde jag något som dunkade. Det kom från Frejas rum, så jag sprang in dit. Min första tanke var att hon ramlat ur sängen, men hon låg inte på golvet. Och inte i sängen. Men i hennes barntält satt hon! Hon måste ha krupit eller tagit sig dit i sömnen. Nu har jag dock lagt henne i sängen igen, hoppas hon stannar där hela natten .

Imorgon ska vi iväg tidigt, så nu tackar jag för idag. Ha d biff

DAGENS JERKER går till den ingrediens i winegums som framkallar denna halsbränna…

Ohoj and a bottle of rum!

27 september, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

ÄNTLIGEN fredag! Så känner jag rent spontant. Denna arbetsvecka har varit påfrestande och det känner man av nu…

Jag känner mig tung. Inte på grund av min mage och enorma övervikt, utan mer tung av utmattning. När jag kom ut från jobbet och satte mig i bilen så sjönk jag ner ordentligt i bilstolen. Kunde förmodligen somnat där utan problem. Men så kom då plötsligt önskemål hemifrån om att äta mat från McDonalds till middag. Omöjligt att säga nej till! Så jag kände mig genast lite lättare.
När jag parkerat bilen hemma så hör jag Freja ropa vid ytterdörren. Hon vet om att jag kommer hem med hamburgare.
– Pappa! Pappa! Har du köpt hamburgare hem till mig? Frågar hon nyfiket.
– Ja tänk för att pappa har det! Vill du se? Frågar jag och hämtar henne, sedan bär jag med mig henne till bilen igen för att hämta maten.
Hon blir fullkomligen lyrisk när hon ser sin Happy meal där i bilen. Hon börjar ropa ut i grannskapet att hon ska få hamburgare. Att hon älskar hamburgare!
När vi kommit in så fortsätter hon vara uppspelt över sin middag.
– Jag älskar om juice! Säger hon och dricker ur sitt juicepaket.
– Och jag älskar cola! Säger jag och ruskar om sugröret i pappmuggen.
– Jag älskar om dig pappa också! Säger hon sedan.
– Och jag älskar om dig Freja, såhär mycket! Säger jag och måttar med utsträckta armar hur mycket jag menar.
Freja skrattar och ser lite smågalen ut.
– Jag älskar också om dig såhär mycket. Säger hon och håller ut sina armar.
Nu skrattar jag också, det är ju så gulligt!
– Jag älskar om dig upp till taket! Säger hon sedan och pekar uppåt.
Vad ska man säga. Gullunge! Nu blev jag definitivt mycket lättare och arbetsveckan var bortglömd. Tack underbara dotter!

Om vi backar bandet lite. Bara lite! Tillbaka till jobbet, där jag befann mig tidigare idag. Min relativt nya arbetskamrat Billy skötte musiken under dagen. Han gillar punk, reggae och något som påminner om sjörövarmusik. Låt mig vandra er genom detta och berätta vad jag tycker om denna musik.
Punk! Jag tror jag var 11-12år när jag hade min punkepok i livet. Med spretig frisyr, hål i örat och bakvänd skjorta fladdrade jag fram i skolan med Sex Pistols i min freestyle. Denna epok varade dock inte jättelänge, och jag återgick sedan till att mer ”smälta in i mängden”. Men musiken är helt okej, och jag har absolut inget emot att det spelas punkmusik på min arbetsplats. Däremot dök det upp något som kallas för zigenarpunk… Kunde man ens sätta ihop dessa två ord? Resultatet är inte jättebra ska jag väl erkänna, men okej och väldigt annorlunda.
Reggae! Behöver jag inte gå in så mycket på. Jag älskar reggae! Massor av ganja och babylon till folket!
Sjörövarmusik! Vad är detta? Nåt asballt som påminner om irländsk pubmusik eller något liknande. Irländsk folkmusik kan man kanske kalla det. Men det är så mycket ”skepp ohoj” över denna musik att det tar mig högst tre sekunder innan jag drömmer mig bort. För jag är inte alls främmande för att bli sjörövare. Kan Johnny Depp vara pirat, så kan jag vara pirat. Med hjälp av Billys musik så befinner jag mig ombord på mitt sjörövarskepp med bandana under min feta sjörövarhatt, lapp för ögat, bar överkropp, fladdriga brallor, påsiga stövlar, med pistol skjutandes i ena handen och ett svingande svärd i andra handen. Jag ska ropa fula ord, plundra och bränna, skjuta kanoner och svinga mig fram i de där snörena från masterna. Jag skulle jaga både Viking Line och Silja Line båtar och plundra dem på rom och winegums. Arrrgh!! Fast det är nog varmare i västindien… Nästa vecka ska jag fokusera och styra mitt drömmande sjörövarskepp ditåt!

Så stort tack till Billy the kid som håller stämningen uppe med sin härliga musik. Nu är jag lite uppspelt och behöver elda något. Ska starta braskaminen och kanske dricka lite rom. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Alexander Bard i Idol-juryn. Han är osmakligt elak! Man kanske måste förbereda dessa eventuella musikstjärnor på ett hårt och tufft liv i musikbranschen, men han är fasen hemsk…

Den slickande kossan

25 september, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

Jag hade ett önskemål idag. Att när jag kom hem från jobbet idag så skulle Jenny ha gjort en tårta eller något smaskigt. Det gjorde hon inte…

Åh vilken ”day of poo” jag har haft på jobbet idag. Hittills har hela veckan egentligen varit skit! Jag och min kollega, Billy the kid, har kämpat i motvind minst sagt. Vi försöker få vår produktionslina, Linje S, att fungera ordentligt. Vi tillverkar just nu ett snorgrönt rakbalsam som faktiskt luktar en liten smula jätteäckligt. Men detta rakbalsam tycks även föra en ondskans epedemi med sig som gärna förstör lite på sin väg fram till att bli en färdigtappad produkt.
Orkar inte gå in på detaljer om allt som gått fel, och får nog inte heller göra det av anledning av företagets sekretess gentemot våra kunder. Men denna körning, som vi kallar det, skulle ta 16 timmar att köra klart. Två arbetsdagar drygt. Vi har avverkat tre dagar och har väl gjort klart två tredjedelar ungefär. Och i takt med att maskinen går sönder och protesterar, så tryter arbetsglädjen för oss som jobbar med den. Men vi har förhoppningar om att bli klara imorgon! Snälla låt det bli så…

På vägen hem idag stannade jag och handlade lite nödvändigheter. Min förhoppning om att Jenny skulle ha bakat något smaskigt som jag önskat kändes aningen orealistiskt. Därför köpte jag en hel platta energidryck! Ska inte dricka upp allt på en gång, utan tycker jag var värd det efter denna skruttstart på veckan. Men den gömmer jag i bilen, annars får jag skäll av Jenny. Hon är Sveriges största motståndare till energidrycker och hävdar att jag kan dö. Märkligt kan tyckas. Eftersom Jenny inte är främmande för att ta en cigarrett om chansen dyker upp. Det dör man ju absolut inte av… Eller?

Nu till dagens gulligull! När jag skulle försöka få tvillingarna att somna i barnvagnen idag hände något sött. De höll hand där de satt bredvid varandra! Här kommer en bild!

Nu, ska jag berätta om Frejas mardröm härom dagen.
Hon ropar efter sin mamma mitt i natten och Jenny springer dit. Och när Jenny springer så står Usain Bolt stilla i jämförelse. När hon kommer in till Freja så har hon dragit täcket över sig i sängen och skakar. När Jenny tröstat henne så frågar hon vad som hänt. Freja berättar då om sin dröm. Att en ko, som såg ut som en lastbil, slickat henne på armen och att det brändes…
Jag undrar mycket över denna dröm, kan detta vara något liknande hon råkat ut för?

Denna fantasi är mystisk och jag funderar lite över var hon får allt ifrån. Visst, alla kanske drömmer märkliga saker ibland. Men jag ska nog hålla ett extra öga på Freja framöver…

Nu utropar jag mig själv till tröttast och tänker därför förbereda mig för att sova. Sköt om er och dröm ej om slickande kossor. Ha d biff!

DAGENS JERKER… Kan man ge utmärkelsen till rakbalsamet vi tillverkar? Annars säger vi grattis till Sune, igen…

Oförskämd fräckhet

23 september, 2013UncategorizedObelixPappatarzansblogg

Här ska ni få höra, hur otroligt oförskämd man kan vara. Kunde knappt tro mina öron. Vilken fräckhet!

Jag hann inte mer än komma hem och slå mig ner för att äta middag. Då kom första påhoppet från min 2-åriga dotter.
– Pappa, har du bebisar i magen? Frågar hon och petar på min mage. Min enorma pondusmage!
– Vad menar du med det? Frågar jag väldigt lugnt men med en aningen mörkare ton än vanligt.
Samtidigt som jag spelar upp en scen i mitt huvud från en Asterix-film, när Obelix blir kallad tjockis och svarar: Tjock! Vem är tjock? Här finns bara en, och han är inte tjock!
Men det kom inget svar, utan hon bytte samtalsämne istället. Hon lämnade mig nu med många obesvarade frågor. Hur stor mage har jag? Ser jag gravid ut? Hur vågar hon fråga mig något sådant? Jag får säga som min far alltid sagt: Jag bygger tak över nöjesfältet!

Nästa påhopp kom när Jenny gjort en väldigt fin fläta i Frejas hår. Hon kom springandes och visade stolt upp sin fina fläta.
– Pappa! Titta! Ropade hon glatt.
– Oj oj vilken himla fin fläta! En sån skulle jag också vilja ha! Berömde jag och kände på flätan.
– Men… Du har för mycket lite hår. Det går inte. Det kom hon fram till och förklarade efter att ha tittat på mig.
– Nej det har du rätt i Freja. Jag har nog för lite hår. Säger jag och nickar instämmande.
– Men du kan få mera hår imorgon. Då kan du få fläta. Säger hon.
– Jaha, men hur ska jag få så mycket hår till imorgon då? Frågar jag henne.
– Du får av farfar. Imorgon! Berättar hon övertygande.
– Okej, vad bra. Tack då Freja! Säger jag och undrar för mig själv hur detta ska gå till. Han har ju lika lite hår som jag, om inte mindre. Känns som att jag får vänta på min fläta. Men tack för att du upplyste mig om min övervikt och att jag är tunnhårig. Mobbing by a 2-åring…

Theo åt en av Frejas tavelkritor idag. Bara sådär. Mamma Jenny blev orolig. Medan jag har min övervikt och hårbortfall att oroa mig över…

Sune, min arbetsplats stora matador chockade mig idag. Igen! Han kom fram och erbjöd sig, helt frivilligt, att köpa winegums till mig när han åker på kryssning nu till helgen. Jag blev helt ställd. Vad har hänt? Men jag tackade i alla fall glatt ja till erbjudandet. Undrar om han försöker smöra lite för att undkomma tilldelningarna av ”Dagens Jerker” när alla andra har skött sig? I så fall måste jag tyvärr meddela dig Sunis, att det går inte. Inte för alla winegums i världen! Okej, två paket winegums i så fall…

Sedan några dagar tillbaka så kryper nu även Nova här hemma. Theo har ju varit i farten ett tag nu, och nu har han fått en kompis att busa med. Hon är väl inte riktigt lika van som han när det gäller krypandet, inte heller när hon ställer sig upp. Han kan stå och leka med saker i Frejas leksakskök utan att man behöver vara speciellt orolig för att han ska ramla. Nova däremot, får man hålla under uppsikt. När hon väl står upp så är det lite ostabilt och vingligt. Sedan om hon greppar en leksak ståendes så glömmer hon oftast bort att hålla i sig, vilket resulterar i ett handlöst fall till marken med tillhörande gråt.
Men tänk, snart går de själva. Och springer! Springer överallt! Oh my god…

Ska vi nöja oss så för idag, ja det tycker jag nog. Får önska alla en fortsatt trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Sune för hans fräcka försök att köpa sig fri från denna utmärkelse. Det är en gyllene regel har jag ju redan förklarat, om alla sköter sig och inte gjort något dumt så tilldelas han den automatiskt. Köpa sig fri va, jo pyttsan…

Nej! Bit inte mr. Pitt!

21 september, 2013UncategorizedGlassbilen, World War ZPappatarzansblogg

Idag har jag och Freja jagat efter glassbilen. På riktigt! Vi åkte med vår bil, det grå monstret, och sökte av Herrviksnäs i jakten på den spelande blå bilen. Vi kanske drog lite blickar till oss, hoppas vi inte hamnar i programmet ”Efterlyst” eller något liknande nästa vecka…

Anledningen var att vi lovat Freja att hon skulle få köpa glass när glassbilen kom till oss. Hon har pratat om den så länge nu och denna helg höll vi öron och ögon öppna. Om den nu skulle komma, deras mobil-app verkar tyvärr inte speciellt uppdaterad numera. Men den kom! Dock så var Jenny och Freja i Mölnvik och handlade då. Jag hörde den spela sin trudilutt när jag var mitt uppe i en sanering av Theos andra mästerverk denna dag. Det vill säga ”Big Mayday Bajsblöja Nr.2”, inte ett bra tillfälle för glassbilen att komma. Men jag gjorde ett av mina personbästa tidsmässigt för detta blöjbyte, och när jag rusade ut från tvättstugan för att lokalisera glassbilen var det för sent. Den stod utanför grannen denna gången, men jag hann bara dra fram och förbereda barnvagnen när jag hörde den köra vidare. Attans…
Vi får ta det nästa gång helt enkelt tyckte jag. Men det tyckte inte de två stora glassnarkomanerna i detta hus. För andra gången förlorade jag denna diskussion. Första gången var när Jenny var gravid, då fick hon dille på att köpa någon speciell glass från glassbilen. Då åkte vi också runt här i området och letade, vi hörde den men hittade den aldrig.
Denna gången slutade det med att jag tog med mig Freja i vår bil och började jaga runt i området efter den blå bilen. Vi öppnade takluckan och vred ner ljudet på stereon för att lyssna om vi hörde den när vi åkte runt och spanade. Men det är inte lätt att höra något när Freja insisterade på att själv låta som glassbilen när vi åkte runt.
– Såhär låter den pappa! Sa hon och sjöng glassbilsmelodin om och om igen. Men vi hittade den inte idag heller. De får helt enkelt nöja sig med normal glass från ICA så länge…

Ikväll tittade vi på en film. World War Z. Den var, intressant…
Jag har aldrig, verkligen aldrig gillat filmer om zombies. Men denna var annorlunda, på ett bra sätt. Brad Pitt springer runt med pagefrisyr och duckar för galna zombies. Mindre blod och slaffs, istället mer spännande. Jenny blev rädd…

Nu ska jag lyssna efter konstiga ljud innan jag somnar. Har mitt baseball-trä bredvid sängen, utifall…
Ha d biff!

DAGENS JERKER går till den eller det som ”knuffade” omkull min salladstallrik från mitt grepp och ut i soffan. Mitt i zombiefilmen! Otroligt lågt gjort…

Candy crush…

19 september, 2013UncategorizedGlassbilen, Nightwish, Sötsaker, TarjaPappatarzansblogg

Sötsaker är inget för mig. Jag äter någon enstaka karamell på lördagar då och då. Det är inte svårt, eftersom godis inte är speciellt gott. Fast nu ljuger jag…

Jag älskar godis… Inte kakor och bullar så mycket, men godis… Och den där fasansfullt goda drycken Coca-Cola…Mm!
Skit också, inte undra på att man numera liknar späckhuggaren i den där filmen ”Rädda Willy”…
Men jag försöker låta bli allt ”snarr” när barnen är vakna, så de inte börjar tjata om sötsaker så fort de ser det. Men när de somnat så vet jag inte vad som händer med mig. Jag börjar genast leta och rota runt efter någon form av sockerkick. Så var det inte alltid tidigare innan alla dessa barn kom till världen, men nu gör man allt för att få något uppiggande.
Vi försöker dock avstyra barnens önskemål om sötsaker till att enbart äta sådant på helgerna. Men det är inte alltid så lätt att säga nej, och Freja försöker hitta nya sätt att kringgå detta.
Det senaste försöket fick jag uppleva igår när vi satt tillsammans med twinsen på vardagsrumsgolvet och lekte. Det gick till såhär.
– Pappa! Jag vill ha glass. Säger Freja glatt.
– Jag med Freja! Men vet du, det är inte helg nu. Det är bara onsdag idag. Svarar jag.
– På helgen. Då, då får man äta glass. Konstaterar hon och fortsätter leka.
Men efter någon minut är det dags igen.
– Pappa! Jag tänker på glass. Berättar hon.
– Mm, det skulle vara gott. Men vi kan äta glass tillsammans i helgen. För idag är det onsdag. Imorgon är det torsdag, sedan på fredag börjar helgen! Försöker jag förklara.
– Okej. Svarar hon lågmält.
Det är nu det är som svårast att stå på sig. När hon ser lite ledsen ut och bara sitter där, och förmodligen tänker på sin glass.
– Vi kan sjunga lite Freja! Säger jag för att få henne på andra tankar.
– Ja! Jag kan sjunga för dig pappa. Ropar hon glatt!
Jag väntar nu nyfiket på vad hon väljer att sjunga.
– Jag sjunger som glassbilen för dig pappa! Säger hon och trallar sedan på jingeln glassbilen spelar. Om och om igen…
Det tar emot så hårt att behöva säga nej, men jag gjorde det ändå. Denna kväll hade vi turen att Lena och Magnus skulle komma förbi, så då fick Freja annat att tänka på.

Vi tittade även på ett klipp med Nightwish från en av deras konserter. Freja var mycket fascinerad av sångerskans klänning. Sedan drog hon en slutsats.
– Det är farmor! Det är farmor som sjunger där. Säger hon och pekar på sångerskan Tarja.
Haha, ja de kanske är lika? Ska bli kul att se hur morsan reagerar när hon får höra detta. Men hon gillar ju Nightwish så det kommer hon nog bara tycka är roligt.

Kan någon tala om för mig när Nova och Theo ska bli friska igen? Nu har de varit förkylda i snart två veckor. Det räcker mer än väl tycker jag…

Nu börjar det likna något! Nyrakad och nyduschad, dags att sova. Sköt om er & Ha d biff

DAGENS JERKER går till fotbollsvärldens alla superstjärnor. Gareth Bale till Real Madrid för vad var det nu, EN MILJARD kronor! Skojar ni med mig? Läste även att Zlatan ska få löneökning nu med X antal miljoner. Då tjänar han den nätta summan 130 miljoner kronor om året, reklampengar och dylikt ej inräknat. Jag fick en löneökning med 520kr. Är det inte dags att bromsa upp denna utveckling inom fotbollen? Eller är det fackförbunden som ska ha en eldgaffel upp i rumpan och se till att förhandla till sig bättre löner åt alla oss vanliga hederliga arbetare? Något är fel! Men ja e inte bitter…

Den talande fickan

16 september, 2013UncategorizedFacetime, VindruvorPappatarzansblogg

Vad var det? Äh, förmodligen ingenting…

Men det var det! Detta utspelade sig vid middagstid idag. Jag låg besegrad av både Nova och Theo i lekhagen, de klättrade på mig från alla möjliga vinklar och håll. Under tiden satt Jenny med Freja och försökte äta middag. Då hörde jag en befriande ängels röst.
– Pappa Jimmy! Pappa Jimmy! Vill du äta maten med mig? Ropade Freja från köket.
– Självklart! Svarade jag och såg min chans att undkomma de energiska två småtrollen i lekhagen för en stund.
Jenny löste av mig och genast satt twinsen som två ljus, hur lugna fina som helst. Förrädare!
På väg till Freja så gör jag en kopp kaffe till mig och ett glas saft till henne. När jag är framme vid matbordet hörde jag det första ljudet. Det sprakade till och lät som kraftig vind i en mikrofon ungefär. Jag stannade upp och försökte lokalisera ljudet.
– Hallå? Hörde jag en kvinnoröst ropa.
Vad nu, hör någon annan det där eller har de sömnlösa nätterna slutligen resulterat i att jag blivit galen? Sedan hörde jag det sprakande ljudet igen. Va fasen, kommer det från min bak? Har jag blivit bortförd av aliens om natten och fått en radiosändare i rumpan! Det kan hända faktiskt, det har jag sett på TV. Det var i tv-serien South Park förvisso, men ändå!
– Hallå? Hörde jag rösten ropa igen.
Det kommer från min byxficka! Aha, det är mobiltelefonen! Jag ställer ifrån mig kaffekoppen och saftglaset innan jag snabbt letar fram mobilen. Och se där! Där var min svärmor Lena igång på facetime. Ni vet funktionen där man ser varandra när man pratar, som Skype ungefär!
– Hej! Svarar jag och skrattar.
Lena skrattar hon med.
– Haha, vad är det här? Kan man göra såhär? Frågar hon.
Freja sitter alldeles stilla och ser väldigt fundersam ut. Jag förklarar för Lena vad facetime är och visar sedan Freja att mormor är inne i telefonen. Då blev båda jätteglada och pratade med varandra en kort stund. Det var skoj och lite oväntat! Vet tusan inte hur jag lyckades starta en facetime uppringning med mobilen kvar i byxfickan. Men det vart en rolig och lite oväntad underhållning till middagen. Och bäst av allt, jag var inte galen. Ännu…

Efter maten ville Freja ha frukt. Det blev lite persika, och det var tydligen supergott till en början. Men sedan ångrade hon sig.
– Jag vill inte ha. Jag vill ha juvjuvor! Sa hon och lämnade tillbaka sin lilla skål med persikobitar.
Det tog en stund innan jag förstod vad ”juvjuvor” betyder, men Jenny som även pratar flytande bebiska förklarade att hon vill ha vindruvor.
– Jaha, vindruvor! Sa jag och tittade på Freja.
– Ja, juvjuvor! Tack! Tack så mycket! Tack! Jag älskar om juvjuvor! Sa hon glatt och började studsa.
Så var det med det, nu vet jag i alla fall vad ”juvjuvor” betyder nästa gång hon vill ha det. Och vem vet, då kan det vara sådär galet bråttom…

Jag skulle vilja prata lite om Theo. Jag har ju tidigare nämnt hur han plötsligt är lite överallt här hemma, efter att han lärde sig krypa för en tid sedan. Men idag såg jag ett litet monster i honom…
Han gick som på räls mellan alla saker han INTE får röra här hemma. Och vi har ändå haft det ganska undanplockat sedan Frejas små raider när hon var liten.
Men nu kryper han fram till braskaminen och börjar peta loss små träflisor på veden som ligger där. Aj aj Theo! Vi vill ju inte att han ska bränna sig där när vi börjar elda senare i vinter. Men han tittar bara på mig och håller kvar handen och pillar vidare lite försiktigt. Då lyfter jag bort honom och upprepar mig. Aj aj Theo!
Då kryper han vidare, raka spåret till Frejas rittavla. Han reser sig upp och börjar greppa efter hennes tuschpennor som ligger där. Aj aj Theo! Han reagerar och släpper pennan, men greppar istället svampen man suddar med och tänker stoppa den i munnen. Aj aj Theo! Säger jag bestämt och lyfter bort honom därifrån.
Då kryper han vidare till byrån som står bredvid och rycker ut nedersta lådan. Och samtidigt som han försöker hålla i lådan och resa sig upp så glider lådan långsamt in igen. Aj aj Theo! Akta fingrarna! Jag rusar fram igen och lyfter bort honom.
Samtidigt som jag skjuter in lådan igen hör jag honom krypa iväg bakom mig. Nu tillbaka till braskaminen. Fast denna gång så är det stativet med tillbehören till kaminen (brukar vara en liten spade, en borste och en metallpinne att peta i elden med) han börjar pilla på. De är ju smutsiga med gammal sot och aska. Aj aj Theo! Han tittar på mig och ler. Sedan vänder han sig tillbaka och börjar pilla på stativet igen. Aj aj Theo! Säger jag aningen less och lyfter bort honom igen.
Jag tittar på Nova som stillsamt sitter och leker med några plastfrukter från Frejas lilla kök. Hon leker stillsamt och gör lite ljud där hon sitter bara. Inget mer. Theo har redan krupit vidare och är nu framme vid boxen till parabolen. Aj aj Theo! Men nu lyssnar han inte, att trycka på knapparna här låter alldeles för skojigt för att bry sig om vad pappa surkart har att säga. Så jag går fram och lyfter bort honom. Igen! Nu behåller jag honom i knät några sekunder innan han slingrar sig ur mitt grepp och kryper vidare mot badrummet. Hoppas badrumsdörren är stängd, jag orkar inte jaga efter honom mer. Det var den inte. Aj aj Theo!

Till följd av detta så känner jag mig som en surgubbe som bara säger ”nej” och ”aj aj”. Men idag var det extremt! Och det är svårt att inte göra liknelser mellan filmfigurer och våra tvillingar här hemma…

Nova & Gizmo

Theo & Stripe (stökiga ledaren i Gremlins)

Med detta tackar jag för mig, önskar alla en god natt! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till mig. Fasen… Med vad ska grannarna tro om en när man har vattenspridaren igång ute på nya fina gräsmattan, samtidigt som regnet öser ner. Önskar jag upptäckte att det regnade lite tidigare…

•••HaPpY BiRtHdAy•••

13 september, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

Hurra! Hurra! För Jimmy idag!

Idag fortsatte firandet av den spektakulära mannen med den putande magen! För idag, fredagen den 13:e, ja då fyller minsann JAG år!

34 år, för er som undrar…

Firandet startade redan förra helgen, men idag firade vi i familjen med mormor Lena här hemma. Dagen började med en sorts donut skapelse med ljus på när jag vaknade imorse. Mm, mums! Sedan firades jag med bullar och glada tillrop på jobbet, och jag tackar ödmjukast! När jag kom hem på eftermiddagen så hade Lena anslutit och vi fortsatte fira här hemma. Freja bakade en tårta till mig, med lite hjälp av Jenny, som hon dessutom garnerade själv. Den blev jättefin och var mycket smaskig!

Denna tårta kunde avnjutas till skönsång av Freja. Jag fick höra både ”Ja må du leva” och ”Happy birthday”, jag blev nog lite rörd. Och tänka sig, jag fick presenter igen! Måste ha varit extremt skötsam i år, undrar hur det slutar på julafton? Jag vill tacka för den förträffliga pizzastenen! Den kommer jag använda ofta, testade redan ikväll att göra pizza på den och det blev superbra! Sedan fick jag andra säsongen av ”Game of Thrones”, och en Global slaktarkniv. Akta er säger jag bara…

När vi ätit den goda hemmagjorda pizzan så gick Freja och jag ut för att vattna vår nya fina gräsmatta. Då fick vi syn på en stor padda! Paddor är bra, de äter tydligen sniglar och annat elände i trädgården. Vi såg även en liten padda som förmodligen kom till världen i år.
Detta fick mig dock att minnas en padd-incident jag fick uppleva precis när vi flyttade in i vårt hus. Jag kom hem från jobbet och stannade till med bilen på infarten. Jag skulle ta med mig posten in, men stannade upp när jag fick syn på en padda. Den var inte speciellt stor, som en brun platt tennisboll ungefär. Långsamt kröp den fram bredvid bakhjulet på bilen. Jag ville inte köra på den sen, så jag gick fram och började försiktigt fösa bort den med foten. Då jäklar blev det fart på paddan! Och tro inte att den blev rädd och skuttade iväg, nej. Istället började den jaga mig och jag kunde nästan höra den väsa svordomar på paddiska. Som finska lät det ungefär. Läskiga bruna tennisbollwannabe! Jag hoppade snabbt in i bilen igen, nu var jag i säkerhet. Där väntade jag en kort stund tills paddan lugnat ner sig och krälat av infarten. Nu hade jag min chans, jag sprang ut och hämtade posten och sedan snabbt tillbaka in i bilen. Sedan rullade jag in bilen till huset, samtidigt som jag scannade av området för att undvika en ny konfrontation med paddan. Men den måste ha blivit livrädd och gömt sig. Allting slutade väl och ingen kom till skada!

Jag har under min tid på min befintliga arbetsplats skapat lite och varit kreativ. Några ”gubbar” och ”figurer” där jag använt mig av kartongbitar och resterande material från mina körningar. Ungefär som när Emil i Lönneberga täljde trägubbar när han satt i snickerboa! Funderar på att ta lite kort på dessa och lägga upp här. Kanske nästa vecka?

Hockeysäsongen och återtåget till elitserien började för Djurgården igår. Härligt! Men det höll på att gå illa. Tack och lov så vände de ett underläge med 0-2 till seger med 3-2. Kom igen nu Djurgårn!

Mätt, belåten och inte alls full. Barnen sover. Jag borde göra mig sovklar, känner att ögonlocken är tunga redan nu. Snart smäller de ihop utan förvarning…
Stort tack till alla ni som gratulerat mig på min jättestora dag idag! Ha d biff!

DAGENS JERKER vill jag ge till hockeydomaren i gårdagens match. Märkliga beslut och annat knas, lagen i hockeyallsvenskan förtjänar bättre…

Usch x3

11 september, 2013Uncategorized9/11, Anna Lindh, KebabPappatarzansblogg

11:e september… Detta är för mig och många andra en vemodig dag. Inte just denna dag, utan mer dagens datum. Det förknippas med mycket sorg…

USCH nr.1

11:e september 2001. Alla minns ni väl vad som hände i New York denna dag, när al-Qaida attackerade tvillingskraporna World Trade Center. Det var första gången jag hörde talas om al-Qaida och deras ledare Usama bin Ladin. Jag minns allt väldigt väl än idag…
Vid denna tidpunkt befann jag mig på semester tillsammans med Jocke och hans dåvarande flickvän i Alanya i Turkiet. Vi satt på hotellrummet i väntan på att alla skulle göra sig klara för att gå ut och äta. Jag zappar runt bland kanalerna på vår TV och fastnar när jag ser bilderna från attacken. Till en början trodde jag inte det hände på riktigt, utan att det var en film eller något liknande. Kanalen var på arabiska så text och kommentarerna var obegripliga. Men sedan när vi gick ut och slog oss ner på en restaurang så förklarade servitören vad som hänt. Fy fan…
Hemresan med flyg bara någon dag efteråt vart genast lite obehaglig. Det kryllade av beväpnade vakter på flygplatsen i Alanya, och stämningen var mycket låg. Men vi kom hem oskadda, tack och lov.

USCH nr.2

11:e september 2003. Jag och min dåvarande chef Janne jobbar, med radion på i bakgrunden. Vi lyssnar på ett program där de pratar om Ground Zero, terrorattacken i New York. Plötsligt meddelas det att Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh mördats. Vad är det som händer frågade vi oss. Detta är och kommer alltid vara en tragisk bortgång…

USCH nr.3

Idag berättade min kollega Henke att det tydligen är kebabens dag. Tråkigt val av datum om ni frågar mig. Kebab som dessutom inte är speciellt gott! Bläääh…

Om vi lämnar allt elände för en kort stund så har jag andra nyheter. Det har varit sjukstuga här hemma, alla barnen råkade ut för förkylning och feber. Men nu är Freja frisk och kan återvända till förskolan.
Twinsen är fortfarande förkylda och lite snoriga. Nova har tappat rösten och väser mest. Medan Theo fortsätter som vanligt, dock ej med samma fart som tidigare. Hoppas de är helt återställda snart!

Ikväll var det föräldramöte på Lembits nya skola. Jenny burnade iväg, och där stod jag nu ensam med alla barnen. Fast inte helt ensam, Linda och morsan kom ut och hjälpte mig! Och Elvira såklart. Det gick jättebra. Så vi åt middag tillsammans och sedan var det sovdags för twinsen. När de somnat fikade vi samtidigt som Freja låtsades försöka ta blodprov på oss alla i soffan. Jag var frisk berättade hon sen, vilken tur!

Nu somnar jag nästan med mobilen i handen, hoppas jag hinner skriva klart. Ha det biff

DAGENS JERKER går idag till ”kebabens dag”. Ska det verkligen vara nödvändigt att fira? Det smakar ju bara starkt…

Tjuvstart!

7 september, 2013UncategorizedFödelsedag, Gräsmatta, SchwarzwaldtårtaPappatarzansblogg

På era platser… Färdiga… Fyll år!!

Jag fyller ju faktiskt inte år förrän på fredag, om nästan en vecka. På fredagen den 13:e september…
Därför firar vi idag istället! Haha, eller det är bara lite sant. Det är såhär, att vi är många i släkten som fyller år i dessa dagar. Därför slog vi ihop det och firar alla idag istället, hur bra som helst. Vi firar Micke, Elvira, Kent och sist men inte minst jag själv!
Alla hjälptes åt att baka det som behövdes. Jenny bakade kladdkaksmuffins, och jag gjorde en schwarzwaldtårta. Sedan ordnade morsan bullar och kakor, Linda fixade ännu mera kakor och ytterligare en tårta. Sen firade vi, och presenter delades ut. Jag fick ett oförskämt gratulationskort, en ny Globalkniv att såga bröd och träd med, en musik-dvd med Metallica och en av världens bästa filmer, Top Gun, i 3D. Tack allesammans!

Igår kom vår gräsmatta! Tre stadiga pallar med hoprullat gräs stod placerade på tomten när jag kom hem från jobbet. Hurra!
Syster Linda, Micke och Elvira var här för att hjälpa till med rullandet och barnpassning. Sedan anslöt broder Tommy, redo att rulla. Men vi började med en knasig kycklingwok jag hittat ett recept på, den blev hyffsad till slut. Tyckte den innehöll lite för mycket soya, därav blev den alldeles för salt. Men med improvisation och en burk kokosmjölk så blev den mildare och ätbar.
Sedan körde vi för fullt och rullade ut nya gräsmattan. Det tog oss ungefär 90 minuter att göra allt klart, vilket kändes bra! Trodde det skulle ta mycket längre tid. Så stort tack till Micke, Tommy och även Lembit för era insatser! Det blev ju jättefint!

När vi var klara så väntade kall öl och kvalmatchen för Sverige i fotboll. Irland stod för motståndet, griniga gröna gubbar. Så verkade det på slutet av matchen i alla fall när Sverige vann med 1-2 i Dublin! Grrrreat!
Micke och jag tog varsin whisky till matchen. Tillsammans med några öl så gjorde det susen. Jag blev full och gick och lade mig. Mindes inte ens hur matchen slutade när jag vaknade idag… NOT! Aldrig att jag blir så full! Blev bara sådär härligt salongsberusad och somnade väldigt gott efteråt. Snarkade nog på en hel del dock…

G-G-G-Gaddning! Den läker på bra och är snart färdig. Det är inte längre rött och flammigt runt den så nu kommer bilden som jag utlovat!

Det blev barnens namn med tillhörande krona. Eftersom de är mina små prinsessor och min prins! Den känns ej helt klar ännu, jag vill nog lägga till lite skuggning i kronorna innan jag är helt nöjd. Men det kan vi ta senare!

Nu ska vi, trots allt fikabröd idag, ordna någon middag. Jag känner faktiskt för en sallad. Nu blev nog många besvikna på mig. Men en sallad känns nog helt rätt eftersom jag redan är så mätt. Så får det bli! Ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till Per Morberg. Jag gjorde schwarzwaldtårtan enligt hans recept, men den blev inte alls som på bilden…

Morsning och goodbye herr Obama

5 september, 2013UncategorizedBarack Obama, Linus, President, True Tattoo, USAPappatarzansblogg

Pain is a beautiful thing. Tattoos are even better!

Återkommer till det, men först ut här idag blir presidentbesöket i Stockholm. Mr president, Barack Obama mellanlandar här i lilla häftiga Sverige på väg till G20 mötet i St. Petersburg. En för övrigt jäkla skitstad om ni frågar mig, så han kan likväl stanna kvar här.
Uppståndelsen kring detta har varit enormt! Det har tjatats om detta både igår och idag i alla medier, är det verkligen en så stor grej? Ja vissa tycker det, jag tycker det är en lite ljummen tillställning. Men om jag hade bjudits in till kalaset så hade jag nog tyckt annorlunda. Tror Obama skulle finna mig intressant som den vanliga Svensson jag utger mig för att vara. Att få höra hur min syn på svensk politik kontra den amerikanska. Vi kan prata lite om Syrien, om Bashar al-Assad är kompis eller inte kompis. Reinfeldt och Bildt hade nog inte fått en syl i vädret, utan bara suttit och skruvat på sig där på sina stolar. Men vad skulle de ha för vettigt att tillägga?
– Jag tycker man ska vara försiktig och komma ihåg… Som Reinfeldt alltid inleder sina meningar. Försiktig hit och försiktig dit, mes!
Sedan har vi Bildt, som betonar bokstaven R genom att rulla dem i munnen när han pratar.
– Jag tyckeR det äR bRa föR SveRige… Mer än så lär han inte hinna säga innan Barack hyschar och ber honom att hålla tyst. Vi har viktigare saker att prata om han och jag!

Skulle sett fram emot dessa intressanta diskussioner. Sedan är det väl bara att invänta Baracks vänförfrågan på Facebook. Borde inte ta alltför lång tid kan jag tycka. Gissar att han redan får min blogg översatt, och att han följer mig på Twitter…

Igår brummade jag iväg till min bokade tid hos Linus på True Tattoo i Gustavsberg. Känns nästan som någon form av otrohet att byta tatuerare när man låtit en och samma person göra alla mina tidigare gaddningar. Men det är inget jag ångrar nu efteråt. Linus var skicklig, noggrann och framför allt väldig snabb! Jag var tvungen att fråga om det var en vanlig uppfattning om honom eller om min förra tatuerare var en sölkorv. Vi kom fram till att det nog var både och i detta fall, nu slapp jag åtminstone alla dessa rökpauser som förra killen behövde för att karva in lite bläck i mig.
Motivet då, är ni nyfikna? Bild kommer, var så säkra. Vill bara vänta tills den värsta rodnaden har lagt sig så att jag inte ser så rödflammig ut. Så till nästa inlägg här på bloggen kommer en fullständigare bild, jag lovar. Nu får ni nöja er med denna lite oklara bild, ni kan börja gissa vad det föreställer om ni inte redan vet det.

Idag var jag och Freja på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge för att lämna prover. Hoppas detta ger något resultat, tycker så synd om lilla Freja som har det så otroligt jobbigt med sin mage. Provtagningen idag gick inte helt lätt, vi var tre stycken som fick hålla i henne för att lyckas. Hon var så uppskrämd sedan tidigare och blev livrädd. Men när det var klart så lugnade hon snabbt ner sig, och insåg att det inte var farligt. Och det gjorde inte ont.

Här är vi hemma och hon visar stolt upp sitt plåster/bandage från dagens provtagning.
Tycker dock att detta blir en för stor grej och mer eller mindre ett trauma för henne. Varför kan de inte ge henne något lugnande eller söva ner henne istället? Hur ska det gå nästa gång det ska lämnas blodprov, undrar om hon kommer ihåg dagens kaos då. Själv känner jag att det är fördjävligt att behöva sitta och hålla i henne så hon tvingas till detta. Det var likadant när vi åkte in till SÖS i våras. Då fick jag hålla fast henne så de kunde utföra en tarmsköljning mot hennes vilja. Hon kommer troligen hata mig för allt jag utsatt henne för…

Jag tänker inte göra mycket mer ikväll, är rätt så utmattad efter dagens spektakel. Ni får ta hand om er där ute, ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till flugorna i vår soptunna. De behagar tydligen göka runt i våra sopor och nu hittade vi några fluglarver i botten på soptunnan. Jag orkar inte med ett tredje krig mot insekterna denna sommar! Det blir till att slita fram högtryckstvätten och blåsa rent skiten. Flyg åt skogen äckelpäck flugor!