Kategoriarkiv: Uncategorized

Candyman

Kalas igen! Idag kom några goda vänner förbi och firade mig i efterskott. Och jag kan inte klaga på presenterna, kolla här!

20130928-230401.jpg
Stort tack till Marcus, Erik, Johanna och barnen! Jag kunde inte vara mer nöjd än jag är just nu! Nu har jag winegums så det räcker en lååång tid framöver. Minst hela helgen i alla fall… Mums!
Denna fina gåva har uppmärksammats av dottern här hemma. Freja smakar sig fortfarande fram bland de olika färgerna i godisskålen i jakt på sin ”favorit”.
– Den här, det är min favorit! Säger hon och håller fram godisen innan den försvinner in i munnen. Sedan när hon tuggat på den en kort stund springer hon och spottar ut den i papperskorgen i köket. Och sedan börjar vi om igen.
– Den här, den är min favorit!

Freja var helt slut senare på kvällen. Jag hittade henne i soffan, ungefär 4 minuter in i en Nalle Puh film. Utslagen…

20130928-230856.jpg
Vår lilla stora tjej. Så trött. Hon som förklarade att hon minsann är en stor tjej nu när hon kunde ta av glasspappret på sin glass helt själv. Vuxet!
Senare under kvällen hörde jag något som dunkade. Det kom från Frejas rum, så jag sprang in dit. Min första tanke var att hon ramlat ur sängen, men hon låg inte på golvet. Och inte i sängen. Men i hennes barntält satt hon! Hon måste ha krupit eller tagit sig dit i sömnen. Nu har jag dock lagt henne i sängen igen, hoppas hon stannar där hela natten .

Imorgon ska vi iväg tidigt, så nu tackar jag för idag. Ha d biff

DAGENS JERKER går till den ingrediens i winegums som framkallar denna halsbränna…

Ohoj and a bottle of rum!

ÄNTLIGEN fredag! Så känner jag rent spontant. Denna arbetsvecka har varit påfrestande och det känner man av nu…

Jag känner mig tung. Inte på grund av min mage och enorma övervikt, utan mer tung av utmattning. När jag kom ut från jobbet och satte mig i bilen så sjönk jag ner ordentligt i bilstolen. Kunde förmodligen somnat där utan problem. Men så kom då plötsligt önskemål hemifrån om att äta mat från McDonalds till middag. Omöjligt att säga nej till! Så jag kände mig genast lite lättare.
När jag parkerat bilen hemma så hör jag Freja ropa vid ytterdörren. Hon vet om att jag kommer hem med hamburgare.
– Pappa! Pappa! Har du köpt hamburgare hem till mig? Frågar hon nyfiket.
– Ja tänk för att pappa har det! Vill du se? Frågar jag och hämtar henne, sedan bär jag med mig henne till bilen igen för att hämta maten.
Hon blir fullkomligen lyrisk när hon ser sin Happy meal där i bilen. Hon börjar ropa ut i grannskapet att hon ska få hamburgare. Att hon älskar hamburgare!
När vi kommit in så fortsätter hon vara uppspelt över sin middag.
– Jag älskar om juice! Säger hon och dricker ur sitt juicepaket.
– Och jag älskar cola! Säger jag och ruskar om sugröret i pappmuggen.
– Jag älskar om dig pappa också! Säger hon sedan.
– Och jag älskar om dig Freja, såhär mycket! Säger jag och måttar med utsträckta armar hur mycket jag menar.
Freja skrattar och ser lite smågalen ut.
– Jag älskar också om dig såhär mycket. Säger hon och håller ut sina armar.
Nu skrattar jag också, det är ju så gulligt!
– Jag älskar om dig upp till taket! Säger hon sedan och pekar uppåt.
Vad ska man säga. Gullunge! Nu blev jag definitivt mycket lättare och arbetsveckan var bortglömd. Tack underbara dotter!

Om vi backar bandet lite. Bara lite! Tillbaka till jobbet, där jag befann mig tidigare idag. Min relativt nya arbetskamrat Billy skötte musiken under dagen. Han gillar punk, reggae och något som påminner om sjörövarmusik. Låt mig vandra er genom detta och berätta vad jag tycker om denna musik.
Punk! Jag tror jag var 11-12år när jag hade min punkepok i livet. Med spretig frisyr, hål i örat och bakvänd skjorta fladdrade jag fram i skolan med Sex Pistols i min freestyle. Denna epok varade dock inte jättelänge, och jag återgick sedan till att mer ”smälta in i mängden”. Men musiken är helt okej, och jag har absolut inget emot att det spelas punkmusik på min arbetsplats. Däremot dök det upp något som kallas för zigenarpunk… Kunde man ens sätta ihop dessa två ord? Resultatet är inte jättebra ska jag väl erkänna, men okej och väldigt annorlunda.
Reggae! Behöver jag inte gå in så mycket på. Jag älskar reggae! Massor av ganja och babylon till folket!
Sjörövarmusik! Vad är detta? Nåt asballt som påminner om irländsk pubmusik eller något liknande. Irländsk folkmusik kan man kanske kalla det. Men det är så mycket ”skepp ohoj” över denna musik att det tar mig högst tre sekunder innan jag drömmer mig bort. För jag är inte alls främmande för att bli sjörövare. Kan Johnny Depp vara pirat, så kan jag vara pirat. Med hjälp av Billys musik så befinner jag mig ombord på mitt sjörövarskepp med bandana under min feta sjörövarhatt, lapp för ögat, bar överkropp, fladdriga brallor, påsiga stövlar, med pistol skjutandes i ena handen och ett svingande svärd i andra handen. Jag ska ropa fula ord, plundra och bränna, skjuta kanoner och svinga mig fram i de där snörena från masterna. Jag skulle jaga både Viking Line och Silja Line båtar och plundra dem på rom och winegums. Arrrgh!! Fast det är nog varmare i västindien… Nästa vecka ska jag fokusera och styra mitt drömmande sjörövarskepp ditåt!

20130927-213705.jpg
Så stort tack till Billy the kid som håller stämningen uppe med sin härliga musik. Nu är jag lite uppspelt och behöver elda något. Ska starta braskaminen och kanske dricka lite rom. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Alexander Bard i Idol-juryn. Han är osmakligt elak! Man kanske måste förbereda dessa eventuella musikstjärnor på ett hårt och tufft liv i musikbranschen, men han är fasen hemsk…

Den slickande kossan

Jag hade ett önskemål idag. Att när jag kom hem från jobbet idag så skulle Jenny ha gjort en tårta eller något smaskigt. Det gjorde hon inte…

Åh vilken ”day of poo” jag har haft på jobbet idag. Hittills har hela veckan egentligen varit skit! Jag och min kollega, Billy the kid, har kämpat i motvind minst sagt. Vi försöker få vår produktionslina, Linje S, att fungera ordentligt. Vi tillverkar just nu ett snorgrönt rakbalsam som faktiskt luktar en liten smula jätteäckligt. Men detta rakbalsam tycks även föra en ondskans epedemi med sig som gärna förstör lite på sin väg fram till att bli en färdigtappad produkt.
Orkar inte gå in på detaljer om allt som gått fel, och får nog inte heller göra det av anledning av företagets sekretess gentemot våra kunder. Men denna körning, som vi kallar det, skulle ta 16 timmar att köra klart. Två arbetsdagar drygt. Vi har avverkat tre dagar och har väl gjort klart två tredjedelar ungefär. Och i takt med att maskinen går sönder och protesterar, så tryter arbetsglädjen för oss som jobbar med den. Men vi har förhoppningar om att bli klara imorgon! Snälla låt det bli så…

20130925-210755.jpg
På vägen hem idag stannade jag och handlade lite nödvändigheter. Min förhoppning om att Jenny skulle ha bakat något smaskigt som jag önskat kändes aningen orealistiskt. Därför köpte jag en hel platta energidryck! Ska inte dricka upp allt på en gång, utan tycker jag var värd det efter denna skruttstart på veckan. Men den gömmer jag i bilen, annars får jag skäll av Jenny. Hon är Sveriges största motståndare till energidrycker och hävdar att jag kan dö. Märkligt kan tyckas. Eftersom Jenny inte är främmande för att ta en cigarrett om chansen dyker upp. Det dör man ju absolut inte av… Eller?

Nu till dagens gulligull! När jag skulle försöka få tvillingarna att somna i barnvagnen idag hände något sött. De höll hand där de satt bredvid varandra! Här kommer en bild!

20130925-213132.jpg
Nu, ska jag berätta om Frejas mardröm härom dagen.
Hon ropar efter sin mamma mitt i natten och Jenny springer dit. Och när Jenny springer så står Usain Bolt stilla i jämförelse. När hon kommer in till Freja så har hon dragit täcket över sig i sängen och skakar. När Jenny tröstat henne så frågar hon vad som hänt. Freja berättar då om sin dröm. Att en ko, som såg ut som en lastbil, slickat henne på armen och att det brändes…
Jag undrar mycket över denna dröm, kan detta vara något liknande hon råkat ut för?

20130925-214448.jpg
Denna fantasi är mystisk och jag funderar lite över var hon får allt ifrån. Visst, alla kanske drömmer märkliga saker ibland. Men jag ska nog hålla ett extra öga på Freja framöver…

Nu utropar jag mig själv till tröttast och tänker därför förbereda mig för att sova. Sköt om er och dröm ej om slickande kossor. Ha d biff!

DAGENS JERKER… Kan man ge utmärkelsen till rakbalsamet vi tillverkar? Annars säger vi grattis till Sune, igen…

Oförskämd fräckhet

Här ska ni få höra, hur otroligt oförskämd man kan vara. Kunde knappt tro mina öron. Vilken fräckhet!

Jag hann inte mer än komma hem och slå mig ner för att äta middag. Då kom första påhoppet från min 2-åriga dotter.
– Pappa, har du bebisar i magen? Frågar hon och petar på min mage. Min enorma pondusmage!
– Vad menar du med det? Frågar jag väldigt lugnt men med en aningen mörkare ton än vanligt.
Samtidigt som jag spelar upp en scen i mitt huvud från en Asterix-film, när Obelix blir kallad tjockis och svarar: Tjock! Vem är tjock? Här finns bara en, och han är inte tjock!
Men det kom inget svar, utan hon bytte samtalsämne istället. Hon lämnade mig nu med många obesvarade frågor. Hur stor mage har jag? Ser jag gravid ut? Hur vågar hon fråga mig något sådant? Jag får säga som min far alltid sagt: Jag bygger tak över nöjesfältet!

20130923-203023.jpg
Nästa påhopp kom när Jenny gjort en väldigt fin fläta i Frejas hår. Hon kom springandes och visade stolt upp sin fina fläta.
– Pappa! Titta! Ropade hon glatt.
– Oj oj vilken himla fin fläta! En sån skulle jag också vilja ha! Berömde jag och kände på flätan.
– Men… Du har för mycket lite hår. Det går inte. Det kom hon fram till och förklarade efter att ha tittat på mig.
– Nej det har du rätt i Freja. Jag har nog för lite hår. Säger jag och nickar instämmande.
– Men du kan få mera hår imorgon. Då kan du få fläta. Säger hon.
– Jaha, men hur ska jag få så mycket hår till imorgon då? Frågar jag henne.
– Du får av farfar. Imorgon! Berättar hon övertygande.
– Okej, vad bra. Tack då Freja! Säger jag och undrar för mig själv hur detta ska gå till. Han har ju lika lite hår som jag, om inte mindre. Känns som att jag får vänta på min fläta. Men tack för att du upplyste mig om min övervikt och att jag är tunnhårig. Mobbing by a 2-åring…

Theo åt en av Frejas tavelkritor idag. Bara sådär. Mamma Jenny blev orolig. Medan jag har min övervikt och hårbortfall att oroa mig över…

20130923-203302.jpg
Sune, min arbetsplats stora matador chockade mig idag. Igen! Han kom fram och erbjöd sig, helt frivilligt, att köpa winegums till mig när han åker på kryssning nu till helgen. Jag blev helt ställd. Vad har hänt? Men jag tackade i alla fall glatt ja till erbjudandet. Undrar om han försöker smöra lite för att undkomma tilldelningarna av ”Dagens Jerker” när alla andra har skött sig? I så fall måste jag tyvärr meddela dig Sunis, att det går inte. Inte för alla winegums i världen! Okej, två paket winegums i så fall…

20130923-203149.jpg
Sedan några dagar tillbaka så kryper nu även Nova här hemma. Theo har ju varit i farten ett tag nu, och nu har han fått en kompis att busa med. Hon är väl inte riktigt lika van som han när det gäller krypandet, inte heller när hon ställer sig upp. Han kan stå och leka med saker i Frejas leksakskök utan att man behöver vara speciellt orolig för att han ska ramla. Nova däremot, får man hålla under uppsikt. När hon väl står upp så är det lite ostabilt och vingligt. Sedan om hon greppar en leksak ståendes så glömmer hon oftast bort att hålla i sig, vilket resulterar i ett handlöst fall till marken med tillhörande gråt.
Men tänk, snart går de själva. Och springer! Springer överallt! Oh my god…

Ska vi nöja oss så för idag, ja det tycker jag nog. Får önska alla en fortsatt trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Sune för hans fräcka försök att köpa sig fri från denna utmärkelse. Det är en gyllene regel har jag ju redan förklarat, om alla sköter sig och inte gjort något dumt så tilldelas han den automatiskt. Köpa sig fri va, jo pyttsan…

Nej! Bit inte mr. Pitt!

Idag har jag och Freja jagat efter glassbilen. På riktigt! Vi åkte med vår bil, det grå monstret, och sökte av Herrviksnäs i jakten på den spelande blå bilen. Vi kanske drog lite blickar till oss, hoppas vi inte hamnar i programmet ”Efterlyst” eller något liknande nästa vecka…

Anledningen var att vi lovat Freja att hon skulle få köpa glass när glassbilen kom till oss. Hon har pratat om den så länge nu och denna helg höll vi öron och ögon öppna. Om den nu skulle komma, deras mobil-app verkar tyvärr inte speciellt uppdaterad numera. Men den kom! Dock så var Jenny och Freja i Mölnvik och handlade då. Jag hörde den spela sin trudilutt när jag var mitt uppe i en sanering av Theos andra mästerverk denna dag. Det vill säga ”Big Mayday Bajsblöja Nr.2”, inte ett bra tillfälle för glassbilen att komma. Men jag gjorde ett av mina personbästa tidsmässigt för detta blöjbyte, och när jag rusade ut från tvättstugan för att lokalisera glassbilen var det för sent. Den stod utanför grannen denna gången, men jag hann bara dra fram och förbereda barnvagnen när jag hörde den köra vidare. Attans…
Vi får ta det nästa gång helt enkelt tyckte jag. Men det tyckte inte de två stora glassnarkomanerna i detta hus. För andra gången förlorade jag denna diskussion. Första gången var när Jenny var gravid, då fick hon dille på att köpa någon speciell glass från glassbilen. Då åkte vi också runt här i området och letade, vi hörde den men hittade den aldrig.
Denna gången slutade det med att jag tog med mig Freja i vår bil och började jaga runt i området efter den blå bilen. Vi öppnade takluckan och vred ner ljudet på stereon för att lyssna om vi hörde den när vi åkte runt och spanade. Men det är inte lätt att höra något när Freja insisterade på att själv låta som glassbilen när vi åkte runt.
– Såhär låter den pappa! Sa hon och sjöng glassbilsmelodin om och om igen. Men vi hittade den inte idag heller. De får helt enkelt nöja sig med normal glass från ICA så länge…

20130922-000147.jpg
Ikväll tittade vi på en film. World War Z. Den var, intressant…
Jag har aldrig, verkligen aldrig gillat filmer om zombies. Men denna var annorlunda, på ett bra sätt. Brad Pitt springer runt med pagefrisyr och duckar för galna zombies. Mindre blod och slaffs, istället mer spännande. Jenny blev rädd…

20130922-000239.jpg
Nu ska jag lyssna efter konstiga ljud innan jag somnar. Har mitt baseball-trä bredvid sängen, utifall…
Ha d biff!

DAGENS JERKER går till den eller det som ”knuffade” omkull min salladstallrik från mitt grepp och ut i soffan. Mitt i zombiefilmen! Otroligt lågt gjort…

Candy crush…

Sötsaker är inget för mig. Jag äter någon enstaka karamell på lördagar då och då. Det är inte svårt, eftersom godis inte är speciellt gott. Fast nu ljuger jag…

Jag älskar godis… Inte kakor och bullar så mycket, men godis… Och den där fasansfullt goda drycken Coca-Cola…Mm!
Skit också, inte undra på att man numera liknar späckhuggaren i den där filmen ”Rädda Willy”…
Men jag försöker låta bli allt ”snarr” när barnen är vakna, så de inte börjar tjata om sötsaker så fort de ser det. Men när de somnat så vet jag inte vad som händer med mig. Jag börjar genast leta och rota runt efter någon form av sockerkick. Så var det inte alltid tidigare innan alla dessa barn kom till världen, men nu gör man allt för att få något uppiggande.
Vi försöker dock avstyra barnens önskemål om sötsaker till att enbart äta sådant på helgerna. Men det är inte alltid så lätt att säga nej, och Freja försöker hitta nya sätt att kringgå detta.
Det senaste försöket fick jag uppleva igår när vi satt tillsammans med twinsen på vardagsrumsgolvet och lekte. Det gick till såhär.
– Pappa! Jag vill ha glass. Säger Freja glatt.
– Jag med Freja! Men vet du, det är inte helg nu. Det är bara onsdag idag. Svarar jag.
– På helgen. Då, då får man äta glass. Konstaterar hon och fortsätter leka.
Men efter någon minut är det dags igen.
– Pappa! Jag tänker på glass. Berättar hon.
– Mm, det skulle vara gott. Men vi kan äta glass tillsammans i helgen. För idag är det onsdag. Imorgon är det torsdag, sedan på fredag börjar helgen! Försöker jag förklara.
– Okej. Svarar hon lågmält.
Det är nu det är som svårast att stå på sig. När hon ser lite ledsen ut och bara sitter där, och förmodligen tänker på sin glass.
– Vi kan sjunga lite Freja! Säger jag för att få henne på andra tankar.
– Ja! Jag kan sjunga för dig pappa. Ropar hon glatt!
Jag väntar nu nyfiket på vad hon väljer att sjunga.
– Jag sjunger som glassbilen för dig pappa! Säger hon och trallar sedan på jingeln glassbilen spelar. Om och om igen…
Det tar emot så hårt att behöva säga nej, men jag gjorde det ändå. Denna kväll hade vi turen att Lena och Magnus skulle komma förbi, så då fick Freja annat att tänka på.

20130919-231209.jpg
Vi tittade även på ett klipp med Nightwish från en av deras konserter. Freja var mycket fascinerad av sångerskans klänning. Sedan drog hon en slutsats.
– Det är farmor! Det är farmor som sjunger där. Säger hon och pekar på sångerskan Tarja.
Haha, ja de kanske är lika? Ska bli kul att se hur morsan reagerar när hon får höra detta. Men hon gillar ju Nightwish så det kommer hon nog bara tycka är roligt.

20130919-231231.jpg
Kan någon tala om för mig när Nova och Theo ska bli friska igen? Nu har de varit förkylda i snart två veckor. Det räcker mer än väl tycker jag…

Nu börjar det likna något! Nyrakad och nyduschad, dags att sova. Sköt om er & Ha d biff

DAGENS JERKER går till fotbollsvärldens alla superstjärnor. Gareth Bale till Real Madrid för vad var det nu, EN MILJARD kronor! Skojar ni med mig? Läste även att Zlatan ska få löneökning nu med X antal miljoner. Då tjänar han den nätta summan 130 miljoner kronor om året, reklampengar och dylikt ej inräknat. Jag fick en löneökning med 520kr. Är det inte dags att bromsa upp denna utveckling inom fotbollen? Eller är det fackförbunden som ska ha en eldgaffel upp i rumpan och se till att förhandla till sig bättre löner åt alla oss vanliga hederliga arbetare? Något är fel! Men ja e inte bitter…

Den talande fickan

Vad var det? Äh, förmodligen ingenting…

Men det var det! Detta utspelade sig vid middagstid idag. Jag låg besegrad av både Nova och Theo i lekhagen, de klättrade på mig från alla möjliga vinklar och håll. Under tiden satt Jenny med Freja och försökte äta middag. Då hörde jag en befriande ängels röst.
– Pappa Jimmy! Pappa Jimmy! Vill du äta maten med mig? Ropade Freja från köket.
– Självklart! Svarade jag och såg min chans att undkomma de energiska två småtrollen i lekhagen för en stund.
Jenny löste av mig och genast satt twinsen som två ljus, hur lugna fina som helst. Förrädare!
På väg till Freja så gör jag en kopp kaffe till mig och ett glas saft till henne. När jag är framme vid matbordet hörde jag det första ljudet. Det sprakade till och lät som kraftig vind i en mikrofon ungefär. Jag stannade upp och försökte lokalisera ljudet.
– Hallå? Hörde jag en kvinnoröst ropa.
Vad nu, hör någon annan det där eller har de sömnlösa nätterna slutligen resulterat i att jag blivit galen? Sedan hörde jag det sprakande ljudet igen. Va fasen, kommer det från min bak? Har jag blivit bortförd av aliens om natten och fått en radiosändare i rumpan! Det kan hända faktiskt, det har jag sett på TV. Det var i tv-serien South Park förvisso, men ändå!
– Hallå? Hörde jag rösten ropa igen.
Det kommer från min byxficka! Aha, det är mobiltelefonen! Jag ställer ifrån mig kaffekoppen och saftglaset innan jag snabbt letar fram mobilen. Och se där! Där var min svärmor Lena igång på facetime. Ni vet funktionen där man ser varandra när man pratar, som Skype ungefär!
– Hej! Svarar jag och skrattar.
Lena skrattar hon med.
– Haha, vad är det här? Kan man göra såhär? Frågar hon.
Freja sitter alldeles stilla och ser väldigt fundersam ut. Jag förklarar för Lena vad facetime är och visar sedan Freja att mormor är inne i telefonen. Då blev båda jätteglada och pratade med varandra en kort stund. Det var skoj och lite oväntat! Vet tusan inte hur jag lyckades starta en facetime uppringning med mobilen kvar i byxfickan. Men det vart en rolig och lite oväntad underhållning till middagen. Och bäst av allt, jag var inte galen. Ännu…

20130916-234140.jpg
Efter maten ville Freja ha frukt. Det blev lite persika, och det var tydligen supergott till en början. Men sedan ångrade hon sig.
– Jag vill inte ha. Jag vill ha juvjuvor! Sa hon och lämnade tillbaka sin lilla skål med persikobitar.
Det tog en stund innan jag förstod vad ”juvjuvor” betyder, men Jenny som även pratar flytande bebiska förklarade att hon vill ha vindruvor.
– Jaha, vindruvor! Sa jag och tittade på Freja.
– Ja, juvjuvor! Tack! Tack så mycket! Tack! Jag älskar om juvjuvor! Sa hon glatt och började studsa.
Så var det med det, nu vet jag i alla fall vad ”juvjuvor” betyder nästa gång hon vill ha det. Och vem vet, då kan det vara sådär galet bråttom…

20130916-235257.jpg

Jag skulle vilja prata lite om Theo. Jag har ju tidigare nämnt hur han plötsligt är lite överallt här hemma, efter att han lärde sig krypa för en tid sedan. Men idag såg jag ett litet monster i honom…
Han gick som på räls mellan alla saker han INTE får röra här hemma. Och vi har ändå haft det ganska undanplockat sedan Frejas små raider när hon var liten.
Men nu kryper han fram till braskaminen och börjar peta loss små träflisor på veden som ligger där. Aj aj Theo! Vi vill ju inte att han ska bränna sig där när vi börjar elda senare i vinter. Men han tittar bara på mig och håller kvar handen och pillar vidare lite försiktigt. Då lyfter jag bort honom och upprepar mig. Aj aj Theo!
Då kryper han vidare, raka spåret till Frejas rittavla. Han reser sig upp och börjar greppa efter hennes tuschpennor som ligger där. Aj aj Theo! Han reagerar och släpper pennan, men greppar istället svampen man suddar med och tänker stoppa den i munnen. Aj aj Theo! Säger jag bestämt och lyfter bort honom därifrån.
Då kryper han vidare till byrån som står bredvid och rycker ut nedersta lådan. Och samtidigt som han försöker hålla i lådan och resa sig upp så glider lådan långsamt in igen. Aj aj Theo! Akta fingrarna! Jag rusar fram igen och lyfter bort honom.
Samtidigt som jag skjuter in lådan igen hör jag honom krypa iväg bakom mig. Nu tillbaka till braskaminen. Fast denna gång så är det stativet med tillbehören till kaminen (brukar vara en liten spade, en borste och en metallpinne att peta i elden med) han börjar pilla på. De är ju smutsiga med gammal sot och aska. Aj aj Theo! Han tittar på mig och ler. Sedan vänder han sig tillbaka och börjar pilla på stativet igen. Aj aj Theo! Säger jag aningen less och lyfter bort honom igen.
Jag tittar på Nova som stillsamt sitter och leker med några plastfrukter från Frejas lilla kök. Hon leker stillsamt och gör lite ljud där hon sitter bara. Inget mer. Theo har redan krupit vidare och är nu framme vid boxen till parabolen. Aj aj Theo! Men nu lyssnar han inte, att trycka på knapparna här låter alldeles för skojigt för att bry sig om vad pappa surkart har att säga. Så jag går fram och lyfter bort honom. Igen! Nu behåller jag honom i knät några sekunder innan han slingrar sig ur mitt grepp och kryper vidare mot badrummet. Hoppas badrumsdörren är stängd, jag orkar inte jaga efter honom mer. Det var den inte. Aj aj Theo!

Till följd av detta så känner jag mig som en surgubbe som bara säger ”nej” och ”aj aj”. Men idag var det extremt! Och det är svårt att inte göra liknelser mellan filmfigurer och våra tvillingar här hemma…

20130917-003510.jpg
Nova & Gizmo

20130917-003542.jpg

Theo & Stripe (stökiga ledaren i Gremlins)

Med detta tackar jag för mig, önskar alla en god natt! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till mig. Fasen… Med vad ska grannarna tro om en när man har vattenspridaren igång ute på nya fina gräsmattan, samtidigt som regnet öser ner. Önskar jag upptäckte att det regnade lite tidigare…

•••HaPpY BiRtHdAy•••

Hurra! Hurra! För Jimmy idag!

Idag fortsatte firandet av den spektakulära mannen med den putande magen! För idag, fredagen den 13:e, ja då fyller minsann JAG år!

34 år, för er som undrar…

Firandet startade redan förra helgen, men idag firade vi i familjen med mormor Lena här hemma. Dagen började med en sorts donut skapelse med ljus på när jag vaknade imorse. Mm, mums! Sedan firades jag med bullar och glada tillrop på jobbet, och jag tackar ödmjukast! När jag kom hem på eftermiddagen så hade Lena anslutit och vi fortsatte fira här hemma. Freja bakade en tårta till mig, med lite hjälp av Jenny, som hon dessutom garnerade själv. Den blev jättefin och var mycket smaskig!

20130913-201350.jpg
Denna tårta kunde avnjutas till skönsång av Freja. Jag fick höra både ”Ja må du leva” och ”Happy birthday”, jag blev nog lite rörd. Och tänka sig, jag fick presenter igen! Måste ha varit extremt skötsam i år, undrar hur det slutar på julafton? Jag vill tacka för den förträffliga pizzastenen! Den kommer jag använda ofta, testade redan ikväll att göra pizza på den och det blev superbra! Sedan fick jag andra säsongen av ”Game of Thrones”, och en Global slaktarkniv. Akta er säger jag bara…

När vi ätit den goda hemmagjorda pizzan så gick Freja och jag ut för att vattna vår nya fina gräsmatta. Då fick vi syn på en stor padda! Paddor är bra, de äter tydligen sniglar och annat elände i trädgården. Vi såg även en liten padda som förmodligen kom till världen i år.
Detta fick mig dock att minnas en padd-incident jag fick uppleva precis när vi flyttade in i vårt hus. Jag kom hem från jobbet och stannade till med bilen på infarten. Jag skulle ta med mig posten in, men stannade upp när jag fick syn på en padda. Den var inte speciellt stor, som en brun platt tennisboll ungefär. Långsamt kröp den fram bredvid bakhjulet på bilen. Jag ville inte köra på den sen, så jag gick fram och började försiktigt fösa bort den med foten. Då jäklar blev det fart på paddan! Och tro inte att den blev rädd och skuttade iväg, nej. Istället började den jaga mig och jag kunde nästan höra den väsa svordomar på paddiska. Som finska lät det ungefär. Läskiga bruna tennisbollwannabe! Jag hoppade snabbt in i bilen igen, nu var jag i säkerhet. Där väntade jag en kort stund tills paddan lugnat ner sig och krälat av infarten. Nu hade jag min chans, jag sprang ut och hämtade posten och sedan snabbt tillbaka in i bilen. Sedan rullade jag in bilen till huset, samtidigt som jag scannade av området för att undvika en ny konfrontation med paddan. Men den måste ha blivit livrädd och gömt sig. Allting slutade väl och ingen kom till skada!

20130913-203727.jpg

Jag har under min tid på min befintliga arbetsplats skapat lite och varit kreativ. Några ”gubbar” och ”figurer” där jag använt mig av kartongbitar och resterande material från mina körningar. Ungefär som när Emil i Lönneberga täljde trägubbar när han satt i snickerboa! Funderar på att ta lite kort på dessa och lägga upp här. Kanske nästa vecka?

Hockeysäsongen och återtåget till elitserien började för Djurgården igår. Härligt! Men det höll på att gå illa. Tack och lov så vände de ett underläge med 0-2 till seger med 3-2. Kom igen nu Djurgårn!

20130913-205542.jpg
Mätt, belåten och inte alls full. Barnen sover. Jag borde göra mig sovklar, känner att ögonlocken är tunga redan nu. Snart smäller de ihop utan förvarning…
Stort tack till alla ni som gratulerat mig på min jättestora dag idag! Ha d biff!

DAGENS JERKER vill jag ge till hockeydomaren i gårdagens match. Märkliga beslut och annat knas, lagen i hockeyallsvenskan förtjänar bättre…

Usch x3

11:e september… Detta är för mig och många andra en vemodig dag. Inte just denna dag, utan mer dagens datum. Det förknippas med mycket sorg…

USCH nr.1

11:e september 2001. Alla minns ni väl vad som hände i New York denna dag, när al-Qaida attackerade tvillingskraporna World Trade Center. Det var första gången jag hörde talas om al-Qaida och deras ledare Usama bin Ladin. Jag minns allt väldigt väl än idag…
Vid denna tidpunkt befann jag mig på semester tillsammans med Jocke och hans dåvarande flickvän i Alanya i Turkiet. Vi satt på hotellrummet i väntan på att alla skulle göra sig klara för att gå ut och äta. Jag zappar runt bland kanalerna på vår TV och fastnar när jag ser bilderna från attacken. Till en början trodde jag inte det hände på riktigt, utan att det var en film eller något liknande. Kanalen var på arabiska så text och kommentarerna var obegripliga. Men sedan när vi gick ut och slog oss ner på en restaurang så förklarade servitören vad som hänt. Fy fan…
Hemresan med flyg bara någon dag efteråt vart genast lite obehaglig. Det kryllade av beväpnade vakter på flygplatsen i Alanya, och stämningen var mycket låg. Men vi kom hem oskadda, tack och lov.

20130911-233454.jpg
USCH nr.2

11:e september 2003. Jag och min dåvarande chef Janne jobbar, med radion på i bakgrunden. Vi lyssnar på ett program där de pratar om Ground Zero, terrorattacken i New York. Plötsligt meddelas det att Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh mördats. Vad är det som händer frågade vi oss. Detta är och kommer alltid vara en tragisk bortgång…

20130911-234231.jpg
USCH nr.3

Idag berättade min kollega Henke att det tydligen är kebabens dag. Tråkigt val av datum om ni frågar mig. Kebab som dessutom inte är speciellt gott! Bläääh…

20130911-234519.jpg

Om vi lämnar allt elände för en kort stund så har jag andra nyheter. Det har varit sjukstuga här hemma, alla barnen råkade ut för förkylning och feber. Men nu är Freja frisk och kan återvända till förskolan.
Twinsen är fortfarande förkylda och lite snoriga. Nova har tappat rösten och väser mest. Medan Theo fortsätter som vanligt, dock ej med samma fart som tidigare. Hoppas de är helt återställda snart!

Ikväll var det föräldramöte på Lembits nya skola. Jenny burnade iväg, och där stod jag nu ensam med alla barnen. Fast inte helt ensam, Linda och morsan kom ut och hjälpte mig! Och Elvira såklart. Det gick jättebra. Så vi åt middag tillsammans och sedan var det sovdags för twinsen. När de somnat fikade vi samtidigt som Freja låtsades försöka ta blodprov på oss alla i soffan. Jag var frisk berättade hon sen, vilken tur!

Nu somnar jag nästan med mobilen i handen, hoppas jag hinner skriva klart. Ha det biff

DAGENS JERKER går idag till ”kebabens dag”. Ska det verkligen vara nödvändigt att fira? Det smakar ju bara starkt…

Tjuvstart!

På era platser… Färdiga… Fyll år!!

Jag fyller ju faktiskt inte år förrän på fredag, om nästan en vecka. På fredagen den 13:e september…
Därför firar vi idag istället! Haha, eller det är bara lite sant. Det är såhär, att vi är många i släkten som fyller år i dessa dagar. Därför slog vi ihop det och firar alla idag istället, hur bra som helst. Vi firar Micke, Elvira, Kent och sist men inte minst jag själv!
Alla hjälptes åt att baka det som behövdes. Jenny bakade kladdkaksmuffins, och jag gjorde en schwarzwaldtårta. Sedan ordnade morsan bullar och kakor, Linda fixade ännu mera kakor och ytterligare en tårta. Sen firade vi, och presenter delades ut. Jag fick ett oförskämt gratulationskort, en ny Globalkniv att såga bröd och träd med, en musik-dvd med Metallica och en av världens bästa filmer, Top Gun, i 3D. Tack allesammans!

Igår kom vår gräsmatta! Tre stadiga pallar med hoprullat gräs stod placerade på tomten när jag kom hem från jobbet. Hurra!
Syster Linda, Micke och Elvira var här för att hjälpa till med rullandet och barnpassning. Sedan anslöt broder Tommy, redo att rulla. Men vi började med en knasig kycklingwok jag hittat ett recept på, den blev hyffsad till slut. Tyckte den innehöll lite för mycket soya, därav blev den alldeles för salt. Men med improvisation och en burk kokosmjölk så blev den mildare och ätbar.
Sedan körde vi för fullt och rullade ut nya gräsmattan. Det tog oss ungefär 90 minuter att göra allt klart, vilket kändes bra! Trodde det skulle ta mycket längre tid. Så stort tack till Micke, Tommy och även Lembit för era insatser! Det blev ju jättefint!

20130907-191106.jpg
När vi var klara så väntade kall öl och kvalmatchen för Sverige i fotboll. Irland stod för motståndet, griniga gröna gubbar. Så verkade det på slutet av matchen i alla fall när Sverige vann med 1-2 i Dublin! Grrrreat!
Micke och jag tog varsin whisky till matchen. Tillsammans med några öl så gjorde det susen. Jag blev full och gick och lade mig. Mindes inte ens hur matchen slutade när jag vaknade idag… NOT! Aldrig att jag blir så full! Blev bara sådär härligt salongsberusad och somnade väldigt gott efteråt. Snarkade nog på en hel del dock…

G-G-G-Gaddning! Den läker på bra och är snart färdig. Det är inte längre rött och flammigt runt den så nu kommer bilden som jag utlovat!

20130907-191325.jpg
Det blev barnens namn med tillhörande krona. Eftersom de är mina små prinsessor och min prins! Den känns ej helt klar ännu, jag vill nog lägga till lite skuggning i kronorna innan jag är helt nöjd. Men det kan vi ta senare!

Nu ska vi, trots allt fikabröd idag, ordna någon middag. Jag känner faktiskt för en sallad. Nu blev nog många besvikna på mig. Men en sallad känns nog helt rätt eftersom jag redan är så mätt. Så får det bli! Ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till Per Morberg. Jag gjorde schwarzwaldtårtan enligt hans recept, men den blev inte alls som på bilden…

Morsning och goodbye herr Obama

Pain is a beautiful thing. Tattoos are even better!

Återkommer till det, men först ut här idag blir presidentbesöket i Stockholm. Mr president, Barack Obama mellanlandar här i lilla häftiga Sverige på väg till G20 mötet i St. Petersburg. En för övrigt jäkla skitstad om ni frågar mig, så han kan likväl stanna kvar här.
Uppståndelsen kring detta har varit enormt! Det har tjatats om detta både igår och idag i alla medier, är det verkligen en så stor grej? Ja vissa tycker det, jag tycker det är en lite ljummen tillställning. Men om jag hade bjudits in till kalaset så hade jag nog tyckt annorlunda. Tror Obama skulle finna mig intressant som den vanliga Svensson jag utger mig för att vara. Att få höra hur min syn på svensk politik kontra den amerikanska. Vi kan prata lite om Syrien, om Bashar al-Assad är kompis eller inte kompis. Reinfeldt och Bildt hade nog inte fått en syl i vädret, utan bara suttit och skruvat på sig där på sina stolar. Men vad skulle de ha för vettigt att tillägga?
– Jag tycker man ska vara försiktig och komma ihåg… Som Reinfeldt alltid inleder sina meningar. Försiktig hit och försiktig dit, mes!
Sedan har vi Bildt, som betonar bokstaven R genom att rulla dem i munnen när han pratar.
– Jag tyckeR det äR bRa föR SveRige… Mer än så lär han inte hinna säga innan Barack hyschar och ber honom att hålla tyst. Vi har viktigare saker att prata om han och jag!

20130905-202731.jpg

Skulle sett fram emot dessa intressanta diskussioner. Sedan är det väl bara att invänta Baracks vänförfrågan på Facebook. Borde inte ta alltför lång tid kan jag tycka. Gissar att han redan får min blogg översatt, och att han följer mig på Twitter…

Igår brummade jag iväg till min bokade tid hos Linus på True Tattoo i Gustavsberg. Känns nästan som någon form av otrohet att byta tatuerare när man låtit en och samma person göra alla mina tidigare gaddningar. Men det är inget jag ångrar nu efteråt. Linus var skicklig, noggrann och framför allt väldig snabb! Jag var tvungen att fråga om det var en vanlig uppfattning om honom eller om min förra tatuerare var en sölkorv. Vi kom fram till att det nog var både och i detta fall, nu slapp jag åtminstone alla dessa rökpauser som förra killen behövde för att karva in lite bläck i mig.
Motivet då, är ni nyfikna? Bild kommer, var så säkra. Vill bara vänta tills den värsta rodnaden har lagt sig så att jag inte ser så rödflammig ut. Så till nästa inlägg här på bloggen kommer en fullständigare bild, jag lovar. Nu får ni nöja er med denna lite oklara bild, ni kan börja gissa vad det föreställer om ni inte redan vet det.

20130905-200419.jpg

Idag var jag och Freja på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge för att lämna prover. Hoppas detta ger något resultat, tycker så synd om lilla Freja som har det så otroligt jobbigt med sin mage. Provtagningen idag gick inte helt lätt, vi var tre stycken som fick hålla i henne för att lyckas. Hon var så uppskrämd sedan tidigare och blev livrädd. Men när det var klart så lugnade hon snabbt ner sig, och insåg att det inte var farligt. Och det gjorde inte ont.

20130905-202128.jpg
Här är vi hemma och hon visar stolt upp sitt plåster/bandage från dagens provtagning.
Tycker dock att detta blir en för stor grej och mer eller mindre ett trauma för henne. Varför kan de inte ge henne något lugnande eller söva ner henne istället? Hur ska det gå nästa gång det ska lämnas blodprov, undrar om hon kommer ihåg dagens kaos då. Själv känner jag att det är fördjävligt att behöva sitta och hålla i henne så hon tvingas till detta. Det var likadant när vi åkte in till SÖS i våras. Då fick jag hålla fast henne så de kunde utföra en tarmsköljning mot hennes vilja. Hon kommer troligen hata mig för allt jag utsatt henne för…

Jag tänker inte göra mycket mer ikväll, är rätt så utmattad efter dagens spektakel. Ni får ta hand om er där ute, ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till flugorna i vår soptunna. De behagar tydligen göka runt i våra sopor och nu hittade vi några fluglarver i botten på soptunnan. Jag orkar inte med ett tredje krig mot insekterna denna sommar! Det blir till att slita fram högtryckstvätten och blåsa rent skiten. Flyg åt skogen äckelpäck flugor!

Delivery to mr. Jim

Hör och häpna, för med envist tjat och påtryckningar kan mirakel ske. Igår berättade Sune att han köpt winegums till mig när han var på kryssning i lördags. Till mig! Tack snälla Sune, du överraskade mig ordentligt! Vem sa att tjat inte lönar sig? Nu har jag lyxgodis som väntar på mig…

20130903-224015.jpg

Idag fick jag stanna hemma från jobbet igen. Freja kan inte vara på förskolan med sin problematiska mage, så då sätter jag på mig VAB-mössan här hemma. Försökte komma iväg till Astrid Lindgrens barnsjukhus redan idag, men det var lönlöst. Vi fick inte ens sätta på bedövningsplåstren på Freja, de måste ju sitta på minst en timme innan provtagning. Men tack vara traumatiska upplevelser sedan tidigare så blir hon nu bara arg, rädd och ledsen. Vet inte hur vi ska göra nu. Ringde till sjukhuset och frågade, de sa att de kan försöka applicera plåstren. Men hon vill inte ha dem på sig, blir bara förtvivlad. Jag får försöka imorgon igen.
Vi ska troligen få träffa en barnpsykolog nästa vecka, hoppas vi kan få lite råd och tips på hur vi ska hantera detta. Det går inte att fortsätta såhär varje vecka. Om jag ska vara hemma varje gång det händer så försvinner våra föräldradagar snabbare än planerat. Eller så får jag väl plocka ut en månadslön som räcker till ett paket blöjor, två äpplen och en varmkorv… Suck!

Jocke fyller år idag! GRATTIS! Vill du ha en varmkorv?

Theo is on fire! Åtminstone önskar han tydligen det, för han har försökt äta upp en tändsticksask idag. Efter det har han ätit lite dåligt när vi serverade mat.
Han är överallt nu, kryper på alla fyra och oroar oss konstant. Reser sig upp med hjälp av bord och stolar som han kan hålla sig i, och står stadigt nu. Betyder det att han går snart? Herregud…
Nova håller tillbaka sin utveckling och sitter mest stilla och ropar på folk. Hon känner kanske att hon inte behöver krypa eller gå, alla kommer ju till henne. Men då vet vi var hon är istället och det känns ganska skönt nu när man får jag Theo överallt.

Imorgon ska det gaddas! Är nyfiken på hur det kommer se ut när vi är klara, men förhoppningsvis blir det bra!

Och på fredag kommer gräsmattan. Hurra! Då ska det rullas gräs jäklar anamma! Tack Tommy för hjälpen med beställningen.

Shhh… Nu börjar de igen, twinsen. De ligger i sängen och snurrar, och gnyr i sömnen. Bäst att göra klart vällingen innan de vaknar. Ha d biff!

DAGENS JERKER får Sune. Han överraskade mig så mycket med att köpa winegums till mig. Och jag gillar inte överraskningar!

Zzz… Zzz… Vakna!

Vad har hänt? Vad har inte hänt? Nu var det några dagar sedan jag hann skriva här senast, men vi har haft fullt upp. Ska erkänna att nu, nu börjar tröttheten komma ikapp en. Det märkte jag i fredags om inte annat…

Men först lite om vad som hänt. Vi var i torsdags med Freja till läkaren igen. Det slutade som vanligt utan några konkreta svar om hur vi kan gå vidare. Men de ville att hon skulle lämna blodprov så att de kan utesluta eventuella allergier och liknande. Bra! Ett steg framåt i alla fall. Men det gick åt skogen, Freja blev livrädd när de kom med nålen så det blev inget blodprov. Vi får istället boka in oss på Astrid Lindgrens barnsjukhus och låta dem ta blodprovet istället. De är flera som hjälper till och är vana vid små barn. Så på onsdag ska jag ta med henne dit, hoppas det går vägen. Hon vill i alla fall ha en Piggelin glass när hon är klar har hon sagt. Det kan hon få då tycker jag.

Sedan kom fredagen, det var dags för fredags mys. Jag var nyfiken på att grilla kyckling på en ölburk som jag nämnt tidigare. Ikväll skulle det ske! Fram med fågeln, sedan krydda krydda krydda gnida krydda mera. Slutligen, in med ölburken i baken på fågeln. Geronimo!
Glatt studsar jag nästan ut till grillen men upptäcker där att min fågel ej får plats under locket. Scheize… Ja men in med den i ugnen istället då. Där fick den gosa till sig länge innan vi sedan tog ut den igen. Den luktade fantastiskt gott, vilken grej! Men innan vi kunde börja äta skulle jag bara natta tvillingarna. Bara, natta…
Klockan var 01.35 när jag vaknar till på sängen med Novadore bredvid mig. Va fasen nu då tänkte jag. Jag lade ner henne i hennes säng och fumlade ut ur sovrummet. Ingen där? Jenny har uppenbarligen matat Freja kan jag se eftersom hennes bestick och tallrik står framme. Men de har nog somnat i Frejas säng efteråt. Där står nu min fågel, torr och inte lika saftig och varm som när jag tog ut den ur ugnen. Jag suckar, delar den på hälften och sätter mig vid matbordet. Då kommer Jenny utstapplande och kisar med ögonen. Hon ser förvånad ut.
– Ät torr tråkig kyckling om du vill, det finns en halva kvar. Sa jag uppgivet.
– Mm. Mumlar hon utan att jag förstår vad hon säger. Men där sitter vi mitt i natten och äter vår ölfågel. Efter det matades twinsen en sista gång. Sedan gick vi och lade oss igen. Det var vårt fredagsmys…

20130901-214514.jpg
Ja som alla med egen erfarenhet sa när vi väntade tvillingarna. ”Det är inte dubbelt så jobbigt, det är bara dubbel glädje”!
Charmigt sagt, men det är ju inte sant. Nu vill jag inte att folk ska tycka synd om oss, för så är det verkligen inte. Men mitt i all eufori av glädje och underbara känslor så kommer verkligheten ifatt dig. För du måste få vila, du måste få sova. När barnen håller låda och är glada och friska så flyter allt på bra tycker jag. Men när någon blir sjuk, eller som nu med denna 8-månadersfasen. Eller om det beror på de nya tänderna? Vad vet jag, men de är inte lika lättsamma då. Detta märks inte av så mycket dagtid, utan det är just kvällarna och nätterna som blir annorlunda. De vaknar oftare under natten och tidigare på morgonen. Nu har de börjat vakna klockan 04.00 på nätterna och verkar utvilade då redo att stiga upp. Aldrig i livet! Mer välling och sedan nästan en timmes kamp för att få dem att somna om igen. Jenny är oftast inne hos Freja som på grund av sin mage inte heller sover bra om nätterna. Just detta känner inte jag är dubbel glädje, utan jag får väl bli första föräldern till tvillingbarn att erkänna att det då är dubbelt så kämpigt. Ser stormen av arga kommentarer framför mig nu, men jag är bara mänsklig och måste få dela med mig av det som händer. Kanske finns det någon som känner igen sig och kan hålla med mig, istället för att binda fast mig i lekparkens gungställning och elda upp mig till den arga mobbens förtjusning…
Sedan har vi ett annat dilemma, nu när jag ändå gnäller som fasen här. Ni kan kanske räkna ut vad som händer om en av twinsen vaknar och är ledsen. Jo då börjar genast den andra att skruva på sig lite där i sängen. Är man då inte där inom loppet av sekunder, ja då har du två gråtande barn. Detta brukar kunna hanteras, men det händer även att barn nr.3 blir väckt av detta. Då har vi tre barn som gråter. Detta är inte heller ohanterbart, det går att lösa. Men det tar tid och är inte problemfritt. Vi föräldrar blir sura på varandra för att den ena inte löser situationen som den andra tänkt sig. Men med lite improvisation och tålamod så somnar alla sakta om. En efter en, och du kan snart återgå till att plocka disk eller sova. Ja, eller vad du nu höll på med…

Men detta jag skriver om är ju ändå bara en liten del av vardagen. Vi är tacksamma över att ha så glada och lättsamma barn som vi trots allt har. Och jag håller faktiskt med om en sak, att det är verkligen dubbel glädje! Det behövs så lite för att man ska glömma de jobbiga stunderna och bli förtrollad av deras små leenden. Sedan vet jag ju om att just detta med sömnbristen blir bättre med tiden. När man har ett barn så kan man ju passa på att sova när barnet sover, det är skönt! Men med två blir det inte lika enkelt. Du låter den första somna, och sedan är det dags för den andra. När båda somnat har du oftast, med lite tur, cirka 20 minuter på dig innan den första vaknar igen. För de sover oftast runt 30-45 minuter åt gången under dagarna. Men då måste du somna på en gång, bums! Och hur ofta händer det? Men de kommer snart sova hela nätter utan att vakna och det är då jag ska ta igen all min sömn. Då ska jag bli laddad till 100% och leka järnet hela tiden med de små liven! Längtar galet mycket!

Idag var Lena här på besök, så jag släppte lös Freja att baka en sockerkaka. Jag hjälpte henne bara att måtta alla ingredienser, sedan hällde hon i och rörde ihop allt. Och resultatet blev fantastiskt gott! Den sjönk dock ihop lite men det kan nog ha varit mitt fel som inte hade den i ugnen tillräckligt länge.
Sedan kom Roger förbi, och Fredrik med sin trollerilåda. Han putsade upp aluminiumlisterna runt bakrutorna på bilen som blivit flammiga och fula. Så nu skiner de igen, jättefina! Nu måste jag bara vaxa hela bilen någon dag. Blev lite sugen, sen så kommer det grå monstret att glänsa!

Nu väntar jag bara på middagen, bättre sent än aldrig. Eller hur magen? *KUURRRRRR*
Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Mogge. Hah! In your face! Han skickade sms-antydningar om att jag är tjock. Såhär skrev han angående mitt eget påstående om att jag är en ganska snygg herre:
– Nej…..assnygg. Brad Pitt å gänget hamnar i skuggan av din sexualitet å snygghet!
Skuggan? Hur kan man tolka det annorlunda än att jag har en stor skugga på grund av att jag är stor och tjock?

Fabriksmassakern

Jag är rädd. Fruktar för mitt liv. Hur hamnade jag här? Mayday. Mayday…

Hoppas hen inte läser detta inlägg, ty då är verkligen slutet nära för mig. Jag, en tunnhårig och blek man i mina fetaste år. Endast 33år ung, fruktar för denna främling. Denne mystiska hen, som likt en vilande vulkan bara väntar på att få explodera i ett utbrott…
Hen jag skriver om är en praktikant vi har på jobbet. Hen har varit hos oss några veckor nu, men det var först nyligen jag fick stifta bekantskap med hen när vi för första gången jobbade tillsammans. Hen har tidigare gett ett lugnt och sansat intryck och knappt vågat hälsa på en när man träffats på jobbet. Blyg hen den där tänkte jag för mig själv. Men tänk, om jag har fel…
När hen för första gången kom till mig och berättade att idag skulle hen assistera mig resten av dagen, tog jag emot hen med öppna armar. Hjälp uppskattas alltid! Men omgående började jag känna oro. En oro som sakta växte till en rädsla. En rädsla som snart vuxit till någon form av, panik! För i de lugnaste vatten simmar Sune på rygg… Eller hur var det nu igen *retas med Sunis bara*
Till en början satt hen tyst på sin stol och sa inte mycket. Jag som traditionell svensk började ställa frågor för att få igång ett samtalsämne. Men svaren var korta, och ibland otydliga. Jag spände ut magen lite extra och fortsatte ställa frågor, något måste hen ju vilja prata om. Men nej. Inte alls. Musik då, det är ett bra samtalsämne! Jag som gillar precis nästan all musik. Och just då spelades låten ”Under the Boardwalk” på min musikanläggning där vi stod och jobbade.
– Hör du vem som sjunger? Frågade jag vänligt.
– Nej. Svarade hen.
– Det är kanske svårt att höra och aningen otippat, men här är det ingen annan än självaste Bruce Willis som framför låten. Berättade jag stolt och sträckte på mig.
– Ingen aning om vem det är. Svarade hen kort.
– Va? Bruce Willis, skådespelaren? Förklarade jag och såg frågande ut.
– Nej, men jag är ju ganska ung. Fick jag till svar.
Men ”Yippee ki-yay” för fan! Tänkte jag för mig själv och spelade upp scener från första Die Hard filmen i huvudet innan jag återvände till verkligheten igen.
– Jo, men Die Hard filmerna har du väl sett? Frågade jag och ville säga yippee ki-yay till hen med enorm inlevelse. Men avstod.
– Jo dem har jag sett. Svarade hen och tittade beslutsamt på flaskorna hen hade framför sig på produktionsbandet.
Började nästan känna att hen inte gillar mig, kanske lite dämpat hat fanns där. Och det var då jag förstod, att snart kommer jag nog dö…
Jag tog avstånd och höll mig undan. Var hen en sådan, en sådan där hen som inte gör mycket väsen av sig. Som verkar hur lugn och sansad som helst. En som ingen tidigare riktigt reflekterat över utan hen har bara funnits där. Tills den dagen kommer då hen spelar in ett medelande som hen sedan lägger ut på Youtube, innan hen begår exempelvis en skolmassaker. I det här fallet en fabriksmassaker…
Jag delade snabbt med mig av min oro till några medarbetare. Vissa tog till sig av det fasansfulla jag precis upptäckt om vår praktikant. Andra tog vara på situationen och skrämde upp mig ännu mer. De låtsades hålla i hemska maskingevär och siktade på mig, sedan låtsades de skjuta mig. Jag blev kissnödig. Hallå! Vad ska jag ta mig till? Får man agera i förväg? Är det okej att smyga upp bakom hen och slå ner denne med en pinne bakifrån? Eller i en oväntad attack skrika ”judo” och dela ut ett lamslagande hugg? Jag vet inte. Vad jag vet, är att jag är på min vakt. Och jag vänder inte gärna denna hen ryggen, utan har gärna några meter tillgodo och vassa kartongbitar redo att försvara mig och mina arbetskamrater…

Skämt åsido, vi har en praktikant på jobbet som assisterat mig sista tiden. Väldigt tyst och försynt, men självklart trevlig. Hoppas jag inte avskräckt denna från framtida uppgifter i arbetslivet. Vill ge praktikanten lite ”bra att veta” erfarenheter som denna kan få användning av senare. Återstår att se om jag lyckats eller ej.

Freja vår lilla tös, har haft en ny period med sin knasiga mage. Hon vill verkligen inte bajsa. Nu stretade hon inte emot lika länge innan hon tillslut bajsade. Men hon är ledsen, mår dåligt och kämpar som tusan varje gång. Och hon äter väldigt lite. Vi försöker uppmuntra henne med någon sorts belöning för att hon ska förstå att det inte är farligt och istället känna att hon gjort något bra. Jag frågade om hon ville ha något speciellt att äta, för nu måste hon vara jättehungrig.
– Jag, jag vill ha ketchup! Bajsketchup!
Nu äcklas nog kanske några av er, men ni förstår nog att det inte är bajsketchup hon vill äta. Utan jag brukar skriva ord eller rita exempelvis hjärtan med ketchupen på hennes tallrik. Nu ville hon att jag ska skriva ordet bajs med ketchupen. Till detta ville hon även ha köttbullar och pasta. Så, voila!

20130828-221042.jpg
Nu har vi dock valt att gå vidare för att försöka få ett slut på detta magstrul en gång för alla. Så imorgon träffar vi läkaren igen för fortsatt utredning och eventuellt kontaktar vi en barnpsykolog som kanske kan hjälpa oss med detta. Nu verkar hon inte längre förstoppad som han var tidigare i år, utan det är nog mer rädslan för att bajsa. Men vi får se om de vill ta lite prover för att utesluta allergier och så vidare. Håller tummarna, vill inte att hon ska behöva kämpa såhär varje vecka.

Vi passade på att göra något hon tycker väldigt mycket om idag innan vi gick till bvc. Nämligen mata ankorna i hamnen! Idag var även en svanfamilj där och simmade. Freja var lyrisk över de stora fåglarna.

20130828-221710.jpg

Läggdags? Redan? Okej då, ha d biff!

DAGENS JERKER går till praktikanten som skrämmer mig…

Look-a-like

Jag har jobbat som vanligt idag, inget konstigt. Dock fick jag höra av Kaisa att jag är lik en av skådespelarna i filmen ”Grown Ups” som jag tittade på förra veckan. Förstod jag henne rätt så är det Kevin James hon syftar på, och han har lite hjältestatus i min värld. Framför allt så älskar jag hans tv-serie ”Kungen av Queens”. Men lika, nja kanske. Avgör ni…

20130826-164442.jpg
Jimmy the Great eller Kevin James?

Ja vi har ju samma kroppshydda i alla fall, och pannor stora nog att med projektor spela upp film på.

Detta triggade mig lite och fick mig att fundera. Vilka av mina vänner är lik någon känd person? Jag googlade runt och hittade några likheter. Några är medvetna om likheterna sedan tidigare, andra är helt nya som jag nu upptäckt. Bilderna i sig här kanske inte är jättelika, utan ni får tänka på personerna i sig.
LIKA SOM BÄR? Titta och avgör själva!

Först ut, min kära vän Erik!

20130826-164603.jpg
Erik eller Evan McGregor?

Otroligt lika!

Sedan, underbara Mogge!

20130826-164707.jpg
Mogge eller Liam Neeson?

Lika hårda och coola!

Efter honom, min passionerade vän Tommy!

20130826-164811.jpg
Tommy eller Richard Gere?

Förföriska och manliga! (Kan se framför mig hur Jossan inte håller med i mitt resonemang)

Sist, men inte minst, trendgurun Marcus!

20130826-165019.jpg
Marcus eller ICA-Jerry?

Ja, den sista där kanske gör er fundersamma och det var bara en tillfällighet att de är lika på denna bild. Därför kommer Marcus igen, här!

20130826-165120.jpg
Marcus eller PSY (Gangnam Style)?

Samma klädstil, samma moves! Han har allt…

Så roligt jag har haft i detta tankepyssel, oj oj! Har spanat igenom våra facebookbilder och hittade då ovanstående konstverk. Mina härliga vänner, ni är superbäst!
Ledsen Mogge att jag inte valde Tom Cruise till din favör. Men han är helt enkelt inte lika krallig och man nog att få jämföras med dig längre…

Det var allt för idag! Nova drog av min örsnibb kändes det som, inte skönt.
Nu hoppas jag på en kväll med försenat lördagsgodis och filmen The Hobbit i 3D. Glasögon på, ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till ”mobiljätten” Tre. Nu har mitt abonnemang strulat sedan i torsdags, trots att jag ringde dem då. Sms som inte kommer fram och dålig täckning, vad händer?
Vi väntar även på ett brev från dem för att kunna låsa upp operatörsspärren på en av våra iPhones.
– Det brevet kommer inom en vecka. Sa de då.
Det var veckan efter midsommar. Amatörer…

Dagen efter årsdagen

Igår firade vi! Jenny och jag har nu varit ett par i fem år. Tänk vad tiden går fort, men vi har faktiskt hunnit med en del. Vi har hunnit resa tillsammans, flytta ihop och köpa ett hus tillsammans och fått tre barn. Så nu är det väl egentligen bara en sak som behöver göras för att fullborda vår kärlek för varandra. Giftermål? Inte riktigt. Men vi borde skaffa en hund…
De tre V:na har väl de flesta hört talas om? Villa, Volvo och Vovve. Fast det sistnämnda är vi inte alls överens om, tråkigt nog. Jag får väl byta ut det sista V:et mot en vespa eller en vaxduk. Men just nu känns det mer troligt att det istället blir en värktablett. Oj vad det är synd om mig. Oh, the horror…

Firandet då, det kan jag ju berätta lite om!
Det skulle börja med ett blomsterbud med en vacker rosbukett på lördagsmorgonen. Men av någon anledning levererades blommorna på fel dag, och kom redan på fredagen. Attans! Det tog ju lite död på hur hela dagens firande illusion skulle börja. Sedan hade vi bett min syster Linda och moder Cina om hjälp med barnpassningen denna dag. Så de kom ut och fikade med oss innan Jenny och jag åkte iväg. För enkelhetens skull så valde vi en eftermiddag att fördriva tillsammans, barnfria i lugn och ro.
Omtänksam som jag är så hade jag lite planer som skulle uppskattas av oss båda. Men helst av allt ville jag ta in på hotell denna lediga eftermiddag och bara, sova… Zzz! Men jag är bättre än så.
En bio kändes helt rätt, men utbudet var skralt denna lördagseftermiddag. Vi kunde inte vara borta hela dagen utan fick ta en film som började runt kl.15.00. Det förde oss till Sickla, de hade två filmer att välja på vid den tidpunkten. Antingen ”Hokus Pokus Alfons Åberg” eller ”Hur många kramar finns det i världen”. Det blev den sistnämnda, Jenny var ju väldigt förtjust i ”Hur många lingon finns det i världen”. Men först, mat!
Vi var båda nyfikna på Texas Longhorn Burger i Sickla. Det stället har jag hört mycket om och tror det passar oss. Så vi gick dit och åt varsin hamburgertallrik med smaskig dryck. Sedan var vi överlägset propptjockast i hela Stockholm. Okej inte Jenny kanske, men jag var det. Mäktigt och helt fantastiskt gott!

20130825-210434.jpg
Sedan fördrev vi sista tiden innan bion med att strosa runt en stund. Vi kände oss lite tvungna att avnjuta en glass också, så vi slog oss ner på ett fik.
Nu börjar bion! Vi två var först in i salongen, som var väldigt liten. Det var bara sex stolsrader, och vi satt ensamma på vår rad näst längst bak. Men sedan hände något. En grupp om sju eller åtta människor kommer in och slår sig ner på en av raderna framför oss. Nu rasar väl omvärlden mot mig och man blir offentligt bespottad. Men det var några vuxna med utvecklingsstörning och deras handledare eller vad de kallas för. Inget konstigt alls, de höjde faktiskt glädjen i biosalongen och applåderade åt reklamfilmerna innan filmen började. De var laddade helt enkelt! Men när filmen skulle börja slog det mig. Hur gör jag nu? Om karaktärerna i filmen, som handlar om just några med utvecklingsstörning, gör något oväntat roligt. Är det okej att skratta då? Jag har ju sett föregångaren och vet ju hur roliga skådespelarna är. Det är kanske bara jag, men jag var tvungen att fråga Jenny angående detta. Så jag lutar mig försiktigt och viskar fram min fråga.
– Jag väntade bara på att du skulle säga något om det. Det ”svaret” fick jag och sedan började filmen.
Jaha, men hur gör jag nu då? Äh, vi får ta det som det kommer. Och det tog inte lång tid innan man avfyrade den ena skrattsalvan efter den andra. De är så underbara och härliga! Glada Hudik-teatern tror jag de heter, fantastiska! Filmen var jättemysig och underhållande. Kan varmt rekommendera den, speciellt om ni gillade föregångaren. Och vår lilla grupp i biosalongen tycktes gilla filmen de också. Det var väl bara dumma funderingar från min sida innan filmen började. Jag vet fortfarande inte vad Jenny står i mitt moraliska dilemma, men hon är ju en större människa än vad jag är när det gäller sådana saker. Så jag skrattade när hon skrattade, för att vara på den säkra sidan…

20130825-231307.jpg
Sedan skyndade vi oss hem! Märkligt hur mycket man kan sakna sina barn efter bara en eftermiddag ifrån varandra. Men väl hemma igen fick vi höra att allt gått bra. Vilket det oftast gör, brukar sällan vara några problem att lämna bort dem. Så vi tackar syster och mor för all hjälp!
När alla barnen var nattade och sov så avslutade vi kvällen med varsin irish coffee. Och en bit smaskig chokladkladdkakagrej. Mums!
Jag fick ett fint halsband med silverhänge av Jenny. På det var barnens namn ingraverade, jättefint! Känner mig lite blek nu som bara köpte blommor och presentkort på SF bio. Tanken var att hon ska få nyttja det själv eller med vänner och få lite ”egen tid”. Men nu måste jag väga upp det hela lite och köpa nåt dyrare.

Freja inledde gårdagen med att skrämma slag på mig igen. Hon satt och tittade på Pippi Långstrump medan jag vispade grädde. Och som många andra barn så ville hon slicka av grädden från visparna. Så hon fick dem och rusade in i vardagsrummet. Men när jag står och diskar så hör jag henne prata.
– Pippi, vill du ha grädde? Vill du ha grädde Pippi?
I ögonvrån ser jag hur hon med utsträckt arm håller fram en av visparna med grädde framför TV:n, och börjar gå framåt.
– NEJ NEJ NEJ! Inte… INTE! Kladda grädde på TV:n Freja! Säger jag väldigt bestämt och går in till henne.
Men hon hade inte kladdat, hon höll bara upp vispen framför skärmen. Usch va dum man känner sig. Varje gång reagerar jag likadant, men varför? Hur farligt kan det egentligen vara, lite grädde går alltid att torka bort. Freja verkade inte bry sig så mycket utan smaskade vidare på sin grädde. Jag satte mig hos henne en stund och bad om ursäkt för att jag lät arg. Hoppas jag lär mig till nästa gång…

Idag var hon i farten igen! Inget kladdande, utan bara med sitt underbara resonemang för att få sin vilja igenom.
– Pappa, jag vill ha glass! Sa hon runt klockan åtta på morgonen.
– Nja, det är lite tidigt för glass. Pappa vill nog hellre äta frukost först. Vi kan äta glass efter maten ikväll istället, alla tillsammans! Försökte jag resonera med henne.
– Men pappa, jag… Jag kan lära dig äta glass nu! Jag kan lära dig! Sa hon och tittade på mig med sina rådjursögon.
Hahaha, hur kan man motstå ett sådant erbjudande. Jag lyckades istället få henne att följa med mig ut och handla. Tycker inte det är superbra att börja dagen med sötsaker, då äter hon inte så bra med frukost eller lunch. Men det gick bra, hon glömde glassen och följde med mig till affären istället.

Ja men om man skulle ta och hoppa i säng nu. Imorgon börjar en ny arbetsvecka, kroppens batterier måste vara laddade. Ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till Coop. Här kommer jag, prisjägare Jimmy Fett, och ska fynda bland veckans erbjudanden. Så är ALLT jag vill köpa slut. Inga ersättningsvaror. Fy skäms!

Äh… Mer än så bör det väl kanske krävas för att få DAGENS JERKER. Men jag har inga andra kandidater. Så grattis Sune, och välkommen tillbaka från semestern!

Språkkurs i Prison Break Spanska

Spanskan är ett av världens mest utbredda språk och det låter så coolt när man hör det. Jag hade min chans att lära mig språket i högstadiet, men gick miste om det. För jag, Jimmy Mats Hanell, lurades likt många andra ungdomar av det politiska spelet som pågick på den tiden…

Det handlade om Sveriges vara eller icke vara, medlemskapet i EU. Eller EG som det hette då. För vi blev itutade att EU är det bästa för Sverige, och bortsett från engelska språket så skulle nu tyska bli dominerande i Europa. Så lät det då, och för en ung man med stora planer för framtiden så valde jag därför just tyska. Och nu frågar ni er kanske, hur stor nytta har jag haft av det?
Ja, det är väl kul att förstå cirka 5% av Rammsteins sångtexter. Ibland kan man skratta lite åt en tysk svordom i någon kall film om andra världskriget. Men mer än så har jag inte fått användning av mitt tredje språk. För jag minns ju inte vad jag lärt mig.
Jag som 13-åring var medlem i Flygvapnet ungdom och skulle bli stridspilot, eller hjärnkirurg. Det låter osannolikt men det är faktiskt helt sant! Båda dessa yrken krävde en lång utbildning och jag kände verkligen att tyska var det rätta för mig då. Nu, 20 år senare (shit va gammal jag är, mayday mayday) så ångrar jag att jag inte valde spanska eller italienska istället. För jag flyger inte JAS39 Gripen, och jag har banne mig inte blivit betrodd med en främlings hjässa och skalpell heller! Nej jag blev istället fotbollsnörd och hade förmodligen glatts mer åt att kunna tyda deras läppar på fotbollsplanen när de blir sura på varandra.

Men idag, då tänkte jag att jag skulle överaska. Briljera! Japp, för våra chilenska medarbetare Daniel och Jorge med mina inlärda spanska fraser och ord. Jag haffade Henke först, han har chilenskt påbrå, för att se vad jag kunde leverera i citatväg. Jag ville fråga, på spanska, vem som är boss på Linje S (produktionslinan jag jobbade på idag). Och alla ni spansktalande läsare där ute, snälla skratta inte. Men detta är vad som kom ut ur min mun:
– Henke! Dime lechero patron Linje S?
Henke svarar:
– Va? Och tittar frågande och irriterat på mig.
Skit samma tänkte jag, han kanske inte kan spanska lika bra som jag. Så jag vänder mig mot Daniel som jag vet talar flytande spanska och förmodligen skulle förstå mig.
– Danne! Dime lechero patron Linje S?
Danne tittar på mig, och av blicken att döma så undrade han nog om jag var helt dum i huvudet. Detta fick mig att faktiskt tveka på mig själv.
– Var det fel uttalat? Frågade jag honom.
– Det är möjligt att de säger så någonstans, men jag fattar inte vad du menar. Säger Danne, gentleman som han är.
Jag förklarar då vad jag försökte säga.
– Sa jag inte ”säg mig vem som är boss på Linje S”?
Danne ser mycket förvånad ut.
– Nej…
Va fasen! Jag har ju hört dem prata spanska i tv-serien Prison Break, när de är fängslade i Panama. Jag kollade genast upp detta. Och det visar sig tyvärr, att jag sa något ungefär såhär:
Säg mig mjölkbud/mjölkpojke chef Linje S.
Så nu förstår jag Henke och Dannes förvåning, och kände att jag var tvungen att förklara mig. Det enda Danne förstod var att jag sa något om mjölk, men han förstod inte varför. Och jag kan inte klandra honom, så nu har jag lagt det spanska språket bakom mig. Det låter ändå alldeles för mycket ”vilda västern” för min smak…

20130823-230624.jpg
Idag var det full rulle när jag kom hem! Anna var här på besök med sina barn Sigge och Ellen. Jag hörde Freja och Sigge leka redan innan jag klev innanför dörren. De är i samma ålder och har superkul och trivs väldigt bra ihop. Sen åt vi fiskgryta som Jenny gjort. Jag är ju inget fan av kokt fisk så jag höll låg profil genom hela middagen. Men själva grytbasen var god, jag kan bara inte svälja kokt fisk utan att få kräkningar.
Så nu har jag ätit ett nytt lass mat, lite pommes och kycklingfilé. Mums!
Såg dessutom att filmen ”Grown ups” gick på TV samtidigt som jag åt, det blev perfekt middagsunderhållning!

Det var allt för idag! Ha d biff!

DAGENS JERKER går praktikanten på jobbet som jobbade med mig idag. Han lyckades på något vis åstakomma stopp i avloppet när han diskade ur en tank vi tömt på duschcreme. Detta ledde även till översvämningar genom andra golvbrunnar runt om i fabriken. Kul sätt att avsluta en arbetsvecka…

Fåglar & Magplums

Tänk att det finns de som fortfarande har semester. Avundas er och längtar till nästa ledighet. Det blir väl juluppehållet skulle jag tro… Åh snart är det jul!

Det var igår det hände. När jag nattade tvillingarna så fick jag ett sms från Jenny i vardagsrummet om att vi har en fågel inne. Jag gillar fåglar, skulle gärna tänka mig en beostare eller en papegoja av något slag. Avskyr dock fiskmåsar och duvor. Hoppades såklart att det inte skulle vara en stor fågel. Spännande, så fort twinsen somnat in ordentligt skulle jag starta operationen:
Saving Birdie Nam-Nam
Men innan jag hann ut kom ett nytt sms. Nu satt den tydligen precis utanför sovrumsdörren. Då började jag måla upp bilder i mitt huvud om situationen och frågor började dyka upp… Varför tar inte Jenny ut fågeln själv? Ligger hon och Freja på soffan under en filt just nu, som min syster Linda hade gjort? Hur stor är den egentligen? Är det kanske en örn, eller en spunk?
Det var bäst att ta med sig en kudde ut utifall jag skulle bli tvungen att försvara mig. Så jag öppnade sakta dörren och smög fram, med kudden redo för det värsta. Men där satt en liten brun fågel, söt och helt oförarglig. Jag gjorde mig stor och föste den mot ytterdörren, men då flög den ut till köket istället. Den satte sig på köksfläkten och kikade runt. Aha, då fick jag en smart idé! Jag gick ut och hämtade bandyklubban som låg utanför. Då kan fågeln kanske hoppa över till klubban när jag håller fram den. När jag kom in igen skrek Jenny att jag inte skulle slå fågeln! Nu får hon väl ge sig, varför skulle jag göra något sådant? Besviken över min sambos kännedom om mig själv så iscensätter jag min plan. Men den flög iväg. Tillslut så sätter den sig nedanför fönstret i vardagsrummet, så jag öppnar och ut i det fria flyger den lilla fågeln. Operation slutförd!

20130822-215334.jpg
Denna fina lilla bild tog Jenny på den fina lilla fågeln.

De var elaka mot mig på jobbet idag! Allt började med att Johnny såg lite uppgiven ut. Så jag lämnade en lapp hos honom där det stod ”Jesus vakar över dig Johnny boy” eller nåt liknande. Tyckte att han behövde höra det! Men då vände vi tydligen på steken, och istället fick jag smeknamnet Jesus… ”Alla har hört talas om honom, men ingen har sett han”…
Gissar att det är det ökända VAB-kontot de syftar på. Yes, jag är the VAB-kung… Snyft…
Jag är lite inne på att ha en sådan där blomspruta med mig när jag jobbar. Så kan jag spruta lite vatten på dem när de är otrevliga. Som man gör på olydiga hundar. Så får det nog bli! Fast det är klart, ”det går inte att lära gamla hundar sitta” heter det ju. Och de är riktigt gamla hundar jag arbetar tillsammans med. Framförallt Harry. Ni kanske minns honom som en Tyrannosaurus Rex när jag beskrev honom i tidigare inlägg. Han hakade genast på Jesus grejen. Så den dinosaurien behöver vi spruta mycket vatten på. Och Johnny…

20130822-222149.jpg
Jag är ett stort fan av Willy! Inte späckhuggaren, nej. Utan farbrorn från programmet ”Bygglov”, Willy Björkman. En otroligt festlig farbror! Han får mig alltid att skratta, jag behöver bara titta på honom så blir jag glad.
Ikväll så var han med i programmet ”Kändishoppet”, där kändisar hoppar simhopp. Tyvärr åkte han ut ur tävlingen, men det var nog inte hans grej helt enkelt. Han var alldeles blåslagen av sina magplask. Men jag tycker han är cool som ens ställer upp i en sån tävling.
Sedan är han oroväckande lik Theo. Kolla bara frisyrerna…

20130822-222322.jpg
Imorgon kommer Frejas favoritkompis Sigge med familj hem till oss. Jenny har matplaner så vi får se vad det blir till middag.
Nu blir det inte mer än såhär idag. Ha d biff!

DAGENS JERKER går oavkortat till farbröderna Harry & Johnny. Nobody calls me Jesus!
Eller VAB-kungen för den delen…

Maneten

Gratulerar gör vi idag till Nova och Theo på 8-månadersadagen!
Det måste vara något speciellt som händer just vid denna åldern. Barnmaten man köper exempelvis ”uppgraderas” nu förpackningarna och burkarna från 6-månader till 8-månader. Vi har även den berömda 8-månaders ”fasen” som vi genomgår nu med full kraft. Tänk vad tiden går fort, nu är de snart vuxna…

20130819-195748.jpg
Theo ger Nova en blöjwedgie…

Dessa två små charmtroll behagade vakna kl.04.20 idag, och var sådär härligt pigga och glada. Kanske visste de eller så kände de på sig att det var deras 8-månadersdag idag. Men var Jenny pigg kl.04.20? Nej. Var jag pigg kl.04.20? Nej. Så vi gick upp och förberedde varsin flaska välling i ett försök att få dem att somna om. Men…
– Mammaaaaa!! Ropar en ledsen Freja från sitt rum.
Men så förträffligt! Jenny får rusa in och försöka få henne att somna om. Här står jag nu i enbart coola kalsonger med en nappflaska i vardera hand, och framför mig sitter två små mini-me som ler och sträcker sig efter sin mat. Okej, där rök sista sömnen den natten kände jag spontant. Men när de ätit och gnällt lite så kom Jenny tillbaka, men hon fick återvända till Freja som vaknade igen. Då blev jag lite ledsen. Så i ett sista försök drog jag med hängiga maskulina armar fram barnvagnen och körde runt dem inne en stund. Och de somnade! Problemet var att nu var det bara 20 minuter kvar till min väckarklocka skulle ringa. Lite såhär är det ibland, sömnlöst och lite uppgivet…

På jobbet har vi kläder! Arbetskläder som är vita och inte är figursydda på något vis. Till dessa bär vi klapperträ (träskor) och på huvudet har vi ett hårnät. Inte så tjusigt, inte alls faktiskt. Det som gör det än mindre tjusigt på mig, förutom att t-shirten envisas med att rulla upp på magen, är att jag har ju inget hår att fylla ut hårnätet med. Eftersom jag är flintrakad. Så detta hårnät liksom svävar runt skallen på mig. Idag insåg jag att jag liknar en manet när det ter sig på det viset. Oerhört ful manet! Men som jag skrev i ett tidigare inlägg så nöter ju min rakade skalle till slut hål på detta nät. Då blir det ännu fulare…

20130819-215156.jpg
Jag funderar på att skaffa mig en fin hatt istället. Inte en mössa för det blir för varmt. Nej, en hatt som liksom speglar min personlighet. Ni som gör er roliga nu och tänker att ”ja då blir det en sydväst”, ”en Beppe-mössa” eller varför inte en ”fez”. Ni får tänka om! Jag vill istället föreslå en hatt likt den Indiana Jones har, fast vit då förstås. Den måste ju vara GMP klassad. Alternativt en vit Darth Vader hjälm, med tillhörande röstförvrängare…

Det är med trötta ögon som jag nu känner att jag inte orkar skriva mer. Behöver sova, så sköt om er och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jenny. Hon är ofta ilsken och arg på mig nattetid. ”Jenny kan väl inte vara arg? Kan jag inte föreställa mig” tänker nog vissa och hävdar motsatsen. Ni har fel. För med lite sömnbrist blir även den snällaste lilla nyckelpigan arg. Kanske inte helt obefogat alla gånger, men jag vill att hon ska vara snäll som jultomten dygnet runt. Hohoho…

Röda kräftisar

De jagas om natten, i mörkaste vatten.

De kryper och krälar, och andas med gälar.

Fångade i bur, utan vetskapen om hur.

Mot kokande kärl, dess öde nu är.

Att tillagas med dill, är det ingen som vill.

Men nu röda de skina, stora saftiga och fina.

Idag vi dem åt, de som fångats i en Tallebo båt.

Som ni kanske förstår så har det inmundigats kräftor idag! En liten trevlig tillställning hemma hos svärmor Lena och Magnus med sällskap av Solveig, Ann och Torbjörn. Ja, och så alla vi i familjen förstås!

Det började lite oroligt tidigare idag med att Freja började gnälla om sin mage igen. Det var bajs på gång men hon fortsätter hålla det inne. Jag kände mig osäker på om det ens var någon idé att åka. Det blir bara jobbigt för alla när detta sätter igång och ingen harmoni för varken oss eller barnen. Men hon var inte på alltför dålig humör ännu så det kanske skulle gå ändå. När det var dags att åka så vägrade hon ha kläder på sig, hon skulle resa nakenfis. Jaha… Efter mycket om och men så föreslog jag att vi kunde stanna till på Biltema på vägen, så kunde hon få åka rulltrappan där inne. Ja det ville hon gärna! På med kläderna och sedan iväg till Biltema. Vi skulle köpa en ångtvätt där så vi kunde rengöra lekhagen vi köpte, Jenny hittade fula fläckar på den. Så jag tog med mig Freja in, åkte upp och ner för rulltrappan innan vi köpte ångtvätten och åkte vidare mot Sjöstaden.

Vi kom först! Men de andra kom strax efter oss och sedan var det då dags att mumsa kräftor. Freja tittade skeptiskt på de röda skaldjuren, men med Solveigs hjälp så smakade hon lite på en skalad kräftstjärt.

– Mm, gott! Tyckte hon.

Mer än så åt hon inte vad jag vet. Lite som jag då nästan, brukar nöja mig med tre eller fyra kräftor. Inte för att jag inte gillar dem, utan mer för att det är lagom till mig. Sedan kan jag äta annat. Det fanns paj och kyckling också som slank ner. Då kan övriga frossa i kräftorna som de älskar!

Efter maten var Frejas mage på gång igen. Men efter lite kamp och tårar så lyckades hon bajsa. Stolt kommer hon tillbaka och meddelar mig att nu hade hon minsann bajsat. Hon blir en helt annan människa när det är avklarat, så otroligt glad och lycklig. Då skrattar hon nästan åt allt och hittar på bus. Vår lilla prinsessa!

Bild

Tvillingarna då, ja de levde om de med. Theo for runt över golvet och skrattade, Nova satt mestadels stilla och skrattade. De verkade ha roligt i alla fall och det är ju det viktiga. Sedan åkte vi hem igen och barnen somnade så sött i bilen. Hoppas de kan bjuda på en sovmorgon till kl.07.00 imorgon, om vi har tur…

När vi kom hem så provade jag ångtvätten vi införskaffat oss. Den verkar fungera men jag ser inte fläckarna Jenny pratat om. Så vi får ge oss på lekhagen imorgon när det är ljust igen. Så ska den nog fasen bli ren och fin igen…

– Det luktar bajs… Theo har bajsat!

Så sa Freja igår vid middagsbordet. Inte så märkvärdigt roligt tycker ni kanske, men jag ska förklara varför det blev så roligt.

Vi åt spagetti och köttfärssås, och alla utom Lembit satt samlade runt middagsbordet. Jag hade twinsen på varsin sida om mig, och Jenny hade Freja bredvid sig. Alla barnen har fått mat och börjat äta, så nu var det äntligen Jennys och min tur. Det är lite så det fungerar ska jag tala om för er, att vi får oftast äta i skift. Men i alla fall, det roliga var att Jenny går ut i köket med sin tallrik för att riva på lite ost. Och det är när hon kommer tillbaka till bordet och sätter sig som Freja säger det jag skrev tidigare.

– Det luktar bajs… Theo har bajsat!

– Nä, det är bara min parmesanost. Säger Jenny och så börjar vi skratta.

Ja parmesan är gott, men jag håller med Freja att det luktar inget vidare. Kanske inte bajs som hon beskrev doften, utan mer fotsvett eller nåt. Jaja, vi har aldrig tråkigt här hemma i alla fall. Det kan jag lova!

Nu ska jag unna mig lite god kvällsdryck! Ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till det vi kallar för mördarsniglar. Dessa brua äckliga varelser som jag tycker vi har alldeles för mycket av här hemma på tomten. Så djurvänner, sluta läsa nu. För imorgon så ska jag ut på jakt och förgöra dem.

Märklig sommar detta, inte sant? Har nog aldrig haft så mycket problem med småkryp och annat som detta år. Först hästmyrorna, sedan lössen och nu mördarsniglar…