Etikettarkiv: Bert-Bruno

Två Tända Ljus

6 december, 2022UncategorizedBert-BrunoPappatarzansblogg

Andra advent, två ljus brinner i ljusstaken på bordet. Halvvägs till jul alltså, eller inte riktigt men vi kommer allt närmare vilket börjar märkas mer och mer…

Julkänslorna frodas inför det som komma skall, men tyvärr frodas även en hel del baciller som tycks spridas för fullt. Det är magsjuka, hosta och feber som härjar vilket tyvärr även drabbat oss här hemma. Jag fick en liten febertopp medan Linda hostar och harklar sig för fullt, till den grad att jag nästan trodde att jag det var Marianne Faithful som försökte prata med mig här hemma. Nu var det såklart inte så, utan bara Linda som haft så ont i halsen att hon nu blivit alldeles hes. Och den här hösten verkar ju ha varit något extra när det gäller sjukdomar som drabbar oss alla, det är så många sjuka överallt att man börjar fråga sig vad som pågår. Är det sviterna av Coronaviruset som gjort oss mer mottagliga för dessa cirkulerande sjukdomar eller varför är det så många sjuka överallt? Och med fyra sprutor i armen så borde man ju vara skyddad mot Covid-19 i alla fall, men man vet ju aldrig. Nu önskar jag att man kunde kontakta TV-programmet ”Bullen” med alla mina frågor, men jag får nog nöja mig med att fråga barnen varför det är som det är just nu. De brukar ju ha svar på det mesta…

Barnen satt och skrev önskelistor tidigare, och då vet man ju aldrig vad de lämnar över för intressant lista när de är klara. Där kan det stå saker som dyra datorer, husdjur eller bara en stor hög med pengar. Men i år kom Nova med sin lista och den såg ut såhär:

Snopp kudde? Datormus för MINST 199kr! Alltså vad är det frågan om? Haha, och att det ska skickas bilder och SMS på EXAKT det de önskat sig. Underbart, nu får vi helt enkelt se vad den där tomten lyckas få tag på för klappar till barnen. Och om tomten hittar en sådan där ”snopp kudde” så vill jag gärna se hur den blir inslagen i presentpappret…

Det där är ingen julklapp jag önskat mig, så mycket kan jag säga.

STOPPA PRESSARNA! Metallica släpper ett nytt album, halleluja! Och deras första singel ”Lux Æterna” har man såklart redan lyssnat på, om ni inte gjort det så spana in länken här nedan.

Jag blir fortfarande så imponerad av dessa herrar när de släpper ny musik, den är fortfarande så bra och de verkar inte slarva med kvaliteten på sin musik trots att de inte är några energipaket längre. Dessa farbröder är nu i 60-års åldern och levererar fortfarande musik i högt tempo, jag fattar inte att de orkar. Och sedan ska de ut på en ny turné där de landar i Göteborg en helg i juni med två helt olika setlists framförda under två kvällar på Ullevi. Om jag är sugen på att åka dit? Eh ja!!! Men när jag såg priset på biljetterna så backade jag, de kostar runt 1700kr och sedan tillkommer boende och resekostnader på det. Och då känner jag att jag måste säga pass för denna gången, men förhoppningsvis kanske de dyker upp i Stockholm istället året efter det. Om man har lite tur, men först måste man ju lyssna in sig på nya skivan ”72 Seasons” när den släpps nästa år. De släpper ju inte nya album så ofta, men när de väl gör det så brukar de däremot vara grymt bra. Så mina förhoppningar är ganska höga även denna gång, rock on!

Händer det nåt gällande vår tomtenisse här hemma kanske ni undrar? Jodå det gör det ju såklart, jag har bara inte hunnit skriva om allt. Vi kan väl börja med det som hände under måndagen, jag var ensam hemma efter att ha varit lite febrig och låg på soffan under min filt för att vila upp mig. Jag tyckte mig då höra julmusik komma från barnens rum, men det var tydligen Bert-Bruno som öppnade sin lilla dörr i barnens rum samtidigt som han nynnade på låten ”Hej Mitt Vinterland”. Men kort därefter blev det tyst, detta både oroade mig och gjorde mig lite nyfiken så jag gick dit för att se efter vad han hade i kikaren. Men jag hittade honom inte, och hans små röda träskor stod fortfarande kvar utanför hans dörr vilket innebar att han inte skulle ut någonstans. Efter en stunds letande gick jag tillbaka till vardagsrummet och lade mig på soffan igen. Då tyckte jag mig se att diskamskinen i köket startat igång, men det var inget jag hade gjort. Det måste ha varit Linda som råkat ställa in någon timerfunktion gissade jag och tänkte inte mer på den saken. Då hörde jag något som lät som julmusik igen, var det grannarna som spelade så högt mitt på dagen? Jag reste mig upp och började gå runt för att lyssna vart musiken kom ifrån men blev inte klokare av detta, för ju mer jag gick runt desto lägre hörde jag julmusiken. Jag kliade mig i huvudet och fattade ingenting, men det är väl inget att bry sig om sade jag till mig själv. Så jag gick till köket för att ta ett glas vatten, och då hörde jag julsången tydligare än tidigare. Men vad fasen, kommer sången från diskmaskinen? Den där förbaskade tomtenissen har väl inte lagt in en av mina högtalare inne i diskmaskinen och sedan startat den! Jag fick panik och öppnade genast diskmaskinsluckan för att rädda högtalaren, men då möttes jag av de varma ångorna som vällde ut i ansiktet på mig. När ångorna skingrat sig möttes jag av en syn jag aldrig kommer att glömma…

– Stäng luckan, det drar! Skrek Bert-Bruno högt.

Jag fattade ingenting, använder han vår diskmaskin som någon jäkla ångbastu eller vad är det frågan om? Jag stängde till luckan igen och nu hörde jag honom sjunga vidare, han skrattade högt emellanåt vilket fick mig att tro att han kanske smuttade på sin glögg där inne i smyg. Men allt detta gjorde mig så paff att jag bara satte mig på soffan igen och tittade tillbaka på diskmaskinen, och vattenglaset glömde jag kvar i köket. Han är bra märklig den där tomtenissen.

När han kom ut ur diskmaskinen efter en stund så fortsatte han att sjunga medan han torkade sig med sin lilla handduk. Han gick förbi mig och blinkade med ena ögat, sedan fortsatte han vidare hem till sin lilla dörr och gick in. Kvar satt jag och gapade, diskmaskinen stod med luckan öppen och ångorna strömmade fortfarande ut i rummet. Golvet var täckt av Bert-Brunos små blöta fotavtryck, som jag fick torka upp när jag landat i allt som precis hade hänt. Ingen kommer ju tro mig när jag berättar om detta tänkte jag, varför kunde inte vi fått en mer normal tomtenisse som husgäst…

I helgen stundar både barnens dansuppvisning och vi ska även klämma in ett kalas. Det är min mor och twinsen som alla fyller år nu i december, så nu ska de firas hemma hos oss på lördag med fika och uppvaktning av släkten. Mer info om detta slutar kommer efter helgen. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till, hm… Nej jag vet inte, den gyllene regeln får träda i kraft igen helt enkelt. Så då kan alla resa sig upp och utropa ett högt grattis till Henke!

Stupid Little Gnome… (Nissejäkeln)

1 december, 2022UncategorizedAdventskalender, Bert-Bruno, Gnome, Pepparkakshus, TomtenissePappatarzansblogg

Nu har vi tänt första ljuset och firat första advent, det innebär ju att julen närmar sig med stormsteg. Vi hade en väldigt trevlig och fin helg tillsammans med barnen där vi tog fram lite ljusstakar och annat att pynta med hemma, och jag fick även ringa ett genant samtal…

Linda har nämligen ett par röda julgardiner i sammet som hon älskar, men de gick ej att hänga upp på den märkliga gardinstången i vardagsrummet. Då får man väl sy dit något man kan fästa dessa konstiga krokar i tänkte jag och ringde den enda jag känner som äger en symaskin, min kära mor. Anledningen till att det var pinsamt att be henne om hjälp var ju för att jag är en sådan som vill kunna fixa allt själv, Jimmy kan själv! Men att sy med maskin kan jag inte (även om jag tog symaskinskörkort i mellanstadiet), för jag tänkte att jag kanske skulle låna den först men att trä tråden genom symaskinen har jag ju helt glömt bort hur man gör så det skulle förmodligen sluta med en trådkatastrof. Som tur var så var min mor ute och shoppade i närheten så hon kom förbi och hämtade gardinerna, och redan nästa dag var de färdigsydda och klara. Helt fantastiskt! Linda blev jätteglad när vi hämtade dessa och nu ligger morsan på plus kan jag lova, och jag är tacksam för att det finns någon som kan sy med maskin när man behöver lite hjälp. Tack kära mor!

Det blev väldigt mysigt med lite julbelysning i lägenheten, och igår klädde barnen julgranen som nu står framme. Vissa tycker ju att det är alldeles för tidigt, men i vår familj vill vi njuta av den härliga känslan som julen för med sig och därför börjar vi redan nu efter första advent. Under måndagkvällen pyntade vi även årets pepparkakshus, det blev jättefint och är ju en supermysig sak att roa sig med tillsammans med barnen. De gillar ju allt som har med pysslande att göra och vi satt i flera timmar och dekorerade pepparkakshuset med kristyr, strössel och olika sorters godis. Se så fint det blev!

I söndags ville Theo ha kaffe till frukost, vilket jag inte var beredd på men visst kunde han väl få lite kaffe när vi andra ändå skulle dricka vårt morgonkaffe. Så han erbjöd sig att fixa detta och startade kaffemaskinen, när han gjort klart den första kaffekoppen så hörde jag honom ropa från köket.

– Pappa mjölken är alldeles rosa! Bert-Bruno har busat här hemma igen, haha! HIHI! Skrattade han högt och tyckte det var jätteroligt.

Den där sabla tomtenissen alltså, och jag som precis köpt mjölken dessutom. Men då får vi väl dricka rosa mjölk denna veckan helt enkelt. Theo skrattade och fortsatte servera kaffe och skrattade åt hur busig och rolig vår tomtenisse är här hemma. Jag håller som vanligt inte med, och när vi var hemma hos min mor på eftermiddagen för att hämta gardinerna hon så snällt sytt åt oss så spekulerade Kent och jag lite kring hur slutet skulle kunna se ut för tomtenissen. Där skulle ju exempelvis vovven GW kanske lyckas få tag på Bert-Bruno och bita honom lite hårt till döds, vi tyckte det kunde vara ett oväntat avslut på tomtenissens tid med oss i familjen. Det skulle dock göra barnen helt skärrade och förtvivlade så det kommer ju troligen aldrig att inträffa.

När vi ändå pratar om honom… Tidigare idag så gjorde han barnen väldigt glada och lyckliga! Utanför Bert-Brunos lilla dörr i barnens rum så hittade de nämligen varsin stor julkalender, och det är ju faktiskt lite gulligt av honom att ge dessa presenter till dem emellanåt. Frågan var ju såklart om jag eller Linda skulle få någon kalender av honom, men jag visste ju redan svaret på den frågan… NEJ! Eller Linda skulle kanske får en kalender, han verkar ju lite förtjust i henne redan trots att de inte träffats ännu. Men att jag ska få en kalender vet jag är helt uteslutet, han har ju inte direkt varit snäll mot pappan i familjen de senaste åren. Han tycker ju att jag är ”tråkig” och att jag ”behöver släppa loss lite” för att bli lika rolig som honom, men då ska jag säga honom en sak…

– Nisse Pisse Päron Pung… Jag har faktiskt ett ansvar som förälder och måste hela tiden ha i åtanke vad som är bäst för barnen. Därför kan jag inte gå med på alla dina galna idéer och tokiga upptåg! Sa jag till Bert-Bruno med min bestämda papparöst.

Men vad hjälpte det. Han grimaserade bara surt och sträckte ut tungan mot mig innan han med korta bestämda steg gick tillbaka hem till sig, och i någon sorts protest välte omkull min fina palm i vardagsrummet innan han smällde igen sin lilla nissedörr. Hela dagen och kvällen gick och det slutade som jag trodde, jag fick ingen kalender av Bert-Bruno i år heller. Men Linda fick tydligen en, vad fasen! De har inte ens lärt känna varandra och redan börjar han smöra in sig hos henne och skjuter vilt med sina flirtiga kärlekspilar, först med en chokladask som han gömt i hennes säng när han flyttade in förra veckan och nu detta.

Hon tycker väl förstås att han är en rolig och charmig liten tomtenisse, och verkar mest skratta med barnen åt hans dumheter här hemma. Men jag håller inte alls med henne, och inte blev jag gladare när jag såg vilken typ av kalender han gav henne heller. Hon hittade den i sin säng under täcket och det var nämligen ingen lyxig choklad- eller godiskalender likt de han gav till barnen, inte heller en med parfymer eller hudvårdsprodukter som är så populära. Nej istället fick hon ju för fasen en sorts kärlekskalender för nyförälskade par, jag hoppas verkligen inte att han har någon baktanke med att ge denna kalender till min tjej! Den lilla jäkeln alltså, om jag får tag på honom…

Jag gillar inte att Bert-Bruno flirtar med min tjej, och luckorna på den där kalendern får hon enbart öppna när jag är med så inget oväntat kan inträffa. Nu behöver jag vila upp mig lite med en kopp stark glögg. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till min kära son Theo efter att han sagt följande till mig när han kom ut ur badrummet efter att ha tagit en dusch.

– Var det någon annan som skulle duscha efter mig? För nu har jag städat efter mig och hängt upp handduken (den han torkade fötterna med när han klev ur duschen) på badkaret som du brukar påminna mig om pappa.

Så bra tänkte jag, det är inte kul att behöva påminna om vissa saker om och om igen. Men skönt att det eviga tjatandet gav resultat, det verkat ha lönat sig tillslut. Och såhär såg det ut när jag kort efteråt öppnade dörren in till badrummet…

Joråsatte… Visst, han hängde upp den lilla handduken på badkarskanten. Men missade tydligen det lilla bombnedslaget av kläder och annat som barnen orsakat på golvet i resten av badrummet.

Ruggish Weather in November

28 oktober, 2022UncategorizedBert-BrunoPappatarzansblogg

Ja nu skiftar verkligen temperaturerna utomhus och det blir allt mörkare, det är mörkt när man åker till jobbet och det är lika mörkt när man sätter sig i bilen och åker hem. Vart är solen?

Det är ju inte tal om att knäppa på några element hemma ännu, för här ska vi spara på elkostnaderna så att vi har råd med julklapparna i år. Haha, nej riktigt så illa är det inte. Jag tycker inte att det är så kyligt ännu och har inte börjat frysa riktigt ännu, förutom på morgonen när jag vaknar och har lyckats sparka av mig täcket under natten. Eftersom vi har fönstret öppet i sovrummet så är luften sval och sådär härligt krispig när man vaknar, och den blottade huden är riktigt iskall. Men då är det skönt att dra på sig täcket lite snabbt när väckarklockan ringer och värma sig en stund innan det är dags att gå upp på morgonen. Men annars är jag tacksam över att vi har en bra temperatur inomhus trots att inga element är påslagna ännu, fast vi får se hur länge det varar. Jag har ju sett hur Linda sedan några veckor tillbaka drar på sig den ena filten efter den andra numera, så hon vill nog kanske ha det lite varmare inomhus snart. Och då tar vi den diskussionen då helt enkelt, men utomhus är det lite grått och kyligt nu vissa dagar.

Dock så gillar jag ju hösten och mörkret som kommer med årstiden, när man kan tända lite ljus och skapa riktigt mysig stämning hemma. Nu har vi dock dragits med sjukdomar och annat elände under större delen av hösten så det blir inte så mysig stämning som man kanske önskat. Men snart är det ju jultider och då tar hemmamyset fart till helt nya nivåer!

Om det inte vore för en liten detalj som alltid ställer till det varje år när det nalkas julstämning. Nämligen den där sabla tomtenissen…

Bert-Bruno… Jag kände någonstans inombords att han hade gjort sitt i vår familj och att det kanske var dags för honom att flytta vidare. Men icke, när vi firade halloween här hemma tidigare så hittade barnen godisfyllda döskallar utanför Bert-Brunos lilla nissedörr under Novas säng. Och tillsammans med dessa låg där ett litet brev, där han hälsade att han saknade barnen jättemycket och såg fram emot att träffa alla i år igen. Barnen blev såklart överlyckliga över denna nyhet, och Lindas Nova såg aningen fundersam ut när de andra tjoade högt av glädje. Hon har ju inte fått uppleva nissen från helvetet ännu, så vi får se vad hon tycker om honom. Linda verkar inte lika orolig som jag är, för jag vet ju vad han är kapabel till att ställa till för elände när han är i farten. Så jag gissar att det blir en sista jul med honom nu i år, men sen får han fasen ta och flytta härifrån. Någon som är sugen på en inneboende tomtenisse till julen 2023?

Har ni bytt till vinterdäck på era bilar ännu? Det har i alla fall Jimmy Hanell gjort nu, och då kanske ni undrar om det gick bättre än i våras när hylsnyckeln till låsbultarna gick sönder? Svaret är NEJ!

Jag fick ju kämpa ordentligt med hjälp av min bror i våras för att lyckas lösa problemet, men tillslut fick vi loss bultarna och kunde byta ut dem mot några nya som min bror hade liggandes i garaget. Problemet var då löst, men nu var det dags igen. Jag åkte över till min bror på barnens höstlov när vi ändå hade lite ledigt, och tänkte passa på att byta till vinterdäck även om det var lite tidigare på året än vad jag brukar. Men när jag plockat fram alla verktyg och däck så lyckas jag inte hitta låshylsan till de nya låsbultarna. Jag vänder ut och in på allt i bilen tre gånger innan jag blir aningen upprörd och ger upp för dagen, kanske hade jag lyckats ta med mig den upp i lägenheten eller liknande så jag åkte hem och letade. Men fanns den där hemma? Svaret är NEJ!

Jag planerade sedan för att åka tillbaka till min bror nästa dag för att leta igenom bilen igen, och passar då på att köpa med mig lite verktyg utifall låshylsan verkligen är borta. Jag lyckades då hitta en sats med större torxhylsor som jag tänker kan komma till användning, men jag hittar också ett ”megamasterpowertool” som man kan använda och detta fungerar tydligen på ALLT! Utom på just låsbultarna på min bil då uppenbarligen, för tydligen så klarade detta superverktyg inte av att lossa dessa utan istället sprack det sönder i flera delar. Kanske fanns någon finstilt liten faktatext om detta på det där sabla skitverktyget att om man äger just en Audi A4 av min årsmodell så är det kört, men det får vi aldrig veta nu eftersom jag kastat bort det där skitverktyget i ren förtvivlan. Då var det bara nödlösningen kvar att testa, de där torxhylsorna. Jag blev alldeles varm inombords under några sekunder när jag kände att en av hylsorna passade perfekt och fick grepp om låsbulten, så med spända biceps tog jag i för att lossa bulten men då drog hylsan sönder själva bulten istället…

– Men din… Djävla jävel! Nu har jag fått nog av dig, jag kommer aldrig använda låsbultar på mina bilar igen någonsin. Hör du det din billiga skitskruvjäkel!!!

Det regnade ju såklart också och blåste ganska kallt, det kan vara viktig information för vissa som vill bilda sig en bild kring denna händelse. Som tur var kom min brorsdotter ut med ett litet paraply som hon höll ovanför vinterdäcken som jag lagt på en fin hög bredvid bilen, så de blev inte blöta i alla fall. Jag var nu dyngsur och blöt hela vägen in på kalsongerna, så jag tackade för mig och körde irriterat upp till däckverkstaden som låg alldeles i närheten. Vart ska man annars åka om man har denna typ av problem tänkte jag, och enligt min bror så måste de ju råka ut för detta ganska ofta att personer slarvat bort sin låshylsa så de har säkert verktygen för att lösa detta. Så jag chansade och åkte dit, och förberedde mig samtidigt på att bli hånad av personalen där innan de förmodligen skulle ta hutlöst betalt för att hjälpa mig få loss dessa bultar.

– Nej det där var ju inga originalgrejer så det är jag tveksam till om vi har någon hylsnyckel som passar. Sa den flintskalliga farbrorn i min ålder och hämtade lite grejer inne på sin verkstad.

Han kom glatt tillbaka med 8-10 st olika hylsnycklar som han ändå trodde skulle kunna fungera, men gjorde någon det? Svaret är NEJ!

– Då återstår nog bara tyvärr att svetsa på en mutter för att få loss dom där, men det är inget jag rekommenderar för då förstör man oftast fälgen och det är inget vi har tid att göra nu. Då får du lämna in bilen så tar vi den i mån av tid men det kan ta flera dagar i värsta fall. Fick jag förklarat för mig av farbrorn.

Då tackade jag för mig och åkte hem igen, sur som fan. Detta var min sista lediga dag på höstlovet med barnen och jag behöver ju bilen, så det gick inte att lämna den kvar där för att de ska peta lite på den i mån av tid. Så när jag kom hem googlade jag som tusan, jag har nog aldrig googlat så mycket i hela mitt liv! Men någonstans måste det ju finnas en lösning på detta problem, jag kan ju inte vara ensam om att råka ut för detta så det måste väl finnas något sorts knep. Men jag hittade inget, vissa hade lyckats borra loss bultarna men nästan alla trådar ledde till att svetsa fast en mutter som troligen resulterar i skadad fälg eller åtminstone att den blir ful och förstörd där det ska svetsas. Uppgivet ringer jag min käre far och berättar om problemet för att höra om han har något gammalt trix vi kan testa, så vi åkte till hans garage för att se vad han hade liggandes där som vi kunde använda. Men när vi kommer fram så visar jag torxhylsorna jag köpt och berättade att de greppade bra men att de drar sönder bulten, då kikar han lite på den och testar hur bra den greppar.

– Jo men det här ska vi nog kunna fixa med min mutterdragare, den drar ju jämt hela tiden och rycker inte på samma sätt som när man tar i manuellt. Säger han och tar fram sin maskin och börjar skruva försiktigt.

Tre sekunder senare lossnar bulten utan problem, helt otroligt! Vi börjar lossa de andra försiktigt och det går hur lätt som helst, men jag var lite orolig över den bult som jag testade på själv som jag med min råstyrka tydligen lyckades dra sönder med all min kraft. Han sparade den till sist utifall hylsan skulle förstöras, men han fick loss den nästan lika snabbt som de andra sen var problemet löst! Tänk vad bra farsor är va, de har sina knep för det mesta. Detta tog oss kanske 10 minuter så vi kunde glada åka hem igen, och nu kunde jag ju byta däcken själv utan problem. Men allt detta strul fram och tillbaka gjorde att suget att byta däck liksom försvann, så jag tog istället bilen till en däckverkstad och lät dem göra jobbet. De fixade även nya helt vanliga bultar nu så att jag slipper låsbultarna nu för all framtid, och medans jag betalade blev bilen klar att köra hem. Nu unnade jag mig dessutom däckhotell så att de kan förvara däcken där tills de ska bytas igen, så får man lite mer plats hemma. Det känns så otroligt befriande och skönt att ha detta avklarat nu, tänk att det kan strula något så förjäkligt ibland. Nu är det bara Lindas bil kvar som jag lovat att byta däcken på denna veckan…

Allt är dock inte bara elände och jävulskap, det finns ljusglimtar i livet också och det gäller verkligen att ta vara på dessa när annat går emot en. Som Henke exempelvis, han går alltid emot mig och alla andra i hela världen. Men han har man lärt sig att finta bort och då löser sig allt på ett bra sätt. Stort tack för att ni läser, fundera gärna på om en tomtenisse kan vara aktuellt för just dig och din familj. Om intresse finns, skicka ett pm. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till McDonalds nya recept på hamburgarna de skyltar och talar så gott om i diverse reklam numera. Det är tydligen bröden som genomgått den största förändringen, och jag kan hålla med om att även om de kanske inte var så mycket godare så ser de åtminstone lite aptitligare ut än tidigare. Då såg de ju oftast helt likbleka ut, dessa verkade mer gräddade och hade en härligt fin färg. Sedan har vi ju då den andra detaljen som jag snappade upp i deras reklam, nämligen att löken på deras Big Mac numera steks tillsammans med köttet och inte serveras som rå lök längre. Och det är ju gott tänkte jag, tills jag lyfte på brödlocket och fick mig en rejäl besvikelse. Hur kan man använda sig av den nu tillagade löken som ett argument för hur de förändrat sina recept på hamburgaren och så möts man av detta? Jag visste inte vad jag skulle göra av all denna lök som serverats mig, wow vilken lökig upplevelse alltså! Detta är bara pinsamt McDonalds, här är det bara ”gör om och gör rätt” som gäller…

Bert-Bruno + Zara Larsson = Sant!

22 november, 2021UncategorizedBert-Bruno, Zara LarssonPappatarzansblogg

Nu var det sådär länge sedan sist jag skrev igen, men det har varit några hektiska veckor så jag har inte riktigt hängt med här tyvärr. Men nu ska ni få höra lite vad som pågått den senaste tiden!

Vi har ju exempelvis firat Halloween hemma, så barnen och jag har försökt hitta på lite roliga saker att göra maten fick lite extra läskig kärlek den helgen. Om vi tar allt i rätt ordning här nu, så blev först Theo medbjuden till gröna Lund av en kompis där de skulle hänga över dagen. De har ju som ni kanske vet väldigt kusliga dekorationer och sådant inne på Grönan om man vågar åka dit på Halloween, och det stryker även runt en hel del kusliga figurer inne på området. Theo tyckte detta var jättekul och spännande, men samtidigt lite läskigt. Han är ju bara 8år och till och med jag som är vuxen tycker ju att det är lite läskigt när jag har varit där, speciellt de som klätt ut sig till läskiga clowner eller spöken som följer efter en där inne. Skräms gör de gärna också! Haha, när Theo skulle lägga sig på kvällen sen så berättade han för mig att han troligen har utvecklat en fobi för clowner efter besöket på Grönan. Men han sov sött hela natten och verkade inte alls så skrämd om ni frågar mig, utan han verkar ha haft en otrolig upplevelse med sin kompis familj och vill gärna göra om detta igen. Så nästa år kan vi försöka boka in detta för hela familjen tänkte jag, det blir kul!

Freja och Nova var såklart lite avundsjuka på Theo som fick åka till Gröna Lund, så jag undersökte vad vi tre kunde hitta på för kul tillsammans. Men det visade sig vara svårare än jag trodde, skolorna i Stockholm hade ju höstlov (förlåt, läslov heter det väl numera) så mycket var tyvärr redan uppbokat. Tydligen har även Kolmården och Parken Zoo i Eskilstuna något liknande firande som påminner om det som finns på Gröna Lund, men vi kunde inte åka dit denna gången. Men det är ju bra att veta inför nästa år om det blir svårt att få biljetter till Grönan exempelvis, då har vi ju lite mer att välja på! Istället läste jag att Tyresta Nationalpark skulle ha aktiviteter för barnen under höstlovet, och vi såg bilder där de pyntat gården med lite pumpor och annat. Så vi bestämde oss för att åka dit och fira Halloween medan Theo var med sin kompis! Men det blev inte alls som vi tänkt oss, tydligen var de flesta av aktiviteterna och själva firandet under allhelgonahelgen. Så det var nästan bara vi där, men vi hade matsäck med oss så vi fikade och gick runt bland djuren en stund tills barnen tröttnade och ville åka hem igen.

Sedan roade vi oss med att baka pizza och försökte forma osten till ett spindelnät, skapa spindlar av oliver och även en stor skinkskiva skar vi till en läskig pumpa. Barnen ville gärna klä ut sig och knacka dörr i grannskapet, bus eller godis heter det ju. Vi trodde inte att många skulle våga öppna i och med pandemin, men de kom hem med så galet mycket godis och andra godsaker. Haha, jag blev helt paff när de visade vad de fått. Och de blev såklart jätteglada, nu kunde de äta godis tills de fick ont i magen om de ville det! Nästa dag så testade jag en rolig grej jag sett tidigare, där man sticker spaghetti genom bitar med wienerkorv som man sedan kokar tillsammans. Och när detta har kokat klar kan man servera dessa spindlar med ketchup så att det ser ut som blod, mwohahah….

Twinsen hade uppmärksammat den så kallade kristallnatten i skolan och där hade de pratat om detta. För er som inte minns eller har koll på detta så handlar det om, så var det natten mellan den 9 och 10 november 1938. Detta utfördes av nazister och beväpnade civila grupper, där judiska hem och butiker förstördes. Gudstjänstplatser vandaliserades eller brändes ned, hundratals judar misshandlades och cirka 400 av dem mördades eller tvingades begå självmord. Dagarna därpå föll 1 500 judar offer för förföljelser. De efterföljande veckorna greps ungefär 30 000 judar och skickades till koncentrationsläger. Allt detta kan kanske vara svårt att greppa för barn i twinsens ålder, det är ju svårt även för oss vuxna kan jag tycka. Men innan jag visste att de hade pratat om detta på skolan så frågade jag hur skoldagen hade varit, och då började Theo började förklara för mig vad de pratat om…

– Vet du att det var kristallnatten igår pappa? Sa Theo frågande.

– Oj! Nej det var inget jag tänkte på, men hur känner du till kristallnatten? Frågade jag honom.

– Vi pratade om det i skolan idag. Svarade han.

– Okej, vad tycker du om det då? Förstod du vad som hände då? Frågade jag honom och undrade nyfiket vad de kan ha fått lära sig om detta is kolan när man går i tredje klass.

– Det var läskigt pappa… Det var den natten när det kom turister och förstörde judarnas saker, och sen dödades dom. Berättade han med besvärad blick och gestikulerade med sin hand så som bara han kan.

– Kom turister och gjorde detta, menar du inte nazisterna? Frågade jag och tittade på honom.

– Ja så var det ju, jag berättade lite fel… Sa Theo och skrattade lite generat.

Detta överraskade mig lite, inte trodde jag att man pratade om sådana saker med så unga barn i skolan. Sen kan det såklart vara svårt för barnen att förstå den grymhet som speglade andra världskriget, och man vill inte skrämma upp dem för mycket heller. Men samtidigt tror jag att det kan vara väldigt bra att prata med dem om detta, vi måste ju alla lära oss av historien och kanske speciellt när den varit som värst…

Nu har vi kommit fram till gårdagen, alltså söndagen den 21/11 och då hände två saker som jag vill lyfta fram. Det första jag vill ta upp var att en 203år gammal och välbekant inneboende plötsligt var tillbaka hos oss igen…

Ni är nog flera som känner igen dessa spår, eller ska jag säga nissespår så trillar nog polletten ner hos många av er som känner mig väl. Dessa små glittrande snöpuderstråk kommer från tomtenissen Bert-Bruno, han har bott hos oss de senaste åren och brukar flytta in strax innan första advent. I år kändes hans ankomst väldigt tidig, men sen insåg jag ju att det faktiskt är första advent redan på söndag! Barnen blev såklart lyriska över att han är tillbaka igen, jag är glad för deras skull men uppskattar inte alls denna lilla skitnisse som bara bråkar och stökar till hemma hos oss. Barnen får godsaker och överraskningar medan jag får städa och blir utan helt enkelt, så har det sett ut de sista åren i alla fall. När slutar nissar flytta in hos folk egentligen? Jag hade en förhoppning om att vi kanske skulle slippa Bert-Bruno i år, eftersom barnen nu börjar bli stora. Men när jag berättade det för Freja så skällde hon på mig och sa att man aldrig blir för gammal för tomtenissar!

Nåja, det hände ju en rolig sak igår också! Jag ville överraska Freja och hämtade henne hos Jenny, sedan åkte vi och käkade middag innan vi fortsatte in mot stan. Hon var så nyfiken, vad har jag hittat på nu frågade hon. När vi var framme vid Globen (Avicii Arena) så parkerade vi bilen och då blev hon fundersam…

– Ska vi titta på fotboll? Frågade hon mig.

– Det var en bra gissning men det är inte därför vi är här. Det är så att en tjej som bor ända borta i USA har rest hit, och hon heter Zara Larsson och vi ska se hennes konsert ikväll. Berättade jag glatt.

– VA!!! Ska vi träffa Zara Larsson här ikväll? Skrek hon rakt ut och tittade förvånat på mig.

– Nej nej, hon ska uppträda i Globen ikväll och vi ska se hennes konsert. Förklarade jag.

– JAAAAAAAAAAAAAAAA!!! JAG SKA FÅ SE MIN IDOL!!! Ropade Freja och skuttade runt av glädje utanför arenan.

Hon blev såklart jätteglad, Zara Larsson har varit en av hennes största idoler sedan hon var bara några år gammal. Så vi gick in på arenan och köpte lite dricka och godis, sedan minglade vi runt lite där inne innan vi sökte upp våra platser. Jag noterade att jag troligen var en av kanske tre män på konserten, och vi alla tre hade barn med oss. Det var såklart en majoritet av tonårstjejer där för att se henne ikväll, men faktiskt en del kvinnor i min egen ålder också. Detta är inte alls viktigt utan var bara en reflektion jag gjorde när vi var på plats, men vi satt där och lyssnade på en DJ som spelade musik innan en för mig okänd artist dök upp på scenen. Det var en tjej som rappade och hyllade sin bortgångne vän, artisten Einar. Tydligen skulle han ha stått där på scenen och värmt upp publiken den här kvällen, men så blev det ju inte nu. Freja tyckte musiken var ganska bra, men hon hörde inte riktigt vad de rappade om vilket kanske var tur. Det var en hel del svordomar och annat som hon inte behöver lära sig redan nu, men när de lämnat scenen tog det inte lång tid innan kvällens stora artist gjorde entré…

Alltså hjälp! Vilken ljudnivå det var där inne på arenan när alla unga tjejer i publiken började skrika, och Freja levde ju såklart ut sin stora glädje också och skrek som alla andra. Sedan satt hon helt förtrollad och tittade på allt som hände, alla häftiga ljusspel och skärmar på scenen. När det var låtar hon kände igen så sjöng hon med i texterna och dansade med sina armar, jag var inte lika inlyssnad på Zara Larssons senaste låtar och tappade lite kände jag. Men hon var otroligt duktig och showen var grymt bra, så även om min tanke bara var att följa med som sällskap så uppskattade jag konserten väldigt mycket ska jag erkänna. Jag tror inte hon missade en endaste tonart i sitt framträdande, sången var helt klanderfri och jag är verkligen imponerad med tanke på vilka höga toner hon satte utan problem. I slutet av konserten när hon framförde Carolas gamla 80-tals hit ”Säg mig var du står” så dök ju självaste Carola upp på scenen och sjöng tillsammans med henne. Tror ni det var hög decibelnivå på det jublet eller…

TINNITUS! Jag trodde mina trumhinnor skulle spricka, så högt lät det. Men sen blir det ju lite gällare skrik om det är många unga tjejer som skriker allt vad de kan, och det var nästan så att ljudet kunde skära genom glas tror jag. Freja verkade dock helt oberörd, men samtidigt alldeles lyrisk. Speciellt de låtar hon själv har lyssnat mycket på fick henne att jubla och sjunga med högt där i publiken. Sen var det nog kul med alla intrycken från konserten när publiken tänder sina mobiler, ja det är ju en häftig upplevelse att gå på konsert helt klart. När vi lämnade arenan på kvällen berättade Freja att detta var det roligaste hon varit med om i hela sitt liv, och att hon vill gå på konsert igen. Det var ju superkul att höra, kanske blir hon lika galen i att gå på konserter som jag varit i mitt liv. Det är bland det bästa jag vet, speciellt en riktigt bra rockkonsert är svårslaget. Så vi får se vad nästa konsert för Freja kan tänkas bli, och om jag får äran att följa med på den också. Med tanke på den fina kvällen vi hade tillsammans så gör jag gärna om detta igen!

Nu blev jag nog klar för denna gången, det finns säkert mer att skriva men vi gör en paus här till nästa inlägg. Det är mycket som händer nu fram till jul så jag ska försöka återberätta så mycket jag kan. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Inte för att han gjort något dumt denna gången eller så, han har faktiskt skött sig ganska bra sista tiden. Nej istället kickar den oskrivna och gyllene regeln in, att om alla andra har skött sig bra så tillfaller utmärkelsen honom per automatik. Det gillar jag!

Return Of The…

6 december, 2020UncategorizedBao, Bert-Bruno, Kolmården, Steamed BunsPappatarzansblogg

För länge sedan, i en galax… Eller nja… Ett halvår är det väl ungefär sedan jag sist skrev något här, men nu känner jag att det börjar bli dags igen. Annars missar ju alla i hela världen vad som händer här i barnens och mitt liv.

Idag är det andra advent, men innan jag berättar om dagens händelser så måste vi backa tillbaka till förra helgen. Då det var första advent, och en bekant liten figur flyttade hem till oss igen…

Barnen var hos Jenny när jag upptäckte detta, men skickade filmklippet till dem på Messenger och ringde sedan upp för att höra deras reaktioner när de tittade på filmklippet.

– Nissespår! Det är Nissespår hemma hos pappa! Ropade Freja glatt till Nova och Theo.

– Men, har han slängt in en halväten pepparkaka i vår filmhylla? Undrade Theo.

– Alfons! Men, han hoppade över min elefant och vart är han på väg nu? Frågade Freja samtidigt som man såg spåren upp till akvariet.

– Ett par nycklar! Han har kastat över bord pappas nycklar rakt ner i vattnet, då måste vi snabbt åka till pappa och fiska upp dom innan de börjar rosta! Ropade Theo bekymrat medan de såg hur spåren fortsatte fram till en liten dörr.

– Bert-Bruno! Bert-Bruno är tillbaka! Han har pyntat utanför sin dörr och flyttat in igen! Ropade alla i kör när de såg hans hem.

Ja detta är alltså vår tomtenisse Bert-Bruno som nu flyttat in till oss i år igen, till barnens stora glädje. Jag är inte lika entusiastisk, och detta är baserat på mina tidigare erfarenheter med denna lilla tomteskit. Barnen älskar hans hyss och små gåvor, medan jag oftast får städa upp efter honom och hans galna upptåg här hemma. Inga gåvor får jag heller, eller jo! I år fick ja för första gången en present av Bert-Bruno, det var när barnen kom tillbaka hem och rusade in till hans dörr och fann ett brev från honom och varsin adventskalender placerade utanför hans hem.

Kära barn,

Jag har saknat er så mycket! Nu är jag tillbaka igen och skapar julstämning hemma hos er och era grannar. Och ni kan hålla utkik här utanför mitt hem, för jag kommer ställa ut lite gåvor till er där ibland fram till jul.

Först så har jag dessa adventskalendrar som Tomten skickade med mig till er, och han hade tyvärr ingen till er pappa utan han får en påse med 24 karameller istället. Men eftersom det var en så lång resa hit så blev både jag och skatan jag flög hit på väldigt hungriga, så vi smakade några karameller för att inte svimma av utmattning. Han får njuta av den sista karamellen som vi sparat, men inte före julafton.

/ Bert-Bruno

Ja, barnen fick alltså en varsin fin adventskalender fylld med överraskningar och godis. Och jag hittade en pytteliten karamell inslagen i presentsnöre, barnen skrattade hysteriskt åt detta. Jag fick försöka dölja mitt missnöje men lite orättvist tycker jag nog att det är ändå. Men viktigast är ju att barnen är lyckliga och glada! Och redan dag två när vi kom hem från skola och jobb så hade han varit framme och gjort hyss igen…

Denna gången så hade han dragit ut kökslådorna likt en trappstege och lyckats klättra upp på köksbänken, och det var fullt av nissespår överallt! Där hade han tagit fram glasskålen med sockerbitar som barnens farfar vill ha till sitt kaffe när han kommer på besök, men nu var skålen helt tom! Bert-Bruno hade alltså smaskat i sig alla sockerbitar, men inte nog med det. Han hade även hällt ut glasburken med spaghetti över hela spishällen, och fyllde sedan glasburken med färgglatt strössel istället. Allt var bara en enda röra, så det första jag fick göra när vi kom hem det var att börja städa. Superkul verkligen…

Igår passade vi på att fira min mor som fyller år på måndag, så då blev det massor av gott fika och barnen kunde leka med sina kusiner medan vi vuxna mumsade i oss alla godsaker. Men i dessa tider kan man ju tyvärr inte umgås som vanligt, så vi stannade inte kvar så länge denna gången. Utan åkte sedan hem och unnade oss att köpa hem lite snabbmat från McDonalds på vägen. Och när vi kom innanför dörren hemma så rusade twinsen in för att se vad Bert-Bruno hittat på medan vi varit borta, men det fanns ingenting utanför hans hem och inget bus verkar ha skett i hemmet. Men något märkligt hände när vi satte oss i köket och började äta vår mat, vi såg att vår fritös stod framme och innehöll pommes frites som nu hade kallnat. Och Freja ville nu vara säker på att han verkligen inte hade lagt fram något utanför sin lilla dörr och gick dit för att kolla igen…

– Godis! Vi har fått godislådor av Bert-Bruno! Ropade hon så Nova och Theo rusade tillbaka för att se om det verkligen var sant.

– Va! Men detta är ju inte klokt, vi kollade ju där när vi kom hem och då var det helt tomt. Visst Theo, vi kollade ju noga när vi kom hem! Sa Nova och tittade bekymrat på Theo.

De förstod ingenting, utan tog med sig sina godislådor till köket igen och fortsatte att äta sina hamburgare. Godislådorna är sådana man kan köpa på flygplan eller kryssningsfartyg och brukar kallas för fraktlåda eller liknande, med blandat godis inuti. Vi spekulerade i om Bert-Bruno kanske hade köpt dessa av skatan han flugit hit på, det vore ju festligt. Vi skrattade åt detta lite och då hördes plötsligt ett rassel som följdes upp av en hög smäll någonstans i lägenheten!

– Vad tusan var det där? Fråga Freja och såg rädd ut.

Vi satt ju alla samlade runt köksbordet så ingen av oss kunde ju ha åstadkommit det där oljudet, så vi reste oss och letade runt överallt i lägenheten för att hitta vad det var som lät. Men vi hittade ingenting som ramlat eller liknande, så vi satte oss i köket igen.

– Det kanske var Bert-Bruno som sprang in till sig och smällde igen sin dörr, eller vad tror ni? Frågade jag barnen.

– Det måste ha varit det, för ingenting har ju ramlat eller gått sönder. Konstaterade Freja förbluffad av det som hänt.

– Pappa, nu vet vi att det inte är du som är Bert-Bruno. Förut trodde jag att det var du som gjorde alla busen men nu satt ju du med oss i köket när han sprang in till sig och smällde igen sin dörr. Berättade Theo med uppspärrade ögon och gestikulerande händer.

Ja man kan ju undra vad som pågår här hemma egentligen. Barnen är nu helt övertygade om att vi har en riktig tomtenisse som vakar över oss alla i hela huset, och inte bara oss i vår lägenhet. De ville skriva ett brev till honom och tacka för godislådorna, och lämnade sedan brevet utanför hans dörr innan de skulle lägga sig senare på kvällen. Och idag när vi vaknade så hade han ju minsann svarat på barnens brev!

Kära barn,

Tack för ert fina brev, ni är mina bästa vänner! Förutom Svante! Han är en ren som jag känt i hela mitt 202-åriga liv, så jag bjöd hem honom hit. Nu står han bredvid tomten i vardagsrummet, ge honom en kram vet ja!

/ Bert-Bruno

Barnen kom direkt rusande till mig på morgonen när de upptäckte att han skrivit tillbaka och berättade att vi nu har en ren som heter Svante i vardagsrummet. Jag hade lite svårt att tro på detta men mycket riktigt, det stod faktiskt en ren i vårt vardagsrum… Som heter Svante!

Någon annan än jag som tycker att hans nos liknar något helt annat, som borde finnas på baksidan av renen så att säga…

– Vi fick varsin skumtomte också! Berättade Freja glatt.

– Åh vad gott, fick jag också en skumtomte? Frågade jag.

– Nej inte du pappa, du får inget. Skrattade Freja och sprang vidare därifrån med sin skumtomte.

Jaha, lite så har vi det här hemma just nu. Barnen är överlyckliga och glada medan jag är lite mer återhållsam gällande mina känslor för Bert-Bruno. Istället valde jag och Nova att utforska ny mark i köket när vi bakade Bao till lunch och åt något som kallas för steamed buns. Man ångar alltså dessa bröd så att de blir fluffiga och goda, sedan fyllde vi dessa med godsaker. Det var stekt bacon marinerat i hoisinsås, vitlök, sesamolja och riven ingefära. Till detta hade vi också skivad gurka och salladslök, majonnäs och srirachasås vilket var väldigt gott. Kanske inte värt all den tid detta tog att tillaga där främst bröden ju skulle jäsa väldigt mycket i omgångar, så det var inget man lätt kunde byta ut mot de mer vanliga tacomiddagarna eller gyros på fredagarna. Men nu har vi testat och det kommer säkerligen bli fler tillfällen, ni bör verkligen testa!

Det känns lite som att detta inlägg blev långt och med mer fokus på Bert-Brunos återkomst än min egen, men så får det väl bli då. Kul att komma igång med skrivandet igen! Och istället för att avsluta med den traditionsenliga utmärkelsen av DAGENS JERKER, så har jag lovat barnen att visa upp vårt besök på Kolmården i somras. Så vi kan väl bara enas om att Henke får utmärkelsen och sedan är allt som vanligt igen, ni som orkar fortsätta läsa kan göra det. Ni andra, tack för er tid. Sköt om er, ha d biff!

DAGENS JERKER går alltså till Henke. Några protester, någon?

Då så, här kommer ett bildspel och lite sammanfattande text från sommarens lite annorlunda besök på Kolmården. Eller ”Kolmorden” som Theo sa hela resan, där besöket var corona anpassat och krävde tidsbokning och förköp av biljetter. Men detta var inga problem för vår del, utan jag uppskattade att vi inte behövde trängas med en massa andra människor i parken under vårt besök.

Hypade barn gör sig redo att springa in, och bakom grindarna väntar både söta och farliga djur.

Bamses värld var tyvärr stängt, eller alla karuseller och liknande var stängda men parken var öppen. Så vi kikade runt där inne och kunde se både lille Skutt och den svarta vargen hälsa på de barn som vågade sig fram. En fördel annars med att vara på plats tidigt var att det verkade som att djuren precis fått mat, så de syntes väldigt väl och vi kunde se hur lodjur och björnar mumsade på köttstycken. Och vi hann även se snöleoparden ligga på en klippa och tvätta sig efter sin måltid innan den sedan vek undan och gömde sig. Det var häftigt att få se den på så nära håll och Freja blev helt såld, så hon köpte faktiskt ett gosedjur (snöleopard) med sig hem sen.

Klappar getter, förtrollas av delfiner, arga leken med en snok och en tur i safaribanan ovanför girafferna.

Barnen fick klappa getter och var modiga, sedan kom vi till delfinariet där showerna var inställda men man fick komma in och titta på delfinerna. Det var nog första gången barnen fick se delfiner, och de satt som förtrollade och tittade på dem där de simmade runt. En delfin lekte med någon sorts flytande avlång skumplatta, medan övriga simmade runt i par eller små grupper. Efter ett tag var man tvungen att gå vidare så att fler kunde komma in och titta men barnen ville helst stanna kvar en stund till, så vi drog verkligen ut på tiden så gott vi kunde när vi sakta lämnade våra platser.

Glasspaus framför griniga apor, slöa tigrar, elefantbebisen Prince och ett besök på akvariet.

Efter att ha ätit lunch och så åkte vi en tur med safaribanan. Detta var nog det bästa med hela parkbesöket enligt barnen, och framför allt twinsen var väldigt fascinerade över åkturen och djuren vi fick se. Efter detta tog vi en glasspaus i solen framför schimpanserna som började bråka och skrika högt, det lät som AIK-klacken på norra stå när de spelade på Råsunda förr i tiden. Mwohahaha! Nej riktigt så illa lät det inte, men aporna var otroligt högljudda och nästan skrämde alla barn som var där. Men vi gick vidare och nu väntade en överraskning jag hållit hemlig för barnen, nämligen elefantungen Prince! Den var bara några månader gammal och att få se livs levande elefanter var Frejas stora dröm, nu fick hon dessutom se en liten busig elefant som roade alla som var där. Vi hade nog alla svårt att slita oss innan vi kunde gå vidare för Prince var nog dagens höjdpunkt, vilket charmtroll! Sedan när vi besökt alla djur så tog vi en tur in till akvariet utanför entrén så de fick se lite fiskar och reptiler innan vi åkte hem. En riktigt lyckad utflykt och en härlig dag i solen!

Christmasbord 2019

11 december, 2019Uncategorized60år, Batman, Bert-Bruno, Black Jack, Casino, Cosmopol, Frans-Bertil, Julshow, Roulette, Sonja Aldén, Tony Irving, VuxenleksakerPappatarzansblogg

Nu börjar även jag känna av julpulsen, trots att jag redan är klar med inköp av alla julklappar och liknande. Men det är aktiviteter och diverse saker som händer nästan varje dag just nu, och det är faktiskt svårt att få tiden att räcka till…

Men det är många roliga saker som händer! Barnen har aktiviteter och uppvisningar, det ska bakas och fixas inför julhelgen och sedan händer det mycket annat också. Och i fredags så var det årliga julbordet med jobbet, och det blev en minnesrik kväll! Denna gången så var det en amerikansk influerad afton med julshow på Casino Cosmopol!

Jag hade aldrig varit på casinot tidigare, och kände mig genast förvirrad när jag klev in genom entrén. Tack och lov hittade jag några välkända ansikten från jobbet som var där tidigare än mig, så de förklarade vart man skulle hänga av sig jackan och sedan skulle man anmäla sig för att få sin entrébiljett och bli fotograferad. Kränkt! Jag hade inte min bästa hårdag och ville inte bli fotograferad alls, men jag gjorde som den arga kvinnan sa bakom disken ändå tillslut. Och när alla från jobbet var samlade så kunde vi gå in, och det var lite som en passkontroll på flygplatsen men larmbågar och pipande pinnar som skannade kroppen. Men när vi väl var inne så satte vi oss vid våra bord och inväntade kvällens värd Tony Irving. Han gick runt till alla borden och hälsade oss välkomna, detta gjorde allas våran Kebban lite extra lycklig och jag tyckte mig se hur han tindrade med ögonen när han fick prata med Tony. Han har ju ett stort intresse för dans, och eftersom Tony är domare i ”Let’s Dance” så blev han ju gladare än ett barn på julafton.

När kvällen drog igång så bjöds vi på en god trerätters middag med tillhörande julshow, där de dansade och sjöng genom hela sittningen. Vi åt pumpasoppa med bacon och Waldorfsallad till förrätt, bakad högrev med rotsaker till varmrätt och avslutade med en Key Lime Pie till efterrätt. Allt var gott tycker jag, och nu har jag äntligen provat en Waldorfsallad som jag hört talas om i diverse filmer och TV-serier. Den serverades dock på någon sorts söt sockerkaka som inte var så god tillsammans med själva salladen, så den petade jag lite generat bort. När servitrisen med den spännande luggen dukade av så pekade jag på Henke och himlade med ögonen, hon förstod att det var hans fel att ”någon” lämnat sin sockerkaka…

De andra artisterna som uppträdde känner inte jag till så bra, det var en David Watson som sjöng och dansade med en Malin Watson. Sedan var det en otroligt skicklig pianist som jag inte kände till alls, hon spelade på sin flygel samtidigt som Sonja Aldén sjöng blandade julsånger. Det var fint och stämningsfullt, och lockade fram en del skratt genom kvällen. Och det ryktades även om att vår kära Kebban tog sig upp på scenen och fick en dans med Malin Watson, men detta missade jag tyvärr. Istället så lockades jag ner i spelets mörka salar av Lill-Steffe där han lärde mig allt han visste om spelborden som fanns där….

Det första jag reagerade på var att det inte alls såg ut eller upplevdes som de flashiga och eleganta casinon man fått se i exempelvis James Bond. Vart var all glamour och servitörerna som bjöd på fräsiga drinkar? Ingen hade kostym förutom de som jobbade på casinot, jag blev lite besviken över detta. Men Lill-Steffe visade mig de olika spelborden som fanns att välja på och hur insatserna skiljde sig från bord till bord, man kan verkligen bli jättefattig väldigt fort om man råkar slå sig ned vid fel plats konstaterade jag snabbt. Vi trodde att vi skulle hitta fler från jobbet men det var mest asiater (inte så PK av mig kanske men det är ju sant) så jag kände mig lite som en jätte där jag vandrade runt i den stora spelsalen. Efter att ha tittat runt så växlade Lill-Steffe in en stor sedel, och vi hade tidigare på kvällen haft en diskussion med några andra om man kunde växla in sin make eller maka i utbyte mot spelmarker. Nu har ju inte jag någon fru men jag vet andra som har, och makar med för den delen. I mitt huvud så upplevdes inte heller detta särskilt PK, och att man ju måste ha något sorts godkännande eller en fullmakt från sin maka/make innan man kan växla in denne mot spelmarker. Som tur var så hade Lill-Steffe en sedel istället för sin flickvän eller fru, så detta blev inte längre ett bekymmer för oss. Så han slog sig ner vid ett av borden för att spela Black Jack, jag stod passivt och tufft bakom honom för att observera och sprida skräck bland de andra spelarna som satt vid bordet. Spelet verkade inte så svårt, och när Lill-Steffe vunnit lite så gick vi vidare. Han ville sitta vid ett annat bord istället med lite lägre insats, så vi började leta efter ett sådant. Då mötte vi Affe som även han växlat in en stor sedel, men som till sin besvikelse bara fick en liten rosa spelmarker tillbaka i utbyte. Haha, han verkade lite uppgiven och ville ha flera marker istället och skulle nu växla in denna vid något av spelborden. Sedan såg jag tyvärr inte honom resten av kvällen så jag vet inte hur det slutade. Och nu började klockan bli mycket för min del, jag hade parkerat bilen i Farsta vid tunnelbanan och nu började tiden rinna iväg. Så jag önskade Lill-Steffe lycka till och sedan skiljdes vi åt. På vägen ut så ångrade jag mig, inte kan man väl besöka ett casino utan att prova lyckan? Jag skulle inte spela mycket utan bara spela lite (som Birgitta i ”Kjell” så fint uttrycker sig när hon är på Solvalla), så jag växlade in en stor sedel jag också och återvände ner till spelsalen för att leta upp Lill-Steffe, men han var borta. Okej, då kör jag väl själv! Hur svårt kan det vara…

Jag struntade helt i spelautomaterna, utan förlitade mig helt på min egen tur och skicklighet att styra över mitt egna ekonomiska öde. Och öde var helt rätt ord för att beskriva hur detta slutade. Jag började med att förlora min stora sedel jag växlat in, och blev lite småsur över hur fort allt tagit slut. Så jag växlade in ytterligare en lagom stor sedel och lyckades nu vinna lite för att känna mig som en storfräsare och ett proffs. Tyvärr förlorade jag allt tillslut igen men valde då att växla in riktigt stora sedlar istället, för nu kunde jag ju det här och då är dessutom chanserna större att jag vinner högre belopp än tidigare. Lönen var därmed redan slut men det gäller ju bara att vinna och gå plus innan man förlorar, plättlätt! Så jag började hoppa mellan borden med de högre insatserna, folk samlades runt mig och det blev stort ståhej vart jag än befann mig. Äntligen fick jag stå i händelsernas centrum, jättekul faktiskt! Och min plan fungerade, jag hade lyckats vinna stora summor och borde förstås ha slutat där. Men jag kände mig som en rockstar där vid roulettebordet och fick ett infall av högmod.

– Jag satsar ALLT på svart! Eller 17, eller jag vet inte… SVART! Skrek jag och folket omkring mig jublade och klappade om mig.

Det var väldigt många tusenlappar i potten nu och skulle jag vinna så hade jag nästan fått ihop en halv årslön. Helt fantastiskt!

Men det gjorde jag tyvärr inte, det blev ingen vinst utan allt tog slut väldigt plötsligt. Spelmarkerna försvann direkt när croupier mannen med de otroligt håriga underarmarna skyfflade med sin lilla spade och drog bort alla mina spelmarker bort från bordet. Människorna tystnade i suckar och lämnade bordet, plötsligt stod jag där helt ensam och min image likt en rockstar var som bortblåst. Jag insåg även då att jag inte hade en endaste liten krona kvar på kontot, detta var ju inte bra. Jag började tömma fickorna för att se vad jag hade att växla in, så kunde jag kanske rädda kvällen och vinna tillbaka lite av mina pengar i alla fall. Men jag hade bara en tjugolapp och mitt busskort, och hur mycket jag än försökte övertyga croupiern om dess värde så ville han inte lyssna. Jag lade min sedel och busskort på bordet, sedan tog jag av mig mina strumpor och skor av någon anledning och ställde dessa på bordet. Jag vet inte varför jag gjorde detta men man blir lite knäpp ibland när man får uppleva motgångar i livet, och nu blev jag omgående eskorterad ut ur casinot av två herrar som såg ut att vara lite starkare än mig. Jag protesterade inte utan bad bara att få tillbaka mina skor och mitt busskort, det fick jag inte. Kanske överreagerade jag en aning när jag blev lite upprörd och försökte ta mig in på casinot igen, lite av inredningen kan ha gått sönder där inne…

Jag behövde dock inte lämna casinot tomhänt, utan fick med mig ett kontoutdrag som visade den piffiga summan av 0kr på kontot. Tyvärr fick jag inte tillbaka mina skor utan fick gå därifrån barfota och utan mitt busskort och tjugolapp, detta innebar att jag var tvungen att ”planka” ombord på tunnelbanan för att ta mig till Farsta, men man är ju från orten så det har man ju gjort förr. Självfallet satt där en liten ”ostskiva” (p-bot) på bilen när jag kom fram, eftersom min parkeringstid gått ut för flera timmar sedan. Och att köra bil barfota var svårare än jag trodde, men jag kom hem tillslut i alla fall. Trist avslutningen på kvällen bara, annars tycker jag det var ett bra och minnesvärt julbord. Tack alla fina arbetskamrater som gjorde detta till en minnesvärd kväll, och tack till personerna på banken som ringt och ställt frågor angående mina utgifter denna fredagskväll. Det är fint att de bryr sig, även om de lät lite onödigt arga.

På lördagen så åkte jag och många andra hem till min mor för att gratta henne, hon fyllde nu 60år och hade bjudit till stort kalas! Vi var många som var där och det var många barn som lekte och busade med varandra. De höll mest till på övervåningen så jag hann inte hänga med i svängarna där riktigt, men de skrattade och hade väldigt kul tillsammans.

Jag var lite extra tung i huvudet denna dagen, efter min kväll på casinot dagen innan. Inte bakfull utan mer bara trött i huvudet, jag orkade inte riktigt hålla det uppe. Men vad gjorde det när vi bjöds på massor av god mat och tårta, alla var så glada! Min mor verkade inte så bekymrad av att hon nu fyllt jättemånga år, utan gick glatt runt och serverade alla i minglet. Sedan var det paketöppning och då blev det känslosamt med glädjetårar, hon fick många fina saker och en resa tillbaka till Thailand där de varit tidigare. Vi kan väl utbringa ett högt grattis till henne här… GRATTIS kära mor!

Nu när vi närmar oss jultider med adventskalendrar och annat så är det trevligt att läsa om alla som fått små tomtenissar som flyttat in hos vänner och bekanta för att förgylla deras tillvaro. Vackra bilder på sociala medier med pyssel och bus publiceras, och det ser så familjärt och kärvänligt ut där de bor. Jag har en annan sorts tomtenisse hemma hos mig, Bert-Bruno, som jag önskar kunde vara en lika charmig och gullig tomtenisse som alla de andra jag läser om. Han har varit i farten igen, ska berätta mer om det strax men först måste jag berätta om den nya tomtenissen som oväntat flyttade in till oss förra veckan!

När vi kom hem från skola och jobb så började jag plocka fram något att äta till middag, och barnen slog sig ner i soffan för att göra sin läsa sina läxor. När de var klara så spred de ut sig och lekte på olika håll, men plötsligt kom Freja utspringande från deras rum!

– Pappa! Det har flyttat in en ny tomtenisse hos oss! Ropade hon glatt och nu kom även tvillingarna nyfiket springandes för att se vad som pågick.

Hon hade rätt! Bredvid Bert-Brunos dörr fanns nu ytterligare ett litet hem, med ett brev på dörren. Jag fick läsa upp brevet högt för de tre excentriska barnen, och det visade sig att en kusin till Bert-Bruno vid namn Frans-Bertil hade flyttat in hos oss. Han önskade få bo hos oss ett tag, och hade dessutom ordnat med en skattjakt! Barnen fick små brev med ledtrådar till nästa ledtråd, de sprang överallt genom lägenheten och läste sina små lappar. Slutligen hördes jubel från olika håll, de hade hittat sina skatter! Det var adventskalendrar med godsaker inuti, de öppnade genast rätt luckor och blev överlyckliga över denna överraskning. De älskar den nya tomtenissen, och den verkar ju betydligt trevligare än Bert-Bruno. Kanske kan de finna varandra och bli två riktigt glada och härliga tomtenissar med Frans-Bertils hjälp, eller så blir de båda som Bert-Bruno. Oh my god…

Bert-Bruno ja, han har hållit en ganska låg profil sedan han färgade all min tvätt gul med saffran. Och i helgen så bakade vi saffransbullar och lussekatter hemma som han så ivrigt önskat, dock så hade vi ingen jäst hemma så jag hittade ett recept där man skulle använda bakpulver istället. Till en början verkade det fungera väldigt bra, Bert-Bruno stod bredvid och inspekterade bulldegen och luktade med sin lilla näsa. Han verkade väldigt nöjd, tills bullarna skulle gräddas i ugnen. Han stod och stirrade in genom ugnsluckan hela tiden, och började omgående att muttra…

– Bullarna jäser ju inte där inne i ugnen. Sa han och tittade surt på mig.

– Inte? Ge dom några minuter så kommer de säkert jäsa och växa till sig, enligt recensionerna på detta recept så verkade alla väldigt nöjde med resultatet. Förklarade jag lugnt.

Bert-Bruno fortsatte att stirra in i ugnen, och när den första plåten var klar hade bullarna inte vuxit märkvärt mycket. De såg väldigt fina och goda ut dock, så vi skickade in nästa plåt. Bert-Bruno stod kvar och stirrade in i ugnen även denna gång.

– Dom här bullarna jäser ju inte heller, vad har du använt för jäkla skitrecept? Muttrade han till mig.

– Du behöver inte låta så sur, jag googlade fram receptet och de som hade testat det gav det höga betyg. Förklarade jag lugnt.

När bullarna var klara så fick de svalna på ett galler en stund. Bert-Bruno klättrade upp på bänken via besticklådorna och stoppade in huvudet under bak handduken. Man hörde hur han sniffade högt och nu var han säkert nöjd över att äntligen få sina efterlängtade saffransbullar. Jag gick ut till soffan där barnen satt och bjöd dem på varsin bulle, då hörde jag Bert-Bruno i köket som började kasta ut bullarna på köksgolvet.

– Bert-Bruno vad gör du med bullarna? Frågade jag och började plocka upp bullarna från golvet.

– Kallar du det där för bullar? De är ju hårda som hockeypuckar och smakar värre än tallkottar! Ropade han surt.

Jag tittade förvånat på honom och smakade på en av bullarna, han hade rätt. De var ganska hårda och inte alls så mjuka och goda som de brukar vara.

– Där ser du tjockis, dina bullar smakar skit! Jag kan inte förstå att du bjuder dina egna barn på de där värdelösa lerbullarna, fy fasen vilken usel bagare och förälder du är! Ropade han surt och hoppade ner på golvet.

Sedan gick han fram till köksbordet och sparkade hårt på bordsbenet av någon anledning innan han gick hem till sig och smällde igen sin dörr. Hårt! Jag frågade barnen om de höll med Bert-Bruno, och de sa att bullarna var goda men lite hårdare än vanligt. Det visade det sig att de hade alldeles rätt, detta receptet var ju värdelöst. Bullarna påminde ju mer om mjuka kakor än bullar, och jag gillade dem inte heller om jag ska vara ärlig. Så dessa var det bara att kasta tyvärr, det får bli nytt bullbak till helgen kanske och då med riktig jäst istället för bakpulver. Tyvärr slutade inte Bert-Brunos ilska med en hård dörrsmäll, utan han valde att visa sitt missnöje på ett annat sätt. När vi kom hem igår så hade plockat ut mitt varma täcke ur påslakanet och gömt det, jag hittade det ingenstans! Nu har jag en filt i påslakanet som trasslar ihop sig till en boll på natten, helt värdelöst och jag frös jättemycket. Sedan tyckte jag att det var något annorlunda med julgranen hemma, och det visade sig att han hade varit på den också. Alla röda dekorationer i form av julgranskulor och annat var bortplockat, det fanns bara några enstaka svagt utspridda silverpynt kvar i granen! Så nu ser ju julgranen nästan svart-vit ut, och inte alls lika varm och mysig som tidigare. Jag kan förstås inte bevisa att det är Bert-Bruno som gjort detta, men Frans-Bertil verkar vara en alldeles för vänlig tomtenisse för att göra något sådant. Jag önskar att han kunde tala Bert-Bruno tillrätta och be honom lämna tillbaka mitt varma täcke och julgranskulorna, men vi får se hur det går…

I helgen skulle barnen och jag stanna till och handla på vägen till Frejas balett, men Nova orkade inte följa med in i affären. Jag ville dock inte lämna henne ensam kvar i bilen och då uttryckte sig Nova på följande sätt.

– Men pappa, jag är för lat för att följa med in och handla. Jag vill bara sitta här, det är så skönt.

Haha, för lat? Hon kan verkligen konsten att uttrycka sig den lilla damen, hon är så rolig. Det är kul att jag kan skriva ner alla dessa roliga uttryck från småbarnsåren här i bloggen, då har vi massor av rolig läsning sen när vi är äldre!

En annan sak som jag bara måste berätta var när vi åkte till skolan en morgon. Vi lyssnar för tillfället på en radiokanal i bilen som enbart spelar julmusik, men med små reklamavbrott såklart. Och jag vet inte om ni hört reklamen för Vuxenleksaker.se där de använder sig av samma melodi och musik som den i tomteverkstaden från ”Kalles Jul” som visas på julafton, dock med en sångtext som anspelar på diverse sexleksaker. När jag hörde denna så tog det någon sekund innan jag hann reagera och ville sänka ljudet, och tittade samtidigt i backspegeln för att distrahera barnen genom att prata om något annat lite snabbt. Men den synen i backspegeln, där jag fick se tre små mössor som vickade på huvudena i takt till den snuskiga musiken var så oväntad och rolig. De kopplade dock inte alls vad de sjöng om tack och lov, utan de gillade nog melodin och kände igen den från tomteverkstaden. Och nästa morgon hände samma sak igen, reklamen drog igång och jag tittade genast i backspegeln för att se om de reagerade på musiken. Då ser jag Freja vända sig mot Nova och knacka henne på axeln, sedan började de vicka på sina små huvuden i takt till musiken igen. Man kan ju inte annat än skratta åt dessa härliga små människor och alla vardagliga upplevelser man får ta del av med dem. Älskade små barn!

Det blev ganska mycket att läsa för er här nu, och jag kan lugna er med att jag inte spelade bort hela min lön på casinot i fredags. Kan tänka mig att min mor kanske blev lite orolig där, inte för att jag spelat bort alla mina pengar för det skulle hon bara säga var jäkligt klantigt gjort. Nej snarare för att jag tvingats åka hem barfota på tunnelbanan, för sådant är ju ”skämmigt” som hon utrycker sig. Men eftersom detta bara var påhitt från min kreativa del av hjärnan så kan hon och ni andra vara lugna. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER måste nog tyvärr gå till min hemkommun Haninge. Där tycks brottsligheten tagit fart ordentligt på senare tid och polisen har fått kalla in förstärkning av självaste Batman! Här ser ni själva vad som händer utanför bensinmacken nedanför Brandbergen, vart är världen på väg! Tur att Batman är på plats och kan styra upp detta nu, så att alla invånare kan sova lugnt om nätterna…

Tomtejävel…

28 november, 2019UncategorizedBert-Bruno, Gul Tvätt, Ibrahimovic, Saffran, ZlatanPappatarzansblogg

Men hallå där, snart är det ju första advent. Så härligt! Då börjar ju nedräkningen till julafton på riktigt, något som tre små människor jag känner väldigt väl ser mycket fram emot!

De har sina kalendrar med choklad redo, de har själva börjat räkna hur många dagar det är kvar så de har bra koll på läget om man säger så. Det återstår att se om barnen väcker mig mitt i natten även i år för att fråga om de får gå upp och öppna sin julkalender, som Nova gjorde vid flertalet tillfällen förra vintern. Hon kom ibland in till mig runt kl.04 på natten och frågade om det var okej om hon fick öppna sin julkalender då, men det gick jag inte med på. Pappa satte ner foten då kan man säga, haha!

Sedan så är ju deras far, det vill säga jag då, också en längtan efter julen så vi peppar varandra i detta kan man säga. Snart är julen här, och vi har fått upp julpyntet och granen hemma. Ljusslingan lyser vackert på balkongen och snart stundar det julbak, då sprids härliga dofter av saffran och pepparkakor i hela hemmet. Love it!

Men med julstämning och dekorationer hemma så innebär det även att vår minsta inneboende är tillbaka igen, hustomten Bert-Bruno. Jag hörde honom härom natten när han kom in via balkongdörren, de små klapprande fotstegen från hans träskor och hans torrhosta i sin törst efter glögg går ej att ta fel på direkt. Han hade snyggat till sin lilla dörr vid ingången till sitt hem under Novas säng, så nu ser det riktigt fint ut igen. Och vi har nu hunnit hälsa på varandra, Bert-Bruno och jag, och även haft vår första lilla dispyt hemma. I söndags så bakade barnen och jag bullar hemma, dock så föll valet denna gången på att göra kanelbullar. Detta uppskattades inte utav Bert-Bruno, som hävdade att nu är det väl ändå säsong för saffransbullar och lussekatter. Jag förklarade att vi kommer baka dessa bullar också, men att vi även behövde fylla på vår buffert i frysen med kanelbullar utifall vi får besök. Han har självklart rätt i att vi likväl kunde ha bakat saffransbullar och bjuda på detta om någon skulle hälsa på hemma hos oss, men jag förklarade att vi ska baka saffransbullar nästa helg istället…

– Men du har ju allt du behöver här hemma redan för att baka saffransbullar, kunde du inte ha gjort det samtidigt? Muttrade Bert-Bruno frågande när han stod på diskbänken och tittade in i skafferiet.

– Jo fast nu orkade vi inte baka hela dagen så därför delade vi upp det, så nästa helg då bakar vi saffransbullar. Förklarade jag.

– Du har ju två påsar saffran precis där, de finns ju där i skafferiet! Sa Bert-Bruno och höjde rösten när han pekade med hela sin lilla hand på de små saffranspåsarna.

– Ja jag vet det, men vi har ändå valt att dela upp det så nästa helg bakar vi saffransbullar. Du får gärna ta fram kanelbullar ur frysen om du… Sa jag men slutade prata när han började klättra ner på golvet via besticklådorna.

– SAFFRANSBULLAR VILL JAG HA! Skrek han och spände blicken i mig från golvet, vilket såg lite roligt ut eftersom att han bara är lika hög som en ketchupflaska ungefär så jag skrattade till en aning.

Då blev Bert-Bruno besviken och tydligen lite sur, för han stampade då iväg i sina små träskor ut ur köket och stannade till vid mina dekorationstomtar på golvet bredvid vår TV. Han tittade på mig och rynkade surt på näsan, sedan puttade han bestämt omkull en av tomtarna som jag så fint ställt upp där och klampade sedan högljutt vidare hela vägen hem till sig och smällde igen sin lilla dörr.

Han är en liten skit när han uppför sig sådär! Och tro inte att det slutade där, för när jag hade programmerat vår tvättmaskin att starta ungefär när vi kommer hem på eftermiddagarna så hade han ändrat på tidsinställningen. Jag brukar göra detta för att inte glömma bort att tvätta så jag slipper börja med detta sent på kvällen. Men tvättmaskinen var nu redan igång när vi kom hem, och jag trodde inte mina ögon när jag såg kläderna i maskinen. De var alldeles gula! Och nu reagerade jag på att det ju luktade saffran i hela badrummet, men inte skulle väl han…

Jo det var precis så det var, Bert-Bruno hade hällt saffran i behållaren för tvättmedel och startat tvättmaskinen medan jag var på jobbet. Så nu var hela min laddade maskin av vit tvätt alldeles gul, se själva vad han ställt till med!

Så vi är inte på så god fot med varandra just nu, och jag hoppas att han skäms och köper nya påsar med saffran till mig. Annars kommer det inte bli några saffransbullar i år, det kan jag lova. Jag funderar även på att vänta med att köpa julmust och glögg, för vem vet vad han får för sig att göra med dessa när ingen är hemma på dagarna. Förra året så hade han rivit av en etikett på en flaska julmust, det var något märke jag normalt sett inte brukar köpa men på denna så fanns det en bild på tomtemor som han sedan valde att klippa ut. Detta innebar ju då att jag inte längre kunde panta denna flaskan, eller jo den gick att panta men jag fick ju inte mina två kronor. Han skapade sedan en fin ram till denna bilden med hjälp av tändstickor, tråd från en av mina prydnadskuddar (nu förstörd) i soffan och tyg från gardinerna i vardagsrummet. Det såg ut som att en katt hade klöst sönder gardinerna i nederkanten, men hans ram blev ett riktigt konstverk. Han är händig och fingerfärdig den där lilla tomtenissen, även om han förstör sakerna i mitt hem…

Barnen och jag tittade klart på sista delen av ”The Hobbit” när de var hos mig sist. Den slutar ju lite sorgligt med att några av dvärgarna filmerna handlat om dör på slutet, och det tyckte barnen var lite jobbigt. Annars var de väldigt förtjusta i alla dessa filmer om ”The Hobbit” och ”Sagan Om Ringen” så vi kommer säkert se dem igen i framtiden skulle jag tro. Men vi har även hunnit se den första filmen av ”Pirates of the Caribbean” och denna hade de väldigt roligt åt, även om de tyckte att piraterna som förvandlades till skelett i månskenet var lite kusliga. De tycker att den där sjörövarkaptenen Jack Sparrow var väldigt tokig och rolig, och jag kan ju bara hålla med dem. Jag gillar ju dessa filmer, mest för att de utspelar sig i så härliga miljöer med härliga färger som tilltalar mig mycket. Så nu vill de såklart se fortsättningen av dessa filmer, men det får vi ta längre fram när vi har tid. Kanske på jullovet som snart är här!

Jag har även tittat på den nya ”Spider-Man” men blev lika imponerad som tidigare, det vill säga inte så mycket. Marvels superhjältefilmer är påkostade och välgjorda, skådespelarna är bra men det är för tramsigt för min smak. De är underhållande, men inte mycket mer än så tycker jag. DC Comics däremot är lite mer vuxna och mörkare, det är inte samma tramsiga jargong och inte lika mycket slagsmål så deras filmer gillar jag bättre. Så min tidigare insikt om att jag kanske helt enkelt är för gammal för Marvels filmer verkar stämma bra överens med hur jag upplever dem, tråkigt men sant. Jag kommer fortsätta att titta på dem dock, jag är alldeles för involverade i deras universum nu för att sluta. Men jag börjar faktiskt bli lite mätt på dessa superhjältar nu…

Nu stundar även olika uppvisningar för barnens del. Först ut är Freja som ska ha dansuppvisningar på lördag och söndag med sin balettskola, och Theo har spelning med sin gitarrgrupp på lördag. Och om någon vecka så har Nova spelning med sin cello och Freja ska även spela fiol vid ett annat tillfälle. Det är som sagt många saker på gång nu, men det tar inte slut där. Freja ska även ha en teaterföreställning med sin klass sista veckan innan skolan stänger för jullov, så den vill man inte heller missa! Och mitt i allt detta så ska de även fira Lucia med kören i Värmdö kyrka, så i december har man fullt upp helt enkelt.

Ett fullspäckat avslut på detta år ser det ut att bli, men det är väl bara härligt! Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Zlatan Ibrahimovic som nyligen köpte upp 25% av Hammarby Fotboll. Inget konstigt med detta egentligen, han får såklart göra vad han vill med sina pengar. Det var mer hans uttalande om att han VET att inga Malmö FF-supportar kommer att reagera negativt på detta, vilket jag är ganska säker på att de kommer att göra tyvärr. Inte alla, men det finns gott om rötägg i alla supporterföreningar som inte kan förstå denna typ av engagemang alls och som blir aggressiva när sådana saker händer. De hade nog hellre sett honom engagera sig mer i Malmö än Hammarby här i Stockholm, och jag gissar att hans nyinvigda staty utanför Malmös arena kan ligga i buskarna ganska så snart efter detta utspel. Hoppas att jag har fel dock…

Time To Ho-Ho-Ho?

20 november, 2019UncategorizedBert-Bruno, Boba Fett, Jango Fett, Julgran, Julpynt, Prisjägare, Star Wars, The MandalorianPappatarzansblogg

Jag tillhör definitivt den skaran av människor som går runt och låtsas om att allt är bra, men innerst inne så vill jag inget hellre än att ta fram julgranen hemma och börja pynta…

Det är inte långt kvar till jul nu, tiden går verklig fort! Som tur är så hämtade jag i måndags ut de sista julklapparna jag hade beställt, så nu är alla klapparna klara för i år. Det innebär för min del att jag bara kan njuta av tiden fram till jul nu, och glömma allt vad julstress innebär. Fast det är klart, ”han” lär väl dyka upp där hemma snart. Ni vet väl vem jag syftar på? Vår lilla hustomte, den lilla men ack så stökiga Bert-Bruno…

Bert-Bruno är inte som andra tomtar eller som de små hjälpsamma hustomtar man ibland kan se på film. Nej nej, detta är en vänlig men också en väldigt ohyfsad tomte som jag hade många duster med hemma förra året. Han gick igenom en period av svartsjuka och var riktigt uppkäftig förra julen, där han retades och ställde till med elände onödigt ofta. Jag minns att han provocerade mig med glass, han kläckte ur sig dumheter när jag badade och andra saker. Han hade någon jäkla kickoff med andra hustomtar också förra julen vill jag minnas, då jag hittade honom helt utslagen hemma. Någon sådan kickoff hoppas jag slippa i år för det var ingen vacker syn ska jag säga! Men efter nyår så har jag inte sett till honom alls. Han dyker säkert upp där hemma snart igen, jag har ju sett att han tömmer sin brevlåda varje dag så han har ju hängt där hemma på dagarna utan att synas. Men det skulle inte förvåna mig nu inför stundande julbak om han är i skafferiet och pallar russin som vi ska ha på lussekatterna. Och klantig som han brukar vara så välter han säkert ut allt vetemjöl på golvet i köket, sedan ser man små arga vita fotspår som leder in till barnens rum till hans hus under Novas säng. Ja man vet aldrig vad han kommer att hitta på, så vi följer detta med stor spänning de närmaste veckorna…

Men nu ligger alltså allt fokus på att pynta hemma, och det tänkte jag att barnen ska få hjälpa mig med nu i helgen. Vi brukar inte pynta förrän första advent, men då är de hos Jenny så vi får passa på nu och tjuvstarta lite. Det blir ju så stämningsfullt när ljusstakar och tomtar kommer fram, hela lägenheten värms upp av julkärlek på något vis. Sedan så har vi ju flyttlådan med julgranspynt och även sådant som barnen har pysslat när de gick på förskolan, det är alltid lika härligt att packa upp denna lådan. Deras små skapelser är så fina och roliga och leder till många skratt, sedan kanske vi med lite tur får hem nya mästerverk från skolan om barnen pysslat ihop nya julpynt där i år. Jag vill dock köpa lite nya julgranskulor och lite saker till granen för att förnya den lite, så nu blir det shopping! BRING ON THE CHRISTMAS SPIRIT!

Länge har det spekulerats och pratats om den nya TV-serien ”The Mandalorian” som ska premiärsändas via Disneys nya streamingtjänst. Och vi som älskar Star Wars förstår redan på seriens namn att detta kan bli något riktigt häftigt!

Mandalorian kallas de som har sitt ursprung i en sort hemlig klan för prisjägare, där de betydligt mer kända prisjägarna Jango och Boba Fett härstammar ifrån. Dessa två är ju ikoniska karaktärer i Star Wars sagan, och här ska vi nu få följa en annan prisjägare från samma klan vars utseende påminner en hel del om just Boba Fett. Detta gav mig ju nästan rysningar när jag fick se honom i den ikoniska hjälmen, nu har jag bara sett det första avsnittet men den börjar lovande. De små detaljerna och referenserna från den gamla trilogin finns där, kläderna och miljöerna känns igen. Pilotavsnittet var inte så långt, bara 40 minuter och vad jag har hört är resterande avsnitt bara 30 minuter långa. Men detta ger oss i slutändan ca 4.5 timme av nostalgiska rymdäventyr, me like! Dock så insåg jag att jag inte kommer att klara av att vänta en vecka mellan avsnitten när de släpps, så jag kör en så kallad ”binge” sen och strecktittar på alla avsnitt sen när hela serien finns att köpa eller streama. Och jag kan gå ut med en varning här till samtliga, att den som spoilar minsta lilla om denna serien kommer jag omgående att ta bort som vän på Facebook…

Sverige är nu klara för EM nästa sommar, vilken fotbollsfest det kommer att bli! Detta genom att de besegrade Rumänien och Färöarna nu senast, och slutade därmed två i gruppen bakom Spanien. Så detta kan bli ett spännande EM, för jag minns ju hur oväntat bra det gick i VM senast. Nu hoppas jag på en ÄNNU STÖRRE succé för det blågula landslaget, heja Sverige!

Det är nu två veckor sedan Djurgården vann Allsvenskan, och nu får man glädjas åt hockeysäsongen istället. Dock så har skador på några utav de mer tongivande spelarna duggat tätt och spelet har hackat rejält, detta har lett till många förlustmatcher på raken och laget sjunker genom tabellen. Igår tog de dock en viktig seger mot Skellefteå i CHL slutspelet, så kanske får de ett uppsving nu och spelar upp sig. Många supportrar har ju skrikigt att diverse ledare och tränare ska avgå bara för att de inte spelat så bra, vilket jag tycker är lite väl dramatiskt med tanke på att säsongen precis har börjat. Den gamla ishockeyspelaren tillika djurgårdsikonen Christian ”Fimpen” Eklund postade ett rolig tweet om detta nyligen, där kan man snacka bra timing och fingertoppskänsla. Haha!

Vi nöjer oss så tycker jag, det fanns inte så mycket mer att berätta för stunden. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till det mörka och blöta vädret vi har ute numera. Grundvattennivåerna måste ju vara fyllda nu vid det här laget i alla fall med tanke på att det känns som att det har regnat hela november. Kan vi inte få lite snö nu som lyser upp vår vardag! Men bara om plogbilarna är redo förstås, för oplogade vägar vill vi inte ha alls…