Åh en sådan vecka det har varit! Jobb jobb, jobb jobb. Och lite ishockey förstås! Men det har varit många tidiga dagar denna vecka där jag börjat jobba klockan 05.00 eller 06.00, och att kliva upp runt fyratiden mitt i natten är inget som ligger mig varmt om hjärtat. Så det har blivit tidiga kvällar för mig, där jag nattat mig själv vid tiotiden varje kväll. Välbehövligt såklart, men samtidigt tråkigt för en nattuggla som jag… 

Något som ligger mig varmt om hjärtat, lite som en ostbåge ungefär, är ju denna ishockeyturnering som pågår just nu. World Cup! Svenska Tre Kronor förlorade mot Team North America på övertid i senaste matchen, men vann ändå gruppen och är klara för semifinal. Där möter de Team Europe, och matchen spelas på söndag. Då ska jag sitta klistrad framför TV:n och heja fram våra hockeyproffs. Heja Sverige! 

Som sagt, en väldigt lång arbetsvecka har det varit. Men nu idag så är det fredag, och det var en stund på förmiddagen då vi inte upplevde någon vidare fredagskänsla på jobbet. Direktören och jag sprang förtvivlat i cirklar kändes det som när vi jobbade.

– Fredagsmys! Var är du? Ropade jag högt och tydligt.

– Det finns inget mys här idag. Svarade direktören.

Jo men det måste det väl göra tänkte jag. Vi får väl anstränga oss lite bara.

– Jag ska lösa detta, med en bra låt som får fredagsmyskänslan att infinna sig. Sa jag och kan ha låtit väldigt bestämd.

– Det går inte. Det spelas inte bra musik på radio nuförtiden. Svarade direktören i förbifarten.

– Men jag kanske har nåt på mobilen vi kan lyssna på, så kopplar jag upp mig på högtalaren. Sa jag och började bläddra i musikmappen på telefonen.

– Vi behöver Rajmstajn (Rammstein)! Vrålade direktören från sitt hörn.

Rammstein, ja de är ju bra. Men om de bidrar med någon vidare känsla till fredagsmyset vet jag inte. Det började kännas hopplöst. Men då…

– Direktören! Jag har det, jag har hittat rätt låt! Ropade jag och sprang fram med högtalaren och vred på volymen.

I högtalaren spelades, ”I’ve got you under my skin” med Frank Sinatra. Både jag och direktören sken upp och ryktes med i tempot. Jag greppade en golvskrapa och dansade några avancerade danssteg med den till direktörens förtjusning.

– Du har gjort det! Nu är det banne mig fredagsmys, och nu hade du gjort Harry stolt. Sa direktören och svajade iväg lite läckert.

Harry ja, han har fått åka hem från sjukhuset nu men är fortsatt sjukskriven till mitten av oktober. Men det är väl bra om jag kan göra honom stolt på jobbet även fast han inte är där! Då har jag nog lyckats fylla hans skor ganska bra trots allt. Tänk vad lite Frank Sinatra kan förändra en dag i uppförsbacke för två förlorade själar. Sedan kunde vi följa upp med Rammstein, eller Rajmstajn som direktören uttalar det. Dagen tog sin vändning och blev en smula asbra! 

Idag hade jag lovat barnen middag från McDonalds, så det köpte jag med mig på vägen hem från jobbet. Happy Meals till alla barn med tillhörande leksak, denna gång någon sorts Pokemons. Nova och Theo fick den där gula kaninråttan, och Freja fick en blå ormfågel. Ja ni hör själva, my god… Vilken fantasi skaparna av Pokemon måsta ha som kommer på sådana konstiga figurer. Jag vill också ha fantasi…

Efter maten så ville de titta lite mer på filmen ”Den goda dinosaurien”. De tittade en stund på den igår innan de skulle sova. Och för er som inte sett den så kan jag berätta att det handlar om en liten grön dinosaurie, Arlo tror jag den heter. Arlo träffar på en liten människa, Pricken, som mer uppför sig likt en hund. Pricken är väldigt underhållande tycker jag, och kan göra väldigt intressanta saker under filmens gång. Bland annat så ylar Pricken som en varg. Det gav mig, en i efterhand, lite småkorkad idé…

– Vet ni barn! Att om ni kommer bort någon gång när vi är ute i skogen eller nåt, då kan ni yla så hör vi vart ni är och kan leta efter er. Smart va? Sa jag entusiastiskt.

– Yla? Som Pricken gör? Frågade barnen.

– Ja precis! Eller om ni tappar bort mig i mataffären, då kan ni yla efter mig. Skojade jag till det.

Då… Då började barnen yla här hemma. Och de slutade inte, de ylade i nästan en hel timme! Ända tills det var läggdags. Vet ni hur svårt det är att borsta tänderna på ett barn som insisterar på att yla samtidigt? Det gick inget vidare… Sedan kan man kanske tro att när Jenny gått upp med Nova och Theo för att natta dem, så skulle det bli tyst. Fel! Från sovrummet hördes det hur de ylade, och då ville Freja yla tillbaka. Men det avstyrde jag på ett tappert vis och tillslut avtog de små ylandena från övervåningen. Herregud, vad har jag gjort. Vilket monster jag har skapat! Men de låter lite gulliga ändå när de ylar och busar. Sedan är ju Theo så lik Pricken på nåt vis. Har ingen bra bild att jämföra med, men för mig är det glasklart! 

Nu vill jag ha fredagsmys på riktigt! Hoppas ni alla får en härlig helg. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Tobbe på jobbet. Han försökte övertyga mig och Lennart om att hjärtat har fem klaffar eller kammare. Men både Lelle och jag som skolats i Haninges geniala grundskolor var bestämda på att hjärtat bara har fyra kammare. Vad har man det femte till i så fall? Har Tobbe extra mycket bra syre där inne? Jag ska googla detta ikväll, men jag är övertygad om att hjärtat bara har fyra kammare…