Nu ska jag dela med mig lite om allt som hänt sedan vi flyttade in i vårt fina hus i slutet av förra året, och det är en hel del men jag har inte riktigt haft tid att skriva ner allt förrän nu. Men vi trivs otroligt bra och älskar det lugna området vi numera bor i, med nära till naturen och havet om man vill promenera till stranden och ta sig ett dopp i sommar. De har även några klippor på badplatsen har jag noterat, kanske dags att bada med pondus och göra bomben när man hoppar i vattnet!

Om vi går tillbaka till själva flytten så vet jag inte om jag skrev detta tidigare, men vi körde ju ner två stora flyttlass helgen innan tillträdet och ställde av allt i garaget. På torsdagen den 23 november fick köparen av min lägenhet tillträde och vi gjorde allt klart hos mäklaren i Handen, jag saknade dock en nyckel som jag snabbt fick skaffa en ny hos låssmeden precis innan vi skulle ses hos mäklaren. Så man ramlade in lite uppspelt och svettig, men nu kunde vi göra allt klart med försäljningen av lägenheten och fokusera på huset vi skulle flytta in i nästa dag. Detta innebar att vi var bostadslösa under ett dygn, men som tur var så kunde vi bo hos min mor och hennes Kent tills vi fick tillträde till huset. Och vi blev så härligt ompysslade där hemma hos dem, det var nästan som att bo på hotell med massor av god mat och ständig uppassning så vi blev riktigt bortskämda.

Nästa dag var det dags, äntligen skulle vi slutföra köpet av vårt hus så Linda, stora Nova och jag åkte till mäklaren i Nynäshamn där vi skulle möta upp säljarna. Här fanns inga nycklar att överlämna utan de har ett digitalt knapplås (Yale Doorman) istället, så vi fick med oss en kod för att ta oss in genom ytterdörren och drygt en timme senare kunde vi åka ut till huset. Där mötte min mor och Kent upp oss med resten av barnen för att få se hur allt såg ut på insidan, de hade ju bara stått utanför huset tidigare så nu var de nyfikna på att få se hur vi skulle bo. Och det kändes så himla stort när vi kom in i huset, både Linda och jag hade nog glömt bort hur pass rymligt det var från när vi var där på visningen i augusti. Vi passade på att måla och fixa lite i några av rummen medan Kent snällt erbjöd sig att lägga nytt golv i det som skulle bli Theos rum. När vi alla var klara med det vi kunde göra så åkte vi tillbaka till morsan och Kent för att äta middag tillsammans, och även sova över en sista natt. De tyckte att vi nu skulle fira att allt var kart med husköpet och vi blev bjudna på en god drink som jag nu glömt bort namnet på… Bellini eller något liknande tror jag den heter, det var bubbel och persika som de hade mixat till mos och frusit till isbitar. Det var supergott! Jag brukar inte vara så förtjust i bubbel men på detta vis så slank glaset snabbt ner utan motstånd, både Linda och jag smackade glatt i oss drinkarna. Sedan fick vi lite överraskande en helt fantastisk inflyttningspresent, ett stort presentkort på IKEA som nu skulle komma väl till pass. Vi blev så förvånade och hade ju inte räknat med något sådant, vi var ju redan så tacksamma för att vi fick övernatta där och för att vi fick hjälp med att lägga golv och måla om i huset. Så ännu en gång… Tack så jättemycket!

Nästa dag fortsatt vi måla lite, det var främst barnens rum som behövde lite ny färg så det roade vi oss med och sedan började vi bära in möbler från garaget. Farsan kom förbi och assisterade han också, vi fick nog in alla stora möbler som sängar och soffor så nu kunde vi sova i huset för första gången. Barnen packade upp sina flyttlådor med kläder och saker i sina nya rum, jag vet inte riktigt vad jag själv höll på med första dagarna för det var så mycket att fixa överallt. Linda var dessutom mitt uppe i sin sista stora tenta och var tvungen att sitta med skolarbetet, men på söndagen skulle det lämnas in sedan var det bara lite mindre skoluppgifter kvar sista veckorna. Hon försökte såklart kämpa på där hemma med att fixa så mycket hon orkade och hann med, men skolarbetet är viktigare så det fick gå före allt annat.

Morsan pulade med lite gardiner till barnens rum och gjorde fint där, vi andra fortsatte att bära in möbler och även en hel del flyttkartonger. Vi insåg ganska snabbt att förvaringen i köket inte var den bästa, vi kommer aldrig få plats med allt där så istället fokuserade vi på det viktigaste som man behöver för att klara vardagen. Resten fick stå kvar i garaget, men vi planerar att renovera köket till sommaren och göra om en hel del där faktiskt. Men hur det ska bli kan vi gå in på lite senare när det börjar bli dags, för nu var det viktigt att få igång internet hemma annars skulle barnen tydligen inte fungera korrekt enligt dem själva och kanske skapa en sorts upprorsstämning. Haha, men jag förstår dem eftersom telefoner, spel och TV behöver WIFI för att fungera numera. Så när det var uppkopplat och klart blev det lugnare, då kunde Linda och jag fortsätta att plocka med lite annat i lugn och ro i god harmoni.

Bara en vecka senare hände det något, och det var inget konstigt med huset som hände denna gången utan det kommer vi till lite senare i inlägget. Nej jag hade fått en fin födelsedagspresent av Linda där hon bokat in en övernattning på Skärgårdshotellet i Nynäshamn, så att vi fick ett skönt avbräck från allt stökande där hemma och kunde koppla av tillsammans en stund. Hon hade även bokat in oss på deras relaxavdelning, och den fick vi vistas i helt själva utan en massa andra främlingar. Man kan tydligen göra så där, och även om det inte var en jättestor relaxavdelning så hade de allt vi behövde där inne i alla fall. Där fanns en bubbelpool, bastu, duschar och en sorts massagesäng som masserade kroppen med vattenstrålar. Det var faktiskt över förväntan bra allting, och det var så himla skönt att bara få vara ensamma en stund tillsammans där vi kunde fokusera på varandra och inte allt som måste fixas klart där hemma. Vi hade även köpt med oss lite godsaker att äta på hotellrummet och självklart hade vi en flaska bubbel med oss, nu kunde vi fira och bara njuta av stunden. Jag måste säga att detta hotell var riktigt trevligt, det var lugnt och mysigt med trevlig personal. Så hit ville vi åka igen, och i skrivande stund så har jag faktiskt hunnit besöka hotellet ännu en gång men då med mina vänner. Men Linda och jag kommer garanterat åka tillbaka dit igen, och jag vill varmt rekommendera denna lilla ögonsten i Nynäshamn om ni vill ha en lugn vistelse och bara ta hand om varandra.

Vi studsar tillbaka till huset igen! De första veckorna så hann man inte göra mycket annat än att plocka plocka och åter plocka med saker där hemma, men vi hann ta oss ut på promenader med hundarna lite då och då så vi kunde bekanta oss lite mer med området. Vi hälsade på några grannar och hittade ny vägar att traska runt på, men mest av allt njöt vi av lugnet där vi numera bor. Det är ingen trafik och inte en massa gap och skrik från andra människor, förutom en granne längre ner på gatan som verkar stå ute och sjunga på helgerna när de tagit något gott att dricka där hemma. Det låter lite sådär, men det är inte störande utan bara charmigt på något vis. Vi hoppas kunna lära känna våra grannar lite mer sen när våren kommer och fler börjar vistas utomhus, man vill ju veta vilka personer som bor på ens gata och framför allt kanske de är så pass trevliga att man kan hänga lite när tillfälle ges. Nu har vi ju fullt upp som det är redan men någon gång ibland kan det vara väldigt trevligt!

Sedan har vi ju garaget som inte gick att låsa när vi flyttade in, men där pulade Kent med lite grejer och monterade fast ett riktigt fläskigt hänglås som ingen kan bryta upp. Så det går att låsa men vi ska väl försöka fixa garageportarna sen när vi kan och har råd, det är lite annat som går före just nu men det vore ju himla trevligt med mekaniska garageportar som min bror Tommy har hemma hos sig .Det vore ju både praktiskt och väldigt snygg! Nu har vi tunga träportar som man viker upp och det är nästan så att jag tror att Linda kan åka med när hon öppnar porten själv, haha! Det hade varit en rolig syn, men fan så förbannad hon hade blivit så det är nog ingen dum idé att fixa dessa sen. Men det blir nog tidigast nästa år, men vi har i alla fall ett fint dubbelgarage som jag försöker få lite ordning i nu. Där finns en arbetsbänk, en hög metallhylla att förvara saker på samt en hylla där man kan förvara alla bildäck. Så det börjar se ut lite som en verkstad men när vi fått ordning på allt där inne sen då kommer det bli riktigt bra, jag har saknat att ha en plats att kunna fixa med grejer som behöver kapas och dylikt. Sen att ha lyxen att få köra in sina bilar där kommer bli extra trevligt, no more skrapa frosty bilruts in the winter!

Incidenter, ja men det får man på köpet när man blir husägare. Tack och lov har vi bara råkat ut för mindre saker som att värmepumpen slutade fungera under julhelgen och bidrog till ett frostigt inomhusklimat, jag kollade då på värmepannan och den larmade ute i pannrummet. Jag provade att radera felkoden och starta om pannan och värmepumpen, men det hjälpte bara en kort stund sedan började den larma igen. Eftersom jag upptäckte detta på julafton (GOD JUL Jimmy…) så hann jag inte göra så mycket åt saken just då, utan vi packade ihop och åkte iväg till min mor för att träffa resten av släkten och starta julfirandet. Linda låg kvar hemma, inte i någon sorts protest utan hon hade blivit sjuk och mådde inget vidare alls. Men jag frågade runt lite bland släktingarna om de hade någon aning om vad som kunde vara fel, och då berättade min bror Tompa Rompa Kalle Gurra att han råkade ut för ett liknande problem något år tidigare. Deras pump larmade också men att han lyckades lösa det genom att skruva ur säkringen till värmepannan och sedan sätta tillbaka den igen, då fick den starta om ordentligt så att säga. Detta testade jag när jag kom hem sen, och det verkade ge resultat! Den slutade larma men fläkten i aggregatet utanför var helt igenfruset, men efter en stund kom den igång och då steg även temperaturen inomhus så att vi kunde fortsätta fira jul med vår familj. Skönt att det inte var något värre än så, för det hade ju inte varit roligt att behöva kalla ut någon jourtekniker under julhelgen, det hade nog kostat en hel del skulle jag tro så jag är glad att det löste sig.

Sedan råkade vi ut för att vattnet frös vid några tillfällen när det var riktigt kallt ute, men det kommer jag till längre ner i texten. Men det var vid just ett sådant iskallt tillfälle det hände en sak som gjorde mig frustrerad och en aning skitförbannad där ute i Nynäshamns mörka skogar…

Jag och barnen hade precis parkerat bilen hemma denna friska vinterdag när det var typ -16 grader utomhus, och alla rusade mot ytterdörren och ville in i värmen. Då fungerade plötsligt inte vår kod till ytterdörren längre, vi försökte igen och igen men det gick inte att öppna. Som tur var så var hundarna hos Åsa just då och inte inlåsta där inne, men barnen förtydligade för mig hur mycket de frös och hur gärna de ville gå in så de kunde värma sig. De fick tålmodigt vänta i bilen tills jag fick ordning på låset, och nu kom både Linda och hennes Nova hem men de satt kvar i bilarna för att slippa frysa. Kvar ute i vinterkylan stod den tappra pappan och försökte ringa supporten för Yale Doorman och fråga hur jag skulle ta mig in utan kod, men det fanns inget telefonnummer till dem utan man fick maila in sitt ärende och vänta på att bli kontaktad. Alltså fy fan, jag ville typ bara skrika ut min vrede över den dåliga kundservicen men fick snällt knappa in ett mail som beskrev mitt problem. Sedan väntade jag på svar men inget hände, då chansade jag och ringde upp vårt vaktbolag istället i förhoppning om att de kanske kunde öppna dörren på något vis eftersom larmet är kopplat till dörrens lås. Jag blev skickad runt där mellan olika personer men fick tillslut prata med en kille som verkade teknisk kunnig gällande Yale Doorman, han påtalade även att supporten hos Yale stänger kl.18.00 så vi var tvungna att skynda oss om de skulle hinna hjälpa till att lösa problemet. Så han provade att kontakta dem han också utan framgång, samtidigt som han gav mig lite råd och tips att testa medan vi väntade som tyvärr inte fungerade. Vi skulle testa att hålla ett 9v batteri mot låsets undersida för att se om det kanske var slut på batterierna i låset, och sedan slå koden. Så Linda och jag åkte in till Ösmo och köpte ett batteri, sedan tillbaka hem igen och testade detta men det fungerade ändå inte att slå koden. Det verkade ju finnas kvar batteri i själva låset men att koden hade bara slutat att fungera helt plötsligt, jag ringde upp killen på larmbolaget igen och berättade hur allt gått.

– Vad märkligt hörru du, jag har aldrig hört talas om något liknande faktiskt. Sa han fundersamt.

Och han hade tyvärr inte möjlighet att komma ut till oss heller för han bodde på västkusten så det skulle ta sin tid att köra till Nynäshamn samt bli väldigt kostsamt, så han rekommenderade mig att kontakta en låssmed istället och höra om de kan hjälpa mig på något vis. Innan jag gjorde det så kollade jag igen om supporten svarat hos Yale Doorman, men nej det hade de inte gjort.

Jag googlade fram tre olika låssmeder på Södertörn som hade journummer, och fick upp tre företag söder om Stockholm. Den första svarade inte, den andra svarade men befann sig på semester i Thailand och hos den tredje fick jag prata med någon sorts kundservice som skulle återkomma så fort en låssmed blev ledig under kvällen. Vi satt i bilarna i två timmar innan jag fick nog, nu pangar jag en ruta och bryter mig in! Men det fanns liksom inga bra fönster att krascha utan då skulle ett stort fönster behöva ryka och förmodligen kosta massor av tusenlappar att reparera. Så jag chansade att ringa Kent och fråga om han kanske hade något bra verktyg eller tips på hur jag skulle göra, han och morsan bor ändå nära oss så då kunde vi kanske snabbt lösa allt. Men han kunde inte heller hjälpa oss så vi fick lämna den där låsta jäkla dörren och åka hem till dem och sova där istället. På kvällen ringde en låssmed upp mig i alla fall, men inte från det där företaget som skulle återkomma så fort någon blev ledig. Utan låssmeden i Thailand ringde upp den här killen och sa att någon behövde hjälp med en Yale Doorman, så han ville veta vad som hade hänt och sedan skulle han komma ut till oss nästa dag på förmiddagen och titta på låset. Så nästa morgon körde jag barnen till skolan, sedan tillbaka hem för att möta upp låssmeden. När han kom berättade jag allt vi testat hittills och alla vi varit i kontakt med, sedan började han testa koden och rycka i låset.

– Fasen vad skumt, de här låsen brukar ju vara bra men det är som att koderna i låset bara har försvunnit och att inget fungerar längre. Jag har ju själv haft denna typ av lås i många år och de har fungerat hur bra som helst, men detta har jag aldrig varit med om tidigare. Osis att ingen var hemma när en sån här sak händer, då hade de ju bara kunnat öppnat dörren åt oss sedan hade problemet varit löst. Så himla märkligt… Sa han och fortsatt testa olika trix för att få igång låset igen.

Märkligt ja… Mm… Jag var så förbannad på det där låset nu, men tacksam för att den trevliga låssmeden var på plats och försökte hjälpa oss. Då ringde plötsligt min telefon, det var från företaget som skulle hört av sig kvällen innan som nu meddelade att snart finns en låssmed ledig som skulle kunna komma ut och hjälpa mig. Jag blev så förbannad att jag bara lade på luren och räknade sedan tyst till tio för att lugna ner mig, vad är det för typ av jour som hör av sig nästan 15 timmar senare? Men låssmeden som nu var på plats drog slutsatsen att vi nog var tvungna att såga upp låset för att få upp dörren och sedan byta ut elektroniken i låskistan, så han hämtade verktygen och började såga. Men det hände inte mycket, han testade olika varianter av sågklingor men de bara skrapade lite på metallens yta utan att såga sig igenom.

– Du vad segt detta går, men skam den som ger sig! Sa han och kämpade på i nästan två timmar med olika sågar och verktyg för att ta sig in, men inget lyckades.

Då började han fundera i samma banor som mig kvällen innan, att det kanske är bättre att offra ett fönster för att ta sig in. Så vi kollade runt men vi har ju tyvärr inga små fönster utan enbart stora rackare, och det fanns inga lås på altandörrarna som kunde öppnas utifrån. Men då tyckte han att vi skulle testa att ta oss in via altandörren i alla fall, kanske gick det att lirka med låset tills det öppnades på något vis. Så han pulade med sina verktyg och kämpade lika länge till, men lyckades tillslut bryta upp låset på ena altandörren så vi kunde ta oss in och öppna ytterdörren inifrån. Halleluja! Äntligen var vi inne, nu kunde han byta ut elektroniken i låskistan och programmera om låset så att allt fungerade igen. Däremot åkte vi ju på att reparera altandörren där han tog sig in, så han låste den på något sätt tills vi bytt låset och kunde slutligen åka vidare efter många timmar slit. Jag kunde då meddela resten av familjen att dörren nu fungerar som den ska igen, och efter tre dagar hörde supporten av sig från Yale Doorman och frågade vad det var för problem med låset. Verkligen snabb service (ironi) och jag skällde ut dem och sa att jag aldrig kommer att rekommendera deras lås till någon efter det som hade hänt, det måste ju på riktigt vara sämst i klassen att återkomma efter tre dagar när man har ett akut problem och är utelåst på grund av att deras produkt inte fungerar. Dyrt som fasen blev det att laga allt också…

Eftersom vi råkade ut för en köldknäpp i Sverige där i januari och hade ibland upp till -20 grader utomhus, ja men det gillade ju inte vattenledningarna där hemma. Detta märkte jag en morgon innan jag skulle åka till jobbet när jag stod som ett fån och ryckte i vattenkranen i köket, vart är vårt vatten? Jag har ju bott i hus tidigare och anade vad som hade hänt, så jag pulserade ut i snön in till pannrummet för att kolla temperaturen där inne. Vi har en frostvakt där, men den verkade liksom ha lagt sig på rygg och bara gett upp i den kalla kylan. Jag kände lite på rörledningarna och lyckades lokalisera vilka rör som frusit, sedan ställde jag fram min gamla balkongvärmare som jag hade i lägenheten. Den fick värma upp pannrummet medan jag gick in och försiktigt öppnade vattenkranen i köket, sedan började jag sjunga på sången ”Kom vatten, kom” från TV-serien ”Fragglarna”. Det fanns ju inga rörsmällare att tillgå som fragglarna använde sig utav när deras vatten försvann i Fraggelberget, haha! Det tog ungefär en timme sedan började det sakta komma vatten ur kranen, sen gick det ganska fort tills det var fullt flöde igen. De kommande dagarna så höll det på sådär och vi kunde ibland stå utan vatten på morgonen, och jag vet att man kan låta vattnet stå och droppa för att undvika att det fryser men jag hade en annan idé som skulle lösa problemet permanent. Så för att säkra upp så att detta inte händer varje gång det blir kalla vintrar så kontaktade jag min gamle vän och före detta kollega Jocke, han skakade fram lite rörisolering till mig som jag kunde montera fast på rören där hemma och sedan dess har vattnet inte frusit något mer. Så tack för isoleringen Jocke, det var ”mücket schnellt” som vår gamla lärare Matley från gymnasiet hade sagt!

När solen började skina igen så försvann nästan all snö på tomten, så då passade vi på att bygga hundstaket på tomten så att hundarna kan springa lösa utomhus. Freja, Nova och jag greppade det vi behövde i garaget sedan satte vi igång att bygga staket tillsammans. Det fick bli en enkel lösning tills vi får ordning på tomten och kanske sätter upp ett riktigt staket sen, men nu använde vi oss av armeringsjärn och staket (galler) på rulle. Tjejerna var superduktiga på att hjälpa till, Nova och jag rullade ut staketet och Freja gick efter och fäste det med stripeband i armeringsjärnen. Sedan täppte vi till eventuella rymningsvägar eftersom minsta vovven Wilbur är orädd och nyfiken och vill ut och se världen. GW behöver man inte oroa sig för, han följer oss där vi är och börjar bli lite gubbig i sin personlighet numera. Han grymtar, suckar och blir lätt irriterad på Wilbur när han försöker få igång GW att leka. Haha, det är inte lätt att vara hund men nu har de i alla fall en uteplats att springa runt på om de vill komma ut i friska luften.

När man kommer in genom vår ytterdörr så har vi en liten tvättstuga till höger, den vill vi göra om till en klädkammare i stället där man kan hänga av sig sina ytterkläder och parkera skorna. Men för att göra detta behövde vi lyfta ut tvättmaskinen och torktumlaren, sedan har vi ett badrum på andra sidan väggen där vi ville ställa in dessa istället. Men där stod en duschkabin som ingen av oss gillade, så den åkte ut och istället byggde vi en snyggare duschhörna med skjutdörrar i glas samt stoppade in en bättre och mycket finare takdusch. Sedan kom Kent och min lillebror Max förbi för att dra in el och vattenrör till våra nya maskiner som skulle ställas in där, den gamla torktumlaren ville syrran ha och tvättmaskinen har jag lagt ut på annons som någon gärna får komma och köpa billigt. De var riktigt snabba och sedan kunde maskinerna ställas på plats och kopplas in, sedan fungerade allt precis som vi ville ha det. Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, tack så jättemycket för hjälpen med detta! Jag hade tänkt göra allt själv men nu sparade jag flera timmar, om inte dagar med tid istället när man fick så fin hjälp av de som kan. Nu har jag börjat få ordning på gamla tvättstugan och ställt in ett skoskåp där samt monterat upp en stång där man kan hänga sina jackor och dylikt, samt en vanlig skohylla för att få plats med fler skor för Linda har så mycket skor att det nästan är overkligt, haha! Så sakta börjar saker och ting ta form här hemma, men än finns det projekt att ta tag i och saker göra. (Bilder kommer så fort vi fått ordning på allt)

Sedan har vi ju elefanten i rummet, det kanske mest omfattande projektet där hemma… Det stora badrummet. När vi köpte huset var badrummet helt utblåst och utrivet på grund av någon fuktskada som tidigare ägare råkade ut för, men den är åtgärdad så vi ska ”bara” bygga ett nytt badrum. Men fördelen med det är att vi kan göra det precis så som vi vill ha det, så Linda och jag har spenderat många timmar på Youtube där vi tittat på massor av badrumsrenoveringar och flera olika sorters design för att hitta vår känsla för det nya badrummet. Och vi har landat i en planritning i alla fall där vi har en toalett, en dubbeldusch, stort tvättställ/komod för två samt en bastu. Just bastun var jag skeptisk mot till en början och var mer inne på ett badkar istället, men vi vill på sikt även skaffa en bubbelpool utomhus så då blir det ju bra mycket trevligare med en bastu. Linda älskar att basta, jag upplever mest andnöd och tycker det är varmt. Men jag börjar faktiskt vänja mig och har bastat en del när vi varit ute och rest tillsammans, jag kanske dricker upp min kalla öl lite snabbare än andra när det blir för varmt men annars tror jag tyvärr att jag kommer att smälta och kanske dö. Så jag får fortsätta träna på att basta lika länge som Linda, och det gör man ju bäst i sin egen bastu tänker jag. Så Kent som redan har hjälpt oss med massor av grejer här hemma, har redan påbörjat arbetet i nya badrummet. Han isolerade ytterväggen direkt när vi flyttade in och gipsade sedan väggar, han har flytspacklat golvet där bastun skall stå och även börjat regla upp för kommande väggar och tack där inne. Sen tog han in offerter på en glasdörr och glasvägg som vi gärna vill ha till bastun, så vi vet hur vi kan jobba vidare. Eller vi och vi, han gör ju för tusan allt där inne just nu och jag har inte gjort annat än att se nöjd ut och tacka för allt fint arbete han lagt ner hittills. Han ska även kolla upp priser på golvvärme samt få varuprov på ett speciellt träslag som man kan använda som panel i bastun, det ska tydligen vara riktigt bra grejer så vi får se hur det kan se ut sen. Men vi kommer också behöva landa i vilken typ av kakel och klinker vi vill ha i rummet, vi är överens om att vi vill ha ett mörkare badrum men har inte hunnit bestämma oss för några färger ännu så det måste vi snart göra. Bara så man vet när det väl är dags att beställa, vissa grejer är det ju lång leveranstid på men vi får som sagt börja åka runt och kolla på lite kakel snart. Men det kommer ju bli kul, och vi vet att detta kommer ta sin tid så vi får se när badrummet blir klart sen. Vi har i alla fall ett fungerande badrum så vi klarar oss bra!

Köket är det vi vill få klart nu i sommar eftersom man är där varje dag och just nu är det väldigt rörigt att vistas där när man lagar mat och fixar frukost. Det är ett gammalt kök som behöver fräschas upp och en renovering kommer även frigöra mer utrymme i garaget där massor av flyttkartonger står kvar med en massa köksutrustning. Vi har fått offerter på köket som vi ska ta ställning till där hemma, men det lutar åt att det ska gå i en ljusgrön nyans med vita stenskivor på bänkarna. Jag var lite skeptisk till en början och tänkte mig ett vitt kök, men Linda har lyckats få med mig på sitt tåg angående färgen så nu tror jag att det kan bli riktigt fint faktiskt! Vi har dessutom redan alla de vitvaror vi behöver, så det är enbart skåpen med luckor som behövs och bänkskivor förstås. Det blir förhoppningsvis inte så dyrt då om man dessutom gör jobbet själv, vilket jag tänkte ägna min semester åt i sommar. Men det kommer nog blir en stor skillnad mot hur det ser ut idag och dessutom tänker vi att det kommer höja värdet på huset en del, vilket alltid är trevligt.

Sedan har vi mer långsiktiga mål där vi gärna vill unna oss en liten bubbelpool utomhus som jag nämnde tidigare, men vi behöver även bygga en altan runt större delen av huset för nu är det mestadels grus och mossa vilket inte är så trevligt alls. Sen vore det fantastiskt fint med en braskamin inomhus, men vi vill boa in oss lite mer innan vi beslutar oss för vart vi vill ha den placerad och kan påbörja det projektet. Men även det får bli längre fram om något år eller så, först vill vi få klart köket och det stora badrummet. Och dessa kommer kosta en hel del och även ta sin tid, för vi vill att det ska bli precis så som vi vill ha det och inget annat än perfektion duger när man har en sådan OCD som jag har. Haha, som tur är så är både Linda och jag väldigt överens om hur vi vill ha det där hemma vilket underlättar en hel del. Det hade varit jobbigt om vi var oense och behövde kompromissa om allt, men nu tänker vi lika båda två så vi bara kör på så det ryker!

Så nu vet ni lite vad som händer där ute i skogen där vi numera bor i vårt fina hus, och det kommer garanterat bli en fortsättning på denna historien vartefter vi renoverar och gör om där hemma. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, om ni märker av att det är brist på salt ute i samhället så vet Stefan och jag varför…