Detta blir ett allmänt klagoinlägg. Jag är bitter över att de enkla sakerna i livet ska räcka ut tungan åt mig, hela tiden känns det som… 

Ta den här jäkeln till exempel. Denna bananfluga och dennes femtioelvatusen polare som har nån sorts tidig oktoberfest hemma hos oss. Fy vad irriterande de är! De är i vägen när man ska laga mat, de sitter på köksskåpen och blänger, de har säkert flugsex på vår frukt, och sen så flyger de runt och är allmänt jobbiga! Jag gjorde en sådan där flugfälla med juice, honung, vinäger och en droppe diskmedel tidigare. Det tog en vecka men sen hade vi nästan blivit kvitt dem alla. Men sedan hade vi skördefest förra helgen och plockade in äpplen, björnbär och vindruvor från vår lustträdgård. Då hände något, och plötsligt är de överallt! I köket, i badrummet, ja till och med i tvättstugan! Jag vet inte hur många jag mördat, men det är ett stort antal. Sedan så vet jag att man ska hålla rent och hålla koll i alla avlopp eftersom de verkar hålla till där. Men hur lätt är det med små barn som strategiskt kan placera en vindruva under en stol, för att de inte var redo för den. Eller allt annat kladd som hör småbarnen till, det blir en evig kamp. Men nu har jag spolat ur sopkärlet utanför, där hade de äckliga grejer för sig kan jag säga, och en ny flugfälla är utplacerad i köket. Vad är det med mig och insekter? I villan var det hästmyrorna, här bananflugor… 

Sedan så skulle jag fixa en grej på bilen idag, händig som man är. Den ska in på kontrollbesiktning om en månad ungefär, och jag noterade hur en lampa till regskyltsbelysningen lagt av. Idag uppstod ett bra tillfälle att åtgärda detta tyckte jag. Freja var på barnkalas, Nova skulle tillbringa eftermiddagen med mormor Lena, och Theo har haft feber hela helgen. Så när jag kört ut respektive barn till respektive aktivitet kunde jag åka hem och ta tag i detta lilla lampbyte i lugn och ro. Men det började såklart jäklas. Jag kikade på problemet för någon vecka sedan men noterade då hur skruvarna rostat sönder och att man ej kunde skruva loss dem. Då försökte jag borra upp skallen på skruven så att jag kunde plocka isär allt och dra ut skruven med en tång. Men vet ni? Haha! Det gick inte, hihi! För när själva rosten lossnat från skruven så visade det sig att den måste varit gjord av titan eller något. Jag borrade och borrade, men det hände ingenting. Eller jo, de högkvalitativa metallborrarna från Bilbuttericks gick såklart sönder… Why god, why!

Men skam den som ger sig, I had one last ace up my sleeve. Min bror Tommy hade speciella bits som skruvar sig fast i gamla skruvar och sakta drar loss dem. En perfekt lösning! Fungerade det, nej! Bitsen är av kinesisk kvalitet, bilen av koreansk kvalitet, och skruvarna kommer som sagt från planeten Krypton. Ursäkta språket, men va F*N!!! Jag tappade tålamodet en smula och borrade hårdare. Sedan började jag bända med en skruvmejsel. Och nu är bilen en liten smula trasig… 

Det var nära där kan jag säga. Men efter mycket slit så lossnade skruvarna. Och även två plastfästen för skruvarna som höll lamporna på plats. Det mesta tycks vara gjort av plast på bakluckan. Länge leve asiatisk kvalité! Jag blev nästan förvånad över, att när jag kikade in i hålen där lamporna satt, så såg jag varken halm eller tidningspapper som ljudisolering. Det fanns faktisk ingen isolering alls, men det ska väl inte vara det i en baklucka då tänker jag. Mer hann jag inte göra för nu var det dags att hämta hem Freja från kalaset. To be continued… 

Väl hemma igen så fortsätter jag mitt lilla uppdrag med lampbytet. Freja och Theo håller sig inomhus med Jenny och en dödstrött Lembit. Så i lugn och ro kan jag byta ut de trasiga lamporna och kollar så att de nya lyser, det gjorde de! Jag skruvar ihop allt och plockar undan alla verktyg. Sedan ska jag bara starta bilen och kontrollera lamporna en sista gång. Då lyser de inte längre…

Åååååhh!!! Åh gud! Varför? Jag orkar inte! Det var bara att plocka isär allt IGEN och kontrollera vad som gått fel. På något vis hade glödlamporna lossnat ur respektive sockel eller vad det heter. Det var bara att klicka i dem och sedan skruva tillbaka allt. Nu fungerar allt som det ska, tack och lov. Men jag lovar att en helig ande busat med mig hela eftermiddagen när jag höll på. Det är annars inte normalt att ett glödlampsbyte ska ta flera timmar. Men med tanke på att jag tömde i stort sett hela min vokabulär av fula ord, och det är en hel del jag snappat upp genom åren, så är jag orolig över om det verkligen var en ande och inte en demon som jäklades med mig… Dags för ett besök ut till Djurö kyrka och den gode Yvonne, hon kan säkert hjälpa mig med min oro. 

Ikväll, i skrivande stund faktiskt, så spelas det ishockey! Sverige möter Team Europe i World Cup, och jag skulle sitta som klistrad framför TV:n. Vi skulle bara natta barnen först, och det var ju lättare sagt än gjort. För just ikväll är Theo speedad och ligger och rappar till Markoolio i sängen. Barn måste känna av att man har planer för kvällen så fort de somnat, för ikväll var det ingen lätt match. Hoppas Tre Kronor har en lättare match och vinner, sedan ser vi fram emot en final mot vad jag önskar blir ett stjärnspäckat Kanada. Ha d biff!

DAGENS JERKER har jag sparat på ett tag. Den går till herr Santos på jobbet! Jag trodde jag drog det längsta strået en fredag när jag lurade i honom att han var skyldig mig en frukostmacka. Min arbetsledare skulle komma senare den dagen, och han hade meddelat alla att om problem uppstår så skulle vi vända oss till herr Santos. Så det gjorde jag förstås, jag sa att jag blivit lovad en frukostmacka. Och om herr Santos nu inte ordnade detta skulle mitt morgonhumör ta överhanden och då blir jag vansinnigt grinig. Hehe, min ondskefulla plan var i full gång! Men då kom herr Santos springandes från kontoret.

– Eh, hade han lovat dig en macka? På riktigt? Frågade han nervöst.

– Ja. Jag skojar aldrig om mat. Svarade jag bestämt.

– Okej, eh… Förlåt, fan men här då. Sa han och räckte fram en stor servett på mitt bord och sprang därifrån.

Jag tittade misstänksamt på servetten, och vid en närmare titt insåg jag att jag blivit lurad. Den lurade hade blivit lurad! Där låg en skum macka med en ännu skummare fyllning. Du är en värdig motståndare herr Santos…