I en mörkare tid, drar de kalla höstvindarna fram genom hembygden. Solen stiger saktare om morgonen, och kvällarna mörknar allt fortare. Små viskningar hörs om en best från ovan, som färdas ljudlöst uppe bland molnen innan den plötsligt slår ner som en blixt från klar himmel. Jag talar naturligtvis om, Draken… 

Barnen började bygga egna drakar nu i helgen, samtidigt som jag spenderade timmar på ett lampbyte i bilen som ni kanske minns om ni läst tidigare blogginlägg. Då använde de ett A4-papper, grillspett av trä och ett snöre. Men när de skulle få draken att flyga så gick det inget vidare, den var nog för tung. Precis som jag. Freja skrek ut sin förtvivlan på ängen så att Theo släppte sin drake och kom springandes till mig. När hon sedan kom in så kastade hon av sig sina skor och var så förbaskad och upprörd att hon tjöt av ilska. Jag lovade då att hålla utkik efter en riktig drake nästa gång jag åkte till affären. Då menade jag förstås en sådan man flyger med och ingen riktig drake likt Smaug. Han ligger nog gömd i någon bergsklyfta uppe i Åre nu och sussar till skidsäsongen drar igång ordentligt. Då kan han jaga renar och ekorrar på fjället, trassla in sig i skidliftarnas alla vajrar och skrämma alla rädda människor som hänger och dinglar där i liftarna, starta laviner med sitt höga vrål och äta sig mätt på tjockisar som jag som inte får till det rätta glidet i längdskidspåren. Hua, nej nu vill jag aldrig åka till Åre igen! Allt blev för verkligt… 

Sagt och gjort så hittade jag i alla fall en barndrake på rea när jag var i mataffären, så jag köpte en med mig hem. Den prövade vi sedan på vår lilla äng på baksidan när alla barnen kommit hem från förskolan igår. Det blåste inte så mycket, så de fick springa med draken så att den kunde flyga. Detta blev ju ganska jobbigt för barnen, men kul hade de! Theo orkade dock inte så mycket eftersom han varit febrig och sjuk, men han får försöka en annan gång. Och jag är glad att vår drake påminner mer om en snäll liten färgglad Pride-drake än den läskige Smaug från filmerna ”The Hobbit”…

Sjukdomar… Ja även jag har varit hängig nu, och idag insjuknade även Freja i feber. Hon låg på över 40 grader vid ett tilfälle och började nästan kräkas. Men lite medicin gjorde susen och nu är hon nere på 39 grader igen. Hon ligger mestadels och sover, även jag ligger utslagen bredvid. När Freja vaknade idag så startade hon genast sin enastående tankeverksamhet när hon fick veta att hon hade feber. 

– Måste jag stanna hemma från förskolan idag? Frågade hon.

– Ja du får stanna hemma med mig eftersom vi är sjuka. Annars smittar du kanske de andra barnen. Svarade jag.

– Oj! Ja om jag smittar alla andra barnen så blir det ju bara fröknarna kvar på förskolan. Då måste dom ju bara leka med varandra. Berättade hon och man kunde se hur hon målade upp bilder av detta i sitt lilla huvud.

Theo kan dock vara på förskolan med Nova, så de får troligen klara sig utan sin storasyster några dagar. Tråkigt nog så är det väl bara en tidsfråga innan Nova blir sjuk, eller Lembit. Men han kanske klarar sig eftersom han i princip lever i någon sorts karantän på sitt rum. Vi hoppas det i alla fall. Och Jenny med förstås. Men Jenny äter ju så himla mycket grönsaker och frukt säger hon, så hon blir ju aldrig sjuk. Frukt… Jo pyttsan! När det finns Tutti-Frutti godis… Man blir ju förbannad! 

När Freja piggnade till under en kort stund idag så ville hon rita. Det skulle bli en teckning till mig sa hon så jag fick inte tjuvkika. När hon var klar och räckte fram den till mig, så hade hon ritat mitt huvud på vad som såg ut som en häst…? Okej, hur tänkte vi här då frågade jag lite försiktigt. Men det skulle vara så sa hon, jag var en häst! Jag tog lite illa vid mig först och tänkte på ”Lacken” när hans farsa var full och sa att han såg ut som en häst. Det verkade ju plåga honom genom större delen av hans liv. Men jag sa inte så mycket mer, utan försökte intala mig att hon måste ha tänkt på mig som en centaur eller vad de heter. Ni vet, de där sagofigurerna där man är hälften häst och hälften människa. Så jag frågade Freja om detta, om hon ritat mig som en centaur. Men hon visste inte vad det var. Då googlade jag på det för att visa en bild av en centaur för henne. Men då fann jag denna…

Hahaha! Den är ju asbra! Oj vad jag började skratta, men valde att inte visa den för henne. Det skulle säkert bara väcka en massa frågor. Och jag var redan en liten smula upprörd över att jag bara var en vanlig häst på hennes teckning. Unge…

När hon fortsatte rita så började vi prata om laget i mitt hjärta, Djurgården! Jag vet inte varför, men jag ville förklara att det finns flera lag i Stockholm som man kan hålla på. Och att hon själv får välja vilket lag hon vill stötta om hon blir intresserad. Så jag visade en bild på alla tre klubbmärkena från Djurgården, Hammarby och AIK. Sedan frågade jag om det var något av dem som hon tycker lite extra mycket om. Hon pekade på Djurgårdsskölden, och frågade vilket märke jag tycker bäst om.

– Djurgården, men du får ju som sagt välja själv sedan. Svarade jag och kände att jag gjort något bra här i min uppfostran.

– Hm… Jag tycker nog alla är väldigt fina. Sa hon sedan och fortsatte rita hästar med pappas huvud på.

Nu känner jag mig inte lika diplomatisk längre. Jag ville nog innerst inne att hon bara ska tycka om Djurgården, precis som jag. Inte tycka att alla tre lagen är fina. Det tar emot, men jag som vuxen vet ju i alla fall hur jag ska handskas med detta. Operation utfrysning av sin egen dotter är nu påbörjad… 

Jag kan inte riktigt komma över detta och mår nu så himla dåligt att jag kanske faktiskt kommer att dö. Freja har dock däckat här nu igen så jag blir väl tvungen att tycka lite synd och ta hand om henne nu. Åh grymma värld! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som känner något för lagen AIK och Hammarby. Det kryllar av råttor i Solna och vart man än går på söder så luktar det kiss överallt. Usch så omogna människor det finns…