Hjälp! Jag är synskadad! Eller något liknande… Ja något är det som har hänt i alla fall. Detta upptäcktes på jobbet, se till att ni sitter ner nu så ska jag berätta… 

Jag var mitt uppe i karriären och hade precis lagt på en ny rulle med etiketter till våra flaskor. När jag ska provköra dessa, det är då det händer. Jag tycker att något rör sig precis framför mina ögon och det känns som att det är på väg rakt in i ansiktet. Jag backar undan med huvudet och börjar vifta bort det med handen! Och när jag får tag i eländet så förstår jag samtidigt vad som händer… Det var min egen näsa! Hur dumt kändes inte det tror ni? Jag måste ha följt flaskornas väg in i etikettmaskinen med min blick så pass engagerat, att ögonen gått i kors på något sätt. Och sedan smög sig min uppenbarligen stora näsa sig rätt in i blickfånget, eller så har min näsa hittat en högre position i mitt ansikte. Den kan förstås ha växt också, potatisnäsan. Kanske kan jag andas under vatten nu, med denna näsan? Det känns lite som att den kommer att hamna i fokus nu framöver, om jag nu vill klä ut mig på halloween eller liknande. Och stjäla en massa onödig uppmärksamhet från min annars så robusta personlighet. Oroväckande är det i alla fall, kanske jag bör kolla synen någon dag…

Igår var dagen då ett av mina barn ljög för mig för första gången, vad jag vet om i alla fall. Jenny hade köpt några majskakor, och delade ut varsin kaka till alla barnen. Utom Theo som satt och ”sänkte skepp” på toaletten och tvingat till sig mitt sällskap under denna aktivitet. Men han fick sin kaka när han kom ut till de andra, och då satte vi oss i soffan han och jag. När han börjar smaka på sin kaka kommer Nova fram och ställer sig framför oss.

– Får jag smaka Theo? Frågar hon.

– Nej. Svarar han och tar en tugga.

– Men får jag den? Frågar hon igen och håller fram handen.

– Det är min kaka Nova! Säger han mer bestämt.

– Men jag vill också ha en kaka… Säger hon och låter lite ledsen.

– Fick du ingen kaka av mamma? Frågar jag Nova, även fast jag vet att hon ätit upp sin kaka redan.

– Nej… Svarar hon och skickar fram en hängande underläpp.

Men trots sitt försök att spela ledsen så syns det på hennes blick att hon inte talar sanning.

– Jo men visst fick du väl en kaka av mamma, jag ser på dina ögon Nova att du luras. Säger jag och ler mot henne.

– Du har busögon igen Nova! Replikerar Theo med munnen full av kaka.

– Men pappa… Mina ögon säger att jag ätit någon kaka, men min mage säger att jag inte ätit kaka. Förklarar hon med huvudet på sned.

Hahaha! Så himla roligt svarat tycker jag! Hon är fyndig den lilla människan, ”men min mage säger att jag inte ätit kaka”… Den ska jag testa på Jenny nästa gång vi ska dela på en morotskaka eller schwarzwaldtårta här hemma. Så får vi se om jag kan lura till mig en extra bit, kanske?

Tänk att man skulle få vara med om den första lögnen, och att den inte drabbade mig på ett negativt sätt gjorde det hela till en ganska ofarlig förseelse här hemma. Men, en ”olycka” kommer sällan ensam heter det väl. Jag satt i badrummet med Theo idag när han badade, och då kom Nova förbi med en morot som hon ville dela med sin bror. En gullig gest kan tyckas, och Theo tog tacksamt emot moroten och knaprade på den emellanåt där i badet. När jag sedan ställer mig upp och ska räcka honom en handduk så upptäcker jag massor av små morotsbitar på botten av badkaret.

– Men, vad har du gjort där då Theo? Frågar jag.

– Vadå? Svarar han och ser frågande ut.

– Det är ju fullt av små morotsbitar i badet, det får vi spola bort så att vi kan tvätta av dig sen. Säger jag och hänger tillbaka handduken.

– Men det var inte jag pappa. Säger Theo.

Kära bloggläsare, låt mig presentera ljugande barn nr.2!

– Är det inte från din morot då? Frågar jag igen.

– Jo… Men det var ankorna som skräpade ner moroten i vattnet. Förklarar han.

– Ankorna? Vilka ankor? Frågar jag och undrar vad tusan det är frågan om.

– Den här ankan… Svarade han och höll fram en gummianka som låg gömd i badvattnet.

Där kände jag att konversationen mellan oss var avklarad för stunden. Det spelar ingen roll vad andra tycker, jag ska köpa en sådan där lögndetektor till barnen i julklapp. Det verkar tyvärr som att vi kan få stor användning av den…

Där ser ni, nu har jag två barn som ljuger här hemma! De är ju förvisso tvillingar, så det var väl kanske inte så oväntat att de upptäcker saker ungefär samtidigt. Men detta är illa, är det inte? Vart ska detta sluta tänker jag. De har redan visat tendenser att bli ligister, och så gillar de att lyssna på Ghost med mig ibland. De kommer alltså bli satanister också! Nej nu… Det blir att åka till kyrkan nu på söndag, inget snack!

Åh hjälp… Jag har inte tid med detta längre. Ni får ha d biff allihop… ”Fader vår, som är i himmelen. Helgad varde ditt namn…”

DAGENS JERKER går till min näsa som väljer att utvecklas utan mitt samförstånd. Så kan den ju inte göra, även om den enbart finjusterar evolutionen eller vad den nu än kan tänkas ha för löjlig ursäkt. Detta kan ej gå obemärkt förbi, så nästa sommar kommer jag ej att smörja in näsan med solskyddsfaktor när jag ska vistas i solen. Får vi se vad näsan tycker om det, haha! IN YOUR FACE! My face. In my… Fan…