Det har varit en påfrestande vecka för mig, och den är inte ens över ännu… 

Vi kan börja med min mobiltelefon som gått en smula sönder. Den som var så fin, och bra! Men nu har en LED-tråd eller liknande sagt upp samarbetet med själva telefonen, så ett rött streck går vertikalt över skärmen. Det var där i ett par dagar och irriterade mig, men det försvinner kanske. Tänkte jag! Det gjorde INTE, såklart. Så jag pratade med kundtjänst och vi var överens om att telefonen måste repareras. När jag åkt in till Nacka Forum för att lämna in den där, då fanns den röda linjen naturligtvis inte kvar. Märkligt, eller hur! 

– Jag kan inte skicka iväg den här på reparation när den inte är trasig, de kommer bara skicka tillbaka den igen. Sa den otrevliga arga mannen bakom disken.

– Men strecket var ju för faen där! Sa jag upprört och började klämma hårt på skärmen.

– Mm… Grymtade den otrevliga mannen.

– HÄR! HÄR! HÄÄÄR! Utbrast jag när linjen uppenbarade sig igen.

– Mm… Okej då… Vi får väl skicka iväg den då. Suckade mannen.

Jag var inne i mina egna tankar en stund och funderade över varför det röda strecket plötsligt var borta. Då kom jag på en bra sak!

– Har ni någon lånetelefon eller liknande som jag kan använda under tiden? Frågade jag.

Den härliga mannen bakom disken bjöd på en uppgiven gest i god serviceanda, undrar hur jobbig jag måste varit? 

– Jag vet inte… Det är möjligt att vi har någon Sony-lur liggandes här någonstans… Mumlade han medan han knappade på sin dator.

Och det fick jag, en lånemobil som jag nu bekantar mig med. Sedan hälsade den arga mannen att det tar cirka tre veckor innan jag kan räkna med att höra från dem igen. Så stort tack till operatören 3 för ert härliga engagemang när era produkter/tjänster inte levererar. Är Telia bra, någon som vet? 

Jag är också trasig… Vet ej om det beror på ålderdom eller liknande, har dock svårt för att tro det. Enligt min vän Tommy är jag bara fet. Men jag har fått problem att kliva in och ut ur bilen, då uppstår en härlig känsla i ljumsken. Det är oftast när man kliver in i bilen, när man skjuter ifrån med benet innan man är helt inne. När jag av bara farten stängt bildörren så ligger jag nästan dubbelvikt och grymtar av smärta. Det ilar från ljumsken ner till knässkålen, men jag vet inte vad detta är för fel. Jag kan röra mig bra i övrigt, men just detta moment får mig att känna mig gubbgammal. Eller! Så är mina muskler, så stora att de börjar lossna. Och… Nej… Nej jag är nog bara fet… 

Bilen skulle genomgå sin årliga besiktning igår. Och det gick ju bra där till en början när jag kom in i vänthallen, för jag blundade och tänkte på annat. Sedan tog den sura gubben bilnyckeln och letade efter fel på pärlan. Han såg inte så besvärad ut, det verkade som att allt flöt på bra. Sedan rullade han ut bilen och körde runt ett varv medan jag satt kvar där inne i hallen. Eftersom jag bytte bromsbelägg förra helgen så borde det ju inte bli nedslag på något i år, tänkte jag. Men de goda och positiva tankarna grusades direkt när han kom in i hallen igen och vinkade till mig med fingret. Nedslag på spindelleden… Skitgubbe!

Sydkorea… Jäkla Kim Jung Un gränsande skitland! Först är min koreanska Samsungmobil trasig och inlämnad på reparation, och nu är den koreanska Hyundaien kaputt. Undrar om min ljumske är från Korea… Jag åkte i alla fall hem och tjurade innan jag konsulterade de familjära oljetrollen, min far och bror. Detta behöver nödvändigtvis inte bli en sådan dyr historia, om man kan byta den själv. Så nästa vecka ska Hanell senior komma ut och kolla läget. Då får vi hålla tummarna för att detta löser sig. Och sen blir det fika! 

Fredagen avslutades på ett bra sätt i alla fall! Nämligen på stan med de trevliga herrarna Erik, Marcus, Tommy och Mogge. Vi började på Texas Longhorn på söder, där jag blev ilurad superstarka nachos. Sedan gick vi vidare till… Nåt ställe på Folkungagatan. Här smakade ölen bra, men bristen på sittplatser gjorde att jag och mina ljumskar drömde oss bort. Det verkade de andra herrarna också göra så plötsligt var vi ute på gatan igen. Sedan pratade vi så mycket när vi vandrade vidare att jag inte visste vart vi hamnade. Men det var högst uppe i skatteskrapan, det heter något med Himlen tror jag. Här drack vi goda drinkar, pratade ännu mer och fick ett eget bord tillslut. Det var stimmigt, högljutt och jag hann med att kissa två gånger. Jag är inte gammal. Sedan tackade Erik för sig, vi andra gick mot Götgatsbacken. Här rundade vi av kvällen på puben Patricks. Eller ja, Tommy blev varm. Och när Tommy blir varm så måste alla gå ut, jag hann inte ens dricka upp min öl. Förvirrad av allt som hänt så gick vi till Slussen, där alla tackade för sig och slussades hem till respektive kommun. Jag hade en viktig dialog med Mogge på min brors Facebooksida under hemresan på bussen. Jag upplevde dock att alla andra stirrade på mig där på bussen och började nästan sura ur. Men då insåg jag att jag satt på ett av de få säten som var bakvända, och att resten av resenärerna förmodligen bara tittade rakt fram. Alkohol kan förvränga saker och ting…

Idag har jag huvudvärk och är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen riktigt. Slår vad om att det var kombinationen av de superstarka nachosen och den där drinken ”Gingerfusion” som får mig att må såhär bra…

En sak som är bra, det är att bloggen har något nytt att fira nu igen. Är ni redo? Min blogg har nu kommit upp i sammanlagt 20.000 visningar! Detta betyder att 20.000 gånger har ni tillsammans läst inläggen. Helt fantastiskt! Tack ska ni ha!!! Nu borde väl sponsorerna trilla in här snart med feta erbjudanden… Ha d biff! 

DAGENS JERKER går till de som skämde ut sig på bussen igår genom att stirra på mig. Ni skulle se era dumma miner…