Nej, jag har inte gjort knäck hemma. Det är överskattat, jäkla segt och inte alls särskilt gott. Även fast det luktar smaskens och ser inbjudande ut.

Jag har varit och upplevt lite knäck, i min rygg. Träffade en naprapat idag, och vilken skillnad det blev. Wow! Har känt mig stel en längre tid, och bara väntat på att det skulle gå över utav sig självt eftersom jag är en sådan aktiv människa som stretchar så fort jag får tillfälle!

*****Ho ho ho, ursäkta att jag flikar in här mitt i inlägget. Men lögn, det är vad det är. Han far med ljug! Den där snubben har inte stretchat en muskel sedan djupledslöpningen under en fotbollsmatch med i Haninge FF för 25år sedan. Ingen julklapp till herr Hanell detta år heller. Önskar er andra läsare en riktigt GOD JUL! Med vänlig hälsning / Jultomten*****

Jäkla dömande skitgubbe… Nåja, jag kanske överdrev en aning men det får man göra ibland. Men det är i alla fall helt otroligt vad rörligare jag känner mig nu efteråt. För första gången på minst ett år så kan jag ta djupa andetag utan att kroppen börjar ifrågasätta mina handlingar och rycka motståndskraftigt. Det är såhär det ska kännas alltså, att andas lugnt och behagligt. Nu kanske de där mikropauserna fungerar även för mig som jag försökt lära mig under året. Andningen känns inte alls lika ryckig och påtvingad, utan faller sig mer behaglig och naturlig. Sedan njuter jag alltid av att höra hur ryggkotorna knakar i nacken och längs med ryggraden när de knäcker dem på plats igen. Dessutom kände denna naprapat till min gamla naprapat inne i stan som jag besökte förr, en herre som var märklig men fantastisk på många vis. Så det var roligt att höra vad de hade att säga om varandra, och jag fick möjlighet att tänka tillbaka på några gamla minnen från den tiden när jag låg där på britsen. Det som var nytt för mig var att när behandlingen var klar så fick jag tre små klappningar under vardera fot. Lite som att ”vad duktig du var” tänker jag. Detta var faktiskt en av årets bästa stunder, och det bästa är att jag ska komma tillbaka efter nyår och titta till ryggen igen. Undrar om jag får ligga där avslappnat och lyssna på ”Läkarpodden” med mina hörlurar samtidigt som naprapaten lagar denna gamla man?

I tisdags så väckte vi Nova och Theo med skönsång, bullfika och födelsedagspaket på sängen. Freja var så smidig, men gullig. Nova vaknade nämligen medan vi förberedde allt, så jag gick in till henne för att se om hon kunde somna om. Men då vaknade Freja samtidigt och satte sig upp och klappade sina syskon på huvudena.

– Grattis Nova! Grattis Theo! Sa hon högt och tydligt innan hon flög upp ur sängen för att hjälpa till att bära in deras födelsedagspresenter.

Ja, nu var även Theo vaken och fattade inte riktigt vad det var som hände. Så jag bad dem ligga kvar i sängen medan jag gick ut för att hjälpa till, sedan smög vi in och sjöng för dem så att de verkligen skulle vakna till ordentligt. När skratten lagt sig så började de ivrigt att öppna sina presenter och även tappa ut chokladpraliner i sängen. Dessa är ännu inte funna, så märkligt. Nu var de 5 år på riktigt, äntligen! Så stolta och glade de var, helt fantastiskt. Grattis ännu en gång mina charmtroll! 

Sedan har vi ju detta med att uttrycka sig korrekt, det kan ju bli lite fel och roligt ibland. Jenny hade köpt en pomelo som hon bjöd barnen på efter middagen igår… 

Theo var inte så nöjd med middagen och var ganska butter där han satt på sin plats med utspänd underläpp. Freja och Nova började direkt mumsa i sig bitar av pomelon vartefter Jenny skalade den, men inte Theo. Han ville inte ha något alls! Då försöker Nova få honom att i alla fall smaka på frukten.

– Men den här kamelen är jättesaftig och god Theo! Förklarade hon.

Och alla började skratta, såklart. Även Nova skrattade efter att ha fått förklarat för sig att det heter pomelo, inte kamel. Det är ju ett djur. Men ja, så kan det bli ibland. Roligt har vi åt dessa stunder! 

Jag känner mig så rörlig nu att jag nästan måste göra något. Jag borde lyfta något! Något otympligt och stort! Nu kan jag ju andas ordentligt dessutom, så då blir det väl inte ens jobbigt tänker jag. Vi får se vad jag ger mig på, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Kaisa på jobbet. När jag berättade att jag skulle köpa en yogamatta för mitt presentkort jag fått i julklapp av jobbet så verkade hon lite förvånad. Kan jag sådant? Nej men hur svårt kan det vara att stå på lite udda sätt på en platt matta och sedan må bättre i kropp och själ? Sedan när hon gick så tyckte jag kanske att hon skrattade lite för mycket åt detta. Vi fick se om vi skulle ses efter nyår, typ. Eller var det jag som sa det? Förutsätter jag att jag ska gå sönder, och förstöra min kropp på min nya matta? Det är bäst att ha mobilen nära till hands sen när jag börjar, och även lämna ytterdörren olåst så att ambulanspersonalen lätt kan ta sig in och rädda mig…