Efter en helg med massor av händelser så ska jag nu sammanfatta allt och koka ned detta till ett spännande blogginlägg. Låt oss starta med fredagskvällen där det årliga julbordet med jobbet stundade!

I år åkte vi till Wallmans Salonger för att äta en god middag till en härlig show. När vi kom in så samlades vi ihop av vår servitör/servitris för kvällen, hans namn var Alex och var en mörk man med blå ögonskugga som ibland kallade sig för tant brun. Jag återkommer till detta om ni känner er förvirrade. Men när alla var på plats så fick vi en välkomstdrink och kunde slå oss ned vid våra bord. Kvällen kunde börja! Medan Alex serverade oss drycker så hade han önskemål om att så fort han var uppe på scenen för att sjunga så skulle vi vifta med våra vita servettdukar i luften. Lite som att göra helikoptern, om ni förstår vad jag menar. Alla med en snopp förstår vad jag menar, vi fortsätter. Han lovade oss förstklassig service resten av kvällen om vi gjorde detta för honom, så självklart ställde vi upp för varandra. Så fort han var uppe och sjöng med de andra så viftade vi allt vi kunde med våra servetter, otroligt effektfullt kan jag lova.

Showen var otroligt bra, vilka fantastiska röster personalen där har som sjunger och uppträder! En av servitörerna påminde om fotbollsspelaren Magnus Eriksson i Djurgården, men enligt min arbetskamrat Niklas så var det inte han. Jag är dock skeptisk, fotbollssäsongen är över och han kanske behöver extrapengar. Alex dök ibland upp i svart klänning och högklackat och kallade sig då för tant brun där han gick runt bland alla glada matgäster. Han var väldigt underhållande och rolig, ett stort plus i kanten till honom. Men även de andra, de framförde bland annat ett medley av låtar med avlidna artister som de ville hylla. Som David Bowie, George Michael, Luciano Pavarotti och många andra. Då berättade Niklas för oss att han tycker sig haft tur som fått se en sådan stor artist som David Bowie uppträda på Hovet 1989, men Ubbe kontrade med att han minsann hade legat med David Bowie i Malmö 1991. Niklas visste inte hur man skulle svara på detta eller kontra med något bättre, och så var den diskussionen över…

Det var en jäkligt rolig och trevlig kväll! Jag valde det alkoholfria dryckespaketet, men hade väldigt kul ändå. Och fick smaka ett alkoholfritt vitt vin som jag tyckte väldigt mycket om, även om eftersmaken påminde lite om en unken druva. Men det var trots detta väldigt gott! Jag skulle ha en heldag med barnen på lördagen så jag ville inte vara bakis då, för er som undrar om jag blivit nykterist. Då är svaret NEJ, det är jag inte. Och denna afton gav mig en eftersmak som ledde till att jag senare denna helg låg hemma och lyssnade på Pavarotti, starkt! Tack alla inblandade för en härlig afton, vilken show!

Ja som sagt, barnen och jag hade en lördag planerade tillsammans där vi skulle ta fram julgranen och klä denna. Men innan vi startade så behövde vi en ordentlig lunch av högsta kvalité, så vi gjorde egna tunnbrödsrullar med potatismos och korv! Twinsen var skeptiska, de öppnade sina rullar och petade ut korven och potatismoset. Tydligen var ”skalet” äckligt. Även fast det är samma tunnbröd som de älskar att äta till frukost. Freja tyckte det var jättegott, så för henne blev detta en succé. Vad fanns det att inte gilla liksom? Tunnbröd = gott, potatismos = gott, korv = goooooott!

Efter lunchen så var granen uppställd och belysningen intrasslad i granen. Nu fick kidsen gå loss på pyntningen bäst de ville, jag hjälpte bara till med att fördela deras pyntande över hela granen. Annars blev det väldigt många kulor och annat på ett och samma ställe. Theo hängde upp någon enstaka kula innan han kom underfund med att detta inte var något för honom. Han satte sig bredvid och tittade på surfplattan istället, iklädd tomteluva. När granen var pyntad och klar så ville de skicka en bild till mamma Jenny, så de poserade och bilden togs innan vi skickade iväg bilden.

Efter detta så nalkades det lördagsgodis och mys. Jag valde att visa dem den första filmen om ”Harry Potter”, som var lite läskig ibland. Men jag var med och förvarnade dem hela tiden och sen pratade vi om vad som hände hela tiden genom filmen. De var helt tagna och fascinerade. Jag trodde de skulle tycka att trollet eller kanske Voldermort skulle vara det läskiga i filmen, men tydligen så var det inte så. När filmen var slut blev Nova ledsen, för då förstod hon att Harry Potters föräldrar var döda och inte fanns. När hon blivit tröstad och kände sig lugn så blev Freja ledsen istället. Hon tyckte synd om alla elever på Hogwarts som inte fick träffa varandra mer när skolan var över i filmens slut. Jag förklarade att de kommer träffas igen efter deras lov, och det får man se i de andra filmerna. Men jag tycker det räcker med den första filmen till en början, så får de smälta den lite och låta allt sjunka in lite. De är ju lite läskiga, och sen är ju många väldigt elaka mot Harry. Fast de älskade verkligen filmen och har börjat titta på den en gång till, de pratar om den massor och jag tror dessa filmer kan bli en favorit. Men de får bli lite äldre innan de får se resten av filmerna. Senare på kvällen var det läggdags, och när barnen somnat såg jag att filmen ”Stepbrothers” visades på TV. Så den fastnade jag framför innan jag själv somnade på soffan. Nu var ju frågan, skulle det dyka upp några julklappar under granen under natten?

Det gjorde det, magiskt nog. När Freja vaknade, så ropade hon ut för att höra om någon annan var vaken. Det var vi nu. Hon skyndade upp och sa att de måste öppna en ny lucka på sina julkalendrar, så de rusade upp ur sina sängar.

– Julklappar! Titta julklappar under granen! Hördes det från vardagsrummet.

Nissarna måste ha smugit dit dem under natten. Självklart skulle de läsa på paketen för att se till vem de var och även räknas. Tre stycken vardera, och fler kan det bli innan julafton om de har tur. Vilken start på dagen!

Denna söndag så skulle vi fira min mor som fyllt år under veckan, så vi samlades allihopa hemma hos henne för en dag av firande. Det var många barn där som lekte med varandra och hade roligt, medan jag fick sällskap av den lilla hunden Jasmin (Kasmin enligt Theo) på stolen bredvid mig. Hon tittade med stora bruna ögon bedjande på mitt fikafat, undrar vad hon ville…

Så det har varit en fartfylld helg. Nu i veckan nalkas det förstås luciatåg med barnen på onsdag och biopremiär för nya ”Star Wars – The Last Jedi” på kvällen. Det ser Erik och jag fram emot som tusan! Men inte Marcus, inte lika mycket i alla fall. Han kan förstås vara plågad och hämmad av sin åkomma som han nämnde i lördags. Men på onsdag ska han få träffa en randläkare som kanske kan hjälpa honom. Vi andra lider med honom och stöttar så mycket vi kan. Insamlingar har startats och barn ska pärla plattor vi kan sälja till förmån för Marcus, även en gala är planerad. Datumet för denna är ej spikad i skrivande stund, Mogge ska nämligen snacka med sin namne Morgan Freeman först och höra om han kan tänka sig vara värd för galan. Annars blir det väl Peter Jihde eller någon annan medioker programledare som får axla ansvaret. Vi lovar att återkomma med information om detta så fort vi själva vet mer. Ett tips är att inte googla på denna åkomma som för lekmännen kallas rand, bilderna är otroligt obehagliga…

Till helgen ska det firas ännu mer, på lördag passar vi nämligen på att gratulera Nova och Theo som fyller 5 år nästa vecka. De har valt ut varsin tårta som de vill att jag ska baka, får se hur bra jag lyckas med det. Mer om detta kommer jag skriva om senare, tack för att ni läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla snörädda bilister som fruktar för sina liv i 70km/h på motorvägen… Jag citerar Saltsjöbadens guldgosse: UR SPÅR!