Jaha, det där var tre snabba veckor semester som blåste förbi i ett naffs kan jag tycka. Nu nalkas det jobb igen och dags att återgå till vardagsrutinerna i livets ekorrhjul…

På dessa tre veckor så har jag ändå hunnit med en hel del, trots att jag varit sjuk en vecka också i allt detta. Men vi kan väl ta detta steg för steg så ska jag berätta lite mer om vad som har hänt, hänger ni med nu då?

Först så firade Linda och jag hennes syster Liz som fyllde hela trettio ballonger, detta gjorde vi genom att äta middag tillsammans på Thaiboat. Liz make Andreas var också med och firade, självklart Åsa och Lasse också. Jag hade aldrig varit där tidigare och blir lätt skrämd av den starka maten som kan serverar på denna typ av restauranger, men jag har faktiskt bara hört gott om denna båt så det var kul att få åka dit och käka. Tur med vädret hade vi denna dag också och solens strålar lyste upp den fina båten när vi kom dit.

När vi kom dit blev vi visade till vårat bokade bord, sedan kunde vi börja välja vad vi skulle äta. Och det fanns ju verkligen massor av godsaker att välja mellan, vi började med lite olika smårätter till förrätt som serverades i en rolig och avlång ”båt” med tillhörande dipsåser. Det var väldigt gott men jag undvek en röd dipsås som nästan var glödande röd, den var troligen väldigt stark och inget för mig. Inte kan man fråga de andra i sällskapet heller för enligt dessa järnkäkar så är ju inget starkt, så jag litade på min magkänsla denna gången.

Till varmrätt åt jag stekt ris med kyckling och wokade grönsaker, det var väldigt fint upplagt och snyggt serverat. Jag har en hel del att öva på när det gäller uppläggning av mat i jämförelse, men önskar jag kunde lägga upp en portion på tallriken lika vackert som de hade gjort. De andra i sällskapet hade ju varit där tidigare och var kanske inte lika imponerade som jag var av upplevelsen, men de gillar ju detta ställe av en anledning och nu vet jag varför. Jag åker gärna tillbaka dit och kan varmt rekommendera båten för er som fortfarande tvekar att besöka restaurangen, men det känns lite som att jag är sist på bollen här och alla har säkerligen redan varit där tidigare. Men det var jättegott och himla trevligt, grattis Liz!

Senare i veckan så dundrade Linda och jag upp till Rättvik för att bo på hotell där en natt, men vi skulle ju också besöka Dalhalla och se Stiftelsen/Takida spela där på kvällen. Ingen av oss hade varit på konsert där tidigare, Linda hade tydligen bara stått utanför och kikat in genom staketet vid ett tillfälle men nu skulle vi verkligen få ta del av en fantastisk konsertupplevelse tillsammans!

Vi hade bokat bord på plats inne på Dalhallas restaurang för att äta middag där, och en transferbuss körde oss från hotellet och sedan hela vägen ner till restaurangområdet. Jag hade ju hört talas om hur jobbigt det är att gå i backen där så jag blev lite smålycklig när jag slapp trötta ut mina ben, och busschauffören hälsade att han hämtar upp oss där efter konserten. Strålande! Så med skuttande steg letade Linda och jag upp vårt bord för att inta middagen, det var en trerätters middag och allt var kalasgott. Vi beställde ett vinpaket med olika viner till maträtterna som skulle passa, och ja det var så gott allting. Vi hade ett annat par från Kalix som satt vid samma bord, de var i vår ålder och väldigt trevliga så vi pratade en del med dem under middagen. Mätt blev man också, det var knappt jag orkade få i mig efterrätten och sedan bjöd det snälla paret på en drink efter maten. Så vi var både mätta och belåtna när det började bli dags att ta sig till våra sittplatser innan konserten skulle börja, och då började det såklart vräka ner regn…

Som tur var så var vi väl förberedda och hade regnjackor med oss, men mitt uppe i allt ombyte av kläder så tappade vi bort det snälla paret vid middagen så vi såg dem tyvärr aldrig mer. Istället köpte vi varsin öl och gjorde oss redo för spelningen som nu skulle börja. Först ut var Stiftelsen som ju egentligen verkar vara samma band som Takida, men de sjunger på svenska och är lite mer glad rock eller vad man ska säga. Robban som sjunger påminde lite om Robert Broberg när han kom in på scenen iklädd skjorta och shorts med ankor på, det var ju lite roligt och sedan drog de igång konserten.

Jag har inte lyssnat på Stiftelsen så mycket, men Linda gillar dem ju väldigt mycket. Men jag kände igen många av låtarna som spelades där i åskregnet, och att få uppleva åskoväder med dess blixtrar och dunder var häftigt där nere i gropen. Så även om vi blev lite blöta om benen så var det riktigt trevligt!

När Stiftelsen spela klart så gjorde de en paus innan det var dags för Takida att börja sin spelning, nu hade mörkret lagt sig över hela Dalhalla och kvällen rockade loss ordentligt. De spelade dock inte så många av de äldre låtarna som jag var bekant med, men när de väl gjorde det så blev jag glad! De nyare låtarna var också bra men då var det ju bara Linda som kunde sjunga med och leva sig in i texterna, så jag får lyssna ikapp lite senare och lära mig alla de låtar som jag inte hade hört tidigare.

Konserten var bra, men kanske lite väl mörk och det var ingen strålkastare riktad mot scenen som man brukar vara van att se så det var svårt att se allt som hände på scenen. Men musiken är bra oavsett ljussättning och det var riktigt coolt att uppleva en rockkonsert på plats där i Dalhalla. Detta var något vi båda länge drömt om att få uppleva så nu är det gjort, och vi kommer absolut besöka Dalhalla igen. Det var en riktigt annorlunda och häftig konsertupplevelse så vi får se vad vi kan tänka oss att se där nästa gång, och detta är nästan ett av livets MÅSTEN om ni inte varit där tidigare. Ni kommer inte ångra er det lovar jag!

Linda ville inte åka hem nästa dag utan vi bokade faktiskt in oss en natt på det omtalade Steam Hotel i Västerås och stannade till där på hemvägen. Mest för att hon ville njuta av lite skön spa och koppla av nu när vi hade semester, och jag är inte svår att övertala så vi drog dit!

Detta ställe var ju hur coolt som helst, jag gillade verkligen hur maffigt det var och den industriella inredningen på hotellet. Vi hade fått ett riktigt fint rum på våning 16 och stilen var ju helt i min smak, utsikten kunde man inte klaga på och det var ett häftigt badrum på rummet. Vi korkade upp en flaska bubbel direkt när vi kom upp på rummet, och jag sköt iväg korken rakt upp i taket med en hård smäll. Det var inte riktigt meningen men den flög ju iväg direkt när jag lossade den lilla stålklämman på flaskan, tänk om jag hade fått den i ögat eller något liknande. Det hade ju varit förödande, men nu klarade jag mig så vi drack lite bubbel innan det var dags att äta middag.

Det var fullbokat på den stora restaurangen, så blir det tyvärr om man är sent ute vilket vi var men vi hittade en annan restaurang som serverade asian fusion nästan högst upp i byggnaden. Här kunde vi välja några olika smårätter som vi delade på tillsammans, lite som asiatisk tapas kan man säga. Och maten var otroligt smakrik och god! Jag har aldrig testat detta tidigare men har ju hört mycket från diverse kändiskockar som förespråkar just asian fusion väldigt mycket. Alla smaker var väldigt spännande och passade väldigt bra ihop med varandra, till och med brödet man fick till maten var supergott. Så detta vill vi testa igen men kanske på något ställe hemma i Stockholm, barnen skulle nog också uppskatta att testa detta så det blir något för familjen att uppleva lite senare i höst eller när vi kan helt enkelt.

Efter maten var det dags för oss att besöka deras spa, och på bilderna såg ju allt riktigt stort och häftigt ut. Men om vi ska vara ärliga så blev varken Linda eller jag imponerade när vi väl kom dit, utan faktiskt mer besvikna. Det trodde vi verkligen inte men för oss var detta spa alldeles för stimmigt och med för mycket folk, det blev ju svårt att koppla av där inne. Vi gick runt mellan de olika poolerna men hittade ingen som vi kände var något för oss, istället hittade vi ett rum för lite relax framför en tänd brasa och där hängde vi en stund. Personalen var trevlig och serverade oss drinkar, men om vi jämför detta med exempelvis Hotell Havsbaden i Grisslehamn så var det enormt mycket trevligare och mer avkopplande. Så vi stannade inte ens kvar hela den bokade tiden utan återvände till rummet efter en stund igen, lite besvikna var vi faktiskt.

Istället åkte vi ner och tog en drink i lobbyn, men det var samma sak där att det var mycket folk och ljudnivån väldigt hög. Det var förvisso lördag och kanske är det mer livat där då än vanligt, eller så kanske vi börjar bli för gamla för alla dessa stimmiga miljöer. Vi satt framför en brasa medan vi drack lite gott så på så vis var det ju trevligt, men detta så omtalade hotell föll oss tyvärr inte i smaken. Det var häftigt och snyggt, men någon avkoppling fick vi tyvärr inte som vi hade hoppats få. Jag måste dock ge dem en eloge för den häftiga detaljen ovanför hissarna, de hade sådana där roliga våningsvisare som man oftast sett på film och dessa fastnade jag för så där får de ett litet plus i kanten. Sedan hade vi turen att Liz och Andreas hade en fin summa kvar på deras presentkort från en tidigare vistelse som vi kunde använda innan det gick ut, så vi kunde använda upp det sista och köpa oss några drinkar vilket gjorde vistelsen lite trevligare. Så det tackar vi för, himla vänligt!

När vi vaknade nästa dag var både Linda och jag krassliga, så typiskt! Men vi gick ner till frukosten och försökte få i oss lite mat, och det var väldigt fint med ett orangeri där man kunde sitta och äta men det fanns ju knappt några lediga sittplatser alls där de serverade frukosten. Vi fick ta med oss maten en våning upp och sitta vid något litet pokerbord, det var lite irriterande så vår vistelse här blev tyvärr inte mycket positivare av detta. Efter frukosten så checkade vi ut och åkte hem igen, nu hade vi i alla fall varit där och tagit del av hypen gällande detta ställe men vi var inte överväldiga av upplevelsen. Kanske hade vi bara otur men vi tycker att både Nynäs Havsbad och Hotell Havsbaden passar oss mycket bättre, där kunde man koppla av och njuta på ett helt annat sätt. Mer i vår smak så att säga!

Efter detta så var vi fortsatt sjuka en hel vecka, så himla tråkigt när man väl har sin semester. Jag drabbades tydligen lite värre än Linda och fick mestadels ligga och vila, men vi båda kände av att vår balans påverkades och att ibland kunde rummet börja snurra helt utan förvarning. Lite otäckt men det blev lite bättre för varje dag innan det värsta var över, men än idag känner jag att det varit påfrestande för lungorna och är fortfarande lite slö och öm i kroppen. Men det var inte mycket vi kunde göra åt saken annat än att vila upp oss, en dryg vecka senare så kunde vi i alla fall samla våra krafter och åka med barnen till Boda Borg i Oxölesund.

Vad är då detta kanske många av er undrar? Jo Boda Borg är ungefär som ”Fångarna på Fortet” med en massa olika rum med diverse uppgifter som ska lösas. Man blir inte inlåst om man misslyckas och det fanns inga tigrar där, men det var väldigt roligt och barnen älskade detta!

Tyvärr hade jag inte min mobil med mig in när vi var där, så det är snålt med bilder från denna dag. Men ni kan själva googla fram lite information om ni blir nyfikna, Boda Borg finns lite överallt i Sverige men detta var det som låg närmast Stockholm. Så vill ni ha lite roliga aktiviteter med barnen så kan jag rekommendera att ni åker dit, det var kul även för oss vuxna och man får verkligen jobba med både kropp och hjärna. Det var kämpigt på sina ställen men som den graciösa parkour-ninja man är så gick det ändå ganska bra, haha!

Sedan kom vi till den sista semesterveckan, då skulle Linda och jag besöka Tänndalen. Detta var en tidig födelsedagspresent som jag fick av henne, där hon bokat in oss på Tänndalens Skilodge under några dagar och sedan skulle vi se Weeping Willows spela en konsert där uppe få fjälltoppen. Bilresan dit tog lite mer än sju timmar, men efter halva vägen började vi skymta bergens toppar och vi bara sög in hela upplevelsen. Vi båda verkligen älskar norrland och dess miljö, det är så vackert och fridfullt i jämförelse med storstadens brus. Och tänka sig att vi fick se renar på vägen, de traskade runt där på vägarna och verkade inte alls bry sig om oss bilister.

När vi kom fram så checkade vi in oss och kopplade av en stund efter den långa bilresan, sedan tog vi en kvällspromenad runt i området. Det är så fint här att man nästan vill dö en liten skvätt, och även lilla vovven GW verkade trivas enormt bra. Detta verkade vara ett populärt ställe för barnfamiljer att cykla runt på olika banor, de for fram överallt i hög fart men var absolut inte störande på något vis.

Nästa dag skulle Åsa och Lasse komma upp till Tänndalen med husbilen, de skulle också se konserten på lördagen. Men tills de skulle dyka upp så åkte Linda och jag över till Funäsdalen över dagen och promenerade runt där med GW. Det var mycket norrmän här som skulle handla godis och läsk samt smita in på Systembolaget, sådant är väl dyrare i Norge kan jag tänka mig. Vi köpte också med oss lite vin och närodlad bärnstens öl från ett bryggeri i Jämtland som vi smaskade i oss på kvällen, det var gott! Tillslut dök en välbekant husbil upp och nu var Åsa och Lasse framme, vi fikade lite innan det var dags att sova och nästa dag var det dags för konsert!

Varken Linda eller jag har lyssnat på Weeping Willows speciellt mycket, men vi hörde några låtar i bilen på vägen upp från Stockholm som vi gillade och några av deras större hits har vi såklart hört tidigare. Lasse däremot var mer inlyssnad och gillar dem skarpt, och kunde berätta en hel del om bandet. Vi startade med en gemensam middag innan vi hoppade upp i liften som skulle ta oss upp på fjälltoppen där konserten skulle spelas. Och vilka härliga vyer som mötte oss där uppe…

Här uppe hade vi helt magisk utsikt och vädret var kanonbra! Vi slog upp våra stolar på berget framför scenen, sedan smet Linda och jag in på barområdet för att släcka törsten med varsin öl. Vi bara stod och tog in hela upplevelsen där uppe på toppen, en bit bort såg vi några renar traska runt på fjället. Sedan gick vi tillbaka när konserten skulle börja, och kunde se hur en helikopter flög upp bandets medlemmar till scenen. Sedan drog konserten igång!

Det var en ganska liten scen men det kändes inte pluttigt på något vis, ljudet var bra och jag var imponerad av hur skickliga musiker de var samt att Magnus Carlsson sjunger otroligt bra. Inledningsvis spelade de många lugna låtar som jag aldrig hört tidigare, så då kändes det kanske aningen segt. Vid ett tillfälle drömde jag lite och fick en vision om att Rammstein borde spela där uppe på berget någon gång, de skulle förmodligen skrämma bort varenda ren på flera mils avstånd så det kommer troligen aldrig att hända. Men det vore en cool konsert! Efter en stund kom konserten igång lite mer och nu spelades mer bekant musik för mina öron, och jag kunde inte klaga på någonting där jag satt i min stol och njöt av varje sekund. Vilken otroligt annorlunda och häftig grej detta var, jag kan verkligen rekommendera er att gå på en konsert här uppe om ni får chansen.

Nästa dag var det dags att åka hem igen, och då tog Google maps oss ut på en märklig hemresa längs ödsliga vägar och byhålor som jag aldrig hört talas om tidigare. Vi tappade till och med bort Åsa och Lasse på vägen, de hamnade i Orsa och vi i Edsbyn. De började köra lite före oss medan vi checkade ut på morgonen, sen var planen att vi skulle sammanstråla och äta lunch på vägen hem. Men så blev det ju tyvärr inte nu bara för det, vilket var tråkigt men det kunde ingen hjälpa att det blev som det blev. När vi kom hem igen så var man seg som tusan efter att ha suttit i bilen en hel dag, och jag behövde förbereda mig för att börja jobba igen nästa dag.

Så det blev tidig kväll för min del, och om jag ska sammanfatta årets semester så har den varit väldigt händelserik och rolig mot tidigare somrar. Men dessa tre veckor gick alldeles för fort och lite bitter är jag över att vi blev så pass sjuka mitt uppe i ledigheten att vi bara fick hålla oss hemma. Jag har dock en vecka ledigt i slutet av augusti när barnen börjar skolan igen, då får jag försöka koppla av i några dagar innan vi sedan åker över till Gotland där Linda ska tävla med GW. Förhoppningsvis har vi tur med vädret då och kan åka runt lite där och njuta av ”öjn” mellan utställningarna, det blir som en liten weekend där innan det sedan är dags att återvända hem och börja jobba ordentligt igen. Då är väl julhelgen nästa ledighet att se fram emot, så det blir gasen i botten hela hösten tills vi kommer dit.

Hoppas att ni har en fin sommar och att ni får njuta ordentligt. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Turkiet och Ungern som envisas med att förhala godkännandet av Sveriges Nato ansökan. Nu lovade i början av juli först Turkiet att de skulle godkänna vår ansökan, men sköt sedan fram omröstningen i deras parlament till senare i höst. Och regeringspartiet i Ungern bojkottade att närvara när deras parlament samlades för att ta upp Sveriges ansökan där, blir så less på detta trams och politiska spel…