För många MÅNGA år sedan, jag skulle tro att vi pratar om sommaren 1999 så spenderade jag en underbar helg i soliga Dalarna. Närmare bestämt i Mårtanberg, det var min goda vän Mogges föräldrar som hade sitt landställe där på den tiden. Han skulle dit med några kompisar och frågade snällt om jag ville följa med honom över helgen. Eftersom jag oftast sade ja till det mesta på den tiden så tackade jag för inbjudan, och behövde i ärlighetens namn inte övertalas till detta. En helg i Dalarna, det låter väl hur trevligt som helst!

Mogge och hans två vänner ”Larven” och ”Ådern” åkte upp före mig, ja det var faktiskt deras smeknamn på den tiden. De heter egentligen Dennis och Thomas, men jag vet inte om vi ska nämna var deras smeknamn kommer från… Okej, känsliga läsare får hoppa ner till nästa stycke medan jag utvecklar detta för er andra nyfikna läsare. Dennis kallades för ”Larven” på grund av att hans håriga ”raggarsträng” från naveln ner till könet var så luden att det liknade en stor larv. Haha! Och Thomas, ja enligt honom själv så bestod tydligen hans penis mestadels av en grov blodåder. Detta kunde ju ingen av oss andra bekräfta eftersom vi inte viftade med snorrarna framför varandra på daglig basis, utan vi fick ta hans beskrivning på allvar och därför fick han detta märkliga smeknamn.

Nog om det! Haha, de åkte som sagt upp före oss och sedan åkte jag med Magush i hans lilla röda Mazda. När jag kom ut med min packning och ett flak öl så var pulsen hög och glädjen stor, sedan började vi vår bilfärd mot Mårtanberg för att möta de andra. Det tog några timmar och sista biten kändes nästan lite oroväckande öde, vi såg ju tydligt skylten från stora vägen in mot Mårtanberg men det fanns ju nästan inga hus här vad vi kunde se. Så vi ringde Mogge och frågade om vi verkligen kört rätt, men han sade att det var rätt väg men att det inte bodde så många här i byn. Lite längre fram kom han utspringande från en buske och vinkade in oss på den liten uppkörd stig in bland träd och buskar, och där inne i skogen låg deras stuga. Vi togs glatt emot av de andra och blev visade till våra sängplatser i stugan där vi skulle bo, sedan snackade vi en liten stund innan vi åkte in till mataffären i Rättvik för att köpa middag och lite bröd och annat att äta till frukost kommande dagar.

Vad tusan skulle vi hitta på denna helg då, ja men vi hade stora planer faktiskt! Redan samma kväll så bestämde vi oss för att åka in till det enda kända utestället i Rättvik, jag tror att det heter Caesars och låg centralt i stan. Det var en del folk ute på gatorna, mestadels onyktra ungdomar inklusive oss själva. Själva nattklubben verkade vara ett trevligt ställe men det var inte så bra drag inne på klubben, utan de flesta hängde på gatan utanför entrén så vi höll oss där och minglade lite med lokalinvånarna. Det var också väldigt varmt inne i lokalerna så kanske var det därför många valde att komma ut i friska luften, där hängde dessutom de flesta tjejerna och rökte så vi ställde oss med dem och såg ganska coola ut. De tyckte nog vi var lite intressanta tills vi berättade att vi bodde i Mårtanberg, då skrattade de åt oss och trodde inte att vi menade allvar. Kanske plussade de ihop den informationen med våra dialekter som avslöjade att vi inte var från Dalarna, så det blev en del skratt och efterföljande frågor som Mogge fick svara på eftersom han hade bäst kunskaper om deras stuga där ute i skogen. De flesta var trevliga men det var några killar som inte uppskattade att vi var där och pratade med vad de ansåg var ”deras tjejer”, inte för att de var tillsammans med någon av dessa utan mer att vi var utbölingar som inte skulle ta dem ifrån dem eller liknande. Lite märkligt kan man tycka, det var ju inte vår ambition ens så efter några timmar på nattklubben så åkte vi tillbaka till stugan i Mårtanberg.

På lördagen åkte vi in till Rättvik igen, det var typ det som fanns att göra där. Men där hängde vi på stranden vid Siljan, vi spelade fotboll och hann även med lite minigolf. Mer behövdes inte för vi hade riktigt kul ihop, tänk vad bollar i olika storlekar kan vara festligt för ett gäng grabbar. Som alltid när man lämnar Stockholm så upplever jag ett enormt lugn inombords, det är sällan man stressar upp sig eftersom omgivningen är betydligt lugnare än hemma. Sen uppskattar jag miljöerna ju längre upp i landet man kommer, fjällvärlden är helt underbar även sommartid med sina höga toppar i horisonten nästan vart man än tittar sig omkring och Rättvik är inget undantag. det är en otroligt mysig liten stad. Sedan fick vi nys om att det skulle vara en spelning i Folkets Park eller liknande, det var Iggesundsgänget som skulle uppträda där på lördagkvällen. Larven visste vilka de var insisterade på att vi skulle åka dit, de spelade folkmusik med en stor skopa humor enligt honom så vi kände väl att vi ger det en chans. Men det var ju inte förrän senare på kvällen, vi hade fortfarande tid på oss att göra roliga saker!

Vi hade alla tryckt ihop oss i ”Åderns” lilla Ford och Mogge berättade att vi borde åka förbi OK-plattan! Detta var liksom det största man kunde göra, för där hängde raggarna och flera andra som ville vara lite coola. Denna platta finns kvar än idag men tydligen finns inte bensinmacken kvar, det var en OKQ8 som senare revs tror jag. Men vi rullade ner med ”Fårrden” till OK-plattan och såg raggarna med en massa ungdomarna hänga där vid sina bilar och lyssnade på sin gamla rockmusik, men det var inte så snygga raggarbilar utan de flesta var väldigt risiga faktiskt. Och raggarna blängde på oss när vi sakta kom körandes mot dem, de kände väl inte igen oss och kanske kickade något territoriellt testosteron in hos dem för de såg väldigt sura ut. Detta fick oss inte att känna oss särskilt välkomna, då tänkte vi att vi skulle retas lite med raggarna. I vår bil fanns nämligen en CD-skiva med Backstreet Boys av någon anledning, så denna spelade vi på hög volym och rullade sakta förbi raggarna om och om igen i en stor cirkel. Vår musik överröstade säkert deras och ner de började få hat i blicken kände vi att det kanske var bäst att åka därifrån, så då burnade Ådern iväg med ”Fårrden” hela vägen tillbaka till Mårtanberg igen.

Väl hemma i stugan igen så käkade vi chips till middag och drack lite av den goda ölen vi köpt med oss, vi var ju enkla killar som inte ville krångla till det på något vis. Men då noterade vi att Magush bara tagit en enda bira från sin ölplatta!

– Men, ska du inte dricka öl? Frågade vi andra unisont.

– Nej ni vet jag kan ju köra ikväll tänkte jag, hehe… Svarade Magush blygsamt.

Vi andra tyckte såklart att detta var en briljant idé, då fick vi andra skjuts hela kvällen. Men vi lärde oss senare att Magush var rädd för att dricka alkohol, han tyckte inte om att tappa kontrollen över sig själv och sin kropp. Inte för att jag vet vad han trodde skulle hända om han drack öl, men han var alltid den nyktra killen som fick skjutsa folk och hålla i tjejernas handväskor på krogen när de var med oss ut. Men nu var det bara vi killar och efter ett antal öl innanför västen så klämde vi ihop oss i Magsuh lilla Mazda och drog iväg. Mogge hittade som tur var till denna Folkpark eller vad det nu var vi skulle till, så han satt i framsätet och dirigerade fram Magush på vägarna. Vi tre andra satt ihopklämda i det trånga baksätet och hade världens fnitterfest, det visade sig att Ådern kunde förvränga sin röst på ett så jäkla roligt sätt. Han fick sin röst att låta väldigt ljus och skrikig, det påminde lite om den där skrikiga sockan i barnprogrammet ”Lill-Strumpa & Syster Yster”.

– Jiiimmyyy! Vet du vaaad! Klämde Ådern ur sig upprepade gånger där i baksätet medan vi andra vek oss av skratt.

Larven försökte också imitera rösten men lyckades inget vidare, även Mogge och jag har försökt härma Ådern i flera år sedan dess utan att lyckas. Men vi skrattade så att tårarna rann och när vi väl kom fram till Folkparken såg vi ju helt förstörda ut, men huvudsaken var ju att vi hade roligt!

Det var otroligt många människor på plats där denna afton, inte visste jag att Iggesundsgänget var så populära! Eller det kan förstås ha varit så att detta var det enda man kunde göra en lördagkväll i Rättvik så därför samlades många där. Vi lyckades smuggla med oss öl förbi vakterna där man betalade inträde, sedan fortsatte vi att dricka bira och bekantade oss ytligt med alla dalmasar. Ingen verkade dock särskilt förtjusta i oss, det hördes nog på oss att vi var från Stockholm och då brukar man inte bli så väl bemött runtom i landet tyvärr. Vet inte varför det är så men av någon anledning brukar stockholmare inte vara så populära ute i vårt avlånga land, så vi höll en ganska låg profil i den mån vi kunde tills det var dags för Iggesundsgänget att kliva upp på scenen. Och så himla bra de var!

Publiken som kunde deras låtar sjöng med, men för mig var detta en helt ny upplevelse och jag hade nog aldrig hört dem tidigare. Deras musik påminde lite om folkmusik men med festliga sångtexter, och en av medlemmarna i bandet höll fram en liten ljusbrun grej vid ett tillfälle mot oss i publiken.

– Ser ni vad detta är? Det är en träsked som jag själv snidat fram får många år sedan, vill ni höra mig spela en sång på den? Frågade han oss och alla jublade såklart.

Då stoppade han in sin lilla träsked i munnen och började spela en melodi genom att knäppa på den mot tänderna och sina kinder, det lät faktiskt otroligt coolt och efter en stund hängde övriga i bandet på med sina instrument. De lyckades alltså framföra en riktigt klämmig och bra låt med hjälp av en träsked, det får man väl ändå säga är imponerande. Eller hur!

Mitt i konserten så började vi känna av effekterna från alla dessa öl vi druckit, inte att vi blev överförfriskade utan mer att man blev kissnödig. Larven och jag sprang till toaletterna men där var ju köerna hur långa som helst, och nu började vi nå dit nöden inte längre har någon lag så att säga. Då såg vi några killar springa ner till ett buskage bakom byggnaden där många andra kissnödiga herrar valde att kissa istället för att stå där och köa, så vi hängde på men precis när vi hittat en bra kissbuske så kläcker Larven ur sig detta:

– Jag har kissfobi, det betyder att om jag inte är den som börjar att kissa först så kan jag inte kissa alls. Sade han och sedan kissade Larven för fullt.

Jag vet inte vad det var för någon sorts elak förtrollning han rabblade upp i och med detta, men efter det blev det precis så för mig. Jag kunde inte kissa! Och under de närmaste åren blev detta en hjärnmal för mig som gjorde att om jag inte började kissa före alla andra på offentliga toaletter, ja då blev det som en block i snorren som gjorde att jag inte kunde kissa alls. JÄKLA LARVEN! Vad hade han gjort med mig? Detta släppte tack och lov efter ett tag men det var en så himla konstig upplevelse, snacka om att vi lätt kan drabbas av hjärnspöken som förstör det mest enkla i vardagen. Men efter att vi kissat klart där i buskarna så återgick vi till de andra och lyssnade klart på Iggesundsgänget och deras spelning. När de var klara så spelades det dansbandsmusik och människorna på plats började dansa med varandra, om man ville det alltså. Vi stannade kvar ett tag och Mogge var nog den som dansade mest av oss, han älskar ju att dansa och hittade några glada flickor att dansa med den kvällen. Men runt midnatt var det dags att klämma in sig i Magush lilla Mazda igen och åka tillbaka till stugan, det hade ändå varit en riktigt trevlig och härlig sommarkväll vi fick uppleva där i Folkparken.

Nästa morgon var vi lite sega och aningen trötta i huvudet, förutom Magush då som var smart att inte dricka föregående kväll. Men han hade ju inte lika roligt som oss andra, haha! Efter att vi ätit frukost och piggnat till så funderade vi på hur vi skulle spendera sista eftermiddagen, och landade i att vi kanske kunde ta en tur in till Falun för att kolla läget där en sväng. Så vi hoppade in i bilarna, och så ropade Ådern till Magush att han skulle försöka hänga med i hans rallytempo när vi åkte iväg. Magsuh svarade lite kaxigt att han minsann skulle köra om Ådern, men det kan jag berätta att någon sådan omkörning skedde inte alls. Att åka med Magush är lite som att ta en tur med ”Miss Daisy” ungefär, visst vågade han gasa på lite ibland men Ådern och de andra försvann iväg långt före oss. Jag ville inte pressa Magush att köra fortare utan han fick köra i det tempo han ville, och när vi kom fram till parkeringen där vi skulle mötas så stod de andra och väntade på oss.

– Vart fan tog ni vägen? Vi tänkte ju nästan köpa en glass och lägga oss i solen här nu tills ni skulle dyka upp, haha! Ropade Mogge.

Magush ursäktade sig och sade något som inte gick att höra, men sak samma nu var vi ju på plats och gick in på några butiker och shoppade lite grejer. Jag har för mig att det blev en CD-skiva och lite annat, så inget märkvärdigt egentligen. Men vi fick tiden att gå i alla fall och det fanns såklart en och annan dalkulla där som vi tyckte var fina, men vi hälsade enbart på dem som mest eftersom vi skulle åka tillbaka till Stockholm senare på kvällen. Men innan det var dags att åka hem så tog vi en sista tur in till Rättvik för att knalla runt lite på gatorna där, och nu sade Magush kaxigt till de andra att han minsann skulle köra ifrån dem denna gången. Men det var bara ljug, för vi hann knappt köra ut från parkeringen innan Ådern och de andra drog iväg i ”Fårrden” utan att kaxiga Magush hängde med så vi kom långt efter även denna gång. Jag har verkligen inget emot att man kör lugnt och försiktigt, det ska man såklart alltid göra. Jag tycker bara att det blir lite pinsamt när man utmanar andra och verkar kaxig, sen slutar det med praktfiasko så att säga. Haha! Men de stod snällt och väntade på oss inne i Rättvik när vi väl kom fram dit sen.

Vi promenerade runt på gatorna och njöt av det fina vädret, för det var verkligen kanonväder hela denna helgen! På den mer centrala gatan stod de några gatuförsäljare och sålde olika hantverk, jag köpte ett armband jag tyckte var snyggt men inte mycket mer än så. Vi såg den kända grå dalahästen utanför en byggnad som jag tror kan ha varit kommunhuset eller liknande, tydligen är dalahästarna i Rättvik grå istället för de klassiska röda. Varför vet jag inte, men om någon av er vet detta får ni gärna kommentera och förklara det för mig.

När vi var klara så kände vi ett provocerande behov av att åka tillbaka till OK-plattan en sista gång för att se om det fanns några raggare där vi kunde trigga lite extra innan vi skulle åka hem. Men denna gången var hela plattan tom, kanske låg alla hemma och var bakis denna söndag för det fanns inte ett tecken på liv där alls. Inte ens ungdomar hängde i närheten, så då beslutade vi oss för att tacka för oss och åka tillbaka till stugan. Där packade vi ihop våra saker och städade ur stugan så att den var ren och fin tills Mogges föräldrar kom dit nästa gång. Sedan var det dags att köra tillbaka till Stockholm, och hemresan kändes lång men det var nog på grund utav att helgen partajande nu sakta började komma ikapp en där i bilen. Som tur var så hade ju Magush bara druckit en öl från sin ölplatta och verkade pigg och fokuserad, vilket kändes tryggt och då kunde jag sova lite i bilen under hemresan.

Jag hade nästan förträngt denna underbara helg i Dalarna, men den kom plötsligt upp i minnet för en tid sedan och ju mer jag började skriva desto mer mindes jag från vår resa. Detta var ju precis i början av min vänskap med Mogge, vi hade bara känt varandra i något år när vi gjorde denna resa tillsammans. Men som de flesta vet är han ju en av mina bästa vänner idag, och vi har väldigt många roliga minnen ihop som jag är oerhört tacksam för att ha fått uppleva med honom och många av de andra vännerna. Det visade sig även att Ådern bodde i Brandbergen på en gata inte långt ifrån mig på den tiden, så vi brukade springa på varandra eller mötas ute på vägarna emellanåt där vi vinkade glatt åt varandra. Haha, jag kommer verkligen aldrig att glömma bort hur han förvrängde sin röst och lät så där himla roligt under vår resa. Mogge och jag kan minnas tillbaka på detta och försöka ändra våra röster ibland när vi ses, men det går ju sådär. Det låter kul ändå men det går inte att få till det på samma sätt som Ådern, vi får helt enkelt fortsätta öva tills vi lyckas!

Stort tack till er som valde att läsa om denna tillbakablick, den är kanske roligast att läsa för oss som var där men kanske lockade inlägget fram ett eller annat skratt i alla fall. Sköt om er nu, ha d biff!

UPPLEVELSENS JERKER går nog till Magush, jag menar man kan inte utmana någon att köra bilrace och sedan krypa fram med sin bil. Nej så funkar det inte…