En dimmig morgon och lätt kyla, man kan nästan känna krispet i luften dessa dagar. Så med andra ord kan vi väl vara överens om att nu är hösten här på riktigt!

I helgen är det allahelgona och Halloween som många firar friskt numera, vilket jag bara tycker är roligt! Även om jag själv inte firar detta märkbart i år så tycker jag inte det är fel att fira, alla ni som vill klä ut er och smyga med barnen ut när de knackar dörr med sitt ”bus eller godis” ska få göra det. Ta tillvara på de högtider som kommer utan att känna en press på att man måste prestera mer än man vill och orkar, det viktigaste är man man hittar sin egen nivå som gör firandet roligt. Det är väl då vi är som lyckligast, tänker jag!

Barnen är hos sin mor i helgen så här hemma kommer det inte busas alls, Gibzon har heller inte hintat om att han vill ut och knacka dörr för att samla in lite smaskiga hundben. Jag ser ju ut som jag gör, ett bergtroll av rang och behöver inte spöka ut mig märkbart till Halloween utan är ju obehaglig ändå. När jag var på Willys i veckan kastade rädda små barn godis på mig inne i butiken för att jag var så ful och läskig efter en helt vanlig arbetsdag, så taskigt! Haha, nej jag skojar självklart! Men det finns ju väldigt roliga utstyrslar till hundar som man kan införskaffa om man vill, här nedan är några av mina personliga favoriter som jag skulle kunna tänka mig att köpa till Gibzon om han vill klä ut sig något år i framtiden.

Jag nåddes av ett väldigt dystert och oroväckande besked i torsdags kväll förra veckan när min far fick svar på de röntgenbilder läkaren tagit på hans huvud. Han har tidigare svimmat vid två tillfällen, först i våras när de var på semester i Thailand och sedan även på midsommarafton. Då misstänkte läkaren att det kunde vara någon form av epileptiskt anfall som orsakade detta, därav den långa utredningen och att de var tvungna att röntga huvudet. Men nu när bilderna kom tillbaka så fick vi alla en stor chock, de hittade en tumör i farsans hjärna som är ca 2-3 cm stor. Han har inte haft ont eller känt av den på något vis, men ett sådant besked är inget någon vill få till sig och han har såklart mått dåligt och varit väldigt orolig sedan dess. Alla vi andra i familjen har såklart också varit oroliga över vad detta innebär och hur pass allvarligt det är, en tumör är ju alltid en tumör och får nog även de starkaste personerna ur balans…

Det hade nästan varit bättre om läkaren sagt att de inte hittade någon hjärna där inne i skallen på honom efter att de röntgat huvudet, det hade ju förklarat ett och annat i alla fall. Haha! Jag pratade ganska länge med honom i telefon första kvällen vi fick veta detta, och även om han försökte ta beskedet med ro så hörde man en oro i bakgrunden. Vilket är fullt förståeligt för vem tusan hade inte blivit rädd och orolig efter att ha fått veta att man har en tumör, och i huvudet dessutom. Han berättade lite om de olika alternativen som är troliga för hans del där de antingen behöver operera bort tumören eller påbörja cellgiftsbehandling, då skojade han lite om att om det nalkas cellgiftbehandling så behöver han inte vara orolig över att tappa håret i alla fall eftersom han är skallig redan idag. Humor är en bra försvarsmekanism, det fick oss båda att skratta lite i detta allvarliga samtal och jag försökte vara så stöttande jag kunde. Det måste ju kännas olidligt jobbigt att inte veta hur allvarligt det är och enbart behöva gå och vänta på svar från läkaren, jag kan inte ens föreställa mig den oron.

Nu i efterhand har han även hunnit med att lämna blodprov och röntgat organen i överkroppen, och igår kväll berättade han att de inte hittat någon spridning av tumören i kroppen. Vilket var ett otroligt skönt besked att få, då är det ”bara” tumören i hjärnan. Den ska de nu ta prov på (biopsi) för att se om den är god- eller elakartad, så då ska de borra hål i huvudet och plocka ut ett prov på tumören. Jag hörde på farsan att han inte var ett dugg imponerad eller positiv till att de ska borra i hans huvud, men självklart måste läkarna gå vidare och utreda vilken typ av tumör det handlar om så nu hoppas vi på det bästa. Det gjorde i alla fall mig lite lugnare och bara vetskapen av att de flesta tumörer går att behandla idag i Sverige känns bra, tänk vilken skillnad det var för bara 10-20 år sedan. Då var väl en tumör nästan samma sak som en dödsdom, men nu har vi otroligt bra läkare i Sverige (några av de bästa i världen har jag förstått) när det kommer till att behandla och bota cancer så jag försöker lugna mig i min egen oro med att tänka positivt. Vi tänker alla på dig kära far och du är inte ensam i detta, vi går igenom allt tillsammans. Älskar dig!

Veckans CrossFit-träning blev inställd och vi som faktiskt hade med oss ombyte blev sååå besvikna. Hahaha! Nej nu ljuger jag, om ni visste vilken lättnad jag kände när beskedet kom till mig. Jösses, jag har ju för tusan fortfarande känningar i kroppen från förra veckans pass! Inte att jag har ont utan mer att det ömmar lite, så det gjorde verkligen inget att träningspasset ställdes in för min del. Då kan jag fortsätta läka så kör vi igen nästa vecka, jag känner dock en sorts hatkärlek till just CrossFit. Det är onekligen bra träning och kroppen är helt slut efter passen, jag mår till och med illa och vill typ kräkas. De andra är så peppande och snälla mot mig och säger att jag ska ta det försiktigt och lägga mig på en nivå som fungerar för mig. Men hur lätt är det då? De andra har ju kört detta i två år tror jag och man vill ju inte bli en eftersläntare, utan försöker ju köra på i samma tempo som de andra. Det går sådär ska jag säga, mina försök till att hänga med resulterar i att man blir otroligt törstig så jag dricker massor av vatten under passet. Sedan kan ni ge er tusan på att vi ska köra någon övning där man ska klättra mot en vägg upp och ner, då vill ju vattnet komma ut igen och därav mår jag illa och vill kräkas. Haha! Men jag är tacksam och glad över träningspassen, även om det är tufft och jobbigt nu innan man kommer in i det hela. Men om två eller tre år kanske jag kan titulera mig som vältränad tillslut, eller i alla fall tränad. Eller ja, jag blir nog bara mer trä kanske…

Där tycker jag att vi pausar för denna gång, det är mycket jobbig information att ta in och en redan rörig vardag i övrigt. Jag är ändå glad att mycket positiva saker händer parallellt med farsans tumör, som att jag mår mycket bättre nu efter separationen och att det går så pass bra på jobbet. Ibland behöver man hitta rätt saker att fokusera på korta stunder för att bygga upp lite styrka och energi inombords, så styrkekramar till er alla där ute och tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Jag har inte hört från honom på länge och det är visserligen befriande på sätt och vis. Han brukar oftast bara säga onödiga och elaka saker, haha! Men såhär tyst har det inte varit tidigare och jag saknar fasen hans dumma utspel om saker och ting. Han brukar dock höra av sig och visa sin besvikelse när han får utmärkelsen ”Dagens Jerker” så vi får se vad han säger denna gången. Kämpa Henke, håll ut!