Bitter! Uppgiven och så otroligt besviken är jag, stackars stackars mig. Här såg man fram emot att få se två riktigt bra rockshower denna veckan, men så blev det inte…

Vad hände då, kanske ni undrar? Ja man kan väl säga att mina vänner och jag hade planerat och såg fram emot att ses på torsdagen, för att se Sabaton spela på Avicii Arena (konserten som tidigare flyttats fram på grund av pandemin). Så surret var ju redan i full gång nu kring vart vi skulle träffas för att kanske äta lite mat och inmundiga några öl tillsammans innan konserten började, alla var vi lyckliga och uppspelta. Vad vi inte noterade var att konserten tydligen hade flyttats fram till den 28 april, år 2023… Vi var alltså ett år för tidiga, åh grymma värld! När jag blev varse detta så trodde jag att min vän Jocke skämtade med mig, men han hade själv precis fått reda på detta av en bekant och när jag tog fram biljetterna så visade det sig att det stämde. Det finns absolut värre saker att råka ut för men besvikelsen vart ändå väldigt påtaglig, nu slutade vi dock alla att sväva uppe i det blå och hamnade snabbt nere på jorden igen. Men för mig var det som att luften gick ur mig en stund där på kvällen och jag blev en liten aning jättedeppig, så inspirationen till att snabbt hitta på en god middag hemma var ovanligt låg och dystopisk musik spelades på hög volym hemma. Fast sedan slog det mig att vi nu har en fantastisk konsert att se fram emot nästa år istället, och genast blev jag lite gladare igen. Sabaton! Sabaton! SaAaBaAaToOoN!!!

En konsert som blev av var ju fredagens konsert med Ghost, och jäklar vad bra den var! För Linda var detta första gången hon såg dem live, och hon var kanske inte lika peppad som mig inför konserten men jag hade ju mina aningar om vad som väntade. Och första gången jag såg Ghost tillsammans med min syster så hade hon exakt samma inställning, att de är väl helt okej och det kan väl vara kul att gå på konsert. Men hon blev ju alldeles kär i sångaren Cardinal Copia den kvällen, och efter det var hon ett fan hon också. Så nu var ju frågan vad Linda tyckte om den skönsjungande Papa Emeritus IV, är hon möjligen en av oss på den mörka sidan numera…

Svaret är: Nej! Hon imponerades inte alls av den satanistiska och förföriska Papa Emeritus IV, men hon gillade gastarna som spelade gitarr väldigt mycket! Och de är ju roliga på scenen samtidigt som de är grymt skickliga. Hennes elaka dom om hur hennes upplevelse varit under kvällen var hård, så nu tänker jag inte prata med henne mer förrän tidigast den 8 juni…

Jag ÄLSKADE konserten! Det var jättebra låtar som spelades, jag tycker de är charmiga och roliga att titta på samtidigt som de är väldigt bra musiker allihop. Så jag tycker årets konsert var snäppet vassare än den för tre år sedan. Nu återstår att se när de kommer tillbaka till Stockholm och spelar, och vem jag ska ta med mig då nu när Linda fått Ghost-förbud…

Mogge har levererat! Ja ordagrant alltså, han kom körde hem en köttbit till mig som jag köpt via hans jobb. Och här snackar vi fint kött, så kallat premiumkött från Nya Zeeland! Förstod jag honom rätt så är denna ryggbiff nästan i klass med exempelvis Wagyu eller liknande men inte riktigt lika exklusivt, så nu har jag över 4kg kärlek att skiva upp och förpacka hemma. Jag har ju tidigare handlat nästan allt mitt kött från Gårdssällskapet, och de är fortfarande väldigt bra men jag har handlat där i över två år nu så det var dags att prova något nytt. Detta känns väldigt lovande så jag ser fram emot att få tillaga och smaka på detta fina kött, oj vad hungrig jag blev här nu bara för det…

Nu väntar barnkalas för en av Theos kompisar, de har hyrt Laserdome i Farsta och kommer säkert att ha superkul. Vi andra ska förbereda oss för firande av Valborg, det nalkas grillspett och annat gott så kvällen kommer bli fantastisk. Önskar er alla en underbar Valborgsmässoafton, ha d biff!

DAGENS JERKER går oavkortat till de som skötte ombokningen av våra biljetter när konserten flyttades fram, fy på er…

Solen skiner och nu kan vi väl knappats klaga på vädret, vilka dagar vi har haft under påskhelgen och hela förra veckan egentligen. Men i helgen bar det av norrut, då kunde snöstormar och isbjörnar snabbt förändra den härliga vårkänslan jag känt under den senaste veckan…

För så är det! Att när hjälpen kallar så svarar man, eller hur? Jag gjorde det när geten skrek hemma i bostadsområdet där jag bor för några år sedan, och jag gjorde det även nu när min kära vän Mogge behövde min och övriga vänners hjälp. Hans kära föräldrar har nu sålt sin fina gård uppe i Hälsingland, den som vi besökt flera gånger och skaffat oss så otroligt många goda minnen ifrån när vi önskat komma bort ifrån storstadens muller. Så i helgen gick det stora flyttlasset och självklart ställde vi upp för att visa vår uppskattning över att ha fått tillbringa så många roliga stunder där uppe, och hans föräldrar var överlyckliga över att vi kunde hjälpa dem.

Vi åkte upp i fredags eftermiddag och min uppgift då var att hålla Tommy sällskap i den stora lastbilen eftersom det bara var han som fick köra den, bara så att han inte blir uttråkad och somnar. Men den biten skötte han galant helt själv, han pratade på som vanligt och munnen gick i ett utan en tillstymmelse till att tröttna. Så resan gick rätt fort ändå trots att vi var tvungna att stanna för återhämtning vid två tillfällen, annars pep det om färdskrivaren i lastbilen att han MÅSTE vila innan vi kunde köra vidare. Viktiga grejer det där men vi skyndade oss så gott vi kunde, meep meep!

När vi kom fram sent på kvällen hade Mogges föräldrar förberett mat och goda tilltugg åt oss flyttgubbar, så vi smaskade i oss en hel del och byggde upp en massa energi inför den stora flytten nästkommande dag. Men nu fanns ju inte sängplatserna i det stora huset kvar där vi normalt brukade sova, istället fick vi sova i en av de mindre stugorna ute på gården och då hamnade Marcus och jag uppe på ett loft denna gången. Mogge förslog ju att de mest graciösa skulle ta sig upp på loftet och sova där, vilket per automatik innebär Marcus och jag då så påminner lite om tjocka ballerinor med enorm spänst. Och det gick ju lika bra att sova där uppe som i en vanlig säng, men man låg väldigt nära det lutande taket så varje gång man vände sig på natten så slog man sig och vaknade till lite. Det gällde även Marcus så jag gottade mig lite åt hans smällar också, mwohaha!

Nästa morgon gick vi upp tidigt och åt en rejäl frukost, sedan skulle vi bara köra fram bilarna lite närmare huset. Bara… Det var fuktigt i marken så det blev ju väldigt lerigt och en av bilarna körde fast, vilket drog ut på tiden innan vi tillslut fick loss bilen igen. Ibland måste man hitta lösningar likt MacGyver först för att lyckas, och det gjorde vi tillslut! Sedan började vi lasta in allt och det rullade på riktigt bra, Tommy visade på sina ”master-skills” kunskaper i spelet ”Tetris” och stuvade all last på ett säkert och effektivt sätt. Och det är alltid lika roligt att hjälpa Mogges far, han är nämligen en riktig hamster och samlar på allt som går att samla. Medan vi andra fokuserade på alla möbler och kartonger inne i huset så kunde han komma med en flera meter lång metallpinne som han gärna ville få med sig hem, eller lite marksten som kunde säkra parasollets fot där hemma i Tyresö. Och alltid när man hjälper någon att flytta så finns det ju vissa möbler som man befarar ska väga tyngre än något annat på denna jord… Personligen så hyser jag stort agg mot exempelvis IKEAs stora Malmbyrå som finns i nästan varje svensk familjs hem och som brukar vara väldigt otympliga och tunga, eller som när vi hjälpte Tommy att flytta och jag fick den stora äran att bära världens tyngsta flyttkartong som var uppmärkt ”Batterier och annat”. Flytten denna gången var inget undantag utan det fanns en del saker som vi fick hjälpas åt att förflytta, det var bland annat ett vapenskåp som krävde sina gubbar att förflytta. Samt en del möbler som inte nödvändigtvis var särskilt tunga utan mer stora och svåra att få grepp om för att kunna bäras. Men med lite svordomar och en vilja av stål likt metallpinnen Mogges far ville skicka med hem så löste sig det mesta, vi var alla otroligt starka!

Innan vi skulle åka hemåt igen så fick vi lunch, efter det så kunde vi köra på utan några längre stopp och hemresan gick smidigare än väntat. Nu roterade vi lite mellan bilarna från när vi åkte upp och denna gången var det Marcus tur att sitta och lyssna på Tommy i lastbilen, medan Mogge och jag tog den så kallade fiskbilen som ju kunde köra lite snabbare för att hinna fram och börja lossa vår last tills de andra kom fram med den stora lastbilen. Och att tömma flyttlass går ju verkligen mycket fortare än att lasta och det var väl förberett när vi kom fram, så när vi lossat allt i Tyresö åkte vi hem. Mogge körde hem mig och när han ringde upp sina föräldrar i telefonen för att berätta att allt var flyttat och klart hördes det hur tacksamma de var för all hjälp. De skulle vara kvar i Hälsingland och få klart det sista samt ordna med flyttstädningen, de var väldigt generösa med berömmet och uppskattade verkligen att vi hjälpte dem. Men de hade ju själva faktiskt förberett allt väldigt bra så det är tack vara dem allt gick så smidigt, och har man superhjältetendenser så hjälper man alltid till när det behövs. Bauta-dudes to the rescue!

Påskhelgen blåste ju snabbt förbi tidigare och jag hann tyvärr inte skriva så mycket om detta tidigare. Men påskägg delades ut och god mat inmundigades, precis som vanligt! I år samlades vi hemma hos Lindas mor och mumsade i oss en hel del godsaker, men själva jakten på påskägg hade vi hemma på påskafton. Och tänk att påskharen fortfarande besöker vår knäppa familj, trots att barnen börjar bli äldre nu så uppskattar de de alltid en rolig skattjakt med ledtrådar som de får pyssla ihop för att hitta belöningen. I år fick de hjälp av Lindas yngsta barn Nova som var en riktigt bra skattletare, så de hittade alla äggen väldigt snabbt i år!

Snart är det äntligen dags för konsert, eller konserter ska jag säga. Först är det konsert med grabbarna på torsdag, då ska vi se Sabaton spela på Avicii Arena (Globen) för första gången. Det är inte första gången vi ska se Sabaton live utan det är första gången vi ska se dem spela i Globen, jag tror nämligen inte att de spelat där tidigare. Så det kommer att bli kul som fasen! Och dagen efter det ska Linda och jag tillbaka till samma arena men då är det dags att se Ghost spela, så det är två riktiga favoritband som uppträder dagarna efter varandra. Undrar om jag ens kan hantera det, haha! Det som är roligt är ju att båda de svenska banden blivit internationellt stora nu, Ghost framför allt, så att deras konserter blir både större och häftigare att besöka. De är ju rockband båda två men med två olika typer av rock, Sabaton har jag ju gillat i över 15 år tror jag medan Ghost mer har blivit en stor favorit de senaste åren. Och de är riktigt jäkla bra liveband båda två, så jag ser fram emot detta väldigt mycket. Och ni har väl sett reklamaffischerna för Bandit Rock i bland annat tunnelbanan? Hur coolt vore det inte att stå där och vänta på tunnelbanan, och när dörrarna öppnas så möts man av Cardinal Copia…

Igår var jag på min första hundutställning, detta utspelade sig i Västerås där Linda skulle visa upp GW för första gången. Så vi åkte tidigt i ottan och förberedde oss så gott vi kunde, eftersom detta var första gången för GW så ville han gärna skälla på andra hundar. Och de var ju ganska många hundar där skall tilläggas, men han var inte ensam om att säga voff utan det var gott om hundar som skällde och hela hallen mullrade av hundarnas voffande. Han är ju bara 10 månader gammal så mycket är fortfarande nytt och väldigt spännande för honom att utforska, samtidigt som han kan vara en riktig fegis och då blir vissa saker väldigt läskigt. Då kan främlingar eller andra hundar (oavsett storlek) få sig en utskällande tillrättavisning i förbifarten, och han verkar även vara väldigt inställd på att vakta Linda också vilket personer som kommer för nära snabbt får erfara. Då tror han att han är stor som ett lejon eller något liknande och blir otroligt stöddig, men jag vill att han ska bli lite mer som illern Göran när han blir stor. Det vill säga en riktig kompis!

Haha, nej vi ska inte supa ner fina lilla GW som är så fin. Hur gick det igår då? Jo då, efter en stund blev han lugn och när Linda gick med honom i ringen så gick det jättebra. Han fick fina betyg och vitsord, så han kan nog bli en riktig champion när han blir stor. Lite som mig, även om domaren inte verkade bry sig om hur fantastisk jag var där igår vid sidan av de som tävlade. Jag fyllde ju på vatten i GW:s skål och vaktade vår plats jättebra! Om inte mina insatser uppmärksammas av domarna där nästa gång vi tävlar så ska jag skandera: Skandal! Skandal! En domarskandal!

Där sätter vi punkt för dagens inlägg, måste nog återhämta mig nu eftersom musklerna i mina armarna har svällt upp så mycket efter flytten i helgen. Ha det biff! Beefcake! BEEFCAKE!

DAGENS JERKER går till domaren som förvisso gav finaste kompisen GW höga betyg men som helt ignorerade mig, gubbjäkel…

För er som bryr er kan jag informera att bloggen nu kommit upp i över 40.000 visningar, hur kan jag inte ha blivit en rikskändis ännu? Haha, jag väntar fortfarande på det stora genombrottet här med min blogg och hoppas att den kan komma snart så jag har råd att tanka bilen…

Det är kul att bloggen lever tycker jag, och jag har inte glömt varför jag började för många år sedan. Att det var ont om så kallade ”pappabloggar” samt att jag vill att barnen skall ha roliga saker att läsa om, Freja brukar googla fram bloggen i skolan när de får välja vad de ska läsa och några av hennes klasskamrater har också tagit del av bloggens innehåll. Jag får verkligen hoppas att de mest läser om alla roliga saker barnen hittat på genom åren, och inte när jag använt bloggen för att ventilera sådant som fått mig att metaforiskt ”skjuta topplocket” av frustration när jag blivit arg över något som hänt i min vardag. För det finns ju en del sådana saker just nu som får mig att muttra tjurigt som en gammal gubbe…

Kriget i Ukraina, som alla känner till vid det här laget. Man behöver inte förstå sig på Putin utan kan bara konstatera att han är helt vansinnigt idiotisk och har lyckats ljuga för en hel värld. Jag är imponerad över hur starkt motstånd Ukraina bjuder på och jag vill att världen fortsätter att hjälpa dem på alla sätt det går, och jag lider med landets befolkning som får vara med om något sådant som en invasion år 2022. Helt bedrövligt, och jag är rädd att detta inte kommer ta slut förrän NATO agerar på något vis. Vilket troligtvis leder till ett ännu större krig med fler länder inblandade, men jag tror inte Putin ger upp innan dess sorgligt nog. Jag hoppas naturligtvis att detta ska lösa sig på ett fredligare sätt, och även om det ser mörkt ut just nu för befolkningen i Ukraina så hoppas vi alla att ljuset skall vinna även denna gången.

Tanka bilen, ja det har ju blivit en aning jättedyrt som en konsekvens av det pågående kriget i Ukraina. Nu får man ju brotta ner plånboken på marken inne på bensinstationen för att den ens ska släppa greppet om bankkortet så att man kan betala för sin tankning. Sedan är det ju kul att stå där och drömma sig bort medan man tankar och tittar på hur man passerar tusenkronors gränsen snabbt som tusan, och när priset var som dyrast så kostade det nästan 1500 kr att tanka fullt. Jag bet i slangen på pumpstationen och skrek högt inombords, och det gjorde inte saken bättre att de redan nästa dag sänkte priset med flera kronor litern på dieseln. Då mådde jag super kan jag lova, och ett tag fanns det långtgående planer på att börja slanga diesel från andra bilar. Det är så synd att inte Henke kör en dieselbil, då hade jag kunnat peta ner en slang i hans tank och pumpat över lite till min bil här på jobbet. Han är ju så rik att det inte skulle drabba honom på något vis, medan jag som måste tanka två gånger i månaden enbart för att kunna ta mig till och från jobbet nu måste panta barnens ihopsamlade tomglas och sedan börja äta konservmat från premiummärket Euroshopper. Åh grymma värld! Men jag ska fasen inte klaga, det finns andra som har det bra mycket värre. Ibland blir jag bara lite uppgiven och missnöjd, men jag ska försöka rycka upp mig lite här nu och finna någon sorts positiv inspiration till att behöva tanka bilen i helgen igen. Hejdå lönen! *PoFF*

På tal om att få saker att försvinna så ska jag på en mässa i helgen, en mässa som jag tror har en lite hokus pokus stämpel över sig. Det är Harmoni Expo och jag har aldrig varit på något liknande tidigare, så det ska bli intressant! Jag har en vision av att jag kommer gå därifrån i någon sorts Harry Potter kappa, bärandes på magiska ädelstenar och kanske en sorts healingpinne som liknar en trollstav. Det vore kul med ett tredje öga i pannan också, jag ska försöka gå in i allt med ett öppet sinne så jag hoppas att jag är mottaglig för allt som kommer att hända där. Jag lovar att återkomma med en redogörelse efter helgen sen, nu ser jag fram emot att få ta del av alla nya erfarenheter och upplevelser från mässan. Inte för att verka löjlig eller så, men jag har nog alltid känt mig lite som en sorts Gandalf. Fast yngre och stiligare förstås, så om de skulle sälja trollstavar på mässan så kommer det bli svårt att inte byta karriär i helgen. Mellon!

Nu till något helt annat, men jag är så sjukt nöjd med mitt senaste köp av stekpanna att jag bara MÅSTE berätta om detta här! Om ni också känner igen er i att ni nöter ut en teflonpanna lite fortare än övriga ”medel-Svenssons” på grund av all fantastisk mat ni tillagar hemma, så ska jag nu ge er ett supertips på en stekpanna ni kan testa. Märket heter Satake och de har en tagit fram en stekpanna som är tillverkat i lättviktsgjutjärn som är helt fantastisk, den håller värmen bra och inget fastnar i botten när man steker i den. Jag har några andra stekpannor av olika märken som ska vara väldigt bra, bland annat från Demeyere som är tillverkat i flera lager rostfritt stål. Den är grymt bra men ibland fastnar maten i botten vilket gör det lite svårare tills allt släpper, vilket det alltid gör men det gör det lite svårare under själva tillagningen. Nu känns det jättedumt att sitta här och prata om stekpannor insåg jag precis, vi går vidare…

Nova och Theo har nu kommit in på Kulturama till hösten med inriktningen dans och sång, de är jätteglada och vi firade detta med att äta våfflor tidigare. På intagningsprovet så var jag där med Nova, och hon tyckte det var ganska jobbigt och var orolig efteråt om hon verkligen skulle få börja på skolan till hösten. Men nu är det alltså bekräftat att de är intagna där, så då kommer alla tre barnen att gå på samma skola vilket underlättar en hel del. Då kan de kanske bilda ett rockband tillsammans med Freja sen. Eller så kan de bara ansluta till mitt grymma power metal band, Gods of Thunder! Jag spelar ju som bekant bas i det bandet men har aldrig ägt en basgitarr så bandet har inte släppt någon musik ännu, men det kommer var så säkra! Och då kommer självaste Lemmy skratta uppe i himlen och Yngwie Malmsteen tappar nog hakan när han hur vilket grymt sound bandet har hittat. Blir en kul karriär att se fram emot lite senare i livet, med lite tur slår vi igenom så stort att vi kan ha antingen Metallica eller Rammstein som förband till vår världsturné. Fasen vad läckert alltså, tänk att få hänga backstage med frontfigurerna James Hetfield och Till Lindemann. Vi kommer ha kanonkul!

Nu blev jag lite för uppspelt tror jag och då är det nog bäst att avsluta bloggandet för denna gången. Hoppas att ni alla får en fin helg och tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Jag känner inte alls att han potential till att bli en bra trollkarl, skulle det hända skulle han förmodligen bli en ond sådan som typ Sauron i ”Lord of the Rings”. Och vi har tillräckligt med ondska i världen just nu, så Henke du får stanna hemma i helgen och rulla köttbullar eller något lugnare istället.

Vad hände med helgen, den liksom bara brassade förbi i all hast och så plötsligt var det måndag igen. Jag gillar inte när det blir så, men den här helgen har varit en upplevelserik helg på många sätt vilket har varit kul!

I fredags besiktade jag den tyska faren (Ådi’n) för första gången efter att jag köpte den förra året, och jag var lite butter över att de stängt besiktningsföretaget precis nedanför mitt hus. Nu fick jag istället åka ön Vendelsö där Marcus härskar, och man märkte av på de som arbetade där att han verkar styra sin ö med en järnhand! Jag tycker det är lika jobbigt och nervöst varje gång det är dags för den årliga kontrollen, man vet aldrig vad de hittar eller hur dyrt det kan bli att laga. Men denna gången gick det ju bra, bilen blev godkänd utan anmärkning så nu kan jag köra rally ytterligare ett år. Ur spår!

Senare på eftermiddagen så skulle jag möta upp några vänner på söder, bland annat Marcus jag skrev om här precis som härskar över Vendelsö. Men jobbar man på bank som han gör så slutar man dessvärre senare än vissa andra, så Mogge och jag möttes upp lite tidigare för att ta EN öl på restaurangen vi bokat bord på senare samma kväll. När mitt tåg rullade in på Skanstulls station så noterade jag flertalet vakter med självlysande västar och en liten folksamling på perrongen. När jag kom fram såg jag till min förvåning att Mogge stod där bakom dem med sin charmiga utstrålning, troligen började människorna omkring honom att svimma av upprymdhet och därför var det så många vakter på plats. Vi två tog oss i alla fall upp på Götgatan för att sedan snubbla in på en bar som plötsligt bara uppenbarade sig framför oss, det var nu dags att ta EN öl i väntan på att Marcus skulle komma in lite senare. Och för ovanlighetens skull så höll vi oss nästan till att bara dricka en öl, vi hann med två öl tills Marcus dök upp men då var vi fortfarande vid våra sinnens fulla bruk. Så nu var det dags att promenera bort till restaurangen vi bokat bord på för kvällen, Phils Burger!

Mogge hade ordnat med bokningen och känner några av de som jobbar där, så vi såg fram emot extra stora portioner med generösa rabatter. Men istället spillde servitören ut våra öl i knät på Mogge och mig som satt placerade bredvid varandra, mest på stackars Mogge faktiskt. Marcus passade på att poängtera hur bra hans plats var på andra sidan bordet där inget spill nådde honom, samt att ölen tydligen smakade extra gott där borta. Men sak samma, oturen kan drabba oss alla så jag fyllde byxfickorna med servetter för att de skulle torka fortare. Sedan åt vi väldigt goda hamburgare och blev bjudna på dessert som plåster på såren, det var gott! Denna incident fick mig att minnas ett uttryck jag hörde för några år sedan…

Vi tackade sedan för oss och gick vidare mot skrapan för att åka upp till skybaren ”Himlen” där vi tänkte ta några avslutande drinkar. Alltså, målet med att träffas denna kväll var inte enbart för att umgås. Utan det var för att planera och boka hotell till Rammsteins konsert i Göteborg i sommar som vi impulsivt råkade boka biljetter till vid något tillfälle, men då behöver vi som sagt lösa boendet. Detta var något vi seriöst började diskutera på restaurangen vi besökte, men sen har jag inget minne av vad tusan vi beslutade. Haha, jag hoppas att Mogge eller Marcus var nyktra nog att minnas och att de kanske har löst detta nu. Jag minns besöket i skybaren dock! Det var onödigt mycket folk där som trängdes precis där jag ville ta mig fram, men vi drack lite vin och skrattade gott. Sedan såg jag en kvinna i baren som jag tyckte mig känna igen väldigt väl, men som var så svår att placera. Eftersom jag hade lite alkohol innanför västen så funderade jag tyst för mig själv om vi kanske känner varandra, eller tänk om vi har varit på date tillsammans eller liknande. Jag ville inte gå fram och säga något utifall hon kanske var en kvinna jag förargat, så jag slutade grubbla på saken men precis då så gick hon och hennes sällskap. När de passerade förbi vårt bord så tittade hon på mig vilket gjorde mig lite nervös, men hon verkade inte arg på mig utan gick vidare ut från baren. Men då insåg jag vem det var, det var ju programledaren Tilde de Paula Eby på TV4! Så nej, absolut ingen jag varit på date med, haha! Men det förklarade ju varför hon såg så bekant ut, och när jag frågade övriga herrar i sällskapet så verkade de inte ha reagerat på att det var hon. Nåja, sak samma det var kul att se en kändis från TV i alla fall.

Efter några glas vin så var det dags att röra sig hem igen, och när vi kom ut i kylan så blev man snabbt kall igen eftersom kläderna fortfarande var lite fuktiga av den utspillda ölen tidigare. Det man inte reagerade på var att nu när man var lite härligt salongsberusad så kände man ju inte hur kläderna började lukta. Men det blev både Mogge och jag varse på hemvägen, även fast vi åkte åt olika håll när vi åkte hem. Han skrev till oss på Messenger att någon bredvid honom på tunnelbanan nu flyttat på sig för att han luktade så illa, och detta roades jag oerhört mycket utav och skrattade till där jag satt på min tunnelbana ut mot Farsta. Men strax efter detta så kom en äldre man och satte sig på sätet framför mig, och det tog inte många sekunder innan han tittade på mig och sedan satte sig en bit längre bort. Haha, hur illa stinker vi tänkte jag resten av resan innan jag bytte till bussen som skulle ta mig hem den sista sträckan. Men då kom ett ungdomsgäng ombord på samma buss och satte sig naturligtvis på sätena omkring mig och lät sådär högt som ungdomar kan göra. Jag tänkte att nu blir det väl ett jäkla liv här om de känner av stanken och ska börja bråka om den saken, men de klev av bara någon hållplats senare så det blev aldrig några problem. Men när jag kom hem så åkte alla kläder, även jacka och halsduk in i tvättmaskinen innan jag själv tog en lång och renlig dusch. Nu doftade jag blomsteräng igen och var inte lika stötande för min omgivning, men jag undrar hur det gick för Mogge och om han lyckades ta sig hem hela vägen…

Men sedan kom lördagen! Då jag skulle ut på stan igen och denna gången till Icebar, där i stort sett all inredning är gjort av is. Jag hade ett upplevelse kort dit där även middag ingick, så då åkte Linda och jag dit för att kika på vad detta var för ett ställe egentligen. När vi kom fram fick vi varma vantar och värmande ponchos på oss, sedan gick vi in på baren där det var -7 grader och mycket folk. Det fanns häftiga skulpturer gjorda av is på svenska uppfinningar som dragkedja, skiftnyckel och andra roliga saker man inte hade koll på alls att det var svenskar som låg bakom dessa betydelsefulla upptäckter. Vi trängde oss fram till bardisken och valde varsin drink som serverades i ett glas av is, väldigt kallt med andra ord. Men drinkarna var väldigt goda så vi smuttade på dessa medan vi minglade runt där inne till den höga musiken som spelades.

Men efter att ha suttit ner en stund och pratat om allt häftigt vi sett där inne så började vi att frysa så vi bestämde oss för att lämna baren och gå till restaurangen, men då hände ju något roligt! Isbaren är faktiskt inte så stort ställe så vi satt ganska tätt mot varandra och var omgivna av övriga besökare på sittplatserna omkring oss, så när Linda ska resa sig upp så sitter hon fast. Första tanken som slog oss var att han frusit fast i isblocket, men det visade sig sen att jag råkat sätta mig på hennes poncho så hon kom inte upp. Men när vi insåg att allt var mitt fel så skrattade vi högt och sprang ut därifrån, och det var rätt skönt att få komma in i värmen igen. Sedan åt vi middag men den matupplevelsen var tyvärr inte den bästa, många förrätter hade tagit slut och sedan fick Linda en stor benbit i sin pastarätt. Vi påpekade såklart detta och då skickade de med oss en burk med chokladtryffel, men jag skulle nog rekommendera alla som är intresserade av att besöka isbaren att gå vidare till en annan restaurang. Inte för att maten inte smakade bra, för gott var det och vi blev båda väldigt mätta av enbart förrätterna. Men vill man få till en mer helhetsupplevelse så tycker jag att restaurangbesöket inte var lika bra som själva isbaren och den kyliga upplevelsen, för isbaren var väldigt cool och dit går jag gärna igen. Det gav också en försmak av hur det kan vara på det kända ishotellet uppe i Jukkasjärvi, så dit vill man ju verkligen resa nu kände vi båda. Så om ni funderar på att resa dit kan ni väl testa isbaren först och känna efter vad det ger er, vi hade kul och tyckte det var en annorlunda upplevelse!

Vad mer har hänt då, jo vi har firat äldsta dottern Freja som nu fyllt 11år… STOPPA TIDEN! Hon som precis sprungit runt på sina små fossingar och ropat ”mämen” (nämen) så fort hon såg något spännande, hur kan hon redan blivit så stor. Det är lika förvånande varje gång barnen fyller år, man har svårt att ta in det helt enkelt att de växer så fort. Jag är så tacksam för att jag började skriva denna bloggen när barnen var små så att vi nu har massor av roliga minnen att läsa och skratta åt tillsammans, annars hade jag nog inte ens kommit ihåg hälften av allt kul vi upplevt. Firandet hade vi hemma hos oss denna gången och passade då även på att fira farsan som fyllt år och blivit ÄNNU mer pensionär, men då var alla sjuka så firandet blev framskjutet. Nu kunde dock de flesta av oss samlas och fira tillsammans, det blev en rolig och trevlig dag där Freja kanske var gladast av oss alla. Stort grattis till er båda!

Jag har även utlovat Top 5-listan, men det blir ett så långt inlägg för alla att läsa här då så jag återkommer med den snarast möjligt. Att lukta sur öl och frysa fast i isbarer är ju roligare anekdoter att dela med er som läser, så ni ska ha ett varmt tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, han är alldeles för nyfiken av sig…

God fortsättning allihop! Äntligen lyckades jag avsätta lite tid för att skriva ett inlägg igen, det har varit lite för mycket sista tiden och inte funnits varken tid eller energi till att skriva. Även om detta är något jag gillar att göra, för skriva är roligt! Så låt mig nu få summera slutet på året 2021 och berätta lite om vad som händer framöver, nu kör vi!

Vi kan väl börja där vi avslutade sist, med twinsens födelsedagsfirande. De har nu börjat spela ett spel de själva kallar ”Forre”, och det är alltså ”Fortnite” som många andra kanske känner till om man gillar att spela. De har enorm inlevelse när de spelar detta, de är ju uppkopplade och spelar online med sina kompisar så ljudnivån är lite högre än vanligt. Men de har verkligen väldigt kul, för det mesta i alla fall.

Theo kan bli ledsen ibland om någon lurar honom och inte håller vad de lovat angående spelregler eller annat, men det brukar ganska fort gå över för hans del. Nova däremot visar upp sin mer missnöjda sida när det inte går som hon tänkt sig eller hoppats på i spelet, och då hoppar det så stora grodor ur hennes mun att forntida dinosaurier hade blivit avundsjuka. Hon kan också bli väldigt besviken och ledsen, så detta är något vi får träna lite extra på hemma. Spelet går ju ut på att man ensam kör alla mot alla eller i lag där man sedan ska överleva längst på den där ön spelet utspelar sig på, och klarar man sig längst får man fina belöningar. Men om man bara nästan klarar sig hela vägen men snubblar på målsnöret så att säga, då blir det känslostormar kan jag lova. Så spelet är utmanande på olika vis men huvudsaken är att de har roligt och det har de verkligen, men ibland kan de bli lite väl bedrövade och tycka att världen är grymt orättvis. Jag testade spelet själv för att se vad det hela gick ut på, men jag fick sluta ganska så omgående på grund av uselhet så att säga. Så det blir inga fler spelomgångar för min del, spelet får en bajs-emoji av mig i betyg.

Sedan så har vi den lilla skitnissen Bert-Bruno som nu har flyttat tillbaka till Nordpolen igen med sin goda vän, renen Svante. Tack och lov att han är borta nu! Men han var faktiskt lite lugnare i år mot vad han varit tidigare, så kanske har han börjat lyssna på min vädjan om en mer sansad nisse där hemma. Det enda hyss han gjorde utöver att dra av all klädsel på kuddarna i soffan var att färga mjölken blå och sedan rosa vid ett tillfälle. Han gjorde förvisso en storartad entré när han anlände genom att stöka ner diskbänken i köket och sedan bajsa bakom min ljuslykta i vardagsrummet, men jämfört med tidigare år så var han lugnare än vanligt. Barnen tyckte det var lite sorgligt att han flyttat nu, men de fick några fina minnen ihop och även en del presenter av honom under hans tid med oss denna gången. En succé var julstrumporna han gav barnen som de skulle hänga upp varje fredag, sedan låg det en liten överraskning i strumpan när de vaknade nästa dag. Det var fin gjort av honom tycker jag, han har ju sina stunder då han sprider en hel del glädje till framför allt barnen. Sen har han tyvärr sina andra sidor då han bara är en dryg liten skit, men det behöver vi inte älta mer i just nu…

Julen firade vi hos min mor och Kent tillsammans med min mormor och mina syskon med familjer som också kom dit. Barnen var först hemma hos Jenny på morgonen så att de kunde fira jul tillsammans, och de hade även spelat bingo på uppesittarkvällen. De gjorde faktiskt jag också, men inte fan vann jag nåt. Precis som vanligt! Har så förtvivlad otur i spel, kan jag inte få vinna bara lite någon gång så jag får känna hur det känns? Denna otur i spel gjorde ju att jag heller inte vill spela det där populära julspelet som alla gillar, japp så grinig kan jag vara!

När barnen kom till mig på julafton så åkte vi direkt hem till min mor, där vi fikade och åt god julmat. Jag hade även stor glädje av ”Kalle Ankas Jul” denna gången, det dök ju upp ett kort klipp på snögubben Olof från ”Frost” där han framförde sin egen tolkning och version av ”Den lilla sjöjungfrun”. Detta var bland det roligaste jag sett på länge, och även min bror Tommy roades mycket av detta korta men festliga filmklipp. Om ni missade det så finns tydligen klippet att se på Disney+, det är kort så unna er själva detta om ni gillade filmen ”Den lilla sjöjungfrun” för att få er ett gott skratt.

Efter att vi öppnat julklappar började klockan bli mycket, så vi åkte vidare hem sen för att fira det sista hemma utfall barnen skulle bli trötta och somna. Vilket de tillslut blev och då låg vi i deras sängar och summerade dagen som varit, de var så glada att de fick träffa släkten och var så tacksamma för de julklappar de fått. Sedan somnade de en efter en, och då kunde jag unna mig en liten glögg innan det var dags att sova.

Men julhelgen och allt firande såg ett tag ut att gå förlorad för min del. Bara två dagar innan julafton fick jag nämligen veta att en jag träffat dagarna tidigare hade testats positivt för Corona, så nu låg ju hela julfirandet i farozonen! Jag bokade ett PCR-test direkt och fick tid morgonen efter, men frågan var ju om jag skulle hinna få provsvaret till nästa dag när det var julafton. Det kändes ju högst osannolikt, så min syster kom förbi med ett självtest man kunde använda. Det visade att jag var negativ, och tro det eller ej men tidigt på julaftons morgon kom ett SMS med mitt provsvar som var negativt. Snacka om flyt! Då kunde vi ju fira tillsammans, men vi höll avstånd så gott vi kunde ändå bara för att vara på den säkra sidan.

Nyårshelgen var lugn, och efter det så hade barnen och jag bokat in oss på ”Disney on Ice” i Globen. Denna gången var de lite äldre och uppskattade det mer, första gången var för tre år sedan och då förstod de inte riktigt allt som hände och kände heller inte igen så många av karaktärerna. Men nu har de sett fler filmer och serier från Disney så nu satt de med stora ögon och var väldigt fascinerade, de till och med dansade och sjöng med i låtarna ibland. Jag tyckte också att det var kul, och alla konståkare är ju väldigt duktiga. Sedan blir det en härlig inramning med alla ljuseffekter och musiken, och trots att restriktionerna som införts innebar att vi fick sprida ut oss på läktaren så var det bra stämning. Det var alltså inte fullsatt men det märktes inte så mycket, nu hoppas jag bara att årets inplanerade konserter inte ställs in eller skjuts fram alldeles för mycket. De har jag ju sett fram emot så otroligt mycket nu när man knappt gjort något de sista två åren, så det ska bli kul att komma ut igen den dagen restriktionerna försvinner. Vi behöver bara hålla ut lite till hoppas jag!

Annars har det varit en del sjukdomar och annat som påverkat våra sista veckor, det har inte alltid gått att träffa de man vill och vissa saker man planerat har fått skjutas fram. Men det är ett nytt år med nya möjligheter som det så fint heter, även om jag tycker att man kan genomföra de förändringar man önskar när man vill på året utan att vänta tills det nya året börjar. Så man kan väl ha en nystart när man vill tänker jag, haha! Men det blir såklart lite enklare att ta ett nytt rejält avstamp när det nya året börjar, och kanske är det enklare att motivera sig själv då också på något vis. På nyårsafton brukar jag alltid vråla högt att det nya året ska blir mitt år, det har jag gjort sedan tonåren och något år kommer det ju kicka in ordentligt. Så jag önskar er alla det bästa året på länge nu när vi gett oss in i år 2022!

Jag har redan börjat skissa på den årliga Top-5 listan som kommer att presenteras i nästa inlägg, så får vi se om den kan inspirera till några nya favoriter för er som läser. Men tills dess vill jag tacka alla er som läser och hoppas att det nya året börjat bra, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, inte för att han skämt ut sig eller gjort något dumt. Utan mer för att jag tycker att han har låtit ovanligt mycket och högt den sista tiden. Henke! Shhhhh…

Nu är jag inne i en sådan där fas i livet igen där dagarna går alldeles för fort, det händer mycket på jobbet samtidigt som barnen har julshower och dylikt inplanerade. Men trots att det är lite stressigt och körigt så är det lite härligt på något vis, för julen kommer allt närmare för varje dag som går nu…

Jag har några saker att dela med mig av, men tänkte börja med det absolut viktigaste här nu! Vår inflyttade nisse Bert-Bruno bör snarast se sig om efter ett nytt hem, jag hjälpte därför honom på traven lite genom att lägga upp en annons för att skynda på processen lite:

Nu kanske många lockas av att låta denna nisse flytta hem till just er, men då känner jag mig skyldig att först berätta om synen jag mötte tidigt imorse när jag gick upp och skulle åka till jobbet. Och att det är just den här typen ”festliga hyss” som jag inte alls uppskattar…

Hur kul är detta, på riktigt? Den där jäkla Bert-Bruno har slitit av alla överdrag till samtliga kuddar och dynor i vår soffa, sedan lagt dem på en hög mitt på golvet. Jag vet inte om han letat efter något där i soffan, eller om han har försökt att bygga något sorts fort av alla kuddar. Jag trodde ju att alla tomtar och väsen var snälla och skötsamma, och de nissar jag har hört talas om hjälper ju till i hem och trädgård för att hålla ordning och fint. Men så fungerar inte den här nissen, och det är därför jag tror att han har någon genetiskt avvikelse eller liknande. Så snälla, bara ta hand om honom innan jag blir galen. Vem som helst!

En annan sak som hänt är att vi nu har haft julbord med jobbet, denna gången i Gamla stan på en restaurang som heter Sjätte Tunnan. Det var halt som tusan ute, så pass att jag kände mig tvungen att lämna mina fina skor hemma för att inte halka och slå mig. Vädret var nämligen väldigt busigt och ruggigt denna afton, och när jag kom fram till restaurangen så var jag tydligen först på plats av alla och de hade inte ens öppnat. Så jag ringde en kollega för att kolla upp vart de höll hus, men då passerade de mig precis framme på gatan så jag skrek åt dem att vänta på mig. De hade tagit sikte på en irländsk pub på andra sidan gatan där de skulle ta ett varsitt glas med ljummen öl innan middagen, sedan mötte vi upp resten av kollegorna som nu tagit plats i restaurangen för att avnjuta årets julbord!

Detta var en medeltida restaurang eller vikinga restaurang som vissa kallade den, så menyn var inspirerad från just vikingatiden. Man fick ingen gaffel för det var tydligen djävulens verktyg på den tiden, så vi fick äta med enbart en liten sked och en kniv. Detta upplägg var kul tyckte jag, men det skulle jag ju snabbt ångra sen när man skulle försöka äta och dela maten på tallriken. Inte det lättaste! Servitören skrek högt i lokalen och berättade lite historisk kuriosa, samt berättade mer om rätterna som skulle serveras. Han hade utan tvekan den fulaste mössan jag sett i hela mitt liv, men gick proffsigt in i sin roll och var ganska underhållande trots att han skrek högt mellan serveringarna.

Maten då, joråsatte… Alltså det var inte den bästa ska jag vara ärlig och säga. Eller den var säkert bra på sitt sätt och var festligt serverad, men smakerna tilltalade mig inte så mycket alls. Jag har även svårt för att det blandas nötter och andra hårt knastrande ingredienser i maten, sedan beställde jag en öl som jag inte blev vän med alls. När jag fick den så serverades den i ett stort krus som påminde lite om den ”heliga graal” man sett på film, den som Jesus drack ur under den sista måltiden eller hur det nu var. Jag blev ju ganska uppspelt över just detta krus, men ölen var ju inte god alls. Den var otroligt besk och doftade kräftspad, om vikingarna drack detta så lider jag med dem…

Jag hade turen och glädjen att få dela bord med några riktigt härliga figurer på jobbet, men den gladaste av alla var nog en herre vi brukar kalla för ”direktören”. Fast jag vet inte om ljudnivån i salen steg kraftigt under middagen eller om det var nubbarna som gjorde så att jag inte riktigt hörde vad han sa på slutet. Han satt och gestikulerade yvigt med händerna, pekade på Henke och skakade sedan på huvudet. Haha, jag skrattade i alla fall massor! Sedan satte sig René bredvid mig för att skoja och prata lite en stund, och strax efter det kom allas vår favorit Ubbe och slog sig ner vid bordet. Ubbe hade nu jobbat i 25 år på företaget och tilldelades en guldklocka, så han var otroligt glad och lycklig. Han brukar alltid säga upp sig på julbordet varje år men nu berättade han för René att det skulle han minsann inte göra i år. Istället sa han andra saker…

– Hörru, vad fan du är en jävligt bra chef! Ropade Ubbe och René tackade ödmjukt.

– Men du, måste du sitta där och vara så jävla ful? Ropade Ubbe igen, och just uttrycket där han slänger ur sig hur fula andra är en klassisk kommentar från honom.

René sa inte så mycket, jag gissar att han också hört detta många gånger tidigare så man bryr sig inte längre. Vi pratade vidare allihop och sedan kom ett sista utspel från Ubbe som nu satt och snöt sig eftersom han nyser oavbrutet så fort han dricker öl. På något vis så råkade någon släcka stearinljuset på vårt bord och då, ur högen av snutna servetter så vände han sig mot René och mig igen. Han tittade med bestämd blick på oss och ropade med hög röst.

– Tänd ett ljus och låt det brinna för fan… (Jag tyckte mig höra melodin till ”Tänd ett ljus” av Triad i utspelet).

Haha! Nu kanske ni som läser detta och inte känner Ubbe blir lite rädda, men han är världens snällaste . Han kan låta lite högre bara om han fått i sig något gott att dricka, men vem gör inte det? Stämningen var på topp hos alla tror jag och på så sätt blev det ett lyckat julbord, så tack alla fina kollegor för en minnesvärd kväll!

Det har ju även hunnits fira lite här i helgen, ja det finns ju två barn som fyller 9 år här snart och då passade vi på att fira dem redan i söndags. Vilka kan det vara….

Ja det var såklart Nova och Theo som firades! Tänk att de fyller hela 9 år, alltså det känns helt overkligt. Nu är det ju inte förrän nästa helg de fyller, men då är de hos Jenny så vi passade på att ha kalas nu denna helgen. Och man vet ju aldrig om det kommer hårdare restriktioner längre fram och då får man kanske inte samlas och fira tillsammans på ett tag igen, och det är så himla sorgligt. Men nu kom i alla fall släkten och fikade med oss på eftermiddagen. Detta efter att Freja och jag tjuvstartade firandet redan på morgonen med lite skönsång och paketöppning på sängen. Det var lite roligt för att jag ställde larmklockan tidigt så att jag skulle hinna vakna innan barnen, annars vaknar de ju alltid före mig. Så när väckarklockan ringde smög jag upp och började förberedelserna, men då hör jag små viskande röster från barnens sovrum. Nova och Theo hade tydligen legat vakna en stund redan och inte kunnat sova i all sin iver över att få fira och öppna sina presenter, så när Nova hörde att jag var uppe så snäste hon bestämt åt Theo att ligga stilla som om han vore död! Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt, men smög ändå in och hämtade Freja och såg då Nova och Theo ligga där blundandes med busiga leenden. Sedan tog vi fram paketen och stormade in med Freja i spetsen sjungandes ”Ja må du leva” så det ekade i sovrummet.

Theo önskade sig inget speciellt i år, utan han ville bli överraskad. Men som tur är så har jag antecknat saker han sagt att han vill ha under året, så det blev LEGO och en bilbana. Nova var lite extra svår att ordna present till i år, för hon önskade ju sig ”bara” en dator och INGET annat. Och en dator kostar ju som bekant ganska mycket, men då köpte jag istället de tillbehör som jag vet att hon pratat om, det var bland annat ett tangentbord och en mus som lyser i regnbågens färger. Sedan kopplade jag in dessa till min laptop och en stor bildskärm. Så nu blev det ju som att hon har en egen dator på sätt och vis, så både hon och Theo blev jättenöjda. Ett stort grattis för gullungarna, hurra!

Nu blev det ett ganska långt och maffigt inlägg, hoppas ni orkade läsa igenom allt. Det är ju väldigt körigt att hinna med allt man önskar just nu, men hoppas att ni alla mår bra och inte stressar för mycket. Stress är inte bra i längden så var rädda om er, och stort tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till corona viruset. Nu har det muterar flera gånger och verkar ju bara bli värre och värre, i alla fall för de som ej har vaccinerats. Barnens mamma hade oturen att åka på corona när de åkte upp till Hälsingland över helgen för snart två veckor sedan, och då blev de ju fast där uppe och kunde inte åka hem. Men tur var väl det kanske, då var de ju ordentligt isolerade och kunde inte smitta någon annan. Men barnen var oroliga, så de bodde hos mig hela tiden tills det var säkert att träffas igen. Det gjorde ju inte så mycket tyckte jag, då fick jag ju massor av extra tid ihop med mina kära småfötter. Men jag gillar ändå inte corona viruset, så nu är det dags att det får ta på sig utmärkelsen och skämmas. Åtminstone tills Henke klantar sig igen, då får han återta utmärkelsen och sedan är väl allt i sin ordning igen.

Här har det tutats båt ute på Östersjön i helgen jo men visst! När Mogge, Tommy, Marcus och jag tog oss över till andra sidan havet för att upptäcka Helsingfors!

Allt började i fredags, jag var ledig och så fort alla de andra var redo så tog jag bilen och plockade upp dem en efter en. Vi parkerade framme vid terminalen och kunde se vårt ståtliga fartyg ligga där vid kajen, Silja Symphony.

Detta var samma fartyg som barnen och jag åkte med till Visby i somras, så jag hittar ju liksom asbra ombord på båten. Marcus är ju numera en stammis-kryssare och kunde planritningarna över fartygets alla däck lika bra som sin egen ficka, det kändes tryggt. Vi dumpade våra väskor i hytten och rusade upp till närmaste bar, hej första ölen!

Vi var alla peppade på att få komma iväg och hade länge sett fram emot denna kryssning, nu kunde vi skåla och bara njuta av resan. Efter lite barhäng så letade vi upp en restaurang där vi kunde äta middag, men eftersom vi inte hade bokat bord så fick vi vänta ett bra tag. Men då hittade vi en vinbar där vi fick fin service och tips på bra viner, så vi tog ett glass rött i väntan på att vi skulle bli tilldelade ett bord för middagssittningen. Men det sa liksom bara ”slurp” så var det goda vinet slut, då tog vi ett glas till och nu började någon plinka på en flygel bakom oss så att vi fick lite stämningsfull musik medan vi väntade. Och rätt som det var så kunde vi nu komma in och slå oss ned inne på restaurangen, vi kom rusande med våra vinglas i högsta hugg och våra magar kurrade högt. En vilsen dam som också skulle in på restaurangen nu hittade inte sin karl och försökte ringa honom flera gånger, så vi erbjöd henne att sitta med oss om han inte skulle dyka upp. Hon skrattade och tackade för inbjudan, men efter en stund dök hennes sällskap upp så allt ordnade sig.

Vi har ju en herre i vårt sällskap som tycker om att prata lite mer än oss andra, man skulle kunna säga att han är lite ”översocial” om man vill det. Detta gör att han är väldigt trevlig och ställer gärna frågor om vad personalen rekommenderar på menyn och så vidare, sådant kan såklart uppskattas och stämningen blir ju kanon! Vår servitris för kvällen hade fina flätor och charmigt namn, hon var otroligt glad och skrattade mycket. Min kära vän blev nyfiken på namnet och ville då fråga varifrån hon kom, eftersom hon hade lite asiatiska drag och enligt namnskylten kunde hon prata thailändska.

– Min mamma är från Thailand, min pappa vet jag tyvärr inte. Svarade hon.

Min känsla var att hon kanske inte ville prata så mycket mer om detta, men min kära vän var inte färdig utan avfyrade sedan en ny fråga…

– Hur länge har du varit tjej då?

Servitrisen tittade på honom men sa inget, och jag tänker inte hänga ut Marcus på bloggen här nu. Så det var ju tur att det inte var just han som ställde frågan utan en annan i sällskapet, ni som känner mig och mina vänner har säkert redan listat ut vem som är denna nyfikna men otroligt trevliga herre. Tommy heter han och är en av mina allra äldsta och bästa vänner, men även vi som är vana med alla hans frågor blev lite ställda denna gången. Och jag minns faktiskt inte exakt vad servitrisen svarade, men hon svarade i alla fall och tack och lov tog hon inte illa upp utan fortsatte servera oss bestick till förrätten och fyllde upp våra glas. Personen var alltså född man men har genomgått lite förändringar av utseendet för att bli mer kvinnlig, så kan man väl säga. Jag själv har någon sorts spärr inom mig och skulle aldrig ställa den frågan där i restaurangen även om jag vore nyfiken, men alla är så olika och tur är väl det! Men det slutade inte där…

– Så hur långt har du kommit i din förvandling från man till kvinna då?

Servitrisen tittade bara på honom. Marcus lämnade genast bordet i panik och rusade iväg till toaletten, Mogge höll händerna för ansiktet och gömde sig i tron om att han kanske blev osynlig. Men servitrisen såg att han blev obekväm och lugnade honom genom att lägga en hand på hans axel, sedan svarade hon lugnt att hon kommit ungefär 50% i sin förvandling till att bli kvinna. Min vän förklarade att han inte menade att vara otrevlig utan bara är nyfiken, och att en annan person han känner gjort samma typ av resa, och att det var en av de mest fantastiska personer han träffat så hans frågor var verkligen inget illa menat. Servitrisen svarade vänligt på hans frågor och tog det hela väldigt bra, men Mogge ville bara sjunka genom golvet och försvinna därifrån och Marcus… Ja han sprang ju faktiskt därifrån, haha! Jag själv blev såklart också lite förvånad av dessa frågor men måste ha varit för berusad för att bli obekväm, utan jag satt lugnt och lyssnade på deras konversation och hoppades att vi inte skulle få varsin spottloska i vår mat sen. Men detta är tjusningen med pratglada vänner, man har aldrig tråkigt och eftersom han har en otroligt bra känsla många gånger så blir inte dessa samtal så jobbiga som man kan tro. Vi fick fantastisk service hela middagen och hade supertrevligt trots den lite oväntade och obekväma starten för några av oss. Och den ensamma damen från tidigare kom förbi vårt bord och presenterade sig som Stina och visade upp sin man Sonny, hon presenterade oss som hennes favoritkillar och försökte få med oss till karaoken där de minsann skulle sjunga senare. De var aningen dragna men väldigt trevliga, det visade sig att de bodde i Tungelsta av alla ställen så när vi berättade att flera av oss var från Haninge så jublade de. Men det bör man göra när man träffar oss, för vi är ju vansinnigt coola och bra! Och om vi skulle framföra en låt denna kväll så skulle det bli ”I’m on a boat” med Lonely Island…

Vår heroiska kvartett minskade till antalet efter att Tommy nådde sin peak och ville gå och lägga sig (21.00 lokal tid), så vi fick fortsätta som de tre musketörerna istället. Först köpte vi dricka och ”Sips” i taxfreen sedan hängde vi i hytten en stund. Där hittade vi en däckad Tommy men även ett nysläppt videoklipp av ”Den som skrattar förlorar” som fick oss att må kanon, sedan lyssnade vi på musik innan vi gav oss ut på nya äventyr inne i fartyget. Vi minglade runt lite och väntade på att DJ Jussi skulle dra igång nattklubben, men resenärerna ombord var antingen ungdomar i 18 års åldern eller i våra föräldrars ålder. Så vi kände oss inte riktigt hemma någonstans, och efter några timmar i de olika barerna blev klockan mycket så vi återvände till hytten för att sova.

Nästa morgon var Tommy jättepigg! Ja men han hade ju sovit i nästan tolv timmar och sprudlade av energi och hördes högt i hytten. När vi alla var vakna så intog vi frukostbuffén och åt massor, jag älskar att ha mycket att välja på till frukost. Det känns så lyxigt, och nu gällde det ju som vanligt att äta så pass mycket mat att restaurangen går back på priset vi betalat för buffén. När vi var mätta och belåtna så klev vi ut på finsk mark och stegade bestämt in mot Helsingfors, vi hade nämligen tänkt att bada lite på fartygets SPA-avdelning senare men då behövde Tommy först hitta ett par Speedos att bada i såklart. Det var ganska blåsigt och kallt, men vi traskade på och letade efter badbyxor i varje sportbutik vi hittade utan lycka. Det kändes även som att marken gungade lite under oss, och det berodde inte på att vi var bakis utan jag tror att blåsten på havet fick fartyget att gunga så pass att det satt kvar i kroppen. Vinglandes besökte vi gallerior och olika shoppingcenter utan framgång, och Marcus visade oss en byggnad med en stor trappa där Darude spelade in sin musikvideo till låten ”Sandstorm”. Vi nynnade på musiken effektfullt och traskade vidare i vår jakt på Speedos till Tommy.

Tillslut hittade han ett par inne på XXL sport som han vill köpa och stegade med svenska kliv fram till kassörskan och slängde upp badbyxorna på disken. Hon knappade in priset i kassan sedan sade hon något på finska som lite grann ställde honom…

– Nu är min finska inte så bra men jag antar att du frågade om jag vill ha en påse? Frågade Tommy artigt och väldigt högt så att alla i butiken hörde honom.

– Eh, nej… Svarade hon och sedan förklarade hon något på engelska som jag ej kunde höra eftersom jag och de andra höll på att bryta ihop av skratt en bit bort.

Med badbyxor i handen började vi vår promenad tillbaka till båten igen, och varje gång vi passerade den där stora trappan så nynnande vi på låten ”Sandstorm” igen. Så kulturella vi kan vara i helt främmande städer, helt sjukt! Sedan av en slump så hittade vi plötsligt ett bryggeri, alla kände att vi var tvungna att smaka åtminstone en öl där inne så vi rusade in…

Det var inte många där alls, kanske hade de precis öppnat. Men vi testade några ölsorter och satt kvar där inne och pratade massor som vi alltid gör, vi liksom bara fördjupar oss mer och mer i våra samtal om allt mellan himmel och jord. Personalen var glada och trevliga, det var ett himla fint bryggeri faktiskt och ölen smakade bra. Kan varmt rekommenderas om ni är i krokarna!

När vi var tillbaka på båten rusade vi upp till SPA-avdelningen för att inta bubbelbadet, det var otroligt skönt att värma sig lite efter en kall dag på stan. Självklart fick vi (dvs Tommy) kontakt med andra badare och hade lite lättsamma och roliga samtal, vi fick även lära oss den hårda vägen att drycker ej var tillåtna i bubbelpoolen! Ja man fick skäll helt enkelt, men vi hade en lång avkopplande stund innan vi kände oss nöjda och återvände tillbaka till hytten.

Vi fräschade upp oss och gjorde oss redo för kvällen, denna gången väntade en middag på en italiensk restaurang ombord där det inte var lika lång väntetid som kvällen innan. Vi fick en charmig servitris med skinn på näsan och som var riktigt rapp i käften, det var väldigt roligt och triggade såklart Tommy att ställa frågor som numera oftast kunde inledas med frasen: Detta är kanske en lite personlig fråga, men…

Haha, man kan ju bara beundra honom för hans nyfikenhet och ständiga jakt på svar på alla sina frågor. Men denna servitris satte även gränser utan att för den sakens skull vara otrevlig för vad hon tycker var för privat för att prata om när hon jobbade. Men jag tror hon gillade oss och hängde kvar vid vårt bord en stund efter att vi betalat notan, men sedan rusade Marcus och jag iväg till taxfreen för att handla det vi skulle inför hemfärden. När vi var klara lämnade vi allt i hytten och sedan drog vi alla vidare mot dansgolvet. Det kändes som att det var fler människor ute och minglade denna lördag, och Tommy började prata med en ny människa varje gång han fick chansen.

– Vad många trevliga människor det finns överallt! Sade han glatt.

Haha, ja är man själv trevlig och måste prata med allt och alla så känns det nog så. Vi andra skrattade och förundrades över denna entusiasm han känner så fort han får prata med någon, inte för att vi är osociala eller otrevliga utan mer för att han har sådan energi att ständigt söka nya samtal med helt främmande människor. Men för det älskar vi honom och ingen kan säga att man har tråkigt i hans sällskap.

Vi slog oss ner och drack några drinkar där livebandet spelade och lyssnade på musiken, det var inte riktigt vår favoritmusik men det gick bra ändå. Vi fortsatte våra härliga samtal och skrattade precis lika mycket som vanligt resten av kvällen, tills jag kände att huvudet behövde vila så då gick jag till hytten. Då passade de andra på att besöka discot med DJ Jussi en sväng igen, men det var tydligen inte så roligt där så de kom tillbaka till hytten igen men då hade jag redan somnat…

På söndagen var vi tillbaka i Stockholm igen, lite trötta kanske men laddade med härlig glädje efter en fantastisk helg tillsammans. Jag har säkert missat vissa saker som hänt här nu, men detta var vad jag kunde minnas nu i alla fall. Jag måste smälta allt som har hänt och har fortfarande såhär 24 timmar senare inte landat riktigt ännu, men väldigt kul hade vi och det har vi ju alltid. Bästa vänner när de är som bäst, stort tack för en underbar resa!

Och såklart stort tack till er andra som läser detta och förmodligen höjde på både ett och två ögonbryn under inlägget. Men ni kan sluta gapa nu, ni blir nog tyvärr inte mycket klokare av detta. Haha, ibland måste man vara med för att förstå allt det tokiga som händer. Men stort tack för er tid och hoppas att ni alla får en fortsatt trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till resenären Sonny som kallade Marcus ful och Mogge för gay, han gjorde det förstås med glimten i ögat i ett tafatt försök att vara rolig. Det var han inte, så någonstans på Östersjön kunde man höra oss ropa ”man överbord” innan man hörde ett svagt ”plupp” när Sonny kastades överbord. Haha, nej självklart inte! Men vi ville…

I somras fick mina vänner och jag en alldeles briljant idé! Att vi skulle samlas en till två gånger i månaden och käka en god middag ihop, samt titta på en film från förr när vi var ungdomliga och spänstiga. Och nu har vi haft vår första lilla sammankomst, när Tompa K och Saltsjöbadens guldgosse samlades hemma hos mig i fredags…

Jag hade dagen till ära lagat en god kalops som vi skulle äta till middag, och jag provade att göra denna på både högrev och bringa. Och när det fick koka i kalvfond tillsammans med morötter så blev detta jättegott! Så jag tror alla var mätta och nöjda efteråt, och då var det ju dags att välja en film från förr. Konceptet är enkelt, vi väljer en film som vi skrattade mycket åt när vi var unga. Troligtvis såg vi dessa tillsammans redan då, eftersom vi ofta samlades i min lägenhet i Brandbergen för filmkvällar på den tiden. Så att vi planerar in filmkvällar nu igen är inte bara en ursäkt för att få träffas, vi kommer ha kul också!

Dagens film valde jag med stor omsorg, och det var en film jag inte hade sett sedan vi såg den hos mig för många år sedan. Den kom ut 2008 tror jag det var, så nu nästan 15år senare var det dags igen för… Hot Rod!

Haha, vi hade så kul åt denna filmen även nu när vi såg den! Den handlar om Rod som vill bli stuntman, men han är inte så bra på detta utan skadar sig mest. Humorn är barnslig men kul, och eftersom vi är så otroligt lättroade så visste jag att detta var ett bra val av film. Och inte mindes man mycket av filmen heller, så det var nästan som att se den för första gången. Flera av skådespelarna som man knappt hört talas om på den tiden är ju riktigt stora idag, så trots att vi kände oss lite gamla nu när vi såg den så hade vi väldigt kul. När kvällens film var slut så valde vi att checka in oss för ett benpass på SATS gym som ligger där jag bor, det är så praktiskt att kunna göra detta från soffan och låta folk klia sig i huvudet över hur hurtig man verkar vara en fredagskväll.

Jag har redan gjort en lista på kommande filmer vi ska beta av och det finns en hel del godingar från förr kan jag säga, så vi har många roliga filmkvällar att se fram emot nu under hösten och vintern. Det finns en film från Holland som ligger mig väldigt varmt om hjärtat som vi snart måste titta på känner jag, men kanske kan jag skjuta på det några veckor och ta några andra filmer däremellan…

I helgen har jag annars röjt lite hemma efter att ha investerat i lite nya möbler. Så nu har gamla slitna mattor fått åka till tippen, och istället har jag köpt en ny tunnare matta som robotdammsugaren Sugis kan klättra upp på och hålla ren. Sedan tog vi bort barnens gamla pysselbord och den lilla hyllan med alla sällskapsspel, det var bara rörigt med allt detta ändå. Och istället har vi nu en mer avkopplande hörna där jag införskaffat en låg bänk, två små söta sidobord och en vilostol gjort entré!

Den där stolen eller fåtöljen är farligt bekväm ska jag säga er, det tar inte många minuter innan man somnar efter att man har lutat sig tillbaka i den där. Så nu känner jag mig vuxen och ska sitta där och läsa, eller i alla fall sitta där och vila lite med en kopp kaffe. Det blir trevligt! Freja har redan paxat fåtöljen när hon kommer imorgon, hon vill ha den hela kvällen så kon kan softa och lyssna på musik där sa hon när vi pratade i telefon. Det kanske lutar åt att vi får ha ett rullande schema över vilka som nyttjar fåtöljen och ha uppsatta tider så alla får ta del av vår nya myshörna.

När vi ändå nämnde Sugis här tidigare så kan jag berätta att jag fortfarande är galet nöjd med den investeringen, oj vad rent och fint det är på golven hemma! Men den lilla borsten som snurrar framtill när den åker runt har haft en tendens att fastna i vissa mattor hemma, speciellt den i vardagsrummet med lite längre lugg som det heter. Borsten trasslar då in sig och sedan fastnar Sugis där och ropar på hjälp på engelska.

– Help me, I am stuck! Eller nåt liknande ropar en robotröst och då måste man gå fram och lossa Sugis från mattan så den kan fortsätta städa.

Det är absolut inte så jobbigt med tanke på att jag inte behövt ta fram min gamla dammsugare nu på flera veckor. Men det som slog mig nu är att jag tror att man kan byta språk på dammsugaren när den pratar, och av någon anledning så känns tyska som ett festligt val av språk på en dammsugare. Undrar vad den ska säga då nästa gång den fastnar…

– Nein! Nein! Nein! Achtung! Warum fastnen sie aus den matten? Ich must eine kleine helpfen gefinnen!

Hahaha! Det där var min skoltyska från sjunde klass som briljerade, eller något liknande. Vi lekte ju mest hänga gubbe och spelade bingo på lektionerna vilket kanske märktes här nu. Men undrar vad den väljer att säga då om den fastnar, jag ska genast undersöka detta här nu ikväll. Gud så spännande!

Annars har jag inte mycket att rapportera, jag har träningsvärk om någon är intresserad av att veta det. Annars rullar vardagen på som vanligt, jag ser dock fram emot en kryssning som är bokad i slutet av oktober! Då kommer de fina herrarna och jag göra Östersjön osäker, och självklart även köpa winegums. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, det var nog länge sedan han fick en utmärkelse för något här i livet så denna bjuder jag på… Grattis!

Det är verkligen något speciellt med att fylla år numera, man har liksom inte koll på vilken dag det är eller hur mycket man fyller. Utan blir glatt överraskad när någon vänlig själ med koll kommer fram och säger grattis, sedan får man höfta till med en siffra eftersom man inte minns exakt hur mycket man fyller. Haha, så himla märkligt!

När man var yngre däremot, eller barn kanske jag ska vara specifik och säga då var ju födelsedagen årets stora happening liksom! Födelsedagen och julafton, där snackar vi kanske årets två viktigaste dagar. Och man hade nedräkning av hur många dagar det är kvar, gjorde önskelistor, satt och kryssade i det man önskade sig i leksakskatalogerna. Det var ju ett helt projekt att undersöka och önska sig presenter, men samtidigt lite utav det mest spännande som fanns på den tiden. Numera brukar familjen fråga om det är något speciellt man önskar sig sen sker en liten insamling, och nu har man ju lärt sig att det är lönlöst att önska sig saker som man vet att man ändå inte kommer att få. När jag var liten fanns det ju en hel del bra grejer på den där önskelistan som man drömde om att få, och listan kunde bli både lång och skrämmande för mina föräldrar. Eller vad sägs om exempelvis pirayor, ett lasersvärd, enorma LEGO-byggen eller en sådan där liten röd grej man stoppade i en snurrskiva med bilder som man kikade på mot ljuset. Nu kanske ni tycker att jag önskar mig saker ganska oansvarigt och bara ser det till materiella ting, men för mig fanns en mening med allt. Okej jag kan förklara här nedan…

Pirayor – Jag har alltid varit fascinerad av dessa köttätande fiskar, speciellt efter att ha sett dem i en av mina favoritfilmer som barn där en skurk har ett stort grönt akvarium med pirayor. Där stoppade de ner typ en stor lammfiol eller liknande och så bubblade vattnet som värsta jacuzzin när pirayorna kastade sig över festmåltiden, sedan när den muskulösa skurken drog upp lammfiolen igen så var det bara ett stort ben kvar. Jag ville så gärna testa detta hemma med kycklingklubbor, och det fanns en djuraffär i Jordbro på den tiden som sålde pirayor. När jag passionerat berättade om dessa för min mor blev svaret nej, de kunde ju bita mina småsyskon. Vad är det för förklaring? Om de stoppade ner fingret bland mina pirayor får de väl skylla sig själv tyckte jag, så det blev tyvärr aldrig några pirayor för min del…

Lasersvärd – Ni vet ett sådant som Luke Skywalker har i Star Wars, ja men herregud ett sådant ville man ju ha på den tiden! Nu finns det ju ganska snygga samlarobjekt till lasersvärd som man kan köpa om man vill, och jag fick faktiskt ett rött av en gammal arbetskamrat tidigare. Men då var jag ju vuxen och kunde inte riktigt nyttja det på samma sätt som jag tänkte mig när jag var barn. Då sprang man runt i lekparken och fäktades med träpinnar samtidigt som man gjorde ljudeffekter med munnen så att det lät som ett riktigt lasersvärd. Ja skratta ni, men många prinsessor har jag räddat i min barndom det kan jag lova er!

Hund – Alla barns stora dröm, och jag vill än idag skaffa hund. Tyvärr fungerar det ju inte i dagsläget men så fort möjligheten dyker upp kommer jag skaffa mig en Pubert (Pubbe). Det namnet var egentligen tänkt till min förstfödda son men den idén sköts snabbt ner av hon som hävdade sig vara modern till barnet. Så nu får det bli namnet på min hund i framtiden istället! Och jag har ju alltid drömt om att ha en hund som ser ut som en varg, helst en riktig varg om jag får tag i en men det är nog högst tveksamt. Det får nog bli en Jämthund eller en Husky i så fall, eller något liknande. Men då bör man ju vara en hurtig person som aktiverar dem varje dag och det är jag ju inte, jag får kanske tänka igenom detta en vända till innan det är dags…

Dator – Alla smågrabbars dröm när jag var barn! Numera finns det ju datorer i nästan varje människas hem, men inte när jag var barn. Mina kompisar och jag ville så gärna ha en egen dator, och en av mina barndomsvänner Tony hade minsann en dator hemma som hans pappa hade ordnat. De hade en liten svart eller brun dator först men jag minns ej vad den heter, men den var inte lika rolig som den dagen de hade skaffat en Commodore 64. Där snackar vi framtiden på den gamla goda tiden! Man stoppade i ett kassettband med spelet på i en liten bandspelare som var kopplad till datorn, sedan tryckte man på play och väntade tills bandet spelat upp sig och först då var spelet redo att spelas! För det mesta, ibland var man tvungen att vända sida på kassettbandet och fortsätta laddningen så det kunde ju ta sin tid det där, men då kunde man köra bilbana eller något undertiden. Men så mycket glädje och minnen som denna dator har gett oss, det går ej att förklara. Så en sådan dator ville jag såklart ha också, men det blev ingen Commodore 64 för mig. Jag sparade ihop till en Atari istället som jag köpte flera år senare, men det är en annan historia som vi kan ta en annan gång.

Delfin – Alla som har sett TV-serien om delfinen Flipper räcker upp en hand! Denna hoppande och högljudda delfin sändes på TV varje morgon under en tid när jag var liten, och det serien lyckades med bäst var ju att lyfta fram vilka fördelar det finns att äga en alldeles egen delfin. Och jag som är orolig till havs och har målat upp mardrömsscenarion där både hajar och späckhuggare går till attack mot lilla mig skulle ju verkligen behöva en egen delfin som kan skydda mig. Men vi hade ingen sjö eller liknande där jag bodde som barn utan då skulle jag få ha den i sjön Rudan en bra bit bort, eller så skulle delfinen få ligga i badkaret hemma och detta fattade jag ju själv att det inte skulle fungera. Så min mor lät mig köpa två små vattensköldpaddor istället, men de utvecklades varken till ninjapaddor eller bubblade som en jacuzzi när de åt kycklingklubbor. Så på grund av deras dåliga samarbetsförmåga så fick dessa två sköldpaddor bara bo hos mig i några år innan de fick flytta vidare till ett nytt hem…

TV-spel – De flesta av mina vänner ägde ett Nintendo eller ett SEGA på den här tiden, men inte jag. Detta stod nog med på min önskelista i många MÅNGA år innan jag slutligen sparade ihop pengar och köpte ett Nintendo ihop med min lillebror. Jag behöver nog inte förklara vilken magisk underhållning denna maskin erbjöd oss, alla ni som levde på den tiden och spelade Nintendo vet vad jag pratar om redan. Ni andra, skäms på er!

Häst – Åh nu har han tittat på filmerna om ”Svarta Hingsten” och vill därför ha en egen häst tänker ni säkert, men det är fel! Jag ville nämligen bli en ny barn-Zorro som hjälpte de fattiga och stal från de rika likt Robin Hood, och för detta ärofyllda uppdrag så behövdes det en häst. Det fanns många storslagna planer på hur jag skulle göra grannskapet i Jordbro till en tryggare plats när jag sittandes på hästryggen for fram och viftade med mitt lasersvärd så att manteln fladdrade med vinden. Detta blev det såklart inget av med, för en dum allergi utvecklades i min kropp som gjorde att jag än idag inte kan vara nära hästar för länge. Annars hade jag med största sannolikhet ridit runt på stadens gator än idag och vi hade inte alls haft den höga brottsligheten vi nu får uppleva…

Motorcross – Jag vet inte varför jag envisades med att önskad mig denna, jag fick ju en tydlig förklaring av min far att man inte får köra motorcross hur som helst. Och därmed sprack ju mina framtidsplaner på hur jag ville nyttja den så då var det ju bara att lägga ner allt, men jag tror att den fick stå kvar på någon önskelista ett tag till bara för att symbolisera mitt missnöje med de lagar och regler som begränsar framförandet av min tilltänkta motorcross som skulle ge mig så många nya möjligheter här i livet.

LEGO – Vet inte om detta behöver någon förklaring egentligen, för alla barn gillar väl LEGO? För min del handlade det även om att jag kunde bygga sådant jag själv inte kunde köpa, och just LEGO fungerade ju väldigt bra i detta syfte! Jag ville exempelvis ha rymdskeppen från Star Wars till mina actionfigurer men dessa skepp kostade ju massor, så när jag inte fick något sådant så byggde jag rymdskepp i LEGO istället. När jag lekte hemlig spion men inte fick en leksakspistol att använda i självförsvar så byggde jag en pistol av LEGO. Det finns många fler exempel på vad som skapades med hjälp av dessa små plastbitar i min barndom, så detta var något återkommande på önskelistorna varje år.

Den röda grejen – Jag vet inte vad denna sak heter, men typ ALLA hade en sådan! Så självklart ville jag också ha en egen, så fungerar ju barn. Istället fick jag bygga ihop en egen variant av en stor tändsticksask med titthål i, sedan lånade jag morsans negativ från hennes framkallade foton i smyg för att komma så nära denna upplevelse som möjligt. Men det var aldrig riktigt samma sak att titta på födelsedagsfiranden med släkten i min tändsticksask när mina kompisar hade bilder på vilda djur och liknande safariäventyr på sina ”bildskivor” som medföljde denna underskattade lilla apparat…

Nåväl, inget av detta återfinns numera på min önskelista. I år önskade jag mig istället rödvin till min fina vinkyl, två vita orkidéer som fortfarande lever och ett presentkort på IKEA. Och vet ni, jag fick allt jag önskade mig! Detta skedde när vi förra helgen firade alla i släkten som fyllt eller fyller år nu i september, det blev såklart gofika och hela rubbet. Stort tack alla som kom och firade mig, och tack Marcus för att bilderna du publicerade på Facebook på min födelsedag nådde några av de högsta cheferna på mitt jobb…

Jag har missat att skriva om detta, men för någon vecka sedan så bönade och bad barnen mig om att få åka till Yoump och hoppa runt där. Så vi bokade tid och åkte dit, det var fullständigt livsfarligt för en man av min kaliber! Så jag köpte en kopp kaffe som serverades i en urläcker pappmugg och tittade på barnen medan de hoppade runt konstant under en hel timme, men när det var ca 10 minuter kvar så kom de en efter en och var helt slut och ville åka hem. De var då så trötta att de inte ens orkade hålla i en varmkorv med bröd efteråt, de ville bara hem. Det ser jag som en lyckad aktivitet om de tog ut sig så pass mycket så energinivån landade på noll, så då var det bara att åka hem och ladda om batterierna igen då!

Självklart ska jag väl passa på att nämna att Djurgården vann fotbollsderbyt mot Hammarby i söndags, ÄNTLIGEN! Dessa derbyn som varit så underhållande och roliga att titta på tidigare har de senaste 10 åren varit mer förknippade med ångest och förtvivlan, så det var härligt att få uppleva den glädjen igen. Stort tack för att ni läser, men detta var allt för denna gången. Nu hoppas jag att ni alla får en riktigt skön och härlig helg, ha det biff!

DAGENS JERKER går till alla ungdomar med A-traktorer och mopedbilar ute på Värmdö, för de är fasen en hel del numera. Jag har inget emot ungdomarna eller deras fordon heller för den delen, men det har ju skett någon form av explosiv ökning av dessa tycker jag. Och det faller sig tyvärr som så att när man har en tid att passa eller är som mest stressad så lyckas man självklart hamna bakom en sådan där rackare, och ibland är de flera och färdas fram i kolonn för tusan och då kommer man ju aldrig fram dit man ska! I en perfekt värld där jag var kung så skulle dessa ej få framföras hur som helst utan enbart mellan kl.02.00 – 04.00 på nätterna, övrig tid lämpar de sig bäst parkerade på ungdomarnas föräldrars garageuppfarter där de kan samlas för läskdrickande och putsande på fordonen eller något. Eller så får de se till att gasa på när jag kommer, jag är ju mitt i karriären och har inte tid med deras sölande! Säkert är allt Henkes fel på något vis så kanske att jag ändrar mig här nu och ger utmärkelsen till honom istället, ja så får det bli. Henke du har den…

Brrr… Så känns det på mornarna numera, lite friskt och svalt i luften så att säga. Så numera är det ullkavajen som gäller när man åker till jobbet, den är varm och skön. Men jag vill mentalt inte ge upp sommaren ännu, utan hoppas in i det sista på lite varmare temperaturer här nu i höst innan vintern gör entré. Hösten som är så härlig!

– Hej! Kul att se dig!

Ja så sa Pia till mig när vi möttes vid kaffemaskinen på jobbet idag, och genast blev min tisdag en smula jättemycket bättre. Det tackar jag för, hoppas att alla ni andra där ute också har en bra tisdag!

Det tog sin tid men nu har jag återhämtat mig från helgen stora äventyr i Tyresta nationalpark, Marcus verkar vara bättre tränad än mig för han gav sig iväg på en walkabout inne på Södermalm i söndags den galningen. Jag har fått mycket frågor om allt som hände i lördags, det mesta gäller vilddjuren och hur Marcus stoppade en potentiell miljökatastrof. Men sen har vi de lite mer udda frågorna som exempelvis varför vi utsätter oss frivilligt för denna typ av faror som självaste Bear Grylls skulle undvika, och sen har vi Henke som ville veta alla detaljer kring om det uppstått någon sorts kärlek mellan Marcus och mig där ute i vildmarken. Han tycks tråna efter samkönad kärlek och intimitet eller liknande och refererar ofta till sin favoritfilm ”Brokeback Mountain” så fort han får höra att killar gör något tillsammans, vilket han gjorde även denna gången på Facebook. Och det är absolut inte något fel alls! Men jag kan berätta för er alla att Marcus och mitt äventyr i helgen var enbart i professionellt syfte att tämja vildmarken och inget annat, sen får vi hoppas att Henkes kärlekshunger stillas på något annat sätt så han känner mer harmoni i sin kropp.

Hemma har vi fått en ny familjemedlem! Nej det är inte ett hårigt eller gulligt litet husdjur, även om man kanske kan tro det. Nej det är faktiskt en robotdammsugare! Länge har jag funderat på om detta är något att investera i eller om det bara är en onödig skitsak, men efter att ha hört så många som är supernöjda med sina robotdammsugare så har jag nu investerat i en egen till vår familj. Och den var ju mycket mer avancerad än jag kunde föreställa mig! Den loggade in sig på vårt wifi här hemma och den pratar engelska med mig, allt detta var lite obehagligt i början efter som jag sett alla filmer om ”The Terminator”. Och man vill ju inte vakna mitt i natten av en sugande robotröst nedanför sängen…

– Jimmy Hanell? Frågar den på robotengelska.

– Öh… Va? Eller… Yes? Svarar jag förmodligen yrvaket.

Sedan hoppar den upp i min säng och borstar ihjäl mig! För att avslutningsvis dammsuga upp alla spår av mig och sedan hamnar man i något TV-program för ouppklarade mordfall. Nej jag vet inte om jag vill ha den där robotdammsugaren längre…

Men innan den får planer på att ta över mig och mitt hem så skötte den sig väldigt bra! Jag fick hem denna robot igår, och kopplade in allt så att den kunde börja jobba. Men medan den stod där i sitt lilla hus eller plattform och laddade upp sig så skulle jag konfigurera appen för denna lilla mackapär, man kunde ställa in ett städschema och skapa kartor för hur den ska städa. Men sedan kom vi till det märkliga, man skulle ge roboten ett namn. Och då var det återigen just denna robot som först poppade upp i huvudet…

Men nej, jag har inte döpt dammsugaren till Arnold eller Terminator. Utan istället fick den namnet Sugis för att det skulle vara mer barnvänligt, och det namnet kanske inte var så smart när jag tänkte vidare på saken. Men sak samma, det kanske går att ändra senare! Sugis första uppgift när den var fulladdad och klar var att städa alla golv i lägenheten för att skapa en karta åt sig själv som den kan använda i framtiden. Och det var rätt gulligt att se hur den försiktigt tog sig fram överallt, och det blev ju rent och snyggt!

Den städar mycket bättre än jag kunde föreställa mig, sedan hittade den Theos försvunna små legobitar som den knuffade runt framför sig. Jättebra! Jag hörde hur den försvann in i mitt sovrum och sedan barnen rum, vilken fantastisk robot. Och när den var i köket så tystnade den efter en stund, sedan kom den körandes tillbaka till sitt lilla hus och parkerade fint. Haha, jag skrattade så mycket åt detta och är lite imponerad över vilken bra investering jag gjort. Men ni ska inte tro att det slutade där…

När jag hade borstat tänderna och började göra mig redo för sängen så gick jag runt där i lägenheten och började släcka ner överallt, då startade plötsligt Sugis upp sig av någon anledning och skenade iväg rakt in under soffan. Jo men visst! Så jag kröp runt där i bara underkläder och försökte fånga den men lyckades inte, och hörde hur den pangade in mot väggen till grannen flera gånger. Grannarna måste ju tro att jag spelade hockey inomhus eller något liknande, men jag fick fasen inte tag på Sugis långt där inunder soffan. Då kom jag ju på att man kan kalla hem den med hjälp av mobilappen, men självklart tog det ett tag innan jag lyckades med detta. Och jag hade ingen lust att dra fram bordet och soffan får att fånga den, men tillslut åkte den och parkerade igen av sig själv. Vet inte ens om jag gjorde något rätt, men kunde ju inte förstå vad det tagit åt Sugis där på kvällen. Jag kan ju inte ha en rebellisk och skenande robotdammsugare hemma, då känns det ju som att Skynet från ”Terminator” filmerna finns på riktigt vilket är en smula oroväckande. Men efter lite skräckblandade känslor så tror jag mig ha funnit orsaken till att den skenade iväg som den gjorde, när den städade och tystnade i köket tidigare så var det troligen på grund av att batterinivån var låg. Så den var inte klar med sitt mission att reka lägenheten medan den städade, och nu ville den ge sig ut för att avsluta sitt uppdrag. Jag hoppas att det inte finns någon annan bakomliggande orsak till Sugis beteende för jag vill inte ha en skenande robotdammsugare som far fram här hemma. Men jag ber att få återkomma till Sugis med en recension lite senare när den fått jobba lite, men hittills verkar det ha varit mitt kanske bästa köp i år!

Nu är det dags för höstens första föräldramöte, detta ska ske digitalt och det är Frejas skola som är först ut. Eftersom hon börjat i en ny skola så blir det intressant att höra vad de har att säga, och efter det så ska jag ge mig ut på en motionsrunda eftersom jag inte hann med det innan mötet här nu. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går kort och gott till fotbollsklubbarna AIK och Hammarby som mirakulöst lyckades vinna sina Allsvenska matcher nu i helgen. Medan Djurgården bara lyckades krysta fram en förlust mot Sirius på bortaplan, så nu toppar plötsligt AIK tabellen. Vi som kan det här med fotboll vet ju att det är högst tillfälligt, men det hindrar ju inte diverse AIK:are att säga onödiga saker om läget just nu. Sluta med det nu genast, tack! Hammarby får säga vad de vill för de lyckas ju ändå aldrig vinna något så det spelar liksom ingen roll…

Har fler än jag noterat att det regnat en del sista tiden? Det har ju inte vräkt ner samma mängder som i exempelvis Gävle, men nog har det regnat en hel del tycker jag. Och oftast regnar det hårt på nätterna, så pass mycket att regndropparna smattrar högt mot sovrumsfönstret och väcker mig flera gånger per natt. Men jag är glad över att ha tak över huvudet och ett varmt täcka att värma mig med, så jag slipper i alla fall bli blöt.

Vildmarken! Alltså vi har ju massor av grönområden och skog här i Haninge, och idag valde min gode vän Marcus och jag att ge oss ut i en av de farligaste skogarna vi har här i Sverige. Tyresta nationalpark…

Vi har alla kunna läsa om vargen som strök runt där för några år sedan, och jag tror personligen att den läskiga figuren Sommarskuggan har sitt ursprung i dessa skogar. Planen var att vi skulle plocka svamp och ta med oss matsäck för en lugn dag i nationalparken, men tyvärr föll halva sällskapet bort så det blev bara vi två. Och vi insåg samtidigt att våra kunskaper om de olika svampsorterna var högst begränsade, dessutom så gillar jag inte ens att äta svamp. Bortsett från kantareller, de går bra i sås och liknande. Därför valde vi istället att utforska nationalparken och dess djurliv. Vi klädde på oss varma kläder och packade ihop förnödenheter för att eventuellt klara av några dygn ute i vildmarken om det skulle behövas. Marcus tänkte ett steg längre och packade även med sig sin selfie-stick utifall vi skulle hamna i nöd. Vi fick dessvärre klara oss utan någon yxa eftersom det ansvaret vilade på en av våra vänner som tyvärr inte kunde följa med oss på detta äventyr, istället fick vi förlita oss på våra egna händer och lärdomar om skogen. Vi var dock förutsägande båda två och valde kläder med orangea detaljer som skulle synas tydligt där ute i vildmarken, Marcus gjorde detta val med tanke på att det kunde pågå någon form av jaktaktivitet där ute i skogen. Och man vill ju inte bli misstagen för en älg och bli skadeskjuten långt bort från civilisationen, så där tänkte han ju helt rätt. Jag valde byxor med en orange dragkedja på ena benet, så att helikoptrarna lättare skulle hitta oss om en stor sökinsats skulle bli nödvändig.

Vi gjorde oss redo och påbörjade vår äventyrliga vandring, och ganska omgående stötte vi på vårt första möte med ett riktigt vilddjur. Efter att ha kämpat oss för en lång uppförsbacke så såg vi något mörkt framför oss på marken och när vi kom närmare så såg vi att det handlade om en potentiellt giftig svart groda. Nu är varken Marcus eller jag några zoologer och kunde inte avgöra om denna groda var giftig eller ej, men det var ändå fullt tänkbart att urbefolkningen i Tyresta använt sig av just denna art till sina giftiga pilar förr i tiden. Vi stannade upp och tittade närmare på vilddjuret, men då började den röra på sig åt vårt håll och gjorde sedan ett farligt utfall med frambenen som fick oss att raskt springa vidare.

När vi hämtat andan efter vår flykt så kändes det lite bättre, tänk att vi faktiskt kunde ha dött där innan vårt äventyr ens hade börjat. Men det skulle inte dröja länge innan vi skulle få nya problem när vi valde att vika av från vår vanliga stig. Vi gillar ju att leva farligt och gav oss iväg ut på främmande mark när ett nytt vilddjur fick syn på oss, ett djur som på engelska kallas för ”a killer squirrel”…

Vi stannade upp och Marcus pekade med hela armen för att varna mig, där längre fram korsade den vår väg. Skulle vi vända tillbaka, eller vågade vi chansa på att den inte såg oss? Vi gick med försiktiga steg framåt och hoppades att vi obemärkta kunde passera vilddjuret, risken fanns ju att resten av dennes crew var i närheten och vi ville verkligen undvika ett möte med alla dessa om vi skulle komma därifrån med livet i behåll. Sakta smög vi fram, och lyckades tack och lov ta oss förbi oskadda. Dessa så kallade killer squirrels är ofta beväpnade med kniv och gnagartänder, fullkomligt livsfarliga!

När vi vandrat längre ut i vildmarken så började energin ta slut, det var dags att slå läger. Det lokala monsunregnet upphörde direkt när Marcus öppnade sin kaffetermos, och jag höll utkik efter rovdjur och tjuvjägare. Det var inte så varmt och skönt ute denna dag så lite varmt kaffe och vildmarksmuffins bakade på vilda blåbär gjorde susen. Vi passade även på att reka närområdet utifall vi skulle behöva övernatta i skogen, och mitt öga lokaliserade snabbt potentiella platser där vi kunde gräva oss en stridsgrop för att hålla värmen. Det fanns gott om små kvistar och pinnar också, eftersom vi båda har lärt oss av Joey i TV-serien ”Vänner” att man kan använda dessa för att stava ”PLEH” (HELP baklänges så att helikoptrarna kan läsa det från luften). Men inget av dessa behövdes, utan när vi var mätta och belåtna så fortsatte vi vår vandring rakt ut i ingenmansland, till vilka okända marker skulle våra ben ta oss. Det var frågan…

Det lokala monsunregnet fyllde skogen med små sjöar som var svåra att passera, vi fick ibland gå långa omvägar för att ta oss fram. På en plats blev vi alldeles ställda när en forsande älv som kom upp från underjorden korsade vår väg, vi följde denna älv och såg hur den skapade vattenfall längs dess framfart hela vägen fram. Tillslut lugnade sig den forsande älven och fördelade sig till mindre bäckar och vattendrag. Efter ett tag såg vi dock något helt otroligt, en enorm vattensamling hade bildats och kunde ej rinna undan ordentligt på grund av all bråte i naturen som blockerade dess naturliga flöde. Mullemeriterade Marcus agerade direkt och vadade ut i vattnet med sina stövlar med risk för sitt eget liv, och röjde resolut bort alla kvistar och annat som samlats likt en bäverdamm. Nu släpptes vattnet fram igen och tack vare detta hjältemod så räddade Marcus hela Haninge från en eventuell miljökatastrof. Vi kunde ha haft ett nytt scenario likt det i Gävle om det inte vore för honom. Jag blev helt ställd över det inträffade men är så tacksam över hans snabbtänkta agerande, vi kunde faktiskt ha drunknat om vi inte varit försiktiga och jag tycker att hela Haninge har honom att tacka för att vi slapp översvämningar i hela kommunen.

Vår vandring fortsatte genom skog och mark, och även om vi njöt av våra djupa samtal och den friska luften så började orken ta ut sin rätt. Då kom det som en skänk från ovan, en stig och människor syntes längre fram! Vi måste ha gått runt hela nationalparken och verkade vara tillbaka på den välkända barnvagnsslingan igen. Dock befann vi oss högt uppe på en höjd, och att gå nedför är jobbigare för benen. Så vi genomförde så kallade kommandorullningar ner genom skogen, träd föll omkull och klyvdes på mitten. Människorna blev chockade och rusade bort med sina barnvagnar och husdjur, men vi tog oss ju ner med bravur. Det blev lite stökigt där bland träden efter oss men det kommer att växa nya träd där sen, lite som Elton John sjunger om i låten ”The circle of life”.

Ja vilken dag, vilket äventyr! Detta kändes dock lite för enkelt och jag har funderat en hel del nu sedan jag kom hem om vi inte borde bestiga berget Kilimanjaro i Afrika eller utforska vildmarken i Alaska nästa gång. Kanske kan vi paddla SUP längs floden Nilen eller Yukon! Fast det är klart, då måste vi ha varsin pinne med oss så inte hungriga krokodiler eller arga björnar kommer för nära och skadar oss. Vore ju sjukt jobbigt om de bet hål på våra paddleboards där ute mitt i vildmarken. Nåja, tack för ett härligt och småfarligt äventyr Marcus! Detta gör vi snart om igen.

Jag tänkte inte skriva mycket mer än så, efter dagens alla intryck och upplevelser så måste jag nog vila lite här nu. Så jag säger hej till soffan, och sen riktar jag ett stort tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Bring som skulle leverera ett paket till mig. Vilken otroligt rörig tjänst de erbjöd! Trodde först att jag skulle hämta ut min försändelse på ett utlämningsställe, men fick då ett mail och SMS om att jag kunde välja hemleverans. Toppen tänkte jag! Så självklart gjorde jag det, men man fick inte välja datum eller tidsfönster. Okej då gör man väl det senare, men när min bokningsbekräftelse kom stod det att de levererar dagtid mellan kl.8-17. Det var ju ett härligt tidsfönster att förhålla sig till, och varför gick det inte att välja leverans kvällstid? Jag försöker då boka av min hemleverans eftersom jag jobbar dagtid, men det gick inte. Nåja, då försöker jag boka in den där jäkla hemleveransen nästa vecka istället, då kanske jag kan jobba hemifrån den dagen. Sen dagen efter kl.08.27 får jag ett SMS där det står att min leverans är lastad och kommer att levereras samma dag, då fick jag psykbryt… Ska man inte ens få välja vilken dag man tar emot paketet? Jag var ju redan på jobbet när de skickade ut detta, så jag fick surt avbryta mitt arbete och åka hem. Så den tjänsten kommer jag aldrig välja av Bring igen, och förhoppningsvis slipper jag ha att göra med dem i framtiden…

Skolorna ringer nu in alla eleverna igen efter ett långt och härligt sommarlov. Så nu är det även dags för barnen att återgå till vardagsrutinerna!

Freja började sin nya skola i onsdags och går numera på Kulturama, hon har längtat tillbaka till skolan väldigt mycket. Hon är peppad och tycker det ska bli kul att börja i en för henne helt ny skola. Theo längtade efter att få leka med sina kompisar och spela fotboll på rasterna igen, men tycker inte att själva skolan är riktigt lika lockande. Även om han sagt att det känns spännande att börja i tredje klass nu, då är man ju störst på lågstadiet. Nova informerade mig att hon inte hade längtat ett endaste dugg och var inte peppad för fem öre att få börja skolan igen. Hon vill ha mer sommarlov så hon kan leka med sina kompisar och bada hela dagarna. När jag pratade med henne på telefon kvällen innan skolan började så frågade jag om hon såg fram emot att börja skolan igen i deras nya klassrum och med nya skolämnen dessutom. Så kan hon ju leka med sina kompisar där hela dagarna.

– Men jag behöver ju inte gå i skolan för att leka med dom. Vi kan faktiskt leka ändå här hemma… Sen så är matte skittråkigt…

Så förklarade hon sin syn på saken, haha! Jag kan hålla med hennes kloka ord, hon behöver ju inte skolan för att leka med sina kompisar. Hon är smart den ungen, så hon kanske inte behöver gå i skolan längre om hon själv skulle fått välja. Detta fick mig att minnas något som Freja sa till mig när hon gick i första klass…

– Pappa, idag klarade jag av att gå armgång i den stora klätterställningen på skolgården. Så nu kan jag göra alla grejer i klätterställningen och behöver inte gå i skolan längre…

Tänk om det vore så enkelt, härligt ändå! Jag minns själv att jag trivdes väldigt bra på sommarloven som barn och inte heller var så förtjust i att återgå till skolan. Att ha en tidig tid att passa på morgonen och inte få vara uppe lika länge på kvällarna var tråkigt. Men man kommer snabbt in i gamla rutiner igen, så snart är nog vardagen som vanligt igen.

Får man ljuga? Jag är i alla fall uppvuxen med filosofin att ljuga är dåligt och att det ska man inte göra. Ändå så har min syster ljugit för mig…

– Men Jimmy du måste följa med och spela padel, du kommer älska det!

Det var lögn nummer ett, här kommer lögn nummer två…

– Men det är inte så jobbigt, jag lovar!

Det var bara en massa ljug! För igår så provade jag padel, jag hade med mig rack och mina snabbaste skor och allting. Min syster hade bokat in oss två och även min bror Max tillsammans med vår kusin Rikard. Och vi började lite försiktigt med att bolla fram och tillbaka, så långt gick allt bra. Det tog ett tag att vänja sig med hur bollen studsade och hur hårt man skulle slå, men sen kom den ena känningen efter den andra. Först började det ila i knäna, men jag bet ihop. Sedan drog det i ljumskarna, men jag… jag bet ihop… Sedan så började det bli ömt i skulderbladen… men jag bet ihop!

– Nu har vi värmt upp i 15 minuter så nu kan vi börja spela på riktigt. Sa Linda.

– Skojar du med mig nu! Vadå spela på riktigt, jag håller på att dö padeldöden här och fick nästan en boll rätt i ansiktet! Protesterade jag högt.

Alla bara skrattade åt mig, men vi började spela. Det var ju bara 15 minuter kvar av vår bokning nu så det skulle jag väl orka tänkte jag.

– Vi har planen i 30 minuter va? Frågade jag.

– Nej nej, en hel timme! Svarade Linda glatt.

Jag spelade klart men unfriendade henne direkt från Facebook när jag kom hem… Haha, nej såklart jag inte gjorde det. Och det var roligt att spela padel, jag tycker nog dock inte att det levde upp till hypen det varit kring allt detta. Men jag kommer spela igen, får se när det blir bara. Min kropp är inte lika upphetsad över att återvända till padelhallen, men jag ska nog lyckas övertala den.

Några av er har kanske redan upptäckt detta, men nu ligger bloggen utanför WordPress och har istället en helt egen hemsida. Så ni som inte är registrerade följare kan istället välja att spara länken här nedan så slipper ni googla fram bloggen när ni vill läsa.

https://pappatarzan.com/

Barnen och jag hade förra helgen årets kräftskiva hemma hos oss. Det var bara vi som kräftade loss och höll det litet, men kanske kan man träffa släkt och vänner nästa år och ha en kräftskiva tillsammans. Det vore roligt!

Barnen har nu lärt sig skala kräftorna själva, vilket underlättar en hel del. Förra året hann jag väl äta typ tre kräftor, sedan satt jag mest och skalade åt barnen medan de åt. Så nu njöt vi för fullt och de var så lyckliga, tänk att de är så förtjusta i skaldjur. Jag åt lite av de andra godsakerna, är ju inte lika galet förtjust i kräftor så då fick barnen äta upp dom. Sedan kokade jag ihop en fond på skalresterna och unnade oss hummersoppa till lunch på söndagen. Jättegott! Det gillade alla här hemma, även jag. Nova tyckte det var den godaste soppa hon ätit, den kommentaren värmde gott i mitt hjärta.

Det fick bli allt för denna gången, nu är det fredagsmys som gäller här hemma. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till arga Henke på jobbet. Jag fick upp ett minne på Facebook idag där det var en bild på en liten lapp som vi fann i anslutning till hans skåp på jobbet för några år sedan. Den var fin på sitt sätt och hade ett tydligt budskap, men trots detta så blev Henke sådär arg som bara han kan bli. Kärlek kommer ju i alla dess former, är den verkligen så upprörande eller vad tycker ni?

Är hösten här, nu redan? Nej det går jag inte med på, det är ju massor av härliga sommardagar kvar även om vädret varit lite svalare och aningen fuktigare sista tiden. Men jag tror att solen snart är tillbaka och värmer oss igen, bara vänta och se!

Kan dock inte låta bli att lida med folket runtom medelhavet som just nu ser sina hem brinna ner till följd av de enorma bränderna som härjar där, det måste vara fruktansvärt att se hur elden slukar allt i sin väg. Bilderna från ön Evia i Grekland är svåra att ta in, tyckte mig läsa att de har haft den värsta värmeböljan på över 30år och det brinner verkligen överallt. Människor evakueras från ön och Sverige och flera andra länder i EU hjälper till med släckningsarbetet genom att skicka flygplan som ska vattenbomba ön. Hoppas att det inte är för sent bara, elden drar fram oroväckande snabbt och ödelägger by för by. Och även om vi befinner oss på långt avstånd från händelsernas centrum så ska vi inte glömma hur det var här hemma i Sverige för några år sedan när de enorma skogsbränderna härjade fram och totalförstörde enorma områden. Tankarna går till alla de drabbade och jag önskar det fanns något man kunde göra för att hjälpa dem på plats, kanske finns det hjälporganisationer man kan stödja. Ska undersöka detta vidare…

Nu är OS i Tokyo över, men jag har knappt tittat något alls på detta. Det sändes ju väldigt udda tider för att det skulle passa mig, men jag hann hem och såg Sverige spela OS-finalen i fotboll. Sverige gjorde en strålande bra turnering och fick möta Kanada i finalen, det var en jämn match där jag nog ändå tycker att Sverige var det bättre laget. Men allt skulle avgöras på straffar och där drog dessvärre Kanada det längsta strået och vann guldet, vilket kändes oerhört tungt eftersom jag tyckte Sverige var det bättre laget den här matchen. Det var många tomma blickar och besvikna intervjuer efteråt, men när allt kommer omkring och besvikelsen har lagt sig så ska de vara enormt stolta för sin insats. En silvermedalj är inte alls dåligt och det ser onekligen ljust ut för svensk fotboll, vilka hjältar!

Sammanfattningsvis blev det ett bra OS ur ett svenskt perspektiv, där kanske främst guldmedaljerna till diskuskastaren Daniel Ståhl och stavhopparen Armand Duplantis var det som intresserade mig mest. Men även de andra svenska medaljörerna gjorde ett fantastiskt OS, inte minst Sarah Sjöström som presterade otroligt bra i simningen trots att hon precis återhämtat sig från sin brutna arm. Starkt jobbat och inte alls illa för det lilla landet lagom i dessa sammanhang. Stort grattis!

Äntligen! Jag har nu hämta ut våra paddleboards (SUP), allt gick ju otroligt mycket fortare än beräknat och dessa skulle ju egentligen inte levererats förrän i slutet av augusti. I regnet gav jag mig iväg för att hämta ut dessa på Port 73, sedan snabbt hem igen för att packa upp och inspektera dem. De är helt enorma! Lite över tre meter långa, det kändes inte så mycket när jag läste igenom min beställning men de fick ju knappt plats i vardagsrummet. Snygga är de också, valde några som smälter in bra i naturen, men de är vita på undersidan vilket är bra om man skulle kapsejsa med brädan där ute på havet. Jag tänker att det förmodligen så kustbevakningens alla räddningshelikoptrar kommer att se mig från luften, en lysande vit bräda med en blek tjockis iförd häftig flytväst som desperat försöker komma tillbaka upp på brädan igen.

Det är alltså på en sådan som jag ska ta upp kampen om Östersjön med min nemesis, Henke… Nu är jag dock nybörjare medan han har lång erfarenhet av att korsa havet under sina resor till Åland, även fast han är lite utav en fegis och gör detta med hjälp av färjorna. Jag tror annars att Henke är en sådan som stryker runt längs stränderna iförd snorkel och knallröda simfenor på fötterna som han plaskar med i vattenbrynet. Han är förmodligen livrädd för Kraken samt att sjögräs ska snudda vid hans hud när han befinner sig i vattnet, men på stranden känner han sig trygg och har för säkerhetsskull en träklubba liggandes på sin badring en bit upp på stranden. Så medan han vankar där på stranden fram och tillbaka och försöker ingjuta mod i sin lilla kropp för att ta sig över havet, ja men då greppar jag min paddel och ger mig iväg på min bräda. Jag tror att jag kommer vinna detta ganska enkelt, om han inte kastar sig ut på sin badring eller liknande och med sin träklubba till påk försöker paddla ikapp mig. Haha, lycka till! Jag kommer smeka vågorna som en graciös sädesärla och fullkomligt flyga fram. Skulle han mot all förmodan hinna ikapp mig om jag exempelvis stöter på Kraken och måste skrämma bort den i en kamp på liv och död, ja då kan jag bara se till att vid nästa område av algblomning skvätta lite alger på honom. Det kommer skrämma livet ur den lilla Henke till att ge upp slaget om Östersjön, och sedan är det jag som är havets konung. Och Kraken…

Alltså, under min semester så såg jag något så vansinnigt roligt som jag vill dela med mig utav. Om ni nu skulle ha missat detta! Någon hade lagt upp en bild på en hemmagjord myggfälla, och om den fungerar i verkligheten så är ett nobelpris nog på sin plats. Eller vad tycker ni?

Barnen har varit uppe i Hälsingland nu sista veckan och haft det strålande bra där vad jag förstått på dem när vi pratat i telefon, men idag kommer de hem igen. Och på fredag så ses vi äntligen igen, som jag har längtat! För att göra det lite extra festligt så tänkte jag att vi skulle ha en liten kräftskiva när de kommer till mig, de älskar ju kräftor så det kommer bli toppen. Och igår kväll så passade jag även på att baka platta pitabröd som vi kan ha till våra hemmagjorda gyros som jag också tänkte att vi skulle äta i helgen, det är ju så vansinnigt gott! Lite hemmagjord sås och marinerade kycklingbitar på det, alltså det är så himla gott att man nästan smäller av…

Ja som ni hör så nalkas det alldeles för mycket godsaker till helgen, så då är det bra om man försöker äta nyttigare däremellan och även rör på sig lite. Så det har jag redan börjat göra nu, röra på mig alltså. I lördags gav jag mig ut i regnet på en löptur, ja säkert flera hundra meter innan jag höll på att dö. Sedan fick jag gå en bit innan jag orkade springa igen, och så höll det på medan jag blev dyngsur i regnet. Men jag förstår ju att man inte ska jämföra sig själv med när man höll igång och tränade mer förr om åren, fast det är väldigt svårt och man svär och blir frustrerad. Dock så har jag äntligen hittat tillbaka till känslan när man är nyduschad och klar, när kroppen liksom pulserar och pyr i efterskalvet av träningen. Den är rätt härlig, fast det kanske är ett tecken på att min kropp inte alls vill detta mer. Men nöjd är man, så nu ska vi se hur länge jag orkar hålla detta uppe och jag ska försöka komma ut två eller tre gånger i veckan i alla fall. Och jag försöker motivera mig med orden från en rörmokare jag en gång kände, han peppade sig själv på ett besynnerligt sätt när han satt på sin träningscykel hemma och kämpade för att komma i form. Vad han sa? Nej det kan jag tyvärr inte skriva här, det är alldeles för ovårdat och olämpligt språk. Eller vad säger du Jocke? Du var där och kanske minns…

Vet ni, snart har jag skrivit 500 inlägg här på bloggen! Vem kunde tro det när jag började, och som en del av bloggens utveckling så har jag nu skaffat en egen webbsida som ni snart ska få se. Spännande va! Jag är väldigt peppad på att se hur den blir, men jag ska själv försöka designa den så det kan faktiskt sluta precis hur som helst. Det kanske slutar med att ni möts av denna bild när ni googlar på hemsidan sen…

Stort tack för att ni läser, önskar er alla en fortsatt fin kväll. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till hunden som stirrade på mig i regnet genom ett staket i lördags när jag var ute på min motionsrunda. Sluta! Jag gillar inte när det händer…

Nu har man lagt en hel arbetsvecka bakom sig efter semesterledigheten, men det har gått väldigt bra att börja arbeta igen. Jag låg självklart vaken lite för länge innan jag kunde somna på söndagen men nu är dygnsrytmen återställd igen!

Är det livsfarligt att ge sig ut på en paddleboard (SUP), jag frågar åt en vän… Haha, nej men jag försöker läsa på om detta och även prata lite med de som jag vet har varit ute och paddlat. Och jag har fått många bra tips, som att exempelvis skaffa en vattentät väska eller liknande att förvara mobil och annat i medan man paddlar. Så det har jag nu köpt, och denna var i en bra storlek så då kan man ju även få med sig matsäck och lite annat när man paddlar iväg. En annan sak som dock verkar vara en vattendelare bland erfarna paddlare är om man behöver flytväst eller ej, man sitter ju förvisso fast i brädan med ett snöre så den inte åker iväg om man trillar av och då kan man ju ta tag i den för att flyta. Till barnen så tänker jag självklart köpa flytvästar som de kan använda, men jag beslutade mig igår för att även skaffa en åt mig själv. För ni som känner mig vet ju att allt, precis ALLT kan hända när jag är på äventyr. Och vattnet är ju inte mitt rätta element utan här har jag lite dålig koll, så det är nog lika bra tänker jag.

– Men vad mesig du är Jimmy, vad tror du ska hända egentligen? Kanske några av er låtsastuffingar tänker då.

Låt mig då berätta om ett otippat men ändå ett fullkomligt rimligt scenario när jag paddlar ut för första gången… Det kan mycket väl vara så att jag ramlar av brädan hela tiden och aldrig kommer ut från strandkanten, eller så kanske jag vänjer mig snabbt och får in rätt teknik! Detta kan ju leda till att jag blir lite övermodig och tar rygg på en finlandsfärja eller liknande, så surfar jag fram på svallvågorna i kölvattnet och bara paddlar på tills man inte ser land längre. När jag upptäcker detta kommer jag inte att hantera situationen särskilt bra, så mycket kan jag nog säga. Det blir nog så att jag i panik försöker paddla in mot vad jag tror är land igen, men förmodligen har jag orienterat mig fel och det jag tycker se ut som en liten fyr längre bort i horisonten är förmodligen en rysk ubåt. Shit och jäklar! I rädslan av att bli skjuten av en torped så vänder jag min bräda alldeles för fort och ramlar av, då kan det ju vara bra med flytväst. Annars hade jag nog tappat fokus och snabbt försökt dyka ner efter min vattentäta väska när jag sakta ser den falla av brädan och sjunka ner mot havets djup. Nu är det inte hela världen att bli av med den, den kostade inte så mycket. Men allt detta onödiga plaskande i brist på simborgarmärket lockar säkert till sig djur, hajar ni…

Nej det vore väl helt galet om det skulle dyka upp en vilsen vithaj som börjar bita på mig där mitt ute på Östersjön, men jag utesluter det inte ändå. Istället minns jag det någon berättat för mig när jag var barn, att om du hamnar i nöd långt ute till havs så kan du slå med handflatorna mot vattenytan och tänka på delfiner så kommer de och räddar dig. Detta är väl definitivt en berättigad situation för att se om det fungerar eller ej?

– Okej Jimpa, tänk på delfiner nu. Tänk Flipper…

Inget händer, inte till en början i alla fall. Jag börjar frysa och försöker med jämna mellanrum ta mig upp på brädan igen men de stora vågorna kastar av mig hela tiden. Det är då det händer… Späckhuggare!

De är ju som en blandning av delfin och haj typ med sina vassa tänder och stora gap, så kanske fungerade det lite att tänka på delfiner ändå. Eller så lockades de snarare av ljudet från det som lät som att någon kastade macka med en enorm stenbumling där ute på havet. Nu har jag ju sett filmen ”Rädda Willy” och vet att de inte äter människor, men det hindrar dem säkert inte från att klyva min bräda på mitten i tron om att det är en platt säl. Med en halv bräda kommer man ju inte flyta länge till, de kommer nog leka med mig där i vattnet och dra ner brädan med mig som fortfarande är fastknuten med foten i det där snöret. Några kalvar till späckhuggarna tycker jag ser rund och rolig ut och knuffar på mig hårt i magen, mobbingen fortsätter tills den ryska ubåten nu kommit närmare och lyckas hitta mig där i vattnet. Späckhuggarna flyr med flinen i halsen och en rysk sjöman, troligen vid namn Vladimir, plockar upp mig ur det iskalla vattnet. Äntligen räddad! Men så fort de förstår att jag är svensk så klipper de av det där snöret till brädan och kastar tillbaka mig i vattnet igen, men behåller brädan som souvenir eller nåt. De skrattar högt och ropar ”sputnik vodka” eller liknande innan ubåten gör en burn-out framför mig och drar iväg. Men svallvågorna blir enorma och jag åker med dem en bit tills jag efter flera timmar tuppar av och sedan spolas upp på Åland där en fiskmås och Henke… Nej, vet ni jag vill inte ha en SUP längre! Eller jo, kanske om jag har en JÄTTESTOR flytväst så kanske det blir bra…

Igår hände det, det var dags för mig att ta den andra dosen av vaccinet mot Covid-19! Alltså den smärtan jag fick uppleva i min arm, det var något fruktansvärt och jag nästan vred mig i plågor strax efteråt!

Min arm föll av! Haha, nej så blev det såklart inte utan det gick bra. Jag måste säga att själva sprutan gick väldigt snabbt och smidigt att ta, de har organiserat allt väldigt bra så jag vill ge en stor eloge till alla som arbetar med att vaccinera oss människor dag ut och dag in. Så nu är jag fullvaccinerad och förhoppningsvis skyddad mot att bli allvarligt sjuk om jag skulle bli smittad i framtiden. Sen ska man ju fortsätta följa restriktionerna ändå och det hoppas jag att alla gör, för kanske kan vi vaccinerade sprida smittan vidare utan att vi vet om det. Nu har jag inte full koll på hur det fungerar men jag lyssnar på Anders Tegnell, säger han att vi ska fortsätta hålla avstånd samt att tvätta händerna och använd munskydd så kör jag på det. För glöm inte bort våra hjältar och hjältinnor inom vården som måste ha dessa skydd på sig hela tiden när de sliter på sina arbetsplatser, så vi ska verkligen inte klaga tycker jag! Tänk på det…

Nu ska jag njuta av den kommande helgen! Vissa av er är förmodligen olämpliga och har semester fortfarande, eller kanske går ni på semester nu. Det är ni alla värda! Men jag har ett par kollegor som väldigt ofta ville berätta att idag, IDAG går de minsann på semester. Gärna flera gånger påtalades detta! Men jag är ju inte den bittra typen, utan funderar istället på hur jag på ett kreativt sätt kan piffa till min närmaste kollegas skrivbord tills hon kommer tillbaka. Det finns ju så många olika varianter att göra detta på, man kan ju förstås använda sig av ballonger och andra traditionella hjälpmedel. Men jag tänker gärna utanför boxen istället och försöker mig nog på något mer annorlunda, men vad det blir får ni kanske se längre fram när de är tillbaka på jobbet igen… Stort tack för att ni läser, ha d biff!

Till alla er som himlade med ögonen och tycker jag är en fegis angående om det kan finnas späckhuggare i Östersjön, läs detta: https://sverigesradio.se/artikel/1197878

DAGENS JERKER går fortsättningsvis till Henke, och så kommer det förbli tills han är tillbaka från sin semester på Åland där han går upp tidigt på morgonen för att stirra på broöppningar och andra häftiga upplevelser.

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar Smalltalk – Episode VI.

Varmt välkomna tillbaka, vad jag kan se så har jag inte skrivit ett nytt avsnitt av ”Smalltalk” sedan augusti 2018, det är alltså ungefär tre år sedan sist! Men nu är det alltså dags igen, barnen pratar ju numera så pass bra rent grammatiskt att det sällan blir några roliga fel när det gäller uttal och liknande. Fast jag har samlat på mig lite sedan sist och kommer att låta er ta del av detta här nu!

Först så tänkte jag börja med något som Nova sa under en kort period, och det kunde låta ungefär såhär… Lenig!

– Känn här på min kind, den är väldigt lenig! När jag använde balsam i håret så blev det alldeles lenigt!

Hon är ju något på spåren här, och lenig eller lenigt är alltså något hon upplever som lent. Hon tycker om att känna på sitt hår i duschen precis när hon sköljt ur balsamet, då känns det alldeles glansigt och tydligen lenigt. Eller så kan hon klappa sig på sin kind och sedan berätta att den känns så lenig. Inte så tokigt ändå!

Det finns något mystiskt och spännande, snudd på läskigt till och med när det gäller nästa ord. De snappade upp detta från en film eller något barnprogram, sedan började klä ut sig här hemma för att förvandlas till en… Spinjon!

– Ska vi klä ut oss och leka spinjon? Kolla på mig nu vilken hemlig spinjon jag är!

Detta är kanske inte så svårt för er att lista ut vad det handlar om, vad barnen försöker säga är helt enkelt spion. De hade en period då de klädde ut sig i olika utstyrslar och ibland kunde de till och med ha en mask över ögonen eller en diskret mantel på ryggen, sedan packade de varsin ryggsäck med nödvändiga spinjongrejer som de bar runt på sin rygg. De hade väldigt roligt varje gång, och jag minns själv att jag lekte spion eller hemlig agent som barn. Då iklädd en cowboyhatt, solglasögon, badrock eftersom jag inte hade en trenchcoat och jag bar runt på en gammal portfölj som jag fått av min morfar. Och eftersom jag i stort sett aldrig fick leka med leksaksvapen hemma som barn så hade jag istället varit kreativ och byggt ihop en laserpistol av LEGO som jag förvarade i portföljen tillsammans med en tidning och ett par handklovar. Livet som spinjon kan vara väldigt spännande för ett barn!

Ett av barnen här hemma är aningen mer temperamentsfull än de andra, och det är i de situationer då barnet blir upprört och vill säga sin mening som de roligaste orden kommer ut ur munnen. Ta detta till exempel… Proffsaren!

– Nu pratar du faktiskt som en vuxen eller så tror du att du är någon sorts proffsaren på det här!

Vi som umgås med mina barn vet ganska snabbt vem av barnen som har sagt detta, det är såklart Nova som genom åren sagt så roliga saker. Och speciellt när hon varit arg eller upprörd! Med ordet proffsaren så tror jag att hon menar proffs, att någon är ett proffs på något helt enkelt. Denna gången var hon upprörd på Freja som mindes reglerna till ett kortspel bättre och försökte förklara detta för Nova, men tydligen pratade hon på ett sätt som fick henne att framstå som vuxen eller ett spelproffs. Vi borde kanske anamma detta uttryck i det vardagliga språket lite mer? Inom sporten ishockey kan jag tänka mig att de istället för att säga NHL-proffs om en spelare så kan de väl säga att denna personen arbetar som proffsaren på hockey i NHL, eller hur? Tänk hur det kunde ha låtit då under OS i Turin 2006 när vi hade spelare i Tre Kronor som exempelvis Mats Sundin, lagkapten och proffsaren i den anrika klubben Toronto Maple Leafs som skulle bära fram landslaget genom turneringen. Vilken presentation! Eller om jag kunde spela elbas, och kanske kunde vinna ett pris på någon gala för min fristående musikstil och coola headbangande på scenen. ”Och vinnaren är… Jimmy! Musikgeni och proffsaren på basgitarr i det legendariska rockbandet Gods of Thunder!”

Ganska nyligen så pratade vi om olika valutor hemma, och denna gången handlade det om att Theo sett något han ville köpa på eBay. Jag förklarade att de anger beloppen i dollar, och då verkar det inte så dyrt utan då måste vi räkna om till svenska pengar innan vi vet vad det faktiskt kostar. Och hör och häpna över vår nya valuta… Spänn!

– Jaha, så om jag tar det som står där gånger tio, då blir det rätt i spänn?

Haha, ja här kan man ju inte annat än skratta! För självklart har vi nog alla sagt spänn istället för kronor och barn snappar ju såklart upp detta. Så han var inte alls fel ute, det blev bara väldigt roligt i sammanhanget. Men nu har även han lärt sig att vår valuta faktiskt heter kronor och inte spänn…

Nu kommer det sista ordet och det är något som sades mer för några år sedan, jag har inte hört någon säga det på länge i alla fall. Inte världens svåraste att lista ut kanske, här kommer det… Sovet!

– Varför måste jag sovet så himla tidigt, jag vill vara uppe en stund till! Vet du pappa, förut när du låg i din säng och gjorde sovet så snarkade du!

Ni som först gissade på Sovjet har fel, för att sovet betyder i detta sammanhang att sova. Detta ord eller uttryck har kommit och gått lite under den perioden det var aktuellt, kanske beror det på att de alla sagt det fast i olika stadier. Jag minns det som att Nova var den som använde sig av sovet senast i alla fall, och jag kan idag sakna ord som sovet när det är läggdags för barnen. Kanske att jag borde införa det igen och röra till grammatiken lite?

Det var allt för denna gången, som kanske mycket väl blir den sista. Barnen har ju som jag skrev tidigare här numera blivit väldigt bra på att uttrycka sig verbalt, men jag lovar att fortsätta lyssna efter nya roliga ord och uttryck. Får jag ihop några nya ord så återkommer jag med ytterligare ett avsnitt här, kommentera gärna med era egna upplevelser och ord som ni vill dela med er. Det berikar så oerhört mycket att höra barn uttrycka sig på sina alldeles egna sätt, stort tack för att ni läser!

DAGENS JERKER går inte alls otippat till kungen av dåliga ordval och uttryck, Henke! I mitt senaste blogginlägg så jämrade jag mig lite över att semestern gått för fort och att det redan var dags att återgå till jobbet igen, då var han inte sen att kommentera detta på Facebook genom att retas och berätta att han minsann hade hela tre veckor kvar av sin semester. Men som den vänliga och fina person jag är så svarade jag såklart väldigt diplomatiskt på hans utspel på bästa möjliga sätt…

De sista veckorna kan ha varit de snabbaste jag upplevt i hela mitt liv, kan inte förstå att fyra veckor har gått redan och att sommarens semester nu är över. Men jag ska absolut inte klaga, det har varit helt otroligt fina veckor med bra väder och roliga upplevelser.

Men hur tusan spenderade jag min lördag igår då kanske ni undrar, jo jag gjorde något som jag gillar minst av allt i hela världen… Jag åkte till återvinningen i Jordbro och stångades bland annat med alla andra som hyrt släp de inte kan kontrollera alls, som de fyllt med gammalt trädgårdsavfall och överblivet virke från den nybyggda uteplatsen med mera. Det slår aldrig fel, alltid råkar jag ut för personer som blockerar och ställer sig i vägen på de mest dumma sätt. Jag brann av i bilen innan jag ens hann parkera, haha! Så jag ställde mig på en avlägsen plats nära utgången sedan sprang jag kors och tvärs med allt som skulle sorteras, men jag tror faktiskt att det gick snabbare att göra så än att stå och vänta på en plats precis vid containrarna. Och det är som många säger, att när man är klar och åker därifrån så mår man så himla bra! Det var skönt att bli av med den gamla kylskåpsdörren som stått i vägen alldeles för länge här hemma och en massa annat man samlat ihop sista månaderna. Denna bedrift förtjänade såklart en avkopplande kväll på balkongen med ett glas rosé, otroligt mysigt!

Jag har även hunnit med att se en film här under min semester, den nya Mortal Kombat! Jag kan inte påstå att jag hade några som helst förväntningar på denna, och filmer som baseras på TV-spel är sällan bra alls. Men just spelet Mortal Kombat spelade vi friskt i kafeterian under gymnasieåren, det är alltså ett fightingspel där man tävlar i en turnering och mer eller mindre kämpar tills någon dör i spelet. Och trots att det var ett väldigt våldsamt spel så finns det många roliga minnen att berätta om från rasterna i kafeterian, det kan jag lova. Som när vår kära klasskamrat Johan skulle avsluta sin fight genom att göra något coolt mot sin motståndare, men det blev varken coolt eller bra. Som vi skrattade!

Filmen då, ja den var inte mycket att hurra för alls. Det var förvånansvärt dåligt skådespel från många av karaktärerna, förutom ett fåtal som däremot briljerade i vissa scener. Jag syftar främst på inledningen av filmen när karaktärerna Scorpion och Sub-Zero brakar samman, då fick man känslan av en sådan där vacker och mystisk film med samurajer i forntida Japan. Det är brutalt och onödigt blodigt, precis som i spelet. Men de som gestaltar dessa två är nästan för bra för att vara med i en sådan film, däremot är det väl just detta som gjorde filmen sevärd. Det är ingen film jag direkt vill tipsa om, men gillar du Mortal Kombat så kommer du nog uppskatta denna skulle jag tro… Get over here!

Idag tog jag mig till friluftsområdet i Rudan med min filt och låg där och lapade sol i några timmar. Det var inte alls mycket folk där så jag njöt av lugnet med lite musik, det blev ganska varmt ska jag erkänna och om jag inte ens fått lite färg nu så kommer jag reklamera solen! Kan behöva hjälp av er som läser om vart jag ska vända mig i så fall, eller finns det en sunmail man kan kontakta? Härligt var det i alla fall och när jag kom hem mötte jag såklart de nyinflyttade grannarna på samma våning där jag bor. Jag välkomnade dem till huset och hoppas att de ska trivas bra, de verkade trevliga och sa inte ett ljud om att jag var alldeles röd och svettig där i trapphuset. Det var snällt av dem, de skulle tydligen iväg och se på matchen mellan Hammarby och Norrköping så de tackade för pratstunden och rusade vidare. Tråkigt att de visade på sådant dåligt omdöme (bajensupportrar) när de verkade så trevliga, nu kanske jag måste få dem vräkta bara för det. Det måste ju gå nu när man sitter med i styrelsen här i föreningen…

När jag kom in i lägenheten så möttes jag av en sval och härlig inomhustemperatur, detta tack vara att den AC jag tidigare beställt äntligen har kommit. Vilken skillnad den gör, kan inte förstå varför jag väntat med att skaffa denna! Utan tvekan årets bästa köp, kan verkligen rekommendera alla som bor i lägenhet att skaffa en portabel AC så slipper man sömnlösa nätter och varm kvav inomhusluft. Den låter lite men det är det värt, och det kan vara lite klurigt att få till det med utloppsslangen där värmen ska ut genom ett fönster eller liknande. Men när allt väl är på plats så gör den underverk här hemma, så om ni behöver fly tillvaron i era varma hem så kan ni komma hit och faktiskt njuta av en kopp kaffe om ni vill!

Jag kan glatt informera er om att jag snart knåpat ihop ett helt nytt blogginlägg av ”Smalltalk” som kommer publiceras nu i veckan. Om ni inte minns vad det är så är det alltså ett inlägg som enbart handlar om barnens sätt att uttrycka sig i ord och hur det kan bli lite fel ibland. De är ju så stora nu att det sällan uppstår några sådana situationer längre, men jag har sammat på mig lite nya uttryck som ni kommer att få ta del av då. Så håll utkik!

Nu ska jag fixa lite middag, sen är det väl dags att unna sig ett litet psykbryt och ångest över att gå upp tidigt och jobba imorgon bitti. Haha, nej det ska bli kul att återgå till vardagen igen. Jag har som sagt haft en väldigt bra semester så jag känner mig redo för lite vardagsrutiner och hårt arbete. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till ett företag nu igen… Jag hittade en webbutik i Danmark som säljer paddleboard (SUP) och de hade ett bra paketpris på två stycken med alla nödvändiga tillbehör. Barnen har en som de använder hos Jenny och tycker den är rolig, så då skaffar vi två hit också tänkte jag då som den fina far jag är. Jag betalar för dessa och får en bokningsbekräftelse direkt, men även informationen att dessa inte kommer att levereras förrän tidigast i slutet av augusti. Fasen också, men då får vi hoppas att det fina vädret fortsätter så vi kan ge oss ut och paddla lite då istället. Åh grymma värld!