Det var med stor iver som jag öppnade hemuppgiften denna veckan, det var ju en så kallad ”labblåda” som min kemilärare skickat till mig. Det var en metalliknande portfölj med stora lås på, och en lysande orange klisterdekal med ett stort svart kryss på som visar vart skatten finns eller något liknande. Denna låda innehöll allt jag behövde för att utförligt genomföra denna hemuppgift. Såhär gick det till!

Det var inte mycket till innehåll i labbådan hon skickat, men jag följde instruktionerna noggrant och dokumenterade alla steg jag gjorde genom laborationen. Den första instruktionen var att ta en stor kastrull eller gryta och fylla den med vatten som sedan skulle koka upp på spisen. Jag hittade en riktig bautakastrull på närmare 10 liter som jag kokade upp mitt vatten i, och samtidigt dokumenterade jag allt i mitt skrivblock. Det är av yttersta vikt att man skriver utförligt genom varje steg hur du genomför i uppgiften. När vattnet kokade så skulle man nu tillsätta innehållet ur en liten bägare som innehöll 1.5dl vätska, samtidigt som du skulle hålla ett lackmuspapper med din andra hand strax under ytan på det kokande vattnet för att se om färgen nu skulle skifta på lackmuspapperet. Okej, då kör vi… Observera nu noggrant Jimmy vad som händer med lackmuspapperet när du nu snabbt häller i bägaren med den där vätskan. Den hade en liten handskriven etikett på sig med namnet H2SO4…

PANG!!! Jag menar JÄTTEMYCKET JÄTTEPANG!!! Det blev en explosionsartad smäll i hela köket, och ett fönster sprack och köksfläkten ovanför spisen började brinna i några sekunder. Mina örsnibbar svider, och näsborrarna känns overkligt stora. Där stod jag som ett fån, med lackmuspapperet i ena handen och den tomma bägaren i andra han… Nej den hade flugit iväg den med. Den hittade jag trasig på vardagsrumsgolvet lite senare. Vad som hände med lackmuspapperet hade jag ingen koll på längre, det hade gått av på mitten och ena halvan var spårlöst försvunnen. Grytlocket hittade jag senare, uppe i taket. Och mina anteckningar var helt förstörda och oläsliga, det var stänk överallt. Till och med min fina Kitchen Aid som jag älskar lika mycket som mina egna barn var nerstänkt, trots att den står en bit bort! Jag var så upprörd att jag inte hann reagera på att det nu började svida överallt i ansiktet och på armarna. Saknad av labbrock och skyddsglasögon – CHECK! Mitt hår på huvudet hade försvunnit framtill, och då menar jag inte mina ”vikar” utan det hade frätts bort av allt stänk. Jag fick raka av mig allt hår på huvudet senare på kvällen. Och min fina t-shirt saknar numera framsida, den har bara två ärmar kvar och ett ryggstycke tyg där allt hålls samman av kragen i princip. Som en pytteliten mantel ungefär. Men magen, bröstet och armarna är nu fritt från hår och alldeles babylent. Hur tusan ska jag sammanfatta allt det här för min lärare?

Jag har i efterhand valt att kalla detta labbförsök för ”Homelab Xplosion”. Där min hypotes om att sammanföra kokande vatten och H2SO4 (svavelsyra) i en sorts laddad och kärleksfull emulsion inte blev en bra kombination, varken för mig eller mitt lackmuspapper. Och nu har det kommit sot på mina nyköpta citroner också, så himla typiskt. Vart tog resten av alla mina lackmuspapper vägen som låg här bredvid på bänken?

– Fröken! Kan du skicka mig fler lackmuspapper tack, mina tog plötsligt lite slut.

Sedan uppskattar jag inte sarkasmen från brandkåren som antydde att jag kanske borde tänkt igenom detta först, och säkrat upp med brandsläckningsutrustning. Men vadå, labbuppgiften innehöll ju i mitt fall nästan 10 liter vatten. Vad skulle kunna gå fel och brinna då? Jag tänkte väl inte på det, H2SO4 låter ju lite som H2O (vatten). Det blir ju typ vatten och vatten, så det kunde väl inte hända så mycket. Trodde jag, rent hypotetiskt…

Nu gick det inte till på det sättet som jag beskrivit det här ovan. Men hemuppgiften vi fick var så tråkig att jag var tvungen att piffa till min historia här lite. Och om det är något jag minns från kemilektionerna i grundskolan så var det hur farligt det är att blanda vatten med svavelsyra. Dagens hemlaboration handlade om att separera ämnen. Man skulle blanda 1dl salt med 1dl sand i en behållare, sedan förklara hur jag gick tillväga för att lyckas separera dessa från varandra. Min lösning blev att koka detta tills allt salt hade smält och bara sanden fanns kvar, så nu är jag redo att bli en A+ student!

Ibland skrattar ödets ironi en rätt i ansiktet. Detta hände när jag tog beslutet att raka av mig håret på huvudet igen, efter en sommar av utspridda men välkammade fjun på skallen. Så varför laddade hårtrimmern ur precis då, det kan man ju undra?

Nu menar jag inte innan jag började, utan självklart en bit in i rakningen. Jag hade rakat mig på ena sidan av huvudet och hunnit bak till nacken när den bara tvärdog, och jag blev en smula uppgiven. Jag hade nämligen laddat den fullt i helgen, så att den redan skulle vara urladdad kom lite som en överraskning. Men okej, då får jag väl ladda den och se ut såhär en timme eller så. Inte hela världen tänkte jag, tills ett ganska stort problem uppstod. Laddningskabeln var borta! Detta får inte vara sant, ska jag gå till jobbet imorgon med halva huvudet rakat? Det skulle garanterat väckas frågor då kan jag lova er, så jag började leta efter min gamla rakapparat istället. Den hade ju en liten trimmer som man kunde trimma skägglinjen med, men tyvärr har jag inte använt den på 10år så jag kunde inte hitta den. Nu började jag bli orolig på riktigt, så jag tog fram en liten sax och började klippa av mig håret i ren panik. Men saxen var antingen slö eller så är mitt hår starkare än spindelväv, för resultatet blev allt annat än önskvärt. Vad ska jag göra nu? VAD SKA JAG GÖRA NU? Jag funderade över olika alternativ, skulle jag åka iväg och köpa en ny hårtrimmer? Nej butikerna hade stängt, så det enda alternativet jag hade kvar var egentligen att ha mössa på mig hela nästkommande dag tills jag hunnit köpa en ny trimmer. Åh grymma värld!

Efter lite mer letande hittade jag en gammal hårtrimmer med tillhörande laddningskabel, en sådan där rund trimmer. Likheter med läskiga aliens från filmvärlden finns, så jag närmade mig den med viss försiktighet. Den fick dammas av och sedan börja ladda, men klockan började bli alldeles för mycket nu. Men efter lite mer än en timme så testade jag att raka huvudet igen, och det gick hyffsat. Jag hann raka av nästan allt, förutom en kvarvarande tofs uppe på huvudet. Detta tärde på mitt tålamod nu, att jag nästan var klar men nu skulle behöva ladda trimmern igen. När jag pluggade in laddningskabeln i eluttaget så startade trimmern, jag hade glömt stänga av den. Det visade sig att denna variant kunde ha strömkabeln inkopplad samtidigt som du rakar dig, och jag som hade väntat så länge och dragit ut på detta hela kvällen. Men det var ju en positiv nyhet! Nu kunde jag raka färdigt och hoppa in i duschen. Äntligen var kvällen över och jag kunde helt utmattad krypa ner i sängen och somna på mindre än en minut. Jag kanske ska ringa till Jocke och höra om han har några förslag på varför detta ska hända just mig. Om han inte är för upptagen förstås, han sitter ju bakåtlutad på en stor citron bland alla dillkvistar och smetar in sig i majonnäs på toppen av räkmackan han glider fram på genom livet…

Det fanns ju planer på att gå på konsert och se Ghost ikväll på Gröna Lund, men det blev inget denna gång. Jag hade sett fram emot att äntligen få träffa denna mörkrets påve eller vad han nu är, kallad Papa Emeritus III. Han ser häftig ut, och lite läskig. Men hans röst är inte alls vad man förväntar sig när man ser honom. Jag trodde första gången jag såg en bild på bandet att de skulle låta som någon sorts ”deathmetal” och bara vråla ut sitt budskap. Men så var det inte alls, han sjunger faktiskt riktigt bra och har en behaglig röst att lyssna på.

Men vi kära vänner ska försöka samlas vid ett senare tillfälle istället. Så att lyssna på spökrock live får vänta, hoppas inte Ghost hinner splittras innan dess bara. Jag förstår inte riktigt vad som händer i bandet, men de stämmer varandra för utebliven ersättning och någon har väl till och med hoppat av bandet. Synd tycker jag, även om de inte är mina favoriter på något vis. Men de har gjort några riktigt bra låtar och verkar dessutom otroligt populära utanför Sverige. Så det vore kul ur den aspekten om de fortsätter spela och låter omvärlden se vilket fantastiskt musikexportland vi faktiskt är här i ”lilla” Sverige.

Detta får runda av för min händelserika kväll. Tack för att ni tog er tid att läsa, önskar er en fortsatt trevlig kväll. Ha d biff!

DAGENS JERKER går IF Metall som gett Henke en knappnål nu när han gått sin utbildning som skyddsombud hos dem. Jag vill också ha en knappnål som det står skyddsombud på! Jag har ju varit skyddsombud i 6år nu, men ingen har gett mig någon knappnål. Om jag får gissa så är det är säkerligen Stefan Löfvens fel eftersom han gjorde karriär där samtidigt som jag blev skyddsombud, innan han senare blev statsminister. Nej jag har ångrat mig nu, den är ändå ful och stor som en jäkla frisbee där på tröjan. Dumma fackförbund, tycker de drar ner stämningen här på bloggen…

Så, nu känner jag att de svallande känslorna från söndagen har lagt sig. Då kan jag på ett mer återgivande sätt berätta lite om vad som har hänt.

Vi var ju på derby i söndags, något vi sett fram emot under en lång tid nu. Så jag åkte hemifrån strax efter klockan tio på morgonen för att på miljövänligt sätt resa hem till Marcus med kollektivtrafiken. Jag var lite smått förtvivlad över att jag inte hittade ett enkelt och smidigt alternativ, utan antingen skulle jag byta buss på vägen eller så fick jag gå en bit till fots. Jag valde det sistnämnda, så jag fick gå säkert flera tusen… Eller, ja… Flera hundra då, meter… Kanske… Jag fick gå och det var uppförsbacke! Men fram kom jag och sedan anlände den tredje länken, Erik, hemma hos Marcus. När vi var samlade så åkte vi mera buss, och nyheten för dagen var att även Morgan skulle in och se fotbollsmatchen! Så roligt, även om han håller på Hammarby. Jag hade hoppats på att vår sista vän i gänget, Tommy, skulle dyka upp han med. Men vi konstaterade att eftersom han är nybliven far igen så är det kanske inte så lätt för honom att komma loss. Sedan så mindes vi att han blev överförfriskad på en match för nästan fem år sedan, på eftermiddagen när allt var Mogges fel. Sedan dess är Tommy troligen omyndigförklarad av sin härliga sambo Jossan, som troligen belagt Tommy med utegångsförbud på matchdagarna när Hammarby spelar än idag. Hihi…

Vi mötte upp Mogge utanför Globen, där han som ensam hammarbysupporter satt på uteserveringen vid Grekiska kolgrillen och paxade platser åt oss bland alla andra djurgårdare som samlats där. Det var modigt gjort! Men så ser han ju ut som Tom Cruise också, med lite pondus. Så nu satt vi där och drack lite öl som serverades i plastflaskor. Det skulle visa sig vara ett smart drag, eftersom det började regna flaskor från uteserveringen när fler hammarbyare passerade förbi på väg till Tele2 Arena. Fascinerande…

Vi insåg att vår placering längst ute på hörnet av serveringen kanske inte var det bäst placerade längre. Snart skulle väl resten av hammarbyarna och även djurgårdarna passera förbi där, och jag var inte sugen på att hamna i mitten mellan hormonstinna och testosteronfyllda ungdomar som vill puckla på varandra. Det finns ju tyvärr vuxna som inte heller kan uppföra sig, som går in i ett sorts ”neandertalar-mode” när öl och sportkänslor möts. Men vi som är rutinerade herrar valde att flytta oss innan det skulle braka loss. Mogge skulle gå med Stoffe på matchen, så när Stoffe anlände gick de in på restaurangen och drack lite mer öl medan vi valde att gå vidare. Och jag hade ett nytt problem att tampas med, värre än hammarbyare. Jag var konstant kissnödig…

Det började bli bråttom nu, jag ville väldigt gärna hitta vår entre och springa in på toaletten. Men det var en bit att gå, och jag kände mig observerad av polishelikoptern som hovrade ovanför arenan på grund av min numera ansträngande gångstil. Det var onödigt av polisen att rida runt på hästar också tycker jag, eftersom jag är allergisk. Men när vi väl var inne så kunde jag uppsöka herrarnas och sansa mig. När jag kom ut igen så träffade vi herr Jönsson som också var på matchen, ett roligt möte! Det är det alltid när man får möjligheten att träffa en så djupt passionerad man med svar på allt här i världen. Men nu började snart matchen så vi letade upp våra platser och tittade på spelarna när de värmde upp. Även vi började ladda inför avsparken. Vi såg att djurgårdens skadade hockeyforward Daniel Brodin satt en bit ifrån oss med sin fru. Erik och Marcus jagade upp mig genom att säga att han ser kriminell ut, som värsta busen. Jag blev mer kissnödig…

Tifona sprakade och inramningen var härlig, sedan var matchen igång! Vi var överens om att Bajens tifo med banderollen ”Herrarna i huset” visade brist på genustänk. Man kan kräva en mer jämställd banderoll år 2017 tycker vi. Matchen då, jo trots en fin inledning av mitt kära Djurgården så lyckades ändå Hammarby ta ledningen med 0-1. Förbaskat! Och sedan tycker jag det var en avslagen historia resten av matchen, även om Djurgården lyckades få in en kvittering. När domaren blåste av så var slutresultatet 1-1 och det jag tar med mig från matchen är att det var härligt att vara tillbaka, att se fotboll live är väldigt roligt. Tack Marcus för att du ryckte med mig till matchen! Och tack för att du och Erik fortfarande har er passion kvar på läktaren, det skapade en härlig stämning för mig som inte varit med på så många år! 

Efter matchen mötte vi upp Mogge, och tackade Stoffe för att han passat Mogge under matchen. Haha! Nej jag retas bara. Men Stoffe var som AIK:are den enda som var nöjd med slutresultatet, sedan tackade han för sig och åkte vidare. Och bara lämnade Mogge där med oss, vad skulle vi göra nu? Ja vi tog med oss honom till Olearys under arenan och drack en varsin smygöl, sådant som vi vet att Mogge tycker om. Vi hade en liten mysig avslutning där på kvällen innan det var dags för alla att åka hem igen. Tack för en härlig kväll grabbar! 

Jag har fått ett paket, som ska hämtas ut på posten. Det är en labblåda från min kemilärare, den ska jag använda på fredag när jag ska utföra en labbuppgift hemma. Undrar vad det kan vara… Jag hoppas på syror av den värsta sorten, eller nåt som ryker och låter ”POFF”! Så nu blir det massor av fräs hemma i köket, eftersom jag är en sådan fräsig kille. Jag hoppas på en upplevelse utöver det vanliga! 

Idag var vi nere vid Sjöliden när barnen skulle sjunga i kören. Då passade vi även på att se om alla ekollon fanns kvar som vi samlade för någon vecka sedan. Ekorren behövde ju mat då, nu får vi se om den nallat ur förrådet vi samlat ihop. Spännande, tycker i alla fall barnen. Jag fick en spontan idé om att man borde kunna fiska ekorre med hjälp av ekollon i ett snöre. Man behöver väl bara lite blänk och bling-bling på de runda ollonen för att ekorren ska nappa. Intressant! Jag har oförskämt många bra idéer, önskar bara att fler ville lyssna på mig. Önskar er en fortsatt trevlig kväll, ha d biff! 

DAGENS JERKER går till Henke. Han uppför sig märkligt och är trevlig på jobbet numera. Undrar vad han har i kikaren, kanske flatlöss…
 

Igår var det derby, och det finns faktiskt inte så mycket mer att säga om det just nu.

Tack för att du läste, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Djurgården som inte lyckades vinna derbymatchen trots många fina målchanser.

God morgon Sverige, och även ni som läser bloggen utomlands såklart! Detta är en händelserik helg, så häng med här så ska jag berätta lite vad som pågår.

Vi börjar baklänges och tar upp det som kommer hända imorgon. Det ska spelas fotbollsderby på Tele2 Arena! Medan Freja och resten av familjen är på barnkalas så ska denna pappa gå på fotboll igen efter många MÅNGA års frånvaro. Oj oj vad jag ser fram emot detta! 

Mina kära vänner är galet taggade inför matchen! Vi har avverkat flera diskussioner i allt från klädval, färg på tandskydd, dresscode och inmundigande av dryck innan avspark. Jag kan erkänna att jag hållt lite låg profil emellanåt när dessa diskussioner tagit fart, men att ses innan matchen och dricka en öl eller två är jag väldigt sugen på! Vi ska samåka på miljövänligt vis in till Gullmarsplan redan kl.12 där ett potentiellt ”vattenhål” ska utses. Sedan är det bara att suga in atmosfären och luta sig tillbaka. Let the game begin… #jakten 

Det har hänt andra otroligt fina saker, igår fick min kära bror Tommy och hans fru Sandra a.k.a bruden sitt andra barn. Grattis! 

Nu blev det lite fel med bilderna här, men jag återkommer till Carl Bildt efter detta. Jo igår kväll så föddes deras andra barn, lilla Tove, och allt verkar ha gått bra. Man har ju funderat en hel del på hur förlossningen skulle bli med tanke på den kris som pågår inom förlossningsvården runtom i Sverige. Men vad jag hört så gick allt bra, de får berätta mer när de kommer hem sen. Så nu är man farbor Jimmy x2 och morbror Jimmy x2, åt fyra små underbara syskonbarn! Jag borde nästan kunna uppgradera mig till Jimmy 4.0 efter detta. Välkommen till världen Tove, nu får ni mysa hela familjen och åka hem till storasyster Svea. Grattis! 

Carl Bildt ja, han var med på ”Nyhetsmorgon” idag och pratade om Donald Trump och hans utspel i veckan mot såväl Nordkorea som Iran. Jag gillar Carl, jag tycker han berättar på ett bra sätt och förklarar så att det blir intressant att lyssna. Man får en bättre förklaring och en annan bild av läget än vad som framställs i kvällstidningarna. Det är lite som att lyssna på Marcus Oscarsson när han förklarar politik, och Lasse Granqvist när han kommenterar sport. Eller när min kära vän Erik passionerat berättar om saknaden av små grå LEGO-bitar till sitt bygge av rymdskeppet Millenium Falcon från Star Wars. Alla brinner de för sin sak och jag respekterar deras intressen, som är roligt att lyssna på enligt mig.

Det pågår ju en stor militärövning nu här i Sverige som heter Aurora. Där är ju bland annat USA med och ska agera angripare i övningen, tror jag. Ryssland blir såklart griniga i vanlig ordning så fort andra nationer har militärövningar i deras närområde. Vilket kan tyckas märkligt eftersom de gör precis samma sak själva om inte ännu oftare dessutom. Men man blir lite nostalgisk och saknar den gröna tiden när man ser bilder publiceras från övningen. Samtigt njuter jag av att vakna hemma i en varm säng varje morgon, det är något jag ofta tänker på. Jag saknar inte att vakna ute i skogen i ett kallt tält tidigt som tusan. Men den där gemenskapen, banden som skapades. De går inte att jämföra med något annat. Jag tycker denna bild var häftig och snygg, även om det alltid väcks en känsla av obehag inombords när man ser så mycket potentiell förödelsekraft i rörelse på de svenska vägarna. Mäktigt! 

Jag kan avsluta med att berätta om när jag kände mig lurad av min dotter Nova igår. När jag lämnade Theo och Nova på förskolan på morgonen så var alla barnen ute och lekte på gården. Deras kompisar befann sig vid klätterställningen på andra sidan skolgården, så jag gick med dem dit och gav dem en kram innan jag skulle åka vidare till jobbet. De sprang sedan till sina kompisar, så jag vände om och började gå upp mot grinden ut mot parkeringen.

– Pappa! Hörde jag Nova ropa och såg henne komma springande efter mig.

– Hej Novis, hur är det? Frågade jag samtidigt som hon sprang fram och kramade mig hårt om midjan.

Hon gosade in sig ordentligt och sa ”mmm” och gnuggade sitt ansikte mot min mage. Jag blir såklart lite emotionell då.

– Jag ville bara krama dig en gång till innan du går. Hej då! Sa hon och sprang sedan tillbaka till sina kompisar igen.

Åh vad fint, den extra kramen tog jag med mig hela bilresan fram till jobbet. Men när jag kliver ur bilen på jobbet så ser jag i min reflektion på bilen att något ser annorunda ut på min tröja. När jag tittar ner så ser jag hur Nova gnuggat av massor av snor mot min mage som nu torkat till vita fläckar på min tröja. Nu kanske ni tänker att hon inte gjorde det med flit, att hon bara ville gosa som hon själv sa. Men, detta har hänt förut ska jag tala om! Då satt vi hemma i soffan när jag hörde hur hon snörvlade hela tiden, och frågade om jag skulle hämta lite papper åt henne så hon fick fräsa ut snoret. Då gjorde hon samma sak, och kramade mig samtidigt som hon torkade sig ren från snor på min tröja.

– Nej det går bra. Var svaret jag fick den gången.

Busiga barn! Men man älskar dem ju alltid ändå, trots att de skickar sin far helt ovetande till jobbet med snorfläckar över hela magen.

Nu kommer snart min far på besök, ska se om man kan skaka fram något gott fikabröd här hemma tills dess. Sköt om er, välkommen Tove ännu en gång och grattis till de nyblivna föräldrarna. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till barn som luras. 

Det fina med att man har rutiner är ju att man skapar en känsla av välbehag kan jag tycka. Som att starta morgonen med en kopp kaffe och sedan lyssna lite på ”Läkarpodden”!

Ja, för mig så har det blivit lite utav en morgonrutin att starta upp min arbetsdag med att spela upp ”Läkarpodden” i bakgrunden. Att få lyssna på Tilde och dr Mikael samtidigt som du startar upp datorn och alla program som ska användas ger en harmonisk känsla. Jag gillar dem väldigt mycket, inte bara för att det faktiskt är lärorikt utan även för att de är roliga att lyssna på. Och jag har hunnit lyssna på alla avsnitten flera gånger nu utan att tröttna, som man ju lätt kan göra annars. I det senaste avsnittet pratade de om huskurer, och där har vi väl alla nästan något gammalt husmorsknep med oss från vår egen barndom som vi är övertygade hjälper om vi blir sjuka. Några av de som togs upp hade man hört talas om, och det vart nästan komiskt att höra hur dr Mikael sköt ner den ena huskuren efter den andra. Han talar ju enbart utifrån ett medicinskt och statistiskt perspektiv, och menade att om man upplever att några av dessa idéer verkligen fungerar så är det ju förstås bra för individen i fråga. Men att rent medicinskt så har det oftast ingen påverkan på kroppen förklarade han gång på gång. Förutom ett exempel som han tog upp, och det lät lite festligt.

– Man kan ju smörja in underlivet med yoghurt ibland. Sa han bara utan någon större förklaring.

Tilde började då att skratta och berättade att han ju måste vidareutveckla det och förklara varför. Annars skulle ju folk bara klaffsa på yoghurt i underliven utan att förstå vad det skulle vara bra för. När ska skratten dem emellan lagt sig så förklarade han att det var bra för bakteriefloran eller något om man hade problem med lindrigare svampinfektioner eller liknande. Då kan tydligen hjälpa kroppens egna nyttiga bakterier att hitta rätta balans och lindra infektionen. Men inte bota, bara lindra! Sedan var tydligen honung det enda han bevisligen visste hjälpte vid halsont. Att ta en sked honung och svälja gav även det en lindrande effekt hos den som har ont. Men annars så småskrattade han bara åt de många gamla huskurerna som lyssnare skickat in till programmet. Han förklarade dock varför dessa inte fungerade, men det var ändå roligt att höra hur många roliga huskurer det finns där ute i de svenska hemmen. Så jag säger det ännu en gång, lyssna på ”Läkarpodden” för det är både lärorikt och väldigt roligt många gånger. 

Igår så for jag bestämt fram med min nya dammsugare hemma. Jodå! Jag tyckte att det såg dammigt ut så jag bestämde mig för att göra något åt saken, så jag bytte om till lite ledigare kläder och satte igång. Först dammsög jag överallt, och min födelsedagspresent är ju ett riktigt monster till dammsugare! Det går nästan inte att förflytta munstycket fram och tillbaka när man dammsuger, det suger liksom fast i golvet med enorm kraft. Fast rent blir det! Jag kände mig dock lite märklig i kroppen under mitt race med dammsugaren, lite krampaktig på något vis i mina rörelser. Men jag fortsatte med min uppgift och svabbade sedan golven när jag ändå var i farten. Nu luktade det gott och nystädat, härligt. Men jag kände mer och mer att mina ben och framförallt höften upplevdes obekvämare än vanligt. När man är snabb att döma, som jag råkade vara i just detta fallet, så skyllde jag ALLT på den ergonomiska gymnastiken vi gör på jobbet numera. Den skulle ju hjälpa, inte förvärra min kära kropp. Jag for ganska snabbt och ilsket fram för att snabbt bli klar med städningen så att jag kunde lägga mig ner en stund. Usch vad irriterad jag var, och kände mig asgammal gjorde jag också. WHAT! Vad är det som händer, ska man inte ens kunna städa hemma utan att kroppen ska kännas konstig. Trots att jag var ensam hemma så svor jag, högt och tydligt i min irritation. Jag ställde surt tillbaka golvmoppen och dammsugaren i städskrubben, samtidigt som jag störde mig på den konstiga känslan jag tampades med i min höft. Sedan när skulle jag hämta telefonen i köket och lägga mig på sängen en stund för att se om det blev bättre, så fick jag liksom inte ner mobilen i byxfickan. Jag hade nämligen satt på mig byxorna bak och fram… 

Det förklarade ju allt! Varför mina ben kändes annorlunda, och höften inte var sig lik. Det är ingen knäppning på byxorna, utan man bara drar på sig dem. Inte såg jag att sömmen i benen var åt fel håll och att fickorna på framsidorna nu hamnade bak på rumpan. Men det var ju bara att skratta åt situationen! När allt fick en så pass enkel lösning på problemet som att vända tillbaka byxorna åt rätt håll, ja då kom även lite extra energi på köpet. Nu behövde jag inte vila längre, utan kunde ge mig på en riktigt god middag istället. Det blev Pho soppa, som är så gott! Den är lite pyssligt att tillaga, men nu hade jag ju byxorna åt rätt håll och kände att jag kan unna mig denna fantastiskt goda maträtt till middag. 

Vissa kvällar är det ju verkligen inget roligt alls på TV, det känns bara som att man zappar runt utan att fastna för något. Denna kväll gav jag upp och lät TV:n stå på med ”En Stark Resa” i bakgrunden, där Morgan och Ola-Conny reser runt för att prova olika bergochdalbanor i världen. Jag försökte läsa lite i kemiboken samtidigt, men de är ju för underliga och roliga de där två herrarna. Så fort de försökte prata engelska så började jag skratta, och tappade fokuset på boken. Programmet i sig är ju inte jättekul, men det är så underhållande att se och höra dem när de ska kommunicera på engelska. Så jag tror nog att jag ska be min syster och mor att hålla utkik efter någon DVD med dessa roliga herrar nästa gång de åker till Ullared för att handla. Då kan de få köpa en sådan film åt mig. 

Idag fick jag åka hem tidigare från jobbet för att ta hand om Theo. Jag hann knappt börja arbeta kändes det som. Men Theo har smärta och behövde tas omhand, Nova sympatiserade med sin bror och stannade hemma från förskolan även hon. Sen när Jenny var tvungen att åka på ett möte fick jag avlösa henne i vabbandet, men det går ju bra detta. Det är värre när de är magsjuka och kräks…

Så tack för idag, sköt om er och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Postnord. Inte för att det finns rötägg till chaufförer där som mosar paket och missköter sig som vi sett på sociala medier och på nyheterna. Nej för att min kära bror och hans kollegor får slita som djur där hela dagarna med att köra ut alla försändelser utan någon som helst uppskattning verkar det som. I hemsk tidpress och som han själv beskrev det, få utstå gliringar av ”roliga” mottagare att de fått sitt paket levererat. En av de finaste känslorna som finns, är att komma hem efter en hård arbetsdag och känna sig stolt över det man gjort och njuta av lugnet resten av kvällen. Man ska inte behöva komma hem helt slut och utmattad med huvudvärk. Då gör den företagsledningen verkligen INTE ett bra jobb. Det finns något jag avskyr, och det är när man sedan drar alla över samma kant och dömer ut en hel arbetskår när det faktiskt bara är ett fåtal som skämmer ut sig och företaget. Låt de skyldiga ställas till svars, och ge de som är flitiga lite positiv feedback. Det behöver inte vara svårare än så. Kämpa på brorsan och ni andra, men lyssna på era kroppar och kör inte slut på er.

Hej kära läsare! Här kommer en snabb reflektion om vad som hänt den senaste tiden, ”In The Life Of Jimmy”!

Det var kyrkoval i helgen, och det var väl första gången i mitt liv som det pratades mycket om detta tycker jag. Enligt vad jag förstod så handlade mycket om att begränsa Sverigedemokraterna som genomfört en satsning på kyrkovalet. Tyvärr är jag alldeles för dåligt insatt i detta val för att kunna berätta min ståndpunkt i det hela, men det jag kan glädjas åt är ju att många fler än vanligt tog sig till vallokalerna och röstade! Nästa gång lovar även jag att ta mig tid och rösta, och min förhoppning är att jag då kan lägga min röst på världens bästa Yvonne på något vis. En bättre människa är svår att finna, det tycker jag faktiskt! Och hon är den enda jag känner till inom Svenska Kyrkan, så det skulle nog vara rätt beslut.

Vi var faktiskt i Värmdö kyrka i söndags när valet hölls. Vi var där för att höra när kören skulle sjunga, denna gång var Freja med och sjöng. Det är lite speciellt att gå in i en kyrka tycker jag. Man går liksom in med varsamma små steg i tron om att man ska fatta eld som straff för någon dålig handling man kan ha utfört. Men denna gång klarade jag mig bra! Kan för den delen inte påstå att jag veterligen gjort något så galet så att jag skulle bli straffad av gud på det viset. Men det är känslan, och okunskapen om den allsmäktige och dess krafter som får en att närma sig kyrkan med viss försiktighet.

När gudstjänsten började så välkomnades vi av prästen och sedan tystnade alla för att höra kyrkoklockorna ringa. Det lät som att de ringde en bit bort, lite svagt kunde man höra klockorna. I denna tystnad i kyrkan kommer Nova, som varit på toaletten, med bestämda steg tillbaka till bänkraden där vi satt.

– Jag har kissat! Berättade hon högt och tydligt så att ingen i kyrkan missade det.

Sedan fortsatte gudstjänsten. Denna Nova som helt ogenerat släppte en rejäl brakfis i väntrummet hos tandläkaren förra veckan, hon är inte blyg hon. Inte när det kommer till sådant i alla fall, även om andra människor kan vara läskiga ibland. Men det är bra att hon är bekväm i sig själv och kan fisa bland folk och även berätta för en hel församling att hon varit och kissat. Men om vi återgår till gudstjänsten igen, så sa en annan präst eller diakon en bra sak gällande kyrkovalet tycker jag. Nämligen att när det kommer till kyrkan och om man är troende eller ej, så kan man välja att ta ställning. Man kan vara en ”believer”, en som tror på gud och går på gudstjänster och allt som hör kyrkan till. Men man kan även vara en ”supporter”, även om man inte tror på gud så kan man välja att stötta kyrkan. De står ju enligt mitt tycke ändå för väldigt många bra saker och genomför många fina insatser i vårt samhälle. Så jag som inte är så väldigt troende, förlåt mig Yvonne, väljer nog ändå att vara en ”supporter” och stöttar deras verksamhet. Så det så! 

Hur går kemistudierna kanske någon av er undrar, då kan jag meddela att det går bra! Kursen har förvisso inte kommit igång ordentligt ännu, det har mestadels handlat om att presentera sig själv och vilka mål man har med sina studier. Jag var ganska tydlig med det då att jag vill ha hängslen och fluga när jag blir professor en vacker dag. Och levde mig in i tjusningen med att på sikt även kunna titulera mig som doktor Jimmy på jobbet om några år.

Vi är inne i vecka två nu på kursen och jag har ändå lyckats ge självförtroendet en skakande upplevelse. I fredags så genomförde jag ett prov som skulle visa mina nuvarande kunskaper i kemi. Härligt tänkte jag, nu ska jag imponera med alla fina namn och uttryck jag snappat upp jobbet. Men jag fick ingen användning alls av mina fina kunskaper. Inte EN ENDASTE fråga fick jag om lackmuspapper! En besvikelse. Detta var det nationella provet i kemi som alla i årskurs 9 får skriva, det var ju över 20år sedan jag gick i nian. Hur tror ni det gick då? Det kan jag berätta, 0.33 rätt av 10 blev resultatet. TILL MITT FÖRSVAR, vill jag ändå poängtera att detta prov rättades automatiskt och att jag hade svarat rätt på vissa frågor men uttryckt mig fel. Som exempelvis på en fråga så skulle svaret vara Mg (Magnesium), men jag svarade med hela namnet Magnesium istället för förkortningen och då blev det fel på den. Sådana saker, väldigt störande och whiskyn fanns inte till hands när jag behövde den som mest. Men nu är det en ny vecka och jag är redo att ta mig an veckans studier och genomföra dem med ett djävla bravur!

Jag var på barnkalas i helgen med Nova och Theo, det var roligt! Men jag reflekterade denna gången över hur saker förändras väldigt snabbt i ett hem efter två timmars barnkalas. Från att vara ett städad och prydligt hem så ser det sedan ut som att en orkan dragit fram genom huset. Nu är det kanske osmakligt av mig att jämföra barnkalas med orkaner efter alla orkaner som drabbat södra Nordamerika senaste tiden. Men det var som sagt bara en reflektion jag gjorde denna gång på detta kalaset. 

Dessa orkaner för övrigt är ju skrämmande. Tänk att veta om att en stor orkan är på väg mot din hemort och du kan egentligen inte göra annat än fly och hoppas att hemmet finns kvar när du återvänder. Denna gång var det väl dessutom tre orkaner efter varandra som drog fram! Helt galet, jag lider verkligen med dessa människor som får sina hem och sin trygghet förstörda. Och ännu en gång tänker jag på hur skonade vi ändå är här borta i Sverige från alla dessa starka naturkrafter. Så jag ska inte klaga så mycket nästa gång regnet vräker ner här hemma… 

Barnen fortsätter att älska filmen ”Vaiana” och har sett den många MÅNGA gånger nu. Den är rolig, jag förstår deras upphetsning. Även om jag är mest förtjust i tuppen som har en minimal roll i filmen. Den har samma uppsyn som Henke på jobbet tycker jag, de har samma förvånande blick liksom. Men barnen sjunger och vill höra musiken från filmen när de inte ser på den, till och med när vi åker bil. Freja sa dessutom en rolig sak när jag nattade henne.

– När jag kan segla, då ska jag åka ut till havs som Vaiana. 

Jaha, där kommer hon åka iväg då tänker jag. Hoppas hon lär sig segla då och blir duktig på det så jag inte behöver oroa mig så mycket. Vi har ju dessvärre ett tragisk dödsfall i släkten som handlar om just segling, när min farmors bror dog efter att hans mast gått av och släpats till havs efter båten i flera dagar tror jag det var, innan han hittades och fördes till sjukhus i Spanien där han sedan avled. Vila i frid Tore.

Sådär, jag tycker detta räcker för denna gång. Nu ska jag plugga lite, ha d biff!

DAGENS JERKER går till stressade människor i trafiken. Vi blev nästan påkörda i rondellen utanför Frejas skola, av en person som såg otroligt besvärad och upptagen ut i sin bil. Ja det måste vara hemskt att behöva vänta i nästan två sekunder tills vi har svängt av, istället skulle personen gasa snabbt in framför oss och gestikulerade irriterat åt mig som om jag vore helt dum i huvudet som väljer att köra just där hon kör… Suck…

Åh ett, och sträck! Åh två, och böj! Åh tre, och ramla!

Ja som ni hör så har vi börjat med ”gympastik” på jobbet. Jodå, klockan ett varje dag så stannar Sverige! Eller i alla fall vår arbetsplats, och under några minuter så gör vi några ergonomiska övningar och stretchar olika delar av kroppen. Detta är ju jättebra, om inte annat i förebyggande syfte kan jag tycka. Sedan att jag vill börja gråta lite smygfullt och att jag skriker ut min stela smärta inombords behöver ju ingen annan få veta. Det stannar mellan min stela kropp och mig…

När detta förslag presenterades på vårt personalmöte, och vår VD förklarade att nu ska vi alla stanna upp och genomföra detta varje dag så tror jag några rynkade på näsan. Ska man hålla på med sånt? Det har vi inte tid med! Men jag minns för många år sedan när ett större byggföretag beslutade att genomföra detta på byggarbetsplatsen, då blev det ett herrans liv kan jag lova. Det skulle protesteras och aldrig komma på tal att dessa vuxna karlar skulle ställa upp på gården och ha gemensam gymnastik tillsammans. Men vet ni, det tog kanske två dagar av manliga protester innan alla glatt ställde upp sig och började ha roligt medan de genomförde detta tillsammans. De insåg nog att det gjorde skillnad och att de mådde bättre helt enkelt. Det är jag övertygad om att vi kommer göra även på min arbetsplats, bara man får prova på detta ett par tillfällen så kommer det bli toppen! Jag önskar dock att Henke kunde klä sig lite som hon på bilden här ovan, Susanne Lanefelt, och leda gympapasset med alla i produktionen. Det skulle bli ett minne för livet! 

En av vår tids största underhållare , Hasse Alfredsson, har avlidit. Det känns sorgligt när man tänker på hur många roliga och underbara människor som lämnat oss de senaste åren. Magnus och Brasse, Gösta Ekman, Loffe Carlsson och nu Hasse. Jag var aldrig jätteförtjust i Hasse och Tage, men visst kunde de underhålla och vara roliga. Det var lite före min tid kan man säga, men även idag pratas det ju om Hasses kära Lindeman. Så jag förstår om Hasses bortgång är jobbigare och sorgligare för många andra än vad det är för just mig. Men jag tycker alltid det är sorgligt när komiker och underhållare försvinner, för det finns inte många kvar av deras kaliber tycker jag. Vila i frid Hasse… 

Denna vecka börjar jag mina studier i kemi, och jag fick hem böckerna förra veckan. Vad ”billigt” det är med kurslitteratur för övrigt, nästan 900kr för två ynka böcker! Fan, det är många pizzor det… Men jag öppnade glatt ena boken i helgen och mindes tillbaka till grundskolan. Där såg jag bilder på atomer, periodiska systemet och fick även en länk skickad till mig av fröken Grafström som visade en bild på den så kallade ”fyllehunden”. Roligt! För de som förstår, jag öppnade ju även den andra boken med formler och tabeller. Det var som att titta på en av Sheldons uträkningar på hans tavlor i ”The Big Bang Theory”. Vad fasen har jag gett mig in på…

Varför minns jag inte matematiken från skoltiden? Varför ser dessa formler ut som tecken från en annan planet? Jag måste skärpa till mig nu så man inte skämmer ut sig…

Men det ska bli roligt att göra detta! Så får vi se vart det leder, kanske även jag kan titulera mig professor i framtiden. Då ska jag bära fluga till vardags och ha hängslen, så otroligt sofistikerad jag kan bli! Eller säger man doktor? Professor eller doktor gör ingen skillnad, jag ser fram emot alla brev jag ska få i framtiden där jag kommer tituleras Dr Hanell. Fantastiskt!

Igår kväll hade vi filmkväll och såg filmen ”Vaiana” som barnen längtat efter! Den var rolig och underhållande även för mig som vuxen. Det handlar om hur Vaiana ska söka upp halvguden Maui, som Theo tycker var dum och otrevlig för övrigt, och tillsammans ska de lämna tillbaka en grön sten som symboliserar hjärtat för någon gudinna eller nåt. Minns ej exakt, men vi ska tydligen se den igen enligt barnen. För den var så bra! Ska försöka lägga mer av handlingen på minnet nästa gång.

Det var väl allt för denna gång, tack för att ni läser! Nu har vi samlat ekollon till ekorren och lagt vid ett träd. Det behövde den enligt Nova och Theo. Nu ska de in och sjunga med sin kör, sedan väntar dagens första studietimmar i Kemi 1. Spännande! Sköt om er och ha d biff!

DAGENS JERKER går till författaren som skapat boken om de kemiska formler och tabeller som jag ska försöka lära mig av. Efter att ha läst en sida utan att förstå en endaste uträkning eller formel så kan jag inte annat än klaga på utformningen av denna bok. Här raserar självförtroendet efter en sida och man tvivlar på sitt nya livsval! Tur att jag är könsmogen höll jag på att skriva, men jag menar att jag är tillräckligt gammal att jag får stärka mitt självförtroende med whiskey om så behövs. Tänk på alla artonåringar där ute som inte kan ta till den sortens läkekonst i brist på förståelse i denna kurs…

Ibland måste man ta livsavgörande och viktiga beslut. Det har jag nu gjort, och om en vecka är det dags. Jag ska nu som blivande 38-åring börja studera kemi! 

Det är något jag ser fram emot, även fast jag minns min skoltid som dödstråkig. Plugga har aldrig varit min grej, men nu är jag ju en äldre mogen man. Och detta är ju något jag själv väljer att göra, då känns förutsättningarna genast mycket bättre!
När jag berättade om detta på kalaset, som jag ska återkomma till här senare, för släkten idag så verkar min bror ha hakat upp sig på att jag enbart gör detta för att kunna tillverka en bomb av något slag. Vad tror han om mig egentligen? Jag har absolut inget intresse av något sådant, utan ser istället möjligheterna till en mer fördjupad kunskap och ökad inkomst. Så att jag kan öppna ett eget metlabb och bli framgångsrik!

Nej inte ens det faktiskt. Jag har alltid varit intresserad av fysik, så det var egentligen det ämnet jag ville lära mig mer om. Men efter att ha haft ett intressant samtal med en av kemisterna på jobbet, så visade det sig att allt jag tyckte var intressant och ville lära mig mer om tydligen var kemi och inte fysik. Och eftersom kemi och produktutveckling är vad företaget (där jag jobbar) i stor utsträckning arbetar med så föll det ju sig som ett ganska naturligt steg att ta helt plötsligt. Nu är ju en stor bidragande orsak till mitt studieval, att jag vill fördjupa mig mer i det jag idag arbetar med. När det ska blandas hudkräm, balsam eller bodylotion till exempel. Då ska man blanda ihop flertalet råvaror av olika slag och sedan reagerar dessa med varandra, utan att jag haft en aning om varför de reagerar på ett visst sätt. Man har bara gjort som man blivit tillsagd eller läst efter instruktionerna. Men så fungerar ju inte jag tyvärr, utan jag vill ju gärna förstå varför det måste göras på ett visst sätt eller i en viss ordning. Vad som förväntas hända när allt blandas ihop, mer förståelse för det vi idag jobbar med helt enkelt! Och till en början var jag orolig att dessa studier skulle ta för mycket tid och kanske även påverka min arbetstid. Men tanken är att man ska kunna läsa kursen vid sidan av sitt arbete, och efter att ha fått det beskedet så kändes allt bättre. Så om en vecka börjar jag mina studier i ”Kemi 1” som kommer att pågå i tjugo veckor framöver. Sedan blir det förhoppningsvis ännu mer studier i ”Kemi 2” och ”Avancerad kemi”. Hoppas jag hinner se avslutningen på ”Game Of Thrones” bara… 

Idag var det som sagt stort kalas hemma hos min mor och Kent! Vi firade Elvira, AIK:aren, Kent och även min kommande födelsedag. Så det blev många presenter och mycket godsaker. Här ovan kan ni se bildbeviset på Schwartzwalldtårtan jag lovade att baka, asgod var den! Presenter vart det också i form av kläder och en sprillans ny dammsugare. Nu ska det sugas smuts hemma så håret svallar! 

När vi åkte till kalaset så passerade vi höghuset där min far bor. Jag talade om för barnen att där uppe bor farfar, och sedan pekade jag tydligt upp mot huset.

– Farfar är slemmig. Svarade Nova från baksätet.

– Va, vadå slemmig? Vad menar du? Frågade jag.

Jag fick ingen större förklaring, utan det följdes upp med att hon älskade sin farfar. Som tydligen är slemmig…

Om just det uttalandet inte hade ägt rum så hade jag inte haft så stora funderingar kring hennes senaste uttalande här ikväll när jag nattade henne. 

– Du är jättecool. Sa hon och drog samtidigt sin hand fram och tillbaka genom mitt kortklippta hår.

– Tack vad snäll du är som tycker det! Svarade jag, men mindes då vad hon tidigare sagt om sin farfar samma dag och lämnade mig fundersam en stund.

Efter att ha legat tyst ett tag så trodde jag att hon hade somnat. Men en sekund innan jag var på väg att flytta på mig så började hon plötsligt prata.

– Pappa, dom där bokstavkexen vi åt på kalaset. Dom var så goda, att jag älskar dom och nu vill jag alltid ha såna till fredagsmys. Informerade hon mig i ett sista uttalande innan hon i nästa sekund somnade för kvällen.

Jaha, ja vi får se vad vi kan göra för att bevilja hennes önskan…

I denna veckan som kommer händer det grejer kan jag lova. Barnens kör börjar igen efter sommaruppehållet, och sedan är det föräldramöte på skolan. Och vi har personalmöte på jobbet, som avslutas med en kick-off senare samma kväll. Jag har avstått från att följa med denna gång, trots att jag oftast brukar följa med. Men jag känner att det är så mycket annat som händer nu framöver så jag behöver lite tid för återhämtning också. Det kan mycket väl bli chips, dip och veckans avsnitt av ”Game Of Thrones” istället. Har fått tips om att det är ett bra recept för en lyckad afton!

Tack för att ni tog er tid att läsa. Önskar er en bra start på kommande vecka, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den läskiga blå Audin som körde om min brors bil och min bil på vägen hem från kalaset idag. När den körde förbi mig så skramlade det till och det lät som en stor plåtbit lossnade från bilen och föll i marken. Jag blev så nervös att jag ringde upp min bror i bilen bakom oss och frågade om han sett något konstigt hända när vi blev omkörda. Jag förklarade att något lät väldigt högt och onödgt dyrt, och frågade om han såg något som eventuellt ”lossnat” från vår bil. Denna bilen har ju visat sin kvalitet denna sommar kan man ju säga så jag har belägg för min oro. Men han sa att det såg bra ut och att han inte hört eller reagerat på något från hans position bakom oss. Så då kändes det bättre! Men nu kom jag ju nyss på att han säkert lyssnat på sin höga blip-blip musik och förmodligen inte ens skulle ha hört en asteroid slå ner, så hans trygga ord känns aningen ohjälpsamma just nu. Fast, vi tog oss ju hem i alla fall…

Jag vill börja med att klargöra en sak här. Och jag ska försöka göra detta så tydligt jag kan, jävligt tydligt till och med! Att den 24 september 2017 är det fotbollsderby, och jag ska fan gå!

Det är länge sedan jag var på en fotbollsmatch nu, jag har inte ens sett en endaste match sedan lagen började spela på Tele2 Arena. Jag ser dem på TV såklart i den mån jag hinner, men det är ju inte lika roligt som att stå på läktaren och titta. Så när den lite finare av mina vänner, Marcus, frågade om jag ville följa med Erik och honom valde jag att tacka JA! Och jag minns ju hur otroligt roligt det var på den tiden när vi kollade på matcherna när de spelade på Stockholms Stadion. Nu verkar vi alla ha mognat med ålderns rätt och ser fram emot att sitta i lugnan ro på långsidan och avnjuta en kall nödraket (folköl) till matchen. Eller ja, det började så i alla fall…

Det tog väl ungefär två minuter från det att Marcus skickat ut en bekräftelse av bokningen på messenger till Erik och mig, till att åskådarmyset på långsidan förvandlats till det gamla vanliga igen.

– Vilken färg vill ni ha på era tandskydd? Frågade Erik helt ogenerad.

Men hallå, tänkte jag och skulle smida ihop ett vuxet och moget svar på hans fråga.

– Grönt! Svarade Marcus blixtsnabbt och skickade en gif-bild på en aggressiv Hulken.

Men va fasen, vad händer? Vi som ska vara vuxna förebilder numera!

– Tar du med dig lasersvärdet Erik? Frågade Marcus.

– Självklart! Svarade Erik på bråkdelen av en sekund.

Medan jag satt där och begrundade vad jag gett mig in på så kom ytterligare en gif-bild, från filmen ”Green Street Hooligans”. Då mindes jag hur bra den filmen är och ryktes med lite för en kort stund! Sedan kom en ny bild, denna gång på massor av inkastande bengaler.

– Bengaltennis är nya halvtidsunderhållningen! Informerade Marcus.

Sedan följdes bilden upp av en ny, där man ser en hink komma farandes genom luften på arenan. 

– Älskar hinken!!! Kontrade Erik snabbt.

Så nu vet ni det. Att den 24 september så kommer mina vuxna vänner och jag följa matchen på plats. På ett moget sätt förmodar jag! Men vad vet jag, det var ju som sagt flera år sedan jag var på arenan och såg en match. Men jag hoppas på härlig inramning utan ”box” där DIF tar sin första derbyseger på väldigt länge med blyga 6-0. Då ska jag åka bussen hem och bjuda alla på ett brett léende. 

Jag har ett annat statement här idag, som är minst lika viktigt för mig. Härmed är min stora passion och kärlek för winegums över! Den är passé, förbi och numera obefintlig. Nej fasen heller nu ljuger jag. Skulle jag bli bjuden så skulle jag naturligtvis äta upp allt på ett artigt vis. Men jag är så besviken på Bassetts så kallade ”nya recept” där smaken numera är väldigt annorlunda mot tidigare. Jag kommer alltid minnas upplevelsen och smaken när man köpte ett paket winegums på finlandsfärjan, och de var alldeles mjuka och färska med en ljuvlig doft som förförde en att köpa fler paket omgående. Men nu… Nu smakar de som den billigaste smaklösa varianten man köpte i lösvikt på ”Godispiraten” när man var barn. Jag är så besviken att jag nu utvecklat en skarp huvudvärk för kvällen på grund av detta! Men jag har ju lärt mig, att se ljuset. Och för min del handlar det helt enkelt om att flytta upp den eviga tvåan på godistopplistan. Så sprid ryktet, att numera vill jag att alla ska veta vilket godis jag förväntar mig av er att ni ska köpa till mig när ni är ute på kryssning eller liknande. Nämligen… *trumvirvel*

God have mercy on your soul! Om ni tydligt skyltat om att ni är på kryssning och kommer hem utan Tutti Frutti till mig, då ligger ni risigt till. Jag är konfirmerad! Det lät kanske osammanhängande i detta fall och inte som något större hot. Men med det vill jag säga att jag snappade upp ett och annat i min lära om gud, och jag kan mycket väl missbruka den makten för att få mina Tutti Frutti. Om jag så blir utesluten ur svenska kyrkan för mitt maktmissbruk så må det ske…

Freja har börjat i simskola denna vecka, tillsammans med de andra barnen i sin förskoleklass. Hon var otroligt uppspelt över detta och var jätteglad! Hon berättade att de måste träna varje dag nu, både på skolan och hemma, att ligga på golvet och låtsas simma. Sedan berättade hon vad de fick göra på sin första simlektion.

– Vi fick hålla i en platta, som flyter framför oss. Och när man viftade med benen så var man tvungen att hålla hakan under vattnet och blåsa bubblor! Visade Freja glatt med hela kroppen som språk.

Det låter ju roligt, och mer lärorikt än den simskola man själv fick gå i som barn. Där fick alla lägga sig på mage i den grunda barnbassängen, ni vet den som nakna bebisar glatt plaskar och kissar i när de är där. Man hade 99% fokus på den eller de bebisar som badade där för att se om de kissade eller ej, istället för att lyssna på simläraren som försökte lära ut grunderna för hur man ska simma. Sedan när det var dags att simma 25 meter i den stora bassängen så kunde man ju ingenting. Man sprattlade för livet samtidigt som man sjönk som skadeskjuten ubåt. Då fick man skäll.

– Har ni inte lyssnat på vad jag sagt? Ni måste ju slappna av och göra mjuka rörelser i vattnet. Upp med er! Ropade simläraren.

Sedan var man tillbaka på mage i den grunda barnbassängen igen, med de belåtna kissbebisarna som flinade åt en när man låg där och försökte lära sig simma i klor och barnurin till en missnöjd simlärares instruktionen. 

– Bli ett med vattnet! Ropade läraren.

Åh grymma värld!

Det är kalas på söndag! Då ska vi fira Elvira, Micke, Kent och mig själv hemma hos min mor. Vi har alla fyllt och ska fylla år här nu inom närmsta veckorna, så då slår släkten ihop allt till ett jättekalas. Jag har på ett ganska bestämt sätt krävt Schwartzwalldtårta på kalaset, så då fick jag göra den själv bara för det. Vi får se hur resultatet blir, bildbevis kommet i nästa inlägg.

Tack för att ni läser, fortsätt gärna med det. Önskar er en fortsatt trevlig kväll, ha det biff!

DAGENS JERKER kan ju inte gå till något annat efter dagens inlägg. Så grattis Bassetts, vad fasen håller ni på med? 

Inatt drabbades de samman i tidernas största fight! Så om du inte vill utsättas för spoilers om hur det slutade så får du scrolla förbi detta. 

I ena ringhörnan står tidernas bästa boxare Floyd Mayweather. Han hade gått 49 fighter och vunnit alla, en mycket imponerande statistik! Men han har inte boxats på två år och är nu 40år, och hans motståndare är den 28år unge MMA-fightern Conor McGregor. Han är en av de stora inom MMA och han verkar helt galen enligt mig. Nu är jag inget större fan av varken boxning eller MMA, men denna typ av sammandrabbningar väcker ändå intresset hos mig. Och jag förstår att de båda kampsportarna väljer att ställa upp när jag hörde hur mycket pengar de får för fighten. McGregor får en miljard kronor, och Mayweather får tre miljarder kronor för att ställa upp på detta! Fy fasen vad mycket pengar, man kan ju hoppas att en del av detta går till välgörenhet. 

Nu ska detta vara en boxningsmatch, vilket begränsar McGregor från att använda sig av benen och liknande som han är van vid när han tävlar. Och förhandsfavoriten att vinna var Mayweather, som har allt att förlora denna match om man jämför med McGregor. Skulle Mayweather drabbas av sin första förlust och därmed förlora lite av sin storhet? Och dessutom mot en fighter som inte är en renodlad boxare, men däremot en av de största i oktagongen. 

Hur gick det då, klarade en MMA-fighter att utmana boxaren? Jag tittade inte på matchen, men har nu sett bilder och vet hur det slutade. Vinnaren i tidernas största match… På teknisk knock-out i tolfte ronden… Floyd Mayweather! Han fick en rejäl utmaning låter det som, men tillslut bröt domaren matchen och presenterade honom som vinnare. Så var det med det! 

Även svenska boxaren Badou Jack gick en titelmatch i lätt tungvikt på samma arena. Han vann och skrev därmed svensk boxningshistoria! Detta är det största som hänt sedan Ingo vann, men jag tycker det får alldeles för lite uppmärksamhet här i Sverige. Jag är som sagt inget fan av kampsport, men visst förtjänar man väl mer uppmärksamhet efter en sådan prestation? Jag är glad för hans skull, och hoppas han fortsätter imponera! 

Igår var Nova och Theo på barnkalas! När vi åkte hem så satt de i bilen och mumsade i sig godiset de fick. Vi småpratade lite och plötsligt luktade det bajs i bilen. Det gör det varje gång man passerar bensinstationen vid Grisslinge, jag tror att tankbilarna som tömmer avloppstankar har någon sorts tömningsplats där. Vilket förklarar stanken, men det är ändå alltid lika kul att busa med barnen om detta.

– Usch vad det luktar bajs! Har ni bajsat i bilen? Ropar jag frågande till twinsen i baksätet.

– Näää blääääh! Svarade Nova och Theo och brast ut i ett skratt.

– Nej man kan ju inte bajsa i bilen heller! Sa jag och skrattade högt.

Tydligen så skrattade jag lite för högt, och lite galet. Theo reagerade på detta.

– Jag visste inte att man kunde bli smittad av piratsjukan pappa. Du skrattar som en sjörövare! Ropade han och ögonbrynen gav ett bekymrat uttryck.

Nog för att jag överdrev lite när jag skrattade, men att jag lät som en pirat hade jag inte kunnat föreställa mig. Jag kanske får hålla igen lite och inte bli så uppspelt så jag skrämmer barnen…

Nova hjälpe mig med med middagen tidigare i veckan. Vi skulle grilla en fläskytterfilé i ugnen, och jag frågade om hon ville pensla på marinaden. Det ville hon, väldigt gärna! Hon tyckte så mycket om detta att hon ville att jag skulle ta en bild på henne, när hon ”målade köttet”. Haha! 

Vi har även firat min mormor som fyllt 80år, stort grattis! Min mor och moster hade ordnat massor av godsaker och vi firade i en festlokal i samma hus som mormor bor. Min moster Susanne och min kusin Rikard hade tagit tåget ner från Jämtlands djupa skogar för att närvara på kalaset. Det var superhärligt att träffa dem! Åh vad jag har saknat mina släktingar i norr, och bara att få prata med dem får en att längta så sjukt mycket efter norrland igen! När jag blir stor, då ska jag flytta dit…

Innan vi skulle åka hem på kvällen så passade vi på att hälsa på mormors hund Bellis. Theo fullkomligen ÄLSKAR Bellis! Hon är ju världens snällaste hund, som numera blivit en ganska gammal och väldigt rund hund. Barnen ville få henne att yla som hon brukade göra, så direkt när vi kom in så började barnen yla för att få igång henne. Och de lyckades, men hon har lite kämpigt att yla numera och hostade en del. Men sedan var det dags för oss att åka hem, så vi tackade för oss och gick ut till bilen. Då blev Theo jätteledsen, för att han saknade Bellis. Han sa att hon såg så ledsen ut, och det tog ett tag innan jag förstod vad han menade. Hon var ju glad när vi hälsade på henne. Men det är ju så att hon har ett litet underbett, och Theo försökte visa detta själv och trodde det var hennes ledsna underläpp som hängde. Jag förklarade att hon ser ut så, och att hon var glad över att träffa honom. Och vi pratade om att vi kunde hälsa på dem snart igen så att han får träffa sin favorithund inom en snar framtid. 

Jag reagerade på en sak i veckan. Av någon anledning fastnade jag i programmet ”Ullared” när deras märkliga anställda Morgan skulle göra reklam för sina egna chips i butiken. Han fick hjälp av sin vapendragare Ola-Conny och släpande gnisslande fram ett litet demobord där de serverade kunderna de nya chipsen.

– Vill ni smauka mina chips? Det är skourkreijm. Förklarade Morgan till några nyfikna kunder.

– Sourcream heter det Morgan. Replikerade Ola-Conny.

– Skour… Skourkreijm ja… Fortsatte Morgan.

Det är inte lätt med det engelska språket ibland. Men roligt var det och kanske är det goda chips. 

Jag hade farsan på besök i veckan. Då passade vi på att göra min favoritmat, schnitzel! Det är så galet gott, om man får lov att peta bort anjovisen och kaprisen. Så det skippade vi helt enkelt. Jag provade att göra dessa på fläskkotlett denna gång, som jag bankade ut till tunna fina bitar. Sedan panerade jag dem och stekte medan rödvinsåsen sjöd bubblandes bredvid på spisen. Fasen vad gott! Jag var orolig att köttet skulle vara för torrt, men det blev helt fantastiskt. Det blev dessutom några schnitzlar över som jag åt upp igår. Så detta ska jag göra om, och rödvinssås är ju dessutom den bästa såsen! 

Nu tänkte jag sluta skriva och önskar er därför en fortsatt trevlig söndag. Vill även önska barnen ett stort LYCKA TILL som ska springa ”Knatteloppet” idag. Kör hårt mina älsklingar! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till min arbetskollega Alex. När vi möttes i ”lilla köket” på jobbet nu i veckan så frågade han vad jag skulle göra. Jag skulle precis åka och hämta barnen på förskolan och skolan förklarade jag. Han svarade då på svenska men med sin ryska grammatik såhär.

– Aha, alla vet du är bästa pappa. Du är alla barnens bästa pappa! Ja… Sa han och vinkade adjö när han försvann.

Först tog jag det positivt som en komplimang. Men sedan blev jag fundersam. Vadå ”alla barnens bästa pappa”? Hur många barn tror han att jag har, skulle jag vara pappa till alla barn som finns? Lite som en lejonhane kanske? Jag är så förvirrad av detta att han får utmärkelsen för röran han skapat i mitt huvud denna vecka…

Nu är barnen tillbaka i vardagen igen kan man säga. Igår började Nova och Theo på förskolan, och de gick stolta in på skolgården med sina ryggsäckar på ryggen. Nu är de ju äldst på skolan, alltså de går i rum 5 som det heter där de stora barnen går. Så med malliga kliv och en skvätt Zlatan-pondus stegade de fram bland de andra barnen in till sina nya hyllplatser och hängde av sig ryggsäckarna. Sedan försvann de snabbt ut till sina kompisar som de längtat så mycket efter medan jag packade upp alla deras extrakläder i deras korgar och fyllde på vattenflaskorna. Detta gick ju hur bra som helst!

Freja började på fritids nu i sin nya skola, så Jenny tog ledigt och var med henne där första dagen. Det verkar ha varit lite blandade känslor första dagen, men det är kanske inte så konstigt med en ny skola och nya klasskamrater. Hon börjar inte sin förskoleklass förrän nästa vecka, men nu hinner hon ju lära känna några av dem på fritids innan den riktiga skolan börjar. När jag pratade med henne på kvällen lät hon väldigt upprymd och glad, enligt henne känner hon alla redan nu. Haha! Men några från förskolan var ju där så hon var glad att träffa dem igen, måste kännas bra att känna några sedan tidigare när det blir mycket nytt som ett skolbyte innebär. Idag ska Jenny jobba igen så då får vi se hur Freja klarar dagen utan sin mamma på plats. Det skulle gå bra berättade hon för mig igår, och hon lovar att ringa mig så fort hon kommer hem och berätta hur allt gått. Ser fram emot det samtalet! Och de tio andra som hon lär ringa därefter…

Freja fick ju nämligen en mobiltelefon i julklapp. Vi tänkte att en surfplatta vore roligare men hon ville hellre ha en egen liten telefon. Denna har hon bara varit måttligt intresserad av till och från, hon lyssnar mest på musik och spelar lite spel på den ibland. Men nu i veckan så har hon lärt sig hur man ringer med den! Och som hon ringer! Gärna flera gånger om dagen, det blir som en samtalsslinga mellan mig, Jenny, mormor Lena, kusinen Elvira och grannen Frida. Hon ringer upp en först, och pratar sedan en liten stund. Hon vill oftast veta när man kommer hem och hur lång tid det tar innan man är hemma. Men ibland undrar hon vad man gör och vill berätta lite vad hon själv gör. Sedan ringer hon upp nästa, och när hon ringt alla så börjar hon om igen.

Haha, det är faktiskt roligt att hon börjat ringa. Även om det blir ganska många men korta samtal varje dag. Hon hade ju ett väldigt billigt abonnemang, eftersom vi tänkte att hon ändå mestadels använder sig av WiFi där hon är. Men nu har hon på en vecka ringt upp hela sin samtalspott för denna månad, så jag fick ändra hennes abonnemang nu så att hon kan ringa som hon vill. Så var beredda på att hon kan ringa när som helst! Det känns nästan overkligt att barnen blivit så stora nu, att Freja ska börja i förskoleklass. Tiden går så himla fort…

Ännu ett befarat terrordåd har skett i Barcelona, så sorgligt! Någon eller några har kört med en skåpbil in på en populär gågata där och skapade kaos. Sist jag läste om saken var det över hundra personer som blivit skadade och tretton personer miste livet. Detta är för mig helt galet, man blir ju så less och bedrövad varje gång något sådant inträffar! Hur hamnar man i ett sådant mörkt dunkel, att vara så kall och mörda så många oskyldiga människor…

Frågan är bara hur man kan få stopp på dessa vansinnesdåd där man kör över andra människor. Det arbetas nog flitigt med hur man kan förebygga sådana attacker, det tror jag verkligen. Men det tar tid innan man får allt på plats i form av trafikhinder och liknande. Samtidigt så slås terrororganisationen IS tillbaka rejält nu och har inte mycket mark kvar att försvara. Det är nog dessvärre så att denna typ av attacker kan uppstå oftare i takt med att deras egna territorium minskar, det känns som att de nu flyttar våldet mer och mer utanför deras egna områden. Kanske är det av desperation, nu när de känner att de håller på att förlora sin kamp. Då inträffar attacker av denna typ, men även hemska skottlossningar där oskyldiga skjuts ihjäl vid stora folksamlingar och fortsatta självmordsbombningar. Men även om IS tillintetgörs av Västledda koalitionen så dyker det ju alltid upp nya terrororganisationer. Där har man mycket att jobba på i förebyggande syfte, att fånga upp dessa människor innan de blir radikala och ansluter sig till terrororganisationer. Av de jag frågat och pratat med genom åren så säger nästan alla samma sak. Utbildning! Att få utbildning och undervisas i en skola som ung och därmed få en förståelse för hur världen faktiskt ser ut och fungerar. Istället för att man som obildad och vilsen ej känner sig hemma eller uppskattad någonstans, och på så sätt lockas av allt som dessa organisationer erbjuder i form av uppskattning och gemensamhet. Men där målet alltid är att du sakta hjärntvättas till att förstöra en oförstående omvärld som hatar dig. Nu är detta inte någon allsmäktig fakta, utan bara vad jag själv fått höra och upplevt. Men det låter ändå logiskt i mina öron det människorna som flytt dessa länder berättat. Och vi ska inte hata, även om man kan känna stark avsky mot personerna som utför dessa terrordåd. Vi ska inte dra alla över en kant, vilket man hastigt kan få för sig att göra när något som detta inträffar. För det har man hört massor av gånger tidigare, att det är just det terrorister vill uppnå med sina attacker. Att det inte handlar om de dödsoffer de skördar, utan vilka konsekvenser det får. Mer rädsla, mer rasfördelning och mer hat…

Men det är ändå bra att de försöker störta IS nu en gång för alla. Sedan börjar arbetet att förebygga uppkomsten av liknande organisationer i framtiden. Det känns som en hopplös uppgift, men den måste ju ändå göras för att kunna rädda så många oskyldiga liv som möjligt. Och värna om vår egen frihet som vi dagligen tar för givet.

Vad händer annars då, ja nu är snart andra arbetsveckan avklarad efter semestern. Man börjar sakta komma in i vardagen mer och mer. Minnet om hur segt det är att bli väckt av väckarklockan tidigt på morgonen kommer skrikandes och påminner om hur det brukar vara. Men jag läste för någon dag sedan, att man skulle ändra sin alarmsignal till applåder. Så att man blir applåderad varje gång klockan ringer och man bryskt kliver upp varje morgon. Det kan vara en rolig idé att testa, jag känner att jag är värd lite applåder numera.

Jag följer även de nya avsnitten av ”Game Of Thrones” nu varje vecka, det har jag aldrig gjort tidigare. Mest har det berott på att jag tycker det är så jobbigt att vänta mellan varje avsnitt, så då har jag köpt hela säsongen när den släppts till försäljning. Men nu är det så spännande att jag klarar inte att vänta! Sedan är detta en så populär serie att det skrivs och pratas om den så mycket att man inte vill veta något innan man själv ser avsnitten. Så nu väntar jag otåligt och ibland förtvivlat mellan varje kommande måndagar när de nya avsnitten släpps på HBO. Winter is coming…

Helgen står för dörren, så jag önskar alla en riktigt god helg. Tack för att ni tog er tid att läsa, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han är på semester och har inte gjort något dumt vad jag vet, men det är den oskrivna regeln som gäller här när jag inte kan utnämna någon annan så tillfaller utmärkelsen per automatik honom. Jag skulle kunna ge utmärkelsen till terroristerna, men jag känner att vi har avklarat dem redan tidigare i inlägget. Så pilutta dig Henke!

Snart fyller jag år! En gång om året, helt fantastisk. Jag blir förvisso inte lika asgammal som Marcus, än är det många år kvar tills j ag fyller 40. Men när jag insåg att det jag ”önskar” mig i present från släkten inte direkt var något ungdomligt eller trendigt fick jag ett litet infall av besvikelse. Högst upp på listan står nämligen, en dammsugare…

Dammsugare ja… Eller ”snabelmoppe” alternativt ”snabeldrake” som man även hört farsan yttra sig på bästa söderslang genom åren. Det är banne mig vuxenpoäng på ett sådant önskemål. Jag ska berätta vad självaste Yoda från Star Wars hade sagt om det var han det handlade om.

– Old I am not, an adult I am!

När vi ändå är inne på åldersförnekelse så finns det tyvärr ett annat argument som talar emot mig själv. Det har hänt en grej, med min fot. Lite oväntat. Jag var ute på en motionsrunda i form av en promenad i söndags kväll. Det kändes bra! Så pass bra att när jag kom hem och skulle duscha så bestämde jag mig för att raka av mig skäggstubben. För att på så vis minska luftmotståndet och kunna gå i ett ännu högre tempo nästa gång. Men igår, på jobbet så hände något. Jag hoppade galant ur mina arbetsskor och gick fram mot mina fräsiga vita sneakers. Då knäppte det till i foten, utan att det gjorde ont på något vis. Men efter några timmar så började det kännas mer och mer, nu kan jag knappt gå på foten. Det går nästan om jag går på tå med den foten, men hur tror ni den gångstilen såg ut? Låt mig säga såhär, det öppnades upp en bred gångbana bland övriga misstänksamma kunder på ICA Maxi när jag gick in för att handla där igår. Och idag gör det fortfarande ont, men det går säkert över om jag vilar foten lite. Men det stör mig att det enklaste av fotsteg ska förstöra min pågående träningskarriär…

Min gode vän Marcus har vid tillfällen berättat hur han blir ägd av barnet Leas kommentarer hemma i deras vardag. Idag när jag fixade frukost till barnen så stod jag och sjöng högt för mig själv. Barnen kom och satte sig till bords, men var alldeles tysta. Jag serverade dem sina skålar med gröt, förutom Theo som ville ha yoghurt. 

– Sjunger du opera pappa? Frågade Freja och tittade på mig.

– Nej det tror jag väl inte. Jag kan väl inte sjunga opera heller. Svarade jag med ett skratt.

– Då är det väl bara jag som kan det. Avslutade Freja konversationen innan hon började äta sin gröt, och lämnade mig där ståendes med gapande mun och tom blick.

Ä G D !

Sedan började de prata om hur dåligt jag sjöng opera om man jämförde med Tarja, den före detta sångerskan i Nightwish. Nova och Freja var rörande överens om att hon var jättebra på att sjunga opera. Men att om jag övade VÄLDIGT MYCKET så kunde jag kanske bli lika duktig som Freja och Tarja. Sedan sjöng de opera med gröt i munnen ett tag. Jag visste fortfarande inte hur jag skulle tackla situationen, utan kollade vad som pågick i Theos värld istället.

Jag avslutade igår min KBT-behandling (kognitiv beteendeterapi), det känns väldigt tråkigt. Jag ingick i en grupp underbara människor som träffats vid tolv tillfällen för att lära oss mer om hur detta kan hjälpa oss i vår vardag. Det har varit oväntat lärorikt, och roligt! 

Alla som tänkt tanken på att lära sig mer om KBT, gör det! Man behöver inte vara utmattad och sönderstressad för att delta, utan detta kan nog rädda många människor i tid som är påväg mot utbrändhet och kanske depression till och med. Så fråga gärna om ni vill veta mer, jag kan varmt rekommendera detta. Vi kommer att träffas i november igen en sista gång, för att följa upp hur vi lyckats anpassa oss efter våra nya ”livsverktyg”. Men eftersom vi i gruppen hade en sån härlig gemenskap så ska vi försöka träffas innan dess. Så man inte tappar kontakten, men även har varandra att fråga om tips och råd om man hamnar i knepiga situationer. Längtar tills vi ses igen!

Sedan har jag mottagit ett meddelande här hemma. En symbolisk gest kan man säga. Alla som har sett filmen ”Gudfadern” vet nog redan vad jag syftar på. Se själva…

Ett hästhuvud! Någon har lämnat ett hästhuvud på vardagsrumsgolvet. Om det inte är obehagligt så säg. Men vad vill avsändaren förmedla? Hur ska man tolka detta? Kanske är det inte så farligt, men eftersom jag minns scenen från ”Gudfadern” när de placerat det blodiga hästhuvudet i sängen så kan jag inte sluta tänka på det värsta. Detta var i alla fall inte en lika blodig hälsning som den i filmen, men oroväckande ändå. Inte minst med tanke på att jag vet vem som ägde hästen som huvudet kom från. En familjemedlem… Ett av mina egna barn…

Fortsättning lär följa, jag bör kanske se om filmen igen för att friska upp minnet kring denna obehagliga scen. Sedan blir det att sitta på sin vakt hela natten med bandyklubban och vitlökspressen i högsta hugg. To be continued… 

Tack för att ni orkar läsa om min läskiga vardag! Önskar alla en trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går nog till skotillverkaren av mina arbetsskor. Min nuvarande skada måste tyvärr skyllas på dem tillsvidare…

Mayday! Mayday! Vart ska man vända sig när semesterdagarna plötsligt tog slut alldeles för fort? Jag gissar att jag får googla på det…

Så vad har hänt under årets semester? Ja det har varit den stillsammaste semester jag upplevt på många år. Tog dagarna som de kom utan större planering och det var väldigt skönt. Precis vad den här gamla kroppen behövde. Så det som har hänt har inte handlat om mig så mycket, men berörd har jag ändå blivit.

Först vill jag ta upp det sorgliga dödsfallet som handlar om Chester Bennington, sångaren i Linkin Park. Han tog livet av sig, samma dag som hans gode vän tillika artisten Chris Cornell skulle ha fyllt år. Chris tog även han livet av sig tidigare i år, så nu har vi förlorat två duktiga sångare på kort tid. Linkin Park var ett band jag lyssnade otroligt mycket på när de slog igenom för många år sedan. De gjorde även två titelspår till de två första Transformers filmerna, och det blev två riktigt stora hitar världen över. Jag minns en gång när vi i kompisgänget fick se dem live här i Stockholm när de gjorde en vansinnigt bra konsert på Globen tror jag det var. Sångaren har en väldigt stark röst och han sjunger riktigt bra live, trots att han skriker mestadels. Nu skriver en hel generation om hur viktiga Linkin Park varit för dem och hur mycket de kommer sörja Chesters död. Jag kan bara hålla med, det är så sorgligt.

Vi fick även uppleva en regeringskris på semestern. Även detta är en sorglig historia. Där Transportstyrelsens känsliga register kan ha hamnat i orätta händer när man tydligen outsourcade arbetet på deras servrar till företag i Tjeckien. Om jag nu förstått och sammanfattat det rätt. Så ministrar riskerade misstroendeförklaringar och regeringen skulle få skämmas. Den borgerliga oppositionen var snabbt på hugget och krävde Stefan Lövens regeringen på svar, dock var de lite för snabba med att peka ut ministrar vilket de säkert får ångra nu i efterhand. Nu avgick istället två av de tre ”skyldiga” ministrarna, så nu lugnade situationen ner sig snabbt i väntan på att allt ska utredas. Än är det inte över…

Det pratades om att främmande makt nu kunde se register över exempelvis Försvarsmaktens militärfordon, men även människor med skyddad identitet. Nu hamnade det största fokuset på att hänga ut de ansvariga för skandalen, som sägs vara den största svenska regeringen råkat ut för sedan spionen Stig Bergling. Inget fel i det, de ansvariga ska självklart stå till svars för sina handlingar. Men mina tankar går dock till alla de stackas människor som levt under hemlig identitet och som nu kan vara röjda. Vilken skräck de nu måste leva i tills man med säkerhet vet om de är röjda eller ej. My point of view bara…

Sedan har vi Donald Trump på andra sidan Atlanten. Men jag orkar inte skriva mer om honom just nu, utan nöjer mig istället med att lägga upp en bild på Trump där någon lattjat lite med Photoshop. Hahaha!

Igår firade vi vår kära vän Marcus som fyllt 40år och numera kan titulera sig som asgammal! STORT GRATTIS! Marcus är först ut av oss herrar i vänskapsgänget att fylla 40år och därmed nr.1!

”Why god why! Everyone is getting so old, why are you doing this to us?” – Joey Tribbiani

Värdparet hade ordnat allt jättebra med god mat, uppfriskande dryck och ett stort partytält. Så det störde oss inte alls att regnet ibland vräkte ner, vi satt där under tältet och hade en fantastisk afton! Alla vännerna var samlade, och det var extra kul att få träffa herr Jönsson igen efter alla dessa år. Han var lika rolig som jag mindes honom. Sedan fick jag träffa Tinas släktingar och några av hennes vänner för första gången. Såklart var ju även Marcus släktingar där, och dem hade jag ju träffat tidigare. Speciellt den där brodern, the Jonas…

Tina hade ordnat ett jätteroligt, men dock riggat, quiz där man skulle svara på frågor om Marcus supersnabbt på sin mobiltelefon. Det synkade inte så bra på min Samsung, jag skyller detta på Korea. Därför kom jag bara på en 5:e plats…

Lärdomarna jag tar med mig från kvällen är många, och här kommer några av dem!

Man kan bli ledsen om man lämnat bort barnen för en kväll och måste dricka jordgubbslikör.

Absinth är en grön dryck som Tommy fortfarande tycks ha känslomässiga band till än idag.

Fireball är lika gott fortfarande efter alla dessa år.

Erik är numera stolt VIP-kund hos LEGO.

Kryddskämt är något alla förhållanden behöver, det öppnar nya dörrar.

Ett fotoalbum visade att Marcus kunde posera bäst av oss alla redan på 80- och 90-talet, dessutom hade han alltid fina frisyrer.

Tommy pratade även om något som ingen riktigt förstod vad det var. Han visade med händerna att ”den är såhär lång och såhär grov, med en 10 liters tank under”. Allt mynnade slutligen ut i ett roligt skämt utan hans vetskap om en penismetafor där jag tror att hans sambo Jossan skrattade mest av oss alla.

Mogge skäller gärna på grannkatten.

Algblomning är en hiskelig drink som denna afton blev ”new and improwed” och gick under namnet Algblomning 2.0… Jag vill förtydliga denna drink för den ovane, den blandades med dedikerad hängivenhet och toppades med en gnutta kärlek av the Jonas. Den innehöll det mesta, och konsistensen var likt salsan man har på sina tacos. Den skiktade sig snabbt och gick från gyllenbrun till bekymmersamt grå. Hemligheten låg i att ständigt röra om drinken och dricka fort enligt the Jonas. Den luktade okej, men kan ha varit den äckligaste drink jag smakat.

Så med dessa minnen avslutar jag min semester och gör mig redo för kommande arbetsvecka med allt vad det innebär. Kanske är ni fler där ute som börjar arbeta imorgon igen och delar mina oroliga känslor. Ni som fortfarande har semester har säkert gjort er förtjänt av den och får fortsätta njuta av den, till er vill jag bara säga ”skit på er”… Och alla ni andra, ha d biff!

DAGENS JERKER går till vädergudarna som inte direkt förgyllt denna semesterperiod. Jag vill till karribien! Och leka pirat, argh…

Idag lärde Theo mig nya saker när han spelade ett spel på iPaden. Det var ett spel där man ska tillaga och servera mat. Men i menyn blev han arg på något.

-Vad händer? Frågade jag.

– Jag blir så arg på det här spelet. Svarade han argt och tryckte med bestämda fingrar på skärmen. 

– Varför då? Frågade jag igen och kikade på spelet han spelade.

– För jag förstår ju inte, de pratar bara grekelska och inte svenska. Åhhh! Skrek han förtvivlat och kastade bort iPaden innan han vände sig om och borrade ner ansiktet i soffan.

Jag förstår hans ilska, jag kan inte heller ”grekelska”. Haha! Nu var det dock engelska det handlade om, men det är ju lika besvärligt för honom det med. Han återhämtade sig dock efter en stund, och blev sedan den vanliga glada Theo-Totten igen!

För någon dag sedan när jag satt och bläddrade bland kanalerna på TV:n i ett sista hopp om att hitta något roligt, så gjorde jag just det. Hittade något roligt alltså! Det sändes ett live program om Monty Pythons återföreningsshow från någon stor arena i England. Nu var detta en repris, men det gjorde mig inget. För även om jag inte är stormförtjust i allt som de gjort, så fullkomligt älskar jag John Cleese! Men även Eric Idle, Terry Jones, Michael Palin och de andra, och i just denna version här nedan får de dessutom finbesök av självaste Rowan Atkinson. De har ju några riktiga klassiker som man aldrig tröttnar på. Den döda papegojan, han som bokar tid för att argumentera, och min absoluta favorit… The Four Yorkshiremen! 

Ni har säkert sett den, där fyra framgångsrika herrar sitter och tänker tillbaka på sin fattiga barndom och hur de försöker överträffa varandras historier om hur tufft de hade haft det. Där den första berättade att de bodde i en skokartong på motorvägen, den andra i en hoprullad tidning i en avloppstank, den tredje i en sjö och den sista i ett hål i marken. Hur de tvingades slicka motorvägen ren varje natt, och den andra fick slita i en fabrik för småpengar, och hur den tredje minsann fick städa sjön varje dag. Det är då fokuset tillslut hamnar på John Cleese. Han tittar på de andra som väntar på att få höra hans historia, och sedan levererar han nådastöten för övriga i sällskapet…

”Jag gick upp halv elva på kvällen en halvtimme innan jag lagt mig, åt en bit iskallt gift, arbetade 28 timmar om dagen och betalade för det. Och när vi kom hem mördade far oss kallblodigt varje kväll och dansade på våra gravar och sjöng halleluja…” 

Sedan avslutas allt med kommentaren:

”Försöker man berätta det för dagens ungdom så tror de en inte…” 

Och övriga herrar instämmer. Hahaha, jag dör! Om ni missat denna så finns en länk till Youtube härnedan, den är så himla rolig! Tack Monty Python för alla roliga scener ni bjudit oss på!

Sedan kan jag inte sluta skratta åt sådant där man driver med Donald Trump. För han går ju inte att ta på allvar! Nu senast såg jag en bild som föreställer en diskussion mellan honom och Angela Merkel. Förhoppningsvis påhittad, men man kan aldrig veta säkert bland alla ”alternativa nyheter” numera. Här kommer bilden! 

En annan sak som gjorde mig glad var att en gammal hockeylegendar dök upp i nyhetsflödet nyligen. Det är inte Wayne Gretzky, även om han med all rätt fortfarande kallas ”The Great One” nu flera år efter att han lagt av. Nej detta handlade om den som var Nr.1 i mina ögon, nämligen kaptenernas kapten… Mark Messier! 

Nu är det mycket gubbar det handlar om i detta blogginlägg och jag beklagar det. Men han ska tydligen få ett stort erkännande och en av de finaste medaljerna man kan få som civilperson i Kanada. Detta för vad han gjort för sporten, för barnen och för landet. Jag blev mest bara glad över att jag fick läsa hans namn i sammanhanget, för jag saknar den tiden så galet mycket när han stormade fram i NHL. Mannen som fortfarande är ensam om att som kapten föra två olika lag (Edmonton Oilers & New York Rangers) till seger i Stanley Cup. Men så kallas han inte bara för ”Moose”, utan kort och gott även för ”The Captain”…

Jag blir nästan lite sentimental och rörd här nu när man tänker tillbaka på den tiden. Men allt blir bättre om jag tar och tittar lite mer på Rammstein och deras senaste konsert DVD, regisserad av svenska Jonas Åkerlund. Den är så häftig! Hela konserten är som en lång effektfull musikvideo, inspelad i Paris. Älskar bilden där man ser att det är något tyskt på gång inifrån arenan…

Ikväll har jag följt nyheterna kring den 6-åriga flickan som försvann i Hudiksvall. Och nu, 13 timmar senare klockan ett på natten fann de henne välbehållen och vid liv. Helt otroligt! Men hjälp vilken känsloresa detta vart för mig. Kan inte låta bli att tänka på Freja som är lika gammal, vilken panik man skulle känna som förälder om det hände. Att vara försvunnen i en skog med svår terräng och där de dessutom varnade för björn mitt under sökandet! Att då hitta henne vid liv i kylan mitt i natten, hon hade tydligen bara shorts och linne på sig, är ju helt fantastiskt. Nu kan även jag slappna av och en glädjetår rann ned för kinden när man kunde läsa de goda nyheterna. Bra jobbat alla som deltog, vilka hjältar! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till fotbollslaget Östersunds FK. De vilade nio av sina ordinarie spelare inför mötet mot Djurgården, men vad fan hjälpte det. De var oförskämda och vann ju ändå! Vilken tur att det är IRSV, Inte Reta Stockholmare Veckan, så att man slipper höra om eländet från alla släktingar där uppe i Jämtland. Tänk om de kunde vinna någon gång när jag tittar i alla fall. Men icke…

Oroliga värld! Och här lever vi mitt i den. I söndags kväll ljöd larmet VMA, Viktigt Meddelande till Allmänheten, i ”Hesa Fredrik” runtom i Stockholm. Själv låg jag och slösurfade när jag hörde de tutande ljuden. 

– Jäkla finlandsfärjor, hålla på och tuta såhär sent. Men det är väl dimma igen eller något. Tänkte jag.

För de passerar inte långt från stranden i radhusområdet. Och är det dålig sikt så hör man dem tuta där ute på varandra, inte så ovanligt. Men är det dimma nu? Jag kikade ut genom fönstret, och såg inget som tyder på detta. Jag kollade den fantastiska appen Krisinformation för att se om det var VMA-larmet, för det kunde ju faktiskt vara det som larmade. Men det fanns ingen info om fara i Stockholm enligt appen, så då kikade jag på en av kvällstidningarnas app och kunde efter en stund läsa mig till att det var falsklarm. Det dök samtidigt upp många inlägg på Facebook om detta från oroliga människor som frågade om larmet. 

Henke var livrädd där i Gustavsberg så jag försökte lugna honom med en komisk kommentar anspelad på Snurre Sprätt som alltid hamnar fel när han är ute och reser.

Henke verkar lite arg numera… Själv tyckte jag att jag var skitrolig igen! När jag läst på lite mer om falsklarmet stod det även att viktiga hemsidor låg nere och att telefonväxlar hos polisen och liknande var nedringda. Då blev jag ändå lite misstänksam… 

Igår kunde man ta del av hur en hamn i Gävle hittat ett stort främmande föremål med hjälp av ekolod under vattnet i farleden. Sedan var det borta. Nu var detta i slutet av juni, men publicerades först nu. Är det en ny ubåt i farten? Hänger detta ihop med falsklarmet och hur några av de viktiga informationskanalerna falerade samtidigt? Jag kan inte låta bli att misstänka att detta kan ha samröre med varandra, men vi i allmänheten kommer aldrig få veta sanningen. Har vi utsatts för en cyberattack, är ryssarna här med sina miniubåtar och härjar? Nu var mitt skämt till Henke om ryska grodmän inte lika roligt längre…

Vem vet, men nu känns det som att det är dags att se över sin egen situation om något faktiskt händer. Skaffa en radio som drivs med batterier, ha vattendunkar redo, slipa morakniven och gammelyxan, köpa värmeljus, planera vart man ska ta vägen och sedan bunkra upp med en jäkla massa raviolikonserver. Det är viktigt att vara förberedd!

Roliga, det är barnen i alla fall. Ni ska få höra två härliga exempel på hur de förklarar sin syn på saker och ting. Vi börjar med Theo, som var med Nova på ett barnkalas i helgen. När Jenny frågade vilka andra barn som var där dök ett namn upp som hon inte kände igen, och frågade om han var ny på avdelningen. Jag berättade att han varit där sedan efter jul, vad jag kunde minnas. Theo fyller i luckorna åt oss föräldrar.

– Han var ny, när han började där. 

Så enkelt var det, och ingen kan ifrågasätta honom angående detta. Nova hade i sin tur en egen version av en annan händelse som förmedlades vid frukostbordet en morgon. Hon åkte runt på en sparkcykel när hon lekte hemma med Freja och Theo. Jag är osäker på om de övade på olika trick eller vad de gjorde, men hon berättade för Freja vad hon minsann kan göra med sparkcykeln.

– Vet du, att jag kan sparkcykla. Jag kan snurra runt och göra bakåtvolt. Sa hon.

– Nej det kan du väl inte göra? Svarade Freja.

– Jo, när ingen tittar så kan jag visst det! Säger Nova bestämt.

– Men då blundar jag så kan du göra en bakåtvolt här Nova. Svarar Freja med en smart lösning tycker jag.

– Nej det går bara att göra ute på gräsmattan och inte här inne. Nu tycker inte jag om att ni tittar på mig så jag vill inte göra det här något mer. Avslutar Nova och åker därifrån.

Härliga barn och deras fantasi är fantastisk! Jag brukar läsa några av de äldre blogginläggen och friska upp minnet med alla roliga händelser man upplevt med dem. Och Freja älskar att jag läser för henne om vad ”de gjorde när de var barn”, som om hon inte vore barn längre eller nåt. Men hon skrattar jättemycket åt dessa barnhistorier som hon även kallar dem, och vi brukar läsa ett inlägg när hon ska nattas. Fast den sista tiden har vi övat på att räkna på tyska. Vet inte varför, men hon ville lära sig det och nu kan hon räkna till 20 och är stolt över det. Bra jobbat!

Medan Jenny fortfarande har ont i sin tå så ville jag tydligen sympatisera med henne på något omedvetet vis. Så jag satt i soffan med en kopp frukostkaffe och plötsligt kände jag hur en nysning laddades inombords. Så jag ställde ifrån mig kaffekoppen och nös. PANG! Min rygg… Något hände, vet inte vad. Men jag har haft ont sedan dess och är löjligt orörlig. Men det börjar släppa nu så jag hoppas det är över snart. Jag gör dock grymt häftiga kommandorullningar ur sängen numera med höga effektfulla ljud!

När man har ryggont så får man se på film, men som vanligt nuförtiden så är det oftast serier än filmer man tittar på. Men jag har ännu ett tips! Serien heter ”The Odd Couple” och där ser man Matthew Perry i en av huvudrollerna. Han är en personlig favorit efter alla år han spelat karaktären Chandler Bing i ”Vänner”. Här är spelar han Oscar som sänder sportradio från sin egen lägenhet, som ser ut som en soptipp för övrigt. Hans vän Felix blir utslängd av sin fru och flyttar in tillfälligt hos honom. Felix är dock Oscars raka motpol, han är ordningsam och manisk på många vis. Han påminner ganska mycket om Sheldon i ”The Big Bang Theory”, så självklart ställer han till det för den frigjorda Oscar när han flyttat in. Men den bjuder på väldigt många skratt och det kan man ju inte få för mycket av. Så denna kan jag varmt rekommendera! 

Ovanstående serie har jag varvat med ”Halvvägs till himlen” den senaste tiden. Den serien där Johan Glans spelar en präst i nån liten byhåla som jag inte minns namnet på just nu. Den har ju visats på TV de senaste åren, men jag hade inte sett så mycket av den då. Så nu har jag streamat den en del och tycker den är charmig! Inte jätterolig, men absolut underhållande och ibland får man skratta så ansiktet värker efteråt. Ett annat tips om ni lyckats missa den! 

Jag ska runda av här nu för denna gång, tack för att ni läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bil. Det tycks inte finnas ett slut på eländet just nu, för så fort de börjar laga ett fel så uppstår ett nytt. Det som började med ett byte av hjullager har nu resulterat i totalt tre verkstadsbesök och snart en femsiffrig slutsumma. Allt är som ett dåligt pyramidspel där jag befinner mig längst ner i pyramiden och matar nån jäkel med pengar där uppe på toppen. Ska nog skriva ett argt och upprört brev till Sydkoreanska ambassaden och kräva någon där på en ursäkt för den dåliga bil de tillverkat. Det kan mycket väl hamna på nyheterna om detta inte går så smidigt som jag hoppas…

”En medelålders arg man matvägrar utanför Sydkoreanska ambassaden. Han kräver landet på en offentlig ursäkt efter att hans Hyundai varit undermålig i kvalitén. Man bedömmer dock inte läget som akut då han är onödigt överviktig och klarar att svältas en längre tid. Det är troligare att han dör av vinterkylan som väntar, mycket på grund av dålig kroppsbehåring, och hinner frysa ihjäl innan en offentlig ursäkt från ambassaden behöver presenteras. Nu över till sporten!”

Nu är det sommarlov! Barnen gick sin sista dag på förskolan idag och nu väntar många veckors ledighet. Nova och Theo kommer ju tillbaka till förskolan igen efter lovet, för att gå deras sista år där. Men för Frejas del så var det hennes sista dag på förskolan för gott, hon börjar ju i förskoleklass i en ny skola efter lovet. Så hon kramade om sina pedagoger och vinkade av sina förskolekompisar en sista gång innan hon utbrast i ett högt HEJ DÅ! På vägen hem köpte vi med oss varsin semesterglass, även fast jag inte går på semester förrän efter nästa vecka. Men barnen de önskar alla i alla fall ett härligt sommarlov! 

Det hände en fantastisk sak i onsdags som gjorde mig så glad! Kolla på min ”skärmdump” från Facebook här nedan så får ni se om ni förstår vad jag menar… 

Häftigt va? Den politiske kommentatorn Marcus Oscarsson, som syns flitigt i TV4, ”gillade” min kommentar! Vad har jag då kommenterat tänker ni kanske då. Jo han var så lycklig över att ha blivit framröstad till den främste politiska kommentatorn i Sverige. Och när han meddelade detta på sin facebooksida så fick han över 9000 likes och kommentarer. En av de som kommenterade var jag. 

Ingen märkvärdig kommentar kan tyckas, men jag blev lite mallig när jag såg att han själv sedan var en av dem som ”gillade” det jag skrivit. Kul tycker jag! Jag har alltid uppskattat herr Oscarsson sedan första gången jag såg honom på TV för några år sedan. Jag har själv alltid varit politiskt intresserad, men sedan senaste valet har jag tappat intresset och tyvärr även förtroendet för många av våra politiker. Men! Han är extremt proffsig och gör väldigt bra analyser av vad som händer i politiken, inte bara i Sverige. Men det bästa med honom är ju att han förklarar allt så bra så att verkligen ALLA förstår vad politikerna förmedlar. För de talar onekligen i gåtor ibland och motsäger även sig själva kan jag tycka. Då är det bra med ett opartiskt perspektiv på vad som händer och det är det han gör på bästa tänkbara sätt. Du är bäst Marcus Oscarsson! 

Igår var en flitig dag utöver det vanliga, men jag kan inte ta åt mig all ära själv för det som hände. Det krävdes en fullfjädrad Mogge the Man för att fullborda vår gemensamma triumf! Han kom till Värmdö när han slutat jobba för dagen, och med sig hade han en skåpbil som luktade fisk. Denna bil fyllde vi med den stora soffan som fanns här, och även en trasig diskmaskin. Sedan kördes soffan till Haninge under känsliga och djupa samtal i förarhytten. När vi var framme så lastade vi av soffan, och sedan lastade vi på en ännu äldre soffa på bilen. Plus lite sängbord och annat, för nästa destination var nämligen soptippen. När vi kom dit så flexade vi med både mage och biceps så att soffdelarna flög ner i containerna där. Och diskmaskinen som jag haft ett ont öga till sista månaderna fick nya skitdåliga vitvaruvänner ur funktion där den dumpades. Den har läckt sin sista vattendroppe och aldrig mer behöver jag skruva med den och tömma den på vatten. Hell yeah! 

Sedan körde vi till McDonalds vid Sköndal för att fylla våra nu kurrande magar. Denna restaurang var väldigt annorlunda mot den vi har på Värmdö. Här beställde du det du ville ha, sedan fick man en nummerlapp och invänta beställningen. Medan vi väntade såg jag en annan sak, det var små skärmar eller surfplattor utplacerade vid många sittplatser. Vet inte om jag tycker det är bra, det blir väl ganska osocialt då kan man tycka. Men sak samma, plötsligt ropade de ut vårt nummer och maten var serverad. När vi var mätta och belåtna åkte vi mot Gubbängen, där vi skulle hämta upp soffa nummer tre för dagen. När vi var framme noterade vi att vi fyllde ut hissen ganska bra nu Mogge och jag. Skithiss… Sedan fick vi hjälp att lasta denna soffa som Jenny nu köpt. Den var riktigt fin, och hade kostat 28000 kr som ny. Det blir många Mazda bilar det. Men nu fick hon den superbilligt begagnad, så vi åkte tillbaka till Värmdö för att bära in och skruva ihop den igen. På vägen tillbaka fick jag ett sms av Jenny, att hon troligen brutit tån…

Hon hade tappat en trave stolar på foten på hennes jobb. Så medan Mogge och jag flexade vidare med spänstiga biceps och svällande magar för att montera ihop nya soffan ringde hon sin far, Roger. Han kom och hämtade henne och åkte in till SÖS senare på kvällen. Och efter många långa timmar på akuten fick hon komma hem igen med ”enbart” en blödning i foten. Så det var en händelserik dag, och tack Roger för att du hjälpte Jenny till akuten medan jag nattade barnen. Men även ett megastort TACK till Mogge som avsatte hela eftermiddagen och kvällen för att hjälpa till. Vilken insats! Och så skönt att allt gick bra.

Jag vill sova nu. Även fast klockan bara är åtta på kvällen, men idag behövs det känner jag. Så sov gott alla readers, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla hisstillverkare. Jag tycker de borde kunna bjuda på några extra centimeter i hissutrymmet så att även vi muskulösa och storväxta inte ska behöva uppleva klastrofobiska känslor i framtiden…

Vart ska man börja, jag har precis haft en uppenbarelse. Min vardag kretsar mycket kring Korea just nu! 

Det kan tyckas långsökt, men hör här. Vår bil, den förbaskade Hyundaien, är från Sydkorea. På nyheterna talas det om Nordkorea och diktatorn Kim Jung-un som skjuter raketer. TV:n här hemma som jag ser dessa nyheter på är från Sydkorea. Jag har en bekant (eller är vi vänner Jenny?) som studerat i Sydkorea. Telefonen jag skriver på här är även den från Sydkorea. Jag tänkte lägga fram mina tankar här om allt jag just nämnde. Och vi kan väl börja med bilen… 

Varför går bilar sönder? Är inte det vansinnigt onödigt! Jag ska banne mig smygutbilda mig till bilmekaniker så man slipper alla dyra besök på verkstaden. För vet ni vad jag var med om i fredags, hör här… 

Jag var lite småbutter på morgonen, eftersom bilen på torsdagen var inlämnad för byte av hjullager men fick en skadad ABS-krans i samband med detta. Men det ska vara relativt enkelt att byta, men den där känslan att köra med en bil som låter märkligt är inte direkt avslappnande. Så jag hade precis arbetat klart för dagen, köpt lite mat och fredagsmys och var påväg till hem till Jenny och barnen. Men jag var lite för tidig, så jag svängde av vid Grisslinge för att ta en fikapaus. Backade in på en parkeringsruta och stängde av bilen och startade ett nytt avsnitt av ”Läkarpodden” att lyssna på, och kunde sedan slappna av en liten stund. Men när jag ska åka därifrån så låter något konstigt och bilen går ej att köra framåt. Det låter som om växeln inte vill hoppa i ordenligt, sedan knakar det och låter riktigt illa. Jag kliver ur bilen för att se om det finns något synligt fel som orsakar dessa oljud. Och då ser jag att ena framhjulet står rakt fram, men det andra är vridet ut åt höger. Vad är detta tänkte jag och tittade närmare. Då ser jag att hela hjulet har lossnat från stödbenet på bilen, och att bilen nu hänger med skärmen dikt mot hjulet. Det var alltså inte så konstigt att den inte gicka att köra. Så jag ringer min far, oljetrollet. Och frågar, vad ska jag göra nu? Bärga skiten! Nu kanske han inte uttryckte sig exakt så, men det var det enda vi kom fram till. Så jag ringer en bärgare, och meddelar Jenny att jag blir lite försenad. Sedan kommer det. Galenskapen. Jag börjar bara skratta, för hur är det möjligt att man kan råka ut för så många konstiga situationer här i livet? När jag är som närmast att jämföras med Jokern i ”Batman”, där i min alldeles egna ”roliga timmen” så ringer bärgaren upp mig. Han meddelar att det kommer ta lång tid innan han är på plats, och säger att jag kan gömma nyckeln och lämna bilen. Snällt, då slipper jag vänta mer.

– Du jag måste bara fråga en sak, det står här att hjulet har lossnat? Frågar han.

– Japp! Det ena hjulet står riktat rakt fram och det andra pekar åt höger. Och har lossnat. Förklarar jag professionellt.

– Så spindelleden är med andra ord av alltså? Frågar han.

– Helt riktigt, den har lossnat från stödbenet. Förklarar jag tydligt.

– Men då hänger bilen med skärmen mot hjulet med andra ord… *lång paus*

– Ja det stämmer bra det. Flinkar jag hurtigt in mitt svar.

– Men fy fan… Ja… Det blir ju spännande och se hur jag ska lösa det där om det inte går att rulla billen. Muttrar han grubblande.

– Spännande? Ja det kan du hoppa upp och klappa dina piffiga skinkhalvor på att det blir! 

Nej, så svarade jag inte riktigt nu då. Jokern i mig hade nog velat det men jag tömde bilen på värdesaker och tog matkassarna med mig och började gå. Med en förhoppning om att bärgaren själv skulle lösa problemen som kan uppstå med att få bilen bogserad till en verkstad… 

Såg ut att gå bra det där, jag ska inte störa…

Medan bilen stått på verkstad så har USA firat nationaldag med fyrverkerier. Och bevittnat hur Nordkorea skjutit farliga raketer igen, vilket upprör många i omvärlden. Speciellt Sydkorea och Japan som ligger geografiskt nära, men även president Trump såklart. Denna gång handlade det om en ballistisk robot. Det är inte alla som vet vad det är om man inte är militärt insatt och nördig som jag. Men en ballistisk robot går bara att styra när den avfyras och bränslet brinner, sedan följer den en kastbana tills den träffar sitt mål kan man säga. Denna robot uppges nu kunna färdas så pass långt att den kan nå delstaten Alaska i USA. Och nu kallar därför USA till krismöte i FN:s säkerhetsråd för att tala om detta, och vi får väl hoppas att allt går lugnt till där. Både Donald Trump och Kim Jung-un rasslar med sina arsenaler nu och smutskastar varandra på sociala medier bland annat. 

De har fint hår i alla fall, om man jämför med mig. Men även om vi bor långt borta så känns det inte speciellt bra med att ha två sådana knäppgökar vid makten i dessa länder. Som dessutom förfogar över kärnvapen, för det får man ju anta att Nordkorea gör i dagsläget. Sedan kommer Japan, Sydkorea och även Kina, och såklart Putins Ryssland blandas in i detta om det blir en väpnad konflikt i området. Säkert ännu fler nationer, med andra ord ännu fler kärnvapen inblandade! Jag säger bara STACKARS befolkningen i Korea om helvetet brakar loss. För det är främst dem som får ta smällen. Även om jag på något vis hoppas att Nordkoreas innevånare kan bli fria från diktatorn Kim Jung-un och ta del av världen utanför. Det är onekligen ett helvete de lever i där borta, även om många av dem inte vet om det själva. Sorgligt. 

Så att jag muttrar och tappar förståndet över vår bil är egentligen ingenting i jämförelse. Men för mig är det jobbigt och jag är mycket upprörd fortfarande. Ska bojkotta allt koreanskt sen när jag sålt bilen! Förutom mobilen då förstås. Och stora fina TV:n. Men nu är planen att sälja bilen i alla fall, om den bara går igenom besiktningen vill säga. Sedan har jag siktet inställt på tyskt! Det kan mycket väl bli en liten BMW kombi istället, som jag hoppas ska vara mycket mer ekonomisk och hålla bättre kvalitet. Jag gillar ju tyskland, och Rammstein. Och tysk öl förstås! Tänk att få göra allt det där samtidigt. Åka BMW, lyssna högt på Rammstein och dricka öl! Olämpligt, men roligt. Jag har nämligen haft min beskärda del av koreanska bilar nu, eftersom jag ägde den ökända KIA Carnivalen innan denna Hyundai vi har idag. Tänk att jag får en sådan obehagskänsla i min kropp varje gång jag tänker på Carnivalen. Hua! Men vi får se vad som händer, nu får det vara nog med motgångar som dessa!

Freja har tappat en framtand! Hon vill berätta det för hela världen så jag hjälper henne med det här. Det är mjölktand nr.3 om jag inte minns fel. Men visst är det obehagligt när barnen går och vickar på tanden, snurrar den runt och vill att man ska känna hur löst den sitter. Jag kan lova er att jag tyckte tanden stod rakt ut sista dagen innan den lossnade! Men stoltheten hos henne kan man inte ta miste på efter att den lossnade. 

Jag har fått dille på en låt jag hört. Sådant kan vara frustrerande ibland, men denna är behaglig. En annan Jenny, a.k.a JJ, hade denna på i bakgrunden under ett kort videoklipp på hennes Instagram. Jag mindes ej vad hon filmade egentligen, utan blev helt hooked på låten. Den var skön och lite störd på samma gång. Den heter ”Do-Ther-Tum” med Job 2 Do och ska väl vara någon form av reggae. Men man förstår inte ett ord av vad personen sjunger, det låter som om han gör en massa ljud bara. Men på något sätt så rycks man med i låten, och sugs in genom ganjapipan och flummar ut i en behaglig rökpuff. Hahaha! Det där var nog den konstigaste beskrivningen jag gjort av en sång någonsin. Håller jag på att bli en Ernst Kirchsteiger här i mina uttryck? HJÄLP!! Mina skor är borta, jag är också barfota här! Hahaha! Där har ni honom igen, Jimmy 2.0 kära läsare! Nej men den är härlig, så mycket kan jag säga. Faktum är att den kommer vara min semesterlåt i år, och dela spellistan med Frank Sinatra som alltid spelas på semestern. Lyssna på den! 

Vad många Jennysar jag känner, det insåg jag precis nu. Det är nog läge att tvätta av mig clownsminket här, tror ej barnen uppskattar mitt galna alterego Jokern. Eller Jimmy 2.0 som jag kanske ska börja kalla mig! Ha en fortsatt bra dag och ni som har semester får fortsätta att njuta av den. Ha d biff!

DAGENS JERKER skulle jag vilja ge till någon som kan stå till svars för de usla koreanska bilarna jag ägt. Men det kanske bara är jag själv som kan klandras och då resulterar det ju i att jag får utmärkelsen. Det går inte! Och Henke som brukar få utmärkelsen var snäll och rekommenderade en bilverkstad så han kan jag inte heller ge den till… Då får det helt enkelt bli så att jag delar en bild istället, lite som en tankeställare såhär avslutningsvis. Håll tillgodo! 

”Well hello there! Come her my little friend, dont be afraid.” – Ben Kenobi 

Nu var det ju ett bra tag sedan jag senast skrev här igen, av många anledningar som vi inte behöver gå in på just nu. Men det började infinna sig en energi för detta igen, lite som en knuff i ”kraften” som herr Ben Kenobi skulle kunnat uttrycka sig. Ni vet han den oehört vänliga varelsen från Star Wars. Han pratade i och för sig mer om vibrationer i ”kraften” när något var påväg att gå åt skogen. Men jag känner tvärtom idag! En liten kick tycker jag mig uppleva i en annars jobbig pollenperiod som gjort mig hängig. Men nog om det, nu kör vi! Här kommer lite saker värda att ta upp.

Snart har barnen lov, de går bara på förskolan nästa vecka sedan är den stängd. Då passade det bra för barnen att vara lediga under de fyra veckorna. Får hoppas att det blir härliga sommarveckor då, så att de får många roliga minnen att minnas.

Freja är ju så stor nu, att hon faktiskt ska börja i förskoleklass till hösten. Då får hon byta till en ny skola, där hon sedan kommer gå när hon börjar ettan. Det känns helt overkligt, men tiden går verkligen alldeles för fort. Vår lilla dotter… Jag fick ett minne igår på Facebook, när hon är lite mer än ett år gammal bara. Där jag står ute och blåser såpbubblor som hon förtjust jagar efter med orden: Oj, mämen! Mämen… Oooj… Det var året 2012 det, nu säger hon väldigt många andra saker. Svordomar har hon exempelvist lärt sig och använder dessa lite som det passar henne. Oftast när hon är arg på någon. Då kan man höra henne ropa ”djävulunge” och liknande, som vi minns att barnen säger till varandra i filmen ”Madicken”. Så det är ju inte så farligt egentligen, men det är ovanligt att höra henne uttrycka sig så.

Nova och Theo då, vad händer där? Jo de stannar kvar på förskolan ett år till, och blir äldst bland barngrupperna där. De märks redan nu att de är lite stolta över det, att få gå i ”rum 5” där de största barnen hållt till. Så även de växer så det knakar! Det är inte klokt, tiden rinner en ur händerna på något vis…

Vi kan återkomma mer till de härliga små barnen sen. Men nu vill jag skapa lite spänningar och meningsskiljaktigheter här bland er läsare på bloggen. För låt oss prata om USA:s nuvarande president, Donald Trump. Jag tycker han är helt befängd och fullkomligt tragisk i de flesta av de uttalanden han gjort. Saknaden av den förra presidenten Barrack Obama kommer bli så stor. Sedan kan man ju inte låta bli att skratta åt de andra som gör sig rolig på Trumps bekostnad, även fast man inte bör det. Men jag menar, titta bara på geniet som gjorde bilderna här nedan… 

Det finns massor av dessa bilder av så kallade ”tiny Trump” på nätet. Och det är något med att han framställs som ett litet barn som gör det så roligt. För han kan ju verkligen uppföra sig som ett oförskämt barn, om man nu får använda det gamla uttrycket. Han väcker många känslor hos folk, och det är jag fullt förstående till när man hör allt han säger. Det senaste jag hörde nu var att den där muren mot Mexiko, den ska minsann byggas. Men med solpaneler så att den typ betalar sig själv eller något liknande. Ja vad ska man säga. Det är många år kvar med Trump som president, så nu återstår väl bara att se vad han hinner ställa till med. Man kan ju hoppas på att det blir något bra också!

Jag har hittat en ny serie! Ja så är det, en rolig serie dessutom. Äntligen! Som jag väntat på att något skulle dyka upp, och för någon månad sen så såg jag första avsnittet av ”Kevin Can Wait”. Det handlar om en familj vars far, spelad av Kevin James, är en nybliven pensionerad polisman. Han förgyller dagarna med knasiga idéer och andra upptåg tillsammans med sina tre pensionerade kollegor, och ibland även hans brandman till bror. Denna serie påminner väldigt mycket om en annan serie han medverkade i, ”Kungen av Queens”. Men det är den enkla humorn, samt hur dåliga lösingar han försöker sig på så fort ett problem uppstår på hans väg när han försöker slappa sig genom vardagen. En humor som inte tilltalar alla, men jag är väldigt bekväm och blir rofylld av denna typ av humor. En klassisk sitcom kan man kalla den, så se den! 

Jag måste snabbt skriva om några uttryck som barnen har kläckt ur sig under tiden jag varit frånvarande här på bloggen. Fast nu ser jag att det mest varit Nova som sagt saker… Vi tar det då, som en morgon när hon åt flingor och mjölk till frukost. Då kom hon med sina bestämda stampande kliv fram till mig i köket och höll fram sin tomma skål.

– Jag vill ha mera flingor. Sa hon.

– Absolut, jag ska bara bre klart den här mackan till Theo först. Svarade jag.

– JAG VILL HA MER FLINGOR OCH MJÖLK! NU SA JAG! Sa hon högt och irriterat.

Jag vart precis klar med Theos macka så jag tog emot hennes skål och hällde upp mjölk. 

– Hur mycket flingor vill du ha? Frågade jag sen.

– FYLL PÅ FLINGOR! Svarade hon lika högt igen.

Jag blev nästan lite chockad av hennes höga stämma så jag började hälla på lite flingor. Då känner jag hur hon kramar om min andra hand, och gosar sin kind mot den. Så gulligt tänker jag för mig själv.

– Jag ska prutta på dig… Väser hon sen innan hon tar sin skål och går tillbaka till bordet.

Hallå, hur har vi uppfostrat denna lilla dam egentligen? Men detta är lite grann Nova i ett nötskal, hon säger de mest oväntade saker emellanåt. Och hon kan göra det med en sådan pondus och övertygelse att man tar henne på fullaste allvar. Ett annat exempel på detta var när vår grannflicka Frida var på besök hos oss en dag. Hon brukar komma över och leka med alla tre barnen här hemma. Och denna gången pratade hon och Freja om vilken tid de går och lägger sig på kvällen. Freja svarade korrekt, att hon brukar hoppa i säng runt klockan åtta på kvällen. Därefter går de alla uppför trappan och då hör jag Frida fråga Nova samma sak.

– Du då Nova, hur länge får du vara uppe? Frågar Frida.

– Jag brukar sova klockan ett. Svarar hon.

– Va? Men så länge orkar du väl inte vara uppe? Frågar Frida igen.

– Jo till klockan ett sa jag! Svarar hon kraftfullt.

Hahaha, hon är så bestämd! Nu vet jag inte hur det samtalet slutade, men jag kan dementera att hon är vaken till klockan ett på natten. Hon somnar oftast först av alla, och det brukar vara mellan klockan sju eller åtta på kvällen. Man undrar vart hon får all sin fantasi ifrån…

Freja har haft ett tidningsprojekt på förskolan, där hela hennes grupp skapade en egen tidning. Jättekul och fin var den! De var superduktiga och stolta över den, med all rätt. I samband med denna så började Freja göra egna böcker. Hon ritade teckningar och skrev vad de handlade om, sedan tejpade hon ihop dem till en bok. De kunde handla om varulvar som ville leka, vulkaner som sprutade eld eller om deltagarna i den svenska Melodifedtivalen. Alla dessa har vi sparat nu, och tänker visa henne senare i livet. För de är så välgjorda och detaljerade, fråga mig gärna om ni besöker oss någon gång så kan jag ta fram och visa dessa. 

Jag är trendig. Jodå, nytänkande och jobbar aktivt med att hänga med i dagens ungdom när det gäller vad som är trendigt… Nja, inte riktigt. Även om jag försöker så hänger man inte med alls tycker jag. Allt går för fort och man har fullt upp med annat hela tiden. Men jag hade ju en idé om att skapa en egen Youtube-kanal om TV-spel! Det är kanske inte så orginellt, för de finns det ju massor av redan. Men jag spelar inte riktigt spel som dagens ungdomar gör. De är snabba på fingrarna och reagerar blixtsnabbt när det händer saker i dessa spel. Jag kan mer visa upp en sida av hur man inte ska göra, och vilka konsekvenserna blir om du inte är snabb att agera. Men det blir lätt för många svordomar och utbrott för att det ska vara lämpligt för den breda publiken att höra och behöva titta på. Så jag avvaktar lite tills jag bemästrar något spel istället… 

Dock så lyssnade jag härom dagen på min första pod! Ni vet, när man streamar typ sändningar som olika personer spelar in eller något. Jag har lyssnat på ”Läkarpodden” med Tilde och doktor Mikael som syns på Nyhetsmorgon på TV4. Och detta är jätteintressant tycker jag, och roligt! Jag tycker Tilde ställer så härliga frågor och sedan älskar jag hur denna doktor Mikael svarar på dessa frågor. Han förklarar klart och tydligt, och på en intressant sätt som tilltalar mig. Så nu när jag lyssnar på podcast så är jag onekligen ”down with the kids”.

Igår mottogs vi av nyheten att skådespelaren Mikael Nyqvist har avlidit efter en tids sjukdom. Så sorgligt, och jag hade ingen aning om att han var sjuk. Jag kommer minnas honom. Han hälsade trevligt på mig en gång när vi hamnade på samma flyg från Malmö en gång för länge sedan. Men jag kommer mest minnas honom som pappan till Marcello Mancini i filmen ”Bäst i Sverige”. Och självklart den när han spelar bonden i ”Grabben i graven bredvid”, båda helt underbara rollen från skådespelarens sida… R.I.P. 

Nu rundar vi av för dagen. Dags att natta barnen, och Freja vill öva på att räkna på tyska innan hon somnar. Det börjar nalkas en konsert med Rammstein för henne snart om hon fortsättet imponera på detta viset. En konsert på DVD syftar jag på då såklart, ingen riktig. Inte än… Ha d biff! 

DAGENS JERKER går till min bil. Jag lämnade in den på verkstaden idag för att byta hjullagret och bli kvitt oljudet som påminde lite om ett propellerplan. Och jag hörde hur de svor och bankade där inne, medan jag satt i väntrummet på en liten pinnstol och bloggade. Nu visar det sig att oljudet är borta, hurra! Vad bra kan man tycka, om det inte vore för de två varningslamporna som tändes när jag åkte därifrån. Men va fan! ABS-lampan tändes och lampan för fyrhjulsdriften började blinka. Alltså, varför? Varför kunde bilen inte bara få fungera bra en stund. Jag behöver verkligen inte varningslampor som pynt på instrumentpanelen eller missljud som överröstar bilstereon. Nu får det vara nog, nu byter jag bil…

Vi har lite trevliga saker och ting att skriva om här. Som att exempelvis antalet invånare i Sverige igår uppgick till hela 10 miljoner, kul!

Detta ska ha inträffat kl.07.47 under fredagen. Är det någon mer än jag, och min gode vän Marcus, som ser det fantastiska i detta? Det är kanske svårt men ”747” är Marcus favoritlåt av Kent, och jag tycker det är helt underbart! Det borde därmed vara underförstått att alla barn som föddes igår ska antingen heta just Kent, eller Isola som är namnet på albumet där man hittar ”747”. Fantastiskt!

Jag kommer även avslöja min Top 5 lista för 2016 som utlovat! Men först ska jag berätta lite om barnen, våra älskade barn! Freja hade förra helgen ett litet men mycket seriöst infall här hemma, där hon bestämt ville ha ett par glasögon. Alltså glasögon med vanligt glas i bara. Det hade vi ju inga hemma, bara solglasögon. Så vi föreslog att hon kunde önska sig glasögon nu när hon fyller år i början på februari. Hon blev förstås väldigt besviken, för hon ville så gärna ha glasögon nu! Och numera är det GRANDE stora tårar, förtvivlande skrik och känsla av total hopplöshet för barnen när det inte blir som de tänkt sig. Så i ett försök att vara kreativ så började jag med att plocka ut de mörka plastglasen ur hennes solglasögon. Då blev hon glad, för nu kunde man ju se hennes ögon som var av största vikt. Men efter ett kort glädjerus så förstod hon ju att man kunde peta henne i ögonen om det inte fanns glas i bågarna som skyddade dem. Nu vart allt jättejobbigt igen. Vad fasen ska man göra? Vi försökte förklara att vi kan beställa glasögon som kan skickas hem till vår brevlåda. Men hon behöver dem nu, lite som att om hennes liv stod på spel fick man känslan av. Plastfolie, eller vad det heter! Det blev lösningen som hon tillslut accepterade. Jag plastade in glasögonen, haha! Nu var hon jättenöjd och hade glasögonen på sig nästan hela helgen. Snygga va!

Tur att man kan vara kreativ när det behövs. Min namne på jobbet, herr Nilsson, gav mig en helt ny arbetstitel. Pysselingengör! Haha, jätteroligt ju! Just för att han tycker jag lyckas pyssla till lite festliga saker ibland på vår arbetsplats. Det tar jag med mig genom resten av livet, tack så mycket!

En dag när jag höll på att duka fram middagen hemma, så hörde jag barnskratt. Det tog ett tag innan jag förstod var det kom ifrån, eller vem det var. Men när jag lyssnade mig fram så ledde skrattet till badrummet.

– Hihi! Hihihi! Hörde man där inne.

Dörren stod lite på glänt så jag kikade nyfiket fram för att se vad som var så festligt där inne. Nu hittar barnen säkert på nåt bus tänkte jag och var beredd på att de kanske dekorerat badrummet med nagellack i olika färger. Men det var inte alls så det var. Där inne var bara Theo, och han stod upp och kissade istället för att sitta på toaletten som han brukar. Och han hade tydligen jättekul, det är ju roligt när man upptäcker saker som förgyller ens vardag.

Här kommer den, Top 5 listan mina hen, damer och herrar! Detta är som brukligt en topplista av fem filmer och fem sånger som jag upptäckte under 2016. Med andra ord så behöver de nödvändigtvis inte vara gjorda under det året, utan kan även vara äldre än så.

Plats nr.5 – Batman v Superman: Dawn Of Justice! Hur ”hypad” var man inte inför denna filmen då, med både Stålmannen och Läderlappen (Skinnebiten på danska) från DC Comics i samma film. Osams dessutom! Ja, men sedan avslöjades det att Batman skulle spelas av Ben Affleck… Mm, ni vet han smörproppen som inte jag gillar så värst mycket. Då sjönk förväntningarna drastiskt. Men det var nog lika bra det, för nu var jag lite lugnare när jag såg filmen. Och den var sådär, inget märkvärdigt alls. Skådespelarnas insatser var ändå helt okej tycker jag, och Affleck skämde inte ut sig på något vis. Filmen börjar bra, det byggs upp en bra stämning inför sammandrabbningen mellan de två superhjältarna. Men när det sker så tar filmen sedan snabbt slut. Det händer förvisso massor av saker, där ett monster får liv och fler superhjältar ansluter. Men det var som att allt var tvunget att få ett slut på typ 20 minuter för sedan var budgeten slut eller något. Så nja, bortsett från slutet så var den bra. En uppföljare är på väg så jag ska ge även den en chans först.

Plats nr.4 – Sausage Party! Jättekonstig film, ibland jätterolig men på gränsen till tramsig. Är animerad och handlar om en korv och de andra matvarorna i en butik. Kan inte ens förklara denna film, den är bara för märklig. Se den istället, eller inte. Jag vet inte…

Plats nr.3 –  Warcraft! Vi har sett det förr, ett välkänt spel som ska bli film. Det floppar alltsom oftast. Detta var det bästa försöket som gjorts, den var inte alls dålig. Snyggt gjord trots väldigt mycket animationer och bra skådespelare. Jag har inte spelat Warcraft sedan gymnasiet, så jag hade ju ingen koll alls på vilka karaktärerna var. Men jag tycker denna var sevärd och skulle gärna se en eller två uppföljare.

Plats nr.2 –  The Jungle Book! Denna känner ni igen, historien om människovalpen Mowgli. Detta är ingen tecknad film utan den ”riktiga”, om man nu kan säga så eftersom att allt är animerat utom människan som spelar just Mowgli. Hela filmen är tydligen inspelad i en studio i Hollywood, men miljöerna är helt fantastiska! Djuren är så välgjorda att man nästan tror de är äkta, trots att de kan prata. Nej denna måste ni bara uppleva! Det är inget för småbarn dock, tigern är ingen trevlig karaktär i denna film utan skrämmer nog även några av oss vuxna till och med…

Plats nr.1 – Deadpool! Ryan Reynolds spelar superhjälten från Marvel som är kungen av kvicka kommentarer och en fena på att jaga skurkar. Han ser sig själv inte som en superhjälte dock, utan denna film handlar mestadels om hämnd mot personerna som gjort honom till den han är idag. Men trots att den är barnförbjuden på grund av det våldsamma innehållet, så var den jäkligt rolig! Kanske var det den film som jag skrattade mest åt under hela förra året. Även här ligger en uppföljare på ritbordet och väntar på att sättas igång, det blir kul!

På musiksidan då, vad har hänt där? Jo följande!

Plats nr.5 – Moth Into Flame – Metallica! De är tillbaka!!! Mina favoriter av favoriter, och som de gör detta. Med kraft, fart och fläkt! De är tillbaka i gammalt gott slag, med något som påminner om de första skivorna. Så himla glad är jag, tack för denna!

Plats nr.4 – Den Sista Sången – Kent! Sången som avslutade deras sista konsert någonsin, och jag var där! Denna låt var ingen favorit till en början, men märkligt nog så fastnade Freja för den. Och efter att ha lyssnat på den med henne så sjönk den in och blev en riktig hit! Skön låt, på ett sätt som bara Kent kan…

Plats nr.3 – Swedish Pagans – Sabaton! Här kom en gammal låt farandes, trots att de släppte ett nytt album förra året. Denna dök upp av en slump på min playlist när jag satt och ritade vikingabåtar med barnen. Nova sjöng med och sedan hakade syskonen på! Den spelades flitigt och blev lite utav en favorit nu när jag nästan lyssnat mig less på Sabatons senaste album. Den är trallvänlig och man kommer oftast på sig själv med att sjunga med helt utan anledning egentligen.

Plats nr.2 – Förlåtelsen – Kent! Ja här är de igen, Kent! Denna låt pratade min gode vän Marcus om under vårt konsertbesök, och han framhöll den lite som sin favorit från senaste plattan. Den är soft och ändå fartfylld samtidigt. Härligt musikaliska slingor och som vanligt, märkliga men samtidigt fängslande sångtexter. Lyssna och njut!

Plats nr.1 – Spit Out The Bone – Metallica! Vi tycks få uppleva en sorts dominans från både Kent och Metallica här på listan detta år. Men jag säger bara, oh my god! Detta är den bästa låten på väldigt länge, och som vuxit sig till att bli en av deras bästa någonsin. Den rivs igång i ett rasande tempo som bara ökar och blir både tyngre och mäktigare genom hela låten. Sången från Hetfield är fasen magisk! Sedan går tempot ner i mitten och lurar in en i någon sorts falsk trygghet, och avslutas med plattan i mattan. Fullt ös! Jag skrev om denna låt tidigare och var förbryllad över hur gamle Lasse orkar hålla ett sådant tempo bakom trummorna. För detta är verkligen vad Metallica är när de är som bäst tycker jag. Tunga riff, högt tempo, trumbombardemang och refränger som sätter sig på hjärnan. Hatten av, tack för detta album och framför allt denna låten Metallica. Wow!

Nu ska jag äta årets första semla, en hembakad variant. Mums! Sköt om er, och ha d biff!

DAGENS JERKER går nog till filmindustrin som inte fått fram bättre filmer under förra året än de jag presenterade här. Eller så är det jag som i brist av filmtid inte lyckats hittat något bättre…

Julen är över och ett nytt år tar fart! Jag tänkte summera jul- och nyårshelgen, blicka tillbaka på några av fjolårets händelser och eventuellt avsluta med den årliga Top 5 listan!

Julen var avkopplande och rogivande. Vi inledde hemma på julafton, där barnen i all hemlighet måste att legat med dropp hela natten och injicerat Red Bull. De presenterade energi till 110% när de såg julklapparna under julgranen på morgonen när de vaknat. Vi lät dem öppna varsitt paket, men inväntade sedan morfar Roger som skulle titta förbi på jullunch lite senare. Då fick de öppna fler julklappar, och sen käkade vi lite tomtegröt med tillhörande skinksmörgås. 

Efter det så åkte vi vidare hem till mormor Lena och magnifika Magnus. Moster Maya var där och var minst lika triggad och energifylld som barnen. Hon kanske också kör Red Bull intravenöst nattetid? Eller så var hon helt enkelt glad och uppspelt över att få fira jul med oss. Vi vuxna tittade på Kalle Anka och höll fast barnen och tvingade dem titta på vår största av traditioner här i Sverige. Nä, de tittade faktiskt frivilligt i år utan tvång. Sedan när jag var ute och skulle lägga i mer mynt i p-automaten för parkeringen så dök han upp. Jultomten!

Attans att jag missade honom, i år igen! Jag tror snart inte på tomten längre… Efter paketöppningen så åt vi middag, och i år hade jag provat att röka prinskorv som vi kunde äta. Röken fungerade ypperligt bra, däremot så var det ett nytt recept på korvsmeten och jag tycker konsistensen var lite grynig. Men nu vet jag hur man gör till nästa gång! 

Barnen fick många fina klappar som vi lekt och testat nu efteråt. De fick bland annat varsin egen liten verktygslåda.

– Pappa, titta vad vi har fått! Ropade Theo högt och höll fram sin verktygslåda.

– Så bra, och med egna verktyg i och allt! Svarade jag och kikade nyfiket på den lilla lådan. 

– Ja nu kan jag äntligen bygga ett eget hus! Berättade Theo och såg oroväckande allvarlig ut när han sa det.

De fick nöja sig med att såga, banka och skruva på en stor planka vi hade hemma. Så mycket till nytt boende blev det inte den här gången. Men i år fick de fina klappar som sagt, och nu har de bland annat varit premiär för twinsen att åka skridskor. Det gick bra och vi åkte ytterligare en gång efter det. Så nu hoppas vi det blir fler gånger, och att alla barnen blir framtida NHL proffs som tjänar feta stålar till vår pension!

Sedan kom nyårshelgen! Vi firade detta hemma, och lyxade till det. Vi åt hummer som svärföräldrarna ordnat, och sedan blev det plankstek till middag med oxfilé från Nya Zeeland. Men jag föredrar nog kött från gamla Sverige i fortsättningen. För detta var en platt liten tarm till filé, så jag blev ganska besviken på köttkvalitén från det nya landet Zeeland. Men det smaka gott i alla fall och det är huvudsaken! 

Vi kämpade med att hålla oss vakna, mestadels genom att äta godsaker. Sedan började barnen springa runt nakna här hemma. Det var nytt för mig, att det skulle gå till så på nyårsafton. Så jag fyllde upp Jennys rödvinsglas och väntade med spänning på vad detta skulle leda till!

Ja vad ledde detta till då tror ni. Alla i familjen utom jag somnade innan klockan var tio. Lembit var säkert vaken, men han var hos sin pappa denna afton. Så jag fick ännu en gång fira in det nya året ensam vid tolvslaget. Så nästa år tänker jag vara en riktig surbulle och försöka somna innan midnatt, FÖRE de andra i familjen. Nä ja e inte bitter… 

Jag hittade en luskam i badskåpet här hemma. Vilka hemska minnen den för med sig. Tack och lov har vi bara råkat ut för några små usla lusar en gång. Och alla med hår fick tvätta sig med det där äckliga medlet. Men inte jag. Jag har ju inget hår. Fast när jag hittade denna kam så tyckte jag ändå att det började klia i huvudet. Så jag borstade igenom ögonbrynen lite fint, utifall de hade gömt sig där. Men de verkade lusfria, och jag har aldrig haft så finkammade ögonbryn någon gång i hela mitt liv.

Jag reflekterade över fjolåret och drar slutsatsen att många fina människor gått ur tiden. Nyligen lämnade Carrie Fisher, a.k.a princess Leia, oss och hela världens Star Wars fans dog nog lite den dagen… 

Många andra fina människor tackade för sig förra året. Alan Rickman, David Bowie, Lemmy Kilmister, Prince, George Michael och många andra. De fick ihop ett bra gäng musiker där uppe i himlen, för jag förutsätter att även Lemmy hamnade där tillslut. Nu får de underhålla de andra själarna på andra sidan. När jag letade runt för att minnas vilka som lämnat oss så hittade jag denna bild. Efter det slutade jag leta och blev lite nedstämd istället… 

Jag tänkte avsluta här för denna gång. På något vis gick luften ur mig lite där efter sista bilden. I nästa inlägg kommer den eftertraktade Top 5 listan för 2016! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till året 2016. Det var inte ett jättedåligt år, men det året var då många fina människor gick ur tiden. Men främst så var det då någon lade upp den där elaka bilden här ovan som påminde om hur gammal man börjar bli…