Jag vill börja med att klargöra en sak här. Och jag ska försöka göra detta så tydligt jag kan, jävligt tydligt till och med! Att den 24 september 2017 är det fotbollsderby, och jag ska fan gå!

Det är länge sedan jag var på en fotbollsmatch nu, jag har inte ens sett en endaste match sedan lagen började spela på Tele2 Arena. Jag ser dem på TV såklart i den mån jag hinner, men det är ju inte lika roligt som att stå på läktaren och titta. Så när den lite finare av mina vänner, Marcus, frågade om jag ville följa med Erik och honom valde jag att tacka JA! Och jag minns ju hur otroligt roligt det var på den tiden när vi kollade på matcherna när de spelade på Stockholms Stadion. Nu verkar vi alla ha mognat med ålderns rätt och ser fram emot att sitta i lugnan ro på långsidan och avnjuta en kall nödraket (folköl) till matchen. Eller ja, det började så i alla fall…

Det tog väl ungefär två minuter från det att Marcus skickat ut en bekräftelse av bokningen på messenger till Erik och mig, till att åskådarmyset på långsidan förvandlats till det gamla vanliga igen.

– Vilken färg vill ni ha på era tandskydd? Frågade Erik helt ogenerad.

Men hallå, tänkte jag och skulle smida ihop ett vuxet och moget svar på hans fråga.

– Grönt! Svarade Marcus blixtsnabbt och skickade en gif-bild på en aggressiv Hulken.

Men va fasen, vad händer? Vi som ska vara vuxna förebilder numera!

– Tar du med dig lasersvärdet Erik? Frågade Marcus.

– Självklart! Svarade Erik på bråkdelen av en sekund.

Medan jag satt där och begrundade vad jag gett mig in på så kom ytterligare en gif-bild, från filmen ”Green Street Hooligans”. Då mindes jag hur bra den filmen är och ryktes med lite för en kort stund! Sedan kom en ny bild, denna gång på massor av inkastande bengaler.

– Bengaltennis är nya halvtidsunderhållningen! Informerade Marcus.

Sedan följdes bilden upp av en ny, där man ser en hink komma farandes genom luften på arenan. 

– Älskar hinken!!! Kontrade Erik snabbt.

Så nu vet ni det. Att den 24 september så kommer mina vuxna vänner och jag följa matchen på plats. På ett moget sätt förmodar jag! Men vad vet jag, det var ju som sagt flera år sedan jag var på arenan och såg en match. Men jag hoppas på härlig inramning utan ”box” där DIF tar sin första derbyseger på väldigt länge med blyga 6-0. Då ska jag åka bussen hem och bjuda alla på ett brett léende. 

Jag har ett annat statement här idag, som är minst lika viktigt för mig. Härmed är min stora passion och kärlek för winegums över! Den är passé, förbi och numera obefintlig. Nej fasen heller nu ljuger jag. Skulle jag bli bjuden så skulle jag naturligtvis äta upp allt på ett artigt vis. Men jag är så besviken på Bassetts så kallade ”nya recept” där smaken numera är väldigt annorlunda mot tidigare. Jag kommer alltid minnas upplevelsen och smaken när man köpte ett paket winegums på finlandsfärjan, och de var alldeles mjuka och färska med en ljuvlig doft som förförde en att köpa fler paket omgående. Men nu… Nu smakar de som den billigaste smaklösa varianten man köpte i lösvikt på ”Godispiraten” när man var barn. Jag är så besviken att jag nu utvecklat en skarp huvudvärk för kvällen på grund av detta! Men jag har ju lärt mig, att se ljuset. Och för min del handlar det helt enkelt om att flytta upp den eviga tvåan på godistopplistan. Så sprid ryktet, att numera vill jag att alla ska veta vilket godis jag förväntar mig av er att ni ska köpa till mig när ni är ute på kryssning eller liknande. Nämligen… *trumvirvel*

God have mercy on your soul! Om ni tydligt skyltat om att ni är på kryssning och kommer hem utan Tutti Frutti till mig, då ligger ni risigt till. Jag är konfirmerad! Det lät kanske osammanhängande i detta fall och inte som något större hot. Men med det vill jag säga att jag snappade upp ett och annat i min lära om gud, och jag kan mycket väl missbruka den makten för att få mina Tutti Frutti. Om jag så blir utesluten ur svenska kyrkan för mitt maktmissbruk så må det ske…

Freja har börjat i simskola denna vecka, tillsammans med de andra barnen i sin förskoleklass. Hon var otroligt uppspelt över detta och var jätteglad! Hon berättade att de måste träna varje dag nu, både på skolan och hemma, att ligga på golvet och låtsas simma. Sedan berättade hon vad de fick göra på sin första simlektion.

– Vi fick hålla i en platta, som flyter framför oss. Och när man viftade med benen så var man tvungen att hålla hakan under vattnet och blåsa bubblor! Visade Freja glatt med hela kroppen som språk.

Det låter ju roligt, och mer lärorikt än den simskola man själv fick gå i som barn. Där fick alla lägga sig på mage i den grunda barnbassängen, ni vet den som nakna bebisar glatt plaskar och kissar i när de är där. Man hade 99% fokus på den eller de bebisar som badade där för att se om de kissade eller ej, istället för att lyssna på simläraren som försökte lära ut grunderna för hur man ska simma. Sedan när det var dags att simma 25 meter i den stora bassängen så kunde man ju ingenting. Man sprattlade för livet samtidigt som man sjönk som skadeskjuten ubåt. Då fick man skäll.

– Har ni inte lyssnat på vad jag sagt? Ni måste ju slappna av och göra mjuka rörelser i vattnet. Upp med er! Ropade simläraren.

Sedan var man tillbaka på mage i den grunda barnbassängen igen, med de belåtna kissbebisarna som flinade åt en när man låg där och försökte lära sig simma i klor och barnurin till en missnöjd simlärares instruktionen. 

– Bli ett med vattnet! Ropade läraren.

Åh grymma värld!

Det är kalas på söndag! Då ska vi fira Elvira, Micke, Kent och mig själv hemma hos min mor. Vi har alla fyllt och ska fylla år här nu inom närmsta veckorna, så då slår släkten ihop allt till ett jättekalas. Jag har på ett ganska bestämt sätt krävt Schwartzwalldtårta på kalaset, så då fick jag göra den själv bara för det. Vi får se hur resultatet blir, bildbevis kommet i nästa inlägg.

Tack för att ni läser, fortsätt gärna med det. Önskar er en fortsatt trevlig kväll, ha det biff!

DAGENS JERKER kan ju inte gå till något annat efter dagens inlägg. Så grattis Bassetts, vad fasen håller ni på med? 

Inatt drabbades de samman i tidernas största fight! Så om du inte vill utsättas för spoilers om hur det slutade så får du scrolla förbi detta. 

I ena ringhörnan står tidernas bästa boxare Floyd Mayweather. Han hade gått 49 fighter och vunnit alla, en mycket imponerande statistik! Men han har inte boxats på två år och är nu 40år, och hans motståndare är den 28år unge MMA-fightern Conor McGregor. Han är en av de stora inom MMA och han verkar helt galen enligt mig. Nu är jag inget större fan av varken boxning eller MMA, men denna typ av sammandrabbningar väcker ändå intresset hos mig. Och jag förstår att de båda kampsportarna väljer att ställa upp när jag hörde hur mycket pengar de får för fighten. McGregor får en miljard kronor, och Mayweather får tre miljarder kronor för att ställa upp på detta! Fy fasen vad mycket pengar, man kan ju hoppas att en del av detta går till välgörenhet. 

Nu ska detta vara en boxningsmatch, vilket begränsar McGregor från att använda sig av benen och liknande som han är van vid när han tävlar. Och förhandsfavoriten att vinna var Mayweather, som har allt att förlora denna match om man jämför med McGregor. Skulle Mayweather drabbas av sin första förlust och därmed förlora lite av sin storhet? Och dessutom mot en fighter som inte är en renodlad boxare, men däremot en av de största i oktagongen. 

Hur gick det då, klarade en MMA-fighter att utmana boxaren? Jag tittade inte på matchen, men har nu sett bilder och vet hur det slutade. Vinnaren i tidernas största match… På teknisk knock-out i tolfte ronden… Floyd Mayweather! Han fick en rejäl utmaning låter det som, men tillslut bröt domaren matchen och presenterade honom som vinnare. Så var det med det! 

Även svenska boxaren Badou Jack gick en titelmatch i lätt tungvikt på samma arena. Han vann och skrev därmed svensk boxningshistoria! Detta är det största som hänt sedan Ingo vann, men jag tycker det får alldeles för lite uppmärksamhet här i Sverige. Jag är som sagt inget fan av kampsport, men visst förtjänar man väl mer uppmärksamhet efter en sådan prestation? Jag är glad för hans skull, och hoppas han fortsätter imponera! 

Igår var Nova och Theo på barnkalas! När vi åkte hem så satt de i bilen och mumsade i sig godiset de fick. Vi småpratade lite och plötsligt luktade det bajs i bilen. Det gör det varje gång man passerar bensinstationen vid Grisslinge, jag tror att tankbilarna som tömmer avloppstankar har någon sorts tömningsplats där. Vilket förklarar stanken, men det är ändå alltid lika kul att busa med barnen om detta.

– Usch vad det luktar bajs! Har ni bajsat i bilen? Ropar jag frågande till twinsen i baksätet.

– Näää blääääh! Svarade Nova och Theo och brast ut i ett skratt.

– Nej man kan ju inte bajsa i bilen heller! Sa jag och skrattade högt.

Tydligen så skrattade jag lite för högt, och lite galet. Theo reagerade på detta.

– Jag visste inte att man kunde bli smittad av piratsjukan pappa. Du skrattar som en sjörövare! Ropade han och ögonbrynen gav ett bekymrat uttryck.

Nog för att jag överdrev lite när jag skrattade, men att jag lät som en pirat hade jag inte kunnat föreställa mig. Jag kanske får hålla igen lite och inte bli så uppspelt så jag skrämmer barnen…

Nova hjälpe mig med med middagen tidigare i veckan. Vi skulle grilla en fläskytterfilé i ugnen, och jag frågade om hon ville pensla på marinaden. Det ville hon, väldigt gärna! Hon tyckte så mycket om detta att hon ville att jag skulle ta en bild på henne, när hon ”målade köttet”. Haha! 

Vi har även firat min mormor som fyllt 80år, stort grattis! Min mor och moster hade ordnat massor av godsaker och vi firade i en festlokal i samma hus som mormor bor. Min moster Susanne och min kusin Rikard hade tagit tåget ner från Jämtlands djupa skogar för att närvara på kalaset. Det var superhärligt att träffa dem! Åh vad jag har saknat mina släktingar i norr, och bara att få prata med dem får en att längta så sjukt mycket efter norrland igen! När jag blir stor, då ska jag flytta dit…

Innan vi skulle åka hem på kvällen så passade vi på att hälsa på mormors hund Bellis. Theo fullkomligen ÄLSKAR Bellis! Hon är ju världens snällaste hund, som numera blivit en ganska gammal och väldigt rund hund. Barnen ville få henne att yla som hon brukade göra, så direkt när vi kom in så började barnen yla för att få igång henne. Och de lyckades, men hon har lite kämpigt att yla numera och hostade en del. Men sedan var det dags för oss att åka hem, så vi tackade för oss och gick ut till bilen. Då blev Theo jätteledsen, för att han saknade Bellis. Han sa att hon såg så ledsen ut, och det tog ett tag innan jag förstod vad han menade. Hon var ju glad när vi hälsade på henne. Men det är ju så att hon har ett litet underbett, och Theo försökte visa detta själv och trodde det var hennes ledsna underläpp som hängde. Jag förklarade att hon ser ut så, och att hon var glad över att träffa honom. Och vi pratade om att vi kunde hälsa på dem snart igen så att han får träffa sin favorithund inom en snar framtid. 

Jag reagerade på en sak i veckan. Av någon anledning fastnade jag i programmet ”Ullared” när deras märkliga anställda Morgan skulle göra reklam för sina egna chips i butiken. Han fick hjälp av sin vapendragare Ola-Conny och släpande gnisslande fram ett litet demobord där de serverade kunderna de nya chipsen.

– Vill ni smauka mina chips? Det är skourkreijm. Förklarade Morgan till några nyfikna kunder.

– Sourcream heter det Morgan. Replikerade Ola-Conny.

– Skour… Skourkreijm ja… Fortsatte Morgan.

Det är inte lätt med det engelska språket ibland. Men roligt var det och kanske är det goda chips. 

Jag hade farsan på besök i veckan. Då passade vi på att göra min favoritmat, schnitzel! Det är så galet gott, om man får lov att peta bort anjovisen och kaprisen. Så det skippade vi helt enkelt. Jag provade att göra dessa på fläskkotlett denna gång, som jag bankade ut till tunna fina bitar. Sedan panerade jag dem och stekte medan rödvinsåsen sjöd bubblandes bredvid på spisen. Fasen vad gott! Jag var orolig att köttet skulle vara för torrt, men det blev helt fantastiskt. Det blev dessutom några schnitzlar över som jag åt upp igår. Så detta ska jag göra om, och rödvinssås är ju dessutom den bästa såsen! 

Nu tänkte jag sluta skriva och önskar er därför en fortsatt trevlig söndag. Vill även önska barnen ett stort LYCKA TILL som ska springa ”Knatteloppet” idag. Kör hårt mina älsklingar! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till min arbetskollega Alex. När vi möttes i ”lilla köket” på jobbet nu i veckan så frågade han vad jag skulle göra. Jag skulle precis åka och hämta barnen på förskolan och skolan förklarade jag. Han svarade då på svenska men med sin ryska grammatik såhär.

– Aha, alla vet du är bästa pappa. Du är alla barnens bästa pappa! Ja… Sa han och vinkade adjö när han försvann.

Först tog jag det positivt som en komplimang. Men sedan blev jag fundersam. Vadå ”alla barnens bästa pappa”? Hur många barn tror han att jag har, skulle jag vara pappa till alla barn som finns? Lite som en lejonhane kanske? Jag är så förvirrad av detta att han får utmärkelsen för röran han skapat i mitt huvud denna vecka…

Nu är barnen tillbaka i vardagen igen kan man säga. Igår började Nova och Theo på förskolan, och de gick stolta in på skolgården med sina ryggsäckar på ryggen. Nu är de ju äldst på skolan, alltså de går i rum 5 som det heter där de stora barnen går. Så med malliga kliv och en skvätt Zlatan-pondus stegade de fram bland de andra barnen in till sina nya hyllplatser och hängde av sig ryggsäckarna. Sedan försvann de snabbt ut till sina kompisar som de längtat så mycket efter medan jag packade upp alla deras extrakläder i deras korgar och fyllde på vattenflaskorna. Detta gick ju hur bra som helst!

Freja började på fritids nu i sin nya skola, så Jenny tog ledigt och var med henne där första dagen. Det verkar ha varit lite blandade känslor första dagen, men det är kanske inte så konstigt med en ny skola och nya klasskamrater. Hon börjar inte sin förskoleklass förrän nästa vecka, men nu hinner hon ju lära känna några av dem på fritids innan den riktiga skolan börjar. När jag pratade med henne på kvällen lät hon väldigt upprymd och glad, enligt henne känner hon alla redan nu. Haha! Men några från förskolan var ju där så hon var glad att träffa dem igen, måste kännas bra att känna några sedan tidigare när det blir mycket nytt som ett skolbyte innebär. Idag ska Jenny jobba igen så då får vi se hur Freja klarar dagen utan sin mamma på plats. Det skulle gå bra berättade hon för mig igår, och hon lovar att ringa mig så fort hon kommer hem och berätta hur allt gått. Ser fram emot det samtalet! Och de tio andra som hon lär ringa därefter…

Freja fick ju nämligen en mobiltelefon i julklapp. Vi tänkte att en surfplatta vore roligare men hon ville hellre ha en egen liten telefon. Denna har hon bara varit måttligt intresserad av till och från, hon lyssnar mest på musik och spelar lite spel på den ibland. Men nu i veckan så har hon lärt sig hur man ringer med den! Och som hon ringer! Gärna flera gånger om dagen, det blir som en samtalsslinga mellan mig, Jenny, mormor Lena, kusinen Elvira och grannen Frida. Hon ringer upp en först, och pratar sedan en liten stund. Hon vill oftast veta när man kommer hem och hur lång tid det tar innan man är hemma. Men ibland undrar hon vad man gör och vill berätta lite vad hon själv gör. Sedan ringer hon upp nästa, och när hon ringt alla så börjar hon om igen.

Haha, det är faktiskt roligt att hon börjat ringa. Även om det blir ganska många men korta samtal varje dag. Hon hade ju ett väldigt billigt abonnemang, eftersom vi tänkte att hon ändå mestadels använder sig av WiFi där hon är. Men nu har hon på en vecka ringt upp hela sin samtalspott för denna månad, så jag fick ändra hennes abonnemang nu så att hon kan ringa som hon vill. Så var beredda på att hon kan ringa när som helst! Det känns nästan overkligt att barnen blivit så stora nu, att Freja ska börja i förskoleklass. Tiden går så himla fort…

Ännu ett befarat terrordåd har skett i Barcelona, så sorgligt! Någon eller några har kört med en skåpbil in på en populär gågata där och skapade kaos. Sist jag läste om saken var det över hundra personer som blivit skadade och tretton personer miste livet. Detta är för mig helt galet, man blir ju så less och bedrövad varje gång något sådant inträffar! Hur hamnar man i ett sådant mörkt dunkel, att vara så kall och mörda så många oskyldiga människor…

Frågan är bara hur man kan få stopp på dessa vansinnesdåd där man kör över andra människor. Det arbetas nog flitigt med hur man kan förebygga sådana attacker, det tror jag verkligen. Men det tar tid innan man får allt på plats i form av trafikhinder och liknande. Samtidigt så slås terrororganisationen IS tillbaka rejält nu och har inte mycket mark kvar att försvara. Det är nog dessvärre så att denna typ av attacker kan uppstå oftare i takt med att deras egna territorium minskar, det känns som att de nu flyttar våldet mer och mer utanför deras egna områden. Kanske är det av desperation, nu när de känner att de håller på att förlora sin kamp. Då inträffar attacker av denna typ, men även hemska skottlossningar där oskyldiga skjuts ihjäl vid stora folksamlingar och fortsatta självmordsbombningar. Men även om IS tillintetgörs av Västledda koalitionen så dyker det ju alltid upp nya terrororganisationer. Där har man mycket att jobba på i förebyggande syfte, att fånga upp dessa människor innan de blir radikala och ansluter sig till terrororganisationer. Av de jag frågat och pratat med genom åren så säger nästan alla samma sak. Utbildning! Att få utbildning och undervisas i en skola som ung och därmed få en förståelse för hur världen faktiskt ser ut och fungerar. Istället för att man som obildad och vilsen ej känner sig hemma eller uppskattad någonstans, och på så sätt lockas av allt som dessa organisationer erbjuder i form av uppskattning och gemensamhet. Men där målet alltid är att du sakta hjärntvättas till att förstöra en oförstående omvärld som hatar dig. Nu är detta inte någon allsmäktig fakta, utan bara vad jag själv fått höra och upplevt. Men det låter ändå logiskt i mina öron det människorna som flytt dessa länder berättat. Och vi ska inte hata, även om man kan känna stark avsky mot personerna som utför dessa terrordåd. Vi ska inte dra alla över en kant, vilket man hastigt kan få för sig att göra när något som detta inträffar. För det har man hört massor av gånger tidigare, att det är just det terrorister vill uppnå med sina attacker. Att det inte handlar om de dödsoffer de skördar, utan vilka konsekvenser det får. Mer rädsla, mer rasfördelning och mer hat…

Men det är ändå bra att de försöker störta IS nu en gång för alla. Sedan börjar arbetet att förebygga uppkomsten av liknande organisationer i framtiden. Det känns som en hopplös uppgift, men den måste ju ändå göras för att kunna rädda så många oskyldiga liv som möjligt. Och värna om vår egen frihet som vi dagligen tar för givet.

Vad händer annars då, ja nu är snart andra arbetsveckan avklarad efter semestern. Man börjar sakta komma in i vardagen mer och mer. Minnet om hur segt det är att bli väckt av väckarklockan tidigt på morgonen kommer skrikandes och påminner om hur det brukar vara. Men jag läste för någon dag sedan, att man skulle ändra sin alarmsignal till applåder. Så att man blir applåderad varje gång klockan ringer och man bryskt kliver upp varje morgon. Det kan vara en rolig idé att testa, jag känner att jag är värd lite applåder numera.

Jag följer även de nya avsnitten av ”Game Of Thrones” nu varje vecka, det har jag aldrig gjort tidigare. Mest har det berott på att jag tycker det är så jobbigt att vänta mellan varje avsnitt, så då har jag köpt hela säsongen när den släppts till försäljning. Men nu är det så spännande att jag klarar inte att vänta! Sedan är detta en så populär serie att det skrivs och pratas om den så mycket att man inte vill veta något innan man själv ser avsnitten. Så nu väntar jag otåligt och ibland förtvivlat mellan varje kommande måndagar när de nya avsnitten släpps på HBO. Winter is coming…

Helgen står för dörren, så jag önskar alla en riktigt god helg. Tack för att ni tog er tid att läsa, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han är på semester och har inte gjort något dumt vad jag vet, men det är den oskrivna regeln som gäller här när jag inte kan utnämna någon annan så tillfaller utmärkelsen per automatik honom. Jag skulle kunna ge utmärkelsen till terroristerna, men jag känner att vi har avklarat dem redan tidigare i inlägget. Så pilutta dig Henke!

Snart fyller jag år! En gång om året, helt fantastisk. Jag blir förvisso inte lika asgammal som Marcus, än är det många år kvar tills j ag fyller 40. Men när jag insåg att det jag ”önskar” mig i present från släkten inte direkt var något ungdomligt eller trendigt fick jag ett litet infall av besvikelse. Högst upp på listan står nämligen, en dammsugare…

Dammsugare ja… Eller ”snabelmoppe” alternativt ”snabeldrake” som man även hört farsan yttra sig på bästa söderslang genom åren. Det är banne mig vuxenpoäng på ett sådant önskemål. Jag ska berätta vad självaste Yoda från Star Wars hade sagt om det var han det handlade om.

– Old I am not, an adult I am!

När vi ändå är inne på åldersförnekelse så finns det tyvärr ett annat argument som talar emot mig själv. Det har hänt en grej, med min fot. Lite oväntat. Jag var ute på en motionsrunda i form av en promenad i söndags kväll. Det kändes bra! Så pass bra att när jag kom hem och skulle duscha så bestämde jag mig för att raka av mig skäggstubben. För att på så vis minska luftmotståndet och kunna gå i ett ännu högre tempo nästa gång. Men igår, på jobbet så hände något. Jag hoppade galant ur mina arbetsskor och gick fram mot mina fräsiga vita sneakers. Då knäppte det till i foten, utan att det gjorde ont på något vis. Men efter några timmar så började det kännas mer och mer, nu kan jag knappt gå på foten. Det går nästan om jag går på tå med den foten, men hur tror ni den gångstilen såg ut? Låt mig säga såhär, det öppnades upp en bred gångbana bland övriga misstänksamma kunder på ICA Maxi när jag gick in för att handla där igår. Och idag gör det fortfarande ont, men det går säkert över om jag vilar foten lite. Men det stör mig att det enklaste av fotsteg ska förstöra min pågående träningskarriär…

Min gode vän Marcus har vid tillfällen berättat hur han blir ägd av barnet Leas kommentarer hemma i deras vardag. Idag när jag fixade frukost till barnen så stod jag och sjöng högt för mig själv. Barnen kom och satte sig till bords, men var alldeles tysta. Jag serverade dem sina skålar med gröt, förutom Theo som ville ha yoghurt. 

– Sjunger du opera pappa? Frågade Freja och tittade på mig.

– Nej det tror jag väl inte. Jag kan väl inte sjunga opera heller. Svarade jag med ett skratt.

– Då är det väl bara jag som kan det. Avslutade Freja konversationen innan hon började äta sin gröt, och lämnade mig där ståendes med gapande mun och tom blick.

Ä G D !

Sedan började de prata om hur dåligt jag sjöng opera om man jämförde med Tarja, den före detta sångerskan i Nightwish. Nova och Freja var rörande överens om att hon var jättebra på att sjunga opera. Men att om jag övade VÄLDIGT MYCKET så kunde jag kanske bli lika duktig som Freja och Tarja. Sedan sjöng de opera med gröt i munnen ett tag. Jag visste fortfarande inte hur jag skulle tackla situationen, utan kollade vad som pågick i Theos värld istället.

Jag avslutade igår min KBT-behandling (kognitiv beteendeterapi), det känns väldigt tråkigt. Jag ingick i en grupp underbara människor som träffats vid tolv tillfällen för att lära oss mer om hur detta kan hjälpa oss i vår vardag. Det har varit oväntat lärorikt, och roligt! 

Alla som tänkt tanken på att lära sig mer om KBT, gör det! Man behöver inte vara utmattad och sönderstressad för att delta, utan detta kan nog rädda många människor i tid som är påväg mot utbrändhet och kanske depression till och med. Så fråga gärna om ni vill veta mer, jag kan varmt rekommendera detta. Vi kommer att träffas i november igen en sista gång, för att följa upp hur vi lyckats anpassa oss efter våra nya ”livsverktyg”. Men eftersom vi i gruppen hade en sån härlig gemenskap så ska vi försöka träffas innan dess. Så man inte tappar kontakten, men även har varandra att fråga om tips och råd om man hamnar i knepiga situationer. Längtar tills vi ses igen!

Sedan har jag mottagit ett meddelande här hemma. En symbolisk gest kan man säga. Alla som har sett filmen ”Gudfadern” vet nog redan vad jag syftar på. Se själva…

Ett hästhuvud! Någon har lämnat ett hästhuvud på vardagsrumsgolvet. Om det inte är obehagligt så säg. Men vad vill avsändaren förmedla? Hur ska man tolka detta? Kanske är det inte så farligt, men eftersom jag minns scenen från ”Gudfadern” när de placerat det blodiga hästhuvudet i sängen så kan jag inte sluta tänka på det värsta. Detta var i alla fall inte en lika blodig hälsning som den i filmen, men oroväckande ändå. Inte minst med tanke på att jag vet vem som ägde hästen som huvudet kom från. En familjemedlem… Ett av mina egna barn…

Fortsättning lär följa, jag bör kanske se om filmen igen för att friska upp minnet kring denna obehagliga scen. Sedan blir det att sitta på sin vakt hela natten med bandyklubban och vitlökspressen i högsta hugg. To be continued… 

Tack för att ni orkar läsa om min läskiga vardag! Önskar alla en trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går nog till skotillverkaren av mina arbetsskor. Min nuvarande skada måste tyvärr skyllas på dem tillsvidare…

Mayday! Mayday! Vart ska man vända sig när semesterdagarna plötsligt tog slut alldeles för fort? Jag gissar att jag får googla på det…

Så vad har hänt under årets semester? Ja det har varit den stillsammaste semester jag upplevt på många år. Tog dagarna som de kom utan större planering och det var väldigt skönt. Precis vad den här gamla kroppen behövde. Så det som har hänt har inte handlat om mig så mycket, men berörd har jag ändå blivit.

Först vill jag ta upp det sorgliga dödsfallet som handlar om Chester Bennington, sångaren i Linkin Park. Han tog livet av sig, samma dag som hans gode vän tillika artisten Chris Cornell skulle ha fyllt år. Chris tog även han livet av sig tidigare i år, så nu har vi förlorat två duktiga sångare på kort tid. Linkin Park var ett band jag lyssnade otroligt mycket på när de slog igenom för många år sedan. De gjorde även två titelspår till de två första Transformers filmerna, och det blev två riktigt stora hitar världen över. Jag minns en gång när vi i kompisgänget fick se dem live här i Stockholm när de gjorde en vansinnigt bra konsert på Globen tror jag det var. Sångaren har en väldigt stark röst och han sjunger riktigt bra live, trots att han skriker mestadels. Nu skriver en hel generation om hur viktiga Linkin Park varit för dem och hur mycket de kommer sörja Chesters död. Jag kan bara hålla med, det är så sorgligt.

Vi fick även uppleva en regeringskris på semestern. Även detta är en sorglig historia. Där Transportstyrelsens känsliga register kan ha hamnat i orätta händer när man tydligen outsourcade arbetet på deras servrar till företag i Tjeckien. Om jag nu förstått och sammanfattat det rätt. Så ministrar riskerade misstroendeförklaringar och regeringen skulle få skämmas. Den borgerliga oppositionen var snabbt på hugget och krävde Stefan Lövens regeringen på svar, dock var de lite för snabba med att peka ut ministrar vilket de säkert får ångra nu i efterhand. Nu avgick istället två av de tre ”skyldiga” ministrarna, så nu lugnade situationen ner sig snabbt i väntan på att allt ska utredas. Än är det inte över…

Det pratades om att främmande makt nu kunde se register över exempelvis Försvarsmaktens militärfordon, men även människor med skyddad identitet. Nu hamnade det största fokuset på att hänga ut de ansvariga för skandalen, som sägs vara den största svenska regeringen råkat ut för sedan spionen Stig Bergling. Inget fel i det, de ansvariga ska självklart stå till svars för sina handlingar. Men mina tankar går dock till alla de stackas människor som levt under hemlig identitet och som nu kan vara röjda. Vilken skräck de nu måste leva i tills man med säkerhet vet om de är röjda eller ej. My point of view bara…

Sedan har vi Donald Trump på andra sidan Atlanten. Men jag orkar inte skriva mer om honom just nu, utan nöjer mig istället med att lägga upp en bild på Trump där någon lattjat lite med Photoshop. Hahaha!

Igår firade vi vår kära vän Marcus som fyllt 40år och numera kan titulera sig som asgammal! STORT GRATTIS! Marcus är först ut av oss herrar i vänskapsgänget att fylla 40år och därmed nr.1!

”Why god why! Everyone is getting so old, why are you doing this to us?” – Joey Tribbiani

Värdparet hade ordnat allt jättebra med god mat, uppfriskande dryck och ett stort partytält. Så det störde oss inte alls att regnet ibland vräkte ner, vi satt där under tältet och hade en fantastisk afton! Alla vännerna var samlade, och det var extra kul att få träffa herr Jönsson igen efter alla dessa år. Han var lika rolig som jag mindes honom. Sedan fick jag träffa Tinas släktingar och några av hennes vänner för första gången. Såklart var ju även Marcus släktingar där, och dem hade jag ju träffat tidigare. Speciellt den där brodern, the Jonas…

Tina hade ordnat ett jätteroligt, men dock riggat, quiz där man skulle svara på frågor om Marcus supersnabbt på sin mobiltelefon. Det synkade inte så bra på min Samsung, jag skyller detta på Korea. Därför kom jag bara på en 5:e plats…

Lärdomarna jag tar med mig från kvällen är många, och här kommer några av dem!

Man kan bli ledsen om man lämnat bort barnen för en kväll och måste dricka jordgubbslikör.

Absinth är en grön dryck som Tommy fortfarande tycks ha känslomässiga band till än idag.

Fireball är lika gott fortfarande efter alla dessa år.

Erik är numera stolt VIP-kund hos LEGO.

Kryddskämt är något alla förhållanden behöver, det öppnar nya dörrar.

Ett fotoalbum visade att Marcus kunde posera bäst av oss alla redan på 80- och 90-talet, dessutom hade han alltid fina frisyrer.

Tommy pratade även om något som ingen riktigt förstod vad det var. Han visade med händerna att ”den är såhär lång och såhär grov, med en 10 liters tank under”. Allt mynnade slutligen ut i ett roligt skämt utan hans vetskap om en penismetafor där jag tror att hans sambo Jossan skrattade mest av oss alla.

Mogge skäller gärna på grannkatten.

Algblomning är en hiskelig drink som denna afton blev ”new and improwed” och gick under namnet Algblomning 2.0… Jag vill förtydliga denna drink för den ovane, den blandades med dedikerad hängivenhet och toppades med en gnutta kärlek av the Jonas. Den innehöll det mesta, och konsistensen var likt salsan man har på sina tacos. Den skiktade sig snabbt och gick från gyllenbrun till bekymmersamt grå. Hemligheten låg i att ständigt röra om drinken och dricka fort enligt the Jonas. Den luktade okej, men kan ha varit den äckligaste drink jag smakat.

Så med dessa minnen avslutar jag min semester och gör mig redo för kommande arbetsvecka med allt vad det innebär. Kanske är ni fler där ute som börjar arbeta imorgon igen och delar mina oroliga känslor. Ni som fortfarande har semester har säkert gjort er förtjänt av den och får fortsätta njuta av den, till er vill jag bara säga ”skit på er”… Och alla ni andra, ha d biff!

DAGENS JERKER går till vädergudarna som inte direkt förgyllt denna semesterperiod. Jag vill till karribien! Och leka pirat, argh…

Idag lärde Theo mig nya saker när han spelade ett spel på iPaden. Det var ett spel där man ska tillaga och servera mat. Men i menyn blev han arg på något.

-Vad händer? Frågade jag.

– Jag blir så arg på det här spelet. Svarade han argt och tryckte med bestämda fingrar på skärmen. 

– Varför då? Frågade jag igen och kikade på spelet han spelade.

– För jag förstår ju inte, de pratar bara grekelska och inte svenska. Åhhh! Skrek han förtvivlat och kastade bort iPaden innan han vände sig om och borrade ner ansiktet i soffan.

Jag förstår hans ilska, jag kan inte heller ”grekelska”. Haha! Nu var det dock engelska det handlade om, men det är ju lika besvärligt för honom det med. Han återhämtade sig dock efter en stund, och blev sedan den vanliga glada Theo-Totten igen!

För någon dag sedan när jag satt och bläddrade bland kanalerna på TV:n i ett sista hopp om att hitta något roligt, så gjorde jag just det. Hittade något roligt alltså! Det sändes ett live program om Monty Pythons återföreningsshow från någon stor arena i England. Nu var detta en repris, men det gjorde mig inget. För även om jag inte är stormförtjust i allt som de gjort, så fullkomligt älskar jag John Cleese! Men även Eric Idle, Terry Jones, Michael Palin och de andra, och i just denna version här nedan får de dessutom finbesök av självaste Rowan Atkinson. De har ju några riktiga klassiker som man aldrig tröttnar på. Den döda papegojan, han som bokar tid för att argumentera, och min absoluta favorit… The Four Yorkshiremen! 

Ni har säkert sett den, där fyra framgångsrika herrar sitter och tänker tillbaka på sin fattiga barndom och hur de försöker överträffa varandras historier om hur tufft de hade haft det. Där den första berättade att de bodde i en skokartong på motorvägen, den andra i en hoprullad tidning i en avloppstank, den tredje i en sjö och den sista i ett hål i marken. Hur de tvingades slicka motorvägen ren varje natt, och den andra fick slita i en fabrik för småpengar, och hur den tredje minsann fick städa sjön varje dag. Det är då fokuset tillslut hamnar på John Cleese. Han tittar på de andra som väntar på att få höra hans historia, och sedan levererar han nådastöten för övriga i sällskapet…

”Jag gick upp halv elva på kvällen en halvtimme innan jag lagt mig, åt en bit iskallt gift, arbetade 28 timmar om dagen och betalade för det. Och när vi kom hem mördade far oss kallblodigt varje kväll och dansade på våra gravar och sjöng halleluja…” 

Sedan avslutas allt med kommentaren:

”Försöker man berätta det för dagens ungdom så tror de en inte…” 

Och övriga herrar instämmer. Hahaha, jag dör! Om ni missat denna så finns en länk till Youtube härnedan, den är så himla rolig! Tack Monty Python för alla roliga scener ni bjudit oss på!

Sedan kan jag inte sluta skratta åt sådant där man driver med Donald Trump. För han går ju inte att ta på allvar! Nu senast såg jag en bild som föreställer en diskussion mellan honom och Angela Merkel. Förhoppningsvis påhittad, men man kan aldrig veta säkert bland alla ”alternativa nyheter” numera. Här kommer bilden! 

En annan sak som gjorde mig glad var att en gammal hockeylegendar dök upp i nyhetsflödet nyligen. Det är inte Wayne Gretzky, även om han med all rätt fortfarande kallas ”The Great One” nu flera år efter att han lagt av. Nej detta handlade om den som var Nr.1 i mina ögon, nämligen kaptenernas kapten… Mark Messier! 

Nu är det mycket gubbar det handlar om i detta blogginlägg och jag beklagar det. Men han ska tydligen få ett stort erkännande och en av de finaste medaljerna man kan få som civilperson i Kanada. Detta för vad han gjort för sporten, för barnen och för landet. Jag blev mest bara glad över att jag fick läsa hans namn i sammanhanget, för jag saknar den tiden så galet mycket när han stormade fram i NHL. Mannen som fortfarande är ensam om att som kapten föra två olika lag (Edmonton Oilers & New York Rangers) till seger i Stanley Cup. Men så kallas han inte bara för ”Moose”, utan kort och gott även för ”The Captain”…

Jag blir nästan lite sentimental och rörd här nu när man tänker tillbaka på den tiden. Men allt blir bättre om jag tar och tittar lite mer på Rammstein och deras senaste konsert DVD, regisserad av svenska Jonas Åkerlund. Den är så häftig! Hela konserten är som en lång effektfull musikvideo, inspelad i Paris. Älskar bilden där man ser att det är något tyskt på gång inifrån arenan…

Ikväll har jag följt nyheterna kring den 6-åriga flickan som försvann i Hudiksvall. Och nu, 13 timmar senare klockan ett på natten fann de henne välbehållen och vid liv. Helt otroligt! Men hjälp vilken känsloresa detta vart för mig. Kan inte låta bli att tänka på Freja som är lika gammal, vilken panik man skulle känna som förälder om det hände. Att vara försvunnen i en skog med svår terräng och där de dessutom varnade för björn mitt under sökandet! Att då hitta henne vid liv i kylan mitt i natten, hon hade tydligen bara shorts och linne på sig, är ju helt fantastiskt. Nu kan även jag slappna av och en glädjetår rann ned för kinden när man kunde läsa de goda nyheterna. Bra jobbat alla som deltog, vilka hjältar! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till fotbollslaget Östersunds FK. De vilade nio av sina ordinarie spelare inför mötet mot Djurgården, men vad fan hjälpte det. De var oförskämda och vann ju ändå! Vilken tur att det är IRSV, Inte Reta Stockholmare Veckan, så att man slipper höra om eländet från alla släktingar där uppe i Jämtland. Tänk om de kunde vinna någon gång när jag tittar i alla fall. Men icke…

Oroliga värld! Och här lever vi mitt i den. I söndags kväll ljöd larmet VMA, Viktigt Meddelande till Allmänheten, i ”Hesa Fredrik” runtom i Stockholm. Själv låg jag och slösurfade när jag hörde de tutande ljuden. 

– Jäkla finlandsfärjor, hålla på och tuta såhär sent. Men det är väl dimma igen eller något. Tänkte jag.

För de passerar inte långt från stranden i radhusområdet. Och är det dålig sikt så hör man dem tuta där ute på varandra, inte så ovanligt. Men är det dimma nu? Jag kikade ut genom fönstret, och såg inget som tyder på detta. Jag kollade den fantastiska appen Krisinformation för att se om det var VMA-larmet, för det kunde ju faktiskt vara det som larmade. Men det fanns ingen info om fara i Stockholm enligt appen, så då kikade jag på en av kvällstidningarnas app och kunde efter en stund läsa mig till att det var falsklarm. Det dök samtidigt upp många inlägg på Facebook om detta från oroliga människor som frågade om larmet. 

Henke var livrädd där i Gustavsberg så jag försökte lugna honom med en komisk kommentar anspelad på Snurre Sprätt som alltid hamnar fel när han är ute och reser.

Henke verkar lite arg numera… Själv tyckte jag att jag var skitrolig igen! När jag läst på lite mer om falsklarmet stod det även att viktiga hemsidor låg nere och att telefonväxlar hos polisen och liknande var nedringda. Då blev jag ändå lite misstänksam… 

Igår kunde man ta del av hur en hamn i Gävle hittat ett stort främmande föremål med hjälp av ekolod under vattnet i farleden. Sedan var det borta. Nu var detta i slutet av juni, men publicerades först nu. Är det en ny ubåt i farten? Hänger detta ihop med falsklarmet och hur några av de viktiga informationskanalerna falerade samtidigt? Jag kan inte låta bli att misstänka att detta kan ha samröre med varandra, men vi i allmänheten kommer aldrig få veta sanningen. Har vi utsatts för en cyberattack, är ryssarna här med sina miniubåtar och härjar? Nu var mitt skämt till Henke om ryska grodmän inte lika roligt längre…

Vem vet, men nu känns det som att det är dags att se över sin egen situation om något faktiskt händer. Skaffa en radio som drivs med batterier, ha vattendunkar redo, slipa morakniven och gammelyxan, köpa värmeljus, planera vart man ska ta vägen och sedan bunkra upp med en jäkla massa raviolikonserver. Det är viktigt att vara förberedd!

Roliga, det är barnen i alla fall. Ni ska få höra två härliga exempel på hur de förklarar sin syn på saker och ting. Vi börjar med Theo, som var med Nova på ett barnkalas i helgen. När Jenny frågade vilka andra barn som var där dök ett namn upp som hon inte kände igen, och frågade om han var ny på avdelningen. Jag berättade att han varit där sedan efter jul, vad jag kunde minnas. Theo fyller i luckorna åt oss föräldrar.

– Han var ny, när han började där. 

Så enkelt var det, och ingen kan ifrågasätta honom angående detta. Nova hade i sin tur en egen version av en annan händelse som förmedlades vid frukostbordet en morgon. Hon åkte runt på en sparkcykel när hon lekte hemma med Freja och Theo. Jag är osäker på om de övade på olika trick eller vad de gjorde, men hon berättade för Freja vad hon minsann kan göra med sparkcykeln.

– Vet du, att jag kan sparkcykla. Jag kan snurra runt och göra bakåtvolt. Sa hon.

– Nej det kan du väl inte göra? Svarade Freja.

– Jo, när ingen tittar så kan jag visst det! Säger Nova bestämt.

– Men då blundar jag så kan du göra en bakåtvolt här Nova. Svarar Freja med en smart lösning tycker jag.

– Nej det går bara att göra ute på gräsmattan och inte här inne. Nu tycker inte jag om att ni tittar på mig så jag vill inte göra det här något mer. Avslutar Nova och åker därifrån.

Härliga barn och deras fantasi är fantastisk! Jag brukar läsa några av de äldre blogginläggen och friska upp minnet med alla roliga händelser man upplevt med dem. Och Freja älskar att jag läser för henne om vad ”de gjorde när de var barn”, som om hon inte vore barn längre eller nåt. Men hon skrattar jättemycket åt dessa barnhistorier som hon även kallar dem, och vi brukar läsa ett inlägg när hon ska nattas. Fast den sista tiden har vi övat på att räkna på tyska. Vet inte varför, men hon ville lära sig det och nu kan hon räkna till 20 och är stolt över det. Bra jobbat!

Medan Jenny fortfarande har ont i sin tå så ville jag tydligen sympatisera med henne på något omedvetet vis. Så jag satt i soffan med en kopp frukostkaffe och plötsligt kände jag hur en nysning laddades inombords. Så jag ställde ifrån mig kaffekoppen och nös. PANG! Min rygg… Något hände, vet inte vad. Men jag har haft ont sedan dess och är löjligt orörlig. Men det börjar släppa nu så jag hoppas det är över snart. Jag gör dock grymt häftiga kommandorullningar ur sängen numera med höga effektfulla ljud!

När man har ryggont så får man se på film, men som vanligt nuförtiden så är det oftast serier än filmer man tittar på. Men jag har ännu ett tips! Serien heter ”The Odd Couple” och där ser man Matthew Perry i en av huvudrollerna. Han är en personlig favorit efter alla år han spelat karaktären Chandler Bing i ”Vänner”. Här är spelar han Oscar som sänder sportradio från sin egen lägenhet, som ser ut som en soptipp för övrigt. Hans vän Felix blir utslängd av sin fru och flyttar in tillfälligt hos honom. Felix är dock Oscars raka motpol, han är ordningsam och manisk på många vis. Han påminner ganska mycket om Sheldon i ”The Big Bang Theory”, så självklart ställer han till det för den frigjorda Oscar när han flyttat in. Men den bjuder på väldigt många skratt och det kan man ju inte få för mycket av. Så denna kan jag varmt rekommendera! 

Ovanstående serie har jag varvat med ”Halvvägs till himlen” den senaste tiden. Den serien där Johan Glans spelar en präst i nån liten byhåla som jag inte minns namnet på just nu. Den har ju visats på TV de senaste åren, men jag hade inte sett så mycket av den då. Så nu har jag streamat den en del och tycker den är charmig! Inte jätterolig, men absolut underhållande och ibland får man skratta så ansiktet värker efteråt. Ett annat tips om ni lyckats missa den! 

Jag ska runda av här nu för denna gång, tack för att ni läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bil. Det tycks inte finnas ett slut på eländet just nu, för så fort de börjar laga ett fel så uppstår ett nytt. Det som började med ett byte av hjullager har nu resulterat i totalt tre verkstadsbesök och snart en femsiffrig slutsumma. Allt är som ett dåligt pyramidspel där jag befinner mig längst ner i pyramiden och matar nån jäkel med pengar där uppe på toppen. Ska nog skriva ett argt och upprört brev till Sydkoreanska ambassaden och kräva någon där på en ursäkt för den dåliga bil de tillverkat. Det kan mycket väl hamna på nyheterna om detta inte går så smidigt som jag hoppas…

”En medelålders arg man matvägrar utanför Sydkoreanska ambassaden. Han kräver landet på en offentlig ursäkt efter att hans Hyundai varit undermålig i kvalitén. Man bedömmer dock inte läget som akut då han är onödigt överviktig och klarar att svältas en längre tid. Det är troligare att han dör av vinterkylan som väntar, mycket på grund av dålig kroppsbehåring, och hinner frysa ihjäl innan en offentlig ursäkt från ambassaden behöver presenteras. Nu över till sporten!”

Nu är det sommarlov! Barnen gick sin sista dag på förskolan idag och nu väntar många veckors ledighet. Nova och Theo kommer ju tillbaka till förskolan igen efter lovet, för att gå deras sista år där. Men för Frejas del så var det hennes sista dag på förskolan för gott, hon börjar ju i förskoleklass i en ny skola efter lovet. Så hon kramade om sina pedagoger och vinkade av sina förskolekompisar en sista gång innan hon utbrast i ett högt HEJ DÅ! På vägen hem köpte vi med oss varsin semesterglass, även fast jag inte går på semester förrän efter nästa vecka. Men barnen de önskar alla i alla fall ett härligt sommarlov! 

Det hände en fantastisk sak i onsdags som gjorde mig så glad! Kolla på min ”skärmdump” från Facebook här nedan så får ni se om ni förstår vad jag menar… 

Häftigt va? Den politiske kommentatorn Marcus Oscarsson, som syns flitigt i TV4, ”gillade” min kommentar! Vad har jag då kommenterat tänker ni kanske då. Jo han var så lycklig över att ha blivit framröstad till den främste politiska kommentatorn i Sverige. Och när han meddelade detta på sin facebooksida så fick han över 9000 likes och kommentarer. En av de som kommenterade var jag. 

Ingen märkvärdig kommentar kan tyckas, men jag blev lite mallig när jag såg att han själv sedan var en av dem som ”gillade” det jag skrivit. Kul tycker jag! Jag har alltid uppskattat herr Oscarsson sedan första gången jag såg honom på TV för några år sedan. Jag har själv alltid varit politiskt intresserad, men sedan senaste valet har jag tappat intresset och tyvärr även förtroendet för många av våra politiker. Men! Han är extremt proffsig och gör väldigt bra analyser av vad som händer i politiken, inte bara i Sverige. Men det bästa med honom är ju att han förklarar allt så bra så att verkligen ALLA förstår vad politikerna förmedlar. För de talar onekligen i gåtor ibland och motsäger även sig själva kan jag tycka. Då är det bra med ett opartiskt perspektiv på vad som händer och det är det han gör på bästa tänkbara sätt. Du är bäst Marcus Oscarsson! 

Igår var en flitig dag utöver det vanliga, men jag kan inte ta åt mig all ära själv för det som hände. Det krävdes en fullfjädrad Mogge the Man för att fullborda vår gemensamma triumf! Han kom till Värmdö när han slutat jobba för dagen, och med sig hade han en skåpbil som luktade fisk. Denna bil fyllde vi med den stora soffan som fanns här, och även en trasig diskmaskin. Sedan kördes soffan till Haninge under känsliga och djupa samtal i förarhytten. När vi var framme så lastade vi av soffan, och sedan lastade vi på en ännu äldre soffa på bilen. Plus lite sängbord och annat, för nästa destination var nämligen soptippen. När vi kom dit så flexade vi med både mage och biceps så att soffdelarna flög ner i containerna där. Och diskmaskinen som jag haft ett ont öga till sista månaderna fick nya skitdåliga vitvaruvänner ur funktion där den dumpades. Den har läckt sin sista vattendroppe och aldrig mer behöver jag skruva med den och tömma den på vatten. Hell yeah! 

Sedan körde vi till McDonalds vid Sköndal för att fylla våra nu kurrande magar. Denna restaurang var väldigt annorlunda mot den vi har på Värmdö. Här beställde du det du ville ha, sedan fick man en nummerlapp och invänta beställningen. Medan vi väntade såg jag en annan sak, det var små skärmar eller surfplattor utplacerade vid många sittplatser. Vet inte om jag tycker det är bra, det blir väl ganska osocialt då kan man tycka. Men sak samma, plötsligt ropade de ut vårt nummer och maten var serverad. När vi var mätta och belåtna åkte vi mot Gubbängen, där vi skulle hämta upp soffa nummer tre för dagen. När vi var framme noterade vi att vi fyllde ut hissen ganska bra nu Mogge och jag. Skithiss… Sedan fick vi hjälp att lasta denna soffa som Jenny nu köpt. Den var riktigt fin, och hade kostat 28000 kr som ny. Det blir många Mazda bilar det. Men nu fick hon den superbilligt begagnad, så vi åkte tillbaka till Värmdö för att bära in och skruva ihop den igen. På vägen tillbaka fick jag ett sms av Jenny, att hon troligen brutit tån…

Hon hade tappat en trave stolar på foten på hennes jobb. Så medan Mogge och jag flexade vidare med spänstiga biceps och svällande magar för att montera ihop nya soffan ringde hon sin far, Roger. Han kom och hämtade henne och åkte in till SÖS senare på kvällen. Och efter många långa timmar på akuten fick hon komma hem igen med ”enbart” en blödning i foten. Så det var en händelserik dag, och tack Roger för att du hjälpte Jenny till akuten medan jag nattade barnen. Men även ett megastort TACK till Mogge som avsatte hela eftermiddagen och kvällen för att hjälpa till. Vilken insats! Och så skönt att allt gick bra.

Jag vill sova nu. Även fast klockan bara är åtta på kvällen, men idag behövs det känner jag. Så sov gott alla readers, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla hisstillverkare. Jag tycker de borde kunna bjuda på några extra centimeter i hissutrymmet så att även vi muskulösa och storväxta inte ska behöva uppleva klastrofobiska känslor i framtiden…

Vart ska man börja, jag har precis haft en uppenbarelse. Min vardag kretsar mycket kring Korea just nu! 

Det kan tyckas långsökt, men hör här. Vår bil, den förbaskade Hyundaien, är från Sydkorea. På nyheterna talas det om Nordkorea och diktatorn Kim Jung-un som skjuter raketer. TV:n här hemma som jag ser dessa nyheter på är från Sydkorea. Jag har en bekant (eller är vi vänner Jenny?) som studerat i Sydkorea. Telefonen jag skriver på här är även den från Sydkorea. Jag tänkte lägga fram mina tankar här om allt jag just nämnde. Och vi kan väl börja med bilen… 

Varför går bilar sönder? Är inte det vansinnigt onödigt! Jag ska banne mig smygutbilda mig till bilmekaniker så man slipper alla dyra besök på verkstaden. För vet ni vad jag var med om i fredags, hör här… 

Jag var lite småbutter på morgonen, eftersom bilen på torsdagen var inlämnad för byte av hjullager men fick en skadad ABS-krans i samband med detta. Men det ska vara relativt enkelt att byta, men den där känslan att köra med en bil som låter märkligt är inte direkt avslappnande. Så jag hade precis arbetat klart för dagen, köpt lite mat och fredagsmys och var påväg till hem till Jenny och barnen. Men jag var lite för tidig, så jag svängde av vid Grisslinge för att ta en fikapaus. Backade in på en parkeringsruta och stängde av bilen och startade ett nytt avsnitt av ”Läkarpodden” att lyssna på, och kunde sedan slappna av en liten stund. Men när jag ska åka därifrån så låter något konstigt och bilen går ej att köra framåt. Det låter som om växeln inte vill hoppa i ordenligt, sedan knakar det och låter riktigt illa. Jag kliver ur bilen för att se om det finns något synligt fel som orsakar dessa oljud. Och då ser jag att ena framhjulet står rakt fram, men det andra är vridet ut åt höger. Vad är detta tänkte jag och tittade närmare. Då ser jag att hela hjulet har lossnat från stödbenet på bilen, och att bilen nu hänger med skärmen dikt mot hjulet. Det var alltså inte så konstigt att den inte gicka att köra. Så jag ringer min far, oljetrollet. Och frågar, vad ska jag göra nu? Bärga skiten! Nu kanske han inte uttryckte sig exakt så, men det var det enda vi kom fram till. Så jag ringer en bärgare, och meddelar Jenny att jag blir lite försenad. Sedan kommer det. Galenskapen. Jag börjar bara skratta, för hur är det möjligt att man kan råka ut för så många konstiga situationer här i livet? När jag är som närmast att jämföras med Jokern i ”Batman”, där i min alldeles egna ”roliga timmen” så ringer bärgaren upp mig. Han meddelar att det kommer ta lång tid innan han är på plats, och säger att jag kan gömma nyckeln och lämna bilen. Snällt, då slipper jag vänta mer.

– Du jag måste bara fråga en sak, det står här att hjulet har lossnat? Frågar han.

– Japp! Det ena hjulet står riktat rakt fram och det andra pekar åt höger. Och har lossnat. Förklarar jag professionellt.

– Så spindelleden är med andra ord av alltså? Frågar han.

– Helt riktigt, den har lossnat från stödbenet. Förklarar jag tydligt.

– Men då hänger bilen med skärmen mot hjulet med andra ord… *lång paus*

– Ja det stämmer bra det. Flinkar jag hurtigt in mitt svar.

– Men fy fan… Ja… Det blir ju spännande och se hur jag ska lösa det där om det inte går att rulla billen. Muttrar han grubblande.

– Spännande? Ja det kan du hoppa upp och klappa dina piffiga skinkhalvor på att det blir! 

Nej, så svarade jag inte riktigt nu då. Jokern i mig hade nog velat det men jag tömde bilen på värdesaker och tog matkassarna med mig och började gå. Med en förhoppning om att bärgaren själv skulle lösa problemen som kan uppstå med att få bilen bogserad till en verkstad… 

Såg ut att gå bra det där, jag ska inte störa…

Medan bilen stått på verkstad så har USA firat nationaldag med fyrverkerier. Och bevittnat hur Nordkorea skjutit farliga raketer igen, vilket upprör många i omvärlden. Speciellt Sydkorea och Japan som ligger geografiskt nära, men även president Trump såklart. Denna gång handlade det om en ballistisk robot. Det är inte alla som vet vad det är om man inte är militärt insatt och nördig som jag. Men en ballistisk robot går bara att styra när den avfyras och bränslet brinner, sedan följer den en kastbana tills den träffar sitt mål kan man säga. Denna robot uppges nu kunna färdas så pass långt att den kan nå delstaten Alaska i USA. Och nu kallar därför USA till krismöte i FN:s säkerhetsråd för att tala om detta, och vi får väl hoppas att allt går lugnt till där. Både Donald Trump och Kim Jung-un rasslar med sina arsenaler nu och smutskastar varandra på sociala medier bland annat. 

De har fint hår i alla fall, om man jämför med mig. Men även om vi bor långt borta så känns det inte speciellt bra med att ha två sådana knäppgökar vid makten i dessa länder. Som dessutom förfogar över kärnvapen, för det får man ju anta att Nordkorea gör i dagsläget. Sedan kommer Japan, Sydkorea och även Kina, och såklart Putins Ryssland blandas in i detta om det blir en väpnad konflikt i området. Säkert ännu fler nationer, med andra ord ännu fler kärnvapen inblandade! Jag säger bara STACKARS befolkningen i Korea om helvetet brakar loss. För det är främst dem som får ta smällen. Även om jag på något vis hoppas att Nordkoreas innevånare kan bli fria från diktatorn Kim Jung-un och ta del av världen utanför. Det är onekligen ett helvete de lever i där borta, även om många av dem inte vet om det själva. Sorgligt. 

Så att jag muttrar och tappar förståndet över vår bil är egentligen ingenting i jämförelse. Men för mig är det jobbigt och jag är mycket upprörd fortfarande. Ska bojkotta allt koreanskt sen när jag sålt bilen! Förutom mobilen då förstås. Och stora fina TV:n. Men nu är planen att sälja bilen i alla fall, om den bara går igenom besiktningen vill säga. Sedan har jag siktet inställt på tyskt! Det kan mycket väl bli en liten BMW kombi istället, som jag hoppas ska vara mycket mer ekonomisk och hålla bättre kvalitet. Jag gillar ju tyskland, och Rammstein. Och tysk öl förstås! Tänk att få göra allt det där samtidigt. Åka BMW, lyssna högt på Rammstein och dricka öl! Olämpligt, men roligt. Jag har nämligen haft min beskärda del av koreanska bilar nu, eftersom jag ägde den ökända KIA Carnivalen innan denna Hyundai vi har idag. Tänk att jag får en sådan obehagskänsla i min kropp varje gång jag tänker på Carnivalen. Hua! Men vi får se vad som händer, nu får det vara nog med motgångar som dessa!

Freja har tappat en framtand! Hon vill berätta det för hela världen så jag hjälper henne med det här. Det är mjölktand nr.3 om jag inte minns fel. Men visst är det obehagligt när barnen går och vickar på tanden, snurrar den runt och vill att man ska känna hur löst den sitter. Jag kan lova er att jag tyckte tanden stod rakt ut sista dagen innan den lossnade! Men stoltheten hos henne kan man inte ta miste på efter att den lossnade. 

Jag har fått dille på en låt jag hört. Sådant kan vara frustrerande ibland, men denna är behaglig. En annan Jenny, a.k.a JJ, hade denna på i bakgrunden under ett kort videoklipp på hennes Instagram. Jag mindes ej vad hon filmade egentligen, utan blev helt hooked på låten. Den var skön och lite störd på samma gång. Den heter ”Do-Ther-Tum” med Job 2 Do och ska väl vara någon form av reggae. Men man förstår inte ett ord av vad personen sjunger, det låter som om han gör en massa ljud bara. Men på något sätt så rycks man med i låten, och sugs in genom ganjapipan och flummar ut i en behaglig rökpuff. Hahaha! Det där var nog den konstigaste beskrivningen jag gjort av en sång någonsin. Håller jag på att bli en Ernst Kirchsteiger här i mina uttryck? HJÄLP!! Mina skor är borta, jag är också barfota här! Hahaha! Där har ni honom igen, Jimmy 2.0 kära läsare! Nej men den är härlig, så mycket kan jag säga. Faktum är att den kommer vara min semesterlåt i år, och dela spellistan med Frank Sinatra som alltid spelas på semestern. Lyssna på den! 

Vad många Jennysar jag känner, det insåg jag precis nu. Det är nog läge att tvätta av mig clownsminket här, tror ej barnen uppskattar mitt galna alterego Jokern. Eller Jimmy 2.0 som jag kanske ska börja kalla mig! Ha en fortsatt bra dag och ni som har semester får fortsätta att njuta av den. Ha d biff!

DAGENS JERKER skulle jag vilja ge till någon som kan stå till svars för de usla koreanska bilarna jag ägt. Men det kanske bara är jag själv som kan klandras och då resulterar det ju i att jag får utmärkelsen. Det går inte! Och Henke som brukar få utmärkelsen var snäll och rekommenderade en bilverkstad så han kan jag inte heller ge den till… Då får det helt enkelt bli så att jag delar en bild istället, lite som en tankeställare såhär avslutningsvis. Håll tillgodo! 

”Well hello there! Come her my little friend, dont be afraid.” – Ben Kenobi 

Nu var det ju ett bra tag sedan jag senast skrev här igen, av många anledningar som vi inte behöver gå in på just nu. Men det började infinna sig en energi för detta igen, lite som en knuff i ”kraften” som herr Ben Kenobi skulle kunnat uttrycka sig. Ni vet han den oehört vänliga varelsen från Star Wars. Han pratade i och för sig mer om vibrationer i ”kraften” när något var påväg att gå åt skogen. Men jag känner tvärtom idag! En liten kick tycker jag mig uppleva i en annars jobbig pollenperiod som gjort mig hängig. Men nog om det, nu kör vi! Här kommer lite saker värda att ta upp.

Snart har barnen lov, de går bara på förskolan nästa vecka sedan är den stängd. Då passade det bra för barnen att vara lediga under de fyra veckorna. Får hoppas att det blir härliga sommarveckor då, så att de får många roliga minnen att minnas.

Freja är ju så stor nu, att hon faktiskt ska börja i förskoleklass till hösten. Då får hon byta till en ny skola, där hon sedan kommer gå när hon börjar ettan. Det känns helt overkligt, men tiden går verkligen alldeles för fort. Vår lilla dotter… Jag fick ett minne igår på Facebook, när hon är lite mer än ett år gammal bara. Där jag står ute och blåser såpbubblor som hon förtjust jagar efter med orden: Oj, mämen! Mämen… Oooj… Det var året 2012 det, nu säger hon väldigt många andra saker. Svordomar har hon exempelvist lärt sig och använder dessa lite som det passar henne. Oftast när hon är arg på någon. Då kan man höra henne ropa ”djävulunge” och liknande, som vi minns att barnen säger till varandra i filmen ”Madicken”. Så det är ju inte så farligt egentligen, men det är ovanligt att höra henne uttrycka sig så.

Nova och Theo då, vad händer där? Jo de stannar kvar på förskolan ett år till, och blir äldst bland barngrupperna där. De märks redan nu att de är lite stolta över det, att få gå i ”rum 5” där de största barnen hållt till. Så även de växer så det knakar! Det är inte klokt, tiden rinner en ur händerna på något vis…

Vi kan återkomma mer till de härliga små barnen sen. Men nu vill jag skapa lite spänningar och meningsskiljaktigheter här bland er läsare på bloggen. För låt oss prata om USA:s nuvarande president, Donald Trump. Jag tycker han är helt befängd och fullkomligt tragisk i de flesta av de uttalanden han gjort. Saknaden av den förra presidenten Barrack Obama kommer bli så stor. Sedan kan man ju inte låta bli att skratta åt de andra som gör sig rolig på Trumps bekostnad, även fast man inte bör det. Men jag menar, titta bara på geniet som gjorde bilderna här nedan… 

Det finns massor av dessa bilder av så kallade ”tiny Trump” på nätet. Och det är något med att han framställs som ett litet barn som gör det så roligt. För han kan ju verkligen uppföra sig som ett oförskämt barn, om man nu får använda det gamla uttrycket. Han väcker många känslor hos folk, och det är jag fullt förstående till när man hör allt han säger. Det senaste jag hörde nu var att den där muren mot Mexiko, den ska minsann byggas. Men med solpaneler så att den typ betalar sig själv eller något liknande. Ja vad ska man säga. Det är många år kvar med Trump som president, så nu återstår väl bara att se vad han hinner ställa till med. Man kan ju hoppas på att det blir något bra också!

Jag har hittat en ny serie! Ja så är det, en rolig serie dessutom. Äntligen! Som jag väntat på att något skulle dyka upp, och för någon månad sen så såg jag första avsnittet av ”Kevin Can Wait”. Det handlar om en familj vars far, spelad av Kevin James, är en nybliven pensionerad polisman. Han förgyller dagarna med knasiga idéer och andra upptåg tillsammans med sina tre pensionerade kollegor, och ibland även hans brandman till bror. Denna serie påminner väldigt mycket om en annan serie han medverkade i, ”Kungen av Queens”. Men det är den enkla humorn, samt hur dåliga lösingar han försöker sig på så fort ett problem uppstår på hans väg när han försöker slappa sig genom vardagen. En humor som inte tilltalar alla, men jag är väldigt bekväm och blir rofylld av denna typ av humor. En klassisk sitcom kan man kalla den, så se den! 

Jag måste snabbt skriva om några uttryck som barnen har kläckt ur sig under tiden jag varit frånvarande här på bloggen. Fast nu ser jag att det mest varit Nova som sagt saker… Vi tar det då, som en morgon när hon åt flingor och mjölk till frukost. Då kom hon med sina bestämda stampande kliv fram till mig i köket och höll fram sin tomma skål.

– Jag vill ha mera flingor. Sa hon.

– Absolut, jag ska bara bre klart den här mackan till Theo först. Svarade jag.

– JAG VILL HA MER FLINGOR OCH MJÖLK! NU SA JAG! Sa hon högt och irriterat.

Jag vart precis klar med Theos macka så jag tog emot hennes skål och hällde upp mjölk. 

– Hur mycket flingor vill du ha? Frågade jag sen.

– FYLL PÅ FLINGOR! Svarade hon lika högt igen.

Jag blev nästan lite chockad av hennes höga stämma så jag började hälla på lite flingor. Då känner jag hur hon kramar om min andra hand, och gosar sin kind mot den. Så gulligt tänker jag för mig själv.

– Jag ska prutta på dig… Väser hon sen innan hon tar sin skål och går tillbaka till bordet.

Hallå, hur har vi uppfostrat denna lilla dam egentligen? Men detta är lite grann Nova i ett nötskal, hon säger de mest oväntade saker emellanåt. Och hon kan göra det med en sådan pondus och övertygelse att man tar henne på fullaste allvar. Ett annat exempel på detta var när vår grannflicka Frida var på besök hos oss en dag. Hon brukar komma över och leka med alla tre barnen här hemma. Och denna gången pratade hon och Freja om vilken tid de går och lägger sig på kvällen. Freja svarade korrekt, att hon brukar hoppa i säng runt klockan åtta på kvällen. Därefter går de alla uppför trappan och då hör jag Frida fråga Nova samma sak.

– Du då Nova, hur länge får du vara uppe? Frågar Frida.

– Jag brukar sova klockan ett. Svarar hon.

– Va? Men så länge orkar du väl inte vara uppe? Frågar Frida igen.

– Jo till klockan ett sa jag! Svarar hon kraftfullt.

Hahaha, hon är så bestämd! Nu vet jag inte hur det samtalet slutade, men jag kan dementera att hon är vaken till klockan ett på natten. Hon somnar oftast först av alla, och det brukar vara mellan klockan sju eller åtta på kvällen. Man undrar vart hon får all sin fantasi ifrån…

Freja har haft ett tidningsprojekt på förskolan, där hela hennes grupp skapade en egen tidning. Jättekul och fin var den! De var superduktiga och stolta över den, med all rätt. I samband med denna så började Freja göra egna böcker. Hon ritade teckningar och skrev vad de handlade om, sedan tejpade hon ihop dem till en bok. De kunde handla om varulvar som ville leka, vulkaner som sprutade eld eller om deltagarna i den svenska Melodifedtivalen. Alla dessa har vi sparat nu, och tänker visa henne senare i livet. För de är så välgjorda och detaljerade, fråga mig gärna om ni besöker oss någon gång så kan jag ta fram och visa dessa. 

Jag är trendig. Jodå, nytänkande och jobbar aktivt med att hänga med i dagens ungdom när det gäller vad som är trendigt… Nja, inte riktigt. Även om jag försöker så hänger man inte med alls tycker jag. Allt går för fort och man har fullt upp med annat hela tiden. Men jag hade ju en idé om att skapa en egen Youtube-kanal om TV-spel! Det är kanske inte så orginellt, för de finns det ju massor av redan. Men jag spelar inte riktigt spel som dagens ungdomar gör. De är snabba på fingrarna och reagerar blixtsnabbt när det händer saker i dessa spel. Jag kan mer visa upp en sida av hur man inte ska göra, och vilka konsekvenserna blir om du inte är snabb att agera. Men det blir lätt för många svordomar och utbrott för att det ska vara lämpligt för den breda publiken att höra och behöva titta på. Så jag avvaktar lite tills jag bemästrar något spel istället… 

Dock så lyssnade jag härom dagen på min första pod! Ni vet, när man streamar typ sändningar som olika personer spelar in eller något. Jag har lyssnat på ”Läkarpodden” med Tilde och doktor Mikael som syns på Nyhetsmorgon på TV4. Och detta är jätteintressant tycker jag, och roligt! Jag tycker Tilde ställer så härliga frågor och sedan älskar jag hur denna doktor Mikael svarar på dessa frågor. Han förklarar klart och tydligt, och på en intressant sätt som tilltalar mig. Så nu när jag lyssnar på podcast så är jag onekligen ”down with the kids”.

Igår mottogs vi av nyheten att skådespelaren Mikael Nyqvist har avlidit efter en tids sjukdom. Så sorgligt, och jag hade ingen aning om att han var sjuk. Jag kommer minnas honom. Han hälsade trevligt på mig en gång när vi hamnade på samma flyg från Malmö en gång för länge sedan. Men jag kommer mest minnas honom som pappan till Marcello Mancini i filmen ”Bäst i Sverige”. Och självklart den när han spelar bonden i ”Grabben i graven bredvid”, båda helt underbara rollen från skådespelarens sida… R.I.P. 

Nu rundar vi av för dagen. Dags att natta barnen, och Freja vill öva på att räkna på tyska innan hon somnar. Det börjar nalkas en konsert med Rammstein för henne snart om hon fortsättet imponera på detta viset. En konsert på DVD syftar jag på då såklart, ingen riktig. Inte än… Ha d biff! 

DAGENS JERKER går till min bil. Jag lämnade in den på verkstaden idag för att byta hjullagret och bli kvitt oljudet som påminde lite om ett propellerplan. Och jag hörde hur de svor och bankade där inne, medan jag satt i väntrummet på en liten pinnstol och bloggade. Nu visar det sig att oljudet är borta, hurra! Vad bra kan man tycka, om det inte vore för de två varningslamporna som tändes när jag åkte därifrån. Men va fan! ABS-lampan tändes och lampan för fyrhjulsdriften började blinka. Alltså, varför? Varför kunde bilen inte bara få fungera bra en stund. Jag behöver verkligen inte varningslampor som pynt på instrumentpanelen eller missljud som överröstar bilstereon. Nu får det vara nog, nu byter jag bil…

Vi har lite trevliga saker och ting att skriva om här. Som att exempelvis antalet invånare i Sverige igår uppgick till hela 10 miljoner, kul!

Detta ska ha inträffat kl.07.47 under fredagen. Är det någon mer än jag, och min gode vän Marcus, som ser det fantastiska i detta? Det är kanske svårt men ”747” är Marcus favoritlåt av Kent, och jag tycker det är helt underbart! Det borde därmed vara underförstått att alla barn som föddes igår ska antingen heta just Kent, eller Isola som är namnet på albumet där man hittar ”747”. Fantastiskt!

Jag kommer även avslöja min Top 5 lista för 2016 som utlovat! Men först ska jag berätta lite om barnen, våra älskade barn! Freja hade förra helgen ett litet men mycket seriöst infall här hemma, där hon bestämt ville ha ett par glasögon. Alltså glasögon med vanligt glas i bara. Det hade vi ju inga hemma, bara solglasögon. Så vi föreslog att hon kunde önska sig glasögon nu när hon fyller år i början på februari. Hon blev förstås väldigt besviken, för hon ville så gärna ha glasögon nu! Och numera är det GRANDE stora tårar, förtvivlande skrik och känsla av total hopplöshet för barnen när det inte blir som de tänkt sig. Så i ett försök att vara kreativ så började jag med att plocka ut de mörka plastglasen ur hennes solglasögon. Då blev hon glad, för nu kunde man ju se hennes ögon som var av största vikt. Men efter ett kort glädjerus så förstod hon ju att man kunde peta henne i ögonen om det inte fanns glas i bågarna som skyddade dem. Nu vart allt jättejobbigt igen. Vad fasen ska man göra? Vi försökte förklara att vi kan beställa glasögon som kan skickas hem till vår brevlåda. Men hon behöver dem nu, lite som att om hennes liv stod på spel fick man känslan av. Plastfolie, eller vad det heter! Det blev lösningen som hon tillslut accepterade. Jag plastade in glasögonen, haha! Nu var hon jättenöjd och hade glasögonen på sig nästan hela helgen. Snygga va!

Tur att man kan vara kreativ när det behövs. Min namne på jobbet, herr Nilsson, gav mig en helt ny arbetstitel. Pysselingengör! Haha, jätteroligt ju! Just för att han tycker jag lyckas pyssla till lite festliga saker ibland på vår arbetsplats. Det tar jag med mig genom resten av livet, tack så mycket!

En dag när jag höll på att duka fram middagen hemma, så hörde jag barnskratt. Det tog ett tag innan jag förstod var det kom ifrån, eller vem det var. Men när jag lyssnade mig fram så ledde skrattet till badrummet.

– Hihi! Hihihi! Hörde man där inne.

Dörren stod lite på glänt så jag kikade nyfiket fram för att se vad som var så festligt där inne. Nu hittar barnen säkert på nåt bus tänkte jag och var beredd på att de kanske dekorerat badrummet med nagellack i olika färger. Men det var inte alls så det var. Där inne var bara Theo, och han stod upp och kissade istället för att sitta på toaletten som han brukar. Och han hade tydligen jättekul, det är ju roligt när man upptäcker saker som förgyller ens vardag.

Här kommer den, Top 5 listan mina hen, damer och herrar! Detta är som brukligt en topplista av fem filmer och fem sånger som jag upptäckte under 2016. Med andra ord så behöver de nödvändigtvis inte vara gjorda under det året, utan kan även vara äldre än så.

Plats nr.5 – Batman v Superman: Dawn Of Justice! Hur ”hypad” var man inte inför denna filmen då, med både Stålmannen och Läderlappen (Skinnebiten på danska) från DC Comics i samma film. Osams dessutom! Ja, men sedan avslöjades det att Batman skulle spelas av Ben Affleck… Mm, ni vet han smörproppen som inte jag gillar så värst mycket. Då sjönk förväntningarna drastiskt. Men det var nog lika bra det, för nu var jag lite lugnare när jag såg filmen. Och den var sådär, inget märkvärdigt alls. Skådespelarnas insatser var ändå helt okej tycker jag, och Affleck skämde inte ut sig på något vis. Filmen börjar bra, det byggs upp en bra stämning inför sammandrabbningen mellan de två superhjältarna. Men när det sker så tar filmen sedan snabbt slut. Det händer förvisso massor av saker, där ett monster får liv och fler superhjältar ansluter. Men det var som att allt var tvunget att få ett slut på typ 20 minuter för sedan var budgeten slut eller något. Så nja, bortsett från slutet så var den bra. En uppföljare är på väg så jag ska ge även den en chans först.

Plats nr.4 – Sausage Party! Jättekonstig film, ibland jätterolig men på gränsen till tramsig. Är animerad och handlar om en korv och de andra matvarorna i en butik. Kan inte ens förklara denna film, den är bara för märklig. Se den istället, eller inte. Jag vet inte…

Plats nr.3 –  Warcraft! Vi har sett det förr, ett välkänt spel som ska bli film. Det floppar alltsom oftast. Detta var det bästa försöket som gjorts, den var inte alls dålig. Snyggt gjord trots väldigt mycket animationer och bra skådespelare. Jag har inte spelat Warcraft sedan gymnasiet, så jag hade ju ingen koll alls på vilka karaktärerna var. Men jag tycker denna var sevärd och skulle gärna se en eller två uppföljare.

Plats nr.2 –  The Jungle Book! Denna känner ni igen, historien om människovalpen Mowgli. Detta är ingen tecknad film utan den ”riktiga”, om man nu kan säga så eftersom att allt är animerat utom människan som spelar just Mowgli. Hela filmen är tydligen inspelad i en studio i Hollywood, men miljöerna är helt fantastiska! Djuren är så välgjorda att man nästan tror de är äkta, trots att de kan prata. Nej denna måste ni bara uppleva! Det är inget för småbarn dock, tigern är ingen trevlig karaktär i denna film utan skrämmer nog även några av oss vuxna till och med…

Plats nr.1 – Deadpool! Ryan Reynolds spelar superhjälten från Marvel som är kungen av kvicka kommentarer och en fena på att jaga skurkar. Han ser sig själv inte som en superhjälte dock, utan denna film handlar mestadels om hämnd mot personerna som gjort honom till den han är idag. Men trots att den är barnförbjuden på grund av det våldsamma innehållet, så var den jäkligt rolig! Kanske var det den film som jag skrattade mest åt under hela förra året. Även här ligger en uppföljare på ritbordet och väntar på att sättas igång, det blir kul!

På musiksidan då, vad har hänt där? Jo följande!

Plats nr.5 – Moth Into Flame – Metallica! De är tillbaka!!! Mina favoriter av favoriter, och som de gör detta. Med kraft, fart och fläkt! De är tillbaka i gammalt gott slag, med något som påminner om de första skivorna. Så himla glad är jag, tack för denna!

Plats nr.4 – Den Sista Sången – Kent! Sången som avslutade deras sista konsert någonsin, och jag var där! Denna låt var ingen favorit till en början, men märkligt nog så fastnade Freja för den. Och efter att ha lyssnat på den med henne så sjönk den in och blev en riktig hit! Skön låt, på ett sätt som bara Kent kan…

Plats nr.3 – Swedish Pagans – Sabaton! Här kom en gammal låt farandes, trots att de släppte ett nytt album förra året. Denna dök upp av en slump på min playlist när jag satt och ritade vikingabåtar med barnen. Nova sjöng med och sedan hakade syskonen på! Den spelades flitigt och blev lite utav en favorit nu när jag nästan lyssnat mig less på Sabatons senaste album. Den är trallvänlig och man kommer oftast på sig själv med att sjunga med helt utan anledning egentligen.

Plats nr.2 – Förlåtelsen – Kent! Ja här är de igen, Kent! Denna låt pratade min gode vän Marcus om under vårt konsertbesök, och han framhöll den lite som sin favorit från senaste plattan. Den är soft och ändå fartfylld samtidigt. Härligt musikaliska slingor och som vanligt, märkliga men samtidigt fängslande sångtexter. Lyssna och njut!

Plats nr.1 – Spit Out The Bone – Metallica! Vi tycks få uppleva en sorts dominans från både Kent och Metallica här på listan detta år. Men jag säger bara, oh my god! Detta är den bästa låten på väldigt länge, och som vuxit sig till att bli en av deras bästa någonsin. Den rivs igång i ett rasande tempo som bara ökar och blir både tyngre och mäktigare genom hela låten. Sången från Hetfield är fasen magisk! Sedan går tempot ner i mitten och lurar in en i någon sorts falsk trygghet, och avslutas med plattan i mattan. Fullt ös! Jag skrev om denna låt tidigare och var förbryllad över hur gamle Lasse orkar hålla ett sådant tempo bakom trummorna. För detta är verkligen vad Metallica är när de är som bäst tycker jag. Tunga riff, högt tempo, trumbombardemang och refränger som sätter sig på hjärnan. Hatten av, tack för detta album och framför allt denna låten Metallica. Wow!

Nu ska jag äta årets första semla, en hembakad variant. Mums! Sköt om er, och ha d biff!

DAGENS JERKER går nog till filmindustrin som inte fått fram bättre filmer under förra året än de jag presenterade här. Eller så är det jag som i brist av filmtid inte lyckats hittat något bättre…

Julen är över och ett nytt år tar fart! Jag tänkte summera jul- och nyårshelgen, blicka tillbaka på några av fjolårets händelser och eventuellt avsluta med den årliga Top 5 listan!

Julen var avkopplande och rogivande. Vi inledde hemma på julafton, där barnen i all hemlighet måste att legat med dropp hela natten och injicerat Red Bull. De presenterade energi till 110% när de såg julklapparna under julgranen på morgonen när de vaknat. Vi lät dem öppna varsitt paket, men inväntade sedan morfar Roger som skulle titta förbi på jullunch lite senare. Då fick de öppna fler julklappar, och sen käkade vi lite tomtegröt med tillhörande skinksmörgås. 

Efter det så åkte vi vidare hem till mormor Lena och magnifika Magnus. Moster Maya var där och var minst lika triggad och energifylld som barnen. Hon kanske också kör Red Bull intravenöst nattetid? Eller så var hon helt enkelt glad och uppspelt över att få fira jul med oss. Vi vuxna tittade på Kalle Anka och höll fast barnen och tvingade dem titta på vår största av traditioner här i Sverige. Nä, de tittade faktiskt frivilligt i år utan tvång. Sedan när jag var ute och skulle lägga i mer mynt i p-automaten för parkeringen så dök han upp. Jultomten!

Attans att jag missade honom, i år igen! Jag tror snart inte på tomten längre… Efter paketöppningen så åt vi middag, och i år hade jag provat att röka prinskorv som vi kunde äta. Röken fungerade ypperligt bra, däremot så var det ett nytt recept på korvsmeten och jag tycker konsistensen var lite grynig. Men nu vet jag hur man gör till nästa gång! 

Barnen fick många fina klappar som vi lekt och testat nu efteråt. De fick bland annat varsin egen liten verktygslåda.

– Pappa, titta vad vi har fått! Ropade Theo högt och höll fram sin verktygslåda.

– Så bra, och med egna verktyg i och allt! Svarade jag och kikade nyfiket på den lilla lådan. 

– Ja nu kan jag äntligen bygga ett eget hus! Berättade Theo och såg oroväckande allvarlig ut när han sa det.

De fick nöja sig med att såga, banka och skruva på en stor planka vi hade hemma. Så mycket till nytt boende blev det inte den här gången. Men i år fick de fina klappar som sagt, och nu har de bland annat varit premiär för twinsen att åka skridskor. Det gick bra och vi åkte ytterligare en gång efter det. Så nu hoppas vi det blir fler gånger, och att alla barnen blir framtida NHL proffs som tjänar feta stålar till vår pension!

Sedan kom nyårshelgen! Vi firade detta hemma, och lyxade till det. Vi åt hummer som svärföräldrarna ordnat, och sedan blev det plankstek till middag med oxfilé från Nya Zeeland. Men jag föredrar nog kött från gamla Sverige i fortsättningen. För detta var en platt liten tarm till filé, så jag blev ganska besviken på köttkvalitén från det nya landet Zeeland. Men det smaka gott i alla fall och det är huvudsaken! 

Vi kämpade med att hålla oss vakna, mestadels genom att äta godsaker. Sedan började barnen springa runt nakna här hemma. Det var nytt för mig, att det skulle gå till så på nyårsafton. Så jag fyllde upp Jennys rödvinsglas och väntade med spänning på vad detta skulle leda till!

Ja vad ledde detta till då tror ni. Alla i familjen utom jag somnade innan klockan var tio. Lembit var säkert vaken, men han var hos sin pappa denna afton. Så jag fick ännu en gång fira in det nya året ensam vid tolvslaget. Så nästa år tänker jag vara en riktig surbulle och försöka somna innan midnatt, FÖRE de andra i familjen. Nä ja e inte bitter… 

Jag hittade en luskam i badskåpet här hemma. Vilka hemska minnen den för med sig. Tack och lov har vi bara råkat ut för några små usla lusar en gång. Och alla med hår fick tvätta sig med det där äckliga medlet. Men inte jag. Jag har ju inget hår. Fast när jag hittade denna kam så tyckte jag ändå att det började klia i huvudet. Så jag borstade igenom ögonbrynen lite fint, utifall de hade gömt sig där. Men de verkade lusfria, och jag har aldrig haft så finkammade ögonbryn någon gång i hela mitt liv.

Jag reflekterade över fjolåret och drar slutsatsen att många fina människor gått ur tiden. Nyligen lämnade Carrie Fisher, a.k.a princess Leia, oss och hela världens Star Wars fans dog nog lite den dagen… 

Många andra fina människor tackade för sig förra året. Alan Rickman, David Bowie, Lemmy Kilmister, Prince, George Michael och många andra. De fick ihop ett bra gäng musiker där uppe i himlen, för jag förutsätter att även Lemmy hamnade där tillslut. Nu får de underhålla de andra själarna på andra sidan. När jag letade runt för att minnas vilka som lämnat oss så hittade jag denna bild. Efter det slutade jag leta och blev lite nedstämd istället… 

Jag tänkte avsluta här för denna gång. På något vis gick luften ur mig lite där efter sista bilden. I nästa inlägg kommer den eftertraktade Top 5 listan för 2016! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till året 2016. Det var inte ett jättedåligt år, men det året var då många fina människor gick ur tiden. Men främst så var det då någon lade upp den där elaka bilden här ovan som påminde om hur gammal man börjar bli…

Nu har det gått fyra år sedan de kom till världen och tog våra hjärtan med storm. Idag fyller de nämligen år! Grattis Nova! Grattis Theo!

Vi firade dem redan på söndagen med kära släktingar, och de fick många bra presenter i år! Bland annat fick de Batmandräkter som de bar med stor stolthet på förskolan idag. Men även nya vinteroveraller, och de var tydligen väldigt bra att leka i berättade de. Sedan fick de innerskor som de kan ha när de börjar på sin Bamsegympa efter nyår, där de ska leka och busa i samma grupp som den mer rutinerade systern Freja. Och skridskor har de fått! Det ska bli häftigt att se vad de tycker om det, Freja har ju testat redan så nu blir det deras tur. Så ett stort tack för presenterna, barnen är så glada! Inte minst för låtsasbajshögen som alla fick en vardera.

Idag firade vi i familjen här hemma, med skönsång och fika på sängen. Sedan så önskade de sig räksallad till middag, så Jenny köpte med sig det när hon kom hem. Efter det fick de resten av paketen, där lego tycks vara den stora vinnaren för kvällen. Och det gör ju inget tycker jag, för jag ÄLSKAR lego! Om du inte trampar på det förstås, då hatar man det på helt nya nivåer…

Jag missade den efterlängtade premiären av nya Star Wars filmen ”Rogue One” förra veckan på grund av sjukdom. Så jag kan tyvärr inte lämna en uppfattning om den här ännu. Men det kommer, jag kommer se den snart. Jag lovar…

Det jag inte missade, tack och lov, var konserten i lördags. Kent gjorde sina sista framträdanden på Tele2, där den sista konserten gick av stapeln på lördagen. Och vi var där!

Kent, rockbandet från Eskilstuna som jag tror hela Sverige känner till vare sig man vill det eller inte. Det är för mig lite dem i ett nötskal. Antingen älskar man dem, eller så förstår man dem inte ett dugg och tycker inte om dem alls. För mig var det just så, jag hade ingen förståelse för dem när de började höras på 90-talet. Men så såg jag en musikvideo till deras låt ”Om du var här”, och tyckte att de var lite coola. De sjöng ju på svenska, något jag sällan uppskattar. Men låten hade något som jag fastnade för, så jag köpte singeln och körde den på repeat hemma. Morsan tyckte sångaren Jocke Berg lät som Anne-Lie Rydé, och var inte så förtjust i att jag lyssnade på den så mycket. Men en dag efter att själva ha lyssnat, så sa både hon och min syster att den där andra låten på singeln var mycket bättre. Vilken då tänkte jag? De spelade upp den för mig, låtens namn är ”Utan dina andetag”… Men herregud! Hur kunde jag ha missat denna? Jag hade envist kört samma låt hela tiden, och missat resten av de så kallade B-sidorna. Men där, med den låten så föddes ett intresse för Kent.

Det skulle dock ta ytterligare många år innan jag tog nästa steg, till att bli ett riktigt inbitet fan. Då jag blev tillfrågad om att följa med och se deras konsert på vad som kallades tältturnén om jag inte minns fel. Det var i sällskap av de fina herrarna Erik och Marcus som denna nya resa tog sin fart. När vi värmde upp med picknick i Humlegården, och inmundigade rödvin ur riktiga vinglas som vi skaffade oss på plats. Man blev ganska lagom berusad på den lilla stunden. Tydligen lagom dryg också. Minnen om att vi med fyllda vinglas börjar vår vandring mot arenan, där vi får komplimanger om vårt stilfulla tilltag med de riktiga vinglasen. Vi erbjuds öl av andra fans, men avstår och kallar det billig smuggelöl. Väl framme vid arenan så står en jeppe och säljer godisremmar, som vi tydligen i detta skede av livet bara måste ha! Så vi köper varsin rem, går in på arenan och känner oss lite finare och bättre än alla andra. Mina kära huliganvänner informerar mig också om att när vi köpt vår öl så kan man stå kvar i zonen för att dricka den, eller så klättrar vi över staketen med vår öl till övriga i publiken på ståplats. Så det gjorde vi ju såklart! Men det slutade inte där, för Anna Ternheim uppträder innan Kent. Då ville någon av herrarna komma närmare henne, så då har jag för mig att vi fick klättra över ännu ett staket med vår öl. Men det är här vi ska stå, det är här jag ska bli frälst. Även om jag inte fick höra favoritlåten ”Utan dina andetag” förrän flera konserter och år senare, så hände något magiskt här denna sommarkväll. Minns ej exakt vad som gjorde att jag blev så stort fan just då, jag stod mest och sjöng med till de låtar jag kände igen och erbjöd min godisrem till andra söta människor i publiken. Det är ingen metafor för min penis om ni tänker sådana tankar, utan var en riktig godisrem. Men vad jag minns är att vi tre herrar stod och höll om varandra när vi sjöng tills stämbanden nästan brast. Och hur jag fick ytterligare en ny favoritlåt som heter ”747”. Detta efter att Marcus stått med händerna i luften och blundat när han sjöng med på ett okontaktbart vis. Men låten fastnade jag för, och många andra låtar som jag fick uppleva live där den kvällen då jag själv ansåg mig bli frälst på deras underbara musik.

Och nu… Många år, konserter och underbara minnen senare skulle denna tradition vi skapat oss i samband med deras konserter få ett slut. Men vi inledde som vi brukar, med att samlas för lite härligt rödvinsrus timmarna innan konserten. Denna lördag så fick vi ta del av gästfriheten inne på söder hemma hos Jonas, Marcus bror. Utöver dessa härliga bröder så bestod kvällens kvartett av Erik och jag själv. Här informerade även Erik mig med stor entusiasm hur bra filmen ”Rogue One” var som jag missade i veckan. Flera gånger under kvällen faktiskt. Det skulle även ske en march mot arenan med ett tåg av fans inför sista konserten. Men den missade vi helt och hållet.

Det gick nog åt ganska bra med rödvin, det kändes så i alla fall för vi glömde helt bort att äta middag. Och höll nästan på att bli sena! Men efter några snabba beslut och toalettbesök så stod vi där utanför porten när Mercedesen rullade fram. Vet ej om det var Jonas som ordnade denna fina skjuts för kvällen, men jag tror det. Denna bilen verkade ha allt, med massor av knappar och funktioner även för oss i baksätet. Man skulle kunna tro, att vi som är över trettio år skulle ha kunnat statuerat ett bättre exempel när det gäller uppförande i bilen. Men när några av oss, det vill säga alla utom jag som satt i mitten i baksätet, fick syn på alla knappar och spakar så sjönk den mentala åldern till typ fem år. För nu trycks det frenetiskt på allt samtidigt, där stolar lutas bakåt, säten åker fram och tillbaka, och nackstödet flyttas som en jäkla bönpåse bakom huvudet. Erik åker bak med sitt säte och Marcus åker fram, och hokus pokus så hade jag ett förskjutet bäcken där i mittensätet. Och Jonas strör samtidigt lite strössel på denna upplevelse genom att fälla bak sitt ryggstöd och komprimerar Eriks och mitt ena knä. Man blev nästan åksjuk av alla rörelser inne i bilen.

– Ska vi inte ta och öppna takluckan också? Frågade chauffören ironiskt.

Du brister vi ut i skratt! Men alla vägar bär till Rom, även om vi valde att hoppa av vid Tele2 arena. Nu var vi här, i tid och allt. Vi hade sittplatser mitt framifrån scenen sett, utmärkta platser! En stor digital klocka på scenen räknar ner tills det ska börja, och ett stort jubel bryter ut när den tickar förbi 7:47. Nu skulle det snart börja…

Under de första låtarna på denna avslutande konsert så kändes det inte så konstigt för min del, kanske på grund av att det nästan bara var låtar från senaste skivan som jag var väldigt svagt inlyssnad på. Men Erik ylade högt av förtvivlan redan efter typ två låtar.

– Åh vad jobbigt detta är! Jag klarar inte av detta! Ropade han högt och kämpade emot alla känslorna inombords.

Jag tittade på honom och nickade lite instämmande. För det kändes som sagt inte så konstigt för mig ännu. Jag stördes mer av en samling neandertalare till fans som skrek och sjöng jättefalskt där de placerat sig precis bredvid mig i trappuppgången.

– Men fattar du att för varje låt så närmar vi oss slutet! Fortsatte Erik sin förtvivlan.

Jag fortsatte söka kontakt med mina egna känslor för detta stora avsked, men det kändes fortfarande inte så sorgligt. Började tro att jag var för full eller något, för nu verkade även Marcus känna av känslostormarna inombords. Men själv sög jag mest åt mig av atmosfären och njöt av stundens allvar. Det kändes bra helt enkelt! Men det var innan sångaren Jocke Berg greppade mikrofonen.

– Det vi gör på scenen här idag, det gör vi nu för sista gången. Här tillsammans med er.

Alla jublade i publiken, eller ja nästan alla. Det fanns de som grät också såklart.

– Jag skulle vilja tacka…

Där hörde man att Jocke hade det jobbigt av stundens allvar, och fick svårt att prata. Men han tackade alla de andra bandmedlemarna till folkets jubel. Och innan ropen lagt sig så dundrade de igång låten ”Utan dina andetag”…

Och där satt jag nu, som en gråtande fjortis på en One Direction konsert. Allt brast inom mig. Japp, det kom tårar ur Jimmy, helt omöjligt att hålla tillbaka. Detta hade aldrig hänt mig tidigare, och jag var inte alls beredd på den reaktionen. Det är utan tvekan deras absolut bästa låt, och den lämnade ingen oberörd på arenan det kan jag lova. Och nu när känslorna släppts loss så blev resten av konserten helt fantastisk!

Stämningen var på topp och vi bjöds på visuella effekter på de stora LED-skärmarna på scenen. När ”747” spelades så gick Marcus in i sin egen värld med slutna ögon och händerna uppe i skyn igen. Precis som allt började för mig för alla dessa år sedan. När konsertens sista låt ”Den sista sången” skulle spelas så hade bandet bytt om till vita kostymer inför sitt sista framförande. Där knöt de ihop säcken på ett sätt som bara de kan. Och jag tycker fortfarande att det är jobbigt att skriva om, nu flera dagar senare. För det är inte bara ett favoritband som går i graven, utan allt runt omkring. Lite som ett farväl av en era. Vi hade som tradition nästan att träffas, dricka rödvin och bli sentimentala i samband med deras konserter. Där känslorna stod i fokus och alla bjöd på sig själva. Och Marcus skrev till mig igår, där han tackade för att jag varit en del av de bästa minnena i hans liv. Jag kunde inte säga det bättre själv. Tack kära vänner, för alla minnen. Och tack Kent, för allt!

Ett annat stort band som jag älskar är ju Metallica, och det är jag ju knappast ensam om. Men de släppte ju en ny skiva för ungefär en månad sedan, som jag nu börjat lyssna in mig på. Den var bra, riktigt bra faktiskt! Efter deras svarta album så har jag tonat ned mina förväntningar inför varje ny skiva som kommit, även om det varit svårt. De har ju satt ribban högt med det albumet och kommer kanske aldrig nå de höjderna igen. Men här är de nära! De är arga, trashiga och spelar fort men får det ändå att låta bra. Det är speciellt en låt jag fastnat för i dagsläget, som heter ”Spit out the bone”. Och man måste ändå lyfta på hatten till trummisen Lars Ulrich, för jäklar vad han får kämpa i den låten. Farbrorn fyller ju trots allt 54år nu i december, och att han orkar är imponerande. Han lär verkligen få ligga i hårdträning inför kommande turnén om han ska mäkta med över två timmars bankande på scen varje gig. Men det klarar han nog av. Jag tycker i alla fall att resten av skivan var bra, med några riktigt bra spår. Den får 4 av 5 biffar!

Vilket långt inlägg, har du orkat läsa allt ända hit till slutet är även du värd en elogé! Men nu är det slut för idag, ha d biff!

DAGENS JERKER går till någon som känner sig träffad på TV-kanalen AMC. Hur kan man göra en paus på nästan två månader mitt i en TV-serie innan fortsättningen sänds i början av februari? Jag syftar på ”The Walking Dead”, och är inte vare sig nöjd eller bekväm med att behöva vänta så länge på att få se fortsättningen…

Hej alla medmänniskor! Igår hade vi det årliga julbordet med jobbet, och i år var vi på ”Tyrols Vilda Julbord” inne på Gröna lund! 

Vi inledde med välkomstglögg med smak av blåbär, och sedan tog två personer hand om oss för att börja kvällen med en femkamp. Vi delades in i fyra grupper och sedan fick vi själva välja namn på våra lag. Jag minns inte vad de andra lagen hette, kanske var jag redan berusad på den alkoholfria glöggen. Vårt lag tog namnet ”Sunes Jul”, med lite anspelning på att just vår egen Sune inte var med på julbordet i år. Let the games begin! 

Vi rullade bollar så att hästar skulle orka springa. Vi bankade på pluppar med en klubba. Vi öste ännu mera bollar i tunnor. Vi spelade skitbasket. Och avslutade med att skjuta ned spelkort med en slö korkpistol. När femkampen var över så bjöds vi på ännu mer värmande dryck. Affe och jag lyckades bränna oss ordentligt i både gom och tunga. Min överläpp domnade även bort efter en stund. Sedan presenterade de två lekledarna vilka lag som kom på tredje, andra och första plats av alla fyra lagen. Vårt lag kom inte med bland top tre och måste således ha kommit sist. Jag skulle verkligen aldrig druckit den där alkoholfria glöggen…

Nu var det matdags, och vilken mat vi bjöds på! Wow! Det var massor av vilt kött i olika format, men även klassisk julmat med sill och liknande. Om inte mitt minne sviker mig så var jag extra förtjust i hjortsteken och prinskorvarna av viltkött. Det fanns även björnköttbullar som smakade lite speciellt, men det vet jag ju sedan tidigare att björn gör. Ni förstår väl att jag menar riktiga björnar som levt ute i mörka skogen, och inte Björn som jobbar hos oss. Det skulle nog anses som olämpligt… 

Detta år hamnade jag vid samma bord som direktör J Sjölund, Oscar med den förföriska blicken, den alltid sociala och pratglada Niklas, Tobbe och hans hängande tumme, nordeuropas snyggaste ungkarl Ubbe och hans adept fast med mer muskelmassa – Drutten, och såklart SALABs egen maskot Henke. Jag hade äran att få sitta bredvid just Ubbe som är extremt erfaren av tillställningar av dessa slag, och han kan det här med julbord. Han visste precis hur man ska balansera intaget av mat och alkoholhaltig dryck, och man kunde se hur Drutten sög åt sig av hans lärdom. Efter lite mingel och platsbyten så hamnade jag vid ett annat bord där jag fick fördjupande kunskaper i appen Snapchat. Tack Cathleen och Björn för ert tålamod med mig! 

Jag körde ett race där jag valde att hålla mig nykter under kvällen, och fick såklart gliringar om hur jag satt där och drack barndricka. Men jag märkte ganska snabbt att jag var mer välmående än många andra vid kvällens slut. Då var jag nästan lite skadeglad, men bara nästan. Det hjälpte dock inte när vi spelade Quizkampen på bussresan hem, där jag enbart tog en poäng av nio möjliga i min kamp mot Kaisa. Skitspel…

Men kvällen var jättetrevlig och maten var utsökt bra! Jag tror jag har varit på julbord här tidigare i mitt enastående liv, men har inga minnen av den kvällen. Denna afton kommer jag dock att minnas väl. Tack för en härlig kväll kära kollegor!

Den stundnade veckan väntar massor av skoj! På tisdag är det Lucia och vi får uppleva det årliga luciatåget på förskolan. Barnen är laddade för uppgiften så det kommer bli kul att se!

På onsdag är det premiär för ”Star Wars: Rogue One” som är den första fristående filmen från Star Wars sagan. Min käre vän Erik har skakat av upphetsning sedan ett och ett halvt år tillbaka tror jag och hade vänligheten att även boka en biljett till mig till premiären. Tack Erik! Jag återkommer med en recension senare… 

På lördag är det dags för ännu en magnifik afton där det är konsert på Tele 2 arena. Den sista konserten på avskedsturnén med ”Kent”! Där var man trög som vanligt och missade biljettsläppet, men tack och lov så var min andre käre vän Marcus (f.d Saltsjöbadens Guldgosse) alert och ordnade en biljett som jag kunde tigga till mig. Konserter med ”Kent” är alltid något utöver det vanliga, och inte alls kollektivt självmordsbenäget som en annan kär vän Tommy hade kallat det. Jag ser mycket fram emot detta och kommer även här med en recension senare… 

Hur mår familjen? Bra! Alla har varit friska ett tag nu och jag hoppas det fortsätter så.

Nova gjorde ett avtryck här för en tid sedan när vi åkte bil! Det gör vi ju en hel del tillsammans, men det lät i alla fall såhär.

– Pappa, jag vill höra på kastrullerna. Bad hon snällt från baksätet.

– Kastrullerna? Vad är det? Frågade jag henne.

Theo satt även han som ett frågetecken.

– Ja men han som sjunger när han spelar på kastrullerna! Berättade hon bestämt.

Barn kan verkligen ställa en ibland, vad tusan menade hon nu. Då mindes jag när vi åkte bil vid ett tidigare tillfälle, och hur twinsen plötsligt började gapskratta åt musiken vi lyssnade på den gången. Jag kunde inte förstå vad som var så kul, men då berättade de att det låter som kastrullmusik. Som att de spelar på kastruller när de sjunger, det var tydligen något de inte uppmärksammat tidigare. Nova flippade nästan ur och fick världens skrattattack, vilket resulterade i att Theo ryktes med av bara farten och skrattade han med. Vad var det för musik nu då, undrar ni kanske? Han som sjunger kastrullmusik är ingen mindre än… Bob Marley! 

Reggae! Underbar musik, där jag i år blivit introducerad för julmusik i samma genre tack vare Billy på jobbet. Nu önskar jag alla en fortsatt trevlig helg, ha d biff!

DAGENS JERKER går nog till Sune som missade julbordet igår. Han som älskar mat skulle bokstavligen ha rullat ut därifrån efter att ha mumsat i sig av alla godsaker. Shame on you Sunis!

Då ska vi samla ihop lite tankar och upplevelser sedan sist. Jag hade en nedåtgående spiralupplevelse i fredags, så ska vi börja med det lite negativa och spara allt bra till sist? Eftersom jag bestämmer så gör vi så!

I fredags när jag stämplat ut för dagen på jobbet och stämpelklockan tjutit sina små signaler som symboliserar en form av frihet, då var det äntligen helg! Billy åkte med mig till matbutiken (som jag kommer nämna vid namn först när vi har ett färdigt sponsoravtal för min blogg), och trots att trafiken inte visade på någon form av rusningstrafik så började jag ändå ana lite oråd när vi parkerat bilen. Det var nästan fullt på parkeringen redan, och när vi kom in i butiken var alla självscanners upptagna. Okej, där rök tanken på en snabb shoppingtur tänkte jag. Men då får jag väl bara köa i kassan som alla andra denna dag då tänkte jag, det ska väl inte vara någon fara när det ändå bara behöver ske såhär någon gång om året. Inne i butiken skildes Billy och jag åt och önskade varandra en trevlig helg. Och det var lite där den nedåtgående spiralen började för mig. För nu höll jag på att bli bestulen på min kundvagn, sedan var vissa av sakerna jag skulle handla slut och då fick jag välja dyrare alternativ. Men vad gör det, nu hade ju lönen kommit! Jag tuffar vidare in i butiken, och tycktes ofta hamna bakom ett äldre par som har lite beslutsångest om var och hur de ska ta sig fram bland alla människor. Stay positive! Jodå, så resonerade jag och valde helt enkelt att backa tillbaka för att ta mig fram en annan väg istället. Man ska inte reta upp sig för småsaker. Jag började dessutom bli hungrig, men då brukar det finnas bananer man får äta framme vid fruktavdelningen. Det brukar det ju göra, men nu var bananerna för ovanlighetens skull slut. Man kan tycka att det är lite märkligt att det ska hända när just jag som aldrig brukar äta en banan i affären var i behov av en. Have an open mind and just keep on going! Rackarns vad positiv jag kände mig! Jag fortsätter mina inköp för den stundande tacokvällen hemma och rör mig nu fram mot mejeriavdelningen. Eller, jag försökte men det stod en ensam kundvagn mitt i vägen. Jag kanske kan flytta den och smita förbi? Nej då kom ägaren, det var kvinnan i paret som sinkat mig lite tidigare. Okej, men istället för att flytta sig lite så ställde hon sig just där jag tänkte smita förbi och ville tydligen tänka efter där en kort stund. Jag skulle precis ursäkta mig för att få komma förbi, men då såg jag hennes man komma vaggandes och stirrade på mig. Han kanske hade uppfattat vår lilla situation och kom till undsättning. Jodå, han flyttade undan kundvagnen lite och även sin fru placerade han framför vagnen. Men sedan ställde han sig själv på hennes plats och fortsatte blockera vägen, och började diskutera grönsaksinköp med sin fru. Skitgubbe tänkte jag! Nu backar jag och tar en ny väg igen. Så likt en orm slingrar jag mig fram till mejerierna och stämmer av att allt jag plockat ihop är med från inköpslistan. Skönt, allt är klart. Mot kassorna! Eftersom jag själv jobbat i butik tidigare i mitt liv, så har jag förståelse för hur de tänkt att kunderna ska flöda fram genom butiken på ett säljande och smidigt sätt. Men det har i alla fall inte det förvirrande paret en aning om, för nu kom de i motsatt färdriktning mot alla oss andra. De märker dock att ”oj oj här kom det många andra”, så då ställer de sin vagn där. Mitt i vägen för alla oss andra, och börjar nu långsamt röra sig mot strömmen. Det var väl helt enkelt deras lösning på att inte vara ivägen för oss andra som kom farandes. Nu var jag trött på dem, det kan ju inte vara meningen att det ska bli såhär som det blir för mig. När alla tagit sig förbi dem så gick jag raka spåret mot kassorna. Då slog det mig att jag inte hade en scanner som jag brukar, utan skulle ju ställa mig i kö med alla andra… 

En sekunds bitterhet övergick i en värmande och glad känsla när jag såg att det inte var så många andra i kassaköerna. Framför mig hade jag bara tre stycken, med enbart kundkorgar dessutom. Yes! Här kommer det gå undan! Jo pyttsan… Personen som just skulle betala hade väldiga problem med uppgiften. Något var såklart fel och priser på varor började diskuteras. Jag tänkte nästan bryta mot min regel att byta kö när jag köar, men då skulle det säkert lösa sig här medan jag fastnar i en ny kö. Nej jag stod kvar, och snart var det nästa persons tur. Men vet ni, denna person var en form av magiker. Jo faktiskt! För denna personens kundkorg var bottenlös och oändlig. Jag vet inte hur hen lyckats få ner alla sina varor där i, men det måste ha varit en av världens mest organiserade kundkorgar. Nu var jag inte så irriterad utan mer imponerad, för detta var helt otroligt. Det tog liksom aldrig slut. Men när hen var klar så flöt det på för oss bakomvarande. Jag såg nu fram emot en härlig tacokväll hemma! Men så var det ju det här med trafiken i Mölnvik på fredagar. Trevlig helg Jimmy hälsade nog alla andra där i köerna… 

Det har skett utvecklingssamtal i alla dess former här i familjen. På förskolan har vi pratat om alla barnen, och jag har haft mitt årliga samtal med chefen. På förskolan verkade allt gå bra, barnen trivs bra och är mycket uppskattade av de andra barnen. På jobbet gick det också bra, jag skulle bara sluta att vara en sådan ”psykopatisk surkuk” och bli lite mer utav en lagspelare. Om detta vore sant så hade jag börjat grina. Det gick såklart bra och jag fick uppskattning för min fantasifulla kreativitet. Chefen undrade avslutningsvis när jag ska skriva min första barnbok och ge utlopp för min ”talang”. Det kan jag inte svara på, allt måste lugna sig lite i övrigt innan jag kan börja tänka på sådant. Men jag uppskattar tanken! 

Är detta något för mig? Jag gillar ventilationshålen under armarna! Man svettas kanske mer om man har en ”better body” än genomsnittet, och är lite över medel än andra. Även om dockan är slående lik mig så har jag fått hintar av några på jobbet att jag inte riktigt är ”better bodies” matrial. Störtlöjligt och vansinnigt oförskämt! Om nån kan fylla ut det där pösiga linnet så är det fan jag! Nej, från och med nu ska jag bojkotta allt som har med ”better bodies” att göra…

Vi har varit kreativa här hemma och ritat! Jag vet inte hur vi kom in på ämnet, men jag berättade om vikingarna och även asagudarna för barnen. De verkade fascinerade, med tanke på att de levt här i Sverige och att en av gudarna hade namnet Freja. Efter att berättat om dem så ville de rita vikingaskepp, och gjorde det med bravur måste jag säga! 

Här är Frejas verk, utklippt och inramad med tillhörande sjöjungfru. Superfin! Barnen är fortfarande inne på vikingar här hemma och vill att jag berättar om dessa ”sjörövare” som de kallar dem. Och sedan sjunger vi låten ”Swedish Pagans” av Sabaton tillsammans när vi sitter där och ritar vikingaskepp. Nova kan man höra dagligen gå och nynna på låten. Undrar om Jenny är bekväm med att vi skippar Bolibompa ett tag framöver och istället följer Ragnar Lothbrok i serien ”Vikings”…

Idag gjorde han entré, den redan mytomspunne… Hugo! Mogge och Amanda kom på besök och visade stolta upp sitt underverk. Han var så go och fin, och glad! Barnen hade längtat efter dem jättelänge och var tokladdade med energi och nyfikenhet när de kom. Och trots höga ljud och ständigt nyfikna blickar från våra barn så låg Hugo där hur cool som helst. Jag fick äran att hålla honom en stund och troligtvis gillade han mig med. För han log faktiskt, sådär som Mogge också kan göra. Och sedan pruttade han, jättemycket och log ännu mer. Precis som Mogge har gjort sålänge som vi har känt varandra. Han gillade mig! Även om han kräktes lite på mig senare, men det var väl av kärlek. Eller? Det måste ha varit det. 

När de tackat för sig och åkt hem så kunde jag inte låta bli att reagera över främmande hjulspår i snön utanför tomten. Däckmönster av märket Pirelli, jodå. Men vad gör italienska bilar utanför vårt hus? När jag tittade ut igen tyckte jag mig se någon smyga utanför i buskarna. Jag håller kanske på att bli galen. Men sedan hörde jag italienska svordomar och en bil som sladdade iväg i full fart på sommardäck. Aha! Nu fattar jag! Det är såklart scouter från toppklubben Juventus i italienska Serie A! De är här och scoutar Hugo! De vet vilka gener han bär på och vilken potetial han har att bli en ny Alessandro Del Piero. Eller kanske en Roberto Baggio! Ja vem vet, framtiden får utvisa hur det blir. Men ack så spännande! 

Nu vill Theo att jag ska rita Hulken åt honom. Så vi avslutar väl här för ikväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till artisten Britt-Erik. Jag råkade av misstag spela upp låten ”Bamsesaga” för barnen och nu älskar de den. Nu vill de höra den varje kväll. Tänk er själva. Varje kväll… 

Vilken dag att vakna upp till! Jag tycker det var vitt och vackert med all snö som anlänt under natten. Sedan såg jag den enorma vita snöbollen, tidigare känd som Hyundaien, utanför huset som stod där i all sin prakt. Oh no, jag måste nog skotta undan en hel del snö idag…

Som sagt, snön fullkomligen vräker ner ute. Och ni som känner mig vet ju redan att jag älskar denna årstid! Om det är snö ute vill säga, annars blir det ganska tråkiga färger utomhus där vardagen går i brunt och grått med tillhörande regnslask. Snön bidrar till en ljusare omgivning i vintermörkret, och dessutom så uppskattar jag att det är svalt och skönt inne. Man kan tända lite värmeljus inne och skapa lite mysig stämning. Nu hoppas jag att snön ligger kvar ett bra tag, det kommer även barnen att älska. Men jag hoppas även att ”vinterns hjältar” hinner med att ploga alla vägar ordentligt så att det inte blir trafikkaos. Då brukar övriga Sverige skratta åt ”pinsamma” Stockholm som inte kan hantera lite snö. Och som vanligt är jag inte avundsjuk på min far och bror, och alla andra yrkeschaufförer ute i trafiken idag… 

Nu är valet i USA avgjort, och förvånande nog så vann Donald Duck. Jag menar Trump, Donald Trump… 

Jag har försökt att sätta mig in i detta val de senaste dagarna. Och det verkar som människorna i USA har haft ett svårt val framför sig, där valet stått lite mellan pest och kolera. Där kandidaten Hillary Clinton är den erfarna politikern, men som verkade ge ett osäkert intryck om vad hon egentligen vill med sin kampanj. Där hörde jag någon på radion säga att just detta kan ha varit avgörande, där väljarna tycker att Trump varit den tydligaste av de två. Han är ett arsel och står för det. Hon har även sagt saker som hon sedan tagit tillbaka, hon har ändrat sig flera gånger på vissa punkter under sin kampanj, och sedan har hon hämmats av den så kallade mailskandalen när hon utretts av FBI. Men trots att många väljare var väldigt besvikna på henne för detta så ledde hon i opinionsundersökningarna. Och när jag gick till sängs igår så var hon den som såg ut att bli USA:s första kvinnliga president. 

Den andra kandidaten då, Donald Trump. Vart ska jag börja… Detta är ju vad jag tycker, och känner. Men hur kan man ens få fram en presidentkandidat som Trump, finns det verkligen ingen bättre lämpad person? Han har sagt så enormt mycket korkade saker under sin kampanj om NATO, muren som ska byggas mot Mexiko och dessutom betalas av Mexiko. Han har sagt nedvärderande saker om kvinnor, muslimer och latinamerikaner. Han har även precis som Hillary sagt saker som han sedan tagit tillbaka. Men han verkar mer ärlig i det han säger, hur befängt det än varit. Han har för mig varit en pajas som man inte kan ta på allvar, och därmed en helt orimlig presidentkandidat. Men han har haft stort stöd hos folket, uppenbarligen. Att Clinton hela tiden legat steget före i alla mätningar kan ha haft att göra med att folk som valt att rösta på Trump helt enkelt inte velat tala högt om det. Och ett stort missnöje bland befolkningen som tröttnat på politiker och etablissemanget väljer Trump av just den anledningen, att han är en framgångsrik affärsman och inte är en del av allt detta. Jag tycker det påminner om vårt senaste val här i Sverige, där man spekulerade i att ”ja men ingen är väl dum i huvudet och röstar på Sverigedemokraterna”… Ta dah! De gjorde succé i valet. Många är missnöjda med politikerna och etablissemanget, och många ville heller inte säga att de valde att rösta på SD.

Nu återstår att se vad som kommer att hända, hur Sverige och övriga omvärlden kommer att påverkas av nattens resultat. Börserna har redan rasat runt om i världen, så nu kan vi bara vänta och se på vad detta får för konsekvenser. Jag hoppades på att Hillary Clinton skulle vinna valet. Hon kändes som det klart bättre valet av de två. Men nu är det som det är. Och efter att ha hört Trumps, förvånansvärt mogna segertal måste jag ändå erkänna, så har han mycket att leva upp till. Folket är splittrat, men han har nu rest landet runt och kastat ut smaskiga popcorn mot folks gapande munnar och lovat en massa förändringar som han ska genomföra för att förena alla folkgrupper och klasser i landet. ”We will make America great again!”, och skita helt i omvärlden tycker jag det låter som….

Det ENDA positiva jag kan se i detta, det är just att han inte är en del av det politiska etablissemanget. För många är trötta på falska politiker, korrupta politiker. De som sitter där uppe i en slags overklighet och låtsas bry sig om folket. Men samtidigt slösar med skattemedel och kostar alla så otroligt mycket pengar. Varför måste de vara så många i riksdagen här i Sverige exempelvis? De har väldigt höga inkomster, så varför måste de hålla på med fiffel och annat som sticker i ögonen på de som röstat på dem. De har så mycket privlegier redan som politiker, ändå ska de lura till sig mer. Och om de ertappas med handen i kakburken, då ber man om ursäkt bara. Det räcker, sedan fyller de fickorna med höga avgångsvederlag och sedan knäpper de på sig sin fallskärm värd miljontals kronor. Nu är allt ogjort, förlåt så himla mycket. Ska jag ens jämföra vad som händer om JAG struntar i att betala en p-avgift när jag parkerar bilen? Jag kan envist säga förlåt, men lät jag bli alla inkommande betalningsanmaningar och istället hoppades på förlåtelse så skulle summan öka med flera hundra procent och sluta hos Kronofogden. Och bli min undergång…

Nog om detta nu, ut och njut i snön eller jobba! Ha d biff!

DAGENS JERKER går nog till pajasen, president Trump…

Hej världen! Denna helg har varit bra på många sätt, med vissa motgångar dock. Men vi kan väl börja med att fokusera på det roliga som hänt! Jag måste börja lite baklänges och berätta vad jag såg idag. Något som fick mig att fullkomligt jubla och bli alldeles varm inombords! 

Först släppte vi av Jenny och twinsen i Mölnvik där de skulle leta efter nya vinterskor till barnen. Sedan åkte Freja och jag till Biltema, där vi skulle köpa en tätningslist till balkongdörren och även en viss kabel som jag ska gå in lite mer på här senare. Men när vi kom fram och parkerade bilen så såg jag en man, och han stod med nya torkarblad till bilen som han försökte byta. Det verkade dock som att de gamla var lite svåra att få loss, så han gestikulerade lite uppgivet. Jag är normalt sätt ingen skadeglad människa av naturen, men det var lite kul att se andra personer drabbas av motgångar och bilproblem än jag själv. Så jag mös och skrockade lite tyst inombords när Freja och jag passerade mannen. Som vanligt när man är här med Freja så hittar hon saker att köpa. Nu fastnade hon för en teddybjörn med tomteluva som ville ha mer än något i hela världen. Då började den vanliga förhandlingen oss emellan för att göra oss båda nöjda, men där jag slipper köpa något. Idag gick det åt skogen för vi kom inte bara ut med det vi åkt dit för att köpa, utan även tre rockringar. Märkligt det där… Men inte lika märkligt som det som väntade oss när vi gick tillbaka till bilen! För där stod mannen med torkarbladen fortfarande och hade tagit sin ilska till en helt ny nivå. Jag har aldrig sett något liknande! Men när vi går förbi honom, herregud… Där står vad jag tror är hans fru, med förpackningarna till torkarbladen i famnen. Och mannen är helt vansinnig, och TEJPAR fast torkarbladen på torkararmen! Hahaha! Och det var inte vilken tejp som helst, utan en helt vanlig scotch tejp. Den lär ju hålla bra, eller vad tror ni? Jag hade så himla svårt att dölja mitt skratt och fick svälja allt för att inte tappa kontrollen. Sedan infann sig ett behov av att köra efter mannen för att se vad som skulle hända när han behövde använda vindrutetorkarna, för det snöade ju ute. Men dessvärre kunde jag inte det för vi skulle ju hämta upp resten av familjen i Mölnvik. Bara tänk tanken, att denna man ville vispa bort snön från vindrutan där han åkte. Och så flyger torkarbladet iväg… 

Vi hittade för övrigt inga vinterskor till twinsen. Efter att ha besökt nästan varje butik i närheten så gav vi upp. Barnen började tröttna, jag hade definitivt tröttnat och Jenny verkade uppgiven. Så vi åkte hem och fikade istället. Jakten fortsätter nu på internet!

Igår fyllde Lena (Jennys mor, barnens mormor och min svärmor) hela 60år! Det kan man inte tro om den ungdomliga och snärtiga kvinnan, men nu är det dagens sanning. Detta skulle såklart firas! Men, på lördagsmorgonen så kräktes Theo. En intressant start på dagen, men han verkade inte må speciellt dåligt efteråt utan började genast äta igen. Vi var lite oense om han skulle kunna åka med på kalaset sedan, men han följde med tillslut. När vi skulle åka lastade vi in oss lite hastigt, och när jag backat ut bilen från uppfarten så hördes ett högt ”knak” framme i bilen när vi körde iväg. Fasen vad den glappande spindelleden låter nudå, tänkte jag. Så jag körde försiktigt vidare men hörde inget mer. Jenny hade åkt före till Mölnvik och väntade på att vi skulle plocka upp henne där. Det var långa köer in till däckbytar-Nissarna där, och även om det kändes som att alla tittade på oss när vi körde förbi kön så kunde jag inte hålla mig för skratt. Tänk att folk köar i timmar för detta, att få hjälp med att byta däck på bilen. Det gör man ju själv på mindre än en timme! Haha, vilka stollar. När vi fick syn på Jenny så stannde vi till längs kanten så att hon kunde hoppa in i bilen. Men när jag skulle köra därifrån så knakade det till igen fram i bilen. Vad fasen! Vad är det som händer, är det kylan som får spindelleden att väsnas så? Hoppas verkligen Hyundaien håller nu, så att vi kommer fram till kalaset…

Det gjorde vi, och dessutom mådde Theo bra så detta skulle nog bli bra. Vi möttes hemma hos Lena och sedan tog vi tvärbanan till restaurangen där festen skulle börja. När gästerna började anlända så började nu Freja att må illa. Efter ett tag ville hon inte vara kvar, så jag åkte tillbaka hem till Lena med henne medan de andra fortsatte fira födelsedagsbarnet. Freja piggnade till efter någon timme, så hon var glad igen när alla kom tillbaka från restaurangen. Det blev fullt drag i lägenheten med en massa människor, men efter en stund började Freja må illa igen. Så vi fick tacka för oss och åka hem. Och när vi kom hem så såg jag något fram på bilen, en förklaring till allt knakande oljud jag hört tidigare. Där framtill på bilen satt enbart en stump kvar av motorvärmarkabeln. Jag glömde koppla loss den innan vi åkte hemifrån, skit också… Men det förklarade det första knaket när vi åkte, då måste jag ha kört över kontakten. Det andra knaket kom nog av att kabeln slets av när vi stannade för att plocka upp Jenny, men jag har en teori om hur allt gått till. Och det förklarar även varför vissa i kön till däckbytar-Nissarna stirrade när vi passerade dem med en lång grön kabel hängandes från bilen. Men därav besöket till Biltema idag, jag behövde köpa en ny kabel till motorvärmaren…

Theo har sovit hos mig senaste tiden. Freja och Nova vaknar till på nätterna och ropar på mamma, och blir bara arga om jag försöker få dem att somna om när de sovit hos mig. Theo däremot lägger sig ner igen och kan somna om utan problem. Han pratar i sömnen dock. I fredagskväll när jag skulle lägga mig så hörde jag honom.

– Skinkost… Sa han lite tyst.

– Är du vaken Theo? Frågade jag honom.

– Nej skinkost! Skrek han tillbaka, och sov vidare.

Det är inte alltid så lätt att vara förälder och förstå sig på alla situationer som man utsätts för…

Tänk vad glad jag blev över en annan sak som jag upptäckte i helgen. Att det finns en fjärde säsong av TV-serien ”Eastbound & Down”, underbart! Detta gjorde mig så glad, eftersom det kom så oväntat. Jag trodde serien lades ner efter tredje säsongen, så detta var verkligen goda nyheter. Mer Kenny Powers till folket säger jag! 

Jag måste bara avslutningsvis nämna hur mycket jag uppskattar Leif GW Persson. Ikväll var han gäst i ”Helenius Hörna” och där bjöd han mycket på sig själv. Jag tycker han är så rolig att lyssna på, och nu visade han dessutom att han besitter en hel del humor som föll mig väl i smaken. GW for president, ha d biff!

DAGENS JERKER borde kanske gått till mig själv efter att ha förstört motorvärmarkabeln med bravur. Men det strider lite mot mina principer att utnämna mig själv, så istället… Henke! Ja eventuellt, beroende på om han köper med sig winegums till mig från Åland eller ej. Han vann tydligen pengar på en spelautomat ombord på båten, och då är winegums en bra investering. Till mig alltså…

Jag tänker på miljön, det gör jag. Tomglas pantas, sopor återvinns, jag snålar med elen och kör miljövänligt. Det sistnämnda är kanske inte helt sant, eftersom vi har en dieselbil som dessutom är automatväxlad. Men jag håller hastigheterna och kör försiktigt! Sedan finns det såklart mycket mer jag kan göra, och en ny idé dök upp i mitt huvud idag.

Min hjärna var mitt uppe i att aktivt processera hur haven smutsas ner och försuras. Samt att vi har gott om vatten här i Sverige, när det finns massor och åter MASSOR av människor i exempelvis Afrika som är helt utan vatten och knappt kan leva. Och här duschar många människor lääänge, eller fyller upp badkaret med hundratals liter vatten i veckan för att sedan bara ligga och slappa i det… Nu dök en gammal bild upp i huvudet, jag ska se om jag hittar den på Google…

Där var den! En tankeställare, eller hur? Men idag så kom jag på tanken att istället för att duscha så borde jag bada. Motsägelsefullt kan tyckas, men låt mig då förklara. Om jag skulle bada, så går det inte åt så mycket vatten alls. Inte som man kanske tror! För om jag knölar ner mig i badkaret här hemma, då är det i princip fullt. Det behövs bara toppas med ett par liter vatten för att få en känsla av badgemytlighet. Resten fyller min kropp ut, min stora fina kropp. Detta är ju en otrolig besparing av vatten om jag väljer att bada istället för att stå där i duschen, gråtandes över att mitt hår svikit mig och att magen byggt ut utan bygglov. Det tar längre tid än ni tror att komma över sådana tankar, och då rinner vattnet slösaktigt bara ner i brunnen i flera minuter. Nej, bada ska bli min nya miljögrej. Och om någon ska bada med mig så går det ju åt ännu mindre vatten. Mer badkar till folket! Jag är så himla genialisk att det liksom börjar värka i hjärnan, som om den inte får plats där inne…

Jag vill bara snabbt slänga in en bild av tabelläget i Allsvenskan i fotboll!

Jag vill att ALLA noga observerar var Djurgården, respektive Hammarby befinner sig i tabellen. Nu är det bara en omgång kvar, så jag kan inte föreställa mig att tabelläget förändras. Utan vi kan väl enas om att i år, och för alltid, så är Djurgården bättre än lilla pluttiga Hammarby. Hurra!

Det är inte långt kvar till julafton nu, så härligt! Snön har börjat falla på sina platser runt om i landet. Köerna till däckbytar-Nissarna ringlar sig långa, kan inte förstå varför man inte byter däck själv på bilen. Det tar ju inte ens en timme och man får motion på köpet. Men alla är inte lika hurtiga som jag… 

Vad jag ville komma fram till är att det snart är dags för julbord med jobbet! Det ser jag fram emot, för mat är gott! I år ska vi till Tyrol på Gröna Lund, det kommer bli toppen. Jag brukar vanligtvis hålla mig städad och bara säga bra saker. Men i år är jag lite orolig för Henke. Han har ju gått ner massor i vikt och börjar nästan bli en lika stilig herre som jag. Men jag undrar om han tänkt på att han kanske inte klarar av att dricka lika mycket som förr? Bäst att jag håller koll på honom. Jag ser redan bilden framför mig. Oh no Henke…

Jag känner en vibration i kraften efter alla dessa tankar. Men det var ju miljövänligt av Henke att däcka utan kläder på kroppen. Nu återstår ju bara att se om det är på detta vis kvällen slutar på julbordet. Jag är i alla fall redo, och numera ännu mer miljömedveten. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till fotbollslaget Hammarby. Men även till alla er andra där ute som inte är rädda om moder jord. Tänk på miljön! 

Kalas! Maskerad är ordet jag söker. För i söndags var twinsen på sitt första barnkalas hos en av sina förskolevänner. Och det var som sagt maskerad, där alla barnen hade klätt ut sig minsann. Vi råkade ju åka dit en helg för tidigt. Men denna gång var vi rätt ute! Theo var utklädd till Ninja Turtle, men han vet inte vilka de är så han var egentligen bara en sköldpadda. Nova var utklädd till en tiger, vilket jag tycker passade bättre än jultomte som hon var utklädd till förra helgen…

Det var många barn där, och ganska euforisk och galen glädjestämning. Barnen sprang runt helt ohämmat i typ en halvtimme innan vi lyckades samla dem för att äta glass. Och medan alla barnen satt vid långbordet så höll vi föräldrar oss i köket och drack kaffe. Föräldrarna ja, vi fick klä ut oss också såklart om vi ville. Men det ville inte jag. Ändå frågade de om jag var utklädd till en svullen belgisk våffla… Vad fasen hade jag för kläder på mig egentligen tänkte jag och tittade ner på mig själv? Nej då, det var tack och lov ingen som sade så till mig. Jag vill dock framföra min största beundran till föräldrarna som ordnat kalaset! För mamman var utklädd till en pumpa, och pappan… Håll i er nu… Var utklädd till en gigantisk pruttkudde! 

Hahaha! Så rolig klädsel, jag är sjukt inspirerad och har nu en idé om hur jag ska klä mig till nästa konferens med jobbet. Vi kommer tydligen att avnjuta en galamiddag med dans den helgen, och om jag är iklädd en stor pruttkudde så är det väl en utmärkt ”icebreaker” att börja prata om där på kvällen. Nåja, det får vi reda ut senare i vår. Kalaset blev i alla fall en stor succé och twinsen var väldigt lyckliga efteråt. Nu säger de att de vill ha egna kalas när de fyller år, men det låter dyrt så jag måste nog säga pass… 

Det här är herr Nilsson, en busig liten apa från Pippi Långstrump. Vi har en egen herr Nilsson på jobbet. Min namne, som jag ej vill nämna vid namn utifall han skulle känna sig uthängd här på bloggen. Men han har briljerat på sitt vis denna vecka när vi jobbat! I måndags så spelades Lalehs låt ”Goliat” på radion. Jag började tänka på barnen hemma och hur mycket de älskar att sjunga med när de hör den. Men från ingenstans så dyker han plötsligt upp, herr Nilsson. 

– Vet ni att det här är terrorgruppen IS (Islamistiska Staten) nationalsång? Det borde vara det i alla fall. Sa han bestämt.

Jag lyssnade på låten och när refrängen kom igen så sjöng han med för att förklara vad han egentligen menade.

– ”För vi ska ta över, vi ska ta över världen”! Sjöng han högt och nästan ljuvligt.

Jag bara skrattade åt hans märkliga påstående, och fortsatte lyssna på refrängen. 

”Vi ska bli stora, och mäktiga ha ha! Och vi ska slåss, vi ska slåss mot Goliat!”

Nu är jag säker på att det är barnen som Laleh syftar på i texten, och inte IS som herr Nilsson påstår. Och att ”Goliat” inte är en sorts metafor för västvärlden. Men det är ändå ett ganska roligt påstående, för tänk om de skulle få en egen stat tillslut. Så står de där i en stor ring och håller varandras händer och sjunger Lalehs låt ”Goliat” för att fira. Det skulle onekligen kännas konstigt… 

Idag var han i farten igen och delade med sig av sin enorma vishet och upplyste oss andra. Jag hörde hur han ropade till från sin tubmaskin där han och Billy jobbade. Tydligen hade han kommit åt något på maskinen och fått en rejäl stöt genom armen. Han förklarade att det gjorde ont, och lånade vår telefon för att ringa till teknikerna så att de fick komma in och kolla vad som var fel. Men det var när han skulle lämna tillbaka telefonen till oss igen som det bara bubblade ur viktig information ur herr Nilsson. 

– Så! Nu är er telefon fulladdad eftersom jag hållt i den en stund. Berättade han självsäkert och syftade på sin numera fullt elektriska arm. 

Vi tackar herr Nilsson för upplysningen och den snabba laddningen av telefonens batteri. Detta är sådant som förgyller mina dagar! 

SPOILER ALERT! SPOILER ALERT! SPOILER ALERT! Om ni följer den kusligt spännande och obehagliga serien ”The Walking Dead” men ej sett inledningen av säsong 7, sluta genast läsa nu. Jag kommer inte skriva mer av vikt i detta blogginlägg så ni kan tacka för er för denna gång,  hej då! Till er andra som sett första avsnittet, eller ni som inte bryr er, så måste jag bara få uttrycka mina känslor efter vad som har hänt… Jävla piss Negan! Han är så otroligt vidrig och känslokall, en riktig mobbare. Fast värre eftersom han faktiskt mördar folk. Efter säsongsavslutningen på förra säsongen där Negan har Rick och övriga i gänget på knä framför sig, och avslutar med att banka in skallen på en av dem. Utan att vi fick veta vem! Så satt man ju som på nålar nu i första avsnittet för att få reda på vem som dog. Och det tog väl typ tjugo minuter eller liknande innan svaret kom… Abraham… Jag som gillar Abraham så mycket! Han är, eller var rättare sagt, en stenhård och orädd militär som äntligen började mjukna lite. Hans karaktär fick lite mer djup och började bli mer intressant. Och många har honom att tacka för att de själva fortfarande lever i serien. Men så dödade Negan honom… Vad arg jag blev! Och även karaktären Darryl tydligen, som attackerade Negan när det hände. Vilket ledde till att Negan blev ännu mer upprörd och slog ihjäl Glenn också! WHAT? Vad händer? Jag lovar att jag kunde inte andas, och gjorde säkert inte det på typ tio minuter. Den förståndiga Glenn, som var kanske den enda karaktären kvar med god moral och som kunde skilja på rätt och fel. Som skulle bli far och allt. Nej fy vilket hemskt avsnitt! Jag hoppas Negan dör av gonorré och ruttnar i helvetet! Han och hans baseballträ ”Lucille” är garanterat internets mest hatade människa just nu i alla fall… 

Jag måste ändå säga att skådespelaren som spelar Negan, Jeffrey Dean Morgan, gör det kusligt bra. Jag gillar honom, men jag gillar verkligen INTE Negan! Nu ska jag titta på avsnitt nummer två, om Negan dödar någon mer så sjukskriver jag mig imorgon. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla jobbiga serieskapare som skriver så bra serier som jag tvingas följa. Jag har inte tid med detta! Det får räcka med ”The Big Bang Theory” för mig framöver. Den är dessutom inte läskig…

Det har varit en påfrestande vecka för mig, och den är inte ens över ännu… 

Vi kan börja med min mobiltelefon som gått en smula sönder. Den som var så fin, och bra! Men nu har en LED-tråd eller liknande sagt upp samarbetet med själva telefonen, så ett rött streck går vertikalt över skärmen. Det var där i ett par dagar och irriterade mig, men det försvinner kanske. Tänkte jag! Det gjorde INTE, såklart. Så jag pratade med kundtjänst och vi var överens om att telefonen måste repareras. När jag åkt in till Nacka Forum för att lämna in den där, då fanns den röda linjen naturligtvis inte kvar. Märkligt, eller hur! 

– Jag kan inte skicka iväg den här på reparation när den inte är trasig, de kommer bara skicka tillbaka den igen. Sa den otrevliga arga mannen bakom disken.

– Men strecket var ju för faen där! Sa jag upprört och började klämma hårt på skärmen.

– Mm… Grymtade den otrevliga mannen.

– HÄR! HÄR! HÄÄÄR! Utbrast jag när linjen uppenbarade sig igen.

– Mm… Okej då… Vi får väl skicka iväg den då. Suckade mannen.

Jag var inne i mina egna tankar en stund och funderade över varför det röda strecket plötsligt var borta. Då kom jag på en bra sak!

– Har ni någon lånetelefon eller liknande som jag kan använda under tiden? Frågade jag.

Den härliga mannen bakom disken bjöd på en uppgiven gest i god serviceanda, undrar hur jobbig jag måste varit? 

– Jag vet inte… Det är möjligt att vi har någon Sony-lur liggandes här någonstans… Mumlade han medan han knappade på sin dator.

Och det fick jag, en lånemobil som jag nu bekantar mig med. Sedan hälsade den arga mannen att det tar cirka tre veckor innan jag kan räkna med att höra från dem igen. Så stort tack till operatören 3 för ert härliga engagemang när era produkter/tjänster inte levererar. Är Telia bra, någon som vet? 

Jag är också trasig… Vet ej om det beror på ålderdom eller liknande, har dock svårt för att tro det. Enligt min vän Tommy är jag bara fet. Men jag har fått problem att kliva in och ut ur bilen, då uppstår en härlig känsla i ljumsken. Det är oftast när man kliver in i bilen, när man skjuter ifrån med benet innan man är helt inne. När jag av bara farten stängt bildörren så ligger jag nästan dubbelvikt och grymtar av smärta. Det ilar från ljumsken ner till knässkålen, men jag vet inte vad detta är för fel. Jag kan röra mig bra i övrigt, men just detta moment får mig att känna mig gubbgammal. Eller! Så är mina muskler, så stora att de börjar lossna. Och… Nej… Nej jag är nog bara fet… 

Bilen skulle genomgå sin årliga besiktning igår. Och det gick ju bra där till en början när jag kom in i vänthallen, för jag blundade och tänkte på annat. Sedan tog den sura gubben bilnyckeln och letade efter fel på pärlan. Han såg inte så besvärad ut, det verkade som att allt flöt på bra. Sedan rullade han ut bilen och körde runt ett varv medan jag satt kvar där inne i hallen. Eftersom jag bytte bromsbelägg förra helgen så borde det ju inte bli nedslag på något i år, tänkte jag. Men de goda och positiva tankarna grusades direkt när han kom in i hallen igen och vinkade till mig med fingret. Nedslag på spindelleden… Skitgubbe!

Sydkorea… Jäkla Kim Jung Un gränsande skitland! Först är min koreanska Samsungmobil trasig och inlämnad på reparation, och nu är den koreanska Hyundaien kaputt. Undrar om min ljumske är från Korea… Jag åkte i alla fall hem och tjurade innan jag konsulterade de familjära oljetrollen, min far och bror. Detta behöver nödvändigtvis inte bli en sådan dyr historia, om man kan byta den själv. Så nästa vecka ska Hanell senior komma ut och kolla läget. Då får vi hålla tummarna för att detta löser sig. Och sen blir det fika! 

Fredagen avslutades på ett bra sätt i alla fall! Nämligen på stan med de trevliga herrarna Erik, Marcus, Tommy och Mogge. Vi började på Texas Longhorn på söder, där jag blev ilurad superstarka nachos. Sedan gick vi vidare till… Nåt ställe på Folkungagatan. Här smakade ölen bra, men bristen på sittplatser gjorde att jag och mina ljumskar drömde oss bort. Det verkade de andra herrarna också göra så plötsligt var vi ute på gatan igen. Sedan pratade vi så mycket när vi vandrade vidare att jag inte visste vart vi hamnade. Men det var högst uppe i skatteskrapan, det heter något med Himlen tror jag. Här drack vi goda drinkar, pratade ännu mer och fick ett eget bord tillslut. Det var stimmigt, högljutt och jag hann med att kissa två gånger. Jag är inte gammal. Sedan tackade Erik för sig, vi andra gick mot Götgatsbacken. Här rundade vi av kvällen på puben Patricks. Eller ja, Tommy blev varm. Och när Tommy blir varm så måste alla gå ut, jag hann inte ens dricka upp min öl. Förvirrad av allt som hänt så gick vi till Slussen, där alla tackade för sig och slussades hem till respektive kommun. Jag hade en viktig dialog med Mogge på min brors Facebooksida under hemresan på bussen. Jag upplevde dock att alla andra stirrade på mig där på bussen och började nästan sura ur. Men då insåg jag att jag satt på ett av de få säten som var bakvända, och att resten av resenärerna förmodligen bara tittade rakt fram. Alkohol kan förvränga saker och ting…

Idag har jag huvudvärk och är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen riktigt. Slår vad om att det var kombinationen av de superstarka nachosen och den där drinken ”Gingerfusion” som får mig att må såhär bra…

En sak som är bra, det är att bloggen har något nytt att fira nu igen. Är ni redo? Min blogg har nu kommit upp i sammanlagt 20.000 visningar! Detta betyder att 20.000 gånger har ni tillsammans läst inläggen. Helt fantastiskt! Tack ska ni ha!!! Nu borde väl sponsorerna trilla in här snart med feta erbjudanden… Ha d biff! 

DAGENS JERKER går till de som skämde ut sig på bussen igår genom att stirra på mig. Ni skulle se era dumma miner…