*KNACK KNACK*
Två bekanta knackar på hemma hos oss.
– Hej! Mitt namn är Diarré även känd som ”Rallybajs”, jag jobbar för företaget Influensan. Presenterar sig Rallybajs artigt.
– Och mitt namn är Spyan, jag jobbar för företaget Kräksjukan. Våra företag expanderar massivt för tillfället och bedriver en kampanj ihop just nu, har du hört talas om det? Frågar Spyan.
– Eh, jo tack ni var här för bara några dagar sedan. Svarar jag.
– Utmärkt! Ni minns oss alltså! Vi vill bara höra om alla var nöjda med vårt senaste besök? Frågar Spyan.
– Jag minns er mycket väl båda två! Det gör nog min sambo Jenny och vår dotter Frejadore också. Vet ni vad jag tycker att ni kan göra? Ni kan dra åt hel… Mer hinner jag inte säga innan jag avbryts av Rallybajs.
– Fantastiskt! Det låter som att ni fick hela upplevelsen, precis vad vi eftersträvar med vårt samarbete! Jublar Rallybajs och skrattar.
– Men enligt våra noteringar så är ni fler än tre i hushållet. En Lembit och tvillingarna Novadore och Theodore, fick de inte ta del av vårt förmånliga erbjudande när vi var här sist? Frågar Spyan och skrynklar förvånande ihop sig.
– Nej tack och lov för det! Vi fick så vi klarar oss utan er en bra tid framöver! Jag ska säga er, att om… Sedan avbryts jag av Rallybajs igen.
– Men så får det inte gå till! Det är helt emot vår policy! Berätta mer Spyan. Säger Rallybajs och ställer sig med ett léende brevid Spyan.
– Ja exakt! Våra företag Influensan och Kräksjukan är rikstäckande och även stora internationellt. Vi har som policy att inte lämna någon oberörd, och här tycks vi ha brister i organisationen eftersom inte hela din familj fick ta del av vårt erbjudande senast. Var befinner sig dessa tre barn just nu? Frågar Spyan.
– Lembit är hos sin skäggiga pappa och utom räckhåll för er! Tvillingarna ger ni fan i, för jag svär att om… Sedan avbryts jag av Rallybajs igen.
– Nä men vem har vi här, är det Theodore tro? Säger han och kikar in bakom mig.
Där stod en oskyldig liten pojke med ett busigt léende och lyssnade på den hetsiga diskussionen.
– Du lämnar honom ifred! Skriker jag och brottar ner Rallybajs med våldsam kraft.
Då smyger sig Spyan fram till Theodore och klappar honom på huvudet. Sedan tar han barnets napp och smaskar på den innan han lämnar tillbaka den igen. Theodore tror att Spyan försökte stjäla nappen och stoppar snabbt nappen i munnen när han springer in i huset.
– Kom nu Rallybajs, vi får återkomma vid ett bättre tillfälle. Säger Spyan och särar på mig och Rallybajs.
– Beklagar att det blev såhär, vi hoppas ni vill återkomma som kund till oss inom en snar framtid. Vi tror starkt på vår produkt och har som mål att nå ut till så många som möjligt. Förklarar Spyan artigt.
– Far! Åt! Hel… Skriker jag med avbryts av Rallybajs en sista gång.
– Tack för att du tog dig tid! Vi ska vidare nu, vi har många vi ska hinna med att besöka här i området. Ha nu en fortsatt trevlig dag! Ropar Rallybajs samtidigt som de ger sig iväg.
Man blir alldeles tom, vad tusan är det som händer? Och när jag går in igen så sitter Novadore och Theodore i soffan och tittar på Pippi Långstrump med Frejadore. Theodore ser inte så pigg ut, han vill helst ligga i min famn och gosa.
– Är du trött redan Theodore? Frågar jag och tittar på honom.
Theodore kräks. Jag ställer mig snabbt upp och börjar gå mot badrummet med honom. Då hör jag en hulkande förvarning, sedan kaskadkräks han innan vi hinner fram. I en kortare andningspaus fortsätter jag min rusning vidare in till badrummet. Där fortsätter han kräkas…

Det var berättelsen om hur vi återigen drabbades av sjukdom. Två dagar efter att vi frisknat till från förra gången. Nu lär väl snart Novadore drabbas även hon, sedan är det full pott på oss här hemma. Åh grymma värld!

DAGENS JERKER går till Rallybajs och Spyan.

Sådär ja, nu börjar jag känna mig som en människa igen!

De sista dygnen har varit lite jobbiga. Först fick jag åka in till akuten på SÖS som jag skrev tidigare. Men där gick allt bra, de gjorde EKG test och tog ett troponin prov. Allt för att utesluta en infarkt eller att det var något fel på hjärtat. Men allt verkade bra, den gamla stenen i bröstet slog så fint så! Jag blev även upplyst om att man inte får svära i väntrummet på akuten…
Däremot ska jag träffa en läkare nästa vecka för att utreda vad som är orsaken till dessa bröstsmärtor jag haft. Hoppas de kommer fram till vad som hänt.

Inte nog med detta, influensan slog ut Jenny totalt natten till igår. Och senare under dagen började den nafsa på mitt immunförsvar. Så igår kväll däckade vi båda två ordentligt efter att vi efter mycket kämpande fått barnen i säng. Och idag, oboy… Båda vaknar med illamående och huvudvärk. Vi turas om att springa in på toaletten för att kräkas. Men barnen mår bra, de är så pigga och glada så!
Vi kände att vi behövde be om hjälp, vi orkade knappt ge barnen frukost. Men vem kunde hjälpa oss? Svärmor Lena var i Tallebo, syster Linda var i London och moder Cina låg själv hemma i influensan. Pääive mitää fruttiilainen…
Men då kom han, hero of the day! Magnus, han ryckte ut och köpte med sig mat och förnödenheter till oss. Sedan lagade han lunch till barnen, proppade i oss vätskeersättning och tog hand om barnen. Helt underbart! Kan inte beskriva hur tacksamma vi var, Jenny och jag. Vi kunde sakta vila och återhämta oss tills vi kände att vi hade kontroll på läget igen. Så tack Magnus för din heroiska insats idag!

Jag har inte skrivit så mycket om OS-hockeyn, men det har gått bra för Sverige. Trots blandade insatser så har de vunnit alla sina matcher och spelar nu semifinal imorgon. Mot Finland, oj hur ska det gå. Finland spelar alltid bra mot Sverige av någon anledning, men jag hoppas det går vägen. Vi puttar lite på dem och smackar dit fler mål än dem, sen är det klart! Heja Sverige!

När man är sjuk så finns det inget bättre än att ligga i soffan och titta på ”Sagan om ringen”. Det känns alltid bra när man är krasslig att se hur andra har det lite jobbigare. Nu sover alla barn och då är det fritt fram för pappa Jimmy att inta soffan. Trevlig kväll på er alla!

DAGENS JERKER går till den envisa bacilluskan som härjar i vår familj. Eller så är det Henke som är i farten igen med sin voodoo badboll för att förpesta tillvaron för mig. Låt oss bli friska nu!

Satt och slöade framför TV:n igår kväll och zappade mellan kanalerna. Då dök de plötsligt upp, en kär gammal serie. V•Ä•N•N•E•R

Detta kan vara världens bästa serie någonsin! Den hade allt man kan önska sig och det var nog den första serien jag blev helt såld på. Jag skrattade och skrattar fortfarande när jag ser den.
Nu är det 10år sedan sista avsnittet sändes, och enligt min åsikt så har ingen serie kommit i närheten av ”Vänner”. Visst, vi har ”How I met your mother”. Den är rolig, men inte lika bra. Sedan har vi ”Kungen av Queens” och ”Scrubs”, de kan vara kolossalt underhållande. Men de är ändå inte riktigt samma sak. I dagsläget är det nog bara ”The Big Bang Theory” som kan leverera en show som kommer i närheten. Den är galet rolig, men saknar nog ändå den där charmen man kände när man tittade på ”Vänner”. Och nej Marcus, jag glömmer inte bort att nämna ”Eastbound & Down”. Den är sjuk, lite i stil med ”South Park”. Det är humor som passar mig perfekt, men det är tyvärr inte som ”Vänner”.
Haha, jag brukar nog ofta säga att jag inte kollar mycket på tv-serier. Men inser här nu att jag faktist följt ett par stycken serier trots allt. Komediserier är roliga, därför kan jag inte låta bli att kika om jag får chansen. Det är underhållning!

Igår var vi på Nacka sjukhus med Freja. Ingen fara på taket denna gång. Nu fick vi även prata med en dietist som ska hjälpa oss att relatera magproblemen till maten vi äter hemma. Men hon fann inget konstigt i våra matvanor, tvärtom. Vi gör allt rätt! Skönt, då kan vi nog utesluta den teorin om att det är något hon äter som orsakat problemen.
På tal om Freja och något helt annat så har vi upplevt en intressant sak här hemma! I vårt badrum så sitter tre små färgglada knoppar, där barnen har varsin liten handduk hängandes. Jenny har piffat till det genom att inte låta handdukens färg hänga på en knopp i samma färg. Detta gillade inte jag i början, det kändes fel. Så jag hängde handdukarna så som jag vill ha det, det vill säga grön handduk på grön knopp och så vidare. Men detta ändrade Jenny snabbt på och blandade färgerna igen. Men detta gillade inte Freja heller när hon upptäckte det efter att hon tvättat händerna.
– Nej! Så däj ska det ju inte vaja ju! Brast hon ut i hög ton och hängde genast handdukarna på sin matchande knopp igen.
Jag kunde inte annat än skratta, är det mig hon brås på i dessa sammanhang?
– Så, nu äj det bja. Nu hängej dom jätt igen. Titta pappa! Säger hon och pekar.
– Ja nu är det bra igen, vilken tur att du rättade till handdukarna. Sa jag sympatiskt.

Undrar om Freja är på väg att utvecklas till en ny Sheldon Cooper? Han är med i en av serierna jag skrev om här ovan, ”The Big Bang Theory”. Han gillar inte alls förändringar och är ett kontrollfreak. Tror nog inte att Freja blir som honom dock. När hon ritade på vår griffeltavla i köket så visar hon tecken på att hon vågar ”tänka” utanför ramarna. Genom att helt enkelt rita på ramen och utanför tavlan…

Jag provade att baka hamburgerbröd i helgen, efter ett recept från Flippin’ Burgers. Det blev jättebra! Det tillsammans med nötfärs från den styckade ekologiska tjuren och en burk hamburgerdressing från Max blev en succé! Förmodligen de godaste hamburgarna vi gjort hemma. Mums!

Vi hade några vänner på besök i söndags, de ville gratulera Freja i efterskott. Hon blev lite häpen, fyller hon år två gånger? Men glad var hon såklart! Hon lekte massor med sin kompis Sigge. Sedan roade sig Nova, Theo, Tuva och Ellen med att busa lite försiktigt med varandra. Alla hade kul, vi vuxna också såklart! Jag längtar tills jag fyller år…

Jag skrev tidigare om att vi börjat natta twinsen samtidigt i vår säng. Det går över förväntan bra! De är lite roliga precis när de är på väg att somna, då ska de kämpa in i det sista för att hålla sig vakna. Det gör de genom att sätta sig upp, sedan tippar de och faller handlöst ner i sängen igen. Rätt skoj att observera hur de tippar runt fram och tillbaka innan de tillslut somnar. Söta bäbisar!

Nu sitter jag på akuten inne på SÖS. Jag sa ju att jag skulle dö en skvätt efter att ha sålt det grå monstret, älsklingsbilen…
Nej, jag vaknade inatt igen av ett hårt jäkla tryck över bröstkorgen. Det har hänt kanske 1-2 gånger i månaden sista halvåret. Det gör jäkligt ont, och att vakna av det trycket mitt i natten är inte roligt alls. Sedan fortsätter det så i några timmar innan jag lyckas somna om.
Så efter att ha pratat med sjukvårdsrådgivningen blev jag inskickad till akuten. Här sitter jag nu, mår bra men känner mig lite öm efter nattens upplevelse. Inväntar ett EKG, sen borde jag få åka hem. Jag är ju hungrig. Hoppas inte min kurrande mage skrämmer läkaren eller registreras på mitt EKG…

Det blir allt för denna gång, ska berätta mer hur det slutat i nästa inlägg. Kommer inget nästa inlägg så var det slutet och himlen har fallit ner över Jimmy Hanell. Fast det kan jag inte tänka mig, en atletisk spänstig ung herre som jag kommer kämpa på ett tag till. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till min syster Linda, OM hon inte köper winegums till mig nu när hon flyger till London. Köper hon det är hon felfri och utmärkelsen går istället till Sune. Enligt grundregeln…

Hej då! Hej då bilen… *snyft*

Nu är den såld. Det grå monstret, min ögonsten. Pärlan! Jaha, jag kanske skulle ta och lägga mig ner och dö en skvätt…
Med bilen såld nu så får vi en hel del pengar till vårt planerade radhusköp. Bankerna sätter sig på tvären med sina förbannade kalkyler, eftersom Jenny inte fått anställning ännu. Även om vi skulle få en lägre månadskostnad än vi har nu så går det inte. De räknar på utgifter som inte stämmer med vår verklighet och eventuella räntehöjningar, men de är väl tvungna… Jag är så besviken…
Men strunt samma, nu hade vi visning för vårt hus i söndags. Så nu får vi hoppas att vi kan få många fina miljonaaar för vårt hus! Då kan det ordna sig ändå, budgivningen börjar troligen imorgon. Kom igen nu!

Så vad har vi för bil nu då? Jo, det blev en sådan här, en Toyota IQ!

Den kanske är lite liten. Men förutom mig som förare så får det plats en passagerare och två bilbarnstolar i bak. Freja får ligga i en skidbox på taket, inte optimalt men det får duga tillsvidare. Vi kör oftast korta sträckor ändå. Sedan när vi hittat en ny bostad så får vi skaffa en större bil igen.
Näää! Jag bara skojar, såklart! Vi har köpt en liten guldfärgad familjebuss. Vi fick ett bra pris av Lenas stora passion och livskamrat, Magnus, han hade den ståendes i Nacka. I den ryms vi allihop, så det blev en bra lösning. Så nu åker vi KIA Carnival ett tag framöver, tuut tuuut!

Freja fyllde år i helgen! Hela tre år har hon blivit nu, vad tiden går fort. Så i lördags kom släkten hit för att fira henne. Hon ville ha tre sorters tårtor på sin födelsedag! En glasstårta, en chokladtårta och en gräddtårta. Där ser man, men det gick att ordna. Sedan fick hon många fina presenter, hon var så himla glad. Mycket uppskattat!

Vi har noterat att Nova gillar mat. Nästan oroväckande mycket. Som min gamle gode vän Jocke ungefär, han gillar också mat. Kanske mest av alla jag känner i hela vida världen faktiskt. Jag har sett honom sitta och trumma och klappa sig på magen vid matbordet oftare än jag sett honom springa. Och Novis är nog inte långt efter där…
För hon gillar mat, så pass mycket att hon är beredd att använda lite våld för att få äta sin mat. Vid middagsbordet tog Theo en bit mat från hennes tallrik, och när han är på väg att stoppa sitt krigsbyte i munnen så greppar hon tag i hans arm och käkar upp det han har i handen. Victory!

Vi har börjat natta twinsen samtidigt nu på kvällarna. Tidigare så började vi med en i taget, men nu lägger vi oss med båda i vår säng. Där får de knöla runt tills de somnar helt enkelt. Eller, helt enkelt är det inte. Det tar ungefär 20-30 minuter innan båda somnat ordentligt. Men det är nog de intensivaste 20-30 minuterna jag upplevt! En rullar dit, en skriker och kryper åt andra hållet. En skrattar och kryper mot sängkanten, den andra klättrar över mig. Så håller de på, och när de tar fart ut mot sängkanten så sätter man hjärtat i halsgropen. Men det funkar, båda somnar. Vi sparar in mycket tid på denna metod, även om man kan känna sig som ett vrak efteråt.

När jag kom hem idag efter jobbet så kräktes Freja för fullt. Tydligen hade några barn börjat kräkas på förskolan och sedan har det eskalerat. Vi kan konstatera att Freja nu är magsjuk, och att det inte är helt orimligt att Nova och Theo blir dåliga här hemma. Igen!
Vad gör man när man inte orkar mer? Man biter ihop och kämpar! Nu har det varit mycket sjukdomar och eländiga magar länge här hos oss, men vi ska klara av detta. Någon gång så kommer det ta slut. Någon gång… Slut…

Jenny och jag fick en övernattning på Grand Hotel Saltsjöbaden i julklapp. Denna övernattning är nu bokad och om cirka en månad så nalkas det sovmorgon. Den första riktiga sovmorgonen på över ett år tror jag. Ska bli skönt, och spännande att se hur man klarar att vara ifrån barnen en hel natt. Men det går säkert bra, jag får se till att bjuda Jenny på mycket champagne så att hon somnar ordentligt. Annars kommer hon väl oroa sig hela natten. Det kommer bli toppen!

Igår började hockeyn i OS! Som jag har längtat, i fyra år. Nu håller jag tummarna för en rolig OS-turnering som slutar med svenskt guld. Heja Sverige!

Nu känner jag mig trött, måste sova lite. Snart börjar nattskiftet med sjuka och ledsna barn. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bank. De är dumma, och jag blir upprörd på hur man resonerar som bank. Jag uppmanar till revolution mot bankerna! Mer pengar till folket!

I dessa dagar är det mycket fokus på Volvos nya reklamfilm med Zlatan Ibrahimovic. Jag kunde inte bry mig mindre.

Bitter, jag? Nähe! Bara lite småsur, som vanligt…
Varför blev inte jag fotbollsproffs som Zlatan och tjänar miljontals kronor? Varför pushade inte min fotbollstränare mig att satsa allt i min dåvarande klubb, Haninge FF. Kanske hade jag fått motivationen och den lilla extra energi som behövdes för att lyckas. Att våga tro på sin talang, utvecklas i varje klubb och ta kliven ut på de stora arenorna i Europa. Som kämpe i Haninge FF, till Djurgårdens IF i Allsvenskan. Att som spelgeni senare lämna Djurgårdens IF för Inter i italienska Serie A. Att därefter ta farväl som il capitano och flytta till Liverpool och bli bästis med Steven Gerrard. För att senare bli skyttekung i La Liga för Barcelona i Spanien. Wow…
Allt hade kunnat vara verklighet om bara… Äh, va snackar jag för skit…
– Det blir ingenting med det. Hade Jocke sagt.
Så sant. Jag hade ingen talang, förstod knappt lagets spelidé, orkade inte springa och fick oftast spela högerback. Hur fasen blir man skyttekung som högerback? Nej det blir man inte, bara uppsnurrad av små snabba killar med bra kondition. Bollrädd var jag nog också. Efter att ha gått in helhjärtat i min enda nickduell så slutade det med mosad näsa och blod som forsade. Men jag är inte bitter, nä…

Freja! Vi ser en förbättring med magproblemen, äntligen. Det tog 8 dagar innan den laxerande medicinen hjälpte. Men då kom det, bajs bajs bajs. Sedan har det fortsatt nu senaste dagarna, otroligt skönt att hon slipper sin spända mage. Hon är fortfarande rädd när det är dags att bajsa, men hon börjar vänja sig och det går sakta framåt. Jag tog ett beslut nu ikväll att stanna hemma från jobbet veckan ut. Blir bara dumt om jag skyndar tillbaka till jobbet och så händer något med henne när inte jag eller Jenny är där. Nu skyndar vi långsamt så att vi inte stressar upp henne till nya problem och tvingas börja om från början igen. Heja Freja!

Vad håller twinsen på med i allt detta då?
Nova har börjat gå lite själv nu. Det går jättebra, hon måste bara våga lite mer så kommer hon gå runt utan hjälp här hemma snart. Hon har även försökt trycka in en träsparris, från Frejas leksakskök, i Pippidockans rumpa. Det var en lite obehaglig lek för Pippi kan jag tänka mig.
Theo börjar äta mer och mer själv med sked. Han är dock inne i det lite för mycket ibland och märker inte att matglada syrran Nova plockar mat från hans tallrik under tiden. Hon gillar mat.
Sedan har han börjat klättra när han inte når det han vill ha. Idag såg jag honom dra ut lådan under ugnen i leksaksköket, den ställer han sig sedan i för att nå översta hyllan i köket. Smart kille!

Mer oroande var att han börjat klättra i Frejas hylla för att nå sådant han ej får röra. Han vågar mer än Nova, hon blev höjdrädd av att ställa sig på en decimeter hög liten väska för att nå upp till rittavlan och sudda lite. Då fick jag rycka in och rädda henne.

Nu säger jag natti natti, dags att sova. Ha d biff!

DAGENS JERKER kunde egentligen gått till mig. Jag ställde inte in kaffekopparna upp och ner i diskmaskinen, vilket resulterade i att alla var fyllda med diskvatten när maskinen var klar.
Men Jenny lyckades med än ÄNNU större bedrift! Jag hörde ett ”åh nej” ropandes från badrummet. Hennes telefon trillade ur fickan och ner i toaletten. Lätt hänt kanske. Men att ta upp telefonen och skölja den under vattenkranen i handfatet för att rädda den från toalettvattnet är dagens stora bedrift. Hon handlade i panik säger hon, hon förtjänar dagens utmärkelse säger jag.

Nu är jag tillbaka igen med ett nytt inlägg, det var ett tag sedan. Längsta uppehållet hittills, men det har sina förklaringar.

Först så kan jag återkomma till Freja och hennes söta med upproriska mage. Förra helgen åkte vi in till SÖS och då fick hon äntligen svar på vad felet är. Kronisk förstoppning, måste åtgärdas omedelbart! Hon har fått laxerande medicin för barn som ska hjälpa henne få igång magen igen.
Men första dygnet så fick hon hudirritationer, hon kliade på kroppen så det började blöda på sina ställen. När vi träffar läkaren igen efter två dagar så blev hon fundersam, fortfarande inget bajs?
– Då får vi höja doseringen helt enkelt. Ja vi måste vända det här nu, annars får ni bara börja om och börja om. Då tar det aldrig slut! Sa hon tydligt och bestämt.
Efter att ha ringt och rådfrågat andra läkare så beslutar hon att vi ska ge Freja vuxen dosering istället. Då kommer det hända grejer! Sedan fick vi remiss till dagvården där vi ska träffa en speciell dietist och även behandla med Klyx (vatten spolas in i rumpan) flera dagar i följd. Allt för att förhindra att hon fyller på magen och blir förstoppad igen.
Nu har det gått en vecka igen, men inget bajs. Hon är ledsen och behöver tas om hand hela tiden, men hon har ingen feber denna gång. Inte ännu i alla fall. Vi får vara hemma med henne tills första ”lasset” kommer helt enkelt, och försöka göra det utan att det blir dramatiskt för henne. För tänk om det skulle hända på förskolan, en veckas laxermedel som plötsligt släpper. Det kan bli kaotiskt. Så bra har det gått hittills, jäkla elände…

Sedan har vi en annan anledning till att det inte skrivits några inlägg. Det är vår dator, den har varit dum.
Jag har försökt byta moderkort på den och det gick oväntat bra, i början. Sedan när jag skulle starta upp datorn igen så var jag tvungen att fabriksåterställa den. Det vill säga tömma den på allt och börja om från början…
Nu gjorde inte det så mycket, för det var så mycket konstiga program på datorn som jag inte har en aning om vad de är. Tror Lembit är skyldig, men från och med nu är det MIN dator och slut på sånt!
Igår var jag klar, med alla uppdateringar som krävdes (127st) och drivrutiner som skulle förnyas. Dock så låter datorn som ett flygplan som tar sats att lyfta på Arlanda, men det orkar jag inte bry mig om. Så nu är det bara att köra på igen!

Den tredje anledningen är att vi ska sälja huset! Det är inte sålt ännu, men vi har haft mäklaren och fotografen här. Så till helgen nu som kommer så kan ni spana in kåken på Hemnet. Idag hade vi förhandsvisning för några, så vi fick städa hela förmiddagen. Jättekul, INTE!
Blir vemodigt att sälja tycker jag, tycker det är asjobbigt. Trivs så otroligt bra här och vill egentligen inte flytta. Men det blir både billigare och närmare förskola m.m, så det kan det vara värt. Hoppas vi hittar något nytt som vi fastnar för bara, har tittat på två radhus men det har inte resulterat i något. Vi får se, kanske får flytta huset istället!

Jag vill tacka min svärmor Lena, för hennes insats av första hjälpen förra veckan. Jag tynade nästan bort, var döende och svag. Men hon hade varit på semester i Thailand minsann, och kom hem med en sådan här, tack tack!

Nu är klockan 03:33, och Freja har kämpat hela natten men har fortfarande inte lyckats bajsa. Jenny ligger hos henne inatt, hoppas de får någon timmes sömn i alla fall.
Själv fick jag psykbryt på twinsen nu inatt. Inget jag är stolt över, men båda vaknar vid midnatt och somnar inte om. Jag gör ersättning till dem och försöker få dem att somna om. Freja kan inte heller sova och ockuperar Jenny, så nu är jag ensam.
Efter ytterligare en timme så har twinsen fortfarande inte lyckats somna. De har så roligt och skrattar åt saker mitt i natten. Jag är egentligen inte så trött själv, men tappar sakta tålamodet när jag inte lyckas få dem att somna om. De gnäller och kastar sina nappar. När klockan passerat 02:00 får de en varsin flaska välling, det borde göra susen! Men icke, de kastar flaskorna och nu är Theo tokledsen. När jag tar upp och tröstar honom så blir Nova ledsen. Efter att ha kört runt dem i vagnen inomhus utan framgång så brinner det till i skallen. Nu orkar jag inte mer! På med ytterkläder, bäddar ner dem i vagnen och sedan ut i den stormiga natten. Fasen va kallt det var! Men nu lugnade de sig och låg stilla i vagnen. Efter en timme ute i vinternatten så somnade de, ÄNTLIGEN!
Nu är de nerbäddade, och jag är trött. Sov gott nu tills de vaknar om några timmar igen. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla barn som vägrar sova mitt i natten. Va fasen…

Vilken lördag, fy tusan…

Vi började med att åka till Nacka sjukhus på morgonen, Freja skulle göra en kontroll av sin mage. Där möter Lena och Magnus upp oss och tar hand om twinsen under tiden vi går in med Freja.
Läkaren som tar hand om oss är trevlig men väldigt bestämd.
– Detta är förstoppning, ja ja. Jättevanligt, mm. Säger hon med sin Balkan brytning.
Vi förklarar att det har alla andra läkare sagt tidigare men inget har hjälpt. Och att hon är inte hård i magen eller något sådant, men vi blir avbrutna av läkaren.
– Ja ja, det är förstoppning. Dricker hon mycket mjölk? Detta är så vanligt, oh ja. Förstoppning! Upprepar hon bestämt, och jag tycker hon är lite arrogant och påminner nu om Hitler.
Vi får inte mycket gehör för det vi berättar känns det som, men hon verkar övertygad om att det är förstoppning. Sedan läser hon igenom journalerna från ALLA de gånger vi fått besöka barnakuten och vårdcentralen.
– Ja ja, här ser jag. Mm, förstoppning. Säger hon och läser vidare.
Det slog mig att detta var första gången någon av alla dessa läkare varit beslutsam, och faktiskt talar om för oss vad problemet med Frejas mage beror på. Tidigare har det varit väldigt veligt, kanske beror det på ditt eller datt. Jag börjar gilla denna bestämda läkare från Balkan med sin tyska resoluta bedömning.
Sedan undersöker och kontrollerar hon Freja, som till en början vägrar låta läkaren göra detta. Men sen så gick det bra. Och läkaren konstaterar att det är en kraftig förstoppning. Det hjälper inte att bara spola ändtarmen med lite Klyx som de gjort tidigare. Vi skickas omedelbart vidare till SÖS!

Här lämnar jag av Freja, Jenny och Lena. De får fortsätta medan jag åkte hem för att mata twinsen. Ska berätta mer om hur det gick för Freja sen, men först så fick jag uppleva något.
Bensinen i bilen var nästan slut, och varningslampan för bensinmätaren tändes på vägen in till sjukhuset. Med för mycket annat att tänka på så missade jag bensinstationerna på väg ut ur stan. Så då bestämde jag mig för att tanka på JET vid avfarten mot Gustavsberg. Bilen rullade på utan problem, nästan ända fram…
Innan Värmdöbron så hamnar jag bakom en hel drös vägsniglar som kör riktigt långsamt. Eller bahnschniglen som de troligen heter på tyska. Wir auf den autobahn gefahren, mit das grau monster. Unt verskrecklish, mein auto nicht fungieren! Es bist kaputt, mit auf den Värmdöbrau. Ich können nicht gegasen, das auto stehen still aus den Värmdöbrau. Scheisse! Ich starten das achtungblinken.
– Nein! Nein! Nein! Was is das? Ich sahe.
Ich können nicht mit der twinsen auf autobahn gehen…
För att sammanfatta min briljanta tyska som bara jag och Sickan i Jönssonligan förstår. Så skulle jag göra en asball omkörning av dessa vägsniglar precis vid brofästet ut över bron. Men när jag placerat mig i omkörningsfilen och kört om alla så går det plötsligt inte längre att gasa, bilen saktar långsamt ner. Mitt på bron. Jippi! Där stod vi nu stilla, med varningsblinkers igång och två helt ovetande twins i baksätet. Vägsniglarna kör om mig. Skit! Nu när vi är så nära bensinstationen och allt. Jag ilsknade till och provar att köra igen, och på något vis skuttar det grå monstret igång. Härligt! Hoppas jag kommer av bron nu åtminstone tänkte jag. Det gjorde jag, men jag tog lite alternativa vägar sista biten…

Jag körde av vid Hålludden utifall vi skulle få bensinstopp. Då kan jag stanna och gå med twinsen i vagnen sista biten, utan att riskera att bli påkörda. Men på något vis tog vi oss hela vägen fram till JET. Vilken tur, detta vill jag inte uppleva igen. Så nu åker alltid reservdunken med i bilen framöver!

Vid sjutiden ringde Jenny och bad mig hämta dem. Så jag packade in twinsen och drog iväg.
Freja var glad och berättade allt möjligt när jag var framme. Men jag hängde inte riktigt med i svängarna om allt hon berättade. Hon ville stanna och köpa ”Pigolin” glass på vägen hem, så mycket förstod jag. Så vi åkte förbi sjöstaden och släppte av mormor Lena som varit så snäll och stannat med dem hela dagen. Tack så jättemycket för hjälpen!
Sedan somnade barnen på vägen hem. Det var bara att lyfta in dem en och en till sina respektive sängar. Och när allt var klart så berättade Jenny om vad som hänt.
De träffade en ny läkare som tog hand om dem inne på SÖS, och sedan skickades Freja vidare till röntgen. Detta tog lite tid. Men hon var tydligen jätteduktig och det var inga problem att röntga magen. Sedan fick de vänta på bilderna hos läkaren igen. Då konstaterade han att hon hade en kraftig förstoppning som var tvungen att åtgärdas omedelbart. Så de blev förflyttade till en annan avdelning, där Freja fick lugnande medicin för att underlätta tarmsköljningen. Men den lugnande medicinen fungerade inte, hon totalvägrade när det var dags. Jenny fick ligga och hålla i henne medan de sköljde. Men sedan fick de åka hem!
Nu har vi fått ny medicin som vi ska ge henne tre gånger om dagen. Sedan har vi ett återbesök hos läkaren på Nacka sjukhus nu på tisdag då de ska följa upp allt som hänt. Så det var en händelserik lördag, men förhoppningsvis har detta gett resultat. Äntligen kan Freja behandlas ordentligt för sina magproblem. ”Proppen ur” känns det som, på ett bra sätt!

Jenny har kanske fått ett nytt jobb! Äntligen slut på fattigdom och elände! De ska träffas nu i veckan, hoppas allt går bra. Go Jennyt go!

Nu är jag helt slut, måste sova. Sov gott alla, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Marcus. Han är nu ”bilägare” igen, eller åtminstone för en 6-8 månader som jag förstod det. Till en SAAB, men då borde det ju inte räknas. Hade hoppats på en stor fet svart pick-up, det är mer hans och Kenny Powers stil…
Jag minns vad min far sa till mig när jag köpt min första bil, en vit Golf.
– Om jag dör! Och du går och köper en SAAB för pengarna du fått ärva. Då kommer jag återuppstå och slå dig jäkligt hårt på käften!
Detta är min erfarenhet av SAAB, köp dem inte…

Vill ni veta om min stora hemlighet…?

I AM BATMAN!

DAGENS JERKER går till Sune. Nu kanske jag ”kastar pil i min kuvös” här. Men han var faktiskt inte på jobbet idag så därför får han utmärkelsen…

Jag står inför en stor utmaning, något jag inte gjort på länge. Jag ska, jobba imorgon!

Det har varit en tid med mycket sjukdomar och annat, men så är det ibland. Jag får passa på att ta vara på tiden ihop med barnen när jag är hemma. Även om de är sjuka. För det ser inte ut som att jag blir pappaledig någon längre tid med twinsen. Våra föräldrapenningsdagar har gått åt som smör i solsken, eftersom jag måste använda mig av dem när jag vabbar. Dumma Försäkringskassan…
Jag har i alla fall en ny fin kaffemugg med mig till jobbet imorgon. Men jag får nog gömma den för Affe på jobbet, tror han kommer gilla den. Men denna mugg är min. MIN MUGG! Den som jag fick av Tuva i julklapp. Enligt hennes pappa Tommy var hon uppe mitt i natten och surfade ut på nätet, tog pappas bankkort och genomförde köpet. Färdigt! Men visst är den vacker, underbara Liverpool…

Annars så rullar väl allt på här hemma. Vi var och tittade på radhuset förra veckan. Det var fint, men med lite för mycket småfix att göra. Köket hade jag velat riva ut och bygga nytt, för det såg ut som ett motorrum på en finlandsbåt. Asfult! Vi la ett bud men säljaren accepterade det inte. Så nu bor vi kvar ett tag till, wiiiie!
Mäklaren har varit här och värderat vår villa. Hon trodde den skulle kunna säljas för strax under 4 miljoner. WHAT! 4 MILJONER KRONOR! SÄLJ! SÄLJ! SÄLJ! Om vi får så mycket är det ju inte lika jobbigt att sälja. Men det gäller att hitta något större för en billig peng, det är det svåra…
Vi får se hur det går, vi har ju ingen brådska. Vi kikar vidare så länge. När jag skriver vi, menar jag Jenny. Hon är lite hetare på gröten här än vad jag är, men jag har börjat mjukna lite inför en eventuell flytt. Bara det känns rätt.

Att bada barn kan vara roligt. Men de blöter gärna ner mer än nödvändigt. Hittade en sådan där regnponcho i plast, den kan man ha på sig om man inte vill bli blöt. Theo gjorde dock en grej när han satt i duschen nu senast. Munstycket sprutade vattnet uppåt i en båge från golvet, då ställde han sig ovanför och doppade rumpan i vattenstrålen. Och skrattade! Han hade uppfunnit sin egen rumpdusch, detta var tydligen väldigt skoj. Även Freja noterade honom och hoppade snabbt in i leken. Nu hade jag två barn som stod och doppade sina rumpor i vattenstrålen. Kul för dem! Jag uppmanar alla att prova detta hemma för det är tydligen superkul. Lite som vattengympa!

Idag dök ett ord upp från mina unga år. Pök! Ni minns väl Ronny & Ragge som visades på TV för typ 20år sedan?

*DUNK*

Oj… Vad hände… Jag tror visst att jag tuppade av en stund… 20år sedan… Är jag så otroligt gammal att jag använder sådana uttryck? Oj oj…

Nåja, jag började tänka mer på orden ”pök” och ”pöka” som dessa bondraggare använde flitigt i sin serie. Men dessa ord hör man aldrig längre, och det tycker jag är lite tråkigt. Vet inte om jag är rätt man att dra igång användandet av dessa ord. Men någon borde göra det!

Ikväll kom den trevliga herren från Telia tillbaka och knackade på. Ni vet han som erbjöd oss att ansluta vårt hus till fibernätet för den lilla summan 16 000kr. Jag påpekade att vi fortfarande inte var intresserade, och att vi funderar på att eventuellt flytta. Men om vi hade en köpare inom tre veckor så skulle vi höra av oss, för detta erbjudandet är ju så bra att det är overkligt. Enligt honom. Han kan inte förstå för allt i världen varför inte alla hoppar på detta fantastiska erbjudande. Ja du säljaren från Telia, varför gör inte fler det…

Nu ska jag titta vidare på Kungen av Queens. Började kolla på den serien för någon dag sedan och den är så otroligt bra! Och rolig! Länge leve Douglas och hans svärfar Arthur, hurra vad roliga de är!
Sköt om er där ute, ha d biff!

DAGENS JERKER går till säljaren på Telia. Pajas…

Imorgon bär det av till jobbet igen. Nytt år, nya tag! Det kommer bli ett bra år detta, jag känner det på mig…

Men till att börja med så ska ja berätta en rolig sak från härom dagen. Vi var ju hos Tommy och Jossan i söndags för att fira deras dotter Tuva som fyllt 1år. På vägen hem så hade vi ett familjemöte i bilen där vi beslutade att köpa middag med oss hem från pizzerian. En enkel lösning när man glömt bort att planera middagen. Så vi åkte dit!
När vi kom hem så satt vi oss ner och åt vår mat. Freja slutade aldrig prata om klubban hon fick på pizzerian som hon skulle äta efter middagen. Det roliga var när hon berättade varifrån hon fått den.
– Åh den är så god klubban, som jag fick. Jag fick den, när vi hämtade maten på marian. Jag ska äta den efter maten! Förklarade hon uppspelt.
Marian… Det var lite svårt att säga pizzeria tydligen, och det var just det som jag tyckte var roligt. Nu låter det säkert inte lika roligt här i text som att höra henne säga det. Inte heller Jenny verkade lika road som mig. Kanske var jag full, jag vet inte. Har faktiskt ingen aning om vad det var i den där vaniljbullen jag åt på Tuvas kalas. God var den i alla fall, och lättroad blev jag tydligen.

Datorer… Ja men är de inte underbara, va? Människans bästa vän! Det är väl hunden i och för sig, skulle gladeligen byta min dator mot en hund just nu.
Allt började med att det plötsligt inte fanns någon bild på skärmen när jag startade datorn. Efter lite aggressivt pillande på kontakter och dylikt utan framgång så rök hela j***a chassikåpan. Fasen vad irriterande det är när man inte hittar vad felet beror på!
Jag kollade runt inne i datorn och upptäcker att grafikkortet inte snurrar på som det ska. Googlar problemet och enligt ”experterna” på olika forum så är grafikkortet paj. Ja det verkade logiskt, men vad som har hänt vet jag inte. Kul, detta var veckorna innan jul. När man har så mycket pengar över vet ni. Åh, ångest…
Tänkte att jag struntar i det för stunden, jag är nog inte så beroende av datorn ändå. Men det var jag, och köpte kort därefter ett nytt kort. Hittade ett till så kallat ”fyndpris” och slog till. Dock var det så mycket att stå i inför jul så jag tog mig aldrig tillräckligt med tid att byta kortet. Så tiden gick, och 14 dagars ångerrätt gick ut…
När jag i mellandagarna tog mig tid en kväll, som blev natt, att byta ut kortet så gick mycket åt skogen. Nätaggregatet i datorn var felet, glapp i kontakten som leder in i grafikkortet. Inte själva kortet alltså. Men då lämnar jag tillbaka kortet och köper ett nytt nätaggregat istället. Men då hade tiden för ångerrätt gått ut! Hurra! Jag var så lycklig.
Nu har jag sålt grafikkortet på Blocket till en herre vid namn Kamal. Men innan jag fick det sålt så stod man där igen, med brallorna nere och vråla. Med en enorm tallkotte mellan skinkorna, så illa var det nästan. Varför måste allt gå sönder just nu, och varför måste allt vara så dyrt? Nej jag får börja jobba torsdagkvällar igen, vid Grisslinge. Sprid ryktet vidare, den här killen behöver tjäna stora stålar nu!

Jenny har sålt våra köksstolar. De som från början var så fula, men otroligt sköna att sitta i. Det tog lång tid för mig att acceptera dem, men sedan älskade jag dem! Nu är de borta, puts väck…
Istället köpte vi några nya, på Jysk. De är snygga men inte alls lika sköna. Tvärtom mot de förra alltså, men det ska nog gå att älska dessa med. Ge dem lite tid bara. Uppmanar er alla att komma och provsitta dessa stolar, ta med er bullar!

Nu går Theo för fullt här hemma! Och han ser faktiskt full ut när han går, men han tränar på och blir duktigare. Det börjar faktiskt gå oroväckande fort, dagen jag bävat för länge börjar närma sig. Dagen då både han och Nova börjar springa. Jag kommer få jaga ihjäl mig på dagarna, men då blir jag nog smal och fin! Allt ont har något gott med sig.

Nu har Jenny hittat ett radhus hon vill flytta till. I Hemmesta, så det är lite närmare allting. Vi skulle behöva ett boende med fler rum, men jag vill inte flytta. Vi ska titta på radhuset imorgon och se hur det ser ut i verkligheten. Jag kommer nog vara grinig, avskyr att flytta. Återkommer om detta!

Nu är jag så uppgiven att jag kommer somna. Ha d biff! Zzz…

DAGENS JERKER går till Jenny. Hon förändrar för mycket. Jag klarar inte mer. Behöver nog winegums nu igen..

Har ni någon gång varit på läkarbesök och fått reda på hemska saker om er kropp och hälsa? Det har jag…

Innan jag berättar mer om det så vill jag skriva om dagens stora kalas! Det var hemma hos Tommy och Jossan, deras underbara dotter Tuva firade sin 1-års dag!
Vi lyckades ta oss dit nästan hela familjen. Det var bara Lembit som är hos sin far som inte följde med. Men övriga barnligan här hemma åkte iväg och alla var ju friska för en gångs skull. Så det blev tårtkalas och jag blev förförd av skrämmande goda vaniljbullar. Mums! Det var många där, men de flesta hade jag träffat tidigare. Erik och Johanna var där med sina söner Karl och Edwin. Den sistnämnda hade vuxit på sig sedan sist, men det ska de ju göra! Erik höll i mig och lärde Karl kittla mig och slå mig i huvudet med en ballong. Karl lär sig nog den mörka stigen som leder till Darth Vader och hans awsomeness. Erik visar bara vägen…
Dennis a.k.a Larven var där! Det var väldigt länge sedan sist. Han har hunnit gifta sig, skaffa barn och flytta sedan förra gången vi sågs. Så nu fick jag träffa hans fru och barn, väldigt trevligt!
Sedan var Jossans kompisgäng där också såklart. Det var ganska länge sedan vi träffades så även där hade några skaffat barn. Tvillingar dessutom! Och fadern heter även han Jimmy. Det är något magiskt och spännande med att heta Jimmy, man levererar liksom lite extra utan att man tänker på det…
Kul att träffa så många och kalaset var mycket trevligt. Tackar för att vi skogsfolk fick komma!

Så, då var vi framme vid läkarundersökningen jag skrev om i inledningen. Det var en vanlig hälsokontroll, men det upptäcktes saker hos mig som jag inte trodde var möjligt…
– Jag börjar med att lyssna lite här på din navel. Sa doktorn och tog fram sitt stetoskop.
Naveln? Det var lite märkligt kunde jag ju förstås tycka.
– Mm, jag hör att du har kräks inne i naveln. Här har du en skål, kräks lite i den så blir det bra. Sa doktorn och höll fram en sådan där skål man ser när de plockar ut läskiga saker ur en vid operationer.
Jag försökte kräkas men det gick inte.
– Okej, nu måste jag lyssna på ditt hjärta och dina lungor. Sa doktorn och lyssnade med sitt stetoskop igen.
Jag kände mig lite orolig…
– Jaha, du har bajs i dina lungor. Bajset vill komma ut så du får gå på pottan nu om du vill. Sa doktorn och pekade mot badrummet.
– Bajs? Frågade jag.
– Ja bajs. Det kan vara lite brunt, vänta så ska jag titta i din hals. Sa doktorn och petade med något i min mun.
Vad är det frågan om tänker jag…
– Du har vatten i din hals, vi måste nog ta tempen på dig med termometern. Sa doktorn och stoppade in en termometer i mitt öra.
– Piiip! Ja du har feber. Men nu är du frisk och kan gå hem! Men först måste du gå till tandläkaren och raka dig. Sa doktorn och plockade ihop sina saker och lämnade mig som ett enda stort frågetecken.
Denna doktorn heter Freja och blir tre år gammal om en månad. Det var en av de mest spännande hälsoundersökningar jag upplevt. Jag ska på en hälsokontroll nu i vår som görs genom jobbet, och kommer ha denna undersökningen i bakhuvudet med mig då. Hoppas jag inte visar samma symtom då…

När jag nattade Theo ikväll så började jag fundera. Vad kommer denna lilla busunge utsätta mig för i framtiden? Haha, det är lite nervöst när jag börjar tänka på saken. Freja är ju busig, men på ett lugnt och lite mer finurligt sätt. Nova likaså, men Theo är det mer fart och energi på så det kommer bli spännande. Han kan ju bli sådär galet glad också, det är då han påminner om Jokern i Batman. Oroväckande…

Men med tanke på vilken lugn och snäll pojke jag var som barn så behöver jag nog inte oroa mig så mycket. Kan inte minnas att jag gjort något busigt som barn. Slog man upp uttrycket ”lugna barn” i ett uppslagsverk så kunde man troligen se en bild på mig där med en gloria ovanför mitt huvud. Ja, så var det garanterat!

Jag måste få tummen ur baken och köpa nya bläckpatroner till skrivaren här hemma. Jag har inte kunnat skriva ut de senaste blogginläggen och skicka till min kära farmor. Måste ta tag i det innan hon tror att jag glömt bort henne, för det har jag ju såklart inte. Hej Gunnel!

Nå, en ledig dag kvar sedan börjar arbetsveckan. Bäst att vila upp sig lite så att jag inte chockar kroppen på tisdag, måste hitta godisskålen… Ha d biff!

DAGENS JERKER håller jag reserverad. Jag har nåtts av informationen att Henke åkt till Åland nu under ledigheten. Om han kommer hem utan winegums till mig så får han utmärkelsen, utan tvekan! Annars går den bara till Sune i vanlig ordning. Om inte han varit på kryssning och köpt winegums åt mig förstås… Jag återkommer om detta, blev förvirrad här nu. Vart är den där godisskålen…

Nyårsdagen! Första dagen på det nya året, och det kan knappast börja bättre!

God fortsättning! Denna dagen är nog många trötta, lite bakis och vrålhungriga på pizza. Hur mår jag då?
Trött, ja lite.
Bakis, nej inte alls.
Vrålhungrig på pizza, alltid!
Problemet är att just pizza verkar ungefär 5 miljoner andra invånare också vara i detta avlånga land. Vill du beställa får du vänta i timmar. Så vi har egen deg och nyttiga tillbehör här hemma! Degen visade sig dock vara dålig, så jag har ätit glasstårta och mini donuts hela dagen. Längre än så höll inte mitt ”komma-i-form” löfte…
Till detta hör även traditionen att titta på Ivanhoe. Denna riddare var en av mina hjältar som barn, och många av mina lekar kretsade kring tornerspelen i början av filmen. För jag skulle minsann bli riddare när jag blev stor!

Detta var då innan jag ville bli en stormtrooper från Star Wars, hemlig detektiv, stridspilot, ninjasköldpadda eller hjärnkirurg. Ja ni hör själva, jag har haft en hel del visioner om min framtid när jag var yngre. Märkligt att jag inte lyckades pricka in en endaste av mina tilltänkta karriärer…

Tänk att jag åldras likt Sean Connery! Det har jag slagit fast efter en konversation med Kerstin. Hon var stolt över att få visa leg på systemet trots sin, eh… Medelålder! Så hon kände sig såklart ung. Det händer att även jag får visa leg på systemet. Men då beror det snarare på att jag ser ”märklig” ut och att de vill dubbelkolla mig på något vis. Kerstin tipsade mig om hudkrämer som bromsar upp åldrandet, det funkar för henne. Men allt jag har är brun utan sol, det blir nog ingen större hit.
Nej, jag får helt enkelt inse fakta. Jag är en reslig elegant herre utan hår a la Sean Connery. Jag ligger dock 20 år före honom, eftersom jag är lika tunnhårig nu som han var i 50-års åldern. Men han är jäkligt cool än idag, det hoppas jag också vara när jag är lika gammal.

Nu går Theo! Inte hela tiden, men för det mesta i alla fall. Nova verkar vara på gång hon med, men hon vill fortfarande hålla i sig hela tiden. Så snart har vi nog tre springande och hoppande barn här hemma. Ljuvligt. Det blir ett spännande år detta!

Nyårslöften! Jag bestämt mig för att det får bli ett lagom jobbigt löfte i år. Så jag beslutade mig för att få klart alla småsaker man skjutit fram här hemma. Fixa lite lister, måla lite med mera. Det är mitt nyårslöfte, vad har ni där ute bestämt er för att göra?

Nu nalkas det middag! Hoppas på en fortsatt trevlig kväll detta nya år, ha d biff!

DAGENS JERKER blir årets första, så den måste väljas med största noggrannhet och omtanke. Det får bli Sune, enligt gyllene regeln…

Idag är det nyårsafton för er som har missat det! Boom! Glitter! Champagne!

Jag gissar att det blir en hel del godsaker och alkohol för många av er där ute ikväll. Här hemma är det inget undantag, bara lite annorlunda.
Vi har några godsaker inplanerade! Jag gör plankstek till middag. Freja och Jenny har gjort en glasstårta till efterrätt. Jag plockade även fram donutmaskinen och gjorde mini donuts doppade i choklad till fikat. Det är egentligen lite mer kalas känsla över vårt nyårsfirande här hemma med barnen, inte direkt partaj.
Vi får se hur länge Freja orkar vara vaken ikväll. Om hon får se några raketer. Vid tolvslaget kommer jag i alla fall propsa på att vi öppnar vår champagneflaska som stått här hemma i evigheter. Den kommer gifta sig perfekt tillsammans med doften av alla nyårsraketer som avfyras. Vi skjuter inte av en enda raket ska tilläggas, hundvän som jag är.
Så kommer vår nyårsafton att se ut! Lugnt och stillsamt, med godsaker och familjemys. Härligt!

Jennys syster Maya sov över här från söndag till måndag. Det var trevligt att få umgås lite innan hon reser tillbaka till Rom igen. Det gör hon nog idag när jag tänker efter. Hoppas inte hennes plan träffas av en nyårsraket och tappar vingen, det vore otrevligt…
Men i alla fall, vi åt god mat och drack kaffedrinkar på kvällen. Hon är även populär hos Freja, som vill leka hela tiden. Det gjorde de, högljutt! Det är något med övernattningsgäster här hemma, de liksom höjer ljudnivån på nåt vis. Freja hörs mest och mer än vanligt. Men de hade väldigt kul, och det är ju huvudsaken!

Nova och Theo fick två hundar i julklapp. Inga riktiga, utan gosedjur som skäller när man trycker dem på magen. Dessa är mycket uppskattade när de hamnar i twinsens dagliga framfart. Då plockas de upp och sedan vill de ha hjälp att få dem att skälla. Men jag upptäckte vad som händer om de inte har oss till hands. Theo lyfte upp hunden och grymtade upprepande åt den, och började sedan banka den i golvet. Men den skällde inte. Nova la hunden framför sig och skrek på den, och sedan började även hon att banka den i golvet. Men den skällde inte. Jag gjorde en utryckning och räddade de små djuren. Tryckte dem på magarna så att de började skälla och nu var twinsen lyckliga igen.
Det ironiska i allt detta är att de fick hundarna av sin farmor Cina, för att de skulle vänja sig med hundar utan att bli rädda. Lite skämtsamt förstås. Men nu vet jag inte om de ska få komma nära farmors hundar igen. Tänk om de klämmer dem på magen eller bankar dem i golvet bara för att de inte skäller? Det är nog inte vad farmor har tänkt sig…

Freja leker ofta doktor här hemma. Det gillar hon, och går in för sin roll som doktor ordentligt. Jag fann dessa två dockor nedbäddade på kökssoffan härom dagen. Walter såg dessutom ovanligt sur ut, kanske beror det på det stora blå Hello Kitty plåstret han fått på flinten…

Nu vankas det premiär av plankstek för oss här hemma. Jag är nöjd, smaskigt som tusan! Och lite bubbel till det, låt det nya året komma. 2014 The year of Jimmy! Ha d biff!

DAGENS JERKER går oundvikligen till alla beppon som ska skjuta av sina fyrverkerier innan tolvslaget. Så fort det smäller så vaknar barnen här hemma. Kunde de inte komma överens om en tidigare tid och skjuta alla samtidigt om de inte kan vänta till midnatt? Nu har det varit ett jäkla liv hela kvällen, jag börjar förvandlas till den bittra surgubben här i grannskapet…

Nu blåser det ute så att det knakar här i fortet. Hoppas taket finns kvar när jag öppnar mina vaknande ögon imorgon…

Vi har besök här idag! Elvira sover över här tills imorgon. Det är första gången hon sover här själv utan sin mamma eller pappa, så vi får se hur det går. Men det verkar inte vara några bekymmer alls.
Vi hade städhjälp här hemma idag så vi begav oss till Nacka Forum för att fördriva lite tid. Där mötte vi upp Linda som skulle lämna över Elvira till oss, men först åt vi lite frukost tillsammans. Sedan hjälpte de oss med barnen och att fördriva lite tid. Efter någon timme kom även vår mor Cina dit och mötte upp oss. Så då passade vi såklart på att ta en fika ihop.
Det är märkligt vad man träffar på många man känner när vi var där. Först passerade Lembit förbi oss med sin far och syster när vi satt där och fikade. Sedan tyckte jag att jag såg Jennys bror Fredrik på avstånd, men det kan förstås ha varit någon annan. När vi ska bege oss ut till bilen sen för att åka hem så möter vi Jennys syster Maya. Men det är klart, många är lediga och det var en hel del folk i Nacka Forum idag. Inte konstigt att man träffar på någon bekant där då!

När vi kom hem var det fullt ös på alla barnen. Helt galen ljudvolym! Jag var tvungen att spela in ett videoklipp på mobilen när Freja, Elvira och Nova höll låda. Freja sjöng högt, Elvira sjöng och spelade keyboard högt, och Nova skrek i otakt med dem, högt!
Sedan åt vi lite mellis, efter det lekte barnen både affär och doktor. Med full inlevelse, jag kom på mig själv ibland hur jag stannat upp för att lyssna och se vad tusan de lekte egentligen. Men roligt hade de!
Under tiden vi förberedde middagen så bakade Freja och Elvira pepparkakor. De gräddades och ska bara garneras imorgon, blir nog skoj! Efter middagen så badade de, sedan varvade de ner med lite Pippi Långstrump i soffan.
Nu är alla nattade och sover förhoppningsvis gott hela natten. Så ser vi fram emot trevligt besök när de hämtar Elvira imorgon. Kanske borde testa min donutmaskin då? Mera fika!

Vi har nu avslutat första säsongen av Vikings som visades under hösten. Den var intressant och ganska bra! Värd att se, och samtidigt får man förfriska minnet lite om våra förfäder från vikingatiden. Om nordisk mytologi och deras raider i väst. Då menar jag väderstrecket väst för er som blev fundersamma. De hade inte västar på sig direkt när de plundrade…
Nu längtar vi efter andra säsongen! Så vi får fortsätta följa Ragnar Lodbrok, Rollo och Flokes äventyr!

På julafton så fick Jenny och jag en övernattningsvistelse på Grand Hotel i Saltsjöbaden. Wow! Stort tack till er alla! Det är välbehövligt efter ett sömnlöst år, blir skönt med lite spa och avkoppling! Jag kommer med andra ord somna i bubbelpoolen efter två öl och bli utskälld av både personal och sambo. Hoppas jag hinner sova lite innan de hittar mig…

Stort PLUS till TV3 som visar alla filmerna om Indiana Jones nu flera dagar i rad! Älskar dem verkligen, så sjukt underhållande och bra. Vem uppskattar till exempel inte när självaste Sean Connery ropar på sin son i en av filmerna. Junior!

Nu är det knäpptyst här hemma. Stormen utanför verkar ha avtagit och barnen har somnat. Även Jenny har somnat. Jaha… Playstation! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till galna bilister i p-garaget i Nacka Forum. Där verkar tydligen djungelns lag råda. Synd att jag är så pedant med vårt grå monster till bil, annars hade blod spillts och plåt krossats denna eftermiddag…

”Oh glada julafton! Julafton! Nu är den här, tomten ska komma snart!”

Klockan 07.30 spelades låten ”Julafton” av Sten & Stanley på hög volym för att väcka alla här hemma. Så gjorde alltid herr Folkesson när vi firade jul hemma hos dem uppe i norrland när jag var yngre. Jag uppskattade det inte alls då, men nu är det lite av en införd tradition i vår familj.

Freja och jag hade ställt ut gröt och kakor till tomten, utifall att han skulle bli hungrig efter sitt besök här under natten. Freja rusade upp för att se om tomten varit här inatt och lagt julklappar under granen. Det hade han! Sedan sprang vi ut och kollade om han ätit gröten vi ställt ut. Det hade han!
– Han måste varit jättemycket hungrig! Konstaterade en uppspelt Freja.
Och ljuset hade han blåst ut i ljuslyktan när han ätit färdigt, det är ordning på farbrorn.

Sedan öppnade vi några klappar när vi åt frukost tillsammans. Jag fick den förlängda versionen av The Hobbit, en donutmaskin och ett halvt dussin planksteksplankor. Känner mig mer än nöjd!

Sedan kom stora släkten! Far, mor, Kent med söner, bröder, syster med familj och tillhörande svärföräldrar, min svärmor och svägerska, och sist min härliga farmor. Vi var sammanlagt 19 personer, och alla hann fram i tid till glöggfikat innan Kalle Anka började.
Det blev ingen Kalle för mig, jag och några till hade fullt upp med matlagningen. Men vilken god mat det blev, mums!

Sedan när alla hade ätit så började det gå ett rykte. Någon hade skymtat tomten utanför grannhuset, är han på väg hit nu tro?
– TOMTEN! Skrek Elvira och rusade till fönstret i vardagsrummet.
– TOMTEN! Skrek Freja och sprang efter.
Plötsligt stod tomten där utanför och vinkade. Uppspelta barn rusade till dörren för att släppa in den rödklädda herren från norr. Han stapplade in och frågade efter alla barn, som fick varsin julklapp innan han for vidare denna härliga afton.

Sedan fick alla barnen öppna resten av klapparna som väntade under granen. De var så glada och fulla av energi. Elvira hjälpte till att dela ut alla klappar, men var ändå klar först av alla med att öppna sina paket. Freja var så lycklig och förklarade ofta att hon älskar att få paket. Nova höll sig cool och pillade lite på sina klappar, men inslagningspappret var nog roligast. Theo var lite mer energisk, men fastnade tillslut för en liten tom kartong som han försökte sätta sig i med vissa problem. Lembit och Max var desto lugnare, men de är ju stora killar nu.
Sedan lottade vi ut varsin hemlig julklapp till oss vuxna. Jenny fick en väggklocka, och jag en kokbok om hur man stoppar korv. Smaskigt!

När alla åkt hem så var jag kissnödig. Insåg att jag ej besökt toaletten sedan alla kom, nu började det bli panik. Som tur var hade jag växt ur byxorna jag bar denna afton, så de drog ju åt rätt bra runt midjan och stoppade på så sätt kisset från att nå fram till blåsan. Men efter att lossat på skärpet lite så small det bara till, mer eller mindre. Tur att man hann ur brallorna!
På tal om att vara lite storväxt, så var det ju en hel del sopor att ta hand om senare när alla åkt hem. Så jag greppade samtliga soppåsar och traskade bestämt upp till vår soptunna. Den var redan full. Nu fick jag göra något som jag tror väckt reaktioner tidigare här ute i grannskapet. Nämligen den så kallade ”Hanell komprimatorn”, när jag klättrar upp på tunnan och försöker att med full tyngd och kraft att pressa ihop soporna i tunnan. Det ser nog lite galet ut, och jag kan tycka att exempelvis hundägare och andra liksom småspringer förbi vårt hus när man är inne i uppgiften. Men, tack vare min stora mage och pondus så lyckades jag pressa i de sista påsarna. Bra jobbat Jimmy!

Jag är lite skadad. Då menar jag inte mentalt utan syftar på min stortå. Jag skulle igår rusa fram och lyfta ner en av twinsen från soffan, men slog då i stortån ordentligt i soffans nederkant. Det gjorde ont som fasen och blodet pumpade sakta fram runt tånageln. Oh aj aj aj…
Senare samma dag så trampade Nova på samma tå. Freja gungade över tån med sin gunghäst. Och slutligen så trampade Nova på den igen, tack för samarbetet kära barn! Nu känns det som att min tå ska explodera…

Nu sitter jag och njuter av lugnet efter denna dag. Ätandes på lite matrester, så skönt! Sköt om er alla, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Laila på TV4. Jag följde hennes recept på revbensspjäll, men de räckte inte på långa vägar. Ett ynka litet revben hann jag få, så nästa år då jäklar ska jag ta i när det gäller hennes matrecept så att det både räcker och blir över…

Tiden går fort brukar man säga, och det har den ju faktiskt gjort. På sätt och vis…

För ett år sedan satt vi en tidig morgon och förberedde oss. Vi hade fått en tid att förlösa twinsen med kejsarsnitt, eftersom de låg så tokigt i magen och ej kunde förlösas på naturlig väg. Så på med kirurgkläderna!

Notera hur vältränad jag var och hur ”mycket” hår jag hade då, BEEFCAKE!
Sedan gick det undan! De bedövade Jenny och kort därefter levererades bäbis nr.1, Nova! Jag hann inte reflektera och känna så mycket. För här kom nu bäbis nr.2, Theodore! Nu var de här båda två, och nu bar det av mot neonatalavdelningen för tidigt födda barn. Jennys sista ord var ”du följer efter dem hela tiden nu!”, ja vad skulle jag annars göra. Gå ut och röka?
Nej jag följde med dem och någon timme senare anslöt Jenny. Nu satt vi där och lyssnade på tvillingarna som gnydde ikapp med varandra. Lät jättegulligt!

Och nu har de fyllt 1 år! Ett år av fantastiska upplevelser och underbara minnen. Det har varit lite tufft med de sömnlösa nätterna, men det är nästan helt glömt nu. Istället har vi två underbara barn som är en fröjd att uppleva dagarna med. Deras nyfikenhet, härliga skratt och explosiva bajsblöjor. De förgyller våra liv! Inte just blöjorna, men deras personligheter.
Det har varit fullt upp och vi firade dem därför igår. Då var släktingar på besök, även deras moster Maya som är i Sverige över jul och nyår var här. Vi valde att bjuda på födelsedagssemlor, det blev en hit! Lättare för dem att äta själva än att kladda med en tårtbit. Men nästa år får de en riktig tårta! Sedan tänkte vi försöka fira med våra kära vänner i januari, när allt lugnat sig lite. Så ingen känner sig bortglömd, alla som vill fira ska få möjligheten till det. Det ska bli kul!

Idag var det fjärde advent, så vi har tagit fram julgranen! Freja och Lembit klädde den väldigt fint. Nu börjar det verkligen kännas att julafton är nära. Då är det väl bara snön som fattas…
Jag har inte gjort min spektakulära dans som jag lovat, så det har bara regnat. Nu planerar jag ett massivt storköp av vetemjöl att strö ut på tomten här hemma så att det ser ut som snö. Klart som tusan att barnen ska få en snövit jul! Hoppas det inte regnar bara. Då blir ju allt till en stor deg och grannarna kommer säkert jaga bort oss med sina trädgårdsredskap i tro om att vi är aliens. Men vet ni, det kan det vara värt…

Nu har jag dukat fram lite glögg och mjuk pepparkaka. Var är Jenny? Jaja, då får det bli glöggmys i min ensamhet och spela lite GTA V istället. Då borde man ju komma i julstämning, utan problem… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Jag vill säga vädergudarna för bristen på snö. Men det känns inte helt rätt.
Sune, du har den! Grattis!

Var är all snö? Alltså, det är julafton om exakt en vecka och det finns ingen snö alls. Oroväckande…

Det kan väl knappast bara vara jag som känner att det är nödvändigt med snö, eller? Att fira jul och nyår utan snö går såklart ändå, men det gör mycket för stämningens skull. Enligt senaste väderrapporten så ser det heller inte ut att bli någon snö, bara nederbörd i form av regn…
Men oroa er icke! Jag ska köra min patenterade dans och tillfredsställa vädergudarna så att det sveper in ett snöoväder till julafton. Men inte på själva julafton så att folk inte kan ta sig någonstans, och alla plogisar måste såklart få stanna hemma och fira jul. Nej, istället kommer det nog i helgen! Så hinner alla fram dit de ska vara på julhelgen. Mys!

Nu har mina nya fjärrljus till bilen anlänt! Ser verkligen fram emot att lysa upp vår mörka värld ute på vägarna framöver. Är även nöjd med den tyska bruksanvisningen som medföljde, den låter så bestämd. Det blir skönt att byta ut de trasiga extraljusen mot dessa nya fungerande fjärrljus, så man känner sig trygg när man kör här ute i vildmarken.
Samtidigt som jag håller på att åtgärda mina fjärrljus så passar något nytt på att gå sönder i min värld. Halleluja! Vad är det för gammalmodig byteshandel jag hamnat i här? Fjärrljusen går sönder, då blir jag tvungen att beställa nya. När de nya hämtats hem, då går nätaggregatet på datorn sönder… Måste något nytt gå sönder så fort jag åtgärdat första problemet? Märkligt! Vilken tur att nätaggregaten BARA kostar runt en tusenkrona… Hurra! Hurra! Hurra!

Idag var det dags för twinsen att vaccineras. De fyller ju 1år nu på torsdag och då är det dags för spruta. Men det gick bra, lite ledsna vart de precis när själva sticket skedde. Sedan gick det över och nu hoppas jag att det inte ger några jobbiga efterdyningar i form av feber. Det kan tydligen hända enligt vår barnsköterska. Så vi håller tummarna!

Freja brände sig på stekpannan ikväll. Stackars henne, hon som var så duktig när hon stekte sina fiskpinnar. Hon vände på dem och allt gick bra, tills hon skulle flytta stekpannan och brände sitt finger. Men efter en timme under vattenkranen, ja ni läste rätt, så lugnade hon sig. Hon fick en blåsa, men fingrarna var så skrynkliga efter att ha spolats i vattnet att den knappt syntes. Så hon fick ett plåster med Hello Kitty på fingret, sedan var allt bra igen.

Hon är som hon är, vår lilla Freja. Underbar på alla sätt, och otroligt rolig att prata med. Även om hennes uttal inte är perfekt så förstår man henne så väl när hon berättar något.
Som exempelvis, var vi på väg till Coop för en tid sedan. Då kom en skåpbil och körde upp tätt bakom vår bil på motorvägen. Den låg så pass nära att jag såg föraren.
– Freja, vet du vem som åker i bilen bakom oss nu? Frågade jag henne.
Freja kikade bakåt men såg inget.
– Vem åker där? Frågade hon då.
– Det är arga snickaren, han som skäller så mycket på tv. Förklarade jag.
Freja såg fundersam ut, men sa inget. Inte förrän vi var inne i affären och handlade, då kom en reaktion.
– Pappa, arga snäckan. Han, han som är så arg. Han skäller på tv:n! Berättade hon efter sin alldeles egna lilla analys.
– Ja, arga snickaren han skäller på slarviga människor i tv-programmen. Han skäller inte på tv:n. Förklarade jag och skrattade lite.
– Arga snäckan, han är så arg. Sa hon och sedan var det inget mer om det.
Lite så kan det låta när hon delar med sig av sina funderingar. Sedan kan det även låta såhär…
Freja sitter i soffan och gör märkliga grimaser. Hon tar ut sin napp och börjar peta i munnen.
– Pappa, bläh! Säger hon och räcker ut tungan.
– Bläh? Har du fått ett hårstrå i munnen? Frågar jag, det brukar vara vad bläh betyder.
Hon lutar sig fram och räcker ut sin tunga. Jag ser ett litet hårstrå, men hon hinner ta bort det själv utan min hjälp.
– Här får du pappa. Du kan sätta det på ditt huvud, så får du lite mera hår. Du behöver det! Säger hon.
Vad svarar man på det… Jag tog emot hennes hårstrå, dock utan att sätta det på huvudet. Känner mig kränkt…

I min hårlösa skam så orkar jag inte skriva mer idag. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till arga snickaren. Jag såg att han rökte i sin bil, det är äckligt…

”Då i vårt fattighus. Stiger med tända ljus. Freja Lucia! Frejaaa Luciaaa!”

Igår var det ju Lucia, och tanken var att vi skulle ha fått se Luciatåget på Frejas förskola. Men, Freja har inte kunnat gå på förskolan på hela veckan på grund av sin mage. Så vi fick istället se henne framföra sin egen version av Lucia här hemma. Hon var otroligt söt och man kunde se hur glad hon var när hon klätt ut sig och sjöng. Underbara barn!
Dagen började inget vidare dock. Freja mådde jättedåligt och vi har fortfarande inte hört något om vår kallelse till Nacka sjukhus. På eftermiddagen ringde Jenny upp vårdcentralen igen och frågade vad tusan det är frågan om. Det har gått en hel vecka utan att vi hört något, och Freja behöver hjälp nu. Vi fick då ett telefonnummer så att vi själva kunde ringa upp Nacka sjukhus. Men de hade bara telefontid en viss tid på dagen och den missade vi ju såklart.
FAN! Så känner man! Lena som egentligen skulle åkt till Tallebo kom ut till oss för att hjälpa till. Vi ringde upp sjukrådgivningen och de tyckte att vi skulle åka in till SÖS. Fy vad jag avskyr det stället…
Varje gång vi åkt in dit så har vi suttit i väntrummet i flera timmar. Ett väntrum med ledsna och sjuka barn är ju inte direkt rofyllt för en orolig Freja. Och när man äntligen får träffa en läkare så får man alltid samma svar.
– Ja det är tyvärr inte mycket mer vi kan göra här än att erbjuda Klyx (tarmsköljning).
Något som vi som sagt gjort en gång tidigare och det var hemskt. Både för Freja och oss som föräldrar. Detta är det ENDA de kan göra. Det får man höra efter att ha suttit och väntat i ibland 6-8 timmar. Läkaren stressar vidare efter att ha pratat med oss i knappt 10 minuter. BEDRÖVLIGT!
Men jag tackar min konfirmationspräst Yvonne för mitt tålmodiga hopp och tro på att det kommer att ordna sig. För när det var dags att klä på henne för att åka in så kom det äntligen. Det efterlängtade bajset! Efter det var hon ju hur pigg och glad som helst. Feberfri och som pånyttfödd, den underbara Freja som vi är vana att se henne var tillbaka efter två veckors oro. Och hon har varit fortsatt glad idag! Så vem vet, kanske kan jag återgå till jobbet på måndag igen. Wohoo!

Theodore! Min lilla son Theo-tott, ni vet han som med 95% säkerhet steriliserade mig tidigare i veckan med ett judohugg. Han har slagit till igen!
Samma procedur som senast, jag försöker natta honom i vår säng. Jag ligger på rygg och även denna gång sätter han sig upp med händerna mot taket. Denna gång var jag beredd, så jag höll mina händer framför mitt nysteriliserade kön för att skydda mig. Men till min förvåning så kommer nu hans hand i full fart mot min mun, hållandes i sin napp. Pang! Jag hann inte ens reagera…
Det gör lite ont, det ska jag erkänna. Precis som förra gången så brister pojken ut i sitt härliga skratt. Samtidigt som han fortsätter att försöka lirka in sin napp i min mun. Han ville bara vara snäll och bjuda på sin napp.
Det är det senaste i hans utveckling, att när han leker så vill ha bjuda på sakerna han leker med. När man sedan lämnar tillbaka saken till honom så har han även börjat säga tack. Gulligt! Så leker inte Nova. Om han ger henne en sak så tar hon emot den, och vill absolut inte ge tillbaka den som vi gör. Hon blir skitarg om han sträcker sig efter den igen, då skäller hon på honom så att han oftast börjar gråta. Haha, stackars Theo. Men Nova förstår ju inte denna leken ännu.

Bilbuttericks (Biltema) är en rolig affär. Köpte nyligen två nya diodlampor till bilen där. Men när jag monterat dit dem i bilen så dog ena lampan efter någon dag. Den bjöd på en kortslutning och lyckades smälta ihop med kontakten till lampan. Men så förträffligt, nu väntar ett besök på Volvo för att åtgärda detta tänkte jag. Till den rimliga summan av ett fyrsiffrigt belopp, säkert!
Men det ordnade sig! Jag köpte en ny kontakt på Mekonomen och lät min broder Tommy vara med att laga eländet. Det tog inte så lång tid, och Bilbuttericks ersatte mig för alla kostnaderna. Man tackar!
Men, jag heter ju Jimmy Mats Hanell…
Tro inte att det slutar där. I samma veva upptäcker jag nämligen att lampan i ena fjärrljuset slocknat. Xenonlampor, det är dyrt. Dessa två underbara xenonlyktorna köptes för flera år sedan på just Bilbuttericks. Och självklart säljer de inte lamporna till dessa längre.
– Nej tyvärr, de har utgått ur vårt sortiment. Förklarade mannen bakom disken.
– Mm, utgått har de ja. Mm… Kan du få fram vilken lamptyp det är? Det står ju inget på själva lampan när jag tog ut den. Frågade jag fint.
– Jo det finns en del olika varianter av xenonlampor. Men jag får inte fram någon som helst information om den. Beklagade han sig.
– Ingen information, nej… Men tack så himla mycket då! Surade jag och gick ut till bilen med mitt trasiga fjärrljus.
Efter mycket mailande fram och tillbaka med företaget Xenonkungen så hittade vi rätt sorts lampa. Men när jag beställt hem den och bytte ut den gamla så visade det sig att det är själva lyktan som är trasig. HURRA! Nu är jag så himla lycklig! Lagom till jul och allt går det sönder, jippi! Ironi, ironi…
Så i mitt vredesmod (bästa prästen Yvonne, du får hjälpa mig med min vrede sen) så beställde jag nya fjärrljus. Två stycken stora som paraboler och med ett ljus som får Batmans strålkastarsignal att blekna av avund. Denna gången av ett känt märke, Bosch, som jag vet har reservlampor och tillbehör så länge jag lever åtminstone. Så, löste vi det problemet! Nu kanske Jenny blir utan julklapp men detta är viktiga grejer…

Imorgon hoppas jag att alla är friska och glada igen! Det vore mysigt med 3:e advent utan snor och hosta. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Telia. De har dragit ut fiberkabel i vårt område, så att de som vill skaffa bredband genom Telia nu är välkomna att göra det. Till den nätta summan av 16000kr. Tack för det televerket! Sedan tillkommer sedvanlig månadskostnad för bredbandet varje månad. Jag tror jag behåller mitt knackiga mobila bredband ett tag till… Pajasar!