”Vi ska bortom dimhöljet. Ja vi ska bortom dimhöljet, över taggtråden och korsa minfälten…”

Minnen… Ovanstående är från låten ”Andra sidan”, tror det var Blues som gjorde den. Minns ej riktigt. Det jag minns är att den var populär när jag gjorde lumpen 1998/1999, och soldat Bolling som sjöng den med stor inlevelse. Vilka tider!
Vet ej vad som fick mig att tänka på den låten ikväll, men jag började tänka tillbaka. Värnplikten, det var roliga grejer det. Jobbigt men man glömmer bort det tråkiga och minns det roliga! Och det är få dagar som fått mig att känna en så enorm lättnad, som dagen då allt smutsigt krigande tog slut. Nämligen ”muck”! Det kan jämföras lite med lyckan du känner när du klarade uppkörningen och fick ditt körkort. Man är stolt och förtjänar det mer än väl. Så vad hände egentligen med repmånaden?

Numera är jag inte i samma form som på den gamla goda tiden. Det har jag lagt märke till alldeles själv.
Exempelvis så var vi bjudna på middag hos min svärmor Lena i Hammarby Sjöstad här för någon dag sedan. Hon bor högst upp i huset så vi får åka hiss med gott samvete. Inga problem! Men när vi skulle hem, då knarrade hissen och gnisslade grinigt när den öppnade dörrarna på entréplan. Som om det är mitt fel att jag åt mycket god mat! Hissdjävul…
Sedan har jag utsatts för något som jag valt att kalla för ”the Hulk effect”. Twinsen är sjuka och vaknar om vartannat hela kvällarna. Så när Jenny och jag äntligen skulle få äta middag sent på kvällen så hände det.
– Mmm, va gott det ska bl… Sa Jenny innan hon avbröts av ett högt babyvrål från babyvakten.
Spänstig som jag en gång var så tar jag sats och kämpar för att resa mig upp snabbt och springa iväg. Men då hände något… När den där killen Bruce blir arg och förvandlas till Hulken, så krymper och strimlas ju byxorna och skjortan spräcks längs ryggen och överkroppens alla pumpande muskler. POW!! Men jag… Jag spräcker grenen i byxorna. Inte alls skräckinjagande eller tufft. Bara en elak påminnelse om att nu har du blivit bra rund gubbe lilla. Att vråla som Hulken hjälper inte heller har jag märkt. Åh grymma värld!
När jag är föräldraledig eller vabbar hemma så blir jag bara fetare. Jag MÅSTE verkligen ta tag i detta snart! För när jag blir arg i framtiden så vill jag bli lika häftig som Hulken, inte som en blek Michelingubbe…

Kaviar, det är ett svårt ord. Åtminstone om man heter Freja. Hon försökte och försökte memorera Kalles kaviar vid frukostbordet, men det ville helt enkelt inte fastna. Till slut lät det ungefär såhär.
– Pappa, vill du ha sån häj på din smöjgås? Sån häj Kajsa? Sa hon och höll fram kaviartuben.
– Ja tack. Svarade jag, hur kan man tacka nej till det.
Hennes mage håller sig fortfarande ganska stabil. Hon bajsar varje dag, och har blivit lugnare. Hoppas det fortsätter så och att det blir ännu bättre! För när hon är pigg och glad så är hon världens underbaraste lilla tjej, tycker jag i alla fall.
Twinsen och Jenny är ordentligt förkylda, hostar slem och snorar alldeles för mycket om nätterna. Det är bara jag som är frisk! Där ser ni, alla ni som ifrågasätter mina matvanor och istället förespråkar frukt och grönt. De har ätit nyttigt varje dag, men blir ändå sjuka. Jag som istället proppar i mig karameller och i princip har coca cola flytandes i blodet, jag håller mig frisk. Hah! In your face!

Harry! Minns ni Harry på mitt jobb? Har nämt honom tidigare här i min blogg, här kommer en ledtråd.

Han försökte ringa mig i fredags. Men jag var dessvärre upptagen med dessa sjuka barn som med oändliga bajsblöjor försökte komma med i Guinness rekordbok. Harry ska vara ledig i ett par veckor nu, gissar att han ville retas lite angående det bara. Tror det vankades semester på Barbados för hans del, så honom ser vi nog aldrig mer…
Hur tänker jag då? Jo att i min värld så kommer han trivas ypperligt i Karibien. Det börjar säkert med att han besöker öns lokala romdestilleri. Efter att ha smakat i sig en del där så greppar han nog två rejäla romflaskor, kastar sin sarong och springer ut naken längs hotellets strand i månskenet. Där knäcker han en roddbåt på mitten och gör upp en brasa på stranden, samtidigt som han försöker dra tunga halsbloss när han tänder på en av årorna. När han sedan vaknar mitt i natten av två ilskna sköldpaddor, som lockats av ljusskenet från båtbrasan och har fullt upp med att göra mini-turtlar, blir han rädd och springer upp till hotellrummet. Där blir han troligen förtvivlad över att all rom är borta/slut. Kanske fattar han ett livsavgörande beslut! Han gräver fram sin blå arbetsoverall ur sin resväska, hoppar i den och klipper upp byxbenen så att de hänger i korta trasor. Tömmer minibaren och springer sedan ner till stranden igen. Där finns säkert en trampbåt som han nu belägrar och börjar trampa ut med till havs. Där hissar han upp sin necessär med jolly roger motiv likt en piratflagg, och börjar nu skrika åt stora kryssningsfartyg att de kör på fel sida farlederna. Han brottas med hammarhajar och trampar ifatt turister ned sin trampbåt för att plundra dem på skatter. Ett fantastiskt äventyr signerat kapten Harry ”Sheasmöret” Svartskägg! Inte undra på att han kommer trivas där, och vad synd att jag inte fick säga farväl när han ringde tidigare… Skepp ohoj!

Jag tänker placera en bössa i lunchrummet på jobbet senare i veckan, där rika medarbetare kan donera en slant för välgörande Jimmymål. Efter allt detta vabbande så välkomnas alla donationer! Ej avföring tack, men det förstår väl alla utom Henke som man måste vara extra tydlig med ibland.
Nu ska jag sova i sorg till minnet av den bortgångne skådespelaren Philip Seymour-Hoffman. Hans rollprestation i filmen ”… Och så kom Polly” är magnifik! Eller som han själv uttryckte det i filmen, ”Let it rain”!

DAGENS JERKER går till Vattenfall. De är så otroligt usla! Det känns toppen att det blir strömavbrott när man är hemma med sjuka barn. Nu bjöd de ju i och för sig på ”bara” fyra timmar av denna tjänst, tack för det… Schweinhundt!