Nu är hemestern över för denna sommar, så med ett glädjande skutt hoppar jag tillbaka in i ekorrhjulet och alla vardagliga rutiner igen. Skutt!

Semestern har varit riktigt bra och precis som jag hoppades på att den skulle bli, med roliga upptåga som balanserats med välbehövlig vila. Så nu känner jag mig peppad och laddad för ett nytt arbetsår och alla de utmaningar som väntar, och kommer man bara in i de vardagliga rutinerna igen så börjar ju allt rulla på fint. Hoppas jag i alla fall, nu har ju twinsen börjat på samma skola som Freja och det borde ju underlätta en hel del. Men nu i början behöver de lära sig ta rätt bussar när de åker själva och hoppa av på rätt hållplatser, men det ska nog gå bra. Freja lärde sig detta otroligt snabbt så det kommer nog gå bra när de kommer in i det hela, men tills dess så får de åka en del med mig och möta upp mig på ett så smidigt sätt som möjligt. Nu i början så har jag lämnat barnen hos sin mormor där de äter frukost tillsammans innan de åker med båten över till skolan, det fungerar också bra. Men de kan inte åka kommunalt hemifrån mig helt själva ännu, det är lite för många byten och tar längre tid än de är vana vid så nu får vi hjälpas åt lite i början. Men hittills har allt gått bra och de har kommit in i sin nya klass på ett bra sätt, Theo hittade snabbt en ny kompis i klassen att spela fotboll med som han pratat mycket om hemma. Nova berättade igår att hon fått en ny bästis i klassen som hon hänger med i skolan, hon var lite nervös i början över att hitta någon ny kompis men nu löste det sig så även hon är peppad över att få åka till skolan på morgonen. Hoppas att skolbytet och den nya miljön blir bra för dem och att de kommer trivas bra i nya skolan!

Förutom att det varit en del hundutställningar runtomkring Stockholm så har vi åkt på roadtrip hela vägen ner till västkusten, närmare bestämt till Falkenberg dit Lindas dotter Isabell har flyttat. Så vi packade in oss i bilen och njöt av en härlig bilresa med härlig natur att beskåda, ja efter Jönköping skall jag väl erkänna för att bila längs med E4:an är inte alls särskilt upphetsande om ni frågar mig. Men vid Jönköping blir det mycket bättre och småvägarna därifrån fram till vårt Bed & Breakfast i Jonstorp var roligare att köra. När vi kom fram fick vi tillgång till stugan vi hyrt, GW vovven hoppade ut och skällde på vinden som piskade hans päls medan vi installerade oss och tömde bilen på all packning. Stugan låg precis intill ett läskigt majsfält där det troligen kryllade av zombies, fågelskrämmor, aliens och andra otäcka odjur för det har jag faktiskt sett på film!

Men det är samtidigt något fridfullt och vackert med dessa majsplantor, och det kryllade av dessa vart vi än åkte där nere. När vi hade packat in oss i stugan så åkte vidare en liten bit för att besöka Isabell och hennes pojkvän Benji samt hans familj dit hon flyttat. De var mycket trevliga när de välkomnade oss och bjöd dessutom på en rejäl grillmiddag, och stämningen var avslappnad vilket jag uppskattar så det var en lyckad kväll. Vi skrattade massor och fick möjlighet att lära känna varandra bättre, sen tror jag det var extra skönt för Linda att få träffa familjen dit Isabell flyttat och se hur bra hon trivdes. Så när vi åkte tillbaka till stugan kändes det som att hon drog en lättnadens suck i bilen, nu vet hon att dottern har det bra.

Nästa dag så skulle vi träffa Isabell och Benji igen, denna gången på Gekås i Ullared. Nu gör jag en genusgeneralisering och det får alla ni som är PK tycka vad ni vill om, men det var ganska påtagligt och tydligt vilka av oss som var mest peppade på att shoppa i flera timmar och vilka som inte var det. De sistnämnda var Benji och jag, det vill säga männen som inte vill spendera flera timmar i ett varuhus. Nu hade Linda pratat och peppat mig med att det finns en sportbar där om vi blir trötta på att shoppa, problemet var bara att jag tappade bort alla i det enorma varuhuset. Men inte direkt, för innanför entrén så fanns det en hel avdelning med smink och hudvårdsprodukter där tjejerna fastnade. Efter att Benji och jag hade stått med vagnarna på samma ställe och trampat i nästan 40 minuter i väntan på tjejerna så fick vi nog, nu avancerade vi sakta vidare in i varuhuset…

Jag hade en endaste sak uppskriven på min så kallade shoppinglista, en dunk Adblue till bilen eftersom varningslampan tändes på bilresan ner till Falkenberg och därmed behövde fyllas på men det var allt! Att hitta till den avdelning där den fanns var inte lika lätt, jag fick riktningen av Benji men han som är ung och lätt distraherad fick nys om att det såldes SUP:ar (Stand Up Paddle Board) så han försvann på egna äventyr där inne i varuhuset. Jag lyckades meddela Linda att nu drar jag på en walkabout genom varuhuset i jakt på min dunk, och hittade den tillslut. Detta låg en trappa ner bland bilvård, jak & fiske samt häst- och djurtillbehör. Så när jag åkte upp igen hade jag min dunk, men vagnen var även fylld med en massa annat. Jag hittade några fina tröjor till Nova bland ridkläderna, och GW vovven har ju dille på att tugga på snören hemma så han fick en hundleksak i form av ett rep. Det var inte så många artiklar kanske men vagnen började se mer välfylld ut, och när jag kom upp till entréplan så försökte jag hitta Linda och de andra igen. Men på något vis hamnade jag en våning upp istället, men där fanns bara barnkläder så jag passade på att plocka ihop lite kläder till barnen innan jag rullade ner till entréplan igen. Där hittade jag en uppgiven Benji som stod ensam med sin kundvagn, han såg lite uppgiven ut enligt mitt tycke. Tjejerna var som bortblåsta och vi två var nog redan färdiga med vår shopping så att säga. Tillslut hittade jag Linda som led av något sorts sockerfall eller liknande för hon var typ arg på hela varuhuset kändes det som, så vi samlade ihop oss alla för en välbehövlig lunchfika. Efter att ha ätit och druckit lite så kände sig alla redo för att fortsätta shoppingturen, dock var jag ju klar nu med min shopping så jag fick mest hänga med bara. Tack och lov så hade vi ett tidsfönster att förhålla oss till eftersom vi inte kunde lämna GW ensam hemma i stugan för länge. Så efter ytterligare någon timme åkte Linda och jag hem medans ungdomarna stannade kvar för att shoppa.

När de sedan kom till vår stuga så tog Benji oss till ett badställe i närheten, där fick alla som ville bada. Linda vilade i gräset medan jag höll hårt i GW som morrade på det mesta där på badplatsen, han är ju inne i sin ”spökperiod” nu som drabbar många hundar när de är runt 1 år gamla. Så han försöker hålla koll på allt som händer och vart alla befinner sig vilket gör att när vi sedan kommer hem på dagarna så är han helt slut och bara vill sova, stackars vår lilla vakthund. Men efter lite bad i solskenet så åkte vi hem till vår stuga och åt middag tillsammans, jag tänkte ju att vi skulle grilla men fick då höra att det inte säljs några engångsgrillar längre. Det hade jag helt missat, men vi hade ju en kokplatta så vi löste det och tog det lugnt resten av kvällen. Nästa morgon så skulle vi åka tillbaka hem till Stockholm igen, och även om det var skönt att få komma hem så var det väldigt mysigt att få träffa Isabell. Hoppas att det inte tar alltför lång tid innan vi ses igen!

Under semestern så har vi även flyttat över Lindas möbler hem till mig, detta med min gode vän Mogges hjälp. Han fixade en skåpbil och med lite trixande a la Tetris så fick vi med oss allt i ett lass, men fasen vad varmt det var att bära runt på dessa tunga möbler. Sommaren har ju varit helt fantastisk när det gäller vädret men att slita i värmen var ingen höjdare, jag är imponerad av alla som jobbar med tyngre arbeten i denna hettan som varit. Jag hade nog aldrig klarat av det, så stor eloge till er!

Flytten gick i alla fall väldigt smidigt och bra så nu är det mesta på plats, och barnen tycker det är extra spännande med lite nya möbler hemma och allt nytt som händer. Allt är dock inte helt klart ännu men det är mindre småfix kvar att göra nu bara, sen ska vi hjälpas åt att tömma ur det sista ur hennes lägenhet och få den städad. Sen är vi redo att leva ihop på riktigt, det kommer bli superbra det vet jag. Tack Mogge för dina muskler och flexibilitet, utan dig hade vi inte hunnit fixa detta!

I mitt förra inlägg så nämnde jag ju att det finns något att fira, och det är en milstolpe för denna blogg som nu idag publicerat totalt 500 inlägg! Ni som läser kanske inte bryr er så mycket om detta alls, men för mig känns det stort och jag visste inte alls att jag skulle lyckas hålla bloggen vid liv så pass länge som jag gjort. Tänk att nästa år så firar denna så kallade ”pappablogg” 10år! Det är med andra ord ganska många DAGENS JERKER som hunnits delas ut och fler hoppas jag att det ska bli, även om Henke stått för hälften av alla utmärkelser. Haha! Jag vill ännu en gång rikta ett stort tack till er alla som tar er tid att läsa det jag skriver, det betyder mycket eftersom jag egentligen bara skrev här för att barnen skulle kunna läsa om sina år som småpluttar och självklart lite för min egen skull. Kul att så många tycker bloggen är rolig och intressant!

En annan sak som också är värd att fira är att Djurgården tog sig vidare till gruppspelet i Europa Conference League genom att besegra det cypriotiska laget APOEL. Motståndarlaget tog dock snabbt ledningen med 2-0 i matchen och det kändes inte superkul, Djurgården hade sitt vinstresultat (3-0) att gå på från mötet veckan innan men sakta men säkert kom de in i matchen. Mot slutet av matchen skämde hemmasupportrarna ut sig genom att kasta in saker på planen som träffade flera av spelarna, och slutligen valde domaren att blåsa av matchen och då hade Djurgården vunnit med totalt 5-3. Så nu väntar ett gruppspel ute i Europa för första gången i Djurgårdens historia, och på fredag lottas det vilka de får som motståndare i sin grupp. Det kan bli riktigt roliga lag som West Ham eller Fiorentina, så det blir spännande att se vilka det blir tillslut. En annan positiv sak är ju att klubben får bra betalt för att vara med i turneringen, minst 30 miljoner är de garanterade men det kan bli mycket mer än så. Detta kommer jag att följa med stor glädje och nyfikenhet framöver, FORZA DIF!

På fredag ska jag åka över till öjn, det ni! Linda och hennes mor Åsa ska på hundutställning igen med alla hundarna men denna gången så hakar deras respektive med på resan, det vill säga Lasse och jag. Jag tror även att Lindas syster och man skulle följa med också, så vi andra kommer väl att göra Visby på dagarna eller något liknande. Det finns som sagt öl där i byn för det vet jag sedan tidigare, så det är en bra förutsättning när detta stjärnsällskap lägger till i hamnen där på fredag kväll. Mer om detta kan ni säkert läsa i nästa inlägg, så nu rundar jag av här för denna gången. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går såklart till Henke nu när vi har jubileum för 500 inlägg. Han har ju nästan lika många utmärkelser, haha! Nej men alla har varit så snälla och trevliga nu när jag kom tillbaka till jobbet, det vara bara han som var tvungen att säga något elakt och det var något om att jag var blek efter min semester. Men jag har inte samma sydamerikanska gener som han har utan jag har vikingablod i mig eller något som gör att jag inte blir solbränd lika lätt. Så är det bara, men stort grattis till utmärkelsen Henke!

Livet leker och här njuter vi av semestern för fullt, men det tog nästan två veckor innan man började varva ner ordentligt. Så det är väl nu man ska njuta, ladda om och förbereda sig för ett nytt arbetsår när det är dags att återvända till jobbet igen.

Så vad har vi gjort då, ja vi har bland annat åkt på en utflykt till Söderköping. Linda kände till en populär glassrestaurang där som heter ”Smultronstället”, och dit får även hundar följa med så då behövde vi inte skaffa hundvakt. Det tog oss nästan två timmar att åka med bil men det var eet värt, för glassarna där var helt enkelt magnifika!

Det verkade vara ett otroligt populärt ställe för det ringlade en lång kö in till glassrestaurangen, men man behövde inte köa länge alls. Vi blev visade till ett bord på uteserveringen och GW fick en skål med vatten direkt av personalen. Vi blev alldeles häpna av alla glassarn de hade att erbjuda i menyn, alla verkade ju jättegoda och såg helt fantastiska ut på bilderna. När de kom ut med glassarna vi beställt satt vi och bara gapade av förvåning, hur tusan skulle man orka äta upp dessa? De var ju helt gigantiska! Theo och jag valde en glass med en stor donut i mitten, Freja en glass med godis, Nova en stor shake och Linda tog en glass med massa choklad. Personalen bjöd GW på mjukglass som han snabbt började slicka i sig, men vi vågade inte låta honom äta upp allt utifall det skulle göra honom dålig i magen under hemresan. Man vill ju helst inte åka med en hund som kräks eller sprutar diarré bak i bilen, då kan de där två timmarna i bilen bli jäkligt långa. Haha!

Efter glassarna tog vi en promenad uppför Ramunderberget, och även om det var lite jobbigt att gå i alla dessa trappor så var det välbehövligt efter all glass man proppat i sig. När vi kom upp till utkiksplatsen kunde man titta ut över Söderköping och Göta kanal, jättemysigt! Barnen tittade i en sorts kikare som fanns där uppe, och GW stack ut huvudet genom staketet och spanade på allt som rörde sig nedanför berget. När vi tagit in alla visuella intryck så gick vi tillbaka ner igen och promenerade genom stadens gator, det var alldeles lagom med liv och rörelse i staden denna eftermiddag. Så efter några timmar i Söderköping åkte vi snabbt hem igen innan deras dialekt skulle smitta av sig. Men detta var i det stora hela en perfekt dagsutflykt som även barnen gillade, och jag kan absolut åka tillbaka dit i framtiden.

Nu i helgen kommer vi att resa till Falkenberg för att besöka Lindas dotter som flyttade dit efter studenten i somras. Vi har hyrt en liten stuga där vi ska bo och ska försöka träffa hennes dotter så mycket vi bara kan, men med tanke på hur nära vi kommer vara Gekås så blir det väl ett besök till Ullared också. Vilket ska bli lite kul ändå, även om jag inte är lika peppad som de andra i sällskapet på att shoppa men man måste ju åka dit och kolla tycker jag. Med lite tur hittar även jag något kul att köpa utöver Ola-Connys egna limpa och Morgans ”scour crejm” chips…

Nu har det snart gått två veckor sedan vi var på Rammsteins konsert på Ullevi, och jag är fortfarande lika tagen av upplevelsen. Sedan blir man ju en smula exalterad när man får se bilderna som fortfarande publiceras efter konserten, kolla bara på dessa här nedan!

Detta får en ju att verkligen längta efter att se dem igen, förhoppningsvis kommer de besöka Stockholm snart. De är verkligen grymma musiker och fantastiska på scenen, och bjuder alltid på en upplevelse utöver det vanliga. Så har ni aldrig sett dem live, se dem genast!

Från ett evenemang till ett annat, imorgon åker vi in hela familjen till Tele2 för att heja fram Djurgården i deras europamatch mot det rumänska laget Sepsi. Barnen är supertaggade och förhoppningsvis blir det en rolig match med mycket mål. De vann ju bortamatchen i Rumänien med 3-1 så de har goda möjligheter att gå vidare i turneringen, så vi kommer göra vad vi kan för att heja fram laget på plats. Forza DIF!

Som djurgårdare fick man ett dystert besked denna veckan. Hockeylagets lagkapten, Jacob Josefsson, avslutar sin karriär. Förra säsongen var han i stort sett borta hela säsongen efter de senaste skadorna och hjärnskakningarna som drabbat honom. Beslutet är hans och det förstår jag helt och hållet, men han var en spelare jag verkligen gillade så det är tråkigt att han i te fick avsluta på det sätt han själv önskade. Det är tråkigt att se så duktiga spelare få avsluta sina karriärer på grund av skador istället för på sina egna villkor. Stort tack för allt du gjort för klubben, önskar dig all lycka i framtiden!

I måndags hade vi vår årliga kräftskiva här hemma! Den var lika liten och mysig som alltid, men med goda skaldjur och andra smaskiga tillbehör. I år skippade jag pajen och gjorde istället en pizza bianco med kantareller och annan god topping. Den blev populär så den kanske vi gör nästa år igen, och nu har barnen blivit riktigt duktiga på att äta kräftor. De skalar kräftorna själva och äter mer än vad jag gör, men jag är inte så förtjust i skaldjur så det är mer en rolig grej för min del. Men de tycker det är både roligt och gott!

Även i år så kokade jag en kräftfond på alla skal som blev över, och till lunch idag så kunde vi njuta av en god skaldjurssoppa. Barnen älskar den soppan! Medan jag är tråkig och helst äter brödet man får till soppan, men det är också gott. Linda fick ett ryck och knallade ner till mataffären tidigt imorse och köpte nygräddat surdegsbröd, detta åt vi till frukost men det blev lite kvar till soppan som tur var. Jättegott!

Där sätter vi stopp för denna gången, i nästa inlägg blir det stort firande så håll utkik framöver och missa inte det. Tack gör att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke som verkar sprida någon sorts desinformation på sociala medier om att jag skulle gå på en diet nu under semestern. FAKE NEWS! Jag kan lova er att när jag kommer tillbaka till jobbet efter semestern så är jag både rundare och gladare än någonsin!

Vilken helg de fina herrarna och jag har haft i Göteborg! Vädret har varit kanonbra och lördagens konsert med Rammstein var verkligen en upplevelse utöver det vanliga.

Vi åkte tåget ner tidigt på fredagen, och även om det var lite strul med spåren så hade vi en skön tågresa. Det finns ju alltid något att prata om och Tommy hade med sig en flaska bubbel som vi delade på tills bistron började sälja öl. Sedan blev det en hel del spring dit för att handla förfriskningar till vårt bord, så det gick ingen nöd på oss alls.

Efter lite förseningar så kunde vi tilslut rulla in i Göteborg, här sken solen och det var mycket folk ute på gatorna. Rammstein genomförde totalt tre konserter på Ullevi och hade spelat den första spelningen kvällen innan vi kom ner, så staden myllrade av människor med bandets motiv på sina T-shirts. Vi tog en bensträckare och promenerade bort till vårt hotell längre bort på Avenyn. Men våra ben var alldeles för snabba, rummen var inte redo för oss och vi kunde därför inte checka in. Men de hade en hotellbar med uteservering ut mot Avenyn som vi slog oss ner i medan vi väntade. Det blev riktigt varmt så det rann ner både öl och vin i solskenet, och jag fick dessutom en snygg röd bränna i halva ansiktet som gjorde att jag liknade skurken ”Two-Face” från Batman…

Efter att vi fått tillgång till rummet och lämnat våra väskor gav vi oss ut på stan för att äta middag. Med tanke på att det spelats Gothia Cup samtidigt som Rammstein var på besök i staden denna veckan så var det onekligen svårt att hitta någonstans att äta utan att boka bord i förväg. Det hade vi ju såklart inte gjort så vi fick reka en del restauranger innan Mogge tillslut hittade ett ledigt bord åt oss på en uteservering. Vi hade bara ätit varsin smörgås till lunch på tåget så vi råkade kasta i oss middagen lite för fort, så då drog vi vidare till en park utanför Ullevi där vi låg i gräset och lyssnade på kvällens konsert när den drog igång. Det hördes riktigt bra och mullrade på rejält inifrån arenan, och man kunde se delar av ljusspelet från showen sträcka sig mot kvällshimlen. Det var riktigt coolt, men efter någon timme så beslöt vi oss för att gå tillbaka till hotellet och utsikten från baren på taket kunde man bevittna detta ljusfenomen ovanför arenan där konserten fortfarande pågick…

På lördagen vaknade vi tidigt som tusan så vi smög snabbt ner till hotellfrukosten och njöt av en god start på dagen. Sedan tog vi en promenad bort till hamnen för att vakna till ordentligt, det var skönt att sträcka på benen och njuta av hur lugnt det var ute denna morgon. Gatorna var nästan helt tomma på människor trots att klockan närmade sig nio på morgonen, så man undrade lite vart tusan alla var någonstans. Hade alla varit på konserten kvällen innan och låg hemma i sängarna? I hamnen utövade Marcus och jag några parkourhopp sedan satte vi oss vid kajen och lyssnade på Mogges ornitologiska kunskaper när han varnade oss för de stora svarta ankgamarna som svepte över vattenytan i jakt på föda. Sedan gick vi vidare och tittade på HMS Småland, en svensk jagare som låg förtöjd i hamnen. Det fanns även en gammal svensk ubåt men den såg vi inte så mycket utav, och det var tyvärr stängt för ombordstigning så tidigt på morgonen. Annars hade det varit intressant att se mer på nära håll, för det var en stor båt den där jagaren.

Tommy låg kvar på hotellet medan vi var ute så efter någon timme knallade vi tillbaka till hotellet igen. Han missade hotellfrukosten så nu var han hungrig, så vi drog ut igen för att köpa nåt enklare att äta. Sedan träffade vi Vero, en gammal bekant sedan många år tillbaka vars make hade blivit sjuk och inte kunde gå på konserten. Så vi satte oss på hotellbaren ett tag innan vi sedan började gå mot Ullevi, vi hade köpt med oss lite blandade drycker från Systembolaget och en stor påse is för att hålla dem kalla i påsen. Vi unnade oss lite pizza sedan hängde vi i samma park utanför Ullevi som kvällen innan. Haha, det låter nog som att vi bara åt och drack hela tiden men riktigt så var det ju inte. Faktum är att vi alltid gick dit vi skulle så det tog ju sin tid det också, men det gjorde samtidigt att man inte blev för onykter vilket var suveränt!

Efter lite parkhäng så var det dags att gå in på arenan, vi gick in till ståplats och Vero försvann upp på läktaren där hon skulle sitta någonstans. Vädret var som sagt kanon och förutsättningarna för en grym rockshow var strålande. Nu väntade vi bara på att de skulle börja…

Tillslut startades en bildskärm på tornet i mitten av scenen, det spelades en sorts fanfar samtidigt som motivet av en svensk flagga med bandets logo tändes på skärmen och åkte uppåt i tornet. När den stannade i toppen av tornet kom trummisen ut på scenen till publikens jubel, och smällde sedan till trumsetet en gång så att bomber smällde av över hela scenen i en enda hög smäll. Sedan började musiken spelas och resten av bandets medlemmar kom upp på scenen en efter en, störst jubel fick sångaren Till Lindemann när han kom ut och greppade mikrofonen.

Alltså det var så mäktigt, och storslaget allting! Vi såg dem ju spela på Stockholms Stadion precis innan pandemin, detta var samma turné med extra spelningar i Göteborg och det uppskattas ha varit upp emot 160 000 personer på plats dessa kvällar. Denna gången hade de ju dessutom hunnit släppa ett nytt album sedan sist så det var några nya låtar som spelades. Dessa härliga och kontroversiella tyska farbröder gör en aldrig besviken, trots att flera av dem nu snart närmar sig 60års åldern så öser de på med mycket kraft och energi.

Låtarna som spelades var bra, de blandade gammalt med nytt på ett bra sätt. När de spelade ”Du Hast” och ”Engel” blev det allsång i publiken, men en av mina favoriter är fortfarande ”Mein Teil” när sångaren rullar ut en stor gryta med bandets keyboardist inuti som han sedan sätter eld på med en stor eldkastare. Sedan har vi ju ”Sonne”…

När den framförs så sprutar det eld över hela scenen och även från tornen ute i publikhavet, och när man känner värmen från elden piska en i ansiktet mår man som allra bäst. Det var ju snudd på lite kallt när de spelade låten så värmen uppskattades, och låten är så intensiv så det sprutas mycket eld till publikens stora förtjusning. De bjuder ju alltid på grymt bra pyrotekniska effekter och ljusshowen är fasen helt fantastisk. Konserten på Stockholms Stadion kändes mer intim och är en av de bästa konserter jag upplevt, på Ullevi blev helhetsintrycket större och mäktigare så det var bra på ett annorlunda sätt. Men jag längtar redan tills de kommer tillbaka till Sverige, fasen så bra de är! Stort tack till alla inblandade för en riktigt rolig helg i eldens tecken!

Nu sitter vi på tåget hem till Stockholm, man är lite seg men det ska bli skönt att komma hem igen. Tommy och jag sov ju i en sorts våningssäng på hotellet som både var ganska smal och aningen kort, så nu vill jag sova i min egen säng med en snäll flickvän bredvid mig som jag längtar efter mycket. Det har varit lite strul med spåren även på hemresan så jag vet inte exakt hur försenade vi blir, men hem kommer man ju alltid. Stort tack för att ni läser, önskar alla en fortsatt fin söndagkväll. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till de högljudda sällskapet i vår tågvagn på hemresan. De störde ingen vad jag vet, men mina öron är lite känsliga för höga ljud idag efter att den höga musiken bombarderat min trummhinnor igår kväll. Nu vill jag bara ha lite lugn och ro…

Haha, ursäkta min italienska men jag föreställer mig att man kan skriva så när man går på ledighet. För det är precis det jag gör, efter att ha sagt hej då till alla på jobbet och poppat Frank Sinatra högt i bilen hela vägen hem så går jag nu äntligen på semester!

Jag ska inte dra detta i långbänk mer, utan är bara tacksam över att nu få vara ledig i några veckor och enbart koppla av. Förhoppningsvis i alla fall, ibland händer det ju oväntade saker på min lediga tid som gör att den inte blir så fantastisk som jag hoppas. Det är inte ovanligt att det är saker som går sönder, sjukdomar som härjar eller galen värme inomhus som sätter käppar i mitt glädjehjul. Men i år ska fasen inget stoppa mig, jag är peppad och så redo nu. Bring me the ledighet!

Vad har jag för planer nu då när jag ska vara ledig, inte mycket alls faktiskt. Linda är också ledig nu så vi kommer att hitta på lite saker tillsammans med barnen, men helgen inleds med två hundutställningar direkt. Jag fattar fortfarande ingenting om vad alla hundar skäller om så jag följer mest med som sällskap, då kan jag servera nytt vatten i vattenskålarna och klappa på de snälla hundar som inte tävlar för stunden. Det är faktiskt roligare än vad det kanske låter, jag har väl dock inte riktigt samma intresse i detta som Linda och tycker därför att det kan bli lite väl långrandigt och mycket väntetid. Men jag kommer alltid att heja på Linda och GW, det lovar jag! Vi hoppas på det bästa nu i helgen när GW dessutom är tvättad och fin, ta domarna med storm nu vovven. Voff! Voff!

Jag är spontan, och älskar att vara det mest hela tiden. Eller nja, inte riktigt kanske men lite spontan känner jag att jag har varit i och med att mina vänner ville dra till Göteborg och se Rammsteins konsert där. Vi pratade om detta innan pandemin att det vore kul att åka dit eftersom konserten i Stockholm var så galet bra, men sedan kom pandemin och förstörde allt och utsålt verkade det också vara. Men så kom vi över några biljetter och vips så hade de fixat boende på hotell i Göteborg nästa helg, fasen vad trevligt det ska bli! Mer info kommer sen såklart, men först måste jag njuta av all.. eld!

Lindas äldsta dotter har efter studenten nu flyttat till sin kille i Falkenberg, och eftersom saknaden är stor så vill hon såklart åka dit och hälsa på henne. Så nu har vi en bilresa inplanerad i augusti när vi åker dit, och så lämpligt att Ullared ligger i närheten tydligen…

Nåja, jag är inte lika exalterad över att besöka det gigantiska varuhuset som Linda är men jag har alltid varit en liten smula nyfiken på att se hur allt ser ut där. Så även om Linda vill hänga där hela dagen så kan jag springa genom varuhuset snabbt som Roberto Baggio, slå en tunnel på Ola-Conny med en av hans egna limpor, ta en öl i sportbaren med varuhusets VD Boris innan jag rusar vidare och frågar Morgan var jag kan hitta hans ”scour crejm” chips på vägen ut. Men sen får det nog räcka för min del skulle jag tro, jag har ju sett på TV att många gubbar hänger på någon camping där de dricker mycket öl och grillar. Det är något jag vet att jag gillar, det kanske blir en kul dag på Ullared ändå trots allt.

Vad tycker ni om bloggens nya logga då, visst är den fin! Jag är inte så kunnig på det tekniska när det gäller design av hemsidor med mera, jag kan faktiskt inget alls om jag ska vara helt ärlig. Därför har jag nyttjat bloggens färdiga paket och anpassat den så gott jag kunnat genom åren, därför ville jag gärna hitta på en egen logga för bloggen som jag kan använda. Och efter att ha forskat en del om detta (googlat lite) så hittade jag en sida där de hjälper till att ta fram en passande logga, där fick jag fram tre förslag som jag sedan kunde publicera i en omröstning på Facebook och låta er läsare vara med och rösta på er favorit. Och vinnaren blev denna, en stilren och skitsnygg logga för denna bloggande trebarnsfarsa. Stort tack till alla er som engagerade er att rösta!

I helgen var vi på Tele2 arena och kollade på fotboll för första gången på flera år (ping covidhelvete), och vi kunde knappast ha valt en bättre match att se laget i våra hjärtan vinna stort på hemmaplan. Innan avspark tackades lagkaptenen Magnus Eriksson för sina 100 matcher i djurgårdströjan, sedan gjorde han två mål när Djurgården spelade ut IFK Värnamo med 5-0. Inte ett toppenmotstånd kanske men det blev ändå ovanligt stora siffror för så dåliga är de inte. Men detta gjorde oss inget alls, vi njöt av matchen sedan åkte vi hem och käkade middag. Vi funderade dock på att kanske redan nu boka biljetter till sista omgången om Djurgården fortfarande har chans att vinna Allsvenskan, då är det riktigt kul att vara på plats!

Ni som läser bryr er kanske inte om Djurgården eller sport alls, men det hände en annan bra sak i veckan som är kopplat till fotbollen. Den före detta landslagsbacken Marcus Danielsson skrev på ett kontrakt med Djurgården och återvänder hem till Sverige igen, vilken lycka! Han är helt galet bra och nu hoppas jag att de murar igen försvaret ordentligt och inte släpper till några enkla mål igen. Igår åkte laget till Kroatien för sin första europeiska bortamatch mot HNK Rijeka, och trots att hemmalaget tidigt tog ledningen så vände Djurgården matchen som slutade 1-2 och åkte hem till Stockholm med tre tunga poäng. Nu väntar hemmamatch på Tele2 Arena inför hemmapublik och jag hoppas verkligen att de lyckas vinna även där, så kan drömmen om spel ute i Europa leva vidare ett tag till. Forza DIF!

Nu checkar jag ut för denna gången, får se när nästa inlägg kommer men det kanske dyker upp något här under semestern. Önskar er alla en riktigt fin sommar nu och stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Linda, trots en hel del förnekanden och bortförklaringar så fyller hon 40år nu i höst men hon vägrar önska sig något bra i present som jag kan köpa. Så ska väl inte relationer fungera, att man ska behöva hålla på att gissa saker den andra vill ha eller tycker om? Ska jag slå in mig själv i en stor rosett kanske eller hur tänker hon? Haha, nej men jag har en plan, vänta du bara Linda plutten…

Har vi några semesterfirare där ute tro? Jag tycker nämligen att det varit ovanligt lite bilar ute på vägarna så nu känns det som att många är på semester, men inte jag. Nej nej, inte riktigt ännu…

Men det är dock ganska nära, bara tre veckor nu kvar innan jag får vara ledig i fyra härliga veckor! Ser verkligen fram emot det, och längtar tills min sista arbetsdag då jag kan köra hem med Frank Sinatra spelandes på hög volym i bilen. Det har ju blivit lite utav en tradition för mig, att när jag åker hem för att fira semester så sjunger jag högt till Frankie-Boy hela vägen hem. Då är man på gott humör när man kliver innanför dörren hemma kan jag lova, så härligt! Nu hoppas jag bara på att vädret blir bra så att jag inte har prickat in någon lokal monsunperiod här i Haninge. Med min otur så kan det faktiskt hända, och det är ingen vidare bra molntjänst om man säger så…

Det märks att det är en del som är lediga, och detta framgår på olika sätt enligt mina iakttagelser. Dels rullar trafiken smidigare som jag var inne på tidigare, sen ser man även en hel del somriga inlägg i sociala medier numera. Men mest av allt märks det av på jobbet, det är så tyst och lugnt på sina ställen. Produktionen rullar på men Henke är inte där och gapar som han brukar göra, inte heller på rasterna sitter han utanför och ger syrliga kommentarer när jag kommer ut för att umgås och dricka kaffe. Så nu kramas vi på jobbet och matar varandra med vindruvor typ, haha!

Nej då det gör vi inte, och man saknar faktiskt de kollegor som nu är på semester. Till och med Henke är en liten smula saknad, fast jag tror att han har det bra på Åland där han på sin semester gissningsvis varit med och firat deras 100 år av självstyre. Han har säkert sjungit med i diverse åländska traditionella folkvisor och sedan avslutat med att blåsa sin egna påhittade trumpetfanfar för att fira detta, sen kör han troligen runt i sin pundar-Volvo och sladdar i det röda gruset. Kanske har han fyndat på någon baklucke-loppis och investerat i en gammal men snygg skinnjacka, då kanske han numera leker raggartuffing på stranden där han puttar i fiskare från bryggorna eller välter omkull roddbåtarna som står uppallade på stränderna. Rent hypotetiskt så kanske han skriker på förbipasserande kryssningsfartyg också, han gillar nog inte att de tutar så högt när han ska dricka sitt kaffe som han tigger till sig hos diverse grannar. För det är lite så jag tror att han fördriver sina dagar där på ön, att han åker runt till främlingar och bjuder in sig själv på fika där han kräver nygräddade bullar! Inga torra mandelkubb eller finska pinnar duger, finns det inga bullar så tvingar han nog de som bor där att baka detta åt honom samtidigt som han håller upp sin skyddsombudsbricka på tröjan. Och han har aldrig bråttom så han kan minsann vänta, då kan han ju passa på att berätta lite roliga anekdoter under tiden. Han hänger säkert en hel del på den lokala grillen också, där han försöker äta gratis med hänvisning till att han är huvudskyddsombud och alltid måste vara mätt och fokuserad om något olyckligt skulle hända. Vilket också leder till att han gärna kallar lokalbefolkningen till diverse möten i Folkets Hus för att diskutera vänstertrafiken i farlederna, samt hur hans eget tjuvfisket bäst bör bekämpas med dynamit. Man vet helt enkelt inte vad han får för sig där borta när han inte är under uppsikt, han har hittat på så mycket konstigheter under de åren jag känt honom. Eller ni som följer bloggen kanske minns dessa exempel?

Som när han på en konferens beslutade sig för att han skulle flyta från Värmdö på sitt hemmabygge till flotte hela vägen till Åland: https://wordpress.com/post/pappatarzan.com/6423

Eller när hans pung blev olyckligt fastfrusen på ett biltak i Vemdalen: https://wordpress.com/post/pappatarzan.com/4689

En varm sommar när alla sökte sätt att svalka sig på och han smorde in hela sin kropp med en speciell fotkräm som innehåller mentol: https://wordpress.com/post/pappatarzan.com/1970

Vi skulle vid ett tillfälle göra upp oss två emellan i slaget om Östersjön: https://pappatarzan.com/2021/08/10/baltic-sea-here-we-come/

Här erbjöd jag honom nya karriärmöjligheter, men inte har han tackat mig för det: https://pappatarzan.com/2018/04/24/de-nyblivna-legenderna/

Detta är inget illa menat alls mot Henke, snarare en hyllning till hans märkliga beteende och äventyr. Som ni märker så har han många järn i elden, men jag tror att han vill ha det så. Nu hoppas jag att han har en skön semester i alla fall, och ser fram emot att höra honom berätta vad han hittade på för tokigheter denna sommar. Kanske startade han en egen simskola på stranden för att få in lite extrapengar nu när bensinpriset är så högt?

I helgen var Linda bortrest, hon skulle på hundutställning i Borås med sin mor. Och det verkar ha varit en resa där allt möjligt konstigt hände så jag är glad över att jag var tvungen att stanna hemma och jobba faktiskt, haha! Nej men först strulade tydligen bilen så de fick vända hem och låna en annan bil, och lilla hunden GW hade smaskat i sig ett grisöra kvällen innan de åkte så han blev magsjuk med både diarré så att han sket på sig och spydde i bilen hela vägen. Ljuvligt! Det är nästan som om ödet var inställt på att jag skulle åka med och få uppleva allt detta, men jag tror att jag kanske fintade ödet denna gången.

Mina planer var att jag hade bjudit över mina kära vänner på middag och filmkväll, men jag hade ju glömt bort att det är sommarlov för barnen och då skulle de ju vara hos mig på helgen. Sedan visste inte Mogge om han skulle ha tillräckligt med energi på kvällen efter sin långa hemresa från Danmark samma dag, samt att Marcus skulle resa tidigt på lördagen så valde vi att skjuta på det hela istället. Så ni som väntar på recensionen av ”Beavis & Butt-Head – Do the Universe” får vänta någon vecka till tyvärr, men den kommer snart jag lovar!

Istället passade jag och barnen på att fixa lite hemma, jag köpte hem två nya byråer och ett skrivbord till barnens rum. Så jag har roat mig med att skruva ihop dessa och sedan har vi flyttat runt en massa möbler för att få plats med allt, men bra blev det! Nu finns det mer förvaring för allas kläder och de har nu ett bättre skrivbord där de kan spela datorspel och skapa sina kommande succéer på Youtube. Barnen var väldigt bra på att hjälpa till denna gången, de sorterade ut alla kläder som numera var för små för dem så att vi kan ge dessa till deras kusiner istället. Så nu har vi tre stora IKEA-kassar med kläder som ska skänkas vidare, men det blev dessvärre väldigt tomt i deras garderober här hemma så nu måste jag nog ut och handla lite nya kläder till barnen. Sen vet jag inte vad jag ska göra av de gamla möblerna de hade, vi har ju tyvärr inte plats för dem nu längre. Men de kan säkert komma till användning i framtiden så jag får nog fundera på om jag ska ta tag i mitt proppfulla källarförråd där min farmors gamla saker finns kvar. Det är inte roligt att behöva ta tag i alls men nu måste jag nog tyvärr börja, så jag får kalla in föräldrar och syskon för att rensa och köra bort allt därifrån. Åh grymma värld!

Nu börjar det bli roligt att titta på fotbollsderbyn igen! Eller ja, roligt och roligt… Djurgården vann med hela 1-0 mot Hammarby i helgen men något skönspel bjöds det fasen inte på alls, så Lill-Steffe och jag hade skickade arga meddelanden mellan varandra och påpekade sådant vi inte var nöjda med i spelet. Han sa faktiskt en klok sak för ovanlighetens skull, och det var att i tidigare derbyn så brukade Djurgården äga mycket av matcherna utan att kunna göra mål och vinna. Nu är det precis tvärtom, de blir mer eller mindre utspelade så att man sitter med hjärtat i halsgropen genom hela matchen men de lyckas ändå vinna på något märkligt vis. Och det är ju poängen som räknas, inget annat! Så tack för ytterligare en välbehövlig derbyseger, nu kan det där så kallade ”derbyspöket” fara åt skogen och stanna där och gäcka AIK istället… Forza DIF!

Vi har faktiskt bokat biljetter till nästa hemmamatch på Tele2 när de ska spela mot Värnamo, det blir min första match på plats efter pandemin. Så jag hoppas på bra väder och seger den dagen, annars kommer Linda få uppleva surgubben Jimmy och det vill vi helst undvika. Jag har hört att det finns öl på arenan så kanske kan det lindra surgubbe-syndromen en aning, men en vinst skulle ju sitta fint. Heja! Heja!

Jag har inte så mycket att rapportera här i övrigt, vi kämpar på fram till ledigheten och hoppas att tiden går fort sista veckorna nu. Ni som har semester hoppas jag har det alldeles superbra, stort tack till er alla för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, han har ju semester nu och har egentligen inte gjort något fel som förtjänar utmärkelsen. Men detta är mitt sätt att visa att han inte är bortglömd, och jag tror att han skulle bli en bra raggartuffing där på Åland. Lite som när Leif väljer att bli raggare i TV-serien ”Leif och Billy”, nytatuerad med skinnpaj och farlig frisyr. Då får man passa sig…

Heja Sverige som firat nationaldagen! Heja mig som varit på bio! Heja bloggen som nu är uppe i totalt 25000 besökare! Och sist men inte minst… Heja mina vänner & jag som fick till en middagsbjudning under helgen! Heja Heja!

”Sverige, Sverige älskade land” sjunger Jocke Berg när han som frontmannen i ”Kent” framför låten som heter just ”Sverige”. Denna låt har numera blivit en klassiker som även barnen sjunger på skolavslutningar runtom i vårt avlånga och vackra land, men jag tycker den är fin! Den väcker även minnen från en konsert där vi åkte till Norrköping för att titta på ”Kent” och några personer i närheten av oss i publiken ropade frågande ”När kommer Sverige?” mellan varje låt tills den tillslut faktiskt spelades om jag inte minns fel. Det hände så många roliga saker den här kvällen som bättre etsat sig fast i minnet om man säger så…

Jag hoppas att ni alla hade en fin nationaldag och att ni fick fira detta på något vis, det är inget fel att fira nationaldagen i landet man bor i tycker jag. Utan tvärtom, vi bor i ett väldigt privilegierat land där demokrati råder och där vi har en välfärd som många andra länder bara kan drömma om. Sedan har landet även sina utmaningar, såklart. Men vi bör uppskatta det vi faktiskt har och detta kan vi fira en dag som denna. Jag är oerhört tacksam och glad över att få bo och leva i detta fina och fantastiska land, heja Sverige!

På lördagen bjöds det på våfflor hemma hos Lindas mor, och hennes hundar skällde på mig när jag kom dit precis som de brukar. Men de är ju så glada! Hennes syster med sambo var också där, samt herr Legos son med sin sambo. De är trevliga allihop och våfflorna var supergoda! Tyvärr var jag nog lite bakis i mitt mående så jag orkade bara äta en men det var otroligt gott, och de hade så mycket goda tillbehör så det blev riktigt lyxigt när vi satt där ute i solskenet. Vi kunde dock inte stanna kvar så länge denna gången eftersom vi hade ett biobesök inbokat, men vi hade tur med vädret och mitt huvud är lika röd som en tomat i år igen. Men efter våfflorna så tackade vi för oss och åkte vidare, för nu väntade ett biobesök som jag sett fram emot väldigt VÄLDIGT länge…

Och nu, nu har jag upplevt bio på ett sätt som fick mig att känna… Wow! För första gången besökte Linda och jag en IMAX salong på Filmstaden i Mall of Scandinavia, och filmduken var så stor och ljudet så fantastiskt. Det kanske bara är jag som är lite utav en filmnörd som uppskattar detta så mycket som jag gjorde, men jag tror även att filmen vi såg bidrog till den där häftiga upplevelsen. Vi hade båda pratat om att gå på premiären av ”Top Gun – Maverick” eftersom vi båda älskar första filmen, och jag kan nog räkna den till en av de filmer jag sett flest gånger i hela mitt liv. Den fick mig att drömma högflygande planer om att bli stridspilot som vuxen och jag gick snabbt med i ”Flygvapnet Ungdom”, sedan kom skolbetyg och skit emellan mina drömmar så det blev ju inget med det! Men sak samma, här är jag nu och i helgen var jag på bio och såg denna film som var oväntat bra. Den påminner mycket om den första filmen där piloter utbildas och detta för att genomföra en tuff och svår flygattack senare i filmen, mer än så vill jag inte avslöja.

Filmsekvenserna med luftstriderna i luften är otroligt intensiva och helt sjukt bra filmade, man vänds nästan ut-och-in och upp-och-ner när man tittar. Men tillbakablickarna och även skådespelare från första filmen dyker upp och det gjorde mig nostalgisk, den här får fyra av fem flygplan i betyg. Min rekommendation är: Se den!

Jag fick också äta middag med de festliga herrarna denna helg! Det var kul och vi hade ju inte träffats sedan vi hjälpte till med flytten från Hälsingland, så nu fick vi till lite balkonghäng och sedan en god middag. Jag testade en ny maträtt som bestod av fläskfilé, hemmagjord pesto och en röra på soltorkade tomater som Tommy åt upp nästan helt själv. Haha, nej då men han gillade den väldigt mycket. Som vanligt när vi ses numera så har vi så mycket att prata om eftersom vi inte hinner med att träffas lika ofta som tidigare, och en i sällskapet blev lite varm efter en stund så han lade sig på soffan en stund medan vi andra babblade vidare. Efter midnatt började det bli dags för ”Saltsjöbadens guldgosse” Marcus att röra sig hemåt och då sparkade han liv i den varma Tommy som flög upp och verkade pigg och glad igen. Haha, det är så roligt att vi tycks följa samma manus och upplägg så fort vi träffas hemma hos någon av oss såhär. Mogge sov dock kvar eftersom han skulle jobba nästa dag och då är det ju närmare hemifrån mig än att han ska åka ända från Fruängen. Men en viktig sak jag lärde mig nästföljande morgon var att när jag vaknade och skulle gå upp och erbjuda Mogge lite frukost så var han redan borta, han är ju värsta ninjan på morgonen! Hur fasen kunde han lämna lägenheten utan att jag märkte något? Detta får ju en att ställa sig frågan: hur full blev jag egentligen? Jag drack ju inte mycket alls, men troligen var jag väl bara väldigt trött helt enkelt. Men jag blev så snopen när jag insåg att han bara var borta på morgonen, men så är det väl när man är kompis med en ninja…

Avslutningsvis är vill jag bara nämna att jag är så tacksam för alla ni som läser och följer denna lilla blogg. Nu nådde bloggen precis upp till 25.000 besökare, det är ju en helt galen siffra som jag aldrig kunde föreställa mig. Dock så väntar tydligen alla sponsorer lite till innan de vill bidra med lite kapital för att jag ska kunna livnära mig på att skriva min blogg, men jag kämpar på. Tack alla!

Där fick ni en kort sammanfattning av helgen som varit, och ännu en gång vill jag rikta ett stort tack till alla er som tar er tid och läser. Sköt om er, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till trafiken som stod helt still förra veckan, fy fasen! Är så olidligt less på att hamna i dessa köer, nu har det varit ovanligt mycket stopp i trafiken och stängda tunnelinfarter för min del och det gör mig galen. Det finns fasen inget värre än när de inte informerar om att de stänger infarten till södra länken, då blir ju kaoset totalt när alla bilister måste trängas på samma småvägar för att ta sig fram. Det känns inte som det bästa alternativet ur ett miljöperspektiv, men snart så köper jag fan en helikopter. Gärna en sådan där de har i TV-serien ”Airwolf” med tillhörande soundtrack, då ska alla passa sig när jag dundrar fram på himlen…

Kör! Kör! Kör! Köööööör!!! Lite så lät det på Solvalla i söndags när jag levde ut mitt hästintresse bland alla andra fanatiker där på plats, och jag gjorde mitt bästa för att vara så lik Birgitta men det var inte helt lätt eftersom jag är helt lost gällande trav. Här kunde jag ju vinna tillbaka pengarna jag tvingats spendera på en ny diskmaskin tänkte jag, och tro det eller ej men jag lyckades ta mig tusan vinna pengar. Riktiga pengar!

Men det har ju hänt ganska mycket denna långhelg, så vi kan väl backa tillbaka till torsdagen när Jesus vandrade hela vägen upp till himlen. Och när han kom dit så släppte han tydligen ner några rejäla skvättar regn på oss här nere på marken, för vi befann oss då ute på de stora öppna fälten vid Gubbängen denna torsdag. Där var det en hundutställning och många välkammade hundar dagen till ära, där Linda och hennes mor ställde ut några Papilloner från kenneln. Vi hade tur att det inte regnade så mycket utan enbart någon mindre skur, så hundarna höll sig ändå ganska rena och fina. Det vore ju tråkigt om de skulle bli alldeles skitiga och bajsbruna av leran annars, vilket fick mig att tänka på en scen från filmen ”Dum & dummare” när utställningshundarna kladdat ner sig med senap och ketchup innan tävlingen. Nu gick det bra för GW som fick goda betyg även om han inte vann, han hade ju fullt upp med att skälla på allt och alla emellanåt också. Wov! Wov! Wov!

På fredagen var det dags för Nova att röntga sin arm igen på Nacka sjukhus, den läkte på fint och allt såg bra ut. Men läkaren denna gången ville inte ta bort gipset riktigt ännu, utan tyckte hon skulle ha det ett tag till enbart för säkerhets skull så sprickan inte spricker upp igen. Nova gillade först inte detta alls och sköt ut sin underläpp rejält, eftersom den första läkaren vi träffade inte ens tyckte att vi behövde gipsa. Men då ville ju Nova prova att ha gipsskena en vecka, fast nu vart hon nog lite besviken över att behöva ha det ett tag till när det nalkas skolavslutningar och allt. Denna läkaren förklarade att det räcker med att hon krockar med en klasskamrat igen eller tar emot sig för hårt om hon ramlar så kan benet spricka upp igen, och då får de börja om med en ny gipsskena i flera veckor. Vilket inte är så roligt på sommarlovet när det blir varmt och gispet kanske börjar klia av värmen. Så Nova accepterade förklaringen sedan hämtade vi de andra barnen och åkte till Candyz, där köpte vi lösviktsgodis för nästan 800 kr som jag trodde skulle räcka i flera veckor för barnen. Men det är tydligen slut nu, jäkla godistroll! Så nu vill de starta ett ”godislöfte” där de undviker att äta godis i några månader och istället får en belöning när de klarat av uppgiften, så vi får se hur det kommer att gå. Men de brukar klara av det när de testat tidigare, så förhoppningsvis blir det bra!

På kvällen ville Theo så himla gärna titta på den nya TV-serien ”Obi-Wan Kenobi” och jag var inte svår att övertala denna gången. Två avsnitt fanns att tillgå denna premiärdag och mina förväntningar var blandade, jag hoppas ju innerligt att serien ska vara något i hästväg bra med tanke på all den hype som varit kring denna. Men jag var även hypad på serien ” The Book of Boba Fett” som för mig var ett riktigt sömnpiller och inte alls fick mig att längta efter en andra säsong. Men denna började bättre, handlingen känns mer spännande och karaktärerna har ju massor att ge om vi säger så. Så jag vill inte säga så mycket mer än så, utan vill titta på något ytterligare avsnitt innan jag kommenterar detta igen. Men hoppet lever om att detta kan bli en riktig succé!

I lördags åkte vi till min mor på eftermiddagen för att fika lite och sedan skulle barnen sova över där till söndagen. Linda och jag skulle nämligen träffa hennes kusin på kvällen som var på besök i Stockholm, det var dem vi skulle åka med till Solvalla på söndagen så då blev detta en bra lösning för barnen denna gången. Och på söndagen var det ju även morsdag så då skulle min syster och bror med alla barn åka dit, så då fick de massor av lekkamrater och hittade på en massa bus. Vattenkrig bland annat, sedan hade morsan och Kent busat genom att skrämma upp barnen med läskiga ljud sent på kvällen. Haha, barnen blev först nyfikna och rädda men skrattade sedan massor när de märkte att allt bara var på skoj. Man får vara på sin vakt när man är där på besök, och kan aldrig riktigt veta vad som händer vilket jag tycker är roligt!

Linda och jag mötte på kvällen upp hennes kusin och hans sambo, och de hade bokat bord åt oss alla på en libanesisk restaurang… Mm, nu vet jag att de flesta som känner mig anar oråd och förmodligen sitter och skrattar medan ni läser detta. Ska Jimmy verkligen äta libanesisk mat? Jag var ganska skeptisk och en liten smula livrädd att detta skulle bli en stark matupplevelse, jag har ju sett hur illa det gick för Ben Stiller i filmen ”Och så kom Polly” när han skulle äta libanesiskt med sin känsliga mage och hur illa det gick för honom…

Men jag är så förvånad och positivt överraskad, det var inte alls så kryddstark mat som jag trodde. Den smakade ju mycket utan att vara stark så att säga, och var ju jättegod! Vi valde en smakmeny med 14 olika maträtter så hela bordet blev ju fullt av små skålar och fat, där vissa av maträtterna var helt magiskt goda. Jag har även varit nyfiken att prova på att göra några av dessa själv hemma men inte riktigt vågat testa, nu vet jag dock hur det ska smaka så nu är det ju bara att börja briljera där hemma i köket. Ölen var också väldigt god, det var en libanesisk ljus öl som passade bra till den smakrika maten. Jag hade aldrig någonsin valt att äta ute på en libanesisk restaurang om jag själv fått välja, just för att jag trodde att det inte skulle vara något för mig. Men där hade jag fel, det var lite samma sak när vi var ute med jobbet och besökte en georgisk restaurang som också överraskade med fantastiskt god mat. Fasen jag måste börja våga testa lite mer matkulturer känner jag, men det är ganska vågat när man bara har en toalett hemma om alla blir känsliga i magen efteråt. Nu hade jag dock förvarnat Linda att om jag behövde låsa in mig på toaletten efteråt så fick hon bajsa i diskhon ute i köket, något som inte uppskattades alls men nu blev det ju aldrig någon fara med varken hennes eller min mage. Libanesiskt var gott och bra för magen, så kan man sammanfatta det hela!

Efter restaurangbesöket så försökte vi leta upp en pub där vi kunde sätta oss och ta en öl i lugn och ro, men eftersom finalen i Champions League spelades denna afton så var det knökfullt precis överallt! Men tillslut hittade vi en lugn cocktailbar på en tvärgata till Götgatan där vi slank in, utan en tillstymmelse till fotbollsfans. Det var ju Liverpool och Real Madrid som möttes i finalen, något jag helt missat att den skulle avgöras denna lördag utan trodde att den skulle spelas mitt i veckan som de brukar. Nu gjorde det dock inget att jag missade matchen eftersom Liverpool inte vann, det hade bara gjort mig onödigt upprörd och med ett lass fullt med libanesisk mat i magen så var det nog lika bra att jag inte tittade…

Istället fick jag tips på hur man kan göra en god drink på Fireball, något som absolut ska undersökas närmare. Jag lärde mig även skillnaden på vilken mynta som passar bäst till en riktigt god Mojito, det är tydligen viktigt att det är den Marockanska varianten som är lite sötare. Och att man ska ge den lite smisk och inte mosa den för mycket med muddlaren, så här kommer det att smiskas mynta hemma i köket denna sommar kan jag lova! Efter att ha rundat av för kvällen så åkte vi hem, det blev inte så sent utan vi ville ju vara pigga och glada nästa morgon när det var dags att bege sig till Solvalla. Där skulle jag för första gången uppleva Elitloppet på plats, en av världens bästa travlopp tydligen. Och vi var där i god tid för att suga in hela atmosfären, självklart skaffade vi oss en varsin rosa hatt som alla andra proffs. Efter en stund kom Lindas kusin och sambo dit för att möta upp oss, och då slog alla sina kloka huvuden ihop med mitt mer fantasifyllda huvud för att tippa hem miljonerna! Tänk om vi kunde vinna ett par miljoner eller så, då kan vi köpa hus med stor tomt för GW att springa runt på när han jagar katter och fåglar!

Nu vill jag helst inte prata om hur det gick med alla miljonerna, för det blev fel på travet. Ja men de där jäkla toto hästarna sprang ju fel, redan i första loppet faktiskt! Där sprack ju allt och husdrömmarna gick upp i rök, men vi kanske kunde få ihop en liten insats till ett boende i alla fall tänkte vi och det fick vi tillslut! Både Linda och jag vann 54 kr vardera på dagens dubbel, så nu har vi pengar till en fin liten namnskylt på vår framtida brevlåda. Alltid något, men jag har ju inte tur i spel alls och det vet jag sedan tidigare. Det var kul att vara på plats och uppleva travet live, men jag är ju inte alls insatt i spel och trav så det gav mig inte lika mycket som de andra mer insatta personerna som var där. Jag kan absolut åka dit igen, men utan framtidsplaner på hus eller likande. Nu hade jag ju sett fram emot att vinna lite pengar eftersom min diskmaskin var tvungen att bytas ut, men de där 54 kronorna räcker ju inte ens till plastskyddet den ska stå på i köket…

Efter en dag på travet så åkte vi hem och jag hämtade barnen hos min mor, mina syskon hade varit där och firat henne på morsdag men jag missade dem precis. Jag hann dricka en kopp kaffe innan det var dags att åka hem igen så barnen kunde göra sig redo för en ny skolvecka, men nästa år kan jag säkert vara med och fira min fina mamma på morsdag. Det är hon värd, hon är ju den bästa mamman jag har i hela världen!

Veterandagen firades ju samma dag som Elitloppet och morsdag i år, vilket då kanske hamnar lite i skymundan. Detta är ju knappast något som särskilt många uppmärksammar ens, men för mig är det en viktig dag och jag tänker på alla svenska kvinnor och män inom Försvarsmakten som tjänstgör utomlands. De tänker på sina familjer och vänner varje dag där de gör en insats för freden runtom i världen, och de förtjänar några minuters uppskattning för deras insatser. Så även om ni inte känner någon som tjänstgör utomlands just nu så kan vi alla ägna dem en tanke och försöka förstå vilken skillnad de gör för människorna som lever mitt i krig och andra hårt drabbade områden. Stort tack för er insats!

Där har ni det, sammanfattningen för denna helgen och det uteblivna miljonregnet. Jag får helt enkelt förlita mig på mitt lottnummer i Eurojackpott som jag spelar på varje vecka, även om det känns långsökt men någon gång kan jag väl få vinna. En liten miljon i alla fall, bara en liten skulle göra stor skillnad. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den person som lyckades missa 10 st (!) varningsskyltar utanför Vegabaren i Haninge att vägen är avstängd där, men som trots detta försökte svänga in på vägen och sedan inte kunde backa ut därifrån. Bra jobbat, haha! Jag var tvungen att räkna skyltarna nästa gång jag passerade förbi där, och det var minst 10 st så hur tusan missade föraren detta? Inte för att vara fräck, men här skulle nog en synundersökning vara på sin plats…

Det märks att sommaren och semestrarna börjar närma sig, många skyndar sig och stressar in i det sista för att kunna koppla av ordentligt och vila upp sig inför kommande arbetsår. Men än är inte semestern här…

För egen del blev det en sen semester i år och jag få kämpa på fram till augusti innan jag kan lägga fötterna på på bordet och öppna en flaska rosé. Men det ska bli härligt och är något jag ser fram emot sen, fast innan dess så händer det ju lite andra saker. Barnen ska ha sina skolavslutningar och Lindas äldsta dotter tar dessutom studenten, så nu börjar det bli dags att förbereda alla firanden och hoppas på bra väder när dagen är kommen!

Nu väntar ju kanske en ledig långhelg för många av er, så passa på att njuta och gör något roligt! Jag har barnen hos mig och vi ska följa med Linda på en hundutställning imorgon, den verkar vara utomhus på fälten vid Gubbängen. GW ska tävla igen och det blir kul att se om den senaste tidens träning som Linda lagt ner kommer att ge resultat, så vi håller tummarna för att allt ska gå bra. Däremot ser inte vädret ut att bli så bra som man kan önska, sist jag tittade nu så var det väldigt hög risk för regn större delar av dagen. Men med lite tur så är det kanske uppehåll just då, annars blir det väldigt blöta och troligen leriga hundar skulle jag gissa. Haha, fast det blir säkert en rolig upplevelse det oavsett väder och med lite tur så har de kanske stora tält eller något liknande. Men jag vet inte, vi får se när vi kommer dit helt enkelt. Heja GW!

Nova har numera ett paket gips på sin arm, lindat i röd fin bandage. Allt började med att hon lekte i lekparken, men när hon hade klättrat upp och ställt sig på en parkbänk så tappade hon balansen och föll ner. Det gjorde självklart ont och hon blev ledsen, jag kollade så att hon kunde röra armen och om hon hade känseln kvar. Det verkade inte så farligt till en början, men efter att några klasskamrater råkade springa in i hennes onda hand några dagar senare så fick hon ännu ondare, så då åkte vi in till sjukhuset för att kolla upp så inget var brutet. Efter många timmars väntan så fick Nova tillslut röntga handleden där hon hade mest ont, och där kunde man se en början på en liten spricka i ett av benen.

Sprickan kommer att läka fint av sig själv, men för att skydda handleden lite extra så fick hon en liten gipsskena som skulle se till att handen inte böjer sig i onaturligt mycket och förvärrar sprickan. Nova tyckte det var superskoj, även om hon bara ska ha gipset någon vecka eller så. Efter en vecka ska vi tillbaka och röntga handleden igen och se om de kan ta bort gipset, men Nova tycker ju det är så coolt med gipsad arm så vi får se vad läkaren säger då. Hon behöver egentligen inte ha det så det var ingen fara inför skolavslutningen som väntar, tills dess skulle de definitivt ta bort det berättade läkaren vi träffade. To be continued…

I helgen är det dags för Elitloppet på Solvalla! Jag har aldrig brytt mig om detta tidigare och kan inget om hästar, förutom det Brigitta lärt mig om hästen Golden Hornline och hur man ska tänka när man tippar på V75 och alla andra V. Haha! Men vi ska dit på söndag och titta, förhoppningsvis blir det kalasväder och en ny rolig upplevelse. Tänk om jag blir som Birgitta efteråt, och liksom blir helt frälst på hästar och alla sorters trav. Det återstår att se dock, men jag ser gärna att vi åker hem några små miljoner rikare. Det borde väl inte behöva vara så svårt?

På söndag är det ju även morsdag, så det krockar ju lite med mina planer på att bli mångmiljonär. Men min kära mor har lovat att hjälpa mig och ta hand om barnen medan jag besöker Solvalla så jag kommer självklart åka och fira henne lite senare på kvällen. Och om jag vinner stort på travet i helgen så kan jag ju köpa en extra fin morsdagpresent, hon är ju trots allt världens bästa mamma!

Det händer saker på jobbet också! Jag har blivit erbjuden en ny tjänst som jag tackat ja till, det kommer att bli otroligt spännande och roligt att fortsätta utvecklas inom företaget. Så jag är väldigt motiverad och peppad för framtiden, och det kommer bli en intressant höst med lite nya utmaningar att se fram emot. Mer info kommer senare, kanske… Haha! Någonstans i Spanien sitter Henke just nu med ett hårt grepp om sin mobiltelefon och svettas av nyfikenhet medan han firar sin 40-års dag. Grattis Henke!

Jag tycker vi stannar där för denna gången, med Henke lyckligt ovetande om vad som händer här hos oss på jobbet nu medan han är på semester och försöker lära sig att surfa. Men jag vill önska honom och alla er andra en riktigt härlig långhelg nu om ni är lediga, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Min diskmaskin! Ja men den jäkeln har ju sagt upp sig kan man säga och vill inte fungera ordentligt längre, en dyr och ovälkommen utgift såhär när det nalkas semester. Tyvärr familjen, vi får ställa in alla semesterplaner och istället rikta in oss på kortare utflykter till Farsta C där vi kan köpa mjukglass och kanske en tur till skogen i Tyresta Nationalpark som är gratis istället…

Sol, värme och fiskmåsar… Ja nu känns sommaren nära och jag välkomnar den mer än någonsin! Vet inte varför, jag brukar ju uppskatta vinterhalvåret mer egentligen men tror att det är ljuset jag saknat efter månader av mörker. Vad säger ni, ska vi stämma in i kören bakom Dr. Alban & gänget när de sjunger ”Alla vi, längtar efter sommaren”!

I lördags åktes det båt i skärgården, och jag var såklart ombord med mina aviga kroppsrörelser och svajade i takt till vågorna. Haha, det där lät kanske märkligt men det var ju en ganska bra beskrivning av det som hände. Det var Lindas mor som firade sin kommande födelsedag och därmed bjöd med ett glatt gäng på båten M/S Vindhem, ombord bjöds det på räkfrossa eller sprakande tacomagar. Linda och jag valde det förstnämnda och mumsade räkor i alldeles för stora mängder mot vad jag var van vid, men gott var det! Sedan var det kul att träffa alla dessa tokiga människor som bjudits med i sällskapet, vissa av dem gav mig lärdomar för livet och skratten från vårt bord hade ekat i matsalen på båten om det inte vore för att alla andra människor var så högljudda. Det var andra födelsedagsfiranden, möhippor och glada kompisgäng som verkade ha lika kul som oss vilket skapade en glad och trevlig atmosfär ombord. Och vädret var underbart, solen sken och gjorde att helhetsintrycket blev riktigt mysigt när vi sakta tuffade genom skärgården. Jag ville ju visa upp mitt goda uppförande nu i detta sällskap, och drack sofistikerat mitt vita vin till räkorna på ett vuxet sätt. Men ni som känner mig väl vet att det finns en tunn gräns innan det sedan kan spåra ur fullständigt, och denna gränsen passerades väl ungefär efter två timmar i höjd med att vi passerade Vaxholm…

Jag fick då syn på Kastellet genom fönstret och fick ett starkt behov av att leka ”Fångarna på fortet” där, det är ju skitkul att jaga ledtrådar och akta sig för tigrar! Nu verkade dock vår kapten inte alls intresserad av att lägga till vid någon brygga eller liknande där så att vi kunde gå iland, så jag ursäktade mig i vårt sällskap och skyllde på att jag behövde besöka ”herrarnas” men i själva verket höll jag hårt i mitt glas med vitt vin och lämnade matsalen. Man var tvungen att gå ut på däck för att ta sig upp till det där glasliknande akvariet där kaptenen har sin ratt. Dörren in till kaptenen verkade vara låst och när jag bankade på fönstret så tittade han med arg blick på mig och viftade bort mig med sin gamla hand, det var oförskämt. En kort man med gul väst och varselbyxor försökte föra bort mig från platsen och bad mig att återvända tillbaka matsalen, det kunde jag tyvärr inte gå med på och nu såg jag samtidigt hur vi nu sakta passerade Kastellet. Det var nu eller aldrig!

– Fader Fouras! Ropade jag högt och rundade snabbt mannen med självlysande kläder på ett sätt man inte sett mig göra sedan innebandyns glada dagar.

Jag tog sikte på att ta mig runt och upp på den andra sidan av glasakvariet där kapten befann sig, men då dök det upp ytterligare en man i gul väst och denna hade dessutom oroväckande stort och mörkt skägg. Jag får nog helt enkelt ge upp min fina tanke på att leka i fortet, det var en sorglig historia vilket fick mig att snabbt tänka tillbaka på filmen ”Titanic” och scenen där huvudpersonerna ställer sig längst fram i fören på båten. Snabbt kikade jag efter en mast eller större flaggstång att klamra mig fast vid i fören på denna båten men det fanns ingen, utan den var mer formad som en katamaran med två spetsar och mellan dem hängde där enbart en livboj och på marken låg sådant där tjockt snöre som de knyter fast båten i kajen med när de lägger till eller vad det heter. Ska inga av mina inspirerande idéer gå i uppfyllelse denna vackra vårkväll? Männen i gula västar verkade besvärade och visade mig tillbaka till dörren in till matsalen där jag gick in, men vad de inte visste var att jag nu fick en ny idé. Nämligen att om det finns en för på båten så måste den ju även ha en bak där bak tänkte jag när jag steg tillbaka in i matsalen, av bara farten så gav jag bort mitt vinglas till en främmande tant och rusade vidare mot båtens bakre del…

– Det gäller rikets säkerhet! Sa jag bestämt innan jag överlämnade vinglaset till tanten som förvånat tog emot det utan att säga ett ord.

När jag kom ut genom den bakre dörren så kryllade det av rökande människor där ute, jag viftade med handen framför näsan och skar mig osmidigt genom folkmassan utan att riktigt veta vart jag var på väg. Det kändes som att det var större ytor där bak och i ögonvrån såg jag varselbyxor och en annan man med gul väst, han gjorde förvisso inget speciellt men trots detta så kände jag ändå att jag behövde hålla låg profil av någon anledning och klättrade snabbt uppför en smal liten stege på andra sidan av båten som ledde upp på taket ovanför matsalen.

Solen sken starkt där i solnedgången och mina ögon bländades, vad fasen har jag gett mig in på tänkte jag för mig själv och insåg att här uppe kan man ju faktiskt ramla och skada sig. Som tur var så hade någon knutit fast en bit presenning mot ett skorstensliknande rör med ett långt rep som låg placerat bredvid, detta kunde nu komma till användning. Som gammalt skyddsombud så vet jag att säkerheten går före allt, så jag knöt repet runt min mage (ja det räckte runt för er som tvekar) och den andra änden av repet fäste jag sedan i det översta trappsteget på stegen. Presenningen var inte alls så stor som jag först trodde utan mer som ett stort badlakan skulle jag säga, så denna hängde jag bak på ryggen och höll den kvar där som en mantel när jag nu sakta började gå över taket fram till kaptenen igen. Det var lite vingligt och svårt att hålla balansen, men det var ju inte så höga vågor så kanske var detta en effekt av vinet jag druckit till räkorna. Förbipasserande båtar noterade mig såklart där på taket och de fick stirra bäst de ville, jag hade ju ett mission nu!

Och vet ni vilken tur man kan ha, det fanns ett fönster som var öppet lite på glänt när jag kom fram. Jag lossade mitt rep runt magen och släppte presenningen som jag burit som en mantel, nu fladdrade den iväg och hamnade i vattnet. Jag kikade nyfiket genom fönstret för att se om där fanns fler korta män i gula västar i närheten, men jag kunde bara se kaptenen stå där ensam vid sin ratt en bit längre fram. Det mullrade ganska högt där inne så detta skulle nog kunna maskera ljudet av mitt mjuka hopp in till kaptenen, men det gjorde det inte. Jag hamnade snett och svor högt över hur illa jag landade, naturligtvis reagerade kaptenen på mina svordomar och vände sig om. Jag såg hur arg hans blick var men innan han hann öppna munnen och säga något olämpligt så tog jag befälet…

– Min bästa herre, jag bordar typ skeppet! Vänd på båten och ta oss tillbaka till Kastellet, nu genast! Ropade jag högt och kaptenen stirrade förvånat på mig.

– Är du fullkomlig galen, vad fan gör du? Skrek han på mig och lät precis lika arg som kapten Haddock i Tintin.

Vår högljudda konversation gick såklart inte obemärkt förbi, utan nu såg jag två personer i gula västar komma upp mot en av dörrarna och var på väg in till oss. Om jag skulle åka fast nu så kanske jag sabbar hela kvällen och då skulle nog Linda bli besviken på mig, så jag klämde mig tillbaka ut på taket genom fönstret igen och rusade med små raska steg över taket tillbaka till den lilla stegen. Kastellet var nu passerat för länge sedan och det såg avlägset ut när jag blickade bakåt mot horisonten, besviken klättrade jag ner och försökte smälta in i klungan av rökare innan personalen skulle hinna ifatt mig. Men de valde tydligen inte att följa efter mig, många av människorna där tyckte säkert att jag såg lite stressad ut och vissa stirrade förvånat på mig.

– Sex laxar i en laxask, så är det. Upprepa det om ni kan! Sa jag med ett leende i förbifarten och medan vissa blev alldeles stumma så hörde jag hur några andra började skratta och sluddrande försökte upprepa frasen.

Myllret av rökare gjorde att jag lyckades smita in i matsalen igen utan att bli upptäckt, och jag skyndade mig tillbaka till min sittplats vid bordet igen. Mitt sällskap undrade vart jag hade varit hela denna tiden och ville nog veta varför jag var alldeles andfådd, men jag höjde någon annans glas som stod där på bordet och utbringade en skål istället för att avslöja vad jag hållit hus.

– Jag körde några snabba danssteg där borta på det stekheta dansgolvet bara, men oj vad kul det var! Förklarade jag och försökte överrösta den höga musiken.

De andra skrattade bara och fortsatte att skåla med varandra, jag försökte sjunka ihop lite och förväntade mig att snart bli upptäckt av personalen i gula västar igen. Men till min förvåning så verkade jag klara mig på något märkligt sätt, ingen kom och förde bort mig eller något sådant alls utan vi kunde fortsätta vårt firande resten av kvällen. Det var ett liveband ombord som var riktigt bra och spelade bra musik medan drinkarna rullade in till bordet, under hemresan så blev Linda och jag bjudna på shots som smakade kaffe och dessa gjorde små kullerbyttor ner i magen. I det stora hela var det verkligen en lyckad och trevlig kväll med många skratt och tokiga händelser. När vi var tillbaka vid Skeppsbron nedanför det kungliga slottet så var det dags att avsluta denna roliga resa och kliva av båten, och jag tänkte ju såklart inte på det men där stod ju nu den där korta mannen i sin gula väst och tittade förvånat på mig när vi passerade honom. Han såg ut att vara på väg att säga något men jag hade inte tid att lyssna utan avbröt honom kvickt.

– Angenämt! Sa jag och tag Lindas hand och gick med bestämda steg förbi honom och upp på kajen.

Haha, i Nynäshamns mörka skogar så sitter nog min mor och är orolig över att ha läst allt detta så jag måste ju erkänna att självklart har inte allt detta hänt på riktigt. Lugn kära mamma! Jag har inte sprungit på båtens tak eller uppfört mig olämpligt mot någon, jag har bara åkt båt som en vanlig människa. Men det var roligt det också, och jag kan absolut tänka mig att åka igen. Räkor är ju väldigt gott om det till detta serveras god dryck och smaskiga tillbehör, så hela upplevelsen var roligt och jag jag längtar redan lite till nästa äventyr ute i Stockholms vackra skärgård. Tack alla inblandade för en härlig kväll!

Nu börjar även barnens aktiviteter att avslutas för denna termin, i helgen hade de sin avslutande dansuppvisning och denna termin hade ju även Nova och Theo anslutit till dansen. De var väldigt duktiga och verkade inte så nervösa över att uppträda inför en fullsatt teater, så jag var mycket imponerad efteråt och satt där som en stolt förälder. De verkar gilla att dansa och det i sig är ju kul, men de får även bra träning av att dansa så vi får se om de väljer att fortsätta efter sommaren. Då börjar de ju även ny skola så det ska klaffa med logistiken också, men förhoppningsvis löser sig allt på ett bra sätt.

I helgen var jag även iväg och skaffade en våningssäng in till barnens rum, så denna skruvade jag ihop på söndagen. Nu hoppas jag att alla blir nöjda och kan sova bra om vi är många hemma, Lindas yngsta dotter kommer ju och sover hos oss ibland och nu slipper hon att sova på soffan. Det blir så himla bra detta!

Det finns inte så mycket annat att skriva just nu, utan snart närmar vi oss skolavslutningar och sommarlov för barnen. Det blir skönt för dem och sedan väntar ju en semester även för oss vuxna längre fram i sommar, det är verkligen något att se fram emot. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, fast det är egentligen inte hans fel denna gången. Eller okej lite kanske! Han har ju sin gamla svarta raggar-Volvo som han kör med på sommaren, och den ser… Ja den har pundartendenser kan man väl säga, haha! Så när jag fick höra att polisen stoppat honom nyligen så blev jag otroligt road av detta, och med andra kollegor såddes det ett frö kring hur vi kan ta detta till nästa nivå. Och vår första och direkta tanke var att skriva ut en stor röd triangel och klistra fast bak på Henkes raggar-Volvo, gärna en fredag när han ska burna iväg till Åland efter jobbet. Tänk den synen, när han dundrar ut på motorvägen med en röd triangel bak på bilen så att alla andra bilister tror att det är en trimmad A-traktor. Målet med detta är såklart att han ska vara ovetandes om detta och att en polis ska få syn på honom, jag skulle vilja höra varje ord som sägs när han vinkas in till vägkanten och får förklara sig för konstaplarna. Haha! Nu känner jag mig lite taskig, men det är ju så himla roligt…

Bitter! Uppgiven och så otroligt besviken är jag, stackars stackars mig. Här såg man fram emot att få se två riktigt bra rockshower denna veckan, men så blev det inte…

Vad hände då, kanske ni undrar? Ja man kan väl säga att mina vänner och jag hade planerat och såg fram emot att ses på torsdagen, för att se Sabaton spela på Avicii Arena (konserten som tidigare flyttats fram på grund av pandemin). Så surret var ju redan i full gång nu kring vart vi skulle träffas för att kanske äta lite mat och inmundiga några öl tillsammans innan konserten började, alla var vi lyckliga och uppspelta. Vad vi inte noterade var att konserten tydligen hade flyttats fram till den 28 april, år 2023… Vi var alltså ett år för tidiga, åh grymma värld! När jag blev varse detta så trodde jag att min vän Jocke skämtade med mig, men han hade själv precis fått reda på detta av en bekant och när jag tog fram biljetterna så visade det sig att det stämde. Det finns absolut värre saker att råka ut för men besvikelsen vart ändå väldigt påtaglig, nu slutade vi dock alla att sväva uppe i det blå och hamnade snabbt nere på jorden igen. Men för mig var det som att luften gick ur mig en stund där på kvällen och jag blev en liten aning jättedeppig, så inspirationen till att snabbt hitta på en god middag hemma var ovanligt låg och dystopisk musik spelades på hög volym hemma. Fast sedan slog det mig att vi nu har en fantastisk konsert att se fram emot nästa år istället, och genast blev jag lite gladare igen. Sabaton! Sabaton! SaAaBaAaToOoN!!!

En konsert som blev av var ju fredagens konsert med Ghost, och jäklar vad bra den var! För Linda var detta första gången hon såg dem live, och hon var kanske inte lika peppad som mig inför konserten men jag hade ju mina aningar om vad som väntade. Och första gången jag såg Ghost tillsammans med min syster så hade hon exakt samma inställning, att de är väl helt okej och det kan väl vara kul att gå på konsert. Men hon blev ju alldeles kär i sångaren Cardinal Copia den kvällen, och efter det var hon ett fan hon också. Så nu var ju frågan vad Linda tyckte om den skönsjungande Papa Emeritus IV, är hon möjligen en av oss på den mörka sidan numera…

Svaret är: Nej! Hon imponerades inte alls av den satanistiska och förföriska Papa Emeritus IV, men hon gillade gastarna som spelade gitarr väldigt mycket! Och de är ju roliga på scenen samtidigt som de är grymt skickliga. Hennes elaka dom om hur hennes upplevelse varit under kvällen var hård, så nu tänker jag inte prata med henne mer förrän tidigast den 8 juni…

Jag ÄLSKADE konserten! Det var jättebra låtar som spelades, jag tycker de är charmiga och roliga att titta på samtidigt som de är väldigt bra musiker allihop. Så jag tycker årets konsert var snäppet vassare än den för tre år sedan. Nu återstår att se när de kommer tillbaka till Stockholm och spelar, och vem jag ska ta med mig då nu när Linda fått Ghost-förbud…

Mogge har levererat! Ja ordagrant alltså, han kom körde hem en köttbit till mig som jag köpt via hans jobb. Och här snackar vi fint kött, så kallat premiumkött från Nya Zeeland! Förstod jag honom rätt så är denna ryggbiff nästan i klass med exempelvis Wagyu eller liknande men inte riktigt lika exklusivt, så nu har jag över 4kg kärlek att skiva upp och förpacka hemma. Jag har ju tidigare handlat nästan allt mitt kött från Gårdssällskapet, och de är fortfarande väldigt bra men jag har handlat där i över två år nu så det var dags att prova något nytt. Detta känns väldigt lovande så jag ser fram emot att få tillaga och smaka på detta fina kött, oj vad hungrig jag blev här nu bara för det…

Nu väntar barnkalas för en av Theos kompisar, de har hyrt Laserdome i Farsta och kommer säkert att ha superkul. Vi andra ska förbereda oss för firande av Valborg, det nalkas grillspett och annat gott så kvällen kommer bli fantastisk. Önskar er alla en underbar Valborgsmässoafton, ha d biff!

DAGENS JERKER går oavkortat till de som skötte ombokningen av våra biljetter när konserten flyttades fram, fy på er…

Solen skiner och nu kan vi väl knappats klaga på vädret, vilka dagar vi har haft under påskhelgen och hela förra veckan egentligen. Men i helgen bar det av norrut, då kunde snöstormar och isbjörnar snabbt förändra den härliga vårkänslan jag känt under den senaste veckan…

För så är det! Att när hjälpen kallar så svarar man, eller hur? Jag gjorde det när geten skrek hemma i bostadsområdet där jag bor för några år sedan, och jag gjorde det även nu när min kära vän Mogge behövde min och övriga vänners hjälp. Hans kära föräldrar har nu sålt sin fina gård uppe i Hälsingland, den som vi besökt flera gånger och skaffat oss så otroligt många goda minnen ifrån när vi önskat komma bort ifrån storstadens muller. Så i helgen gick det stora flyttlasset och självklart ställde vi upp för att visa vår uppskattning över att ha fått tillbringa så många roliga stunder där uppe, och hans föräldrar var överlyckliga över att vi kunde hjälpa dem.

Vi åkte upp i fredags eftermiddag och min uppgift då var att hålla Tommy sällskap i den stora lastbilen eftersom det bara var han som fick köra den, bara så att han inte blir uttråkad och somnar. Men den biten skötte han galant helt själv, han pratade på som vanligt och munnen gick i ett utan en tillstymmelse till att tröttna. Så resan gick rätt fort ändå trots att vi var tvungna att stanna för återhämtning vid två tillfällen, annars pep det om färdskrivaren i lastbilen att han MÅSTE vila innan vi kunde köra vidare. Viktiga grejer det där men vi skyndade oss så gott vi kunde, meep meep!

När vi kom fram sent på kvällen hade Mogges föräldrar förberett mat och goda tilltugg åt oss flyttgubbar, så vi smaskade i oss en hel del och byggde upp en massa energi inför den stora flytten nästkommande dag. Men nu fanns ju inte sängplatserna i det stora huset kvar där vi normalt brukade sova, istället fick vi sova i en av de mindre stugorna ute på gården och då hamnade Marcus och jag uppe på ett loft denna gången. Mogge förslog ju att de mest graciösa skulle ta sig upp på loftet och sova där, vilket per automatik innebär Marcus och jag då så påminner lite om tjocka ballerinor med enorm spänst. Och det gick ju lika bra att sova där uppe som i en vanlig säng, men man låg väldigt nära det lutande taket så varje gång man vände sig på natten så slog man sig och vaknade till lite. Det gällde även Marcus så jag gottade mig lite åt hans smällar också, mwohaha!

Nästa morgon gick vi upp tidigt och åt en rejäl frukost, sedan skulle vi bara köra fram bilarna lite närmare huset. Bara… Det var fuktigt i marken så det blev ju väldigt lerigt och en av bilarna körde fast, vilket drog ut på tiden innan vi tillslut fick loss bilen igen. Ibland måste man hitta lösningar likt MacGyver först för att lyckas, och det gjorde vi tillslut! Sedan började vi lasta in allt och det rullade på riktigt bra, Tommy visade på sina ”master-skills” kunskaper i spelet ”Tetris” och stuvade all last på ett säkert och effektivt sätt. Och det är alltid lika roligt att hjälpa Mogges far, han är nämligen en riktig hamster och samlar på allt som går att samla. Medan vi andra fokuserade på alla möbler och kartonger inne i huset så kunde han komma med en flera meter lång metallpinne som han gärna ville få med sig hem, eller lite marksten som kunde säkra parasollets fot där hemma i Tyresö. Och alltid när man hjälper någon att flytta så finns det ju vissa möbler som man befarar ska väga tyngre än något annat på denna jord… Personligen så hyser jag stort agg mot exempelvis IKEAs stora Malmbyrå som finns i nästan varje svensk familjs hem och som brukar vara väldigt otympliga och tunga, eller som när vi hjälpte Tommy att flytta och jag fick den stora äran att bära världens tyngsta flyttkartong som var uppmärkt ”Batterier och annat”. Flytten denna gången var inget undantag utan det fanns en del saker som vi fick hjälpas åt att förflytta, det var bland annat ett vapenskåp som krävde sina gubbar att förflytta. Samt en del möbler som inte nödvändigtvis var särskilt tunga utan mer stora och svåra att få grepp om för att kunna bäras. Men med lite svordomar och en vilja av stål likt metallpinnen Mogges far ville skicka med hem så löste sig det mesta, vi var alla otroligt starka!

Innan vi skulle åka hemåt igen så fick vi lunch, efter det så kunde vi köra på utan några längre stopp och hemresan gick smidigare än väntat. Nu roterade vi lite mellan bilarna från när vi åkte upp och denna gången var det Marcus tur att sitta och lyssna på Tommy i lastbilen, medan Mogge och jag tog den så kallade fiskbilen som ju kunde köra lite snabbare för att hinna fram och börja lossa vår last tills de andra kom fram med den stora lastbilen. Och att tömma flyttlass går ju verkligen mycket fortare än att lasta och det var väl förberett när vi kom fram, så när vi lossat allt i Tyresö åkte vi hem. Mogge körde hem mig och när han ringde upp sina föräldrar i telefonen för att berätta att allt var flyttat och klart hördes det hur tacksamma de var för all hjälp. De skulle vara kvar i Hälsingland och få klart det sista samt ordna med flyttstädningen, de var väldigt generösa med berömmet och uppskattade verkligen att vi hjälpte dem. Men de hade ju själva faktiskt förberett allt väldigt bra så det är tack vara dem allt gick så smidigt, och har man superhjältetendenser så hjälper man alltid till när det behövs. Bauta-dudes to the rescue!

Påskhelgen blåste ju snabbt förbi tidigare och jag hann tyvärr inte skriva så mycket om detta tidigare. Men påskägg delades ut och god mat inmundigades, precis som vanligt! I år samlades vi hemma hos Lindas mor och mumsade i oss en hel del godsaker, men själva jakten på påskägg hade vi hemma på påskafton. Och tänk att påskharen fortfarande besöker vår knäppa familj, trots att barnen börjar bli äldre nu så uppskattar de de alltid en rolig skattjakt med ledtrådar som de får pyssla ihop för att hitta belöningen. I år fick de hjälp av Lindas yngsta barn Nova som var en riktigt bra skattletare, så de hittade alla äggen väldigt snabbt i år!

Snart är det äntligen dags för konsert, eller konserter ska jag säga. Först är det konsert med grabbarna på torsdag, då ska vi se Sabaton spela på Avicii Arena (Globen) för första gången. Det är inte första gången vi ska se Sabaton live utan det är första gången vi ska se dem spela i Globen, jag tror nämligen inte att de spelat där tidigare. Så det kommer att bli kul som fasen! Och dagen efter det ska Linda och jag tillbaka till samma arena men då är det dags att se Ghost spela, så det är två riktiga favoritband som uppträder dagarna efter varandra. Undrar om jag ens kan hantera det, haha! Det som är roligt är ju att båda de svenska banden blivit internationellt stora nu, Ghost framför allt, så att deras konserter blir både större och häftigare att besöka. De är ju rockband båda två men med två olika typer av rock, Sabaton har jag ju gillat i över 15 år tror jag medan Ghost mer har blivit en stor favorit de senaste åren. Och de är riktigt jäkla bra liveband båda två, så jag ser fram emot detta väldigt mycket. Och ni har väl sett reklamaffischerna för Bandit Rock i bland annat tunnelbanan? Hur coolt vore det inte att stå där och vänta på tunnelbanan, och när dörrarna öppnas så möts man av Cardinal Copia…

Igår var jag på min första hundutställning, detta utspelade sig i Västerås där Linda skulle visa upp GW för första gången. Så vi åkte tidigt i ottan och förberedde oss så gott vi kunde, eftersom detta var första gången för GW så ville han gärna skälla på andra hundar. Och de var ju ganska många hundar där skall tilläggas, men han var inte ensam om att säga voff utan det var gott om hundar som skällde och hela hallen mullrade av hundarnas voffande. Han är ju bara 10 månader gammal så mycket är fortfarande nytt och väldigt spännande för honom att utforska, samtidigt som han kan vara en riktig fegis och då blir vissa saker väldigt läskigt. Då kan främlingar eller andra hundar (oavsett storlek) få sig en utskällande tillrättavisning i förbifarten, och han verkar även vara väldigt inställd på att vakta Linda också vilket personer som kommer för nära snabbt får erfara. Då tror han att han är stor som ett lejon eller något liknande och blir otroligt stöddig, men jag vill att han ska bli lite mer som illern Göran när han blir stor. Det vill säga en riktig kompis!

Haha, nej vi ska inte supa ner fina lilla GW som är så fin. Hur gick det igår då? Jo då, efter en stund blev han lugn och när Linda gick med honom i ringen så gick det jättebra. Han fick fina betyg och vitsord, så han kan nog bli en riktig champion när han blir stor. Lite som mig, även om domaren inte verkade bry sig om hur fantastisk jag var där igår vid sidan av de som tävlade. Jag fyllde ju på vatten i GW:s skål och vaktade vår plats jättebra! Om inte mina insatser uppmärksammas av domarna där nästa gång vi tävlar så ska jag skandera: Skandal! Skandal! En domarskandal!

Där sätter vi punkt för dagens inlägg, måste nog återhämta mig nu eftersom musklerna i mina armarna har svällt upp så mycket efter flytten i helgen. Ha det biff! Beefcake! BEEFCAKE!

DAGENS JERKER går till domaren som förvisso gav finaste kompisen GW höga betyg men som helt ignorerade mig, gubbjäkel…

För er som bryr er kan jag informera att bloggen nu kommit upp i över 40.000 visningar, hur kan jag inte ha blivit en rikskändis ännu? Haha, jag väntar fortfarande på det stora genombrottet här med min blogg och hoppas att den kan komma snart så jag har råd att tanka bilen…

Det är kul att bloggen lever tycker jag, och jag har inte glömt varför jag började för många år sedan. Att det var ont om så kallade ”pappabloggar” samt att jag vill att barnen skall ha roliga saker att läsa om, Freja brukar googla fram bloggen i skolan när de får välja vad de ska läsa och några av hennes klasskamrater har också tagit del av bloggens innehåll. Jag får verkligen hoppas att de mest läser om alla roliga saker barnen hittat på genom åren, och inte när jag använt bloggen för att ventilera sådant som fått mig att metaforiskt ”skjuta topplocket” av frustration när jag blivit arg över något som hänt i min vardag. För det finns ju en del sådana saker just nu som får mig att muttra tjurigt som en gammal gubbe…

Kriget i Ukraina, som alla känner till vid det här laget. Man behöver inte förstå sig på Putin utan kan bara konstatera att han är helt vansinnigt idiotisk och har lyckats ljuga för en hel värld. Jag är imponerad över hur starkt motstånd Ukraina bjuder på och jag vill att världen fortsätter att hjälpa dem på alla sätt det går, och jag lider med landets befolkning som får vara med om något sådant som en invasion år 2022. Helt bedrövligt, och jag är rädd att detta inte kommer ta slut förrän NATO agerar på något vis. Vilket troligtvis leder till ett ännu större krig med fler länder inblandade, men jag tror inte Putin ger upp innan dess sorgligt nog. Jag hoppas naturligtvis att detta ska lösa sig på ett fredligare sätt, och även om det ser mörkt ut just nu för befolkningen i Ukraina så hoppas vi alla att ljuset skall vinna även denna gången.

Tanka bilen, ja det har ju blivit en aning jättedyrt som en konsekvens av det pågående kriget i Ukraina. Nu får man ju brotta ner plånboken på marken inne på bensinstationen för att den ens ska släppa greppet om bankkortet så att man kan betala för sin tankning. Sedan är det ju kul att stå där och drömma sig bort medan man tankar och tittar på hur man passerar tusenkronors gränsen snabbt som tusan, och när priset var som dyrast så kostade det nästan 1500 kr att tanka fullt. Jag bet i slangen på pumpstationen och skrek högt inombords, och det gjorde inte saken bättre att de redan nästa dag sänkte priset med flera kronor litern på dieseln. Då mådde jag super kan jag lova, och ett tag fanns det långtgående planer på att börja slanga diesel från andra bilar. Det är så synd att inte Henke kör en dieselbil, då hade jag kunnat peta ner en slang i hans tank och pumpat över lite till min bil här på jobbet. Han är ju så rik att det inte skulle drabba honom på något vis, medan jag som måste tanka två gånger i månaden enbart för att kunna ta mig till och från jobbet nu måste panta barnens ihopsamlade tomglas och sedan börja äta konservmat från premiummärket Euroshopper. Åh grymma värld! Men jag ska fasen inte klaga, det finns andra som har det bra mycket värre. Ibland blir jag bara lite uppgiven och missnöjd, men jag ska försöka rycka upp mig lite här nu och finna någon sorts positiv inspiration till att behöva tanka bilen i helgen igen. Hejdå lönen! *PoFF*

På tal om att få saker att försvinna så ska jag på en mässa i helgen, en mässa som jag tror har en lite hokus pokus stämpel över sig. Det är Harmoni Expo och jag har aldrig varit på något liknande tidigare, så det ska bli intressant! Jag har en vision av att jag kommer gå därifrån i någon sorts Harry Potter kappa, bärandes på magiska ädelstenar och kanske en sorts healingpinne som liknar en trollstav. Det vore kul med ett tredje öga i pannan också, jag ska försöka gå in i allt med ett öppet sinne så jag hoppas att jag är mottaglig för allt som kommer att hända där. Jag lovar att återkomma med en redogörelse efter helgen sen, nu ser jag fram emot att få ta del av alla nya erfarenheter och upplevelser från mässan. Inte för att verka löjlig eller så, men jag har nog alltid känt mig lite som en sorts Gandalf. Fast yngre och stiligare förstås, så om de skulle sälja trollstavar på mässan så kommer det bli svårt att inte byta karriär i helgen. Mellon!

Nu till något helt annat, men jag är så sjukt nöjd med mitt senaste köp av stekpanna att jag bara MÅSTE berätta om detta här! Om ni också känner igen er i att ni nöter ut en teflonpanna lite fortare än övriga ”medel-Svenssons” på grund av all fantastisk mat ni tillagar hemma, så ska jag nu ge er ett supertips på en stekpanna ni kan testa. Märket heter Satake och de har en tagit fram en stekpanna som är tillverkat i lättviktsgjutjärn som är helt fantastisk, den håller värmen bra och inget fastnar i botten när man steker i den. Jag har några andra stekpannor av olika märken som ska vara väldigt bra, bland annat från Demeyere som är tillverkat i flera lager rostfritt stål. Den är grymt bra men ibland fastnar maten i botten vilket gör det lite svårare tills allt släpper, vilket det alltid gör men det gör det lite svårare under själva tillagningen. Nu känns det jättedumt att sitta här och prata om stekpannor insåg jag precis, vi går vidare…

Nova och Theo har nu kommit in på Kulturama till hösten med inriktningen dans och sång, de är jätteglada och vi firade detta med att äta våfflor tidigare. På intagningsprovet så var jag där med Nova, och hon tyckte det var ganska jobbigt och var orolig efteråt om hon verkligen skulle få börja på skolan till hösten. Men nu är det alltså bekräftat att de är intagna där, så då kommer alla tre barnen att gå på samma skola vilket underlättar en hel del. Då kan de kanske bilda ett rockband tillsammans med Freja sen. Eller så kan de bara ansluta till mitt grymma power metal band, Gods of Thunder! Jag spelar ju som bekant bas i det bandet men har aldrig ägt en basgitarr så bandet har inte släppt någon musik ännu, men det kommer var så säkra! Och då kommer självaste Lemmy skratta uppe i himlen och Yngwie Malmsteen tappar nog hakan när han hur vilket grymt sound bandet har hittat. Blir en kul karriär att se fram emot lite senare i livet, med lite tur slår vi igenom så stort att vi kan ha antingen Metallica eller Rammstein som förband till vår världsturné. Fasen vad läckert alltså, tänk att få hänga backstage med frontfigurerna James Hetfield och Till Lindemann. Vi kommer ha kanonkul!

Nu blev jag lite för uppspelt tror jag och då är det nog bäst att avsluta bloggandet för denna gången. Hoppas att ni alla får en fin helg och tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Jag känner inte alls att han potential till att bli en bra trollkarl, skulle det hända skulle han förmodligen bli en ond sådan som typ Sauron i ”Lord of the Rings”. Och vi har tillräckligt med ondska i världen just nu, så Henke du får stanna hemma i helgen och rulla köttbullar eller något lugnare istället.

Vad hände med helgen, den liksom bara brassade förbi i all hast och så plötsligt var det måndag igen. Jag gillar inte när det blir så, men den här helgen har varit en upplevelserik helg på många sätt vilket har varit kul!

I fredags besiktade jag den tyska faren (Ådi’n) för första gången efter att jag köpte den förra året, och jag var lite butter över att de stängt besiktningsföretaget precis nedanför mitt hus. Nu fick jag istället åka ön Vendelsö där Marcus härskar, och man märkte av på de som arbetade där att han verkar styra sin ö med en järnhand! Jag tycker det är lika jobbigt och nervöst varje gång det är dags för den årliga kontrollen, man vet aldrig vad de hittar eller hur dyrt det kan bli att laga. Men denna gången gick det ju bra, bilen blev godkänd utan anmärkning så nu kan jag köra rally ytterligare ett år. Ur spår!

Senare på eftermiddagen så skulle jag möta upp några vänner på söder, bland annat Marcus jag skrev om här precis som härskar över Vendelsö. Men jobbar man på bank som han gör så slutar man dessvärre senare än vissa andra, så Mogge och jag möttes upp lite tidigare för att ta EN öl på restaurangen vi bokat bord på senare samma kväll. När mitt tåg rullade in på Skanstulls station så noterade jag flertalet vakter med självlysande västar och en liten folksamling på perrongen. När jag kom fram såg jag till min förvåning att Mogge stod där bakom dem med sin charmiga utstrålning, troligen började människorna omkring honom att svimma av upprymdhet och därför var det så många vakter på plats. Vi två tog oss i alla fall upp på Götgatan för att sedan snubbla in på en bar som plötsligt bara uppenbarade sig framför oss, det var nu dags att ta EN öl i väntan på att Marcus skulle komma in lite senare. Och för ovanlighetens skull så höll vi oss nästan till att bara dricka en öl, vi hann med två öl tills Marcus dök upp men då var vi fortfarande vid våra sinnens fulla bruk. Så nu var det dags att promenera bort till restaurangen vi bokat bord på för kvällen, Phils Burger!

Mogge hade ordnat med bokningen och känner några av de som jobbar där, så vi såg fram emot extra stora portioner med generösa rabatter. Men istället spillde servitören ut våra öl i knät på Mogge och mig som satt placerade bredvid varandra, mest på stackars Mogge faktiskt. Marcus passade på att poängtera hur bra hans plats var på andra sidan bordet där inget spill nådde honom, samt att ölen tydligen smakade extra gott där borta. Men sak samma, oturen kan drabba oss alla så jag fyllde byxfickorna med servetter för att de skulle torka fortare. Sedan åt vi väldigt goda hamburgare och blev bjudna på dessert som plåster på såren, det var gott! Denna incident fick mig att minnas ett uttryck jag hörde för några år sedan…

Vi tackade sedan för oss och gick vidare mot skrapan för att åka upp till skybaren ”Himlen” där vi tänkte ta några avslutande drinkar. Alltså, målet med att träffas denna kväll var inte enbart för att umgås. Utan det var för att planera och boka hotell till Rammsteins konsert i Göteborg i sommar som vi impulsivt råkade boka biljetter till vid något tillfälle, men då behöver vi som sagt lösa boendet. Detta var något vi seriöst började diskutera på restaurangen vi besökte, men sen har jag inget minne av vad tusan vi beslutade. Haha, jag hoppas att Mogge eller Marcus var nyktra nog att minnas och att de kanske har löst detta nu. Jag minns besöket i skybaren dock! Det var onödigt mycket folk där som trängdes precis där jag ville ta mig fram, men vi drack lite vin och skrattade gott. Sedan såg jag en kvinna i baren som jag tyckte mig känna igen väldigt väl, men som var så svår att placera. Eftersom jag hade lite alkohol innanför västen så funderade jag tyst för mig själv om vi kanske känner varandra, eller tänk om vi har varit på date tillsammans eller liknande. Jag ville inte gå fram och säga något utifall hon kanske var en kvinna jag förargat, så jag slutade grubbla på saken men precis då så gick hon och hennes sällskap. När de passerade förbi vårt bord så tittade hon på mig vilket gjorde mig lite nervös, men hon verkade inte arg på mig utan gick vidare ut från baren. Men då insåg jag vem det var, det var ju programledaren Tilde de Paula Eby på TV4! Så nej, absolut ingen jag varit på date med, haha! Men det förklarade ju varför hon såg så bekant ut, och när jag frågade övriga herrar i sällskapet så verkade de inte ha reagerat på att det var hon. Nåja, sak samma det var kul att se en kändis från TV i alla fall.

Efter några glas vin så var det dags att röra sig hem igen, och när vi kom ut i kylan så blev man snabbt kall igen eftersom kläderna fortfarande var lite fuktiga av den utspillda ölen tidigare. Det man inte reagerade på var att nu när man var lite härligt salongsberusad så kände man ju inte hur kläderna började lukta. Men det blev både Mogge och jag varse på hemvägen, även fast vi åkte åt olika håll när vi åkte hem. Han skrev till oss på Messenger att någon bredvid honom på tunnelbanan nu flyttat på sig för att han luktade så illa, och detta roades jag oerhört mycket utav och skrattade till där jag satt på min tunnelbana ut mot Farsta. Men strax efter detta så kom en äldre man och satte sig på sätet framför mig, och det tog inte många sekunder innan han tittade på mig och sedan satte sig en bit längre bort. Haha, hur illa stinker vi tänkte jag resten av resan innan jag bytte till bussen som skulle ta mig hem den sista sträckan. Men då kom ett ungdomsgäng ombord på samma buss och satte sig naturligtvis på sätena omkring mig och lät sådär högt som ungdomar kan göra. Jag tänkte att nu blir det väl ett jäkla liv här om de känner av stanken och ska börja bråka om den saken, men de klev av bara någon hållplats senare så det blev aldrig några problem. Men när jag kom hem så åkte alla kläder, även jacka och halsduk in i tvättmaskinen innan jag själv tog en lång och renlig dusch. Nu doftade jag blomsteräng igen och var inte lika stötande för min omgivning, men jag undrar hur det gick för Mogge och om han lyckades ta sig hem hela vägen…

Men sedan kom lördagen! Då jag skulle ut på stan igen och denna gången till Icebar, där i stort sett all inredning är gjort av is. Jag hade ett upplevelse kort dit där även middag ingick, så då åkte Linda och jag dit för att kika på vad detta var för ett ställe egentligen. När vi kom fram fick vi varma vantar och värmande ponchos på oss, sedan gick vi in på baren där det var -7 grader och mycket folk. Det fanns häftiga skulpturer gjorda av is på svenska uppfinningar som dragkedja, skiftnyckel och andra roliga saker man inte hade koll på alls att det var svenskar som låg bakom dessa betydelsefulla upptäckter. Vi trängde oss fram till bardisken och valde varsin drink som serverades i ett glas av is, väldigt kallt med andra ord. Men drinkarna var väldigt goda så vi smuttade på dessa medan vi minglade runt där inne till den höga musiken som spelades.

Men efter att ha suttit ner en stund och pratat om allt häftigt vi sett där inne så började vi att frysa så vi bestämde oss för att lämna baren och gå till restaurangen, men då hände ju något roligt! Isbaren är faktiskt inte så stort ställe så vi satt ganska tätt mot varandra och var omgivna av övriga besökare på sittplatserna omkring oss, så när Linda ska resa sig upp så sitter hon fast. Första tanken som slog oss var att han frusit fast i isblocket, men det visade sig sen att jag råkat sätta mig på hennes poncho så hon kom inte upp. Men när vi insåg att allt var mitt fel så skrattade vi högt och sprang ut därifrån, och det var rätt skönt att få komma in i värmen igen. Sedan åt vi middag men den matupplevelsen var tyvärr inte den bästa, många förrätter hade tagit slut och sedan fick Linda en stor benbit i sin pastarätt. Vi påpekade såklart detta och då skickade de med oss en burk med chokladtryffel, men jag skulle nog rekommendera alla som är intresserade av att besöka isbaren att gå vidare till en annan restaurang. Inte för att maten inte smakade bra, för gott var det och vi blev båda väldigt mätta av enbart förrätterna. Men vill man få till en mer helhetsupplevelse så tycker jag att restaurangbesöket inte var lika bra som själva isbaren och den kyliga upplevelsen, för isbaren var väldigt cool och dit går jag gärna igen. Det gav också en försmak av hur det kan vara på det kända ishotellet uppe i Jukkasjärvi, så dit vill man ju verkligen resa nu kände vi båda. Så om ni funderar på att resa dit kan ni väl testa isbaren först och känna efter vad det ger er, vi hade kul och tyckte det var en annorlunda upplevelse!

Vad mer har hänt då, jo vi har firat äldsta dottern Freja som nu fyllt 11år… STOPPA TIDEN! Hon som precis sprungit runt på sina små fossingar och ropat ”mämen” (nämen) så fort hon såg något spännande, hur kan hon redan blivit så stor. Det är lika förvånande varje gång barnen fyller år, man har svårt att ta in det helt enkelt att de växer så fort. Jag är så tacksam för att jag började skriva denna bloggen när barnen var små så att vi nu har massor av roliga minnen att läsa och skratta åt tillsammans, annars hade jag nog inte ens kommit ihåg hälften av allt kul vi upplevt. Firandet hade vi hemma hos oss denna gången och passade då även på att fira farsan som fyllt år och blivit ÄNNU mer pensionär, men då var alla sjuka så firandet blev framskjutet. Nu kunde dock de flesta av oss samlas och fira tillsammans, det blev en rolig och trevlig dag där Freja kanske var gladast av oss alla. Stort grattis till er båda!

Jag har även utlovat Top 5-listan, men det blir ett så långt inlägg för alla att läsa här då så jag återkommer med den snarast möjligt. Att lukta sur öl och frysa fast i isbarer är ju roligare anekdoter att dela med er som läser, så ni ska ha ett varmt tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, han är alldeles för nyfiken av sig…

God fortsättning allihop! Äntligen lyckades jag avsätta lite tid för att skriva ett inlägg igen, det har varit lite för mycket sista tiden och inte funnits varken tid eller energi till att skriva. Även om detta är något jag gillar att göra, för skriva är roligt! Så låt mig nu få summera slutet på året 2021 och berätta lite om vad som händer framöver, nu kör vi!

Vi kan väl börja där vi avslutade sist, med twinsens födelsedagsfirande. De har nu börjat spela ett spel de själva kallar ”Forre”, och det är alltså ”Fortnite” som många andra kanske känner till om man gillar att spela. De har enorm inlevelse när de spelar detta, de är ju uppkopplade och spelar online med sina kompisar så ljudnivån är lite högre än vanligt. Men de har verkligen väldigt kul, för det mesta i alla fall.

Theo kan bli ledsen ibland om någon lurar honom och inte håller vad de lovat angående spelregler eller annat, men det brukar ganska fort gå över för hans del. Nova däremot visar upp sin mer missnöjda sida när det inte går som hon tänkt sig eller hoppats på i spelet, och då hoppar det så stora grodor ur hennes mun att forntida dinosaurier hade blivit avundsjuka. Hon kan också bli väldigt besviken och ledsen, så detta är något vi får träna lite extra på hemma. Spelet går ju ut på att man ensam kör alla mot alla eller i lag där man sedan ska överleva längst på den där ön spelet utspelar sig på, och klarar man sig längst får man fina belöningar. Men om man bara nästan klarar sig hela vägen men snubblar på målsnöret så att säga, då blir det känslostormar kan jag lova. Så spelet är utmanande på olika vis men huvudsaken är att de har roligt och det har de verkligen, men ibland kan de bli lite väl bedrövade och tycka att världen är grymt orättvis. Jag testade spelet själv för att se vad det hela gick ut på, men jag fick sluta ganska så omgående på grund av uselhet så att säga. Så det blir inga fler spelomgångar för min del, spelet får en bajs-emoji av mig i betyg.

Sedan så har vi den lilla skitnissen Bert-Bruno som nu har flyttat tillbaka till Nordpolen igen med sin goda vän, renen Svante. Tack och lov att han är borta nu! Men han var faktiskt lite lugnare i år mot vad han varit tidigare, så kanske har han börjat lyssna på min vädjan om en mer sansad nisse där hemma. Det enda hyss han gjorde utöver att dra av all klädsel på kuddarna i soffan var att färga mjölken blå och sedan rosa vid ett tillfälle. Han gjorde förvisso en storartad entré när han anlände genom att stöka ner diskbänken i köket och sedan bajsa bakom min ljuslykta i vardagsrummet, men jämfört med tidigare år så var han lugnare än vanligt. Barnen tyckte det var lite sorgligt att han flyttat nu, men de fick några fina minnen ihop och även en del presenter av honom under hans tid med oss denna gången. En succé var julstrumporna han gav barnen som de skulle hänga upp varje fredag, sedan låg det en liten överraskning i strumpan när de vaknade nästa dag. Det var fin gjort av honom tycker jag, han har ju sina stunder då han sprider en hel del glädje till framför allt barnen. Sen har han tyvärr sina andra sidor då han bara är en dryg liten skit, men det behöver vi inte älta mer i just nu…

Julen firade vi hos min mor och Kent tillsammans med min mormor och mina syskon med familjer som också kom dit. Barnen var först hemma hos Jenny på morgonen så att de kunde fira jul tillsammans, och de hade även spelat bingo på uppesittarkvällen. De gjorde faktiskt jag också, men inte fan vann jag nåt. Precis som vanligt! Har så förtvivlad otur i spel, kan jag inte få vinna bara lite någon gång så jag får känna hur det känns? Denna otur i spel gjorde ju att jag heller inte vill spela det där populära julspelet som alla gillar, japp så grinig kan jag vara!

När barnen kom till mig på julafton så åkte vi direkt hem till min mor, där vi fikade och åt god julmat. Jag hade även stor glädje av ”Kalle Ankas Jul” denna gången, det dök ju upp ett kort klipp på snögubben Olof från ”Frost” där han framförde sin egen tolkning och version av ”Den lilla sjöjungfrun”. Detta var bland det roligaste jag sett på länge, och även min bror Tommy roades mycket av detta korta men festliga filmklipp. Om ni missade det så finns tydligen klippet att se på Disney+, det är kort så unna er själva detta om ni gillade filmen ”Den lilla sjöjungfrun” för att få er ett gott skratt.

Efter att vi öppnat julklappar började klockan bli mycket, så vi åkte vidare hem sen för att fira det sista hemma utfall barnen skulle bli trötta och somna. Vilket de tillslut blev och då låg vi i deras sängar och summerade dagen som varit, de var så glada att de fick träffa släkten och var så tacksamma för de julklappar de fått. Sedan somnade de en efter en, och då kunde jag unna mig en liten glögg innan det var dags att sova.

Men julhelgen och allt firande såg ett tag ut att gå förlorad för min del. Bara två dagar innan julafton fick jag nämligen veta att en jag träffat dagarna tidigare hade testats positivt för Corona, så nu låg ju hela julfirandet i farozonen! Jag bokade ett PCR-test direkt och fick tid morgonen efter, men frågan var ju om jag skulle hinna få provsvaret till nästa dag när det var julafton. Det kändes ju högst osannolikt, så min syster kom förbi med ett självtest man kunde använda. Det visade att jag var negativ, och tro det eller ej men tidigt på julaftons morgon kom ett SMS med mitt provsvar som var negativt. Snacka om flyt! Då kunde vi ju fira tillsammans, men vi höll avstånd så gott vi kunde ändå bara för att vara på den säkra sidan.

Nyårshelgen var lugn, och efter det så hade barnen och jag bokat in oss på ”Disney on Ice” i Globen. Denna gången var de lite äldre och uppskattade det mer, första gången var för tre år sedan och då förstod de inte riktigt allt som hände och kände heller inte igen så många av karaktärerna. Men nu har de sett fler filmer och serier från Disney så nu satt de med stora ögon och var väldigt fascinerade, de till och med dansade och sjöng med i låtarna ibland. Jag tyckte också att det var kul, och alla konståkare är ju väldigt duktiga. Sedan blir det en härlig inramning med alla ljuseffekter och musiken, och trots att restriktionerna som införts innebar att vi fick sprida ut oss på läktaren så var det bra stämning. Det var alltså inte fullsatt men det märktes inte så mycket, nu hoppas jag bara att årets inplanerade konserter inte ställs in eller skjuts fram alldeles för mycket. De har jag ju sett fram emot så otroligt mycket nu när man knappt gjort något de sista två åren, så det ska bli kul att komma ut igen den dagen restriktionerna försvinner. Vi behöver bara hålla ut lite till hoppas jag!

Annars har det varit en del sjukdomar och annat som påverkat våra sista veckor, det har inte alltid gått att träffa de man vill och vissa saker man planerat har fått skjutas fram. Men det är ett nytt år med nya möjligheter som det så fint heter, även om jag tycker att man kan genomföra de förändringar man önskar när man vill på året utan att vänta tills det nya året börjar. Så man kan väl ha en nystart när man vill tänker jag, haha! Men det blir såklart lite enklare att ta ett nytt rejält avstamp när det nya året börjar, och kanske är det enklare att motivera sig själv då också på något vis. På nyårsafton brukar jag alltid vråla högt att det nya året ska blir mitt år, det har jag gjort sedan tonåren och något år kommer det ju kicka in ordentligt. Så jag önskar er alla det bästa året på länge nu när vi gett oss in i år 2022!

Jag har redan börjat skissa på den årliga Top-5 listan som kommer att presenteras i nästa inlägg, så får vi se om den kan inspirera till några nya favoriter för er som läser. Men tills dess vill jag tacka alla er som läser och hoppas att det nya året börjat bra, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke, inte för att han skämt ut sig eller gjort något dumt. Utan mer för att jag tycker att han har låtit ovanligt mycket och högt den sista tiden. Henke! Shhhhh…

Nu är jag inne i en sådan där fas i livet igen där dagarna går alldeles för fort, det händer mycket på jobbet samtidigt som barnen har julshower och dylikt inplanerade. Men trots att det är lite stressigt och körigt så är det lite härligt på något vis, för julen kommer allt närmare för varje dag som går nu…

Jag har några saker att dela med mig av, men tänkte börja med det absolut viktigaste här nu! Vår inflyttade nisse Bert-Bruno bör snarast se sig om efter ett nytt hem, jag hjälpte därför honom på traven lite genom att lägga upp en annons för att skynda på processen lite:

Nu kanske många lockas av att låta denna nisse flytta hem till just er, men då känner jag mig skyldig att först berätta om synen jag mötte tidigt imorse när jag gick upp och skulle åka till jobbet. Och att det är just den här typen ”festliga hyss” som jag inte alls uppskattar…

Hur kul är detta, på riktigt? Den där jäkla Bert-Bruno har slitit av alla överdrag till samtliga kuddar och dynor i vår soffa, sedan lagt dem på en hög mitt på golvet. Jag vet inte om han letat efter något där i soffan, eller om han har försökt att bygga något sorts fort av alla kuddar. Jag trodde ju att alla tomtar och väsen var snälla och skötsamma, och de nissar jag har hört talas om hjälper ju till i hem och trädgård för att hålla ordning och fint. Men så fungerar inte den här nissen, och det är därför jag tror att han har någon genetiskt avvikelse eller liknande. Så snälla, bara ta hand om honom innan jag blir galen. Vem som helst!

En annan sak som hänt är att vi nu har haft julbord med jobbet, denna gången i Gamla stan på en restaurang som heter Sjätte Tunnan. Det var halt som tusan ute, så pass att jag kände mig tvungen att lämna mina fina skor hemma för att inte halka och slå mig. Vädret var nämligen väldigt busigt och ruggigt denna afton, och när jag kom fram till restaurangen så var jag tydligen först på plats av alla och de hade inte ens öppnat. Så jag ringde en kollega för att kolla upp vart de höll hus, men då passerade de mig precis framme på gatan så jag skrek åt dem att vänta på mig. De hade tagit sikte på en irländsk pub på andra sidan gatan där de skulle ta ett varsitt glas med ljummen öl innan middagen, sedan mötte vi upp resten av kollegorna som nu tagit plats i restaurangen för att avnjuta årets julbord!

Detta var en medeltida restaurang eller vikinga restaurang som vissa kallade den, så menyn var inspirerad från just vikingatiden. Man fick ingen gaffel för det var tydligen djävulens verktyg på den tiden, så vi fick äta med enbart en liten sked och en kniv. Detta upplägg var kul tyckte jag, men det skulle jag ju snabbt ångra sen när man skulle försöka äta och dela maten på tallriken. Inte det lättaste! Servitören skrek högt i lokalen och berättade lite historisk kuriosa, samt berättade mer om rätterna som skulle serveras. Han hade utan tvekan den fulaste mössan jag sett i hela mitt liv, men gick proffsigt in i sin roll och var ganska underhållande trots att han skrek högt mellan serveringarna.

Maten då, joråsatte… Alltså det var inte den bästa ska jag vara ärlig och säga. Eller den var säkert bra på sitt sätt och var festligt serverad, men smakerna tilltalade mig inte så mycket alls. Jag har även svårt för att det blandas nötter och andra hårt knastrande ingredienser i maten, sedan beställde jag en öl som jag inte blev vän med alls. När jag fick den så serverades den i ett stort krus som påminde lite om den ”heliga graal” man sett på film, den som Jesus drack ur under den sista måltiden eller hur det nu var. Jag blev ju ganska uppspelt över just detta krus, men ölen var ju inte god alls. Den var otroligt besk och doftade kräftspad, om vikingarna drack detta så lider jag med dem…

Jag hade turen och glädjen att få dela bord med några riktigt härliga figurer på jobbet, men den gladaste av alla var nog en herre vi brukar kalla för ”direktören”. Fast jag vet inte om ljudnivån i salen steg kraftigt under middagen eller om det var nubbarna som gjorde så att jag inte riktigt hörde vad han sa på slutet. Han satt och gestikulerade yvigt med händerna, pekade på Henke och skakade sedan på huvudet. Haha, jag skrattade i alla fall massor! Sedan satte sig René bredvid mig för att skoja och prata lite en stund, och strax efter det kom allas vår favorit Ubbe och slog sig ner vid bordet. Ubbe hade nu jobbat i 25 år på företaget och tilldelades en guldklocka, så han var otroligt glad och lycklig. Han brukar alltid säga upp sig på julbordet varje år men nu berättade han för René att det skulle han minsann inte göra i år. Istället sa han andra saker…

– Hörru, vad fan du är en jävligt bra chef! Ropade Ubbe och René tackade ödmjukt.

– Men du, måste du sitta där och vara så jävla ful? Ropade Ubbe igen, och just uttrycket där han slänger ur sig hur fula andra är en klassisk kommentar från honom.

René sa inte så mycket, jag gissar att han också hört detta många gånger tidigare så man bryr sig inte längre. Vi pratade vidare allihop och sedan kom ett sista utspel från Ubbe som nu satt och snöt sig eftersom han nyser oavbrutet så fort han dricker öl. På något vis så råkade någon släcka stearinljuset på vårt bord och då, ur högen av snutna servetter så vände han sig mot René och mig igen. Han tittade med bestämd blick på oss och ropade med hög röst.

– Tänd ett ljus och låt det brinna för fan… (Jag tyckte mig höra melodin till ”Tänd ett ljus” av Triad i utspelet).

Haha! Nu kanske ni som läser detta och inte känner Ubbe blir lite rädda, men han är världens snällaste . Han kan låta lite högre bara om han fått i sig något gott att dricka, men vem gör inte det? Stämningen var på topp hos alla tror jag och på så sätt blev det ett lyckat julbord, så tack alla fina kollegor för en minnesvärd kväll!

Det har ju även hunnits fira lite här i helgen, ja det finns ju två barn som fyller 9 år här snart och då passade vi på att fira dem redan i söndags. Vilka kan det vara….

Ja det var såklart Nova och Theo som firades! Tänk att de fyller hela 9 år, alltså det känns helt overkligt. Nu är det ju inte förrän nästa helg de fyller, men då är de hos Jenny så vi passade på att ha kalas nu denna helgen. Och man vet ju aldrig om det kommer hårdare restriktioner längre fram och då får man kanske inte samlas och fira tillsammans på ett tag igen, och det är så himla sorgligt. Men nu kom i alla fall släkten och fikade med oss på eftermiddagen. Detta efter att Freja och jag tjuvstartade firandet redan på morgonen med lite skönsång och paketöppning på sängen. Det var lite roligt för att jag ställde larmklockan tidigt så att jag skulle hinna vakna innan barnen, annars vaknar de ju alltid före mig. Så när väckarklockan ringde smög jag upp och började förberedelserna, men då hör jag små viskande röster från barnens sovrum. Nova och Theo hade tydligen legat vakna en stund redan och inte kunnat sova i all sin iver över att få fira och öppna sina presenter, så när Nova hörde att jag var uppe så snäste hon bestämt åt Theo att ligga stilla som om han vore död! Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt, men smög ändå in och hämtade Freja och såg då Nova och Theo ligga där blundandes med busiga leenden. Sedan tog vi fram paketen och stormade in med Freja i spetsen sjungandes ”Ja må du leva” så det ekade i sovrummet.

Theo önskade sig inget speciellt i år, utan han ville bli överraskad. Men som tur är så har jag antecknat saker han sagt att han vill ha under året, så det blev LEGO och en bilbana. Nova var lite extra svår att ordna present till i år, för hon önskade ju sig ”bara” en dator och INGET annat. Och en dator kostar ju som bekant ganska mycket, men då köpte jag istället de tillbehör som jag vet att hon pratat om, det var bland annat ett tangentbord och en mus som lyser i regnbågens färger. Sedan kopplade jag in dessa till min laptop och en stor bildskärm. Så nu blev det ju som att hon har en egen dator på sätt och vis, så både hon och Theo blev jättenöjda. Ett stort grattis för gullungarna, hurra!

Nu blev det ett ganska långt och maffigt inlägg, hoppas ni orkade läsa igenom allt. Det är ju väldigt körigt att hinna med allt man önskar just nu, men hoppas att ni alla mår bra och inte stressar för mycket. Stress är inte bra i längden så var rädda om er, och stort tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till corona viruset. Nu har det muterar flera gånger och verkar ju bara bli värre och värre, i alla fall för de som ej har vaccinerats. Barnens mamma hade oturen att åka på corona när de åkte upp till Hälsingland över helgen för snart två veckor sedan, och då blev de ju fast där uppe och kunde inte åka hem. Men tur var väl det kanske, då var de ju ordentligt isolerade och kunde inte smitta någon annan. Men barnen var oroliga, så de bodde hos mig hela tiden tills det var säkert att träffas igen. Det gjorde ju inte så mycket tyckte jag, då fick jag ju massor av extra tid ihop med mina kära småfötter. Men jag gillar ändå inte corona viruset, så nu är det dags att det får ta på sig utmärkelsen och skämmas. Åtminstone tills Henke klantar sig igen, då får han återta utmärkelsen och sedan är väl allt i sin ordning igen.