En Tacos Utan Hjärna

18 december, 2019UncategorizedBiltvätt, Fågelbrohus, Fiol, Hotell, Lucia, Star Wars, The Rise Of Skywalker, UppvisningPappatarzansblogg

Vilken helg detta har varit, så fullspäckad med aktiviteter men ändå så återhämtande och bra för själen. Och det började redan i fredags…

Jag hade fått en underbar övernattning på Fågelbrohus Hotell i tidig julklapp, med trerättersmiddag och hela faderullan! Och efter förra veckans händelserika och stressiga schema så var detta väldigt välkommet, så jag såg verkligen fram emot att få ta det lugnt denna kvällen. Det visade sig att det fanns en spaavdelning med utomhuspool, och jag hade ju packat med mig mina badbyxor och allt! Men det blev inget badande denna gången, utan bara avkoppling en kort stund innan middagen.

Och middagen var väldigt god! Det var en förrättsbuffé med läcker julmat som hade mycket vilt som inslag i de olika förrätterna, jag tyckte det var väldigt gott. Till varmrätt serverades det dovhjort med en frasig potatisboll, lite svamp och en sås som var helt fantastisk! Det var himmelskt gott, och jag försökte njuta av varenda tugga. Men jag blev samtidigt så otroligt mätt att till efterrätt nöjde jag mig med enbart några skumtomtar, trots ett stort urval av godsaker. Men jag orkade verkligen inte äta mer, och sen så var jag så himla trött att jag skulle kunna somna sittandes. Tiden rann iväg, så planerna på att ta ett kvällsdopp i poolen rann ut i sanden och den hann stängas. Det blev läggdags tidigt istället, med många timmars välbehövlig vila. Det var tydligen mycket spring i korridoren på natten med smällande dörrar, detta märkte jag inte av alls eftersom att jag sov som en stock. Men jag vaknade tidigt på morgonen av att någon hoppade i sin säng eller något liknande i rummet intill, det gnisslade oroväckande om man säger så. Dock så kunde jag ta mig upp och dricka lite vatten och sedan somna om igen utan större problem, och vila upp mig ordentligt inför den stundande hotellfrukosten. Det är ju där man så att säga ”får valuta för pengarna” genom att äta oproportionerligt mycket mat så man klarar sig resten av dagen. Så jag lassade på en hel del mat, njöt av denna sedan mådde jag kanske inte så bra direkt efteråt. Men gott var det! Hotellfrukost är fortfarande bland det bästa som finns med att bo på hotell, när man kan sitta länge i lugn och ro och bara njuta av allt gott som serveras. Mums!

Efter den superhärliga hotellvistelsen så var det dags för Freja att ha sin fioluppvisning i Gustavsberg. De spelade på teatern och det var barn i olika åldrar som spelade lite blandade instrument, Freja spelade på slutet och det var verkligen jättefint! Det var hennes första konsert och hon verkade inte alls så nervös som jag skulle ha varit om rollerna var ombytta. Och på söndagen var det dags igen, då var hon med i Luciatåget i Värmdö Kyrka. Det var väldigt fint och stämningsfullt, och mysigt att få se eftersom de inte har detta i skolan varje år längre. Men det är bra tycker jag, att inte tvinga barnen till detta varje år eftersom inte alla vill vara med. Utan att de istället får vara med sen när de går i femte klass och uppträda för skolan och alla föräldrar, om de vill. Men nu fick jag lite mysig Luciastämning i kyrkan och allt, det var riktigt fint!

Sist på tur var Nova som hade cellouppvisning igår, och då fick min fina mor hjälpa mig att hämta dem på skolan och åka med dem till Musikens Hus i Gustavsberg. Så mötte jag och Jenny upp dem där så fort vi slutade på våra jobb, och nu är alla uppvisningar klara för i år tror jag! Det har varit roligt att se barnen utveckla sina intressen inom musiken och även Freja som ju har dansat balett, det har gått väldigt bra för dem alla. Well done!

Ikväll har nya Star Wars premiär, ”The Rise of Skywalker” ska såklart ses på bio då! Detta brukar vara något som Erik normalt sett ivrigt bokar och fixar, men i år hann Tommy före och bokade in oss på premiären. Så då ses vi alla grabbarna och ser filmen tillsammans, det ska bli riktigt trevligt och initiativet från Tommy var väldigt fint! Om filmen är bra återstår att se, det är ju den sista delen i sagan så att säga så nu får vi se hur allt ska sluta. Den förra filmen var riktigt usel om ni frågar mig, för att vara Star Wars alltså. Så mina förväntningar på denna är extremt låga denna gången, men kanske är det receptet för en riktigt lyckad biokväll. För filmen måste man ju se, så är det bara! Jag lovar att återkomma med en spoilerfri recension senare i veckan…

Jag har reflekterat över en sak. Något som sades på min mors 60-års fest förra veckan, och det hade med hår att göra. Vi vuxna stod och pratade om någonting, jag minns ej exakt vad det var eftersom mitt huvud var lite tyngre än de andras denna dagen efter min kväll på casinot kvällen innan. Men samtalet kom att handla om hår i alla fall, så mycket minns jag! Och då säger min hårlösa far följande…

– Ja håret på huvudet är borta och det kommer ut på andra ställen nu istället, som öronen och på ställen där solen aldrig skiner.

Medan många skrattade så ser jag att några av barnen blir väldigt fundersamma. En god förälder hade kanske distraherat barnen med ett nytt samtalsämne, men inte jag tydligen. Istället valde jag att säga följande…

– Men jag läste ju nyligen om en influenser eller vad hon nu var, hon solar sitt anus och det skulle ju vara bra för själen enligt henne.

Nu tog diskussionen fart ordentligt, detta hade fler hört talas om och fler skratt utbröt bland oss vuxna. Men barnen såg bara ännu mer förvirrade ut, så nu valde jag att vara en god förälder och tog dem därifrån för att de skulle tänka på annat en stund. De verkade tack och lov inte ha fått grepp om själva samtalsämnet, istället började de leka med varandra och då kände jag mig lugn igen. Priset till årets pappa går nog inte till mig i alla fall.

Våra hustomtar Bert-Bruno och Franz-Bertil tycks ha funnit varandra där hemma. Plötsligt en dag när jag kom hem så var mitt täcke tillbaka igen och sängen var finare bäddad än någonsin, och alla röda julgranskulor hängde skinande blanka i julgranen igen. Tänk att Franz-Bertil lyckades banka lite vett i Bert-Bruno, så att vi fick våra saker tillbaka. Men Bert-Bruno har fortsatt sitt bus hemma, dock inte lika farligt som tidigare. Eller jo lite kanske, men jag blev inte lika arg som tidigare. Först så hade han varit en ”rolig” liten tomte och lagt alla mina skosulor i blöt över natten och sedan stoppat tillbaka dessa i mina skor, så på morgonen när jag skulle åka till jobbet så var alla skorna plaskande blöta så jag fick ta på mig fryspåsar på fötterna för att kunna köra till jobbet. Det såg inte alls särskilt snyggt ut med plastpåsar som stack ut ur skorna, men vad skulle jag göra!

Sedan så har han härjat runt lite i kylskåpet på ett olämpligt sätt, det uppskattades inte alls kan jag säga. Det första jag såg var när jag tog fram smörpaketet ur kylskåpet var vad jag befarar är hans rumpavtryck, precis där mitt i smöret! Sedan hade han skrivit ”Tomtis snoppis” med en röd penna på alla äggen som förvaras i kylskåpet, även det otroligt omoget kan jag tycka. Han är ju trots allt lite över hundra år gammal, men det kanske bara är rena rama tonåren i ett tomtenisseliv. Det skulle förstås förklara en hel del av hans omogna beteende…

Där säger vi STOPP för denna gången, det kommer mer inlägg senare i veckan hoppas jag. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den orutinerade farbrorn som stod före mig i kön till biltvätten. Att han var disträ märkte jag omgående för han körde inte fram bilen när kön rullade framåt, men det gjorde mig inte så mycket. Däremot när det var hans tur att köra in i biltvätten så började jag ana oråd över hur hans mentala hälsa stod till. Han slog in sin kod på automaten, sedan rusade han in i bilen och körde snabbt fram till biltvättsporten så att han stod bara någon decimeter ifrån dörrarna. Detta trots de stora varningsskyltarna på dörrarna med texten ”Kör ej för nära, portarna öppnas utåt”! Så vad händer, jo portarna öppnas krockar mot hans bil och stänger sig igen. Han försöker då backa och köra fram bilen flera gånger som att portarna då magiskt nog skulle öppna sig igen, men det gjorde de såklart inte. Jag satt road och tittade på vad hans nästa drag skulle bli, att slå in koden igen vore kanske en bra start tänkte jag. Men istället backade han argt tillbaka sin bil och klev ut med bestämda och samtidigt förvirrade steg, och öppnar sidodörren till biltvätten och går in där. Han tittar upp i taket flera gånger och kliar sig i huvudet, sedan kom han ut igen. Nu väljer han att slå in sin kod igen, och sedan gör smartskaftet om exakt samma sak igen! Han kör fram precis framför portarna så att de inte kan öppnas, och så blir han inte insläppt denna gången heller. Nu kom personal från bensinstationen springandes och pratade med mannen, sedan släppte de in honom i biltvätten. Den stora frågan var nu om jag skulle kunna köra in efter honom eller om han hittat på någon dårskap där inne. Skulle bilen stå kvar där inne när det var min tur att köra in? Kanske klev han ut ur sin bil när biltvätten var igång eller så bara gasade han rakt igenom hela tvätthallen? Ingen vet, men när det var min tur så var hans bil borta och jag kunde köra in min bil och få den tvättad. Jag säger som Roy i TV-serien ”Macken” – Sicket folk!

Christmasbord 2019

11 december, 2019Uncategorized60år, Batman, Bert-Bruno, Black Jack, Casino, Cosmopol, Frans-Bertil, Julshow, Roulette, Sonja Aldén, Tony Irving, VuxenleksakerPappatarzansblogg

Nu börjar även jag känna av julpulsen, trots att jag redan är klar med inköp av alla julklappar och liknande. Men det är aktiviteter och diverse saker som händer nästan varje dag just nu, och det är faktiskt svårt att få tiden att räcka till…

Men det är många roliga saker som händer! Barnen har aktiviteter och uppvisningar, det ska bakas och fixas inför julhelgen och sedan händer det mycket annat också. Och i fredags så var det årliga julbordet med jobbet, och det blev en minnesrik kväll! Denna gången så var det en amerikansk influerad afton med julshow på Casino Cosmopol!

Jag hade aldrig varit på casinot tidigare, och kände mig genast förvirrad när jag klev in genom entrén. Tack och lov hittade jag några välkända ansikten från jobbet som var där tidigare än mig, så de förklarade vart man skulle hänga av sig jackan och sedan skulle man anmäla sig för att få sin entrébiljett och bli fotograferad. Kränkt! Jag hade inte min bästa hårdag och ville inte bli fotograferad alls, men jag gjorde som den arga kvinnan sa bakom disken ändå tillslut. Och när alla från jobbet var samlade så kunde vi gå in, och det var lite som en passkontroll på flygplatsen men larmbågar och pipande pinnar som skannade kroppen. Men när vi väl var inne så satte vi oss vid våra bord och inväntade kvällens värd Tony Irving. Han gick runt till alla borden och hälsade oss välkomna, detta gjorde allas våran Kebban lite extra lycklig och jag tyckte mig se hur han tindrade med ögonen när han fick prata med Tony. Han har ju ett stort intresse för dans, och eftersom Tony är domare i ”Let’s Dance” så blev han ju gladare än ett barn på julafton.

När kvällen drog igång så bjöds vi på en god trerätters middag med tillhörande julshow, där de dansade och sjöng genom hela sittningen. Vi åt pumpasoppa med bacon och Waldorfsallad till förrätt, bakad högrev med rotsaker till varmrätt och avslutade med en Key Lime Pie till efterrätt. Allt var gott tycker jag, och nu har jag äntligen provat en Waldorfsallad som jag hört talas om i diverse filmer och TV-serier. Den serverades dock på någon sorts söt sockerkaka som inte var så god tillsammans med själva salladen, så den petade jag lite generat bort. När servitrisen med den spännande luggen dukade av så pekade jag på Henke och himlade med ögonen, hon förstod att det var hans fel att ”någon” lämnat sin sockerkaka…

De andra artisterna som uppträdde känner inte jag till så bra, det var en David Watson som sjöng och dansade med en Malin Watson. Sedan var det en otroligt skicklig pianist som jag inte kände till alls, hon spelade på sin flygel samtidigt som Sonja Aldén sjöng blandade julsånger. Det var fint och stämningsfullt, och lockade fram en del skratt genom kvällen. Och det ryktades även om att vår kära Kebban tog sig upp på scenen och fick en dans med Malin Watson, men detta missade jag tyvärr. Istället så lockades jag ner i spelets mörka salar av Lill-Steffe där han lärde mig allt han visste om spelborden som fanns där….

Det första jag reagerade på var att det inte alls såg ut eller upplevdes som de flashiga och eleganta casinon man fått se i exempelvis James Bond. Vart var all glamour och servitörerna som bjöd på fräsiga drinkar? Ingen hade kostym förutom de som jobbade på casinot, jag blev lite besviken över detta. Men Lill-Steffe visade mig de olika spelborden som fanns att välja på och hur insatserna skiljde sig från bord till bord, man kan verkligen bli jättefattig väldigt fort om man råkar slå sig ned vid fel plats konstaterade jag snabbt. Vi trodde att vi skulle hitta fler från jobbet men det var mest asiater (inte så PK av mig kanske men det är ju sant) så jag kände mig lite som en jätte där jag vandrade runt i den stora spelsalen. Efter att ha tittat runt så växlade Lill-Steffe in en stor sedel, och vi hade tidigare på kvällen haft en diskussion med några andra om man kunde växla in sin make eller maka i utbyte mot spelmarker. Nu har ju inte jag någon fru men jag vet andra som har, och makar med för den delen. I mitt huvud så upplevdes inte heller detta särskilt PK, och att man ju måste ha något sorts godkännande eller en fullmakt från sin maka/make innan man kan växla in denne mot spelmarker. Som tur var så hade Lill-Steffe en sedel istället för sin flickvän eller fru, så detta blev inte längre ett bekymmer för oss. Så han slog sig ner vid ett av borden för att spela Black Jack, jag stod passivt och tufft bakom honom för att observera och sprida skräck bland de andra spelarna som satt vid bordet. Spelet verkade inte så svårt, och när Lill-Steffe vunnit lite så gick vi vidare. Han ville sitta vid ett annat bord istället med lite lägre insats, så vi började leta efter ett sådant. Då mötte vi Affe som även han växlat in en stor sedel, men som till sin besvikelse bara fick en liten rosa spelmarker tillbaka i utbyte. Haha, han verkade lite uppgiven och ville ha flera marker istället och skulle nu växla in denna vid något av spelborden. Sedan såg jag tyvärr inte honom resten av kvällen så jag vet inte hur det slutade. Och nu började klockan bli mycket för min del, jag hade parkerat bilen i Farsta vid tunnelbanan och nu började tiden rinna iväg. Så jag önskade Lill-Steffe lycka till och sedan skiljdes vi åt. På vägen ut så ångrade jag mig, inte kan man väl besöka ett casino utan att prova lyckan? Jag skulle inte spela mycket utan bara spela lite (som Birgitta i ”Kjell” så fint uttrycker sig när hon är på Solvalla), så jag växlade in en stor sedel jag också och återvände ner till spelsalen för att leta upp Lill-Steffe, men han var borta. Okej, då kör jag väl själv! Hur svårt kan det vara…

Jag struntade helt i spelautomaterna, utan förlitade mig helt på min egen tur och skicklighet att styra över mitt egna ekonomiska öde. Och öde var helt rätt ord för att beskriva hur detta slutade. Jag började med att förlora min stora sedel jag växlat in, och blev lite småsur över hur fort allt tagit slut. Så jag växlade in ytterligare en lagom stor sedel och lyckades nu vinna lite för att känna mig som en storfräsare och ett proffs. Tyvärr förlorade jag allt tillslut igen men valde då att växla in riktigt stora sedlar istället, för nu kunde jag ju det här och då är dessutom chanserna större att jag vinner högre belopp än tidigare. Lönen var därmed redan slut men det gäller ju bara att vinna och gå plus innan man förlorar, plättlätt! Så jag började hoppa mellan borden med de högre insatserna, folk samlades runt mig och det blev stort ståhej vart jag än befann mig. Äntligen fick jag stå i händelsernas centrum, jättekul faktiskt! Och min plan fungerade, jag hade lyckats vinna stora summor och borde förstås ha slutat där. Men jag kände mig som en rockstar där vid roulettebordet och fick ett infall av högmod.

– Jag satsar ALLT på svart! Eller 17, eller jag vet inte… SVART! Skrek jag och folket omkring mig jublade och klappade om mig.

Det var väldigt många tusenlappar i potten nu och skulle jag vinna så hade jag nästan fått ihop en halv årslön. Helt fantastiskt!

Men det gjorde jag tyvärr inte, det blev ingen vinst utan allt tog slut väldigt plötsligt. Spelmarkerna försvann direkt när croupier mannen med de otroligt håriga underarmarna skyfflade med sin lilla spade och drog bort alla mina spelmarker bort från bordet. Människorna tystnade i suckar och lämnade bordet, plötsligt stod jag där helt ensam och min image likt en rockstar var som bortblåst. Jag insåg även då att jag inte hade en endaste liten krona kvar på kontot, detta var ju inte bra. Jag började tömma fickorna för att se vad jag hade att växla in, så kunde jag kanske rädda kvällen och vinna tillbaka lite av mina pengar i alla fall. Men jag hade bara en tjugolapp och mitt busskort, och hur mycket jag än försökte övertyga croupiern om dess värde så ville han inte lyssna. Jag lade min sedel och busskort på bordet, sedan tog jag av mig mina strumpor och skor av någon anledning och ställde dessa på bordet. Jag vet inte varför jag gjorde detta men man blir lite knäpp ibland när man får uppleva motgångar i livet, och nu blev jag omgående eskorterad ut ur casinot av två herrar som såg ut att vara lite starkare än mig. Jag protesterade inte utan bad bara att få tillbaka mina skor och mitt busskort, det fick jag inte. Kanske överreagerade jag en aning när jag blev lite upprörd och försökte ta mig in på casinot igen, lite av inredningen kan ha gått sönder där inne…

Jag behövde dock inte lämna casinot tomhänt, utan fick med mig ett kontoutdrag som visade den piffiga summan av 0kr på kontot. Tyvärr fick jag inte tillbaka mina skor utan fick gå därifrån barfota och utan mitt busskort och tjugolapp, detta innebar att jag var tvungen att ”planka” ombord på tunnelbanan för att ta mig till Farsta, men man är ju från orten så det har man ju gjort förr. Självfallet satt där en liten ”ostskiva” (p-bot) på bilen när jag kom fram, eftersom min parkeringstid gått ut för flera timmar sedan. Och att köra bil barfota var svårare än jag trodde, men jag kom hem tillslut i alla fall. Trist avslutningen på kvällen bara, annars tycker jag det var ett bra och minnesvärt julbord. Tack alla fina arbetskamrater som gjorde detta till en minnesvärd kväll, och tack till personerna på banken som ringt och ställt frågor angående mina utgifter denna fredagskväll. Det är fint att de bryr sig, även om de lät lite onödigt arga.

På lördagen så åkte jag och många andra hem till min mor för att gratta henne, hon fyllde nu 60år och hade bjudit till stort kalas! Vi var många som var där och det var många barn som lekte och busade med varandra. De höll mest till på övervåningen så jag hann inte hänga med i svängarna där riktigt, men de skrattade och hade väldigt kul tillsammans.

Jag var lite extra tung i huvudet denna dagen, efter min kväll på casinot dagen innan. Inte bakfull utan mer bara trött i huvudet, jag orkade inte riktigt hålla det uppe. Men vad gjorde det när vi bjöds på massor av god mat och tårta, alla var så glada! Min mor verkade inte så bekymrad av att hon nu fyllt jättemånga år, utan gick glatt runt och serverade alla i minglet. Sedan var det paketöppning och då blev det känslosamt med glädjetårar, hon fick många fina saker och en resa tillbaka till Thailand där de varit tidigare. Vi kan väl utbringa ett högt grattis till henne här… GRATTIS kära mor!

Nu när vi närmar oss jultider med adventskalendrar och annat så är det trevligt att läsa om alla som fått små tomtenissar som flyttat in hos vänner och bekanta för att förgylla deras tillvaro. Vackra bilder på sociala medier med pyssel och bus publiceras, och det ser så familjärt och kärvänligt ut där de bor. Jag har en annan sorts tomtenisse hemma hos mig, Bert-Bruno, som jag önskar kunde vara en lika charmig och gullig tomtenisse som alla de andra jag läser om. Han har varit i farten igen, ska berätta mer om det strax men först måste jag berätta om den nya tomtenissen som oväntat flyttade in till oss förra veckan!

När vi kom hem från skola och jobb så började jag plocka fram något att äta till middag, och barnen slog sig ner i soffan för att göra sin läsa sina läxor. När de var klara så spred de ut sig och lekte på olika håll, men plötsligt kom Freja utspringande från deras rum!

– Pappa! Det har flyttat in en ny tomtenisse hos oss! Ropade hon glatt och nu kom även tvillingarna nyfiket springandes för att se vad som pågick.

Hon hade rätt! Bredvid Bert-Brunos dörr fanns nu ytterligare ett litet hem, med ett brev på dörren. Jag fick läsa upp brevet högt för de tre excentriska barnen, och det visade sig att en kusin till Bert-Bruno vid namn Frans-Bertil hade flyttat in hos oss. Han önskade få bo hos oss ett tag, och hade dessutom ordnat med en skattjakt! Barnen fick små brev med ledtrådar till nästa ledtråd, de sprang överallt genom lägenheten och läste sina små lappar. Slutligen hördes jubel från olika håll, de hade hittat sina skatter! Det var adventskalendrar med godsaker inuti, de öppnade genast rätt luckor och blev överlyckliga över denna överraskning. De älskar den nya tomtenissen, och den verkar ju betydligt trevligare än Bert-Bruno. Kanske kan de finna varandra och bli två riktigt glada och härliga tomtenissar med Frans-Bertils hjälp, eller så blir de båda som Bert-Bruno. Oh my god…

Bert-Bruno ja, han har hållit en ganska låg profil sedan han färgade all min tvätt gul med saffran. Och i helgen så bakade vi saffransbullar och lussekatter hemma som han så ivrigt önskat, dock så hade vi ingen jäst hemma så jag hittade ett recept där man skulle använda bakpulver istället. Till en början verkade det fungera väldigt bra, Bert-Bruno stod bredvid och inspekterade bulldegen och luktade med sin lilla näsa. Han verkade väldigt nöjd, tills bullarna skulle gräddas i ugnen. Han stod och stirrade in genom ugnsluckan hela tiden, och började omgående att muttra…

– Bullarna jäser ju inte där inne i ugnen. Sa han och tittade surt på mig.

– Inte? Ge dom några minuter så kommer de säkert jäsa och växa till sig, enligt recensionerna på detta recept så verkade alla väldigt nöjde med resultatet. Förklarade jag lugnt.

Bert-Bruno fortsatte att stirra in i ugnen, och när den första plåten var klar hade bullarna inte vuxit märkvärt mycket. De såg väldigt fina och goda ut dock, så vi skickade in nästa plåt. Bert-Bruno stod kvar och stirrade in i ugnen även denna gång.

– Dom här bullarna jäser ju inte heller, vad har du använt för jäkla skitrecept? Muttrade han till mig.

– Du behöver inte låta så sur, jag googlade fram receptet och de som hade testat det gav det höga betyg. Förklarade jag lugnt.

När bullarna var klara så fick de svalna på ett galler en stund. Bert-Bruno klättrade upp på bänken via besticklådorna och stoppade in huvudet under bak handduken. Man hörde hur han sniffade högt och nu var han säkert nöjd över att äntligen få sina efterlängtade saffransbullar. Jag gick ut till soffan där barnen satt och bjöd dem på varsin bulle, då hörde jag Bert-Bruno i köket som började kasta ut bullarna på köksgolvet.

– Bert-Bruno vad gör du med bullarna? Frågade jag och började plocka upp bullarna från golvet.

– Kallar du det där för bullar? De är ju hårda som hockeypuckar och smakar värre än tallkottar! Ropade han surt.

Jag tittade förvånat på honom och smakade på en av bullarna, han hade rätt. De var ganska hårda och inte alls så mjuka och goda som de brukar vara.

– Där ser du tjockis, dina bullar smakar skit! Jag kan inte förstå att du bjuder dina egna barn på de där värdelösa lerbullarna, fy fasen vilken usel bagare och förälder du är! Ropade han surt och hoppade ner på golvet.

Sedan gick han fram till köksbordet och sparkade hårt på bordsbenet av någon anledning innan han gick hem till sig och smällde igen sin dörr. Hårt! Jag frågade barnen om de höll med Bert-Bruno, och de sa att bullarna var goda men lite hårdare än vanligt. Det visade det sig att de hade alldeles rätt, detta receptet var ju värdelöst. Bullarna påminde ju mer om mjuka kakor än bullar, och jag gillade dem inte heller om jag ska vara ärlig. Så dessa var det bara att kasta tyvärr, det får bli nytt bullbak till helgen kanske och då med riktig jäst istället för bakpulver. Tyvärr slutade inte Bert-Brunos ilska med en hård dörrsmäll, utan han valde att visa sitt missnöje på ett annat sätt. När vi kom hem igår så hade plockat ut mitt varma täcke ur påslakanet och gömt det, jag hittade det ingenstans! Nu har jag en filt i påslakanet som trasslar ihop sig till en boll på natten, helt värdelöst och jag frös jättemycket. Sedan tyckte jag att det var något annorlunda med julgranen hemma, och det visade sig att han hade varit på den också. Alla röda dekorationer i form av julgranskulor och annat var bortplockat, det fanns bara några enstaka svagt utspridda silverpynt kvar i granen! Så nu ser ju julgranen nästan svart-vit ut, och inte alls lika varm och mysig som tidigare. Jag kan förstås inte bevisa att det är Bert-Bruno som gjort detta, men Frans-Bertil verkar vara en alldeles för vänlig tomtenisse för att göra något sådant. Jag önskar att han kunde tala Bert-Bruno tillrätta och be honom lämna tillbaka mitt varma täcke och julgranskulorna, men vi får se hur det går…

I helgen skulle barnen och jag stanna till och handla på vägen till Frejas balett, men Nova orkade inte följa med in i affären. Jag ville dock inte lämna henne ensam kvar i bilen och då uttryckte sig Nova på följande sätt.

– Men pappa, jag är för lat för att följa med in och handla. Jag vill bara sitta här, det är så skönt.

Haha, för lat? Hon kan verkligen konsten att uttrycka sig den lilla damen, hon är så rolig. Det är kul att jag kan skriva ner alla dessa roliga uttryck från småbarnsåren här i bloggen, då har vi massor av rolig läsning sen när vi är äldre!

En annan sak som jag bara måste berätta var när vi åkte till skolan en morgon. Vi lyssnar för tillfället på en radiokanal i bilen som enbart spelar julmusik, men med små reklamavbrott såklart. Och jag vet inte om ni hört reklamen för Vuxenleksaker.se där de använder sig av samma melodi och musik som den i tomteverkstaden från ”Kalles Jul” som visas på julafton, dock med en sångtext som anspelar på diverse sexleksaker. När jag hörde denna så tog det någon sekund innan jag hann reagera och ville sänka ljudet, och tittade samtidigt i backspegeln för att distrahera barnen genom att prata om något annat lite snabbt. Men den synen i backspegeln, där jag fick se tre små mössor som vickade på huvudena i takt till den snuskiga musiken var så oväntad och rolig. De kopplade dock inte alls vad de sjöng om tack och lov, utan de gillade nog melodin och kände igen den från tomteverkstaden. Och nästa morgon hände samma sak igen, reklamen drog igång och jag tittade genast i backspegeln för att se om de reagerade på musiken. Då ser jag Freja vända sig mot Nova och knacka henne på axeln, sedan började de vicka på sina små huvuden i takt till musiken igen. Man kan ju inte annat än skratta åt dessa härliga små människor och alla vardagliga upplevelser man får ta del av med dem. Älskade små barn!

Det blev ganska mycket att läsa för er här nu, och jag kan lugna er med att jag inte spelade bort hela min lön på casinot i fredags. Kan tänka mig att min mor kanske blev lite orolig där, inte för att jag spelat bort alla mina pengar för det skulle hon bara säga var jäkligt klantigt gjort. Nej snarare för att jag tvingats åka hem barfota på tunnelbanan, för sådant är ju ”skämmigt” som hon utrycker sig. Men eftersom detta bara var påhitt från min kreativa del av hjärnan så kan hon och ni andra vara lugna. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER måste nog tyvärr gå till min hemkommun Haninge. Där tycks brottsligheten tagit fart ordentligt på senare tid och polisen har fått kalla in förstärkning av självaste Batman! Här ser ni själva vad som händer utanför bensinmacken nedanför Brandbergen, vart är världen på väg! Tur att Batman är på plats och kan styra upp detta nu, så att alla invånare kan sova lugnt om nätterna…

Tomtejävel…

28 november, 2019UncategorizedBert-Bruno, Gul Tvätt, Ibrahimovic, Saffran, ZlatanPappatarzansblogg

Men hallå där, snart är det ju första advent. Så härligt! Då börjar ju nedräkningen till julafton på riktigt, något som tre små människor jag känner väldigt väl ser mycket fram emot!

De har sina kalendrar med choklad redo, de har själva börjat räkna hur många dagar det är kvar så de har bra koll på läget om man säger så. Det återstår att se om barnen väcker mig mitt i natten även i år för att fråga om de får gå upp och öppna sin julkalender, som Nova gjorde vid flertalet tillfällen förra vintern. Hon kom ibland in till mig runt kl.04 på natten och frågade om det var okej om hon fick öppna sin julkalender då, men det gick jag inte med på. Pappa satte ner foten då kan man säga, haha!

Sedan så är ju deras far, det vill säga jag då, också en längtan efter julen så vi peppar varandra i detta kan man säga. Snart är julen här, och vi har fått upp julpyntet och granen hemma. Ljusslingan lyser vackert på balkongen och snart stundar det julbak, då sprids härliga dofter av saffran och pepparkakor i hela hemmet. Love it!

Men med julstämning och dekorationer hemma så innebär det även att vår minsta inneboende är tillbaka igen, hustomten Bert-Bruno. Jag hörde honom härom natten när han kom in via balkongdörren, de små klapprande fotstegen från hans träskor och hans torrhosta i sin törst efter glögg går ej att ta fel på direkt. Han hade snyggat till sin lilla dörr vid ingången till sitt hem under Novas säng, så nu ser det riktigt fint ut igen. Och vi har nu hunnit hälsa på varandra, Bert-Bruno och jag, och även haft vår första lilla dispyt hemma. I söndags så bakade barnen och jag bullar hemma, dock så föll valet denna gången på att göra kanelbullar. Detta uppskattades inte utav Bert-Bruno, som hävdade att nu är det väl ändå säsong för saffransbullar och lussekatter. Jag förklarade att vi kommer baka dessa bullar också, men att vi även behövde fylla på vår buffert i frysen med kanelbullar utifall vi får besök. Han har självklart rätt i att vi likväl kunde ha bakat saffransbullar och bjuda på detta om någon skulle hälsa på hemma hos oss, men jag förklarade att vi ska baka saffransbullar nästa helg istället…

– Men du har ju allt du behöver här hemma redan för att baka saffransbullar, kunde du inte ha gjort det samtidigt? Muttrade Bert-Bruno frågande när han stod på diskbänken och tittade in i skafferiet.

– Jo fast nu orkade vi inte baka hela dagen så därför delade vi upp det, så nästa helg då bakar vi saffransbullar. Förklarade jag.

– Du har ju två påsar saffran precis där, de finns ju där i skafferiet! Sa Bert-Bruno och höjde rösten när han pekade med hela sin lilla hand på de små saffranspåsarna.

– Ja jag vet det, men vi har ändå valt att dela upp det så nästa helg bakar vi saffransbullar. Du får gärna ta fram kanelbullar ur frysen om du… Sa jag men slutade prata när han började klättra ner på golvet via besticklådorna.

– SAFFRANSBULLAR VILL JAG HA! Skrek han och spände blicken i mig från golvet, vilket såg lite roligt ut eftersom att han bara är lika hög som en ketchupflaska ungefär så jag skrattade till en aning.

Då blev Bert-Bruno besviken och tydligen lite sur, för han stampade då iväg i sina små träskor ut ur köket och stannade till vid mina dekorationstomtar på golvet bredvid vår TV. Han tittade på mig och rynkade surt på näsan, sedan puttade han bestämt omkull en av tomtarna som jag så fint ställt upp där och klampade sedan högljutt vidare hela vägen hem till sig och smällde igen sin lilla dörr.

Han är en liten skit när han uppför sig sådär! Och tro inte att det slutade där, för när jag hade programmerat vår tvättmaskin att starta ungefär när vi kommer hem på eftermiddagarna så hade han ändrat på tidsinställningen. Jag brukar göra detta för att inte glömma bort att tvätta så jag slipper börja med detta sent på kvällen. Men tvättmaskinen var nu redan igång när vi kom hem, och jag trodde inte mina ögon när jag såg kläderna i maskinen. De var alldeles gula! Och nu reagerade jag på att det ju luktade saffran i hela badrummet, men inte skulle väl han…

Jo det var precis så det var, Bert-Bruno hade hällt saffran i behållaren för tvättmedel och startat tvättmaskinen medan jag var på jobbet. Så nu var hela min laddade maskin av vit tvätt alldeles gul, se själva vad han ställt till med!

Så vi är inte på så god fot med varandra just nu, och jag hoppas att han skäms och köper nya påsar med saffran till mig. Annars kommer det inte bli några saffransbullar i år, det kan jag lova. Jag funderar även på att vänta med att köpa julmust och glögg, för vem vet vad han får för sig att göra med dessa när ingen är hemma på dagarna. Förra året så hade han rivit av en etikett på en flaska julmust, det var något märke jag normalt sett inte brukar köpa men på denna så fanns det en bild på tomtemor som han sedan valde att klippa ut. Detta innebar ju då att jag inte längre kunde panta denna flaskan, eller jo den gick att panta men jag fick ju inte mina två kronor. Han skapade sedan en fin ram till denna bilden med hjälp av tändstickor, tråd från en av mina prydnadskuddar (nu förstörd) i soffan och tyg från gardinerna i vardagsrummet. Det såg ut som att en katt hade klöst sönder gardinerna i nederkanten, men hans ram blev ett riktigt konstverk. Han är händig och fingerfärdig den där lilla tomtenissen, även om han förstör sakerna i mitt hem…

Barnen och jag tittade klart på sista delen av ”The Hobbit” när de var hos mig sist. Den slutar ju lite sorgligt med att några av dvärgarna filmerna handlat om dör på slutet, och det tyckte barnen var lite jobbigt. Annars var de väldigt förtjusta i alla dessa filmer om ”The Hobbit” och ”Sagan Om Ringen” så vi kommer säkert se dem igen i framtiden skulle jag tro. Men vi har även hunnit se den första filmen av ”Pirates of the Caribbean” och denna hade de väldigt roligt åt, även om de tyckte att piraterna som förvandlades till skelett i månskenet var lite kusliga. De tycker att den där sjörövarkaptenen Jack Sparrow var väldigt tokig och rolig, och jag kan ju bara hålla med dem. Jag gillar ju dessa filmer, mest för att de utspelar sig i så härliga miljöer med härliga färger som tilltalar mig mycket. Så nu vill de såklart se fortsättningen av dessa filmer, men det får vi ta längre fram när vi har tid. Kanske på jullovet som snart är här!

Jag har även tittat på den nya ”Spider-Man” men blev lika imponerad som tidigare, det vill säga inte så mycket. Marvels superhjältefilmer är påkostade och välgjorda, skådespelarna är bra men det är för tramsigt för min smak. De är underhållande, men inte mycket mer än så tycker jag. DC Comics däremot är lite mer vuxna och mörkare, det är inte samma tramsiga jargong och inte lika mycket slagsmål så deras filmer gillar jag bättre. Så min tidigare insikt om att jag kanske helt enkelt är för gammal för Marvels filmer verkar stämma bra överens med hur jag upplever dem, tråkigt men sant. Jag kommer fortsätta att titta på dem dock, jag är alldeles för involverade i deras universum nu för att sluta. Men jag börjar faktiskt bli lite mätt på dessa superhjältar nu…

Nu stundar även olika uppvisningar för barnens del. Först ut är Freja som ska ha dansuppvisningar på lördag och söndag med sin balettskola, och Theo har spelning med sin gitarrgrupp på lördag. Och om någon vecka så har Nova spelning med sin cello och Freja ska även spela fiol vid ett annat tillfälle. Det är som sagt många saker på gång nu, men det tar inte slut där. Freja ska även ha en teaterföreställning med sin klass sista veckan innan skolan stänger för jullov, så den vill man inte heller missa! Och mitt i allt detta så ska de även fira Lucia med kören i Värmdö kyrka, så i december har man fullt upp helt enkelt.

Ett fullspäckat avslut på detta år ser det ut att bli, men det är väl bara härligt! Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Zlatan Ibrahimovic som nyligen köpte upp 25% av Hammarby Fotboll. Inget konstigt med detta egentligen, han får såklart göra vad han vill med sina pengar. Det var mer hans uttalande om att han VET att inga Malmö FF-supportar kommer att reagera negativt på detta, vilket jag är ganska säker på att de kommer att göra tyvärr. Inte alla, men det finns gott om rötägg i alla supporterföreningar som inte kan förstå denna typ av engagemang alls och som blir aggressiva när sådana saker händer. De hade nog hellre sett honom engagera sig mer i Malmö än Hammarby här i Stockholm, och jag gissar att hans nyinvigda staty utanför Malmös arena kan ligga i buskarna ganska så snart efter detta utspel. Hoppas att jag har fel dock…

Time To Ho-Ho-Ho?

20 november, 2019UncategorizedBert-Bruno, Boba Fett, Jango Fett, Julgran, Julpynt, Prisjägare, Star Wars, The MandalorianPappatarzansblogg

Jag tillhör definitivt den skaran av människor som går runt och låtsas om att allt är bra, men innerst inne så vill jag inget hellre än att ta fram julgranen hemma och börja pynta…

Det är inte långt kvar till jul nu, tiden går verklig fort! Som tur är så hämtade jag i måndags ut de sista julklapparna jag hade beställt, så nu är alla klapparna klara för i år. Det innebär för min del att jag bara kan njuta av tiden fram till jul nu, och glömma allt vad julstress innebär. Fast det är klart, ”han” lär väl dyka upp där hemma snart. Ni vet väl vem jag syftar på? Vår lilla hustomte, den lilla men ack så stökiga Bert-Bruno…

Bert-Bruno är inte som andra tomtar eller som de små hjälpsamma hustomtar man ibland kan se på film. Nej nej, detta är en vänlig men också en väldigt ohyfsad tomte som jag hade många duster med hemma förra året. Han gick igenom en period av svartsjuka och var riktigt uppkäftig förra julen, där han retades och ställde till med elände onödigt ofta. Jag minns att han provocerade mig med glass, han kläckte ur sig dumheter när jag badade och andra saker. Han hade någon jäkla kickoff med andra hustomtar också förra julen vill jag minnas, då jag hittade honom helt utslagen hemma. Någon sådan kickoff hoppas jag slippa i år för det var ingen vacker syn ska jag säga! Men efter nyår så har jag inte sett till honom alls. Han dyker säkert upp där hemma snart igen, jag har ju sett att han tömmer sin brevlåda varje dag så han har ju hängt där hemma på dagarna utan att synas. Men det skulle inte förvåna mig nu inför stundande julbak om han är i skafferiet och pallar russin som vi ska ha på lussekatterna. Och klantig som han brukar vara så välter han säkert ut allt vetemjöl på golvet i köket, sedan ser man små arga vita fotspår som leder in till barnens rum till hans hus under Novas säng. Ja man vet aldrig vad han kommer att hitta på, så vi följer detta med stor spänning de närmaste veckorna…

Men nu ligger alltså allt fokus på att pynta hemma, och det tänkte jag att barnen ska få hjälpa mig med nu i helgen. Vi brukar inte pynta förrän första advent, men då är de hos Jenny så vi får passa på nu och tjuvstarta lite. Det blir ju så stämningsfullt när ljusstakar och tomtar kommer fram, hela lägenheten värms upp av julkärlek på något vis. Sedan så har vi ju flyttlådan med julgranspynt och även sådant som barnen har pysslat när de gick på förskolan, det är alltid lika härligt att packa upp denna lådan. Deras små skapelser är så fina och roliga och leder till många skratt, sedan kanske vi med lite tur får hem nya mästerverk från skolan om barnen pysslat ihop nya julpynt där i år. Jag vill dock köpa lite nya julgranskulor och lite saker till granen för att förnya den lite, så nu blir det shopping! BRING ON THE CHRISTMAS SPIRIT!

Länge har det spekulerats och pratats om den nya TV-serien ”The Mandalorian” som ska premiärsändas via Disneys nya streamingtjänst. Och vi som älskar Star Wars förstår redan på seriens namn att detta kan bli något riktigt häftigt!

Mandalorian kallas de som har sitt ursprung i en sort hemlig klan för prisjägare, där de betydligt mer kända prisjägarna Jango och Boba Fett härstammar ifrån. Dessa två är ju ikoniska karaktärer i Star Wars sagan, och här ska vi nu få följa en annan prisjägare från samma klan vars utseende påminner en hel del om just Boba Fett. Detta gav mig ju nästan rysningar när jag fick se honom i den ikoniska hjälmen, nu har jag bara sett det första avsnittet men den börjar lovande. De små detaljerna och referenserna från den gamla trilogin finns där, kläderna och miljöerna känns igen. Pilotavsnittet var inte så långt, bara 40 minuter och vad jag har hört är resterande avsnitt bara 30 minuter långa. Men detta ger oss i slutändan ca 4.5 timme av nostalgiska rymdäventyr, me like! Dock så insåg jag att jag inte kommer att klara av att vänta en vecka mellan avsnitten när de släpps, så jag kör en så kallad ”binge” sen och strecktittar på alla avsnitt sen när hela serien finns att köpa eller streama. Och jag kan gå ut med en varning här till samtliga, att den som spoilar minsta lilla om denna serien kommer jag omgående att ta bort som vän på Facebook…

Sverige är nu klara för EM nästa sommar, vilken fotbollsfest det kommer att bli! Detta genom att de besegrade Rumänien och Färöarna nu senast, och slutade därmed två i gruppen bakom Spanien. Så detta kan bli ett spännande EM, för jag minns ju hur oväntat bra det gick i VM senast. Nu hoppas jag på en ÄNNU STÖRRE succé för det blågula landslaget, heja Sverige!

Det är nu två veckor sedan Djurgården vann Allsvenskan, och nu får man glädjas åt hockeysäsongen istället. Dock så har skador på några utav de mer tongivande spelarna duggat tätt och spelet har hackat rejält, detta har lett till många förlustmatcher på raken och laget sjunker genom tabellen. Igår tog de dock en viktig seger mot Skellefteå i CHL slutspelet, så kanske får de ett uppsving nu och spelar upp sig. Många supportrar har ju skrikigt att diverse ledare och tränare ska avgå bara för att de inte spelat så bra, vilket jag tycker är lite väl dramatiskt med tanke på att säsongen precis har börjat. Den gamla ishockeyspelaren tillika djurgårdsikonen Christian ”Fimpen” Eklund postade ett rolig tweet om detta nyligen, där kan man snacka bra timing och fingertoppskänsla. Haha!

Vi nöjer oss så tycker jag, det fanns inte så mycket mer att berätta för stunden. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till det mörka och blöta vädret vi har ute numera. Grundvattennivåerna måste ju vara fyllda nu vid det här laget i alla fall med tanke på att det känns som att det har regnat hela november. Kan vi inte få lite snö nu som lyser upp vår vardag! Men bara om plogbilarna är redo förstås, för oplogade vägar vill vi inte ha alls…

Pärleporten

13 november, 2019UncategorizedFarsdag, Friends, Pärleporten, Per Gessle, Roxette, Sankte Per, VännerPappatarzansblogg

Fy vilken trälig tid man genomgår just nu! Det är mörkt och blött överallt utomhus, dock så är det ju svalt inomhus och det uppskattar jag enormt mycket!

Men med dessa tider kommer också de små bacilluskerna och förökar sig så att de sprider sig överallt, och värst av allt är att jag tycks ha fått ta del av deras snuskiga kalas i min hals! För jag har hostat, och så pass kraftiga hostningar att det kändes som att mitt huvud skulle spricka. Detta pågick i flera dagar, och tillslut hostade jag även bort min ljuva stämma. Så nu kan jag inte prata, bara viska fram mina små önskemål och tillsägelser. Så det är inte många som tar en på allvar nu direkt, men kroppen känns piggare och hostan har nästan försvunnit helt nu. Så jag är tacksam, men skulle bli ännu gladare om även sviterna från huvudvärken kunde försvinna helt. Min värdefulla hjärna börjar bli orolig för det ömmande höljet som ska skydda den…

I söndags var det farsdag, en dag för alla daddys! Vi skulle först ut till Värmdö kyrka för att lyssna på barnens uppträdande med kören på morgonen, och det är som sagt alltid lika spännande varje gång jag kliver in i en kyrka. Ska jag börja brinna för att jag lyssnar på djävulsmusik eller ska gud förlåta mig? Denna gången kom jag lindrigt undan, men jag undrar om jag kommer få stå tills svar inför sankte Per vid pärleporten sen när jag dör…

– Jimmy Mats Hanell, jag har här en hel lista på djävulsmusik som du lyssnat på under hela din livstid. Hur förklarar du detta? Frågar sankte Per.

– Oj vilken lång lista, det kunde jag aldrig föreställa mig att det skulle bli så mycket. Men vet du herr Per, att jag i min ungdom tvingades att lyssna på Roxette hemma som barn. Och i min mors bil! Det var en himla massa ”Joyrides” och olika ”Lookar” hela tiden, osäkra sånger om kärlek som tagit slut och andra sorgsna melodier. Jag tror det startade en ond spiral inom mig som… Förklarade jag innan jag blev avbruten.

– Tack det räcker! Men att lyssna på Roxette rättfärdigar dig knappast att lyssna och sprida din djävulsmusik vidare bland familj och vänner. Kallar du detta för att visa din kärlek och tro till vår Gud? Frågade sankte Per.

Innan jag svarade så kikade jag bakom honom för att se vad som dolde sig där på andra sidan pärleporten. Jag hörde ljuva toner från harpor som säkerligen spelades av änglar, men kunde inte se något på grund av det starka varma ljusskenet som lyste mot pärleporten.

– Nej du har nog rätt bäste Per, det kunde jag nog ha visat på ett annat sätt. Jag har ju alltid sett mig själv som en agnostiker, du vet säkert vad det betyder. Och då är det svårt att visa tro på något om man inte vet vad man ska tro riktigt förstår du, men jag gillar kyrkan och deras arbete. Det gör jag! Sedan så finns det alltid utrymme för förbättring heter det ju, så från och med nu kan jag lyssna på bara annat! För du vill väl släppa in mig, herren förlåter vet du! Ropade jag glatt och gav två tummar upp.

Sankte Per bara stirrade på mig, sedan vände han sig om och började gå mot pärleporten. Han greppade tag om en guldfärgad spak som stack upp ur marken bland en massa rosa och vita blommor, skulle han öppna porten nu tänkte jag! Han tittade på mig igen med sorgsen blick.

– Herren förlåter kära Jimmy, men jag gör det inte. Jag älskar Roxette och Per Gessle, så efter vad du har sagt så kan jag inte längre välkomna dig till herrens rike. Du ser för övrigt aningen för orakad och pluffsig ut också för att umgås med änglarna så du kan behöva springa av dig lite i värmen, farväl… Sa sankte Per och drog i spaken så att ett hål öppnades under mina fötter ner till helvetet.

– PELLE DIN JÄÄÄÄÄ… Skrek jag medan jag föll ner i helvetets plågande varma eldar och stinkande svettlukt.

Men det visade sig att det inte var helvetet jag hamnat i, utan en finsk bastu på Silja Line. Jag vet inte vad som hade varit värst egentligen, jag avskyr ju att basta så detta går säkert att likna med helvetet. Men varför hamnade jag här, hade jag fått en andra chans att visa min lojalitet? Kanske om jag bara lyssnade på Per Gessle och Roxette så skulle allt bli bra igen och min entré till himmelriket vara säkrat. Men vet ni, då säger jag såhär… Aldrig i livet!

Jag gillar min hjärna. Den tar mig på så många äventyr varje dag utan att det kostar mig något alls, bara lite tid. Och nu vet inte jag hur vi hamnade på detta sidospår, hur det slutar för mig får vi veta först när jag dör om typ 100år. Men vi besökte i alla fall Värmdö kyrka på farsdag och efteråt så åkte vi hem till min bror Tommy där vi skulle fika lite för att fira vår far. Barnens kusiner Elvira och Elton hade sovit hos över hos oss kvällen innan och stannade hemma medan vi åkte till kyrkan, så farsan plockade upp dem på vägen och sedan anslöt även Linda till vårt firande. Barnen lekte och busade medan vi vuxna gjorde det vi gör bäst, drack kaffe och åt bulle!

Jag bara älskar detta diplom av Karsten Torebjer som han publicerade på sin facebooksida för något år sedan. Den säger liksom allt!När vi kom hem så möttes vi av en riktig överraskning. Barnens rum var städat och allt låg sorterat i sina respektive lådor, det var så undanplockat och snyggt! Jag blev helt paff, för så städat har inte deras rum varit sedan vi flyttade in tror jag. Barnen blev överlyckliga och vi förstod att det var deras kusin Elvira som varit i farten och storstädat. Sedan när jag kom ut i köket så såg jag att hon även hade tagit hand om all disk, vad händer! Vilken härlig tjej, jag skrev och tackade så mycket för hjälpen med allt. Hon ville bara vara omtänksam och hjälpa till lite, men det hon gjorde var så mycket mer än så tycker jag. Tack Elvira!

Barnen blev inspirerade av sin kusin. Efter att jag tagit en dusch och kom tillbaka till vardagsrummet så satt de i soffan, och Freja hade extra mycket bus i blicken. Jag såg ju direkt på henne att hon hittat på något så jag frågade henne vad hon gjort för bus. Då pekade hon där min hög med nytvättade kläder legat och nu låg allt snyggt hopvikt i sorterade högar till var och en av oss. Mitt pappahjärta smälte lite där och då, så himla fint gjort! Och jag som tycker det är skittrist att vika kläder, men nu fick jag det i farsdagspresent av barnen som de uttryckte det. Ingen blev så glad som jag, vilka härliga barn man har och vilka fantastiska kusiner de har!

Det tycks krylla av bittra supportrar till både AIK och Hammarby i vår stad. För när Adidas som är en av Djurgårdens sponsorer målade en målning på en husvägg i stan som en hyllning till deras guld, var det genast supportrar där och kastade färg på målningen. Men om de tror att de vinner något guld på grund av detta är väl tveksamt, och jag tyckte att målningen var riktigt snygg innan den förstördes.

Glada nyheter! Idag läste jag att skådespelarna från min favoritserie ”Vänner” har tackat ja till att återförenas, hur stort är inte detta! Det har man ju drömt om i typ 20år eller något liknande, det känns nästan overkligt. Nu är tydligen inga kontrakt skrivna eller så, och man vet heller inte vad det ska bli utav detta. Men någon form av TV-program verkar det viskas om, så jag håller tummarna och hoppas på det bästa. Tänk om vi nu verkligen får se dessa fantastiska människor på TV igen, wow!

Nova, min mer fritalande dotter har uttryckt sig sådär bra igen som hon brukar göra. Hon skulle åka skateboard och jag påminde henne då om att hon måste ha hjälm och sina arm- och benskydd på sig så hon inte gör illa sig om hon ramlar. Hon letade länge efter detta och frågade mig flera gånger vart de var, men jag visste inte utan sa att vi kunde leta tillsammans. Efter en stunds letande så tröttnade hon och började muttra lite om att hon inte ville ha några skydd på sig.

– Pappa… Du borde lära dig att köpa nya skydd för dom är ändå för små. Sa hon märkbart irriterat.

Jag borde lära mig det, okej… Haha, vad ska man svara på det? Det lät väldigt roligt i alla fall och jag får väl lov att ta och lära mig att köpa saker till henne innan de blir för små. Frågan är ju om skydden hon har verkligen är för små eller om det bara var lite tråkigt att behöva leta efter dem…

Det räcker väl så, det tycker jag. Nu ska jag njuta av denna kvällen och jag ska göra det ordentligt! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till min ena vindrutetorkare på bilen som börjat gnissla. Vet ej om det är torkarbladet som är smutsigt eller dåligt, men jag glömmer ju alltid att kolla upp detta innan jag ska åka iväg någonstans. Sedan sitter man där i regnet i en lång bilkö i över en timme till oljudet… *gnissel*… *GNISSEL*

CHAMPIONS 2019!

4 november, 2019Uncategorized2019, Allsvenskan, Djurgården, Höstlov, Läslov, Lord of the Ring, Sagan om Ringen, SM-Guld, The HobbitPappatarzansblogg

Nu är barnens höstlov över, eller ”läslov” som politikerna vill att det ska heta. Och hur mycket barnen läste behöver vi ju inte gå in på här…

Ja okej då, de läste väldigt lite! Freja både skriver och läser en hel del själv, så det var egentligen bara twinsen man fick sitta och öva lite läsning med under lovet. Vi fick även besök av min syster en dag och lilla Elton, så då blev det ju en hel del lek förstås. Och fika! Annars så höll vi oss mest inomhus faktiskt, barnen tyckte det var för kallt utomhus och det var ju till och med minusgrader ute vissa dagar! Så våra planer på att vandra runt i Tyrestaby bland skogar och djuren på bondgården sprack ju, de ville inte gå ut på grund av kylan. Inte ens när jag föreslog att vi kunde åka till äventyrsparken ville de följa med, så vi pysslade en hel del hemma istället. De fick alla mina tomma kartonger jag hade hemma och byggde av dessa en agentbil, den blev superhäftig! Men tar typ upp all ledig plats på golvet, så där står den nu och breder ut sig…

Det vi gjorde mer var att vi tittade på hela trilogin av ”Sagan om Ringen”, något de velat göra i flera månader. Jag tyckte dock att det kunde vänta lite eftersom att det är en hel del läskiga figurer med i filmerna, men de fick se lite bilder och insisterade sedan på att få se första filmen. Så jag gick med på detta och satt med barnen genom hela första filmen för att förklara allt som hände eftersom att filmerna är på engelska och de hinner inte läsa texten ännu. De blev helt fascinerade av denna sagolika värld och alla figurer den innehöll, och det var bara karaktären Gollum som skrämde Nova lite. Annars så verkade de mest tycka att det var väldigt spännande, och de inspirerades till olika lekar hemma där de var alver och liknande. Roligt!

Vi tittade på alla tre filmerna, och hann även med att se två av filmerna i trilogin ”The Hobbit” som utspelar sig innan händelserna i ”Sagan om Ringen”. Så det blev en film per kväll kan man säga, och nu ska vi se den sista filmen när de kommer tillbaka till mig. Jag gillar ju dessa filmer väldigt mycket och tycker att miljöerna är helt fantastiska! Så det är vad vi har gjort detta höstlov!

Vad har hänt mer då, har det kanske hänt något fantastiskt i sportvärlden? Ja tänk för att det har gjort det! I lördags spelades den sista omgången av årets fotbollsallsvenska där förutsättningarna var följande, Djurgården låg redan etta i tabellen och behövde bara en poäng i sin match borta mot Norrköping så ett oavgjort resultat skulle räcka för att hålla de jagande lagom bakom sig. Men om de förlorade samtidigt som Malmö eller Hammarby vann sina matcher så skulle de istället kunna hamna på en tredjeplats. Och att möta Norrköping på bortaplan är inte det enklaste, så det var ju bara att hoppas på det bästa när matcherna drog igång!

Och det började ju tyvärr inte så bra, utan rent uselt faktiskt! Efter knappt 15 minuter så stod det 2-0 till Norrköping, ett resultat som stod sig fram till halvtidsvilan. De hade två skott på mål och hade fått full utdelning på dessa, medan Djurgården hade missat alla sina chanser. Mina nerver var helt förstörda och jag kände mig som ett riktigt vrak, fy vad jobbigt det var att uppleva detta. Djurgården agerade smart i halvtid och gjorde ett offensivt byte där Ajdarevic byttes in och då började det genast att hända grejer, och efter en hörna i inledningen av andra halvlek så dundrade Karlström in bollen i mål! Samtidigt började nu både Malmö och Hammarby att ösa in mål i sina matcher vilket gjorde att Djurgården för stunden låg på tredjeplatsen. 2-1 stod sig ett tag till innan inbytte Kujovic försökte sig på ett skott från ett svårt läge som såg ut att missa målet helt, men då dök Buya Turay upp som gubben i lådan och skarvade bollen i mål med en liten bredsida. Nu stod det 2-2 och efter detta så brände Djurgården många chanser att ta ledningen i matchen och säkra segern, men resultatet stod sig matchen ut och därmed klarade de av att hålla sig kvar på förstaplatsen i tabellen.

SM-GULD! SM-GULD! S M – G U L D !!! Vilken lycka och helt otippat måste jag erkänna, jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att Djurgården skulle kunna tävla mot de största lagen redan i år. Så det har varit några nervösa veckor här på slutet och att de lyckades med detta är snudd på en bragd tycker jag, och när man fick se sportchefen Bosse Andersson bli så rörd och gråta av lycka efter slutsignalen så blev det sentimentalt även för en tuffing som mig. Vilket gäng! STORT GRATTIS till segern och nu längtar man ju massor till nästa år när serien ska dra igång igen!

Hammarbyspelarna var ovanligt stöddiga i år och gick tidigt ut med att de skulle vinna serien, och trots nytt allsvenskt rekord för flest antal gjorda mål så det räckte inte till ändå. Det är som det gamla ramsan man brukar kunna höra på läktarna, ”Hammarby kan inte vinna”! Och ett av helgens absolut bästa uttryck kom från en bajensupporter när han sade att ”som bajare blir man glad om man krockar med bilen, det ger ju i alla fall en sorts buckla”…

Imorgon väntar en hälsoundersökning för min del, något som alla på jobbet erbjuds. Blir intressant att se hur det slutar, förra kontrollen blev ju chockartad för min del. Ni som inte minns eller har missat detta och vill ta del av det blogginlägget kan klicka på länken här nedan. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

https://pappatarzan.wordpress.com/2017/10/04/o-nova-where-art-thou/

DAGENS JERKER går till spelaren Djurdjic i Hammarby som får ångra sitt kaxiga utspel efter att ha uttryckt sig såhär i våras…

40år nr.3 – Legendary

21 oktober, 2019Uncategorized40år, Baciller, Ghost, Heath Ledger, Joaquin Phoenix, Joker, Pojkvän, Säsong 9, The Dark Knight, The Walking Dead, VIP-bioPappatarzansblogg

Nu har jag börjat acklimatisera mig till min nya höga ålder efter några veckors förnekelse och alldeles för mycket desperat spontanshopping på klädbutikernas Urban Street- och Skateavdelningar…

Nja, riktigt så illa är det inte. Jag har faktiskt haft några fantastiska veckor nu och att fylla 40 år var verkligen ingen större grej. Någon åldersnoja har jag inte haft alls utan det kändes ganska skönt att numera kunna titulera sig som fyrtioåring på riktigt eftersom jag känt mig så gammal de senaste åren. Haha, så nu är det ju i alla fall sant och kan styrkas med legitimation! Jag valde att dela upp mina firanden lite eftersom jag inte hittat en bra lokal att vara i för en större fest och lägenheten är lite för liten för större folksamlingar. Istället firade jag en helg med familj och släkt, där jag bjöd på middag och fika. Det var väldig trevligt och jag fick en fin tröja och nya utemöbler till balkongen. En loungegrupp i konstrotting som jag snyggt möblerade och sedan snyggade jag till det med lite krukor och ljuslyktor. Det är kanske lite för kallt för att sitta utomhus numera, men eftersom jag har inglasad balkong så kunde jag köpa mig en sorts infravärmare som snabbt värmer upp hela balkongen även när det är kallt och ruggigt utomhus. Det blev superhärligt, och tack så mycket för presenterna kära familjen!

Helgen efter så hade jag en mindre bjudning för mina närmaste vänner hemma, där jag för första gången skapade en vegansk och glutenfri smörgåstårta att äta. Den såg nog godare ut än den smakade, men det var faktiskt första gången jag gjorde en sådan! Den ”vanliga” smörgåstårtan var däremot god och det som blev kvar kunde avnjutas till lyxfrukost dagarna efter festen. Mums! Sedan försökte jag göra en läcker ost- och charkbricka vilket var svårare än jag trodde. Hur gör man en sådan när det finns gäster som är vegetarianer och veganer? Jag hittade en vegansk mozzarella och tänkte att denna gör väl susen, men den blev ingen större succé. Det blev till och med ett paket över som barnen och jag försökte använda när vi gjorde pizza vid ett senare tillfälle, men de frågade vad tusan det var på pizzan som smakade så konstigt. Bortsett från den osmakliga mozzarellan så blev det en ganska bra ost- och charkbricka ändå, och kvällen som helhet blev alldeles fantastisk! Och jag fick en otroligt fin present (Kitchen Aid stavmixerpaket) som jag kommer ha stor användning av i framtiden. Stort tack alla för fina presenten och uppvaktningen av min födelsedag, älskar er alla!

Nu till något allvarligare, Nova har skaffat pojkvän. Japp, ni läste rätt! Hon och en pojke i klassen har tydligen haft någon sorts ceremoni vid fotbollsplanen där de blev ett par, och även om man gläds med barnen så väcker detta ju en hel del frågor. Jag trodde ju inte detta skulle hända förrän om flera år, så detta kom som en överraskning. Barnen var hos Jenny när detta inträffade så hon meddelade mig om hur Nova såg på detta, och Novas syskon hade såklart olika reaktioner på det som hade hänt. Novas förklaring till att skaffa pojkvän lät tydligen lite såhär:

– Det är bra att ha en pojkvän, för om man inte har någon kompis att leka med så kan man säga ”kom hit pojkvän” och leka med honom.

Freja såg oroligt på att nya baciller nu kan komma in i familjen via Nova, och vill helst inte att de ska röra varandra så mycket så att magsjuka och liknande kan smittas vidare. Och Theo tycker allt detta verkar otroligt onödigt, att varför ska man ska gifta sig och blanda in främlingar och nya personer på det här viset. Han utryckte sig något såhär, ”Kan man inte bara gifta sig med någon i familjen istället”. Det är lite varningstecken på det uttalandet, men jag förstår hans poäng. Haha! Så roligt att få vara med om detta, och vi följer detta med stor spänning. Heja kärleken!

Jag har blivit bjuden på VIP-bio och har sett filmen ”Joker”, hela upplevelsen var otroligt bra! Jag visste inte ens om att det fanns något som heter VIP-bio men det var en mindre salong med stora sköna fåtöljer man kunde luta sig bak i och fälla upp fotstöd om man så önskade, och det önskade jag. Det var heller inte så många i salongen, jag skulle nog uppskatta att det kanske var runt 40 personer bara vilket bidrog till en lugn och behaglig filmupplevelse. Filmen då? Ja den var bra…

Den var inte bara bra, den var VÄLDIGT bra! Inte alls så som jag hade föreställt mig att den skulle vara, utan bra på ett helt annat sätt. Den var mycket djupare och mörkare, jag trodde det skulle var mer action men det var det inte alls. Utan här får vi följa Jokerns förvandling när samhället sviker och motgångarna i livet blir för mycket för att hantera. Och även om huvudpersonen hade det väldigt tufft redan från början i livet och gick på många starka mediciner så blev det inte bättre av allt som händer i Gotham City under denna tidsperiod. En liten skymt av Batman fick man såklart, även om Bruce Wayne bara var ett barn när detta utspelade sig. Men det var häftigt att se hur de vävde samman det man fått se tidigare i andra Batman filmer, som mordet på Bruce Waynes föräldrar. Jag förstår att Joaquin Phoenix är med i spekulationerna om hans rollprestation ska generera en Oscars statyett eller ej, för han är helt fantastiskt grym i rollen som Jokern. Och den eviga frågan tycks just nu vara vem som gör Jokern bäst, Heath Ledger eller Joaquin Phoenix. De gestaltar ju Jokern i två helt olika delar av hans liv, så det är svårt att svara på tycker jag. Jag tycker att i filmen ”The Dark Knight” så är Heath Ledgers version av Jokern mer fulländad och kaotisk som karaktär, han är mer oförutsägbar och kuslig. Den filmen tycker jag också är snäppet bättre i sin helhet än vad filmen ”Joker” är, men jag tycker ändå att Joaquin Phoenix gör sin version aningen vassare. Det är nog också på grund av att hela filmen handlar om honom, och sättet han går in i denna karaktären och förvandlingen han tar oss igenom med Jokern är helt enkelt fantastiskt. Så hatten av, jag trodde ingen skulle slå Heath Ledger på fingrarna efter att ha sett ” The Dark Knight” men Joaquin Phoenix visade att jag hade fel. Så se den, det måste ni göra!

Ghost! Världens bästa Ghost har släppt lite ny musik i form av låtarna ”Mary On a Cross” och ”Kiss the Go-Goat”, dessa två har jag naturligtvis lyssnat in mig på under några veckor här nu. Jag tycker den förstnämnda är riktigt bra och även barnen sjunger med när de hör den i bilen, även om refrängen enligt mig låter som något annat. De sjunger upprepat ”Mary On a” vilket vid första lyssningen låter som ”Marihuana” innan de avslutar med ”Mary On a Cross”, men jag vet inte om det är meningen att de ska anspela på att det ska låta som droger eller ej. Låten är väldigt lättlyssnad och bra i alla fall, och jag kan till och med tycka att det låter lite som ”Gyllene Tider” eller något liknande. Det är en skön melodi och musiken ger vibbar från det glada 60-talet, men den andra låten var inte riktigt lika bra. Ni får helt enkelt lyssna på dem och avgöra själva! Jag har dock läst att de snart slutar turnera för att gå in i studion för att jobba med ett nytt album, det gillar jag! Jag hoppas även att det kommer en DVD eller liknande från deras pågående turné som man kan titta på i efterhand sen, för den var verkligen jättebra!

Nova har kraschat sitt huvud när hon byggde koja hemma hos Jenny, barnen hade hängt upp filtar och täcken som de ställde tunga saker på i hörnen för att hålla allt uppe. Men en föll ner rakt i pannan på Nova så blodet rann, och som tur var så kunde en av barnens kompisars mamma (super-Tessan) köra in henne till Nacka närakut. Jag åkte dit och mötte upp dem så hon kunde åka hem till Jenny och alla de andra barnen igen, sedan väntade Nova och jag på att få träffa en läkare som ville kontrollera att hon inte drabbats av en hjärnskakning. Men det var ingen fara, det blev två hack i pannan och en rejäl bula. Så hon fick åka hem igen, dock så var hon sur hela bilresan över att hon missade fikat med alla de andra. Men hon fick lite fika sen när hon kommit hem igen, sedan kunde jag åka hem till mig igen och njuta av lugnet resten av söndagen.

Jag har strecktittat på säsong 9 av ”The Walking Dead” nu… Jäkla serie! Fasen jag skulle ju inte titta mer, jag var ju så trött på allt elände de tvingas gå igenom där hela tiden men nu kunde jag inte hålla mig. Och mycket riktigt, det blev jävel även denna säsongen med döda personer och klibb från blod. Usch! Men denna säsongen var ändå bättre än de senaste årens plågor, även om den lämnar en hel del frågetecken efter sig. Nä, jag vill bara att serien ska få ett avslut så att jag kan sluta titta. För jag orkar inte se mer! Varför kan de inte bara hitta ett botemedel eller finna lite frid så de får lugn och ro? Nej istället ska de väsande äckelpottorna komma med sitt dregel och bitas, och är det inte zombies så är det idioter som blivit typ neandertalare i sinnet efter att världen fallit samman. Kul serie verkligen, fortsätt med denna så jag tvingas titta mer innan jag kan få ett avslut. Men ”The Big Bang Theory” den läggs ner, det gör den! Den som var rolig, lärorik, bra och inte en jäkel bet någon annan i den serien! Åh grymma värld…

Anna Book är arg och ledsen för något nu igen, men jag orkade inte bry mig eller läsa om detta. Ni får googla om ni vill veta mer, men nu har jag i alla fall informerat er eftersom hon verkar vara så viktig för så många personer att skvallertidningarna måste rapportera om allt som händer i hennes liv. Själv så loggar jag ut för denna gången, STORT tack för att ni läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till min trasiga DNA-stege som ger vika för ”The Walking Dead” varje gång en ny säsong släpps så att jag måste fortsätta titta…

Georgien

21 september, 2019UncategorizedGeorgien, Kaukasiska köketPappatarzansblogg

Här kommer lite snabba fakta om nationen Georgien!

Detta är Gerogiens flagga! Den liknar nästan en sorts bingobricka eller spelplanen till ”Fia med knuff”, men det är inte viktigt i sammanhanget. Georgien är ett litet land vid Svarta havet, känt för sin dans och sång vad jag förstår. Och tydligen så är deras kök omtalat, vilket jag nu förstår varför…

Anledningen till att jag skriver detta är för att vi var ute på just en georgisk restaurang igår när vi hade en kickoff med jobbet. Och den levererade verkligen kan jag säga, wow! Nu hade jag hört lite olika stereotyper om framförallt georgiska män, att de alla ska ha så kallade ”unibrows” (ihopväxta ögonbryn, typ som en stor lurvig larver eller något) och alltid gå runt i adidasbyxor med tillhörande loafers.

Men detta stämde självklart inte, det fanns inga personer som levde upp till den beskrivningen. Men vi hade en riktig trevlig middag tillsammans på restaurangen, och maten var otroligt spännande och god! Det började med 62 små rätter till förrätt, haha! Nej men det var helt galet många maträtter som serverades genom hela middagen, som tur var så satt jag nära både Alex och Svetlana som kunde berätta om all de olika maträtterna. Det var väldigt uppskattat! För det slutade liksom aldrig att komma in nya maträtter när man satt där och åt. Först serverades det en enkel men väldigt god grönsakssallad i en smakrik dressing, och olika små geggiga bollar av alla möjliga grönsaker och röror. Och självklart olika sorters bröd med spenat och smält getost eller liknande, det var som en annorlunda pizza kan man säga. Sedan kom det in piroger och såser, mer grönsaker och goda drycker. Och detta var som sagt bara förrätterna…

Sedan kom det in något som påminde om dumplings men som såg ut som stora vitlökar ungefär, ni ser dem på en bild jag hittat och lagt upp här ovan. Dessa var fyllda med någon sorts kryddad blandfärs och en helt utsökt buljong. Och efter denna så var jag verkligen proppmätt, men då hade inte ens varmrätten serverats ännu. Kort därefter kom det nämligen ett stort fat fyllt med grillade grönsaker, pommes frites, såser och olika sorters köttbitar. Alltså det var helt galet gott!

Till dessert så fick vi en honungskaka som även luktade och smakade digestivekex, och den serverades ihop med en helt fantastisk päronglass! Att få sitta vid samma bord som Ubbe är också en lyx inte alla kan få uppleva på grund av platsbrist. Men det fick jag göra igår, och han sjöng genom hela middagen. Han skålade med alla vid bordet och såg till att stämningen var på topp, sedan började han sedvanligt att nysa som han alltid gör. Undrar om han är allergisk mot öl? Det låg i alla fall en stor hög av ihopknögglade servetter på bordet framför honom som han använt, som ett alldeles eget litet sopberg. Haha! Tur att inte Greta såg detta, då hade hon tagit Ubbe hårt i örat.

Jag har säkert glömt bort någon rätt som serverades under denna kväll, för det måste ha varit ungefär 10-12 stycken olika rätter genom hela sittningen. Men allt var jättegott, och smakupplevelsen var något jag aldrig upplevt tidigare. Det var så många olik sorters smaker av sälta, syra och sötma som passade perfekt ihop. Jag kan verkligen rekommendera er att prova på detta, det kaukasiska köket alltså. Wow!

Nu är det helg och jag närmar mig mer och mer mitt eget födelsedagsfirande som jag skjutit upp. Nästa helg kommer stora familjen på middag och planerna för detta pågår för fullt. Men nu börjar jag få en tydlig matidé av vad jag ska bjuda på, så detta ska jag fördjupa mig i mer här nu snart. Och innan jag avrundar detta blogginlägg så vill jag bara förmedla en känsla jag har, det är att det är jäkligt kul att vara djurgårdare just nu. Där lagen toppar serierna i båda fotboll och ishockey! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGSENS JERKER går till den gnisslande bussen jag åkte hem med igår kväll. Det var en sådan där ledbus, men varje gång det guppade eller att bussen svängde så spreds sig ett örnbedövande gnissel högt inne i bussen. Folk höll för öronen och jag tvungen att höja ljudet i mina hörlurar till max för att slippa höra eländet. Så SL, vad sägs om att ni ger era gamla bussar lite kärlek kanske?

The Tid is Rusing Bort and Away

18 september, 2019UncategorizedBatman, Batman v Superman, Dawn of Justice, Joker, Kött, Köttleverans, Superman, Wonder WomanPappatarzansblogg

Det är så mycket som händer just nu på dagarna att jag hinner ju inte med att blogga längre. Därför måste vi sätta en punkt för bloggen här nu!

Haha, nej då! Jag ska inte sluta skriva, men det har inte funnits tid för det den senaste tiden. Helgerna har varit fullbokade och på kvällarna så har jag somnat efter ”Bolibompa” ungefär, men så är det ibland. Så vad har hänt då egentligen, jo jag har bland annat hunnit med att fylla 40år! Men detta har inte firats ännu mer än att barnen och jag gjorde en glasstårta som vi åt upp på kvällen. Nästa helg kommer hela stora familjen hem och äter middag hos mig, och helgen efter det ska jag fira med mina underbara vänner. Så ni får veta mer om det senare helt enkelt…

Barnen har haft fotbollscuper nu två helger på raken, och så de vanliga fotbollsträningarna på det. De har även sprungit ”Knatteloppet” och varit på kalas hos klasskompisar. Jenny och jag har fått hjälpas åt på helgerna för att få barnen dit de ska, det är snudd på omöjligt att hinna med allt själv annars. Sedan har vi turats om att gå på föräldramöten i skolan och nu har utvecklingssamtalen dragit igång också. De spelar sina instrument i veckorna och verkar gilla det väldigt mycket, kul att de fastnade för det! Allt har i alla fall gått bra, de har fått göra det de vill och har haft roligt varje vecka. Och det är ju det absolut viktigaste!

Barnen och jag tittade på vår första superhjältefilm tillsammans nyligen. De har pratat ett tag om detta, främst Theo som förmodligen har hört klasskamrater och andra berätta att de sett riktiga filmer om superhjältarna. Men jag tycker själv att de är lite för små fortfarande för att titta på denna typen av filmer, även om filmerna är från 11år och man då som 7-åring får se dessa på bio i vuxet sällskap. De är ju på engelska vilket innebär att man måste förklara vad de säger hela tiden, så att de förstår varför de gör som de gör i filmerna. Sedan är det förstås en hel del slagsmål vilket inte är det bästa, men även en hel del humor så de skrattar ju också en hel del. Vi valde i alla fall, eller jag valde rättare sagt, att vår första film därför skulle bli ”Batman v Superman – Dawn of Justice”.

Den är inte lika våldsam som de andra filmerna enligt mig, utan man får mer följa hjältarna på distans och lära känna dem lite på djupet och deras växande missnöje mot varandra. Sedan brakar det dock loss i ett stort slagsmål mellan just Läderlappen (Skinnebiten på danska) och Stålis, men det finns en förståelse till varför de blir så osams som jag förklarade för barnen. Sedan hjälps de ju åt att besegra rymdmonstret på slutet, och får då hjälp av deras nya favorithjälte… Wonder Woman!

Alla älskade henne! Hur modig hon var och hur hon kämpade, och att utan hennes hjälp så hade förmodligen varken Batman eller Superman inte klarat sig. Så nu vill de se fortsättningen ”Justice League” och framför allt mer av Wonder Woman. Hon är ju med i den filmen men har ju även en helt egen film, så jag får se vilken barnen vill se först. Sedan finns ju alla superhjältarna från Marvels universum (Iron Man, Spiderman m.fl) men jag tycker det är lite för mycket ”effektvåld” i de filmerna. Att det ska vara så häftigt som möjligt rent effektmässigt, vilket de är men att det blir kanske lite onödigt mycket action i de filmerna. Så de kan vi ta senare, om de fortfarande vill se dem då. Jag såg däremot en trailer till kommande filmen ”Joker” som verkar väldigt bra, men den är knappast lämplig för mina små barn. Den verkar handla om hur karaktären och superskurken Jokern växer fram, och gestaltas tydligen riktigt bra i denna filmen utav Joaquin Phoenix. Det återstår dock att se vem som lyckas bäst i rollen som den galna skurken, jag håller dock Heath Ledgers tolkning som den absolut bästa någonsin. Fy fasen vad bra han är i den rollen, aldrig har Jokern varit så otäckt grym och oförutsägbar. Men nu ska vi se hur bra denna filmen blir, fast den kommer jag som sagt inte titta på med barnen. Det verkar vara en väldigt mörk film om hur en tragisk komiker tappar precis allt här i livet, och hur det ondskefulle och brutala monstret börjar växa fram inom honom. Det blir spännande att se vem man kommer att gilla bäst, hittade en cool bild med dem båda. Vad tror ni, vem blir den bästa Jokern…

Jag har testat en grej! Japp, jag har nu beställt hem en köttlåda. Det låter kanske skitäckligt, men det är en låda köttdetaljer från närliggande gårdar som man kan beställa hem. Så jag valde lite köttbitar, olika sorters färs och några korvsorter. Det ska bli otroligt spännande att testa detta och se om det är någon skillnad mot det man annars köper i butiken. Jag har ju testat att äta denna typen av kött tidigare när en slaktare styckade en halv ko, och minns att det var väldigt stor skillnad på kvalitet och smak. Det doftade väldigt annorlunda och som sagt kvaliteten var ju fantastisk! På detta sätt så är man även lite skonsammare mot miljön när köttet inte behöver transporteras några längre sträckor, även om det bästa mot miljön och djuren såklart vore att helt sluta äta kött. Men jag är inte riktigt där ännu, jag är ju ganska trög…

I veckan kom tillslut beskedet som jag tror de flesta hockeyintresserade visste skulle komma, att Andreas Enqvist tvingas avsluta sin karriär på grund av sviterna från de hjärnskakningarna han dragit på sig under sina år som aktiv. Jag tror inte att det bara är vi som sympatiserar med Djurgården som sörjer detta, utan hela hockeysverige tappar nu en riktig toppspelare som varit så grymt bra och föredömlig som spelare även i landslagets Tre Kronor. Jag tycker såklart att han gör helt rätt, mår han inte bra ska han inte chansa och kanske förstöra resten av sitt liv för hockeyns skull. Utan jag riktar bara ett stort och varmt tack för allt!

Nu räcker det väl för denna gången tycker jag, eller hur! Jag hinner faktiskt inte skriva mer, men tack för att ni tog er tid att läsa lite om vad som hänt i mitt och barnens underbara liv. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till det milda klimatet som nu börjat infinna sig på dagarna. Jag gillar att det blivit svalare, men det är lite väl ruggigt på morgonen redan nu i september månad. Får nästan starta värmaren i bilen nu om inte värmen kommer tillbaka, kanske är vintern redan på ingång! Då kan man ju kolla på ”Game of Thrones” igen! Winter is coming…

När Harry Mötte… Jimmy!

6 september, 2019UncategorizedHarryPappatarzansblogg

Nu har en vecka passerat, och inget är sig likt längre. När man numera parkerar bilen på jobbet så står inte längre den mörkgrå Volvokombin parkerad precis utanför personalingången som den alltid gjort de senaste åren…

Ägaren till bilen är Harry, denna eminenta och jättegamla herre som nu valt att lämna företaget och gå vidare i karriären. I drygt 30år jobbade han och slet hårt här varje dag, i sin vita eller blå overall. Det var någon som tyckte att vi skulle hissa upp hans overall som man gör med hockeystjärnors matchtröjor efter deras fulländade karriärer, det tycker jag är en alldeles strålande idé! Harry blandade hudkrämer som ingen annan, det gick fort och var i stort sett felfritt varje gång. Jag har ju själv jobbat med honom, och att hålla hans tempo är snudd på omöjligt. Med hans rutin och erfarenhet så briljerade han i beredningen, och det jag oftast fick höra var nåt i stil med:

– Nu står du i vägen igen!

Jag har många minnen från tiden då han skulle lära upp mig inne i beredningen, och jag minns hur jag med blandade känslor började förbereda mig för att jobba med honom på hans stora beredningstank. Vi hade ju inte pratats vid så mycket tidigare, mer än hälsat på varandra och så. På rasterna så var jag oftast i lunchrummet och Harry stod ute och rökte, så jag hade inte så bra koll på honom. Det enda jag visste om var att han kunde bli riktigt arg, och det skrämde mig ju lite förstås. Vart går gränsen för att göra honom upprörd, det hade jag ju ingen aning om. Så min första dag i hans våld skulle därför bli en dag där jag tog kommandot tänkte jag, och anmälde mig därför med utspänd mage och enorm pondus på morgonen.

– Super Jimmy! Ready for duty old man! Sa jag och gav Harry en high five.

Haha, nej det stämmer inte! Hade jag gjort det så hade ni sett ett Jimmyformat hål i väggen eller så hade jag blivit söndersmiskad av hans slickepott. Jag var lite rädd för honom i början och tyckte att han påminde om en Tyrannosaurus Rex, som vrålade ut sitt budskap till omvärlden som den läskiga dinosaurien i ”Jurassic Park” med tillhörande pondus. Och jag minns ett tillfälle under min andra dag hos Harry i beredningen när jag stod och spolade ur stora bingar med hett vatten, och Harry stod bredvid och berättade något viktigt om exempelvis Queen eller något liknande. Samtidigt så drack han ur sin vattenflaska och det var då jag med kladdiga händer tappade taget om pistolgreppet på vattenslangen, när jag reflexmässigt fick tag i det igen så sköt jag av en hård stråle hett vatten rakt i skrevet på Harry. Det var bland de längsta sekunderna jag upplevt i hela mitt liv, jag tänkte att nu dödar han mig. Det var äkta rädsla jag upplevde där, och den bästa reaktionen var knappast att börja skratta mitt i allt detta som jag gjorde. Men Harry skruvade bara lite på sig och drack sedan vidare ur sin flaska, han rörde knappt en min annat än att han gav mig en blick som löd ”gör inte om det där grabben” i bästa Clint Eastwood stil. Jag fick leva vidare, och kan därför berätta om detta här idag.

Under mina år med Harry så växte i en vänskap fram och vi respekterade varandra. Han lärde mig otroligt mycket, och jag fick en helt annan förståelse för hur våra produkter tillverkades. Han visade ett engagemang som smittade av sig på mig och tiden med honom var kanske den mest lärorika jag haft på företaget. Han var otroligt kunnig, inte bara när det gällde våra beredningar utan han kunde även briljera i musikkunskap! Detta blev en röd tråd för oss, för jag är ju likadan. Vi pratade massor om onödigt vetande vad gällde musik och diverse artister, och det var intressant och roligt att ta del av alla hans historier och berättelser. Även om jag aldrig känt mig så kränkt som när han sa att han inte hade mycket för Jocke Berg i Kent, det svider fortfarande. Han var även en passionerad whiskyälskare och delade gärna med sig av sina egna rekommendationer så att även jag skulle få uppleva en riktigt god whisky. Men vi busade även med varandra, och ett av mina bästa blogginlägg var detta från när Harry var på semester i Barbados. Det var år 2014 i ”vabruari”, så var jag höll hus då är inte så svårt att räkna ut. En del av blogginlägget finns att läsa här nedan…

”Han försökte ringa mig i fredags. Men jag var dessvärre upptagen med dessa sjuka barn som med oändliga bajsblöjor försökte komma med i Guinness rekordbok. Harry ska vara ledig i ett par veckor nu, gissar att han ville retas lite angående det bara. Tror det vankades semester på Barbados för hans del, så honom ser vi nog aldrig mer…
Hur tänker jag då? Jo att i min värld så kommer han trivas ypperligt i Karibien. Det börjar säkert med att han besöker öns lokala romdestilleri. Efter att ha smakat i sig en del där så greppar han nog två rejäla romflaskor, kastar sin sarong och springer ut naken längs hotellets strand i månskenet. Där knäcker han en roddbåt på mitten och gör upp en brasa på stranden, samtidigt som han försöker dra tunga halsbloss när han tänder på en av årorna. När han sedan vaknar mitt i natten av två ilskna sköldpaddor, som lockats av ljusskenet från båtbrasan och har fullt upp med att göra mini-turtlar, blir han rädd och springer upp till hotellrummet. Där blir han troligen förtvivlad över att all rom är borta/slut. Kanske fattar han ett livsavgörande beslut! Han gräver fram sin blå arbetsoverall ur sin resväska, hoppar i den och klipper upp byxbenen så att de hänger i korta trasor. Tömmer minibaren och springer sedan ner till stranden igen. Där finns säkert en trampbåt som han nu belägrar och börjar trampa ut med till havs. Där hissar han upp sin necessär med jolly roger motiv likt en piratflagg, och börjar nu skrika åt stora kryssningsfartyg att de kör på fel sida farlederna. Han brottas med hammarhajar och trampar ifatt turister ned sin trampbåt för att plundra dem på skatter. Ett fantastiskt äventyr signerat kapten Harry ”Sheasmöret” Svartskägg! Inte undra på att han kommer trivas där, och vad synd att jag inte fick säga farväl när han ringde tidigare… Skepp ohoj!”

Allt är såklart bara gissningar om hur jag tror att hans semester utspelade sig där, men det kan även vara baserat på verkliga händelserna. Och det var roligt att leva sig in i hans värld för en stund. Han är en påhittig herre den där Harry, och kontrar direkt med något elakt om man har busat med honom. Jag minns en gång när några av oss hade sett ett avsnitt av ”Solsidan” där karaktären Fredrik tog upp begreppet PLP (Pung Längre än Penis) som tydligen är något som inträffar när man blir gammal, att pungen på en man hänger längre ner än själva penisen. Det mest naturliga för oss var ju att skoja om detta med Harry som då var en av de äldsta personerna på företaget, så jag ritade några årtal på väggen och med ett snöres hjälp kunde jag demonstrera hur Harrys PLP-utveckling troligen kunde ha sett ut. Ja jag vet, det var omoget. Men kul! Hur Harry reagerade på detta vet jag inte, för jag vabbade dagen efter och kom först någon dag senare. Men då hade han tejpat upp det där snöret längs väggarna genom hela beredningsrummet och skrivit att detta var ”Jimmys VAB-dagar”, och sedan satt det en kort stump av snöret på ett ställe där det stod ”Jimmys fullbordade arbetsdagar” eller något liknande. Riktigt elakt, men ack så roligt! Han ritade även dit extra bokstäver med en spritpenna på min registreringsskylt på Carnivalen en dag, med följande resultat…

wpid-wp-1423600272034

Jag hade nog förtjänat det den gången. Det viskas fortfarande i korridorerna här om ”vem” som vid ett tillfälle hade hissat upp hans läsglasögon i taket, de hängde perfekt utom räckhåll i ett snöre så att han inte skulle kunna nå dem utan att behöva ta fram sin stege. Läsglasögonen hade även ”någon” tejpat med transparant tejp på glasen, det syntes knappt men det resulterade i att han såg väldigt suddigt. På hans vita overall satt det även en morgon en uppblåst vit gummihandske fasthäftad i baken likt en kaninsvans, och en stund senare så satt den inte kvar där när jag såg honom. Det var märkligt. Han var tacksam att busa med, och myntade även en hel del klassiska uttryck som kommer att leva vidare inom organisationen. Som de dagar då det kunde vara fasansfullt varmt inne i lokalerna på sommaren och han kämpade i hettan med vattenflaskan ständigt i sin hand.

– Jag har säkert druckit flera liter vatten idag och inte pissat en endaste gång! Kunde han säga bestämt och började sedan att sakta förvandlas till en vattensäng.

Jag kan intyga att det var otroligt varmt vissa dagar, nästan outhärdligt faktiskt. Och jag som jobbade i någon form av tjockis slowmotion i jämförelse med honom blev ändå bara hälften så svettig. Nu ska jag inte vara elak här, men jag är imponerad över hur stark han är trots att han är byggd som en dartpil. Hur han rusade upp och ner på sin höga stege med tunga bingar och säckar på axeln som han tömde i sin beredningstank. När jag skulle styla och göra samma sak så resulterade det ju nästan i ett tillbud, med tappad balans och råvaror på golvet. Han hade även starka nypor likt krokodilkäftar, och ibland kunde man möta honom när han kom springandes runt hörnet från det sanerade råvarulagret i full fart som den där fågeln Hjulben med en tung 25kg säck i vardera hand. Meep-Meep!

Nu ser inte Harry ut som en fågel, men ansiktsuttrycket har de i alla fall gemensamt. När det gäller Harry så var han alltid ärlig, brutalt ärlig emellanåt faktiskt men jag tycker om raka personer som säger vad de tycker. Bara de inte skriker på mig för det gillas ICKE! Men det gjorde aldrig Harry, utan han kunde även komma smygandes med en liten komplimang ibland. Det var inte alltid så smickrande, utan det kunde låta ungefär såhär när han ville berätta för mig hur han tyckte vårt samarbete fungerade när vi jobbade tillsammans.

– Ja… Du är ju inte den sämsta som jag har jobbat med här inne.

Taget! Bättre än så kan det inte bli, det är en riktigt bra komplimang för att komma från Harry. Jag minns att när jag berättade om just den komplimangen för en annan arbetskamrat här på jobbet, Affe, då sa han att det var ju helt galet bra och att hade det varit han som fått den komplimangen så hade han tagit ledigt resten av dagen. Haha! Annars var det vanligt förekommande att om man fick en komplimang så följdes den snabbt upp av en elak kommentar, så att man inte rubbar på balansen. Ja du Harry, din lilla mupp. Inget kommer att vara sig likt här nu när du försvunnit…

Harry har ju haft sin alldeles egna lilla bonde Lill-Steffe (eller lärling kanske låter bättre) inne i beredningen nu de senaste tre åren och tanken är ju att han ska axla ansvaret nu. Och när vi tackade av Harry i personalrummet på hans sista arbetsdag så höll Lill-Steffe ett helt fantastiskt fint tal, eller ett rim var det faktiskt som innehöll både svordomar och snuskiga ord. Och det löd såhär:

Från SALAB säger han nu tack och hej
han har varit som en gammelfarfar för mig.
Listig och skruttig som en räv med skabb
men springer uppför stegen som om han vore en grabb.
Med händer som dasslock suger han tag i säcken
försöker göra samma sak men krossar mitt bäcken.
Hur är det möjligt, jag börjar att undra
gubben måste ju vara några år över hundra.
Stark som en oxe, hal som en ål
en farbror med pondus i en blå overall.
Envis som en åsna, stolt som en tupp
hittar problemen, som en blodhund med lupp.
”- Grabben vad gör du, stäng av propellern”
blänger ilsket, nu kommer smällen.
Han lyfter upp mig och ska slänga mig i tanken
jag synar hans Hells Angels-tatuering i svanken.
Ser livet passera, farväl grymma jord
är gubben verkligen kapabel till mord?
Men så skrattar han gott och säger ”hallå,
du ska nog kunna bli en blandare ändå”.
Med en sån jäkla galning tar man inget för givet
men jag hoppas på vänskap för resten av livet.
Så åk nu härifrån och klia dig på pungen.

Alla applåderade och skrattade högt! Det var helt i Harrys stil som han vill ha det, och sedan fick han en tavla som en vän till Lill-Steffe målat eller ritat. Och den var otroligt bra, så hatten av till Lill-Steffe! Nu saknar vi inte Harry längre, haha! Motivet på Harry var klockrent och Lill-Steffe hade lyckats få med allt som på något vis står för den Harry är och kommer att vara. Riktigt häftigt!

Nej men om du läser detta, så kommer jag att sakna dig Harry. Jag har nog aldrig sett någon jobba på så bra som du gjort och du lärde mig väldigt mycket. För oavsett vad andra tycker så har du varit en bra förebild på många vis, och hade jag inte vabbat så förbaskat mycket hade jag förmodligen varit rena rama druiden eller häxmästaren på att blanda grejer idag tack vare dig. Jag kommer är evigt tacksam för alla dina visdomsord och det förtroende vi hade för varandra när vi pratade, och även den vänskap som jag tycker att vi hade och förhoppningsvis kommer att ha kvar på något sätt. Det vore väldigt kul att få träffa dig igen, så tveka aldrig att höra av dig eller hälsa om du ser mig ute någonstans. Jag är stor och snygg så jag är svår att missa även för dig och din dåliga syn. Tack för allt Harry, och lycka till framöver!

DAGENS JERKER går till Henke eftersom jag inte orkar ta reda på om någon annan misskött sig den senaste tiden. Och den gyllene regeln är ju då som sådan att Henke får utmärkelsen automatiskt, hurra!

Ett Hjärta Av Sten

4 september, 2019UncategorizedAnna Book, Arrogant, Avatar, Cello, Clickbait, Clown, Elbas, Fiol, Fritidsaktiviteter, Gitarr, Gods of Thunder, Instrument, Känslokall, winegumsPappatarzansblogg

Jag är ju normalt sett en ganska så känslokall och arrogant person, och empati är inte heller min starka sida om vi säger så. Och kanske är det just därför som jag inte blir det minsta berörd av att läsa om nyhetsrubriken här nedan…

Jag vet inte varför man envisas med att rapportera om allt som händer i Anna Books liv. Vad har jag missat här egentligen, är hon verkligen en så pass intressant person? Jag tycker detta bara blir tjatigt, att rapportera en massa skvaller om andra människor kunde inte vara mer ointressant för min del. Om det inte handlar om spelarövergångar eller rykten i sportvärlden förstås för det är extremt intressant, men alla dessa skvallerrubriker om kändisar kan väl inte så många vilja läsa ändå. Och Anna Book, inget ont om henne men vilka är egentligen så nyfikna på hennes privatliv? Dessa rubriker om henne låter mer som ett klassiskt ”clickbait” och jag förstår heller inte varför hon själv väljer att prata om allt i media, och hon verkar alltid vara ledsen över något. Eller så är det media som bara hittar på alla rubriker om henne, det är såklart en möjlighet.

I helgen så firade vi en himla massa goa människor som fyllt eller ska fylla år här nu. Nu hade vi stort kalas hemma hos min mor för Elvira, hennes pappa Micke, Kent och Sussie. Det bjöds på godsaker och presenter till de som firades, och även jag fick något fint trots att jag inte firades med övriga denna gången. Jag planerar ett eget firande längre fram hemma hos mig, eftersom jag trots allt fyller 4… 20 år! Gånger två… Men jag fick ett paket winegums av min systers familj, så himla rart av dem. Tack så jättemycket!

I förra blogginlägget så nuddade jag lite vid ämnet, det gäller barnens nya fritidsaktiviteter. De har alla tre nu valt att börja spela ett instrument! Freja fastnade för fiol, Theo började spela gitarr och Nova ska bli proffs på cello. Det är ju en helt egen ensemble man har där hemma nu, och det låter en hel del kan jag lova. Jag har dock vanan kvar från när jag själv spelade cel… elbas när jag var liten och tycker inte att det låter så värst illa när de gnisslar och knäpper på sina instrument. Det låter kanske inte jättevackert i början, men så fort de lär sig spela lite så blir det genast mycket behagligare för öronen. Men i dagsläget så rockar de alla loss på sina instrument helt utan takt eller känsla och det håller en vaken utan problem kan jag lova er. Men de verkar gilla detta så vi får hoppas att de fortsätter uppskatta sina instrument och lär sig spela riktigt bra, då kommer de själva ha väldigt roligt. Men spelar de ”köttbullar med lingon” hemma så drar jag, haha! Det är bland de första låtarna man fick lära sig på stråkinstrumenten förr i tiden och det är så enformigt och tjatigt, fast jag har såklart ingen aning om hur detta låter på riktigt eftersom jag alltid varit så himla heavy metal och bara rockar med rockiga instrument… Gods of Thunder!!! Mitt rockband som aldrig blev av, men nu kanske barnen vill starta ett tillsammans med mig. David Letterman och alla fans där ute, here I come! Men först ska barnen lära sig spela, såklart…

Nova tittade på en livespelning med Avatar som jag skrivit om tidigare, med rockclownen som sjunger och underhåller på ett fantastiskt. De svängde ordentligt med håret och headbangade till låten ”Get in Line” och Nova stirrade med stora ögon på bandet bakom clownen på scenen.

– Men oj pappa, ser du vad dom gör när dom spelar? Dom rullar med sina huvuden samtidigt! Hur kan dom göra det, är inte det jättesvårt? Frågade hon mig.

Jag svarade snällt och förklarade att om jag hade lika långt hår som de i bandet så skulle jag också headbanga eller rulla med huvudet till rockmusiken. Men nu har jag inte långt hår, utan bara lite hår. Kort hår, lite i klungor på huvudet. Men sak samma, här kan ni se videon Nova tittade på och varför inte rulla med era huvuden till musiken när ni lyssnar!

Ska vi avsluta där kanske, ja det tycker jag. Nästa blogginlägg kommer att fokusera på en levande legend som nu avslutat sin anställning hos oss på jobbet, allas vår Harry. Nu ska jag in på ett föräldramöte för Frejas klass, Jenny var på föräldramöte igår för twinsen. Där hade barnen ritat av sina föräldrar, och eftersom Theo trodde att jag skulle komma på det föräldramötet så ritade han av mig. När Jenny såg bilden började hon skratta, och jag förstår varför. I min sons ögon verkar jag tydligen se ut som en arg minion…

Ni ska ha stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går återigen till trafiken här i Stockholm, fast denna gången är det bilförarna som ska skämmas! I två dagar på raken förra veckan så har folk krockat med varandra och stoppat upp hela trafikflödet söderut ur Stockholm. Jag vet inte exakt vad som hände, men jag kan med ganska stor sannolikhet gissa mig till vad som har hänt med tanke på vart olyckorna inträffat. Det verkar vara det klassiska där folk ej håller avståndet eller hastigheten, man trycker varandra i arslet och kastar sig tvärt mellan körfälten för att ta sig fram. Jag längtar till den dagen då vi slipper köra bilarna själva och bara kan åka med i ett perfekt flöde genom trafiken i vår huvudstad, vilken harmoni det skulle innebära…

Lukten Sie Unkensie

26 augusti, 2019UncategorizedAllsvenskan, Avatar, Cabaret, Cirkus, Djurgården, Matkub, MormorPappatarzansblogg

Jag har ätit tårta! Och inte vilken sorts tårta som helst, utan den bästa sorten. Nämligen smörgåstårta!

Åh vad det var gott, jag älskar smörgåstårta! Men jag ska berätta om en annan sak först innan vi djupdyker i den goda smörgåstårtan och det tillhörande firandet. Jag har ätit något annat idag, nämligen en sådandär liten asiatisk matkub som jag köpte till lunch för inte så länge sedan. Man kan ju tro att jag borde ha lagt den händelsen på minnet, men icke…

Notera de två små chilifrukterna på förpackningen, de som förmedlar att styrkan på denna maträtt är medium. DE LJUGER! De borde göra om detta för vanligt folk så att vi lättare förstår vilka konsekvenser denna matkub får för vår matsmältning etc. istället för denna luddiga information. De borde helt klart tänka om, och min egen tolkning numera av dessa chilifrukter är följande:

1 Chili = Hetta i hål nr.1 (Munnen)

2 Chili = Hetta i hål nr.1 och nr.2 (Rumpan)

3 Chili = Vill inte ens veta i vilka hål eller vart det kan tänkas hetta till då…

På detta sätt så undviker nog de flesta missförstånd, eller tror som jag att man klarar väl av två små chilisar. Jag hade inte helt glömt bort hur det gick sist, då kom den riktiga hettan mot slutet av måltiden när jag nästan ätit klart. Och kom sedan tillbaka när jag råkade slicka mig om läpparna på vägen tillbaka till kontoret, så att jag fick småspringa med utsträckt tunga för att fläkta den tills jag fick tag i något att dricka. Så idag hade jag en taktik för att äta denna asiatiska kub! Ja det finns annat att välja på i skåpet där man köper snabbmat, men det var inget som tillstalade mig så därför blev det denna idag igen. Och nu blev det som en helt ny upplevlse för mig, för trots att jag laddat upp med ett stort glas saft (0,5l) och även köpt en brandsläckare (burk coca-cola) för akutfall så lyckades jag förstöra smakupplevelsen igen. Min taktik var, att äta fort som fan innan det hettar till och börjar brinna i munnen! Den taktiken misslyckades, det brann rejält på tungan och då hade jag inte ens hunnit halvvägs in i måltiden. Det brann och det gjorde ont, och kollegor skrattade. Saften tog snabbt slut också, åh grymma värld! Jag kunde inte ens äta upp allt utan fick slänga det sista, och när jag stod där och skrapade av talriken så avundades jag alla personer med sina stålmagar som klarar av att äta allt. Jag vet inte hur jag ska hitta rätt balans i munnen igen för mina smaklökar, och magen kommer ju få sig en rejäl överraskning senare. Undrar om jag hinner hem innan det är kört? Det bästa vore förstås att äta barnmat nu i några dagar tills allt lugnat ner sig igen, jag får nog stanna till och köpa några burkar mat imorgon efter jobbet. Idag blev det inga onödiga stopp på vägen hem, utan jag skyndade mig raka spåret hem till min ”safe zone” innan det brakar loss. Om det nu gör det, man vet ju aldrig numera…

Men jag vill återkomma till smörgåstårtan nu som min mor hade gjort till min mormors födelsedagsfirande! Den var god, och det brann inte alls när jag åt den. Hon är bra på det där med smörgåstårtor vill jag lova, det var inte bara jag som uppskattade den utan vi alla åt av den och klappade oss på våra magar efteråt. Det var fint att träffa mormor igen, och hennes Urban. Det blir inte så ofta numera, om man jämför från tidigare när vi bodde på samma gård när jag var barn. Då sprang man ju över till henne och morfar nästan varje dag, men jag hoppas att det inte tar så lång tid innan vi ses igen. Tack för fikat och ett stort grattis på födelsedagen kära mormor!

Gissa vad, nu är det dags för det senaste i sportvärlden! Så för er som inte är intresserade, eller om ni kanske sympatiserar med Malmö FF eller AIK, får hoppa vidare om ni vill…

Igår spelades den bästa matchen i Allsvenska jag sett på flera år, den mellan Malmö och Djurgården. Det var 2:an mot 1:an som skulle mötas, och jag har fortfarande svårt att begripa att Djurgården faktiskt ligger etta i serien. Galet! Det trodde jag aldrig, och nu skulle de möta Malmö på bortaplan där Malmö inte förlorat en match på evigheter. Jag var så taggad och det verkade publiken på plats också vara, det var stor och fin inramning med mycket sång på läktarna. Matchen var så spännande, Malmö hade det mesta av bollinnehavet men Djurgården hade den bästa målchansen när matchen nått halvtid och resultatet 0-0 stod sig fortfarande. En bit in i andra halvlek lyckas Djurgården hitta en lucka ur Malmös offensiva press och kontrade snyggt in ett mål av Buya Turay. Malmö fortsatte pressa på för ett mål, och filmade till sig en straffspark när Christiansen snubblade över något osynligt i straffområdet. Jag blev fullständigt vansinnig över detta och trodde inte mina ögon! Den erkänt duktiga Marcus Rosenberg stegade fram för att slå straffen mot målvakten Tommi Vaiho, som räddar med fötterna! Jag vrålade av glädje, för det var inte mer än rätt att de bränner straffen tycker jag som de så fult filmat till sig. Efter detta forcerade Malmö och skapade en massiv press i jakt på ett kvitteringsmål, men resultatet stod sig. Matchen slutade 0-1 till Djurgården som nu leder med fyra poäng före AIK i serien, och dessa två lag möts nästa helg i derbyt. Hur ska mina nerver klara av detta, det är helt sjukt spännande. Forza DIF!

Bilen har fått sig en uppfräschning också, i söndags så åkte jag hem till mitt oljetroll till bror (Tommy) och lånade lite verktyg hos honom för att byta olja och diverse filter på bilen. Det luktar ju skunk inuti bilen sedan den stod på verkstaden i somras, och stanken verkar inte wonderbaumgranar eller andra väldoftande saker kunna få bort. Det är som att bli smiskad av en riktigt äcklig gammal fis varje gång man hoppar ini bilen, och vi ska inte ens gå in på vad den luktar om den har stått parkerad i solen på jobbet en hel dag. Men nu har jag bytt kupéfilter och tycker i min inbillning att jag genast upplever en avsevärd förbättring, återstår att se om doften av huggorm försvinner nu. Man kan ju alltid hoppas!

Jag har upptäck något nytt, i alla fall för mig. Det är rockbandet Avatar, och deras musik är helt fantastisk! Det var så svårt att kategorisera vilken typ av rockmusik de spelar, så jag googlade och fick fram något så spännande som ”Swedish Cabaret Metal”. Och det kan jag hålla med om, det är lite cabaret eller mer cirkus över det hela. Åtminstone om man tittar på dem live, som jag nu gjort en hel del på Youtube de senaste dagarna.

Var får man dessa idéer ifrån, att ha inslag av cabaret eller cirkus i rockmusik är helt nytt för mig. Men så coolt! Bandmedlemarna ser ut som att de alla medverkar i en cirkusföreställning om man tittar på hur de klär sig, och scenen påminner om en cirkus i färgerna gult och rött. Sedan har vi sångaren som verkligen är något utöver det vanliga, han är otäckt sminkad och ser ut som en läskig clown som rör sig glatt över scenen och bjuder alla på en riktig show. Han är en riktig entertainer, lite som sångaren i Ghost. Och vilken röst han har, det låter riktigt bra live! Han growlar och mullrar lite emellanåt, men även det låter bra i mina öron. När han sjunger så märker man att han är en sådan som kan sjunga riktigt bra och inte bara låter bra i en studio. Så nu vill jag ju se dem live! Jag vill se den läskiga och roliga clownen framföra deras rockcirkus. Kolla på videoklippet här nedan, han skriker kanske lite väl mycket i denna men är de inte coola!

Det var allt för denna gången, i nästa inlägg ska jag berätta vad barnen hittat för roliga fritidsaktiviteter. En ledtråd är att mitt blivande rockband inte är långt borta nu. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till trafiken i Stockholm. Jag åkte hem efter jobbet i fredags, trött och med massor av hemlängtan. Jag passerar över Skurubron och ser att informationstavlan för trafiken där är helt svart, vilket är ett gott tecken för då ska det inte vara några problem med trafiken. I de fall det är köer eller problem i södra länken så brukar jag svänga av vid Nacka och åka över Älta hem istället. Och vad händer då i fredags tror ni? När jag passerat sista avfarten för att välja en annan väg hem så stannar plötsligt trafiken helt, ett strömavbrott i södra länken innebar att alla nedfarten stängdes. Nu skulle alla välja alternativa vägar hem, och är man fast där vid kaffebacken så finns inga andra alternativ än att svänga av mot Hammarby Sjöstad eller fortsätta in mot stan. Så nu skulle tre körfält samlas i ett på avfarten mot Hammarby Sjöstad, detta tog nästan två timmar. Det stod verkligen helt stilla, och när man äntligen närmade sig avfarten jag skulle in på så kom det långtradare och annat som skulle klämma sig in framför mig. Då tog det ju evigheter innan man fick rulla framåt igen, jag tror jag stod helt stilla i över en timme bara på den där jäkla avfarten. Så om Trafik Stockholm kunde starta upp den där informationstavlan vid Skurubron så skulle fler än jag vara tacksamma, då kan vi välja andra vägar än att alla ska samlas i flaskhalsen vid Hammarby Sjöstad. Jag var helt slut när jag kom hem, så jag tog en öl och lade mig i badet med släckt lyse och avkopplande power metal dundrandes i högtalaren…

Tiny Kids

21 augusti, 2019UncategorizedBilträff, Kräftskiva, Skolstart, UbbePappatarzansblogg

Back to school! För barnen alltså, inte för mig. Nej nej aldrig i livet, vad skulle jag dit och göra…

Men barnen har nu börjat i skolan igen, eller ja de tjuvstartade redan förra veckan när de började gå på fritids igen. Nu har dock Freja börjat i andra klass, och twinsen började i första klass! Jag skriver detta varje år, men shit vad tiden går fort. Nu är alltså Nova och Theo ”etta-gluttare”, och detta med blandad förtjusning verkar det som om man frågar dem. Nova verkade lite pirrig innan, hon var osäker på om hon skulle ha några kompisar där som ville leka med henne. Sedan en ny lärare och ett nytt klassrum på det! Jenny och jag följde med barnen i tisdags när den första skoldagen startade och lämnade dem i klassrummen. Hon gick med twinsen och jag med Freja eftersom de började samtidigt, men allt gick bra. I alla fall för Freja, hon studsade fram när läraren kom ut ur klassrummet och välkomnade alla eleverna. De skulle få namnlappar att ha på tröjan första dagen så att deras nya lärare kunde lära sig vad alla barnen i klassen har för namn, detta gillade Freja. Så hon kramade om mig innan hon ställde sig i kön med de andra barnen och vinkade sedan till mig att jag kunde gå nu innan det kanske skulle bli pinsamt eller nåt. Haha! Det gick tydligen inte riktigt lika bra för twinsen och Jenny, Nova tappade äpplet hon hade med sig på marken så att det blev mos. Detta var tydligen det som fick det att rinna över känslomässigt för henne, då blev hon väldigt ledsen. Det är som sagt mycket nya intryck och annat som ska bearbetas av alla barnen, och det får ta den tid det tar. Theo verkade glad över att vara tillbaka och busar och leker för fullt med sina kompisar, så om han var det minsta orolig över att börja i första klass så märktes det inte alls. Då satt han ändå vid middagsbordet dagen innan och berättade att han inte alls var uppspelt över att skolan skulle börja, för nu under detta läsåret så kommer de ju få läxor med sig hem. Jag minns att Freja hade en läsläxa i veckan förra året när hon gick i första klass, och då skulle de bara läsa ett kapitel ur en väldigt lättläst barnbok. Så jag tror inte han behöver oroa sig över den saken alltför mycket, utan nu önskar vi barnen ett stort lycka till i skolan!

Jag hörde Freja och Nova diskutera vad de ville bli när de blir stora, och det vet jag sedan tidigare är väldigt roligt och intressant att lyssna på som vuxen. Freja dansade runt hemma och berättade att när hon blir stor så ska hon bli ”Svansjön”, vilket jag tolkade som att hon vill bli en proffessionell ballerina och någon gång dansa i just ”Svansjön”. Hon gillar ju balett och dans, så det skulle nog passa henne bra om hon nu väljer att satsa på det.

Nova däremot, hon har tydligen valt en annan linje här i livet. För hon ska minsann gå på en ninjaskola, och om man tränar varje dag så kan man när man är vuxen slå sönder plankor. Intressant tycker jag! Att de är så olika ändå trots att de är syskon. Den ena vill dansa graciöst och den andra krossa plankor med ninjahugg, ja vi får väl se vart detta leder…

Vi hade i lördags en liten mini-kräftskiva hemma hos oss, bara barnen och jag. Det var roligt att höra vad barnen vill göra och vilken mat vi skulle ha till kräftorna. Fokuset verkade mest hamna på kräftorna och att vi skulle pynta hemma så det såg ut som en kräftskiva, med hattar och allt vad det innebar. Så det ordnade jag i den mån jag kunde, och utöver kräftorna så trodde jag att de ville ha paj eller andra godsaker. Men det ville de inte, bara kräftor ville de ha! Jag improviserade ihop en potatisgratäng, några baguetter och smaskiga ostar som vi kunde äta. Vilket var tur, för kräftorna åt de upp allihop! Det fanns inte ens en endaste kräfta kvar när de var mätta, och då åt de ändå av tillbehören också. Jag fick inga kräftor, mitt jobb tycktes vara att sitta och skala dessa åt barnen hela middagen trots att de innan sa att de kunde skala själva. Men när vi väl skulle äta så var det tydligen räkor de lärt sig skala, så nu fick jag sitta där och skala hela paketet med kräftor själv medan de bara mumsade i sig. De övade att skala lite själva, men oftast blev kräftan massakerad tills de tillslut fick in snitsen att ta loss och skala kräftstjärten själva. Då behövde jag bara hjälpa dem med klorna som ju är ganska svårskalade, men Nova försökte skala en klo själv…

– Men åh! Pappa här, den gick sönder. Sa hon sedan och lämnade över det som fanns kvar av klon till mig.

Vad denna klo hade råkat ut för är svårt att säga, men det såg ut som att den hade exploderat. Skalet var trasigt och ihåligt, dessutom var själva köttet så mosat att det ej gick att få fram ur klon. Men hon försökte i alla fall, och det var en bra lärdom tror jag. Barnen älskar ju skaldjur, det vet jag ju om så det var därför jag lät dem äta så mycket de orkade och så skulle jag äta de som blev över. Nu blev det ju inga kvar alls till mig, så jag fick äta potatisgratäng, baguett och ost. Men det var gott det med, huvudsaken är ju att barnen hade kul och de älskade kräftorna!

Ikväll ska jag följa med farsan på någon bilträff ute i Huddinge, hoppas vi får se några coola bilar där! Och kanske springer man på någon man känner, jag brukar inte hänga med på bilträffar men det är kul ibland och se vilka fina bilar de visar upp där. Så nu drar jag! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Ubbe på jobbet. Han har börjat sitta utomhus med oss andra när vi har rast på eftermiddagen, och han tillför en helt ny dimension av festligheter när vi sitter där och pratar om allt mellan himmel och jord. Så varför får han utmärkelsen då kanske ni undrar? Jo jag vill ju att han ska sitta där med oss varje rast, och tills han väljer att göra det så får han njuta av denna utmärkelse. Grattis Ubbe!

Summer Wine

16 augusti, 2019UncategorizedAbsolute Reggae, Alkoholvanor, Bandit, Bandit Shit List, Bollnäs Martin, Kräftor, Kräftskiva, Reggae, Richie Puzz, Sheriffen, TräningsvärkPappatarzansblogg

Nu två dagar efter konserten i onsdags så började jag ju hitta formen igen, jag känner mig i alla fall inte lika trött längre. Detta vägdes dock upp med en märklig träningsvärk som infunnit sig i benen nu efter att man stått på tå och sträckt sig för att se så bra som möjligt. Det är bara att inse att man inte är någon ungdom längre…

Nu känns det som att sommaren sakta går mot sitt slut, för det är lite kyligare utomhus nu när man åker till jobbet på morgonen. Vilket känns tråkigt för denna sommar så har jag inte hunnit med att sitta på balkongen med mitt glas rosévin och lyssna på reggaemusik i den utsträckning jag önskat. Det är ju det man gör på sommaren, för rosé dricker jag nästan aldrig annars. Och reggae gör sig bäst på sommaren eller om man har en mörk vinterdepression under den kalla vinterhalvåret. Då funkar det det också att lyssna i små doser så man inte hinner tröttna när sommaren sedan är på intågande!

För någon dag sedan så kom jag att tänka på min barndom och när jag för första gången upptäckte reggae. Vi hade musiklektion i skolan som jag minns det, kanske gick jag i fjärde klass då eller något liknande. Musikläraren spelade upp musik från den gamla klassikern ”Absolute Reggae” och några som hade hört skivan tidigare önskade att få lyssna på låten ”Raising My Family” av Steve Kekana. Där och då blev jag helt såld, jag hade aldrig hört något liknande. När jag kom hem så berättade jag om min musikupplevelse för mina föräldrar, och de hade just då fått ett erbjudande om att beställa fyra CD-skivor till priset av en så jag bönade om att de skulle välja ”Absolute Reggae” och köpa den. Det gjorde de, och när den sedan fanns hemma så öppnades en helt ny musikvärld för mig.

Jag satt och lyssnade på alla låtarna väldigt ofta, och jag tror att mina föräldrar också gillade denna skivan. Vi hade inte lyssnat på reggae hemma tidigare, även om mina föräldrar säkert hade hört talas om Bob Marley och liknande. Och ju mer jag vidgade mina vyer inom reggaen så upptäckte jag bara mer och mer av denna fantastiska genre, musiken gör mig så glad och avslappnad! Det är ju precis det man vill uppnå när man har semester, att dricka rosé samtidigt hjälper mig mer att älska min egen röst när jag försöker sjunga med på min bästa jamaicanska dialekt. Det brukar fungera, efter ett tag.

Denna veckan har jag lyssnat på radiostationen Bandit varje morgon, och skrattat så mycket! En av de ordinarie programledarna, Bollnäs Martin, är fortfarande ledig så då har Richie Puzz lett morgonprogrammet ihop med sin vapendragare Sheriffen. Och de två tillsammans är så himla sköna, och man märker att de förmodligen är bra vänner vid sidan av jobbet för de har en speciell kemi dem emellan. Inget ont om Bollnäs Martin alls, men detta var som en välbehövlig frisk bris i ett annars ganska alldagligt radioprogam. Ett väldigt roligt inslag denna veckan har varit ”Bandit Shit List” som Bollnäs Martin brukar läsa upp varje dag, men nu har han istället skickat in sin lista till Sheriffen och Richie som valde att läsa upp denna på deras bredaste dalmål för att låta som Bollnäs Martin. Haha, det är så himla roligt! Och idag diskuterade de alkoholvanor, hur svårt många får det med omställningen från semestern till när de börjar arbeta igen. Richie hade tagit reda på lite fakta och läste upp följande:

– Man ligger i farozonen för att få alkoholproblem om man som man dricker mer än 13 enheter i veckan, och 9 enheter i veckan som kvinna. Nu har de slagit ihop detta och istället står det nu att det räcker med 10 enheter i veckan för båda könen för att man hamnar i riskzonen för att få alkoholproblem.

Detta gjorde Sheriffen lite orolig och han började genast ställa flera frågor om vad som räknades som en 1 enhet alkohol, för 10 enheter gjorde han ju av med bara under en tipslördag enligt honom själv. Haha, det lät roligt men samtidigt så hoppas jag att man tar detta på allvar. Det är ju väldigt vanligt att man förskönar mängden intaget alkohol hos sig själv vad jag förstår. Som tur är för min egen del så dricker jag nästan aldrig alkohol, inte ens på helgerna. Jag känner inget behov eller ser någon tjusning i att dricka när jag är ensam, men visst kan det hända att jag tar en kall öl hemma ibland om jag ska kolla på någon sportsändning eller ett glas rosé på balkongen om jag varit ledig. Det blir mer när man går ut och käkar middag med vännerna eller går för att se någon konsert eller en Djurgårdsmatch. Då kan det däremot bli mer än 10 enheter, men det behöver vi inte fördjupa oss i här just nu…

Nu hqr jag hämtat hem barnen från min mor, de verkar ha haft det superbra där dessa dagar. De berättade om allt de gjort i bilen på vägen hem, de pratade non-stop. Haha! Stort tack för hjälpen kära mor med familj, och även Elvira som tagit hand om sina tre små kusiner. Imorgon ska jag överraska barnen med en kräftskiva här hemma! Jorå, här har köpts kräftor och hattar med alla dess tillbehör. De älskar ju kräftor, och börjar ju lära sig hur man äter dem själva nu så att jag inte bara behöver sitta och skala dessa åt dem under hela middagen. Det kommer bli trevligt! Själv så är jag inte överförtjust i skaldjur, men för barnens skull så kan jag nog få i mig en eller två kräftisar. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Hm, detta var svårare än jag trodde. Enligt den oskrivna regeln så tilldelas ju Henke utmärkelsen om alla andra skött sig exemplasriskt, men jag känner att han ligger lite på plus just nu så jag vill inte förstöra balansen där. Men då kan vi väl ge utmärkelsen till den bedrövliga bilverkstaden Bilia igen, ja så gör vi! Grattis Bilia, ni har den…

Magiskt Rammstein

15 augusti, 2019UncategorizedEld, Konsert, Rammstein, Stockholm StadionPappatarzansblogg

Dra mig baklänges vilken fantastisk kväll gårdagen bjöd på! Att få se Rammstein live är så otroligt häftigt, och gårdagens konsert kan ha varit den bästa jag sett dem framföra någonsin!

Jag hade en utförlig plan för kvällen och skulle sluta tidigare på jobbet, då hade jag gott om tid på mig att hämta barnen på skolan och sedan köra dem till min mor där de ska stanna kvar tills på fredag. Skolan har stängt på grund av så kallade planeringsdagar under torsdagen och fredagen, så barnen var riktigt taggade över att få sova hos sin farmor och hundarna. Dessutom är deras kusin Elvira också där så de kommer ha superkul dessa dagar! När jag slutat för dagen så satt jag där lycklig bakom ratten i bilen och sjöng upp inför kvällens konsert på min bredaste tyska efter att ha kört ut på väg 222, då blir jag plötsligt snabbt omkörd av en polis med blåljus och sirener. Och när jag kommer fram till Grisslinge stannar trafiken upp, och ytterligare en polisbil rycker fram. Fasen tänker jag egoistiskt, det får inte vara en trafikolycka här nu. Detta händer inte! Men jo, det var precis det som hade hänt. I nästan en halvtimme får jag sitta och vänta innan polisen tillslut långt där framme någonstans styr upp trafiken så vi växelvis kan ta oss fram, jag rusar in till skolan och hämtar upp barnen och åker sedan rally mot Nynäshamn. När jag lämnat av barnen hos min mor och deras kusin Elvira som glatt tog emot barnen så kunde jag skynda mig hem, och jag hann bara innanför dörren hemma när Jocke kom förbi. Vi tog någon öl hemma hos mig och jag hann duscha och byta kläder innan vi sen tog pendeln i till stan där de andra skulle möta upp oss. När vi kom till Centralen ringde Tommy, så vi väntade in honom där innan vi sedan gick vidare för att hitta något att äta. Marcus, Erik och Mogge var redan inne i stan så vi hade en tanke om att ta oss till dem. Men när det är varmt ute, då blir man törstig. Så vårt fokus flyttades ganska snabbt från mat till dryck, och rycktes snabbt in på en pub för att ta oss en kall öl. Men sedan blev vi hungrigare och beslöt oss för att gå vidare, dock så kom vi inte så långt. För Tommy fick syn på en pub som liksom kallade på honom eller något, så vi gick in där och tog en öl till. Haha, men sen kände vi oss utsvultna och var verkligen tvungna att äta något. Vi stannade till vid en simpel korvgubbe längs vägen, men han hade inga vegetariska alternativ till Tommy. Dock så hade han lammkorv, och lamm är ju frigående och äter gräs. Det var inte långt ifrån att Tommy godtog det som ett bra argument för att sluka en korv, men istället hamnade vi på en pizzeria. Där anslöt nu Marcus, Erik och Mogge så att hela sällskapet var samlat. Nu kunde vi tillsammans röra oss mot Stockholms Stadion för en afton fylld av industriell metal och eld på tyska!

Arenan känns ju aningen liten för ett så stort band som Rammstein och deras enorma scénbygge! Åh herregud, oh mein herren! Detta var ju upplagt för en magisk afton, och den ”lilla” arenan lyckades ändå rymma 32000 personer som bidrog till en fantastisk stämning denna kvällen. Och när de klev upp en efter en på scénen till tonerna av ”Was ich liebe” växte förväntingarna, och sångaren Till Lindemann drog igång sin karaktäristiska ”Till-hammer” och hamrade igång tempot för kvällen!

Det var som vanligt en otroligt häftig och visuell show, det såg helt galet proffsigt ut när de blandade rök med ljusspelet som spred sig hela vägen från scénen och ut över publikhavet. Vår hobbit i sällskapet, Erik, frågade vad som hände där framme på scenen eftersom han inte såg något. Så vi flyttade oss framåt och kom på så vis närmare händelsernas centrum, nu var det fullt ös! Ett häftigt inslag var när sångaren rullade in en stor barnvagn gjord av metall till låten ”Puppe”, den lilla dockan som låg i barnvagnen verkade ha det lite kämpigt dock. Det såg ut att svärma flugor ur gapet på den och då samtidigt så sprutade det svart konfetti ut i publiken, varpå herr Lindemann valde att sätta eld på hela barnvagnen. Det låter lite groteskt kanske, men detta är ju Rammstein vi pratar om. Och senare under showen kom även den stora kitteln in på scénen till den kannibalistiska låten ”Mein Teil”, en av mina favoriter. Då vet man att det är dags för sångaren att tillaga keyboardisten inuti kitteln med de stora eldkastarna, och nu har de utvecklat ytterligare en ännu större eldkastare än tidigare. Shit va det brann! För det är ju det här med elden, de har ju enorm pyroteknik som smäller och brinner om vartannat! Ursäkta språket men det var så jäkla häftigt att se, och jag tror till och med att hårstråna i mina ögonbryn rullade ihop sig av värmen. Klicka på videoklippet här nedan så får ni ett smkaprov på hur det såg ut…

Konserten var bland det bästa jag har sett, och det var första gången jag såg dem spela utomhus där jag tycker att de kom mer till sin rätt. Sedan kan jag inte se hur det skulle kunna vara möjligt att genomföra denna pyrotekniska eldshow på en inomhusarena, det var storslaget! Och jag har ju inte ens nämnt ljudet på konserten, det var i särklass bästa ljudet jag någonsin hört! Nästan på gränsen till för högt, men perfekt avvägt och de rytmiska trumslagen fick kläderna att vibrera och bröstkorgen att skaka. Vilken show alltså, det är bara att lyfta på hatten för kvällens artister och tacka dem för en oförglömlig kväll. Sehr gut Rammstein, sehr gut!

Det här året har varit ett helt fantastiskt konsertår för mig! Det inleddes med Ghost som spelade i Globen i våras, sedan såg vi Metallica på Ullevi på semestern och nu avslutades det med Rammstein på Stockholm Stadion. Metallica och just Rammstein är två av mina största favoritartister, och Ghost har nu tack vare deras konsert sållat sig till skaran av favoritartister. Nu har jag inga fler konserter inplanerade i år, men i februari så intar vi Hovet och lyssnar på Sabaton! Det är något att längta efter, ser verkligen fram emot den kosnerten och hoppas att de bjuder på en lika bra show som de brukar. Rock on!

Det fanns inte så mycket mer att berätta om just nu, men jag hoppas att jag inspirerat en och annan att boka biljetter om Rammstein kommer tillbaka till Stockholm igen. De ska ju spela på Ullevi nästa sommar, men tror att de två konserterna är utsålda. Annars uppmanar jag alla som vill att gå och lyssna på dem och upplev det tyska spektaklet! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den som planerade ombyggnationen av Stocholm Central. Det är ju omöjligt att hitta där nu, både Jocke och jag var totalt förvirrade när vi klev av pendeltåget. När vi trodde oss ha tagit oss upp vid stora vänthallen vid Vasagatan så visade det sig att vi hamnat på andra sidan vägen en bra bit ner på Vasagatan. Så det var bara att gå tillbaka men ovan jord denna gången så man hittade fram, det är ju generande för oss stockholmare att inte ens hitta på vår egen centralstation längre…

Something Smells…

13 augusti, 2019UncategorizedDumbo, Ekman Bil och Båt, Frozen II, Nanowar of Steele, Norwegian Reggaeton, Oxrullader, Richie Puzz, Sheriffen, SvenPappatarzansblogg

Men hallå, kan man få uppleva helgen igen? Den blåste ju bara förbi och någon vila hann man ju inte med denna gången. Men trots att den passerade snabbt förbi så var helgen riktigt trevlig vill jag lova!

I fredags hämtade jag barnen efter jobbet, och efter middagen så hade vi fredagsmys med godsaker och film. Vi hade köpt den nya versionen av ”Dumbo” som vi kollade på, jag tyckte den var sådär men barnen verkade gilla den mer. De var fångade av handlingen trots att den är ganska så seg enligt mig, men filmen var ju till dem så det viktigaste är att de tycker om den. Och jag måste berätta något som lockade fram många skratt i soffan, det var innan filmen började och en trailer för filmen ”Frozen II” spelades upp. I en av scenerna där så kommer Christoffer ridandes på sin ren Sven i full fart följd av andra renar, och när Theo ser detta så utbrister han:

– Oj, titta vad många Sven! Sa han högt och pekade.

Hahaha! Freja skrattade hejdlöst åt detta, att han sa ”många Sven” istället för många renar. Och skrattet smittade ju snabbt av sig så snart skrattade vi alla åt detta, nu måste vi ju se denna filmen på bio när den haft premiär i jul!

På lördagen så hade jag bjudit över min far och Sussie på middag, som ett tack för att vi fått låna hans bil medan min stått på verkstaden. Jag trodde ju att det bara skulle ta en vecka eller så att få bilen lagad, men efter många turer så ser den nu ut att bli klar nästan två månder senare. Så för att visa min uppskattning ville jag bjuda på något som jag vet att han tycker om men troligen inte väljer att laga själv hemma, nämligen oxrullader! Detta var ju något som min fantastiska farmor brukade bjuda oss på, och hennes oxrullader var kanske en av favoriträtterna när jag var barn. Så när jag berättade detta för mina syskon Linda och Tommy så ville de också komma förbi och äta med oss, och även deras familjer såklart. Så det belv en stor släktmiddag nästan kan man säga, vilket var väldigt trevligt. Men framför allt väldigt gott!

Igår hörde jag något riktigt märkligt på radion. Det var morgonprogrammet på ”Bandit” som spelade upp en låt som heter ”Norwegian Reggaeton”, och detta kan vara årets konstigaste låt faktiskt. Men det märkliga var att den var ändå ganska bra! Programledarna Sheriffen och Richie Puzz kommenterade låten medan den spelades, och det var ju roligt i sig men de väckte min nyfikenhet för denna märkliga låt. Jag var tvungen att lyssna på den när jag kom hem senare på kvällen, och den blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar på den. Så lyssna på den, jag kan tyvärr inte beskriva hur den är utan denna måste upplevas!

Något annat som hände igår var att bilen blev klar och kunde hämtas! Växellådan var nu bytt och nu kan man köra med bilen igen utan att den dummar sig. Dessutom så höll verkstaden sig inom prisbilden de lovat, sådant gillar jag! Detta trots att de fick byta någon damask och göra en framvagnsinställning som ej var med i beräkningarna från början. Det lät som ett avancerat ingrepp att byta växellåda, men enligt mekanikerna så var det inga problem. Något var dock annorlunda med bilens utseende när den var klar, jag kunde dock inte sätta fingret på vad det var…

Haha! Nej bilen var inte alls delad på mitten, utan den var nu hel och fungerar bra att köra igen. Jag blev så jäkla glad att när jag satte mig i bilen så fylldes jag av mys och kramade ratten, äntligen var den hel och fin igen. Jag måste rekommendera bilverkstaden som hjälpte mig med detta, den heter ”Ekman Bil och Båt” och ligger i Mölnvik. Jag har lämnat in bilen där tidigare och många på jobbet åker dit, de har nämligen suverän service och alltid ett trevligt bemötande! Det är som natt och dag om man jämför med j***a s**t Bilia, så här kommer jag fortsätta att lämna in bilen om det behövs i fortsättningen. Stort tack för den snabba hjälpen!

Men ingen rök utan eld som man brukar säga, även om det inte passar in så bra här just nu. Det komiska i detta var att när jag kört hem så tändes servicelampan på bilen, haha! Den kom ju precis från verkstaden, varför händer detta nu? Men service på bilen gör jag själv, så det behöver jag inte lämna in bilen för att få gjort. Men då fick jag något att göra nästa barnfria helg…

Jag vill även rikta ett ENORMT TACK till min far som lånade ut sin ögonsten till barnen och mig undertiden min bil blev reparerad, jag vågar inte ens tänka på hur omständigt och jobbigt allt skulle ha varit annars. Och även lånade mig pengarna jag behövde för att kunna lösa ut bilen, annars hade jag varit tvungen att vänta till lönen kom in på kontot. Och förmodligen behövt sälja min kropp eller något annat hemskt, för detta blev en dyr historia. Men ändå så blev det bra mycket billigare än vad ockrarna på Bilia skulle ha betalt för samma jobb. Jag blir sur bara jag tänker på den där förbaskade parasitverkstaden…

Imorgon ska jag på konsert och se Rammstein spruta eld! Det blir väldigt kul, de bjuder alltid på en grym show. Så detta kommer ni att få läsa om i nästa blogginlägg! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till doften som spridit sig i bilen efter att den stått så länge utan att den använts. Det luktar huggorm! Unken huggorm, fy fasen. Jag köpte en hederlig wonderbaum med skogsdoft som jag nu tryckt in i munstycket till kupefläkten, snart blir allt bra igen.

The Fluga

9 augusti, 2019UncategorizedBullen, Förföljd, Fluga, Iaktagen, KonditionPappatarzansblogg

Har ni någon gång känt er förföljda? Det är en ganska obehaglig känsla att ständigt känna sig iaktagen och det kränker ju ens integritet. Detta är något jag fick uppleva på torsdagen…

Denna otäcka upplevelse startade direkt när jag startade min arbetsdag och klev in på kontrollabbet på jobbet. Först den där känslan av att någon tittar på dig, men du vet att du är ensam på platsen så det finns ingen annan där. Jag började förbereda mätinstrumenten för arbetsdagen och startade sedan upp datorn, då kände jag det igen. Och nu blev det en stor grej av det hela och jag gav mig tusan på att ta reda på vad som pågick, så jag tittade mig omkring på labbet och sedan vidare ut i korridoren utanför. Men ingen person syntes till ännu, och när jag går tillbaka till skrivbordet så kommer plötsligt något farande mot mig!

En fluga! Svart och lite äcklig! Jag viftar försiktigt bort den och hoppades att den skulle flyga vidare ut i korridoren, men den försvann. Jag satte mig vid datorn och startade upp allt, då kommer flugan inflygande till mig och landar bredvid min kaffekopp. Jag viftar bort den igen, men den snurrar bara runt en stund och landar sedan på skrivbordet igen. Den störde mig inte, men eftersom det inte finns några fönster där jag sitter så tänkte jag att den kommer ju dö om den stannar där inne för länge. Jag gjorde därför ett försök att vifta ut den i korridoren så att den kunde söka sig ut till friheten igen, men den kom bara tillbaka in igen och landade någonstans i närheten av mig. Sedan satt den bara där, den slickade sina ben och bara glodde på mig…

När dagens första prov kom till oss på labbet så ignorerade jag flugan och började analysera detta prov, men jag behövde även gå bort till andra änden av korridoren för att hämta ett protokoll jag skrivit ut på skrivaren där. Och vad händer då! När jag är påväg tillbaka så möter jag flugan, den flög precis ut från labbet och förbi mig. Härligt tänkte jag, äntligen är den fri och jag kan få arbeta ifred. Jag började mäta provet och kände efter en kort stund att något kittlades på mitt ben, där var den igen! Flugan var tillbaka, och med mitt dåliga morgonhumör så började jag nu bli aningen irriterad. Jag viftade och försökte nu skrämma ut den från labbet genom att göra mig stor och farlig. Det gick sådär. Den följde efter mig och landade bredvid mig på skrivbordet igen, och bara tittade på mig med sina stora ögon. Efter en kort stund så kom en kollega förbi och då berättade jag om flugan som förföljer mig, men enligt min kollega så tycker flugan uppenbarligen om mig och vill vara min kompis. Jag kunde ju inte låta bli att misstänka om jag luktade illa eller något för flugor gillar väl bajs, eller hur? Men jag luktade ju alldeles förträffligt där jag satt i mina rena kläder utan bidoft, så varför kunde flugan inte bara lämna mig ifred. Detta började bli påfrestande även för en person med mitt annars ganska långa tålamod, jag vill inte vara kompis med flugan. Den verkar ju pervers också som slickar på sina ben när den stirrar på mig, dumma flugfä!

Det var en annan sak jag skulle ta upp här, som jag grubblat över en hel del den sista tiden. Konditionen, varför är den plötsligt borta? Jag har inte tränat aktivt senaste åren så det är inte så konstigt att man flåsar mer än tidigare, men jag har ändå orkat med aktiviteter utan större problem. Fram tills nu, i sommar. När jag har parkerat bilen på jobbet på morgonen så går jag in genom entrén och direkt till kaffeautomaten, så ser morgonrutinen ut för mig varje arbetsdag. Men nu finner jag mig andfådd och flåsandes när jag kommer fram och trycker mitt val av kaffe på maskinen, och så brukar det inte vara. Jag tänkte efter och kom snabbt fram till att det är ju ganska många steg från bilen fram till kaffeautomaten, detta skulle jag räkna ut nästa dag för att få lite fakta på detta. Så det gjorde jag nästa morgon, fasen alltså…

23 steg… Ynkliga 23 steg och jag nästan dör! Varför ska man… Hur kunde det… Nej jag blir på riktigt besviken nu, detta är allvarliga saker! Jag får ta med mig en egen kaffeautomat, en sådan där kapselmaskin kanske. Den kan jag ha bredvid skrivbordet så att jag slipper denna omväg på morgonen i fortsättningen och inte slösar bort alla mina steg så att jag blir utmattad innan arbetsdagen ens har börjat.

Till er som undrar hur det gick för flugan så kan jag informera er om att den fortsatte att hänga efter mig. Och för er som dessutom höjer ett ögonbryn över om det verkligen får vara flugor på labbet kan jag lugna er med att säga att det inte är någon fara, det är lock på allt som finns där så ingen risk för kontaminering eller spridning av bakterier på något vis. Om jag förflyttade mig så nog tusan dök den där flugan upp i närheten av mig till slut med stirr i blicken och slick på benen. Den följde till och med mig när jag tagit mig hela vägen bort till lunchrummet för att äta lunch, och surrade runt omkring mig där. Om det nu var samma fluga eller om den bara har väldigt jobbiga polare vet jag inte helt säkert, men där flög den nu runt som ett lyckligt barn på ett stort lekland medan jag försökte äta min matlåda. Sedan var det samma visa när jag var tillbaka på labbet igen, jäkla surr surr och slick slick! Och när jag gick hem för dagen så släckte jag lyset men lämnade dörren på glänt, i hopp om att flugan skulle följa ljuset i korridoren och söka sig vidare under natten. Men vad tror ni händer när jag sätter mig i bilen och börjar köra hem, jo den där jäkla flugan befann sig nu i bilen och flyger surrandes framför mig mot vindrutan och stör min sikt! Den gjorde mig nu alldeles GALEN! Jag tog rattlåset som låg bredvid mig i bilen och försökte mosa den där jäkla flugan, men den var ruskigt snabb den lilla rackaren. Så jag träffade inte direkt, efter en stund träffade jag…

Nu tror jag inte att det var samma fluga, för det vore ju faktiskt väldigt märkligt om den skulle lyckats följa efter mig hela vägen till bilen. Så jag antar att detta var en annan fluga som råkat flyga in i bilen. Och jag försökte inte slå ihjäl flugan med rattlåset på riktigt om ni trodde det, den fick bara flyga ut genom sidorutan. Men vart kommer alla flugor ifrån helt plötsligt, är det någon babyboom i djurriket bland insekter nu eller vad är det som händer? Vart tog TV-programmet ”Bullen” vägen, jag har så många frågor om livet just nu…

DAGENS JERKER går till flugan som förföljde mig en hel arbetsdag. Det surrar fortfarande i mitt huvud efter att ha tvingats lyssna på den när den flög runt och störde sin omgivning. Det vill säga mig, dumma fluga…

Fire In The Hole

6 augusti, 2019UncategorizedDas Boot, Guinnes Rekordbok, Mormor Solen, Motorcykel, Thai-Cube, The Emoji Movie, U96Pappatarzansblogg

Vi måste alla ställa oss upp och ropa ut ett glatt HURRA för Solveig, eller mormor Solen som barnen fortfarande säger. Denna enastående kvinna fyller idag 90år och verkar lika pigg och glad som alltid, så ett stort grattis för mormor Solen! Hurra! Hurra! Hurra!

Barnen var hos mig i helgen, och det var himla trevligt! I fredags så käkade vi gyros hemma som är så galet gott, och det är väldigt uppskattat av barnen också. Sedan ville de visa ”The Emoji Movie” för mig, så vi tittade på den innan vi skulle sova. Den var så ”bra” att jag somnade direkt efteråt, hihi! Men kul att de kommer med förslag på filmer ibland, och filmen var inte dålig utan den var bara inte så underhållande för mig som är vuxen.

I lördags åkte vi och badade hos min mor, och där var även mina syskon och barnens kusiner på besök så det blev full fart hela eftermiddagen. Det badades och lektes lekar, det är rätt skönt att man kan sitta och fika med de vuxna nu igen. Jag ser på min bror Tommy som får jaga efter lilla Tove nästan hela tiden, och det var inte länge sedan man själv hade det sådär. Men nu är barnen större och sköter sig alldeles förträffligt själva när de leker och tar hand om varandra. Så härligt! Barnen fick även åka motorcykel med Kent, och detta var väldigt uppskattat och roligt. Det pratades mycket om det när vi åkte hem sen, och de visade vart de hade kört och sett rådjur längs vägen.

I bilen så hörde vi låten ”Das Boot” av U96 på vägen hem, och de ville lyssna på den om och om igen för att höra ubåtsljudet (pinget från sonaren). De ville veta vad det var och hur det fungerade så jag förklarade så gott jag kunde, och berättade att musiken kommer från en gammal film som heter just ”Das Boot”. Det är en galet spännande och bra film, så om någon mot all förmodan har missat den så bör ni genast ta er en titt på den! Jag berättade om händelserna i filmen, hur ubåten blir jagad och får gömma sig för andra båtar. De blev så fascinerade av min berättelse att de ville se på filmen, men jag sa att de måste bli lite äldre först. Men de fick titta på musikvideon av U96 när vi kom hem! Det var tydligen tillräckligt spännande för de ville se den flera gånger, så efter det så hade man den på hjärnan resten av kvällen. ”One – Two – Three – Techno”…

På söndagen så skulle vi till Theos fotbollsträning, men han orkade inte sa han och vädret var väl inte så bra det heller för den delen. De har frivillig sommarträning nu för de som vill, så det gick bra att avstå denna gången. Sedan duschade alla barnen och klädde upp sig fint, för de skulle åka och fira mormor Solen denna dag. Så redan efter lunch så åkte jag och lämnade dem i Farsta på kalaset där Jenny tog emot dem. Sedan åkte jag hem igen och tvättade, för det kan man göra på söndagar.

Jag visade tecken på lathet i veckan och hade inte tagit med mig någon matlåda till jobbet, och då måste man ju snabbt improvisera i lunchrummet! Så det gjorde jag då, och ställde mig framför kylen och frysen med färdigmat som man kan köpa där. Jag kliade mig i skägget och sneglade mot de frusna pirogerna och pizzorna, men kände att jag tusan är bättre än så! Så jag tittade närmare på de asiatiska små lådorna med olika thairätter, men de hade sådana där chilifrukter som visade hur starka de var. Varför finns ingen maträtt med bara en chilifrukt eller en överkryssad chili? Nu var det bara två (medium) eller tre (stark), och jag känner mig själv så pass bra numera vid snart 40-års ålder att tre chilifrukter är absolut inget för mig. Inte två heller egentligen, men vad skulle jag göra då? Det fanns ju bara det eller de där pirogerna eller pizzorna att välja på annars, så nej det fick bli en låda av styrkan medium. Två chilifrukter alltså, och en chokladboll att neutralisera en eventuell katastrof i munnen om det skulle uppstå…

Nu kanske ni tror att jag skulle brinna upp när jag åt denna, men det gjorde jag inte alls ska jag be att få tala om! Nej jag värmde på den där boxen med mat, och petade försiktigt i riset innan jag försiktigt tog första tuggan. Inte så farligt, så jag tog en till . Och en till. Ja jag åt upp allt och kände ingen chili alls förrän mot de sista tuggorna, då tog vattenglaset märkligt nog snabbt slut för mig. Fy vad det brände till på tungan nu, men jag var så pass nöjd att jag inte kände av detta redan från början utan lyckades äta upp allt som en riktig tuffing. Sedan skulle jag bara gå från lunchrummet tillbaka till min arbetsplats igen, det var då det hände. Jag slickade mig lite om läpparna och då började det svida och bränna ordentligt helt plötsligt, och jag förstår inte varför! Det hade ju gått typ nästan fem minuter från det att jag tog sista tuggan till att det nu plötsligt började brinna i munnen på mig. Jag lovar, att sommarens alla skogsbränder i hela Europa inte var någonting i jämförelse med det jag nu fick uppleva i min mun! Jag tog raskare steg men mötte ju kollegor som jag knappt kunde hälsa på, och i luckorna mellan dessa personer som jag mötte så småsprang jag med öppen mun och utsträckt tunga så att det fläktade lite i munnen. Tyvärr är jag inte så snabb så det fläktade inte överdrivet mycket, men det hjälpte lite i alla fall. Så jag rusade upp till mitt skrivbord och tog fram chokladbollen jag köpte för att neutralisera munnen, och jag kan ha satt rekord i att äta upp en chokladboll på kortast tid någonsin. Guinnes rekordbok, vart är ni när man behöver er? Nåja, jag mådde bättre efteråt och det gick bra att använda tungan när jag skulle prata igen. Kanske mådde jag lite illa av att ha ätit den där chokladbollen lite för snabbt inpå själva lunchen, men det är smällar man får ta när man ska vara en tuffing i lunchrummet och köpa alldeles för stark mat.

Bara sådär så var detta inlägg slut för denna gången, hoppas ni inte skrattade åt min brinnande mun utan tyckte lite synd om mig och swishade en slant. Jag har startat en egen privat liten insamling till förmån för min Lancia/Volvo som genomgår ett stort ingrepp just nu, vi kan inte annat än hoppas på det bästa. Och hur det gick till när den där asiatiska matboxen skulle ut igen efter att ha passerat genom kroppen behöver vi inte ens gå in på här, utan där kan ni ta hjälp av rubriken och er fantasi så blir det inte så svårt. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Bilia. Nej bilen är ju inte kvar på verkstaden där längre, men tydligen så är jag långsint och är därför fortfarande sur på dem…

Bedrägerivarning!

31 juli, 2019UncategorizedBedrägeri, Bedrägerivarning, Hamburgare, Healthfulonline, Healthfulonline.com, McFis, Schnitzel, VäxellådaPappatarzansblogg

Det har regnat! Som jag längtat efter lite svalare klimat, och nu tycks det äntligen vara här. Det har både blåst och regnat, det kommer göra mina tomatplantor på balkongen gott. Och natten till igår var första natten på flera veckor som jag faktiskt frös lite när jag låg ovanpå täcket alldeles majestätiskt där i sängen.

I måndags skulle jag hämta min Volvo/Lancia på Bilia, bilen är inte lagad ännu men jag skulle köra den till en annan verkstad istället. Enligt mekanikern så går det att köra med bilen men den växlar inte helt felfritt, så då tänkte jag att vi chansar och ser hur långt vi kommer. Så jag tog med mig Henke och hans son som vittne utifall han inte skulle uppföra sig, sedan åkte vi till verkstaden för att hämta bilen. Mekanikern som tog emot mig i kassan var vänlig, till en början…

– Då ska vi se vad de har gjort för något med bilen… Sa han och började läsa diverse papper som hängde ihop med bilnyckeln.

– Nej de har bara felsökt bilen, växellådan måste tydligen bytas men det har inte gjorts ännu. Jag ska bara hämta bilen så ni slipper ha den ståendes här. Förklarade jag och tog fram min plånbok för att betala.

– Jaha… Jasså det är den! Ja okej, hehe… Skrockade han hånfullt och började knappa på sin dator.

Jag blev lite småsur över att han flinade så elakt åt min bil, men stoppade i mitt kort i kortläsaren för att betala.

– Då behöver du bara betala för felsökningen, det blit totalt 2500kr. Förklarade mekanikern.

Djävla jävel, att de inte skäms! Det kan inte ha tagit dem mer än högst 20 minuter att koppla in sin dator i bilen och läsa av felkoden, och för det ska de ha så mycket betalt. Det är ingen dålig timpeng det tänkte jag surt för mig själv och tryckte stenhårt in min kod på kortläsaren i hopp om att den skulle gå sönder så att mitt verkstadsbesök skulle bli gratis. Det hände ju dock inte…

Henke skulle nu prova att köra bilen från Nacka ut till Mölnvik, så jag och hans son åkte i min farsas bil bakom honom. Det skulle väl vara bra märkligt om det plötsligt gick att köra med bilen nu, och det var nästan precis det som hände. Henke startade bilen och började sakta rulla iväg, sedan dundrade han ut på motorvägen och körde så jäkla fort att vi knappt hängde med honom. Bilen verkade fungera hur bra som helst, mycket märkligt! Men, när vi precis var framme i Mölnvik och skulle svänga av mot verkstaden så började tydligen växlarna att hoppa. Han kunde ändå köra in till verkstaden och parkera bilen där. Stort tack för hjälpen Henke! Oh dear god please have mercy on my car!

Idag ringde de från verkstaden, my dear god had no mercy on my car…

De hade spolat växellådan tre gånger innan den blev ordentligt ren, oljan var alldeles svart och troligen aldrig bytt tidigare på bilen. Men detta hjälpte inte, den vill ändå inte växla ordentligt så byte av växellådan är enda utvägen. Det landar dock inte på några 40.000kr som Bilia ville ha för att byta denna, men runt 27.000kr kommer det att kosta. Buhuuu! *fulgråter* Där ryker de sista besparingar man hade kvar efter semestern, och lite till. Som tur är så har jag världens bästa far som kastade in det som saknades så att bilen kan lagas direkt. Håller tummarna extra hårt nu för att detta ska lösa sig och att bilen kommer fungera efter detta.

Jag gillar hamburgare, och när en ny hamburgare dyker upp på de kända hamburgerkedjorna så väcks nyfikenheten till liv hos mig. Den senaste fick jag nys om en kväll när jag städade lite hemma och hittade en teckning under soffan. Det är inget ovanligt, barnen ritar ganska mycket hemma och sedan kan man hitta teckningarna lite överallt. När jag hittade denna och tittade på den så började jag dock att skratta lite…

Haha, en McFis! Man undrar ju om Freja skrivit det med flit, eller om hon hört fel när jag sagt McFeast. Det skulle inte förvåna mig om hon ville vara lite busig, så jag var tvungen att fråga henne.

– Nej den heter något annat som du brukar äta, men jag kunde inte skriva sista bokstäverna så det blir rätt. Förklarade hon.

– Jaha, en McFeast alltså? Frågade jag för att vara säker.

– Ja den! Men jag har aldrig stavat till den tidigare så jag skrev bara McFis. Det är ingen prutthamburgare pappa, hihi! Berättade hon och fnissade.

Den innehåller fina detaljer också som vanligt när hon ritar, den är bra gjord för en 8-åring tycker jag! Och läskande Coca-Cola med tillhörande sugrör och paraply, och svalkande ”Orio” glass (Oreo gissar jag att hon menar även om stavningen blev lite tokig) till efterrätt. Även denna serverades med ett litet paraply, superfint! Man blir lite sugen att beställa en McFis nästa gång vi går på McDonalds, eller kanske inte förresten… Haha, underbara Freja!

Här tycks man ha blivit utsatt för någon sorts bedrägeri också! Jorå, det har varit en händelserik sommar detta på många sätt. Dock inte så roliga händelser tyvärr. Nej jag fick ett sms där det stod att mitt paket hade anlänt till postens terminal, men för att den ska skickas vidare så måste en avgift på 10 kronor betalas. Jag tänkte då att det måste vara min beställning från Wish som har anlänt, det har nämligen hänt tidigare att jag fått betala en mindre avgift när paketet anlänt till Sverige innan det sedan levereras till mig. Så jag betalade och inväntade en bekräftelse på min betalning, men den kom aldrig. Då backade jag tillbaka till länken och scrollade ner, där i mikroskopiskt liten text stod det att jag i och med min betalning godkänner en tillsvidare prenumeration på någon hälsosida som heter Healthfulonline.com som tycks ligga i Danmark. Nästa debitering skulle bli 305 kronor i månaden tills jag väljer att avsluta prenumerationen och samtidigt var jag nu med i utlottningen av ett presentkort på 10.000 kronor till någon livsmedelsbutik, vilket gjorde mig fullkomligt rasande. Så en polisanmälan är nu gjord och mitt kort är spärrat, de där jäkla parasiterna ska inte få en krona till!

Snacka om att lura folk! Jag lyckades hitta deras hemsida och avsluta prenumerationen, men det tog inte slut där. Idag blev jag uppringd av företaget, och en kvinna vid namn Susanne Eriksson eller något liknande ville meddela mig att jag vunnit presentkortet. Jag blev lite ställd innan jag kopplade vilka de var och tänkte mig för så jag inte skulle säga JA under samtalet så att de kan använda det till att binda mig till något annat skit. När jag konfronterade tjejen som ringde så slängde hon på luren och samtalet bröts. Så akta er för Healthfulonline.com för det tycks vara ett företag som sysslar med bedrägerier och försöker lura människor.

Nu ska jag äta hemlagad schnitzel som tröst för allt elände med bilen och bluffmakeri till elaka företag. Har man det tufft ekonomiskt så får man väga upp det hela med onödigt god mat, det är sen gammalt. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER kan ju bara gå till den otrevliga kvinnan Susanne Eriksson på Healthtfulonline.com som avbröt samtalet när jag ville konfrontera dem. Sprid detta vidare så att ingen annan blir lurad!

Where’s My Vacation?

25 juli, 2019UncategorizedÅldersnoja, Bohemian Rhapsody, Episode VIII, Frallor, Godisspelet, Limahl, Natt På Muséet, Neverending Story, Oändliga Historien, Star Wars, Stranger Things, Svalbard, Teletubbies, The Last Jedi, VikingsPappatarzansblogg

Ja som rubriken lyder så undrar jag lite över vart min semester tog vägen, för det känns verkligen inte som att jag varit ledig i hela tre veckor nu när man är tillbaka på jobbet igen…

Tiden går för fort, alltid! Eller är det åldersnoja att känna så? Min teori är att eftersom vädret ej varit av högsta toppklass så blev det inte så mycket badande, utan mer att man umgåtts med vänner och familj. Jag tror att barnen och jag fick ihop två eller tre dagar med bad, och då var vi hemma hos min mor och badade i deras fina pool. Det var inte strandväder då heller men barnen ville så gärna bada, och där kan jag hänga vid poolen med en kopp kaffe eftersom jag inte badar lika mycket och länge som barnen. Så det var trevligt!

Vad har vi hunnit med annars, ja min syster och jag åkte ju till Göteborg och tittade på Metallica och Ghost. Men annars har det blivit lite dagliga utflykter bara, och mer enkla spontana saker. Vi tänkte ju åka till Kolmården eller något, men eftersom jag forfarande inte fått tillbaka min bil så får vi skjuta på detta tills senare i sommar. Ja vad händer där kanske ni undrar, hur står det till med den ”röda Lancian” som plötsligt slutade att växla där på motorvägen efter midsommarhelgen. Det är något jag knappt orkar gå in på längre, så jag ska fatta mig kort. Jag ringde Bilia och ville diskutera olika alternativ med serviceteknikern där, men han var på semester. Då fick jag istället prata med en herre i verkstaden som lät gammal och rutinerad, och han kunde då meddela att på arbetsordern de lagt upp så stod det ingenting om något byte av växellåda eller styrenhet. Istället stod det att de skulle byta ut kontrollsystemet… Han tyckte det var väldigt märkligt, och jag tyckte det lät ännu märkligare. Han knappade på datorn och mumlade för sig själv och undrade vad tusan de som felsökt bilen höll på med, för detta verkade väldigt märkligt. Han rekommenderade mig att kolla om det fanns någon som renoverar växellådor istället, det skulle bli mycket billigare än att de skulle byta allt på Bilia. Jag tackade för detta och kontaktade direkt verkstaden där jag normalt brukar lämna bilen, och där tyckte de också att allt verkade konstigt. Men föreslog då att jag skulle lämna in bilen där och sedan skulle de titta på den och börja med att spola växellådan och fylla på med ny olja. Detta kommer då att ske nästa vecka eftersom de haft semesterstängt, men jag blev glad och hoppas att det ska lösa problemet med bilen.

Jag har som sagt inte åldersnoja! Det har jag inte, men kanske borde jag kolla upp saken för säkerhets skull. Detta slog mig efter att jag sent en fredagkväll satt på balkongen hemma i solnedgången med dundrande rockmusik i mina hörlurar och drack en isande kall Corona. Hur trevligt som helst, men att jag då fick ett infall att jag skulle börja baka frallor. Klockan var ju mycket så detta var inte alls lägligt, men jag ville så gärna ha goda frallor till frukost dagen efter. Men att gå upp tidigt på semestern och baka och sedan behöva vänta tills de är klara innan jag kan få äta dem, det är inte alls min melodi. Utan nu bakade jag dem sent inpå natten, sov länge på morgonen dagen efter och kunde vakna till doften från nattens frallbak. Underbart! Och NEJ det är ingen metafor för att man ligger och pruttar i sängen eller något sådant, skäms på alla er som ens tänkte tanken! Men jag undrar fortfarande varför jag ens börjar tänka i de banorna sent på kvällen, när jag egentligen bara behöver sitta där och njuta av min iskalla cervesa i lugn och ro. Vem tänker på frallor då liksom? Varför har jag så svårt att ibland bara leva i nuet och njuta av lugnet, istället för att skapa knasiga projekt för mig själv. Jag tror det är en åldersgrej, men jag vill bara inte acceptera det helt enkelt…

Barnen har varit hos mig i veckorna och hos Jenny på helgerna under semestern, och nu när jag börjat jobba igen så är de hos mig på helgerna. En smidig lösning som funkat bra, och snart börjar de i skolan igen så jag hoppas att deras sista lediga veckor blir riktigt fina. Det var himla mysigt att ha dem hos mig under semestern, trots det tråkiga vädret. Men vi tog morgonpromenader tillsammans, spelade sällskapsspel och pysslade en hel del. De köpte varsin Teletubbiefigur (ja, de är tillbaka i våra liv igen) och sedan skapade de ett fantastiskt hus till tubbiesarna av en stor kartong. De gjorde en varsin säng med färgglada täcken, gröna växter och Freja byggde deras blå husdjur/dammsugare Noo-Noo av en förbrukad toarulle. Jag ska fotografera skapelsen och lägga upp här senare. Men det var väldigt kreativt gjort av barnen, och jag behövde bara ge förslagen så löste de allt själva. Imponerande!

Vi hade besök av min systers dotter Elvira en dag också, hon sov över och detta tycker ju barnen är så himla roligt. Med sig hade hon ett godisspel som gick ut på att man snurrade en pil på en platta och när den stannat så pekade den på en färg och den färgen på godisen skulle man ta upp ur burken och äta. Det ”roliga” i detta är att den kan antingen smaka väldigt gott som tutti frutti, lakrits eller något annat. Men den kunde också ha en vidrig smak som sur mjölk, kräks eller något annat äckligt. Man ser ingen skillnad på dem utan det är bara smaken som skiljer godisarna åt, men Theo kanske måste träffa läkaren snart för han åt nästan alltid upp godisen även om det var en äcklig variant. De andra hade papperskorgen redo och spottade snabbt ut godisen om det var den äckliga varianten, och sedan drack de massor av vatten efteråt för att skölja rent munnen. En rolig spelidé som barnen hade väldigt kul tillsammans när de spelade, kan rekommenderas!

Vi hann med några filmkvällar också, och tittade på filmer de frågat om tidigare. Som exempelvis ”Star Wars – Episode VIII”, den är ju väldigt seg tycker jag men de var lika fascinerade som tidigare när de fått se filmerna av George Lucas mästerliga saga. Nu finns det dock inga filmer kvar i rymdsagan som de får titta på, utan de måste bli lite äldre först innan de får se de andra filmerna. De är ju lite intensivare och mörkare, mer i min smak men barnen får vänta med dessa några år. Så vi har istället tittat på ”Natt På Muséet” som de tyckte jättemycket om, de var särskilt förtjusta i T-Rex skelettet som uppförde sig som en stor hund. Jag hade bara den första filmen hemma men har nu hittat de andra två som de kan få titta på en annan gång. Men filmen vi såg som de kanske pratade mest om efteråt var ”Den Oändliga Historien”, både del 1 och 2. Den tyckte de var väldigt spännande och nästan magisk, och titelspåret av ”Limahl” spelades hemma väldigt ofta efter att vi sett filmerna. För mig var detta nästan nostalgiskt, eftersom jag älskade den första filmen när jag var barn. Kul att barnen också gillade den!

Vädret som sagt, inte det bästa denna semester! Detta gjorde att jag hann med att titta på lite filmer och serier, där vissa var mer minnesvärda än andra. Jag fick låna filmen ”Bohemian Rhapsody” av Sussie, den var väldigt bra. Han som spelade rollen som Freddie Mercury gjorde det briljant och musiken av Queen är oftast alltid bra! Så denna vill jag rekommendera, även om man kanske inte är något större fan av Queen så var den intressant och underhållande.

Sedan har jag försökt komma ikapp i serien ”Vikings” och tror jag bara har ett avsnitt kvar nu, men denna har verkligen blandat och gett sista säsongerna. Ibland är den väldigt bra, för att sedan bli otroligt seg och ganska förutsägbar. Och varför Floke vimsar runt på Island undrar jag fortfarande, han som var en annan intressant karaktär men som nu bara är konstig och knäpp. Nej jag börjar få lite samma känsla för serien som med ”The Walking Dead”, att nu får det faktiskt vara nog. Antingen så får de se till att fånga upp mitt intresse igen eller så kan de väl bara avsluta serierna nu. Jag vill ju av någon märklig anledning se klart dem och kan liksom inte bara sluta titta, men önskar verkligen att de tog slut snart. Det känns så orättvist att sådana serier fortsätter medan min absoluta favoritserie just nu, ”The Big Bang Theory”, läggs ner medan den fortfarande är helt enastående underhållande och bra. Dock så är vikingen Ivar ”den benlöse” fortfarande en kuslig typ som bjuder på en och annan överraskning i denna serien, men han klarar inte av att bära fram serien själv…

Sedan har vi en serie som jag längtat efter, nämligen säsong 3 av ”Stranger Things” som hade premiär i början av juli. Jag tänker inte spoila något här för er som inte hunnit se den ännu, utan bara berätta vad jag tyckte om den. Och vad tusan hände där, den var inte alls i samma klass som de två första säsongerna. Dock så var speciellt den första säsongen väldigt bra, så mina förväntingar var nog skyhöga även på denna. Denna säsongen var egentligen inte dålig, jag tycker bara att den saknade mystiken från föregående säsonger. Och det finns såklart monster även i denna, men det var inte alls i min smak. Det var mer äckligt och inte lika kusligt som det från första säsongen, men det är bara min åsikt. Och jag kanske inte är målgruppen här, utan serien kanske riktar sig främst mot ungdomar egentligen. Humorn är bra men ibland lite tramsig, jag kan ju inte låta bli att roas av sheriffen i serien som kämpar med så mycket i sitt liv. Den var underhållande i alla fall med enorma flirtar från det glada 80-talet i form av leksaker, mode och inte minst musiken. Bara det gör denna serien sevärd, och jag hoppas såklart på en fjärde säsong nästa år.

Tycker att jag sammanfattade min semester ganska bra där, känns som att det blivit lite för mycket TV-tittande för min del bara. Men så kan det bli när solen sviker, och det bästa är att jag ju har två veckor smester kvar som jag kan ta ut i höst. Får se när det blir bara, men det är skönt att veta att man har lite ledighet kvar som bara väntar på att bli förbrukad. Stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Svalbard. Detta var min tilltänkta tillflyktsort förra sommaren när det var så varmt, och även nätterna denna sommar är fruktansvärt varma. Men nu när jag googlar på Svalbard så har klimatförändringarna drabbat dem och inte ens isbjörnarna vill vara kvar där. Vad ska jag då dit och göra? Och vart ska jag nu ta vägen istället…